Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan
Betänkande 2025/26:MJU27
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2026-06-03
- Beslut fattades
- 2026-06-03
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Stärkt kontroll ska motverka livsmedelsfusk (MJU27)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om åtgärder för att motverka fusk i livsmedelskedjan. Åtgärderna ska stärka kontrollen och innebär bland annat följande:
- Två utsedda kontrollmyndigheter, Livsmedelsverket och Jordbruksverket, ska i vissa fall kunna ta över kontrollansvaret från andra organ, som länsstyrelser och kommuner.
- Nya bestämmelser införs om uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter med koppling till livsmedelssektorn.
Lagändringarna om att en central myndighet kan ta över kontrollansvaret börjar gälla den 1 januari 2028. Lagändringarna om uppgiftsskyldighet börjar gälla den 1 januari 2027.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Stärkt kontroll ska motverka livsmedelsfusk (MJU27)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om åtgärder för att motverka fusk i livsmedelskedjan. Åtgärderna ska stärka kontrollen och innebär bland annat följande:
- Två utsedda kontrollmyndigheter, Livsmedelsverket och Jordbruksverket, ska i vissa fall kunna ta över kontrollansvaret från andra organ, som länsstyrelser och kommuner.
- Nya bestämmelser införs om uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter med koppling till livsmedelssektorn.
Lagändringarna om att en central myndighet kan ta över kontrollansvaret föreslås börja gälla den 1 januari 2028. Lagändringarna om uppgiftsskyldighet föreslås börja gälla den 1 januari 2027.
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 2 juni 2026 och debatterades i kammaren 3 juni 2026.
Debatt om förslag 2025/26:MJU27
Webb-tv: Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 107 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Fusk i livsmedelskedjan är ingen liten företeelse utan tyvärr ett mycket stort problem. Överträdelserna av de bestämmelser som gäller inom livsmedelskedjan kan bero på den mänskliga faktorn eller på bristande kunskap, men tyvärr är de vanliga. De kan som sagt bero på den mänskliga faktorn, men det kan också handla om avsiktliga handlingar eller underlåtenhet – helt enkelt fusk.
Fusk i livsmedelskedjan är inget nytt, och det har uppmärksammats globalt både inom EU och i Sverige. Att det fuskas i livsmedelskedjan är mycket bekymmersamt. Det kostar samhället enorma summor pengar varje år, och det medför också en enorm risk för otjänliga livsmedel och varor som kan vara skadliga för miljön och för människors och djurs hälsa.
Fru talman! Det är inga småbelopp vi pratar om. Livsmedelsverket lämnade så sent som i december förra året en rapport där man beräknar att fusket kostar det svenska samhället över 13,6 miljarder kronor varje år. Ja, fru talman, du hörde rätt – 13,6 miljarder! Vi talar om fusk för en summa motsvarande 3 procent av den totala livsmedelsförsäljningen i landet.
Oftast handlar det om utspädda ingredienser, falska ursprungsuppgifter, felaktig märkning eller mat som säljs utan tillstånd. Vi är nog flera här som har hört talas om olivolja som är utspädd med vanlig matolja eller om flytande honung som är utblandad med billig socker- eller sirapslösning, fru talman. Det är därför mycket viktigt att regeringen nu stärker Livsmedelsverket och Jordbruksverket så att fusk inte faller mellan stolarna.
Fru talman! Förra året var jag utsedd till enskild utredare – utredningens namn var En ny kontrollorganisation i livsmedelskedjan. Vi fick till oss att ett mycket stort problem var att de olika kontrollmyndigheterna i Sverige gjorde på olika sätt. Vi har 270 olika kontrollmyndigheter, och bland dessa myndigheter har en del ett visst samarbete medan vissa inte har något samarbete alls. Det innebär att ett företag som fuskar eller bedrar i en kommun efter tillslag av den kommunala kontrollmyndigheten kan flytta till en annan kommun och fortsätta den kriminella verksamheten.
