Anf. 86 Lars-Axel Nordell (Kd)
Fru talman, ledamöter! När vi möter en person för första gången ställer vi ofta frågan: Vad jobbar du med? Människors värde förknippas många gånger med innehavet av ett traditionellt förvärvsarbete, vilket är ett både farligt och totalt felaktigt synsätt, farligt därför att den som är eller blir arbetslös kan känna sig arbetslös, felaktigt därför att människans värde ligger i det faktum att hon är en människa med ett unikt värde, oavsett om vederbörande har ett arbete eller inte.
I människans natur ligger ett behov av att känna gemenskap med andra, att ta ansvar och utvecklas tillsammans med andra människor, också på en arbetsplats. Arbete är viktigt för den enskilde både nationalekonomiskt och ur försörjningssynpunkt men också för självkänslan och för makten att styra över sitt eget liv.
Egentligen är arbetslöshet slöseri med mänskliga resurser. Därför är full sysselsättning ett viktigt politiskt mål. Därmed är det viktigt att vi som beslutsfattare skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt, som ger fler jobb och välfärd.
Efter den globala finanskrisen kan vi konstatera att situationen på arbetsmarknaden nu är positiv. Det blir bättre. Vi har klarat krisen bättre än de flesta andra länder.
Enligt AKU:s novembersiffror ökade antalet sysselsatta i åldrarna 15-74 år med närmare 100 000 personer jämfört med samma månad 2009. Antalet arbetslösa och personer med aktivitetsstöd minskade i november månad jämfört med november i fjol, och det är första gången sedan augusti 2008 som det sker.
Under november fick 48 000 personer någon form av arbete, vilket är 8 000 fler än under samma period förra året. Antalet personer med nystartsjobb är nu 40 000, nästan dubbelt så många som för ett år sedan. Antalet lediga platser som anmäldes till Arbetsförmedlingen var 48 000. Det är 19 000 fler än för ett år sedan. Listan med statistik kan göras lång. Jag ska inte dra fler siffror, men det här är naturligtvis glädjande siffror för vårt land, även om det ser olika ut i olika delar av Sverige.
I min egen valkrets, Örebro län, har arbetslösheten sjunkit, enligt Arbetsförmedlingens månadsstatistik, med 25 procent sedan november månad i fjol. I reda siffror handlar det om drygt 2 000 färre personer som är arbetslösa än i november 2009.
Hur ser då prognosen ut för framtiden? Jo, den är fortfarande ljus. Sysselsättningen väntas enligt KI öka med minst 140 000 personer under perioden 2010-2012. Trots den ljusnande situationen på arbetsmarknaden är arbetslösheten fortfarande hög, för närvarande 8,4 procent. Arbetsförmedlingen räknar med att den nästa år kommer att ligga på 7,8 procent för att året därpå hamna på 7,5 procent. Det är en hög arbetslöshet.
Fru talman! Jag vill här och nu lyfta fram tre grupper som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är de unga, de nyanlända från andra länder och personer med funktionsnedsättning som många gånger har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Om vi börjar med ungdomarna kan vi konstatera att i oktober 2010 var ca 23 procent i åldrarna 15-24 år arbetslösa. Av dessa vet vi att nästan hälften också var heltidsstuderande. Vid sidan av sina studier sökte de arbete.
Det finns en annan grupp unga som är särskilt utsatt på arbetsmarknaden, och det är ungdomar som saknar fullständig gymnasieutbildning. Därför har Kristdemokraterna tillsammans med sina allianskamrater genomfört en viktig satsning för att få ungdomar att slutföra grund- och gymnasieutbildningarna. Genom högre studiebidrag till unga arbetslösa som saknar fullständiga betyg ska fler unga motiveras att återuppta och avsluta sina studier. Dessutom förlängs och utvidgas folkhögskolesatsningen som infördes i år. Genom att byta ut den vanliga skolmiljön och pedagogiken mot en folkhögskolemiljö kan förhoppningsvis studiemotivationen öka och ge resultat. Utöver detta planeras också försöksverksamheten för gymnasial lärlingsutbildning, som pågått sedan 2008, att permanentas. Undersökningar bland de företag som deltar i försöksverksamheten visar att nio av tio är positiva till den. Det finns dessutom planer på att införa en ny tidsbegränsad anställningsform för elever som går lärlingsprogram inom gymnasieskolan och en möjlighet till lärlingsprovanställningar, som vi har hört tidigare i debatten, för personer upp till 23 år.
