Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Jordbrukspolitik m.m.

Betänkande 2009/10:MJU19

Var är betänkandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Betänkandet är färdigbehandlat

Trycklov
2010-03-10
Debatt
2010-03-18
Avgörande
2010-03-24
Beslut fattades
2010-03-24

Hela betänkandet

PDF
Jordbrukspolitik m.m.(pdf, 244 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

Nej till motioner om jordbrukspolitik (MJU19)

Riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om jordbruk och landsbygdens utveckling. Skälet är i vissa fall tidigare riksdagsbeslut. Motionerna handlar bland annat om Sveriges landsbygdsprogram, reformering av EU:s jordbrukspolitik, ekologisk odling och de areella näringarna.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela betänkandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 24 motioner.

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 28 januari 2010, justerades 2 mars 2010 och fick trycklov 9 mars 2010.Reservationer: 10

Alla beredningar i utskottet

2010-01-28

Jordbrukspolitik med mera (MJU19)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om jordbruk och landsbygdens utveckling. Skälet är i vissa fall tidigare riksdagsbeslut. Motionerna handlar bland annat om Sveriges landsbygdsprogram, reformering av EU:s jordbrukspolitik, ekologisk odling och de areella näringarna.

Debatt, Genomförd

Information kommer.
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:MJU19, Jordbrukspolitik m.m.