Jag kom fram till att det behövs en mer effektiv och likvärdig kontroll för att upptäcka och motverka fusk. Vårt förslag var bland annat en bättre samordning mellan myndigheter och en mer enhetlig och likvärdig kontroll över hela landet.
Detta sägs också i den utredning som ligger till grund för det betänkande vi debatterar i dag. I den utredningen slås fast att kontrollmyndigheterna behöver bättre verktyg för att upptäcka och utreda misstänkt fusk och att informationsutbytet mellan myndigheter bör stärkas. Dessutom föreslås att sanktioner och kontrollmetoder utvecklas för att göra fusket svårare och mer riskfyllt för fuskarna i livsmedelskedjan.
Regeringen har därför föreslagit bland annat ett centralt ansvar som delas mellan Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Dessa myndigheter kan ta över ärenden rörande livsmedelsfusk från kommunerna, för en mer kraftfull hantering.
För att komma åt fusk föreslås vidare uppgiftsskyldighet och ett förbättrat informationsutbyte mellan olika myndigheter. Detta är viktigt; det handlar om att förbättra konkurrenskraften för företag som följer regelverket. Och det gör de allra flesta, vill jag poängtera.
Fru talman! Samtidigt som den viktiga förändringen nu föreslås har regeringen gett i uppdrag åt dessa myndigheter att utveckla råd och stöd till företag för att göra det lättare för dem att göra rätt. Livsmedelsverket ska också stärka och påskynda arbetet med regelförenklingar och minska företagens regelbörda och administrativa kostnader. Syftet med åtgärderna är att underlätta för företagen genom att verka för en ändamålsenlig lagstiftning samt att stärka företagens förmåga att följa lagstiftningen med hjälp av ett tydligt, tillgängligt och behovsanpassat stöd.
Dessutom ska det tas fram insatser som leder till en långsiktig och systematisk kompetenshöjning hos kontrollpersonalen. Syftet med åtgärden är att kontrollen ska bli mer proportionerlig och verkningsfull, med ökad rättssäkerhet för företagaren och minskad administrativ börda, samt att kontrollpersonal ska ha en gemensam metodisk grund och tillräcklig, branschanpassad kunskap.
Fru talman! Att stärka och utveckla den nationella samordningen, ledningen och styrningen av kontrollen för att öka effektiviteten och likvärdigheten är otroligt viktigt. Åtgärden kan till exempel innebära att samordning och samverkan mellan kontrollmyndigheter förbättras, att föreskrifter används för att styra kontrollen mer och göra den mer likvärdig och att uppföljningen av kontrollen vidareutvecklas. Det är viktigt med likvärdighet över hela landet, som jag pratade om inledningsvis.
Till sist, fru talman: Dessutom föreslås att vissa avgifter som företag i dag betalar för dessa olika kontrollprogram tas bort, vilket ytterligare bidrar till att sänka företagens kostnader samt underlättar för företagen och stärker deras konkurrenskraft.
Anf. 108 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Ledamoten nämner att livsmedelsfusk är ett stort problem i dag och att det inte är några små överträdelser vi pratar om. Vidare nämns att de företag som faktiskt sköter sig och följer lagstiftningen ska skyddas och konkurrera på en marknad som är likvärdig, där fusk inte ska förekomma.
Ledamoten nämner också honungsskandalen, som uppdagades i går. Man hade blandat i billigare sockerlösning men ändå salufört produkten som äkta honung.
Kristdemokraterna brukar tala varmt om företagande, sund konkurrens och vikten av att seriösa företag ska kunna konkurrera på en marknad som fungerar. Därför är vi socialdemokrater väldigt förvånade över att regeringen och Kristdemokraterna, som har landsbygdsministerposten, inte går vidare med de sanktionsavgifter vid grova överträdelser av livsmedelslagstiftningen som utredaren föreslog. Något sådant finns inte med i det förslag som vi debatterar här i dag.