Inom jobbgarantin för unga har vi också utökat aktiviteterna. Deltagarna kan numera även ta del av starta-eget-bidrag och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Ett bra initiativ för att minska ungdomsarbetslösheten finns, som vi också hört tidigare i debatten, i det kollektivavtal som IF Metall och Teknikföretagen nyligen tecknat. Avtalet riktar sig till ungdomar under 25 år som saknar relevant yrkeserfarenhet och som på det här sättet kan få arbete och utbildning - oerhört positivt.
Tre månader efter det att en ungdom blivit arbetslös träder jobbgarantin in. Men redan från dag ett erbjuds coachning och jobbsökaraktiviteter. Detta kallar De rödgröna i oppositionen för aktivitetsförbud. Det är synnerligen anmärkningsvärt, tycker jag, hur man kan betrakta uppgiften att söka arbete som ett aktivitetsförbud.
Oppositionen vill också satsa mer på arbetsmarknadsutbildning och riktar kritik mot att det nu dragits ned på denna, som vi också hört tidigare i debatten. Det är viktigt att slå fast att när vi nu går en ljusnande framtid till mötes med ett högkonjunkturellt läge är det naturligt att dra ned på arbetsmarknadsutbildningarna. Arbetsförmedlingen har också meddelat att de har svårt att fylla alla platser i arbetsmarknadsutbildningarna med personer som har förutsättningar att tillgodogöra sig och avsluta sådana studier. Att i det läget kraftigt öka dessa utbildningar skulle vara oansvarigt. Samtidigt ska vi komma ihåg att vi satsar mycket på utbildning, inte minst på yrkesutbildning. Totalt planeras en satsning på 1,8 miljarder under tre år för att ge fler möjlighet att läsa en yrkesutbildning.
Fru talman! Även nyanlända invandrare har drabbats hårt av krisen. Arbetslösheten har det senaste året, enligt SCB, ökat med 2,6 procent i denna grupp. Vi hörde tidigare Erik Almqvist öppna upp för att också vi i Sverige skulle kunna ha en arbetskraftsinvandring, samtidigt som hans partikollega Kent Ekeroth den 4 november sade att Sverige aldrig har behövt ha arbetskraftsinvandring och heller aldrig kommer att behöva det. Det är lite konstigt att det kommer två så tydliga besked från ett och samma parti. Det jag undrar då är vem man ska tro på av de här två. Vem är det som står för partiets politik? Är det möjligen Kent Ekeroth, som säger att det aldrig kommer att behövas arbetskraftsinvandring och att det heller aldrig har behövts? Det tycker jag vore anmärkningsvärt med tanke på det vi vet av historien, hur viktiga dessa personer har varit för vårt välstånd.
Jag vill nämna etableringsreformen, som just har lanserats och kommit i gång. Den är oerhört viktig för att människor som nyanlända ska kunna komma in på den svenska arbetsmarknaden. Jag vill passa på att fråga oppositionen varför de inte anser att nyanlända själva är kapabla att välja en lots som kan guida henne eller honom in i det svenska samhället. Självklart kan den nyanlände få tolkhjälp och annat i detta val, men varför anser ni inte att hon eller han är kapabel att själv göra detta val?
