Fördjupad resultatredovisning av internationellt bistånd

Anf. 55 Rasmus Giertz (SD)

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är inte bara ett angrepp på en enskild, självständig stat. Det är ett angrepp på Europas säkerhet, på folkrätten och på varje nations rätt att själv bestämma sin framtid. Därför är Sveriges stöd till Ukraina inte bara en fråga om solidaritet utan också en fråga om svensk och europeisk säkerhet.

Ryssland har ställt om hela sitt samhälle för en utdragen konflikt med väst, och enligt olika bedömare är Ukraina bara början. Ett Ukraina som står emot rysk aggression, som stärker sin motståndskraft och som steg för steg närmar sig den europeiska gemenskapen bidrar också till ett tryggare Sverige.

Regeringens skrivelse visar på bredden i det svenska stödet till Ukraina. Det handlar om humanitärt stöd till människor som drabbats av kriget och stöd till samhällsbärande funktioner men också om långsiktiga reformer, återuppbyggnad och stärkt motståndskraft. Det är just den kombinationen som är viktig. Ukraina behöver kunna hantera krigets akuta konsekvenser här och nu samtidigt som landet steg för steg bygger ett starkare, friare och mer europeiskt samhälle för framtiden.

Herr talman! När det gäller reformer delar utskottet regeringens bedömning om vikten av ett fortsatt starkt, långsiktigt och samordnat stöd till Ukraina. Ukraina har trots mycket svåra omständigheter fortsatt att driva ett omfattande reformarbete. Det handlar om rättsstatens principer, antikorruptionsarbete, ekonomisk utveckling, decentralisering, miljö och klimat, digitalisering och andra reformområden som är centrala för landets långsiktiga utveckling.

Det är viktigt att vara tydlig med att ett framtida EU-medlemskap kräver reformer. Det kräver att Ukraina uppfyller de krav som följer av medlemskapsprocessen. Men det är lika viktigt att vara tydlig med att Ukraina hör hemma i Europa och att Sverige ska vara en aktiv partner i den processen.

Sedan 2022 har Sverige lämnat reformstöd inom 28 av de 35 förhandlingskapitel som ligger till grund för EU:s medlemskapsförhandlingar. Det visar att Sverige inte bara uttrycker stöd i ord utan också bidrar konkret till att stärka Ukrainas institutioner och reformförmåga.

Det är en ansvarsfull linje. Vi ska stödja Ukraina, men vi ska också stå fast vid att ett EU-närmande måste bygga på verkliga reformer och rättsstatens principer samt på att medlemskapskraven uppfylls.

Herr talman! Utskottet berör också de omfattande miljöskador som Rysslands krig har orsakat. Förstörd infrastruktur, förorenad mark, rasmassor och skadade ekosystem är en del av krigets långsiktiga konsekvenser. Här har Sverige en viktig roll att spela, inte minst genom expertis inom avfallshantering, miljölagstiftning och hållbar förvaltning.

Det är bra att Sverige bidrar till att stärka Ukrainas kapacitet även på detta område. Samtidigt måste misstänkta krigsbrott dokumenteras och utredas. Ryssland måste hållas ansvarigt för sin aggression och för de konsekvenser som kriget har fått, både för människor och för miljön.

En annan del gäller minröjning. Ukraina är ett av världens mest minerade länder. Det skapar lidande för civilbefolkningen och försvårar jordbruk, transporter, återuppbyggnad och vardagsliv.

Sverige har under flera år lämnat stöd till minröjning i Ukraina. Under åren 2022 till 2024 har svenskt stöd bland annat bidragit till röjning av mark, kartläggning av minerade områden, utrustning till Ukrainas Mine Action Centre och utbildning av över 22 000 personer i riskerna med minor. Sverige har dessutom lämnat 209 miljoner kronor till UNDP:s program för civil minhantering. Detta är ett konkret exempel på bistånd som gör skillnad. Det räddar liv, möjliggör återuppbyggnad och stärker Ukrainas förmåga att återta kontrollen över sitt eget territorium.

Herr talman! När det gäller utformningen av stödet är utskottets linje tydlig. Stödet till Ukraina ska vara långsiktigt, flexibelt och effektivt. Regeringens reformagenda betonar just detta: att biståndet ska präglas av långsiktighet, transparens och tydligare resultat. Det är en inriktning som vi sverigedemokrater välkomnar.

Svenskt bistånd måste kunna följas upp, och det måste gå att se resultat. Det ska inte handla om symbolpolitik eller om att mäta framgång i hur mycket pengar som betalas ut. Det avgörande är vad stödet faktiskt åstadkommer.

I Ukrainas fall är resultaten tydliga. Genom stöd till statsbudgeten har Sverige bidragit till att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner och makroekonomisk stabilitet. Genom humanitärt bistånd har människor fått livsmedel, nödbostäder, hälsovård och stöd till försörjning. Genom reformstöd har Sverige bidragit till Ukrainas långsiktiga demokratiska och institutionella utveckling.

Det är också viktigt att biståndet ses som en integrerad del av utrikespolitiken. Ukraina är regeringens främsta utrikespolitiska prioritering. Det är rimligt, för det som står på spel i Ukraina är inte isolerat till Ukraina. Det handlar om huruvida gränser i Europa ska kunna flyttas med våld. Det handlar om huruvida auktoritära stater ska kunna diktera sina grannländers framtid. Det handlar om säkerheten i vår egen del av världen. Därför är stödet till Ukraina också en investering i Sveriges säkerhet.

Herr talman! Betänkandet behandlar även jämställdhet samt kvinnor och säkerhet. Utskottet välkomnar jämställdhetsperspektivet och att det integreras i det svenska biståndet till Ukraina. Det är viktigt inte minst eftersom ett land i krig behöver ta tillvara hela befolkningens kraft i försvaret, återuppbyggnaden och samhällsutvecklingen.

Svenskt stöd har bland annat gått via UN Women, som har arbetat med statliga aktörer, säkerhetssektorn och kvinnoorganisationer. Insatser har bidragit till stärkt kvinnligt ledarskap inom försvars- och säkerhetssektorn och till genomförandet av Ukrainas nationella handlingsplaner för kvinnor, fred och säkerhet i enlighet med FN:s resolution 1325.

Sverige har också stöttat civilsamhällets kapacitet i Ukrainas reformprocess, bland annat i frågor om jämställdhetsintegrering och rättighetsperspektiv. Genom UNFPA har stöd lämnats till jämställdhetsarbete inom utbildningssektorn, och genom National Democratic Institute har insatser bidragit till ökad inkludering av kvinnor i politiska processer. Det är bra. Men även här bör vi hålla fast vid att biståndet ska vara resultatinriktat.

Jämställdhetsarbetet ska inte reduceras till procentmål eller administrativa markörer. Det är viktigt att insatserna stärker Ukrainas motståndskraft, skyddar utsatta människor, bidrar till återuppbyggnaden och stärker landets demokratiska utveckling. Det är också därför utskottet gör rätt i att inte föreslå nya tillkännagivanden på området. Det finns redan ett arbete på plats. Regeringen redovisar resultat, och Sverige bidrar. Fokus bör nu ligga på att fortsätta leverera stöd som fungerar i praktiken.