Debatt om förslag 2009/10:MJU19

Webb-tv: Jordbrukspolitik m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

saknar porträttfoto
Anders Ygeman (S)
Anf. 121 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 8. Jorden, skogen, landsbygdens miljö är något vi alla tar för givet finns där. Jorden vi ärvde och lunden den gröna, som Evert Taube skrev i visan. Det är resurser som jag är helt övertygad om behövs än mer i framtiden, och så handlar det om att bruka dem på ett långsiktigt hållbart sätt. De behövs inte minst för att möta gemensamma globala och lokala utmaningar. I en alltmer globaliserad värld med ökade klyftor mellan rika länder och fattiga länder med stark befolkningstillväxt måste de rika länderna radikalt ändra sitt konsumtionsmönster. Sverige ska vara ett föregångsland för klimat-, miljö- och livsmedelspolitik. Jorden och skogen är näringar som ger nya jobb på landsbygden. Sveriges gröna näringar har en viktig roll att fylla, inte minst för att möta den ökade efterfrågan på god närproducerad mat, förnybar energi och upplevelser på landsbygden. Fru talman! Jordbrukspolitiken är traditionellt ett område där vi försöker hitta samsyn mellan regering och opposition. Vi har över blockgränserna en gemensam syn på att stärka konsumenterna, minska EU:s subventionspolitik och utveckla den svenska landsbygden. Genom att försöka hitta gemensamma beröringspunkter snarare än att leta skiljelinjer har vi kunnat lägga grunden till en långsiktighet som har varit bra för Sverige. Tyvärr har regeringen på ett antal centrala områden brutit med traditionen. Den har brutit sina egna vallöften och ofta i strid med konsumentintressen och remissinstanser fattat beslut med minsta tänkbara politiska majoritet. För några månader sedan fick vi se exempel på vanvård av grisar som fick oss alla att må illa. Det var grisar med öppna sår, döda grisar, grisar som åt av de döda kadavren. Hur kunde detta djurplågeri vara möjligt i landet med världens första djurskyddsmyndighet, där jordbruksministern hävdar att grisarna har ett av världens starkaste skydd? Trots remissinstansers och oppositionens varningar lade högeralliansen ned Djurskyddsmyndigheten. Man förstatligade landets djurskyddsinspektörer, och samtidigt avskaffade man kontrollavgifterna och undlät att ge inspektörerna tillräcklig finansiering. Följden blev färre inspektörer, färre inspektioner och, tyvärr, den tragiska grisskandalen. Nu tvingas branschen, jordbrukarna, själva göra det som staten och högeralliansen misslyckades med, nämligen garantera djurskyddet och kontrollera lagstiftningen. På grund av högeralliansens misslyckanden tvingas branschen själv stå för kostnaden. 10 miljoner kronor kommer det att kosta branschen. Det skärper knappast svensk konkurrenskraft på den internationella marknaden. Notan för Alliansens bristande djurskyddspolitik är utskriven. Sveriges bönder och Sveriges konsumenter får betala. Fru talman! Aktiva konsumenter som väljer högkvalitativ mat är en förutsättning för att utveckla den svenska jordbruksproduktionen. Ekologisk, etisk och närproducerad är värden som svenska konsumenter är beredda att betala för. Då krävs att valen görs tydliga och att konsumenterna verkligen får det de betalar för. Innan valet krävde allianspartierna obligatorisk ursprungsmärkning. Efter valet har de inte gjort något för att driva igenom detta löfte. Tvärtom har de röstat emot förslaget. Konsumenter som vill välja svenskt kött lämnas i sticket. Utländska producenter tillåts sälja kött med svenskklingande varumärken som till exempel Pärsons skinka, märkta "svensk kvalitet" eller märkta med svenska vimplar. 86 procent av svenskarna vill ha ursprungsmärkning. Allianspartierna lovade det innan valet, men nu i regeringsställning lämnar de de svenska konsumenterna och de svenska bönderna i sticket. Fru talman! På mjölkområdet är regeringens svek lika tydligt. Trots att regeringen upprepade gånger har sagt sig vara emot exportsubventioner på mjölk, sagt sig vilja minska mjölksubventionerna, har regeringens politik lett i rakt motsatt riktning. EU ökar nu mjölksubventionerna. Sverige röstar för. Vårt grannland och konkurrentland Finland fick förlänga sina nationella mjölksubventioner, vilket gett den finska mjölken konkurrensfördelar även i de svenska mejeridiskarna. Och ännu värre: Sverige röstade för möjligheten till exportsubventioner av mjölk. Regeringen inte bara förstör den europeiska marknaden för mjölk utan röstar tvärtemot sitt eget löfte för att subventionera att EU:s överskott dumpas i tredje världen och på så sätt slår ut u-ländernas egen livsmedelsproduktion. Fru talman! Vi har alla njutit av vackra landskap med mångsidigt växande natur och andats in de välgörande dofterna från vår rika flora. Den bilden vill vi gärna behålla och fortsätta att utveckla. Jordbrukspolitiken måste ge förutsättningarna för öppna landskap med betande djur, en landsbygd som ger möjligheter till rekreation och arbetstillfällen. Min förhoppning är att väljarna i nästa val ska välja en rödgrön regering som kan återuppbygga samförståndsandan, som vågar ställa sig på de svenska konsumenternas sida och som kan få ut den enorma potential som finns i våra gemensamma gröna näringar. (Applåder)
saknar porträttfoto
Jacob Johnson (V)