Detta handlar om att konsumenter blir lurade. De tror att de köper en sak men får något helt annat. Om märkningen inte stämmer kan det också innebära stora risker, till exempel för människor som har allergier eller andra särskilda kostbehov.
Det handlar framför allt om att oseriösa aktörer skaffar sig konkurrensfördelar på bekostnad av företag som följer reglerna. Det kan i vissa fall också handla om kopplingar till organiserad brottslighet, som vi här i Sveriges riksdag är väldigt överens om att vi inte vill se i Sverige. Det räcker alltså inte att bara upptäcka fusket, utan det måste bli konsekvenser för den som inte sköter sig.
Min fråga till ledamoten, fru talman, blir därför hur regeringen egentligen tänker komma åt det här fusket, om inte myndigheterna får möjlighet att utfärda ekonomiska sanktioner mot de företag som fuskar.
Anf. 109 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Tack, ledamoten Sofia Skönnbrink, för frågan!
Precis som ledamoten säger är detta ett jätteallvarligt problem. Jag lyfte precis i mitt anförande både olivolja som är utspädd med vanlig matolja och honung som är utspädd med i vissa fall socker och i andra fall sirap. Det är ett jättebekymmer.
Vi menar att det, när man lägger detta ansvar på de två myndigheterna – Livsmedelsverket och Jordbruksverket – kommer att bli en helt annan styrka i detta. Dessutom ska man, vilket jag tror är viktigt, gå vidare med att se till att andra myndigheter har skyldighet att talas vid.
Detta är något som är jättemärkligt i vårt land: Vi har haft många olika myndigheter som inte, känns det som, har tagit detta på så stort allvar. Det är viktigt att man gör det här nu, och vi menar att det i och med detta kommer att bli skillnad.
Den här brottsligheten är inte liten, som jag nämnde; det är många miljarder som man fuskar med. Det är alltså ett otroligt viktigt steg vi tar nu – att stärka upp för våra företag som gör rätt och på det sättet också ta krafttag mot företag som fuskar.
Som sagt var, detta är ingen liten företeelse. Jag tänker att de metoder som de här myndigheterna kommer att ha kommer att ha verkan.
Anf. 110 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Det är en sak att upptäcka fusket men en annan sak att kunna åtgärda det. Vi socialdemokrater menar att det hade varit väldigt bra om våra myndigheter, utöver det utökade kontrollansvaret, också fick starkare verktyg för att faktiskt kunna sätta dit dem som medvetet begår grova överträdelser mot livsmedelslagstiftningen. Om det inte får tillräckliga konsekvenser är det klart att det är lätt att fortsätta fuska.
Jag kan dra en liten parallell. Jag är halvnorsk och bor i gränstrakterna i västra Värmland. När jag kör i Norge är det väldigt ovanligt att se någon som överskrider hastighetsbegränsningen, jämfört med om jag tar bilen till Arvika för att sedan ta tåget till Stockholm. Hastighetsbegränsningarna hålls, för om du kör för fort i vårt kära grannland riskerar du att åka på stora böter och också, ytterst, fängelse.
Att mer effektivt upptäcka fusket är alltså jätteviktigt. Men frågan kvarstår. Det får inte några ekonomiska konsekvenser för de ibland väldigt stora företag som medvetet fuskar – som blandar matolja i olivolja och kallar det för extra virgin jungfruolja från Italien eller som blandar sirap i honung. Varför ska de inte fortsätta med detta om de inte åker på böter? Det har jag svårt att se.
Jag har själv jobbat på miljökontoret i Eda kommun. När jag började där tillämpades inte någon sanktionsavgift för den som startade en verksamhet utan att först anmäla detta till myndigheten. Det infördes senare, vilket gjorde att de allra flesta faktiskt anmälde. När det inte skedde berodde det på att man inte hade koll på att så skulle ske.
Man kan göra en bedömning, baserat även på företagets storlek, av hur stor boten skulle bli. Men att inte ha några som helst verktyg i verktygslådan för att, när man väl har upptäckt fusket, sedan åtgärda det tycker inte vi socialdemokrater är tillräckligt. Jag vill gärna att ledamoten svarar på hur myndigheten ska lyckas med uppdraget om man inte kan utdöma böter.