Herr talman! Sverige ska stå på Ukrainas sida. Vi ska stödja Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet och territoriella integritet. Vi ska bidra till landets återuppbyggnad och reformarbete. Vi ska verka för att Ryssland hålls ansvarigt. Vi ska samtidigt säkerställa att svenska skattemedel används effektivt, transparent och med tydliga resultat. Det är just därför regeringens fördjupade resultatredovisning är viktig. Riksdagen behöver kunna följa upp vad biståndet leder till. Medborgarna har rätt att veta hur resurserna används. Ukraina har rätt till ett stöd som är uthålligt, effektivt och anpassat efter landets verkliga behov.

Herr talman! Ukrainas kamp är Europas kamp. Ett starkt Ukraina är en förutsättning för ett tryggare Europa och därmed också för ett tryggare Sverige. Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 56 Anna Lasses (C)

Herr talman! Tack så mycket till Rasmus Giertz för ett i stort sett väldigt bra anförande! Jag håller med om mycket av det som togs upp, men jag har ändå en kort fråga.

Två gånger den senaste veckan har Sverigedemokraterna på olika sätt öppnat för att nolla biståndet. Jag undrar hur man tänker runt just Ukraina. Jag vet att vi delar uppfattningen att Ukraina verkligen behöver stöd. Det behövs ett förutsägbart och tydligt stöd till Ukraina. Hur tänker Sverigedemokraterna kring detta?

Anf. 57 Rasmus Giertz (SD)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande är Ukraina regeringens, liksom Sverigedemokraternas, främsta utrikespolitiska prioritering.

Sverigedemokraterna var det parti som först och allra tydligast gick ut och aviserade att vi var för ett starkt och effektivt stöd till Ukraina. Det är vi även fortsättningsvis.

Nu vet jag inte exakt vilka uttalanden som Anna Lasses syftar på, men det finns nog inget parti som har varit tydligare än Sverigedemokraterna med vad vi anser om stödet till Ukraina.

Anf. 58 Anna Lasses (C)

Herr talman! Det var just på grund av att Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga i den här frågan som jag blev lite konfunderad. Uttalanden har alltså gjorts av er egen partiledare i Ekots lördagsintervju, och i dag, sedan några timmar tillbaka, står det på flera ställen att man öppnar för en nollning av biståndet.

Kan jag tolka ledamoten som att även om Sverigedemokraterna tänker sig att de vill minska biståndet kraftigt kommer de att stå kvar vid stödet till Ukraina?

Anf. 59 Rasmus Giertz (SD)

Herr talman! Sverigedemokraterna kommer att stå stadigt kvar vid stödet till Ukraina.

Azra Muranovic (S)

Anf. 60 Azra Muranovic (S)

Herr talman! I går träffade jag tillsammans med Nordic Ukraine Forum tre ukrainska människorättsaktivister, Dmitro, som bor i Irland, Olena och Aishe. En av dem har sina barn i ryska fängelser. En annan har lyckats fly från ryskt tvångsarbete. Det första de sa när jag träffade dem var att det var skönt att komma till Sverige och träffa svenskar, för här behöver de inte förklara varför bistånd till Ukraina behövs och varför Ukraina behöver Sveriges stöd.

Det finns stunder i historien då den internationella solidariteten inte bara är en moralisk skyldighet utan också en fråga om vår egen säkerhet. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina är just en sådan stund. Det handlar om ett brutalt angrepp på ett fritt och demokratiskt land. Det handlar om ett angrepp på den regelbaserade världsordningen, på Europas säkerhet och på den totala internationella rätten. Därför har Sveriges stöd till Ukraina varit rätt från första början och från första dagen, då Socialdemokraterna fortfarande satt i regering.

Det är viktigt att vi också pratar om resultaten av biståndet, för ibland diskuteras det som något diffust, som om det bara handlar om pengar som försvinner utan någon som helst effekt. Det här betänkandet visar något helt annat. Det visar att stödet gör konkret skillnad.

Sveriges stöd har bidragit till att upprätthålla samhällsfunktioner i Ukraina. Det har bidragit till humanitärt stöd för människor på flykt. Det har bidragit till minröjning, energiförsörjning, sjukvård och återuppbyggnad. Det har bidragit till psykosocialt stöd för barn. Det har bidragit till reformer som för Ukraina närmare ett framtida EU-medlemskap. Det här är viktigt inte bara för Ukraina. Det är jätteviktigt för Sverige, för Norden och för Europa.

Ukrainas kamp handlar ytterst om vilken säkerhetsordning som ska råda på vår kontinent. Om Rysslands aggression tillåts vinna mark får det konsekvenser långt utanför Ukrainas gränser. Därför ligger det absolut i Sveriges långsiktiga säkerhetspolitiska intresse att Ukraina kan försvara sin suveränitet och fortsätta sin väg mot demokrati, rättsstat och europeisk integration.

Herr talman! Socialdemokraterna har varit tydliga med att stödet till Ukraina måste vara långsiktigt och uthålligt och fortsätta så länge ukrainarna behöver det. I vår reservation i betänkandet lyfter vi fram att Ukraina hör hemma i den europeiska gemenskapen och att EU måste ge tydliga och långsiktiga utfästelser om fortsatt stöd. Det här är inte en konflikt som kommer att avgöras inom några månader. Den har pågått i flera år och kommer att fortsätta att pågå en längre tid. Dessutom handlar detta, som sagt, om Europas framtid under lång tid framöver.

Jag tycker att det är viktigt när vi pratar om bistånd att vi har förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Medan kriget i Ukraina fortsätter ser vi också hur utvecklingen i världen i stort sett har gått åt fel håll. Antalet konflikter ökar. Demokratierna blir färre. Hungern ökar i flera delar av världen. Klimatförändringarna driver på instabilitet och humanitära katastrofer.

Vi ser en trend där det internationella biståndet minskar globalt, och tyvärr är Sverige inget undantag från den utvecklingen. Vi behöver kunna diskutera internationellt bistånd seriöst. Stödet till Ukraina får aldrig ställas mot världens fattigaste människor och ske på bekostnad av de fattigaste och mest utsatta länderna i världen.

Det ena behöver inte utesluta det andra – tvärtom. Internationellt bistånd handlar nämligen inte bara om humanitär solidaritet utan också om långsiktig säkerhetspolitik. När människor får tillgång till utbildning, sjukvård och försörjning stärks samhällen. När demokratirörelser får stöd stärks motståndskraften mot auktoritära krafter. När institutioner fungerar minskar risken för korruption, konflikter och kollaps av stater.

Det är så fredliga och stabila samhällen byggs, och det är viktigt också för Sverige. Vi vet ju att instabilitet i vår omvärld påverkar även oss här hemma, vilket vi tydligt har sett det senaste året. Konflikter leder till stora flyktingströmmar. Klimatkatastrofer skapar ekonomiska och humanitära kriser. Svaga stater blir grogrund för organiserad brottslighet, extremism och säkerhetshot som också når Sverige.