Anf. 122 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Dagens debatt om jordbrukspolitiken, med anledning av motioner från allmänna motionstiden, rör viktiga och grundläggande frågor för vår framtid. Jordbruket förser oss ju sedan urminnes tider med i första hand livsmedel och numera också i allt högre grad med energigrödor. Men fokus i debatten i dag handlar kanske mest om de kollektiva nyttigheter som jordbruket tillhandahåller, som ett öppet landskap, biologisk mångfald, rekreationsmöjligheter med mera. Jordbruket ger oss också många arbetstillfällen, direkt men kanske främst indirekt genom livsmedelskedjans vidareförädling och tillhandahållande - från jord till bord. Den svenska jordbrukspolitiken finns inte längre efter EU-inträdet, skulle man kunna säga, utan den är en del av eller samma sak som den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, CAP. Mycket har också hänt sedan det svenska medlemskapet i EU. Vi äter till exempel mycket mer importerat kött i dag än tidigare. Hösten 2008 beslutade ministerrådet om en så kallad hälsokontroll av den nuvarande jordbrukspolitiken inom unionen som sträcker sig till 2013. Det blev en ändring inom ram, kan man säga, så att pengar omfördelades från gårdsstödet så att mer resurser nu går till att bekämpa klimatförändringar och stoppa övergödningen av Östersjön. Det var ett litet steg i rätt riktning, men mycket återstår att göra till exempel vad gäller jordbrukets bidrag till övergödningen av Östersjön. Det framgår tydligt från vattenmyndigheternas redovisning att jordbrukets bidrag till övergödningen är väsentligt. Av förvaltningsplanen för norra Östersjöns vattendistrikt, där vi nu befinner oss och som i princip omfattar Mälardalens avrinningsområde, framgår bland annat att jordbruket är en av de största källorna till övergödningen av Östersjön vad gäller fosfor och kväve och att den antropogena delen, det vill säga den mänskligt orsakade delen av dessa utsläpp, för jordbrukets del bedöms överstiga 50 procent vad gäller fosfor och än mer, kanske 75 procent, vad gäller kväve. Det är mot den bakgrunden obegripligt att regeringen beslutat att slopa handelsgödselskatten, som utskottsmajoriteten slår sig för bröstet för i betänkandet. Regeringens slagord att bruka utan att förbruka klingar falskt, och slopandet av skatten är ett avsteg från principen att förorenaren ska betala. Fru talman! Nu står Sverige och EU inför en stor översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken på sikt. I betänkandet redovisas översiktligt läget om denna översyn som ska träda i kraft efter 2013. Ett meddelande väntas från kommissionen i år, sensommar eller höst, med följande rådslag och ett lagförslag senast till halvårsskiftet nästa år - alltså om bara ett drygt år, och tiden rinner på. Det finns kanske trots allt en bred samsyn från svenskt håll om inriktningen på de förändringar som vi anser behöver göras av jordbrukspolitiken, till exempel en avsevärt lägre jordbruksbudget inom unionen. Men med tanke på att Sverige tillhör minoriteten inom unionen i dessa frågor och hur majoriteten inom unionen agerade under förra året i frågan om stöd till mjölksektorn kan vi förvänta oss mycket svåra förhandlingar. I det läget vore ett enigt svenskt agerande av stort värde. Vi har från oppositionens sida i olika sammanhang framfört önskemål och krav att regeringen ska inbjuda oppositionen att följa och medverka i dessa förhandlingar från insidan så att säga. Från Vänsterpartiets sida har vi till och med motionerat om en parlamentarisk utredning som underlag för dessa förhandlingar. I detta betänkande har dock vårt yrkande fått en så kallad förenklad behandling. Det var kanske en liten lapsus från vår sida i beredningen av betänkandet i utskottet, så jag kan inte yrka bifall till detta yrkande. Men jag hoppas att poängen går hem i alla fall och förutsätter att regeringen snarast återkommer till alla riksdagens partier med förslag till hur god insyn i och möjlighet att påverka dessa förhandlingar ska ske. Fru talman! Jag kan alltså inte yrka bifall till detta motionsförslag som behandlats förenklat, men jag får väl yrka bifall till reservation 2 i betänkandet som handlar om exportbidragen inom unionen. Vi har hört det tidigare, men exportbidragen, det vill säga subventioner till jordbruket för att exportera överskott inom unionen till världsmarknaden, är ett otyg som naturligtvis försvårar för utvecklingsländer att utveckla sitt eget jordbruk. Det är illojal konkurrens, kan man säga. EU och västvärlden kräver hela tiden att utvecklingsländerna ska öppna sina marknader för att de så kallade marknadskrafterna ska kunna ordna allt till det bästa. Det är bara det att EU passar på att skicka med lite skattepengar när det passar, som alltså dels drabbar skattebetalarna i unionen, dels drar undan benen för jordbrukssektorn i utvecklingsländerna. Visserligen säger regeringen att de i princip är mot exportbidragen, men samtidigt har svenska representanter vid olika tillfällen röstat för dessa exportbidrag. Här behövs en skärpt svensk hållning. Bifall till reservation nr 2! Fru talman! I några reservationer lyfter Vänsterpartiet upp vikten av att satsa på ekologisk produktion inom jordbruket. I reservation 7 framhåller vi vikten av bra statistik vad gäller ekologiskt jordbruk och anser att regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram mer utförlig statistik över produktion och konsumtion inom detta viktiga område. Jag avstår dock från att yrka bifall, för tids vinnande. I reservation 8 vill vi att Sverige ska utnyttja det nationella handlingsutrymme som den nya ekoförordningen enligt vår åsikt medger för att inte urholka dagens välfungerande frivilliga certifieringssystem, till exempel Krav. I en departementspromemoria föreslås nämligen att viktiga delar av dagens certifieringssystem för ekologisk produktion ska föras över till myndigheterna. Det kan till exempel handla om de avgifter som certifieringsorganisationerna ska ta ut, med risk för att hela den ekologiska produktionen