Anf. 111 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Tack igen, Sofia Skönnbrink, för frågan!
Ledamoten tar upp väldigt många bra saker, bland annat om kommunerna och vad som görs där. Den utredning jag gjorde visade att det finns 270 olika kommunala myndigheter i vårt land. Ledamoten nämnde Norge som exempel; där har man en myndighet som kontrollerar. Danmark har också en kontrollmyndighet. Vi är alltså unika genom att vi har så många kontrollmyndigheter i vårt land.
Kommunerna kommer fortsatt att ha det stora ansvaret, men myndigheter kan ta över om det behövs. Det är klart att man kan ha olika sanktioner, så det kommer att finnas kvar. Det viktigaste nu är att ta fast de fuskande företagen och verkligen göra något åt fusket. Det går inte att bara låta sirapen eller honungen sippra på, utan vi måste komma åt det som gör att många fuskar. Det är väldigt mycket pengar vi pratar om: 13,6 miljarder. Det är därför viktigt att göra det som regeringen har aviserat och föreslagit.
Jag och vi tror att myndigheterna kommer att ha väldigt bra verktyg. Om det blir som ledamoten säger, att det kommer att fattas verktyg i lådan, går det säkert vidare till berörd minister som i så fall kan göra förändringar. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag tror att det kommer att bli stor skillnad och väldigt bra för vårt land och våra duktiga företag runt om i Sverige.
Anf. 112 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Jag vill börja med att rätta Magnus Oscarsson. Nu har ledamoten inte någon chans att svara, men jag tycker att det är lite slarvigt att säga att vi i Sverige har 270 kontrollmyndigheter på livsmedelsområdet. Det huvudsakliga ansvaret för livsmedelskontrollen ligger på Livsmedelsverket, likaväl som att Mattilsynet har det ansvaret i Norge.
Uppgiften att utföra offentlig livsmedelskontroll delegeras till kommunerna, som har anställda livsmedelsinspektörer som jobbar på uppdrag av Livsmedelsverket. Man har en tät dialog med myndigheten i många olika frågor. Jag tror också att det behövs mer samverkan och att vi behöver prata ihop oss oftare i olika frågor, men det är Livsmedelsverket som ansvarar för livsmedelskontrollen i Sverige likaväl som att det är Mattilsynet som gör det i Norge.
Åter till mitt anförande, fru talman: Jag tänkte börja med att prata om fusk. Jag tror inte att det är någon som uppskattar fusk, oavsett om det sker på fotbollsplanen, runt spelbordet eller i livsmedelskedjan, som vi debatterar här i dag.
När det gäller livsmedel handlar det inte bara om att man bryter mot reglerna, utan det kan faktiskt bli farligt på riktigt. Den här debatten känns lite extra speciell för mig eftersom jag innan jag kom in i riksdagen arbetade i sju år som miljö- och hälsoskyddsinspektör i Eda kommun, där jag hade huvudansvaret för livsmedelskontroll.
Under min tid på miljökontoret kontrollerade jag allt från avdelningskök på förskolor till kaféer, pizzerior och stora matbutiker. Rätt tidigt upptäckte jag hur vanligt det är med livsmedelsfusk, både medvetet och omedvetet. Vid revision har jag upptäckt butiker som har sålt mer oxfilé än vad som har köpts in. Jag har sett hur kött från andra länder har märkts om till svenskt. Jag har sett hur salladsost har marknadsförts som fetaost.
Det låter kanske som småsaker, men jag tycker faktiskt inte att det är det. Det handlar om att konsumenter blir lurade, det handlar om att seriösa företag konkurreras ut och det handlar om att förtroendet för livsmedelskedjan urholkas.