Därför behöver vi se biståndspolitik som en del av en bredare utrikes- och säkerhetspolitik. Bistånd ska inte ses som allmosor eller välgörenhet utan som en investering i fred, stabilitet och mänsklig säkerhet.

Det är här jag tycker att betänkandet visar något väldigt viktigt, nämligen att bistånd kan vara både akut och långsiktigt samtidigt. I Ukraina har Sverige stöttat människor mitt i ett krig men också bidragit till reformer, institutioner, återuppbyggnad och demokratisk utveckling. Det är just den kombinationen som gör biståndet effektivt.

Herr talman! I en tid när världen blir mer osäker behöver Sverige inte mindre internationellt engagemang utan mer strategiskt internationellt ansvarstagande. Vi behöver fortsätta att stå starka bakom Ukraina, men vi behöver också fortsätta att stå upp för människor i världens fattigaste och mest utsatta länder.

Det är så vi i längden bygger säkerhet. Det inte bara något som är moraliskt rätt att göra, utan det är faktiskt också väldigt klok säkerhetspolitik.

(Applåder)

Anf. 61 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 förändrade i ett enda slag den europeiska säkerhetsordningen. I augusti 2023 var jag tillsammans med två andra ledamöter i Sveriges riksdag inbjuden av Ukrainas talman att besöka landet. Det är ett besök och en resa som jag kommer att bära med mig när jag lämnar riksdagen.

Ukrainas folk har sedan dess kämpat inte bara för sin egen frihet och självständighet utan också för Europas säkerhet, för demokratin och för den internationella rättsordningen. Sverige har stått vid Ukrainas sida från dag ett, och Sverige kommer att fortsätta att stå vid Ukrainas sida.

Det är därför mycket viktigt att vi i dag debatterar utrikesutskottets betänkande 2025/26:97 om det svenska stödet till Ukraina, som totalt 2022–2025 uppgick till cirka 100 miljarder kronor, varav det civila och humanitära biståndet utgjorde 25 miljarder kronor.

Herr talman! I regeringens skrivelse redogör man för Sveriges stöd till Ukraina. Det är en viktig del i transparensen och viktig information till riksdagen och de svenska skattebetalarna.

Redovisningen visar att det svenska stödet i huvudsak har varit väl genomfört, relevant och effektivt. Sverige har kunnat agera snabbt, flexibelt och långsiktigt i en situation där behoven är enorma och har förändrats över tid. Det handlar om humanitärt stöd till människor som förlorat sina hem. Det handlar om stöd till Ukrainas statsbudget så att lärare, sjukvårdspersonal och samhällsviktiga funktioner kunnat fortsätta fungera mitt under brinnande krig. Det handlar om återuppbyggnaden av energisystem, vattenförsörjning och infrastruktur efter ryska attacker. Det handlar om reformstöd som för Ukraina närmare EU och stärker kampen mot korruption och för rättsstatens principer.

Insatser riktade till kvinnor och barn är särskilt utmärkande i biståndsbudgeten med stöd till organisationer som UN Women, International Rescue Committee och UNFPA och till barnen genom Rädda Barnen, Röda Korset och andra civilsamhällesorganisationer.

Herr talman! Regeringen har varit tydlig: Ukraina är den främsta utrikespolitiska prioriteringen. Det märks också i politiken. Ukraina har blivit Sveriges största mottagare av bistånd samtidigt som vi har stärkt samarbetet mellan våra länder. Ukraina är också en god samarbetspartner som Sverige har lärt känna bättre under dessa svåra tider för landet.

När ett europeiskt land attackeras av en aggressiv diktatur måste Europa svara. Passivitet hade varit betydligt dyrare – både mänskligt, säkerhetspolitiskt och ekonomiskt.

Det svenska stödet har dessutom inte bara handlat om att möta akuta behov här och nu. Det har också handlat om Ukrainas framtid och, i förlängningen, Europas framtida säkerhetsordning. Det har handlat om återuppbyggnad, om demokratiska reformer och om vägen till EU-medlemskap. Det är avgörande. Ett starkt och demokratiskt Ukraina är det bästa svaret på Putins imperialism.

Herr talman! I skrivelsen redovisas resultaten inom fem centrala områden: uppbyggnad av det ukrainska samhället, samhällsreformer, säkerhet och stabilisering, budgetstöd samt humanitärt bistånd.

Det är tydligt att Sverige har bidragit konkret och påtagligt, och det är bra att det finns en bred uppslutning för detta i Sveriges riksdag. Svenskt stöd har exempelvis bidragit till att hålla skolor öppna, stärka energiförsörjningen efter ryska attacker och ge människor tillgång till sjukvård, mat och skydd. Samtidigt har Sverige stöttat reformer för ökad transparens, minskad korruption och starkare institutioner.

Det är viktigt att förstå att detta hänger ihop. Ett land som försvarar sig mot ett anfallskrig måste samtidigt kunna fungera som stat. Det måste finnas el och vatten och fungerande myndigheter. Det måste finnas hopp om framtiden.

Herr talman! I skrivelsen pekar regeringen på vikten av fortsatt utveckling av uppföljning och resultatredovisning för biståndet i stort men också speciellt till Ukraina. Skattebetalarnas pengar ska användas ansvarsfullt. Det gäller alltid och kanske särskilt i tider av kriser och krig och stora internationella åtaganden.

Därför är det positivt att regeringen har utvecklat den fördjupade resultatredovisningen till riksdagen. Det stärker transparensen, förbättrar möjligheten till uppföljning och ger bättre möjligheter att dra lärdomar inför framtiden.

Herr talman! Det finns också en större säkerhetspolitisk dimension här. Ukraina slåss inte bara för sitt eget territorium. Ukraina försvarar också vår och Europas säkerhet. Varje framgång för Ukraina är ett bakslag för rysk aggression och auktoritär expansion.

Det är därför stödet till Ukraina inte ska ses som välgörenhet. Det är en investering i vår egen säkerhet och i ett friare Europa. Vi vet att om Ryssland skulle vinna detta krig skulle konsekvenserna bli mycket allvarliga. Det skulle signalera att angreppskrig lönar sig. Det skulle göra Europa farligare och få långtgående konsekvenser för internationell rätt och global stabilitet. Därför måste stödet fortsätta.

Herr talman! Sverige har under dessa år också visat något om Sverige – om den solidaritet och den styrka vi som land kan uppbåda när vi ser att kris och krig drabbar inte bara våra egna utan även vår närmaste omgivning.

Det svenska engagemanget har gjort skillnad. Om detta får vi direkt feedback från Ukraina på olika sätt, vid de olika möten och dialoger vi har på olika nivåer. Senast häromdagen träffade vi i det svensk-ukrainska nätverket i riksdagen Ukrainas ambassadör Svitlana Zalisjtjuk. Hon liksom hennes företrädare och även parlamentariker, soldater, civilsamhällesarbetare, kvinnor, män och andra ukrainska företrädare som jag och mina kollegor haft möjlighet att träffa visar också Ukrainas tacksamhet och att man ser Sveriges engagemang som en del i ett långsiktigt samarbete.