Ni säger nej till externa lotsar och vill i stället att Arbetsförmedlingen tar hand om det. Varför? Ja, inte kan det vara för att Arbetsförmedlingen har lyckats bättre. Jämför man hur externa kontra interna coacher har fungerat har de externa lyckats bättre att få de arbetslösa i jobb än vad de interna coacherna har gjort. Fram till juli 2010 hade var tredje deltagare fått arbete inom 90 dagar efter avslutad insats. Nio av tio som deltagit i extern jobbcoachning var nöjda eller mycket nöjda efter avslutad insats - detta enligt Arbetsförmedlingens egen rapport.
För mig som kristdemokrat är det viktigt att vi har en arbetsmarknad som är öppen för alla. En grupp som oavsett konjunkturläge eller regering stått utanför arbetsmarknaden i alltför stor utsträckning är personer med funktionsnedsättning. Man räknar med att en halv miljon människor har en funktionsnedsättning som medför att deras arbetsförmåga är nedsatt. År 2008 hade endast hälften av dem sysselsättning. Sysselsättningen har minskat bland personer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning samtidigt som den ökat bland icke-funktionsnedsatta.
Regeringen har genomfört en rad viktiga insatser för att vända på denna situation. Införandet av nystartsjobb har varit särskilt lyckad för denna grupp. Av samtliga som hade nystartsjobb under 2009 hade cirka en fjärdedel en funktionsnedsättning.
Det är glädjande att regeringen avser att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att genomföra en informationskampanj för att uppmärksamma arbetsgivare på vilka insatser som går att göra.
Jag tror att det är viktigt att fokusera på arbetsgivarna i denna fråga. Vi behöver lyfta fram de goda exempel som finns på arbetsgivare som har insett dessa människors potential. Jag tänker framför allt på arbetsgivarna Ica, hamburgerkedjan Max, Ikea och Eniro. Det är fyra företag som gjort ett aktivt val att rekrytera personer med olika former av funktionsnedsättning, och där har vi sett ett mycket lyckat resultat.
Som kristdemokrat anser jag att det är viktigt att kommuner, landsting och stat går före och utgör goda exempel på arbetsgivare som tar till vara funktionsnedsattas kompetens. Tyvärr är det så att offentliga traskar patrull i dag, vilket är allvarligt.
Inför valet förde vi som parti fram ett förslag om att stat, landsting och kommun skulle anställa 10 000 personer med funktionsnedsättning de närmaste åren. Förslaget innebar att hälften skulle anställas med hjälp av trygghetsanställning. Andra halvan skulle utgöras av reguljära anställningar där lönebidrag kunde vara en del av finansieringen.
Trygghetsanställningar är ett alternativ till skyddat arbete hos Samhall. Syftet är att ge arbetsgivare en möjlighet att erbjuda anpassat arbete för personer som annars är hänvisade till anställning hos Samhall.
Vi fortsätter som parti att driva frågan om att ge de ekonomiska förutsättningarna för att dessa 10 000 jobb ska kunna bli verklighet. Jag vill uppmana mina allianskolleger att göra detsamma, både på riks-, kommunal- och landstingsnivå. Det är ett viktigt steg mot ett samhälle där alla som vill och kan jobba också ska få möjlighet att göra det.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag poängtera att en arbetsmarknadsdebatt i riksdagen inte enbart får handla om fördelning och åtgärder av olika slag. För att lyckas måste arbetsmarknadspolitiken också vara direkt kopplad till närings- och företagspolitiken - eller om man så vill: Arbetslinjen måste kompletteras med företagarlinjen.
Vi får aldrig stirra oss blinda på utbudet utan också se till efterfrågan. Hur underlättar vi för företagare att utvecklas? Hur får vi fler människor att våga starta företag?
Det är genom företagande och entreprenörskap som vi skapar arbetstillfällen och dessutom skatteintäkter för att finansiera välfärden. Men företagande och politik för företagande är inte bara en rent ekonomisk fråga om mer skattemedel. Det handlar också om att låta människor utvecklas och få möjlighet till större egenmakt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
(Applåder)