påverkas negativt. I betänkandet hänvisas till att beredning av frågan pågår på Jordbruksdepartementet, men jag anser att det inte är tillräckligt och yrkar därför bifall till reservation nr 8. Jag står naturligtvis bakom övriga reservationer från Vänsterpartiets sida men avstår från att yrka bifall. Till slut kan jag inte låta bli att ta upp begreppet närodlat och hur regeringen tassar runt detta begrepp. I motion 270 från Kristdemokraterna yrkas att livsmedel i första hand bör produceras i närområdet. I ett flera sidor långt avsnitt i betänkandet besvaras denna motion utan nämnande av dessa ord närodlat eller närområde. Det är ganska symtomatiskt. Men eftersom begreppet klassas som ett handelshinder av kommissionen, ve den medlemsstat som uttalar sig positivt om närodlade livsmedel. Vi har också ett närmast tragikomiskt exempel vad gäller hanteringen av Livsmedelsverkets miljösmarta kostråd. Kostråden innehöll nämligen rekommendationer att äta närodlade livsmedel i vissa situationer. Men icke sa Nicke, det vill säga vår högt ärade kommission, och nu sliter våra livsmedelsbyråkrater på verk och myndigheter med att hitta formuleringar som kan passera kommissionen. Men man kanske måste vara mer förstående till kommissionens ansträngningar: Är detta kanske en försmak av den kommande EU 2020-strategin för högre sysselsättning - för livsmedelsbyråkrater? (Applåder)
saknar porträttfoto
Tina Ehn (Mp)
Anf. 123 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Jag fortsätter med min sviktande röst. Det är lätt att prata om jordbrukspolitik och hur man vill ha det, men det blir mer komplicerat när man gräver ned sig i åt vilket håll utvecklingen går. De diskussioner som vi för här är ibland långt ifrån verkligheten. Utvecklingen inom jordbruket går i stora drag bort från det lite mindre till det allt större. Det blir färre och färre bönder med djur mer koncentrerade på vissa platser och en alltmer intensiv produktion. Monokulturer finns även i Sverige, och GMO-grödorna knackar på dörren. Samtidigt säljer vi Sveriges jordbruk som rent, hyfsat giftfritt med god djuromsorg och gärna bäst i världen. Vi vill att det är konsumenterna som ska styra efterfrågan - och så lite landsbygdromantik i reklamen. Just detta att konsumenterna ska styra vad producenterna producerar innehåller en begränsning. Hur många av konsumenterna vet hur kossan har haft det under mjölkningen, vad hon äter och hur mycket av maten till våra djur som kommer via import? Det handlar om soja som påverkar regnskogen, kalkoner som knappast kan gå eftersom benen är för sköra, grisar som lever inne hela livet och så vidare. Ibland måste politiken ta ett större ansvar. Detta är lite svårt för alliansregeringen - det vet jag - men det är därför vi har politik och system. När vi säger att marknaden ska styra och ger ansvaret till konsumenterna måste vi också ge dem verktygen. Ett sådant är obligatorisk ursprungsmärkning. Fru talman! Jordbruk och hur landsbygden ser ut är starkt förknippade med varandra. Men eftersom vi har allt färre bönder med allt större enheter påverkar det självklart omgivningen. Denna utveckling har pågått kraftigt, och i och med EU-medlemskapet har den ökat. Det var därför som jag inledde med att säga att det är lätt att prata om jordbrukspolitik, men vi är en del av den europeiska jordbrukspolitiken, och vårt handlingsutrymme är kraftigt begränsat. Samtidigt är vår möjlighet att påverka andra länder något större, men den möjligheten kräver viljestyrka. Om vi accepterar vissa system som allenarådande rättar vi bara in oss i ledet. Det behövs mer genomgripande fördjupning om man ska kunna se möjligheterna i den svenska produktionen och samtidigt ta ansvar för hållbarhet, miljö- och klimatpåverkan och jordbruksföretaget och företagaren. Var sitter den omtalade konkurrenskraften? Är det verkligen saker som att ta bort skatten på handelsgödsel? Det är tveksamt. Det kommer i stället att få en effekt som slår tillbaka på livsmedelsproducenterna - i maggropen. Det blir ökat kadmiumtryck i mat och jordar och ökad risk för övergödning. Det är också i högsta grad en klimatfråga. Det är ett dåligt förslag, och det är inte alls uthålligt. Då kan man inte säga att man brukar utan att förbruka, att man förvaltar och inte förbrukar. Det stämmer liksom inte. Kan det vara så att många av våra bönder kläms mellan EU-regler och pressas mellan försäljningsled och insatsled? Jag tänker högt. Mitt fokus på jordbruksfrågor handlar ändå om hur vi går framåt med en hållbar utveckling som även innehåller ett visst mått av etik. Mångfald inom jordbruket är mycket intressant. Det handlar om en mångfald av företagande: kombiföretag och företag som drivs av människor som flyttat hit någon annanstans ifrån. Det handlar om en mångfald av grödor och inte minst en mångfald av sorter. Vägen till ett hållbart jordbruk kräver mångfald. Det kräver att man utvecklar det ekologiska jordbruket eftersom dess kriterier är just hållbara. För att på allvar utveckla det ekologiska jordbruket och dess produkter behövs politiskt stöd, inte misstänksamhet. Det behövs långsiktiga satsningar på odlingsförsök där man kan få göra de tester som behövs med fleråriga växtodlingsföljder i hela odlingssystem. Det är bra att man i betänkandet lyfter fram den ekologiska produktionen utifrån att den bidrar till att vi når god vattenkvalitet på grund av avsaknaden av kemiska bekämpningsmedel, att den har positiva effekter på biologisk mångfald, att den är hållbar och resurseffektiv produktion och att den bidrar till att nå flera av miljömålen. Ändå har den här regeringen valt att minska stödet totalt och splittra upp det