Mitt i allt mörker finns också något hoppfullt, herr talman: Ukrainas motståndskraft. Trots krig, terrorbombningar och enorma uppoffringar fortsätter människor att arbeta, studera, driva företag och kämpa för sitt land och för sin och Europas framtid. Det förtjänar vår respekt och vårt fortsatta stöd.

Herr talman! Jag aviserar redan nu att jag i mitt sista debattinlägg i Sveriges riksdag kan komma att dra över tiden något.

Redovisningen visar att Sveriges stöd till Ukraina i huvudsak har fungerat väl och att vi också har viktiga lärdomar att dra. Men framför allt handlar detta om något större än siffror och redovisningar. Stödet till Ukraina handlar om vilken sida i historien Sverige ska stå på. Moderaterna och regeringen är tydliga. Sverige står på frihetens, demokratins och Ukrainas sida. Så länge Ukraina kämpar för sin frihet ska Sverige fortsätta att stå vid deras sida. Slava Ukraini!

Herr talman! Avslutningsvis vill jag tacka talmanspresidiet och även riksdagskollegorna från samtliga partier i utrikesutskottet, för många och långa debatter om bistånd, utrikespolitik och mycket annat. Jag tror att vi kan påstå oss vara ganska ökända i Sveriges riksdag som ett utskott som gillar att debattera och diskutera.

Det har varit ett privilegium att få verka i detta utskott under mandatperioden, under en tid som på alla sätt och vis har varit onödigt spännande. Vi lever i en orolig omvärld, där Sverige spelar en roll. Så tack också till väljarna och svenska folket som står bakom det starka stödet till Ukraina!

(Applåder)

Anf. 62 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Tack, Katarina Tolgfors, för anförandet! Om jag tolkar Katarina Tolgfors rätt var detta ledamotens sista anförande. Jag vill också passa på att tacka för god samverkan och alla debatter vi har haft i replikskiften, men också för många spännande och intressanta gemensamma resor. Tack för det!

Jag vill också passa på att ställa en lite knepigare fråga, när vi ändå står här. Det gäller biståndet till Ukraina. Vi är ju helt överens om stödet till Ukraina. Jag är oerhört glad över att alla politiska partier i Sveriges riksdag står helt enade när det gäller vikten av att så länge som det behövs fortsätta stödja Ukraina på alla tänkbara sätt – militärt, humanitärt, ekonomiskt och på alla vis. Där råder det ingen som helst tvekan om var vi står.

Men samtidigt ser vi hur världens mest utsatta och fattiga människor får det allt svårare, inte minst på grund av det tillbakadragna stödet från USA. Man räknar med att 34 miljoner människor står utan stöd bara på grund av att det amerikanska stödet dragits in, och 14 miljoner riskerar att dö. Då tycker jag att det är märkligt att Sveriges regering lämnar enprocentsmålet och sänker sitt internationella bistånd så drastiskt som man faktiskt gör. Det handlar om närmare 20 miljarder i bistånd som försvinner, som skulle behöva gå till de fattigaste och mest utsatta människorna i världen för att åtminstone bidra lite grann till att möta den enormt svåra situation som de står inför.

Därför menar jag att biståndet till Ukraina borde ske additionellt. Det borde inte tas från det vanliga internationella biståndet, utan här borde man hitta andra medel för att stödja Ukraina. Hur ser ledamoten på det?

Anf. 63 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Tack, ledamoten Johnsson Fornarve, för frågan! Och tack för alla goda debatter och för ressällskap på de olika studieresor vi har varit på!

När det gäller biståndet generellt, som det här betänkandet egentligen inte handlar om, kan jag vara ärlig och säga, vilket jag har gjort många gånger i den här talarstolen, att Sverige genomför en reform av det svenska biståndet, där vi lägger mer vikt på det humanitära biståndet och ser över utvecklingsbiståndet. Det är ansvarsfullt att göra det i dessa tider. Vi måste göra prioriteringar.

Att USA och andra länder inte ökar sitt bistånd och i USA:s fall tvärtom drastiskt minskar det är beklagligt, men det är inte något som Sverige kan kompensera för. När det gäller bistånd är det precis som när det gäller säkerhet i Europa: Europa måste kliva fram. Fler länder i Europa måste ge mer.

Jag noterar dessutom, vilket jag också har påpekat många gånger i den här kammaren, att den skuggbudget som Socialdemokraterna lägger fram, som jag utgår från att Vänsterpartiet skulle stödja vid ett regeringsskifte, inte heller når upp till enprocentsmålet.

Den här regeringen ser till att vi har en budgetram. Det är förutsägbart för alla. Vi ser till att man ökar kvaliteten, att man tar bort olika nivåer och att mer pengar går till de behövande, till humanitära och akuta insatser men också till utvecklingsinsatser där vi ser att det faktiskt gör nytta och genererar ekonomisk utveckling och ett hållbart stöd i form av utvecklingsbistånd.

Anf. 64 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Tack för svaret, Katarina Tolgfors!

Ledamoten säger att vi måste göra prioriteringar, och det håller jag med om; vi måste alltid prioritera. Det är naturligtvis jätteviktigt att man använder skattemedel på ett bra sätt. Men då tycker jag att det är märkligt att regeringen prioriterar att sänka skatten för dem som tjänar allra mest, när vi ser hur behoven i världen ser ut, hur barnfattigdomen ökar, hur barn riskerar att svälta ihjäl och hur jämställdheten backar. Varför väljer man då att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att behålla ett generöst och bra internationellt bistånd?

Detta handlar inte bara om någon sorts moraliska frågor, även om de naturligtvis är jätteviktiga, utan det handlar också om den globala säkerheten. När vi vänder Afrika ryggen innebär det nämligen att Kina och Ryssland ökar sitt engagemang i de länderna och att odemokratiska krafter får mer inflytande på den afrikanska kontinenten. Det är en global säkerhetsrisk också för oss. Långsiktigt är det alltså väldigt dumt att inte fortsätta ha ett engagemang i de fattigaste och mest utsatta och länderna i världen.

Europa ska kliva fram, säger Tolgfors, och det håller jag naturligtvis med om. Men då borde Sverige kunna föregå med gott exempel, visa vägen och gå i första ledet. I stället för att minska borde Sverige öka sitt bistånd.

Jag tycker fortfarande att det vore på sin plats att vi försöker hitta additionella medel för att stödja Ukraina när det gäller det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet och inte låter världens fattigaste och mest utsatta människor bidra till detta.

Anf. 65 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Nu blir detta nästan en allmänpolitisk debatt. Men om jag ska besvara frågan om att sänka skatten kan jag berätta att socialdemokratiskt styrda Region Örebro län i går – eller det var kanske i dag – gick ut och meddelade att man ska sänka skatten i regionen. Det är mitt hemlän. Man gör detta av en anledning, och man tror att detta att sänka skatten också genererar tillväxt, möjligheter till investeringar och annat som sedan kommer välfärden till del.