Fru talman! Fusk i livsmedelskedjan handlar inte bara om fel märkning eller om någon enstaka genväg, utan det handlar om oseriösa aktörer som tjänar pengar på att bryta mot reglerna, samtidigt som andra företag gör sitt bästa för att göra rätt, tar kostnaderna för det och följer lagstiftningen.
Livsmedelsfusk är vanligt, precis som ledamoten före mig redogjorde för här. Precis som jag nämnde i vårt replikskifte tidigare kunde vi i går läsa om honung som stoppats från försäljning eftersom innehållet misstänktes ha spätts ut med billigare sockerlösningar. Vi har också tagit del av nyheten om falukorven som inte innehöll något nötkött trots att det stod i innehållsförteckningen att det skulle vara nötkött i produkten.
Det handlar om två olika produkter, men det är samma typ av fusk, där en billigare råvara säljs som en dyrare. Konsumenten betalar för en sak men får något annat. Det är precis den typen av fusk som både vilseleder konsumenter och snedvrider konkurrensen för de företag som följer reglerna.
Fru talman! Det är inte sund konkurrens vi pratar om i det här fallet utan raka motsatsen. Därför välkomnar vi socialdemokrater stora delar av propositionen. Vi tycker att det är bra att regeringen nu går vidare med förslag som stärker kontrollen av fusk i livsmedelskedjan.
Vi ser det som positivt att Livsmedelsverket och Jordbruksverket får större möjligheter att ta över kontrollansvaret från kommunerna vid misstänkt fusk. Det är också bra att informationsutbytet mellan myndigheterna förbättras.
Av egen erfarenhet vet jag att den här typen av ärenden kan vara både komplicerade och tidskrävande. För en mindre kommun med begränsade resurser kan det vara svårt att driva så omfattande utredningar på egen hand. Därför är det bra att de nationella myndigheterna får bättre möjligheter att stötta kommunerna och ta ett större ansvar när så krävs. På så sätt kan vi skapa en mer likvärdig kontroll i hela landet och till på köpet stärka livsmedelssäkerheten.
Sanningen är att Sverige länge har haft brister på det här området. EU-kommissionen konstaterade redan 2021 att Sverige saknar en operativ ram för att genomföra EU:s regler om fuskkontroll. Detta är alltså inte bara en fråga om ordning och reda utan också om att Sverige måste leva upp till sina skyldigheter enligt EU-rätten.
Fru talman! Det är viktigt att säga att fusket i livsmedelskedjan inte alltid handlar om små misstag. I betänkandet beskrivs hur fusket i vissa fall är kopplat till organiserad brottslighet och hur dagens system riskerar att skapa stora ekonomiska incitament för dem som väljer att bryta mot reglerna, vilket får dem att fortsätta med det.
Fusket kan som sagt se väldigt olika ut. Det kan handla om att byta ut ingredienser, manipulera ursprungsmärkning eller ändra bästföredatum. Det kan också handla om förfalskade handlingar och osanna uppgifter för att dölja fusket. Just därför föreslogs i utredningsbetänkandet, som mynnade ut i propositionen, att den typen av bedrägliga och vilseledande överträdelser skulle kunna leda till kännbara sanktionsavgifter.
Här kommer vi till det som vi socialdemokrater tycker är den stora svagheten i regeringens förslag: Man stärker kontrollen, men man går inte vidare med förslagen om att inrätta sanktionsavgifter. Det har jag svårt att förstå, för det räcker som sagt inte med att bara upptäcka fusket. Det måste också bli konsekvenser för den som medvetet bryter mot reglerna.
Fru talman! I dag finns det inte någon särskild ekonomisk sanktion mot livsmedelsfusk i Sverige. Samtidigt konstaterar både utredningen och Livsmedelsverket att det är få överträdelser som leder till påföljd och att dagens system kan ifrågasättas när det gäller effektivitet och avskräckande verkan.