konto som vi tidigare hade just för ekoproduktion. Regeringen har också tagit fram lagen om ekologisk produktion för att anpassa den svenska lagstiftningen till EU-regler. Det är lite märkligt. Här står vi i oppositionen på näringslivets sida. Vi tycker att det är bra, för här har näringslivet tagit sitt ansvar. Här tycker regeringen att staten ska lägga sig i något som redan fungerar. Man kan tycka olika om det, men effekten blir i alla fall att de som vill certifiera sig lite extra - det är fortfarande möjligt att göra det - med lite högre krav också får betala mer, och konsumenterna får betala mer. De som gör mer för djur och natur straffas alltså. Det är helt och hållet galet. Nej, gör om! Avslutningsvis vill jag säga att jag ställer mig bakom alla miljöpartiets reservationer, men här och i dag yrkar jag bifall endast till reservation 10. (Applåder)
saknar porträttfoto
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 124 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden. Jordbrukspolitik är ett väldigt viktigt begrepp. I grunden handlar det om näringsverksamhet. Det handlar om de areella näringarna, om landsbygden och om livsmedel. Det som har blivit alliansregeringens motto i detta är att det gäller att bruka utan att förbruka. De tre bärande linjerna i den del av näringspolitiken som är jordbrukspolitik är att det ska vara ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv. Det ska också noteras att de gröna näringarna är både miljö- och resurseffektiva och faktiskt kommer att spela en ännu viktigare roll för Sveriges energiproduktion. Den utmärks av omtanke, ansvarstagande och en god etik. Inom denna övergripande ram driver regeringen mycket tydligt linjen om en avreglering. Det handlar nämligen om att producenterna och konsumenterna ska komma varandra närmare. All erfarenhet visar att det inte finns något som slår en bra relation mellan producenter och konsumenter. Att gå via politiken är bara en onödig omväg. Det är segt och trögt, och dessutom kostar vi pengar. Kan man ha en direktkontakt är det mycket bättre. Därför har vi arbetat för att minska markandsstöden och ta bort direktstöden. De är så gott som borta, åtminstone inom överskådlig tid, tack vare ett konsekvent agerande från svensk sida. Detta är ett av få genomreglerade områden inom EU, och för den konkurrens som finns handlar det om att vi ska se till att få likvärdiga konkurrensvillkor. Det var mot den bakgrunden som alliansregeringen lyfte bort skatten på handelsgödsel för ett tag sedan som en kompensation bland annat för att dieselskatten höjdes. Det är viktigt att ha detta med i det fortsatta resonemanget. Sedan är det viktigt att slå fast att Sverige inte ska gå före. Vi hade under de tidigare socialdemokratiska regeringarna en tendens att vilja att Sverige alltid skulle gå före. Vi skulle gå med tagelskjortan, och våra bönder skulle alltid ha det sämre än andra, bara för att vi ville visa att vi var så duktiga. Vi satte oss ständigt på åskådarplats och deltog inte i de riktiga besluten, för det var ingen som ville lyssna på oss. Det handlar om att hela landet ska få ökade möjligheter till jobb och tillväxt. Då är det viktigt att vi respekterar den mångfunktionalitet som landsbygden präglas av. Där handlar det om tusenkonstnärer. Det handlar också om multiföretagande, där en företagare kan ha väldigt många professioner och drar in en överlevnadslön ömsom på det ena, ömsom på det andra. Just lantbrukare är en väldigt allsidigt utbildad yrkesgrupp i vårt land. Men det är också viktigt att slå fast att man på landsbygden inte bara kan leva på de areella näringarnas förutsättningar. Det är naturligtvis en grund, men det måste kompletteras med annat för att det ska finnas ett socialt liv, för att det ska finnas en möjlighet till samhällelig service etcetera. Det får vi inte glömma bort. En bra finanspolitik är också grunden för ett konkurrenskraftigt och starkt lantbruk. Det beror inte minst på de oerhört kapitalkrävande investeringar som präglar jordbruket. Det är stora effektiva maskiner som används relativt kort tid under året. Detta gör att en stram finanspolitik även gagnar detta. Det handlar också om att man ska ha en social trygghet som egenföretagare. Det får inte vara väsensskilda förutsättningar för anställda och egenföretagare, vilket det har varit under socialdemokratisk ledning. Detta har alliansregeringen nu tagit tag i. Man försöker skapa en likhet, som är väsentligt bättre. Det klingade ohört under socialdemokratiskt styre. Det handlar inte minst om förenklingar. Och inom jordbruksområdet kommer vi att kunna redovisa väldigt bra siffror under 2010, vilket är glädjande. Det handlar också om att det ska bli lättare att bli företagare. Det ska också vara lätt att förbli det. Inte minst handlar det om sänkta avgifter inom småskalig livsmedelsproduktion. Alliansregeringen har visat att det är möjligt. Där misslyckades den tidigare regeringen. De stora tagen när det gäller det europeiska planet handlar om reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken, som är oändligt viktig. Vi har under de senaste tio åren haft två mindre genomgångar, eller en större och en mindre. Det handlar om halvtidsöversynen. Det handlar dessutom om hälsokontrollen. Båda två har lett i rätt riktning, bland annat mot bakgrund av svenskt agerande. I den senaste översynen när det gäller hälsokontrollen har vi ökat den så kallade moduleringen. Det innebär alltså att vi tar pengar från den konkurrensutsatta stöddelen till landsbygdsutveckling. Detta har skapat nya kraftigare instrument för att vi ska kunna leva upp till en levande landsbygd. Jag vill då poängtera