Men nu handlar debatten i dag om Sveriges stöd till Ukraina. Från oppositionen har jag hört att man vill se alternativa finansieringsmodeller. Jag har dock under hela mandatperioden, så länge frågan varit aktuell, inte sett något som helst konkret förslag från er sida på hur en sådan finansiering ska se ut.

Att Sverige har en finansiering av biståndet till Ukraina bygger en trovärdighet och en möjlighet att kontrollera. Det är demokratiskt förankrat, och det visar att Sverige som nation också stöder Ukraina och också på ett långsiktigt sätt vill utveckla samarbete.

Detta är något som jag tycker är ganska självklart. Ni har ju själva röstat igenom alla stödpaket i Sveriges riksdag. Vill man se en annan finansieringsmodell skulle jag jättegärna vilja ta del av en konkret plan för detta. Det har jag hittills inte sett under de här åren.

Azra Muranovic (S)

Anf. 66 Azra Muranovic (S)

Herr talman! Tack till ledamoten Tolgfors för de här fyra åren! Som hon själv säger har det verkligen varit en ära att få arbeta i utrikesutskottet under de särskilda omständigheter som råder i världen. Det har varit en historisk period, skulle jag vilja säga.

Men låt mig återgå till biståndsfrågan. Det som Katarina Tolgfors sa i sitt anförande lät ju väldigt bra. Flera gånger påpekade hon också att bistånd inte bara handlar om välgörenhet utan också har med säkerhet att göra. I Ukrainas fall är detta ganska tydligt.

Men det blir väldigt märkligt när Moderaterna å ena sidan nu under helgen har drivit en kampanj där bistånd, som bland annat går till Ukraina, ställs mot svenska äldre, och å andra sidan, några dagar senare talar om biståndet till Ukraina som avgörande för svensk säkerhet.

Min fråga är egentligen väldigt kort och koncis: Gäller detta synsätt bara Europa och Ukraina, eller gäller det också människor i Sudan, Gaza, Jemen och så vidare?

Anf. 67 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tackar också för gott samarbete under de här åren och för vassa men goda debatter.

Ledamoten talar om säkerhet och stabilitet. Det är såklart därför vi ger bistånd. Biståndet är ett verktyg att bidra till stabiliteten. För att den ska vara hållbar måste man också ställa motkrav på länderna. Man måste också se till att ge bistånd på ett sätt som också är hållbart.

Vi kan se många exempel genom åren där Sverige har bidragit med bistånd men där man inte kan se de resultat som man skulle önska när vi med svenska skattepengar bidrar för att försöka hjälpa och stödja och bekämpa fattigdom.

I er skuggbudget kan vi inte se att Socialdemokraterna har särskilt mycket större anslag för biståndet. Ni når inte upp till enprocentsmålet.

När det handlar om prioriteringar har Moderaterna tydligt kommunicerat att det är just prioriteringar som politik handlar om. Det är svåra prioriteringar, där man givetvis många gånger önskar att man hade haft möjlighet att, som ni, lova allt till allt och alla. Men det gör vi inte, för vi tar ansvar för statsbudgeten. Vi tar ansvar för biståndspengarna, och vi ser till att rikta dem dit där de har bäst möjlighet att växa och få en hållbar effekt.

Vi ställer också krav på att länder som får svenskt bistånd, många gånger miljardbelopp, också agerar så att vi ser att detta faktiskt leder till demokratisering och till att man stöder mänskliga rättigheter och att man stöder kvinnor och barn och så vidare. Det är rimligt.

Vi tar ansvar, och vi prioriterar i tuffa tider.

Azra Muranovic (S)

Anf. 68 Azra Muranovic (S)

Herr talman! Nu fick jag många svar på frågor som jag inte ställde.

När det gäller ansvar för statsbudgeten, som Moderaterna talar om, skiljer vi oss åt när det handlar om vad vi anser vara ansvarsfullt. Socialdemokraterna tycker ju inte att enorma skattesänkningar, dessutom med upplånade pengar, för dem som har en hög inkomst är särskilt ansvarsfullt. Vi tycker inte heller att den stora arbetslösheten eller den kapade tillväxten i Sverige är en ansvarsfull finansieringspolitik, och underskott i statsbudgeten räknas absolut inte som ansvarsfull finanspolitik.

Men det är ju inte detta som det handlar om. Det handlar heller inte om enprocentsmålet. Det var inte detta jag frågade om.

Det jag frågade om handlar om att Tolgfors i sitt anförande erkände det som många av oss redan har sagt, nämligen att det internationella biståndet inte är en sidofråga eller välgörenhetspolitik utan en del i att bygga fred, stabilitet och säkerhet, även säkerhet för Sverige.

Samtidigt såg vi Ulf Kristersson i förra veckan vara ute och ställa biståndet mot de äldre i den svenska befolkningen. Då är min fråga: När man ser på bistånd som en säkerhetspolitisk handling och som fredsbyggande och stabilitetsbyggande – har man det synsättet bara när det gäller Ukraina, eller gäller det också biståndet i andra länder? Jag upprepar igen att jag avser länder som Gaza, Sudan eller Jemen. Eller ser man det som ren välgörenhet? Kommer de äldre i dessa länder att ställas mot svenska äldre?

Anf. 69 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Nu var det ju ledamoten själv som förde in frågor som gällde statsbudgeten i övrigt och hur vi prioriterar. Det var det jag svarade på.

Skattesänkningar kan vi nu se också i S-styrda regioner. De gör likadant och sänker skatten nu. Vi skulle kunna ha en annan debatt om det.

När det gäller prioriteringar i biståndet är det ganska glasklart. Sverige är en av de största bidragsgivarna i EU när det gäller Gaza och Sudan. Vi är där och ser vad man måste prioritera. Det görs också utifrån behoven i landet. Det handlar inte bara om siffror och om dividerande om vilka prioriteringar vi vill göra, utan vi lyssnar på vad behovet är.

I Ukraina för man en väldigt nära dialog. Det vi riktar vårt bistånd i Ukraina till – det är detta som det här betänkandet handlar om – utgår från de behov som vi ser att Ukraina har. Detsamma gäller Gaza och Sudan. Där ligger Sverige i täten bland alla länder i EU när det gäller stöd till behövande och för att den akuta situationen i de här områdena ska kunna förbättras något.

Jag tycker att den här regeringen tydligt visar att man kan prioritera och gör det där det är mest akut och där det också är hållbart och på lång sikt kan ge en utväxling för de skattepengar som Sverige bistår med för att bekämpa fattigdom, för att rädda liv och för att andra länder ska kunna ta sig från fattigdom till ett bättre samhälle med demokrati och mänskliga rättigheter, där rättsstatens principer gäller. Detta sägs mycket tydligt både i utrikesdeklarationen och i biståndsagendan.