Vi socialdemokrater tycker därför inte att det räcker att säga att det ska beredas vidare. Under tiden fortsätter seriösa företag att konkurrera med aktörer som kan tjäna väldigt stora pengar på att fuska. Vi menar därför att regeringen skyndsamt borde återkomma med förslag om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner mot livsmedelsfusk. I grunden handlar detta om rättvisa – för konsumenterna, för de företag som följer reglerna och för alla de producenter som varje dag försöker göra rätt.
Fru talman! Vi socialdemokrater ställer oss bakom stora delar av propositionen eftersom stärkt kontroll och bättre samordning är viktiga steg framåt, men vi kommer också att fortsätta driva på för att arbetet mot livsmedelsfusk ska bli mer verkningsfullt. Vi är övertygade om att myndigheterna behöver bättre verktyg för att kunna agera och sätta dit den som fuskar. Jag yrkar alltså bifall till reservationen.
(Applåder)
Anf. 113 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Tack till Sofia Skönnbrink, som nämnde mitt namn! Jag har en följdfråga nu efter anförandet. Det är spännande att ledamoten lägger så mycket krut på det ledamoten inte tycker är det bästa.
Det är viktigt att se helheten i det här förslaget. Man centraliserar två myndigheter för att komma åt fusket. Regeringen tänker också gå vidare med att se över följderna av detta för att kunna utreda dem ytterligare.
Det jag tänker lyfta fram i sammanhanget är livsmedelsinspektionerna, som ledamoten tog upp. De sköts förvisso centralt av Livsmedelsverket, och ansvaret är därför deras, men arbetet görs lokalt. Jag såg i min utredning att det finns 270 olika kontrollmyndigheter i vårt land. Det är mestadels kommuner, men också länsstyrelser runt om i landet, Livsmedelsverket och Jordbruksverket.
Man kan jämföra med exempelvis Danmark, som är ett EU-land, men också Norge, som ledamoten pratade om förut. Där bara gapade de när jag berättade att det i Sverige finns 270 myndigheter som kontrollerar detta. De sa: ”Oj. Vi har bara en.” Det skulle såklart kunna göra väldigt stor skillnad om man faktiskt centraliserade och införde likvärdighet från norr till söder. Vad tycker ledamoten om förslaget som utredningen lade fram?
Anf. 114 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Jag förstår vad ledamoten menar, men jag håller inte med om att det finns 270 kontrollmyndigheter. Jag valde att fokusera på Livsmedelsverket och de livsmedelsinspektörer som finns anställda ute i Sveriges kommuner. De jobbar på uppdrag av Livsmedelsverket med olika typer av vägledningar. Det görs en revision från Livsmedelsverkets sida för att se hur det går med kontrollerna ute i respektive kommun. Det finns samordningsorgan på både regional och nationell nivå.
Det finns ett varningssystem, RASFF, som jag tror fortfarande används. När det gäller större ärenden som täcker in flera kommuner kan inspektörer samverka för att hitta en lösning på problemen och åtgärda dem i den kommun där de är som störst.
Vad gäller centraliseringsvågen, alltså förslaget från regeringen, ser jag inte det som lösningen på hela problemet kopplat till likvärdigheten. Jag tror att det är jättebra med lokalkännedom och att bygga relationer med verksamhetsutövare, oavsett om det är en person som driver en pizzeria eller någon som har ansvar för ett förskolekök. Jag tror att det är viktigt med närhet till kontrollmyndigheten.
Jag brukar säga när vi debatterar djurskyddskontroll att jag vill gå tillbaka till ett läge där man faktiskt har tid att arbeta mer förebyggande och möta olika företagare i samtal om hur man kan förbättra en verksamhet och att det inte bara handlar om att påtala brister. När kontroller sker alltför sällan, till exempel som vi har sett på djurskyddskontrollområdet, leder det till en ständig känsla av att kontrollmyndigheten snarare kommer för att visa på avvikelser än för att prata om förbättringsmöjligheter.
Anf. 115 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Ledamoten kan säga vad hon tycker och tänker, men enligt utredningen finns det 270 olika kontrollmyndigheter. Jag ska ge ledamoten ett exemplar av utredningen efter debatten, så att hon får se det. Utredningen kom fram till intressanta saker. De 270 olika myndigheterna gör på olika sätt.