en sak som jag tror kommer att ha en väldigt stor betydelse. Det är Sverige som det nya matlandet. Vi har fantastiska förutsättningar i detta land att producera väldigt bra råvaror. Vi har friska hav. Vi har bra sjöar. Vi har naturbeten. Vi har bra djurmaterial. Vi har vilt. Vi har bär. Vi har svamp. Detta skapar en underbar förutsättning för att vi, bland annat med detta som grund, ska kunna ligga i topp när det gäller våra kockar i världen. Det tror jag är bra, inte minst för vår egen del men också ur turistisk synpunkt. För övrigt finns det ett väldigt starkt stöd för den gemensamma jordbrukspolitiken, och det ska vi slå vakt om. Det finns nämligen länder som vill återreformera detta till en nationell jordbrukspolitik, och det tror jag vore rent förödande. Vi har också flyttat fram våra positioner inom den europeiska gemenskapen. Jag påstår att vi under vårt ordförandeskap lyckades få undan frågan om att i förtid binda upp jordbrukspolitiken efter 2013, som vi ska ha en genomgång av, på ett bra sätt. Fru talman! Jag kan då lite kort möjligen titta in i kristallkulan. Låt oss tänka oss att olyckan skulle vara framme, att vi får en rödgrön majoritet i Sveriges riksdag nästkommande mandatperiod! Det finns fyra reservationer som är gemensamma. Lite kort kan man säga att det då blir en återgång till plakatpolitik. Man kommer nämligen att säga nej i EU till än det ena, än det andra utan att kunna vara med och spela en roll. Man pekar på att man vill ha en planhushållning när det gäller var djur ska få beta genom att med EU-stöd styra djur till den ena eller andra delen av landet. Det är ren planhushållning. Sedan noterar man att all landsbygdsutveckling borde vara klar. Ja, det är klart. Det kan väl alla tycka. Det märkliga, fru talman, är att detta inte gjordes under alla de övriga 65 år när Socialdemokraterna styrde. Det är något märkligt. Sedan slår man vakt om Kravinstitutet och vänder sig mot att vi ska ha en myndighetskontroll när det gäller just det här med Kravodlat, vilket kanske är lite förvånande. Sedan vill man att det ska finnas mer pengar till forskning och ekoodling. Då kan jag säga att alliansregeringen bara för 2010 faktiskt har avsatt 37 miljoner kronor för just den delen. Jag tror att det är till fyllest för att nå de mål som vi söker. (Applåder)
saknar porträttfoto
Jacob Johnson (V)
Anf. 125 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag begärde ordet när jag hörde att Bengt-Anders Johansson så tydligt sade att Sverige inte ska gå före. Det lät ungefär som att Sverige ska gå efter. Sverige ska inte utveckla ny modern teknik. Sverige ska inte ligga i framkant när det gäller att utveckla miljömässiga jordbruksmetoder. Detta finner jag anmärkningsvärt. Regeringen hävdar samtidigt principen att man ska bruka men inte förbruka. Då måste man ta hänsyn till de miljökonsekvenser som jordbruket medför. Som jag sade i mitt anförande bidrar jordbruket till en avsevärd del av övergödningen av Östersjön. Därför tycker jag att det är mycket anmärkningsvärt att man tar bort en korrigerande avgift, nämligen skatten på handelsgödsel, som kan påverka så att det blir mindre övergödning. Är det verkligen en strategi som den borgerliga regeringen vill lyfta fram, att Sverige inte ska gå före utan att Sverige ska gå efter när det gäller utvecklingen av en modern jordbrukspolitik? Kan Bengt-Anders Johansson utveckla detta?
saknar porträttfoto
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 126 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Jag är väldigt glad över att Jacob Johnson ställer den här frågan till mig. Jag har uppenbarligen uttryckt mig otydligt eller på ett slarvigt sätt. Då får jag en möjlighet att utveckla vad jag menar. I en gemensam jordbrukspolitik handlar det om att vi ska ha ett regelverk som ger förutsättningar för den verksamhet som livsmedelsproduktionen de facto har. Under tidigare socialdemokratiska regeringar fanns det en förkärlek för att våra regelverk alltid skulle vara hårdare än omvärldens, vilket gjorde, precis som jag sade, att de svenska livsmedelsproducenterna fick sämre förutsättningar att konkurrera med omvärlden. Det förde med sig att importen ökade, därför att det som kom utifrån var billigare. Och detta hade kanske oftast producerats med sämre miljöhänsyn, sämre djurskyddstillsyn etcetera. Det är det som vi tycker är felaktigt. Till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar, som satte sig på åskådarbänken inom EU, driver vi frågan i EU därför att det är där den hör hemma. Det handlar nämligen om att få till stånd samma spelregler för all livsmedelsproduktion i Europa. Jag menar att det är där jobbet ska läggas, men det gjordes inte under den socialdemokratiska regeringen. Man satte sig, som jag sade innan, hela tiden på åskådarbänken. Och så skapade man regelverk hemma i Sverige och skulle visa sig som Bror Duktig. Det fick precis den följd som jag sade. Det kom in större import med sämre förutsättningar. Det är svaret på den frågan. Sedan kan jag säga att det inte finns någon regering som har lagt så mycket på forskning som alliansregeringen nu gör. I detta ligger, inte minst inom just livsmedelssektorn, oerhört stora pengar för att man ska komma fram till en bättre möjlighet. Vi ligger i framkant när det gäller miljöfrågorna, och det ska vi göra.
saknar porträttfoto
Jacob Johnson (V)