Anf. 70 Anna Lasses (C)

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik på Katarina Tolgfors, och det blir nog ingen riktig replik heller. Jag ville bara helt ärligt säga stort tack till Katarina Tolgfors för ett väldigt gott samarbete. Jag tycker att det är viktigt att här i riksdagen visa att vi också är kollegor, även om vi är från olika partier och kanske inte alltid håller med varandra. Jag har heller aldrig tvivlat på ledamoten Tolgfors engagemang för biståndet, även om vi har prioriterat olika i frågan.

Stort tack för fyra mycket intressanta år!

Anf. 71 Katarina Tolgfors (M)

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Lasses!

Vi sitter i ett utskott som jag tror är lite annorlunda än andra utskott. Vi strävar faktiskt ofta efter att hitta någon typ av gemensam linje och position. Det är ganska orimligt att Sverige har fem olika positioner när det gäller utrikespolitiken i de stora och viktiga frågorna.

Jag uppskattar att ledamoten Lasses alltid är påläst och hennes genuina engagemang för de här frågorna. Jag uppskattar också den stämning som vi kan ha i utrikesutskottet trots att vi har haft en del tuffa debatter under den här mandatperioden i vissa frågor. Vi kan faktiskt också diskutera oss fram till en samsyn och en linje där det är viktigt att vi i Sverige står starka tillsammans.

Tack så mycket!

Anf. 72 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är folkrättsvidrig och en humanitär katastrof. Den ryska invasionen och ockupationen är ett flagrant brott mot principerna om fred, avspänning och internationellt samarbete. Rysslands angrepp är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt. Ryssland kränker Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och kultur och utsätter det ukrainska folket för ett stort lidande som kommer att drabba generationer av ukrainare.

Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att själv få styra över sin framtid måste försvaras. Ukrainas folk kan inte lämnas ensamt med den ryska militära övermakten. Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Vi är oerhört glada över att det finns en enighet i Sveriges riksdag om det viktiga stödet till Ukraina.

Sverige ska självklart bidra aktivt till en rättvis fred i Ukraina. Det är endast Ukrainas befolkning som har rätt att bestämma över Ukrainas framtid. Alla samtal och planer för fred måste inkludera Ukraina och ske på Ukrainas villkor.

Folkrättsbrott måste få konsekvenser. Vänsterpartiet står därför bakom sanktionerna mot Ryssland och har gjort det ända sedan annekteringen av Krim 2014. Vi vill skärpa sanktionerna ytterligare och sätta stopp för den ryska skuggflottan i Östersjön.

Herr talman! Som ett resultat av kriget har många ukrainska flyktingar kommit till Sverige, men här lever de många gånger under tuffa ekonomiska förhållanden på grund av regeringens allt striktare politik. Vänsterpartiet är djupt kritiskt mot detta och har flera gånger föreslagit åtgärder och förbättringar.

Herr talman! Stödet från EU till Ukraina behöver vara omfattande och långsiktigt. EU har i dag särskilda representanter för en rad länder och områden. Som en del i detta anser vi därför att EU bör utse en särskild representant även för Ukraina.

Det är glädjande att det ukrainska parlamentet numera godkänt Romstadgan och att man sedan den 1 januari 2025 är ansluten till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, så att eventuella krigsbrott som begås, av alla parter, kan utredas.

Herr talman! Krig innebär alltid en stor miljöpåverkan. Det är sönderslagen infrastruktur, kollapsade energisystem, förstört jordbruk, ökade utsläpp av växthusgaser, förorenad mark och förorenat vatten. Krigets lagar slår fast att det bara är militära mål som får attackeras. Eftersom miljön räknas som civilt mål ska den skyddas. Men FOI konstaterar att Ryssland inte följer krigets lagar. Ett exempel är den ryska sprängningen av Kachovkadammen 2023. Tiotusentals människor fick sina hem översvämmade, och dricksvattenförsörjningen havererade. Strider nära Europas största kärnkraftverk, Zaporizjzja, har lett till stor oro inte bara i Ukraina utan i hela Europa.

Miljöhänsyn och ekologisk hållbarhet måste vara en central del i återuppbyggnaden av landet. Sverige bör arbeta tillsammans med Ukraina för att dokumentera de miljöbrott som har begåtts för att säkerställa en ekologiskt hållbar uppbyggnad av landet och att Ryssland hålls ansvarigt för de miljöskador som man har orsakat.

Herr talman! Regeringens redogörelse visar tydligt de omfattande och långvariga konsekvenser som personminor orsakar. Minor fortsätter att döda och skada människor och hindra återuppbyggnaden under lång tid. Det understryker behovet av att inte enbart stödja minröjning utan också tydligt upprätthålla och försvara det internationella förbudet mot personminor.

Herr talman! Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att frångå enprocentsmålet i biståndet, som legat fast i decennier. Det har inneburit en drastisk sänkning av det internationella biståndet i en tid när behoven är större än någonsin. Att Sveriges regering med stöd av Sverigedemokraterna kastat enprocentsmålet överbord är ett svek mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd.

Regeringen har dessutom valt att koncentrera Sveriges internationella bistånd till EU:s närområde och Europa, framför allt Ukraina. Regeringen har bland annat avslutat biståndet till en rad av världens fattigaste länder i Afrika och Asien. Det får katastrofala konsekvenser för några av världens mest utsatta människor.

Herr talman! Situationen i Ukraina är akut. Rysslands anfallskrig har orsakat en omfattande förödelse och splittrat familjer. Tiotusentals civila har dödats eller skadats. Barn har traumatiserats. Att Ukraina behöver internationellt stöd är självklart. Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll både när det gäller humanitärt stöd och för återuppbyggnaden.

Samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. När regeringen drar undan mattan för viktiga biståndsprojekt i andra länder är det kvinnor, barn och utsatta grupper som drabbas hårdast. Vänsterpartiet menar därför att stödet till Ukraina måste ske i form av additionella medel, det vill säga utöver den befintliga biståndsbudgeten. Vi kräver att regeringen ska återkomma med en strategi för detta.

I regeringens Strategi för Sveriges uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023–2027 ingår jämställdhet som ett av de mål som Sidas verksamhet ska bidra till. Samtidigt minskar Sveriges engagemang för jämställdhet kopplat till biståndet. Det märks både i biståndspolitiken generellt och i stödet till Ukraina.

Ukraina är numera det största mottagarlandet när det gäller svenskt bistånd. Stiftelsen Kvinna till Kvinnas kommande granskning 2026 visar att andelen av biståndet till Ukraina med jämställdhet som huvudsyfte för 2025 låg på endast 1,7 procent. Andelen med jämställdhet som huvud- eller delsyfte ligger på sammanlagt 32 procent. Det är mindre än hälften av biståndet i stort.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet slår bland annat fast att alla fredsinsatser ska se till kvinnors och mäns olika behov av säkerhet och att alla återuppbyggnadsprocesser efter krig och konflikter ska ha ett genusperspektiv. Jämställdhet är grundläggande för att bygga en stabil och långsiktigt hållbar fred. Regeringen bör därför återkomma med en strategi för hur FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska få genomslag i Sveriges stöd till Ukraina.

Regeringens slopande av den feministiska utrikespolitiken har fått tydliga konsekvenser. Sverige bör ha som mål att minst 50 procent av biståndet till Ukraina ska gå till flickor och kvinnor.