Som ledamoten själv säger är vissa kommuner små och andra stora. Vissa kommuner har väldigt bra kontroll, men i små kommuner kan det uppstå svårigheter. Om någon är till exempel mammaledig eller sjukskriven har man inte längre den kontroll som man borde ha. Flera olika revisioner har visat att det inte fungerar. Livsmedelsverket säger sig vilja se en helt annan struktur för det här i landet. Och det är klart – har man en struktur från 50-talet borde man se över den.
Jag tycker att detta är intressant att se. Jag har hört på 24 olika experter. De flesta tyckte att detta var ett bra förslag. Det var egentligen bara kommunerna som tyckte att det var en dålig idé; man ville fortsätta med det här.
Det är absolut så att samarbete sker, men det kan göras på ett mycket bättre sätt. I dag görs det inte på det sätt som det borde. Jag nämnde i mitt anförande en kommun där man har kommit på att någon bedriver fusk. Kommunens tjänstemän kommer dit och ser till att verksamheten stängs. Men då flyttar den i värsta fall till grannkommunen, för där har man inte koll. De olika kommunerna diskuterar inte dessa frågor gemensamt.
Det här är viktigt. Min fråga är: Hur ser ledamoten på att kunna fortsätta den här förändringen?
Anf. 116 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Ledamoten sätter fingret på grundproblematiken, vilket ju är den bristande dialogen mellan kommunerna och de olika inspektörer som jobbar med livsmedelskontroll.
Jag känner inte igen beskrivningen att man skulle kunna fuska i en kommun, bli nedstängd och sedan ändå kunna flytta sin verksamhet till en grannkommun och starta om. Det kan hända att det har förekommit och att man i Värmland i så fall är ovanligt bra på att samverka. Inom Miljösamverkan Värmland hade man väldigt tät kontakt. Man hade till och med gemensamma Teamskanaler där man dagligen kunde diskutera olika ärenden. Det är det jag menar med att det i stället för centralisering bör införas en kontroll som i grunden fungerar.
Jag har läst utredningen, och jag har hört vad utredaren har kommit fram till. Jag vet också att det har lagts ett tilläggsuppdrag eftersom man stötte på så mycket motstånd mot att flytta den lokala, kommunala kontrollen och bilda regionala, nationella kontor. Vi får väl se vad det leder till.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att lyssna in kommunerna i det här arbetet. Det finns säkert jättemånga bra exempel. Jag nämnde ju Värmland, men man kan kolla på hur olika kommuner redan i dag använder olika samverkansforum för att öka likvärdigheten i kontrollen.
Socialdemokraterna är inte alls motståndare till att göra detta bättre. Det vet ledamoten mycket väl. Vi har haft en god dialog kring dessa frågor både i utskottet och här i kammaren. Vi är alla partier i Sveriges riksdag överens om att likvärdigheten behöver öka när det kommer till myndighetsutövning. Det skulle jag säga gäller för alla områden som vi hanterar i miljö- och jordbruksutskottet. Socialdemokraterna är självklart öppna för att förbättra saker som inte fungerar. Vi får se vad tilläggsuppdraget leder fram till, och så får vi ha en dialog efter det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2025/26:MJU27
Webb-tv: Beslut: Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöbalken,
2. lag om ändring i epizootilagen (1999:657),
3. lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),
4. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),
5. lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,
6. lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.,
7. lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.,
8. lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,
9. lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion,
10. lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192),
11. lag om ändring i växtskyddslagen (2022:725).Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:206 punkterna 1-11.Straff och sanktionsavgifter
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:4020 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (S, V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 106 0 0 SD 70 0 0 0 M 66 0 0 0 C 23 0 0 1 V 0 21 0 0 KD 18 0 0 1 MP 0 18 0 0 L 16 0 0 0 - 5 4 0 0 Totalt 198 149 0 2
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.