Anf. 127 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Det är bra att Sverige som nation satsar mycket på forskning. Det är väl en övergripande strategi för att utveckla svenskt näringsliv som helhet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi ska inte konkurrera med låga löner utan med hög kompetens och ny teknik. Därför tycker jag att uttrycket att vi inte ska gå före pekar i helt fel riktning. Vi kan jämföra med en annan stor fråga som är uppe i debatten i dag, nämligen klimatfrågan. Där har vi också en sådan diskussion. Ska Sverige och EU gå före, eller ska vi ligga och lurpassa i vassen? Jag tycker att vi har ett ansvar för att försöka gå före. Det ger ju den effekten att vi bidrar till minskade växthusgasutsläpp, i det fallet. Och det bidrar till ny teknik som ger sysselsättningstillfällen i Sverige. På samma sätt är det när det gäller jordbrukspolitik. Vi ska inte ha en passiv inställning att inte gå före, utan vi ska gå före och utveckla en modern jordbrukspolitik som också är miljöanpassad för en hållbar utveckling.
saknar porträttfoto
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 128 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Skillnaden är den att vi verkligen understöder möjligheten för forskningen så att vi tekniskt kan gå före. Det är vad vi gör. Vi skapar förutsättningarna. Den tidigare socialdemokratiska regeringen skapade ett regelverk för att tvinga in folk. Det är där skillnaden ligger. De svenska leverantörerna skulle då ha mycket sämre förutsättningar än andra, och det är en sämre politik. Jag beklagar att inte Jacob Johnson kan frigöra sig från den kätting som han har gentemot Socialdemokraterna att hänge sig åt att sitta nere i EU och säga nej i stället för att vara med och utveckla på forskningssidan. Den vägen går näringen före utan att regelverken måste förändras. Det är mycket bättre. Marknaden är mycket snabbare än vad vare sig jag eller Jacob Johnson har möjlighet att skapa regelverk om i den här riksdagen. Jag förstår att det känns lite ovant att marknaden nu ges förutsättningar att gå före för egen maskin utan att för den skull gå via regelverk. Det tycker jag är bra. Det har vi också nu visat exempelvis med detta med grisarna som avslöjades strax före jul. Där har marknaden själv tagit fram ett mycket bättre kontrollverktyg än vad man hade tidigare. Hade vi fått ta fram ny kontrollverksamhet eller ett nytt kontrollregelverk i det här huset hade det tagit flera år. Det är skillnaden i grundsynen på verkligheten. Vi tror på människor och marknaden. Jacob Johnson och hans gelikar tror på politiken, regelverk, förbud och kontroll. Det är en väg som vi vill betacka oss för.
saknar porträttfoto
Erik A Eriksson (C)
Anf. 129 Erik A Eriksson (C)
Fru talman! Betänkandet Jordbrukspolitik m.m. är klart intressant, och då med betoningen på med mera. Det ryms så mycket inom det. Det viktiga här är att redovisa de olika partiernas ståndpunkter i riksdagens kammare och även få dryfta dem i eventuella replikskiften. Det finns också ett antal reservationer. Jag vill här i kammaren allra först yrka avslag på dem och bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag i betänkande MJU19. Sedan mandatperioden började har det varit ett antal intressanta händelser för Sverige, EU och hela världen när det gäller jordbrukspolitiken. Det som ibland kallats för jordbrukspolitiska marknaden, marknadspriser och annat har helt omkullkastats inom loppet av i stort sett ett och ett halvt år. Det har gjort det väldigt krångligt att parera för politiken. Det är dess värre så i det system som i dag är gemensamt för EU. Om vi går tillbaka till när Sverige blev medlemsland i Europeiska unionen kan jag inte annat än att börja med att beklaga att vi hade så dåliga ingångsvärden i medlemskapet. Det var låga kvoter gällande raps, oljeväxter, mjölk och även på andra områden. Det faller tillbaka mycket tungt på Socialdemokraterna. Det hade då ett mycket stort ansvar. Det var lika stort som ansvaret efter andra världskriget att se till att det fanns och skulle finnas livsmedel i vårt gamla land. När vi ser till den uppdatering som gjordes 2003, som förkortat kallades MTR, skedde där en ytterligare försvagning av jordbrukspolitiken, någonting som var väldigt negativt. Jag talar då egentligen i första hand för lantbrukarens situation men också i förlängningen för oss konsumenter. När det gäller riksdagens beslut i kammaren har vi de 16 miljömålen som vi tar väldigt allvarligt på. De har bäring på den politik som fattas gemensamt i EU där Sverige är ett av 27 länder. För att kunna uppfylla miljömålen krävs att vi har en jordbrukspolitik som fungerar och är värd namnet. Jag menar att vi vid ingången i medlemskapet för Sveriges del när vi gick med i EU och likaså vid den så kallade MTR, Midterm Review, slog undan benen för näringen att på sikt kunna utvecklas. Detsamma gäller för de höga särskatterna för svenska lantbrukare. Det är därför inte märkligt att när lågkonjunkturen och finanskrisen slog till så slog det obönhörligen hårt mot lantbruksföretagare. Jag tänker då primärt på produktionsjordbruket. Fru talman! Det är i det närmaste obehagligt när utskottets ordförande raljerar över djurskyddsärenden som om det som skett sedan 2006 och till nu vore Alliansens ansvar och fel. Låt mig återkoppla till det jag inledde med. Det stora ansvaret ligger i den strukturrationalisering som skedde från och med 1945 och framåt och sedan från och med EU-inträdet och fram till nu. Låt mig vara tydlig med att lönsamheten för jordbrukare i Sverige har varit oerhört trängd under mycket lång tid. Förutom några undantag som Socialdemokraterna har ägnat sig åt att justera med har det varit mycket svårt för att kunna konkurrera på den marknad som kammaren generellt sett överens om att lantbrukarna ska konkurrera på. Med de höga krav vi har på djuromsorg, våra miljömål och de svenska tvärvillkoren som vi har lagt ovanpå