Regeringen har avsatt medel för verksamhet som gynnar kvinnor och flickor i Ukraina. Stödet ska bland annat bidra till psykosocialt stöd, stärkt mödrahälsovård och skydd för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, SRHR. Det är naturligtvis jättebra, men i förhållande till Sveriges totala stöd till Ukraina utgör det en försvinnande liten del. Vänsterpartiet vill att andelen bistånd som avsätts för arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, ska utgöra minst 10 procent av den totala biståndsbudgeten och att den ska öka även i det humanitära biståndet.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3 och till reservation 6, som är en gemensam reservation. Vi står självklart bakom alla våra reservationer.

Anf. 73 Rasmus Giertz (SD)

Herr talman! Jag tycker att det är värt att påminna oss om historiken i den här debatten. Vänsterpartiet uttrycker i sin reservation kritik mot att biståndsmedel inom EU ”öppnats upp för att finansiera militär verksamhet”. Vänsterpartiet lyfter också frågan om att stödet till Ukraina ska finansieras med extra medel och varnar för att ett ökat fokus på Ukraina och Europa kan tränga undan andra biståndsinsatser.

Det är naturligtvis rimligt att diskutera hur stödet utformas och följs upp och hur svenska och europeiska medel används. Men i Ukrainas fall går det inte att låtsas som att humanitärt stöd, reformstöd, ekonomiskt stöd och militärt stöd skulle vara helt frikopplade från varandra. Utan militär motståndskraft blir det ingen återuppbyggnad att tala om. Då finns inga reformer att genomföra och ingen fungerande stat att stödja.

När Ukraina i början av den fullskaliga invasionen behövde vapen för att försvara sig mot den ryska aggressionen var Vänsterpartiet det enda parti i riksdagen som sa nej till att skicka pansarskott till Ukraina. Det var först efter omfattande kritik som partiet ändrade linje.

Sverigedemokraterna hade en annan utgångspunkt. Vi menade tidigt att Ukraina skulle få det stöd som krävdes för att försvara sin frihet och suveränitet. Redan före den fullskaliga invasionen lyfte Sverigedemokraterna frågan om svensk vapenexport till Ukraina.

Det är viktigt att biståndet används effektivt och transparent, men det är också viktigt att förstå den verklighet som Ukraina befinner sig i. Ukraina slåss inte bara för sin egen överlevnad utan också för Europas säkerhet. Därför blir Vänsterpartiets hållning något problematisk, menar jag. Man säger sig vilja stödja Ukraina men är återkommande emot de verktyg som faktiskt krävs för att kunna stå emot Ryssland.

Anf. 74 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rasmus Giertz för frågan. Jag vill vara oerhört tydlig med att Vänsterpartiet står bakom stödet till Ukraina på alla sätt: militärt, humanitärt och ekonomiskt. Det ska inte råda något som helst tvivel om var vi står i den frågan. Jag är glad att det råder enighet i Sveriges riksdag om det viktiga stödet till Ukraina.

Självklart har också det här stödet betydelse för oss i Sverige. Det är vi fullständigt medvetna om. Vi befinner oss i en ny säkerhetspolitisk situation, där stödet till Ukraina är oerhört viktigt. Ryssland får absolut inte vinna det här kriget. Det skulle ha stor påverkan på säkerhetsläget i vår omgivning.

Det internationella biståndet till Ukraina menar vi dock bör vara additionellt. Vi vill att Sverige ska ge ett generöst humanitärt bistånd till Ukraina. Men precis som vi har lånat pengar till det militära stödet skulle vi kanske också kunna låna pengar till det internationella biståndet till Ukraina eller på andra sätt hitta additionella medel som inte tas från det internationella biståndet.

Till att börja med hade ni kunnat låta bli att sänka vårt internationella bistånd så dramatiskt som ni gjort, för det har dragit undan medel. Det är nästan 20 miljarder som har försvunnit ur det internationella biståndet. Dessa medel skulle ha gjort stor nytta med tanke på att det ser ut som det gör i världen i dag. Behovet av bistånd är större än någonsin.

Nu är det ingen hemlighet att Sverigedemokraterna gärna hade halverat det internationella biståndet. Det ska vi vara tydliga med. Vänsterpartiet vill i stället stå upp för ett generöst internationellt bistånd både till Ukraina och till resten av världen. Det behövs, och vi har den möjligheten. Som rikt land kan vi göra både och.

Anf. 75 Rasmus Giertz (SD)

Herr talman! Det är bra att ledamoten nu säger att Vänsterpartiet står bakom även militärt stöd till Ukraina. Ukrainas försvar mot den ryska aggressionen hänger på en rad olika saker, och det militära motståndet är en väldigt viktig del. Men då är det märkligt att Vänsterpartiet ändå motsätter sig att biståndsmedel inom EU öppnas upp för att finansiera militär verksamhet, någonting som på riktigt hade haft effekt på marken i Ukraina. Jag förstår inte riktigt hur ledamoten får ihop det här. Å ena sidan säger man sig stödja detta, å andra sidan är man emot det och reserverar sig till och med mot det i betänkandet.

Anf. 76 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar Rasmus Giertz för ytterligare frågor. Vi står till 100 procent bakom det svenska militära stödet till Ukraina. Vi menar också att Europa kan bidra betydligt mer till det militära. Det är naturligtvis otroligt viktigt att Ukraina får möjlighet att försvara sig.

Men biståndsmedel ska användas till bistånd och inte till andra saker. Det är väldigt viktigt att skilja på det. Vi menar, som jag har förklarat tidigare, att vi måste hitta ett annat sätt att bistå Ukraina än att ta medel från det internationella biståndet, eftersom behovet av bistånd är så stort som det är i dag. Vi ser hur USA och andra länder har dragit tillbaka sitt bistånd, vilket innebär att miljontals människor nu riskerar att stå utan bistånd. Miljontals människor riskerar att dö på grund av indraget internationellt bistånd – detta är på riktigt. Då måste vi som rikt land kunna göra mer och göra det bättre för att bistå de mest utsatta och fattiga människorna i världen. Samtidigt ska vi naturligtvis fortsätta att stödja Ukraina med allt det som krävs och behövs.

Magnus Berntsson (KD)

Anf. 77 Magnus Berntsson (KD)

Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om regeringens fördjupade resultatredovisning av det internationella biståndet till Ukraina. Det är en viktig skrivelse. Den handlar inte bara om Sveriges stöd till ett land som kämpar för sin frihet och överlevnad utan även om Sveriges och hela Europas säkerhet.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrades Europas säkerhetsläge i grunden. Ett europeiskt land utsattes för ett oprovocerat angrepp. Civila dödades. Städer bombades. Miljontals människor tvingades lämna sina hem. Men Ukraina kapitulerade inte. Det ukrainska folket valde att försvara sin frihet, sin demokrati och sin rätt att själva bestämma över sitt lands framtid.

Sedan dess har Sverige stått vid Ukrainas sida. Det har vi gjort genom militärt stöd, humanitärt stöd, ekonomiskt stöd och omfattande biståndsinsatser. Stödet är inte bara ett uttryck för solidaritet. Det är ett uttryck för ansvar. Ett fritt och självständigt Ukraina är avgörande för Europas säkerhet och därmed också för Sveriges säkerhet.

Herr talman! Det som gör denna skrivelse särskilt värdefull är att den går bortom redovisningen av hur mycket pengar som har betalats ut. Fokus ligger i stället på resultaten. I den politiska debatten talar vi ofta om resurser och anslag, och det är naturligt, men medborgarna har rätt att också få veta vad deras skattemedel leder till. Ger insatserna resultat, och gör de skillnad för människorna? Bidrar de till de mål som har satts upp?

Denna fördjupade resultatredovisning visar att svaret är ja. Svenskt bistånd har bidragit till att samhällsviktig infrastruktur kunnat återställas efter ryska attacker. Människor har fått tillgång till el, värme och vatten. Vi är flera här som har besökt attackerade kraftvärmeverk på plats i Ukraina. Vi har också sett hur kommuner och lokala myndigheter kunnat fortsätta att fungera och hur skolor, sjukvård och samhällsservice kunnat upprätthållas trots krigets påfrestningar.

Sverige har också bidragit till att stärka Ukrainas institutioner och reformarbete. Det är av stor betydelse, inte minst mot bakgrund av Ukrainas ambition att bli medlem i Europeiska unionen. Vägen till medlemskap kräver reformer inom rättsstatens område, stärkt förvaltning och åtgärder mot korruption. Här har svenskt stöd spelat en viktig roll.

Skrivelsen visar dessutom att humanitära insatser har nått människor som befinner sig i mycket svåra situationer. Internflyktingar, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning har fått hjälp när behoven varit som störst. Det handlar om konkreta resultat. Människor har fått sina livsvillkor förbättrade, samhällsfunktioner har kunnat fortsätta fungera och ett land har fått bättre möjligheter att stå emot aggression och bygga sin framtid.

Herr talman! Under flera år har det efterfrågats bättre resultatredovisning inom biståndet. Denna skrivelse är ett viktigt steg i denna riktning. Den bidrar till att öka transparensen och ger bättre möjligheter att utvärdera vilka insatser som fungerar väl och vilka som kan utvecklas ytterligare. Den stärker förtroendet för biståndspolitiken, och den stärker möjligheten att använda resurserna på bästa sätt.

Det är viktigt att komma ihåg att stödet till Ukraina handlar om mer än bara återuppbyggnad och humanitära insatser. Det handlar ytterst om värderingar. Rysslands krig är ett angrepp på den regelbaserade världsordningen. Det är ett angrepp på principen att gränser inte får flyttas med våld, och det är ett angrepp mot demokrati, mänskliga rättigheter och nationellt självbestämmande. När Sverige stöder Ukraina försvarar vi därför inte bara ett enskilt land. Vi försvarar de principer som den europeiska säkerhetsordningen vilar på.

Vi vet också att återuppbyggnaden av Ukraina kommer att bli en av vår tids största uppgifter. När kriget en dag tar slut kommer bostäder, vägar, energisystem och samhällsinstitutioner att behöva byggas upp i stor skala. Återuppbyggnad handlar dock inte bara om byggnader och infrastruktur. Det handlar också om att stärka demokratin, rättsstaten och det civila samhället samt om att skapa förutsättningar för ett fritt, demokratiskt och europeiskt Ukraina.

Herr talman! Arbetet med ansvarsutkrävande måste också fortsätta. Rysslands krigsbrott får inte glömmas bort, och de ansvariga måste ställas till svars. Dokumentation av övergrepp, stöd till rättsliga processer och internationellt samarbete för ansvarsutkrävande är viktiga delar av det långsiktiga stödet till Ukraina. En fred utan rättvisa riskerar att bli kortvarig, och därför måste återuppbyggnad och rättvisa gå hand i hand.

I en tid när omvärlden präglas av osäkerhet, konflikter och ökade geopolitiska spänningar behöver Sverige stå fast vid sitt stöd till Ukraina. Vi får inte tröttna eller tveka, och vi får inte heller vänja oss vid kriget.

Skrivelsen vi behandlar i dag visar att svenska insatser gör skillnad. Den visar att solidaritet och ansvar går hand i hand.

Kristdemokraterna yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 78 Anna Lasses (C)

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för ett alldeles utmärkt anförande!

Vi håller med varandra, så är det ju, och jag måste säga att Centerpartiet och Kristdemokraterna över huvud taget under den här mandatperioden har stått varandra ganska nära i biståndsfrågor.

Nu har vi fått höra från Sverigedemokraterna att man kommer att stå fast vid stödet till Ukraina, men med anledning av de uttalanden som har gjorts av Sverigedemokraterna den senaste veckan måste jag ändå fråga om Kristdemokraterna kommer att gå med på att allt bistånd ska gå till Ukraina och att resten av biståndet ska försvinna.

Magnus Berntsson (KD)

Anf. 79 Magnus Berntsson (KD)

Herr talman! Jag vill först tacka ledamoten Lasses för de fina orden. Jag instämmer i att vi har haft samsyn i många frågor och respektfulla samtal om de frågor där vi inte har varit helt överens.

För Kristdemokraterna är biståndspolitiken en väldigt viktig fråga, och som alla vet har vi stått – och står – bakom enprocentsmålet och vill att vi ska komma tillbaka till det. Vi hade givetvis en stor diskussion innan regeringen bildades både om nivåerna på biståndet och inte minst om innehållet i biståndet.

De sakerna måste man diskutera i samma andetag, för enbart nivån på biståndet skapar inte de effekter man vill ha. Biståndet måste också gå till rätt saker, och jag tycker verkligen att vi kristdemokrater har lyckats få in många saker. Vi ser till att biståndet får mer effekt genom att en större andel går via civilsamhällets aktörer.

Jag behöver inte sticka under stol med att vi har haft andra åsikter än ett antal av partierna i regeringskoalitionen. Kristdemokraterna vill dock ha ett långsiktigt och tydligt bistånd.

Givetvis måste effekterna av att vi har ett krig i vårt närområde återspeglas i den svenska biståndspolitiken. Detta är tragiskt – särskilt eftersom vi har sett att andra länder har gjort andra bedömningar. Det är inte bara USA som har dragit tillbaka bistånd till andra delar av världen, utan det har även Storbritannien och andra länder gjort. Detta är alltså en viktig åtgärd att fortsätta arbeta med, men vi måste också bygga partnerskap.

Anf. 80 Anna Lasses (C)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det gläder mig att höra att Kristdemokraterna både till innehåll och målsättning står fast vid sin princip om biståndet. Jag kan bara önska att detta på ett bra sätt också får effekt i och efter valrörelsen.

Magnus Berntsson (KD)

Anf. 81 Magnus Berntsson (KD)

Herr talman! Jag tackar för de orden och ser fram emot att vi mellan våra partier även i framtiden ska kunna fortsätta att diskutera och samarbeta på de områden som det går.