EU:s regelverk med tvärvillkor har gjort att deras situation är mycket ansträngd. Jag menar att det vilar ett tungt ansvar på tidigare majoritet i den här kammaren. Vi ska ta vårt ansvar, och vi har gjort det till stor del i den senaste budgeten. Det finns naturligtvis mycket kvar att göra. Låt mig nämna de tvärvillkor som var lagda ovanpå EU:s gemensamma tvärvillkor. De kan vi inte svära oss fria från, utan alla ställde gemensamt upp på dem. De svenska tvärvillkoren var mycket besvärande för den svenske lantbruksföretagaren. Det är nu borta. Det har varit en mycket viktig del. Vi har sänkt särkostnader för lantbrukarna. Det är viktigt att kunna säga det när vi i dag debatterar jordbrukspolitik. Vi har sänkt ett antal särskatter som gör att vi i en konkurrens med andra länder står oss något bättre i dag. Men fortfarande är det mycket tungt. Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att man vill härleda det till djurskyddsärendena och säga att det har bäring på en djurskyddsmyndighet som inte hade ett dugg med kontrollverksamheten att göra. Läser vi Socialdemokraternas budgetförslag ser vi att det där inte fanns några mer pengar till länsstyrelserna och kommunerna för djurskyddstillsyn. Jag tycker att det är tråkigt. Vi kan ha olika uppfattningar om hur det förhåller sig. Det ska vi också kunna ha i kammaren. Jag menar att vi fortsatt kommer att få se mycket tuffa förhållanden för våra lantbrukare ekonomiskt. Vi har sänkt särkostnaderna och egenavgifterna. Vi har tagit bort skatten på handelsgödsel. Om den ensidigt togs bort skulle det vara ett bekymmer. Men det är naturligtvis kopplat till motprestationer i tvärvillkoren. Det är inte så att man kan gödsla hur som helst och bete sig hur som helst och därmed orsaka en negativ inverkan på våra vatten och hav. Det är kopplat till en motprestation. Detta vet samtliga av kammarens ledamöter om. Vi gör det som lantbrukarna har bett om under lång tid. Det handlar om att lyfta bort en del av ryggsäcken som är konkurrenssnedvridande. Det tycker jag är mycket glädjande. Det handlar om sänkta egenavgifter och att vi ser till att de sociala trygghetssystemen nu blir verklighet. Det börjar närma sig, som Bengt-Anders Johansson talar om, så att det liknar hur löntagares situation är i dag. Det handlar om människor som har ett stort ansvar gentemot sitt företag och också gentemot de djurbesättningar som de sköter. De får icke fallera. Jag vill vara tydlig med att djurskyddslagen i Sverige är bra. Det är något som vi fortsatt ska värna om. Det krävs ett mycket hårt arbete från politiken men också från oss som konsumenter att se till att vi stöttar detta när vi handlar närproducerat. Vi ser också exempel där man sakta men säkert kan rucka något på den oligopolliknande situation som finns inom bland annat mejerinäringen i Sverige. Det har stor bäring på om det närproducerade alls ska kunna lyckas. Fru talman! Konkurrensverket har under alla år hänvisat till att man inte får göra alltför stora och egentligen inga sammanslagningar alls inom mejerinäringen. Detta har varit en hämsko för lantbruksföretagarna. De har inte kunnat bygga upp sina egna kapital och utveckla sina företag. De har i stället varit hänvisade till att fusionera sina företag med företag i andra länder, vilket återigen har skapat en snedvriden konkurrens. Den verklighetsbilden ska också läggas till. Alla beslut fattas inte här. Men vilka beslut vi fattar är viktigt och sedan hur de verkställs av våra myndigheter. Där har Konkurrensverket varit och är jätteviktigt. Det gläder mig att jordbruksministern tar tag i den här frågan nu och sätter Konkurrensverket på att granska just mejerimarknaden och mejerinäringen. Det är efterlängtat. Landsbygden och jord- och skogsbruket har mycket stora möjligheter, och vi sätter vår tillit till så mycket. Det ska vara öppna landskap, det ska vara en biologisk mångfald. De 16 miljömålen nämnde jag tidigare. Men i förväntningarna ingår även vattenrening. Det finns ingen annan än våra jord- och skogsbrukare som renar vatten. Det är ingen annan som gör det. Vi sätter vår tillit till att de även ska uppfylla våra krav på att vara kolsänka. Hur länge gör man detta utan att ta rejält betalt? Sådana krav finns väl runt hörnet, antar jag. Mjölkkrisen har jag nämnt något om. Där vill jag ändå säga att jordbruksminister Eskil Erlandsson var den som bromsade och försökte bromsa in i det längsta. Det är viktigt att säga det i kammaren, fru talman. Han stod emot in i det längsta. Jag är glad att Sverige inte skenade med i detta. Det finns ett stöd att betala ut på gårdsnivå. Detta vet utskottets ledamöter om, och det rör sig om 10 000 kronor per mjölkföretagare. Det är att jämföra med andra länders insatser som ligger skyhögt över den summan och varken syftar till någon utveckling på landsbygden eller på den marknad som vi konsumenter skulle kunna handla på efter mer sjysta spelregler. Jag är också glad över satsningen på grön forskning på SLU. Det är också otroligt viktigt för att klara energiförsörjningen, och det är kopplat till landsbygdsprogrammets möjligheter att i dag ha satsning på biogas. Vår jordbruksminister tillsammans med allianspartierna har sett till att detta blir verklighet nu. Något mindre regelkrångel och något lite lättare har det blivit för våra lantbruksföretagare. Mer finns kvar att göra. (Applåder)
saknar porträttfoto
Anita Brodén (Fp)
Anf. 130 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! I dagens jordbrukspolitiska debatt redogör regeringen för sitt arbete med att utveckla ett hållbart jordbruk, driva frågorna inom EU och öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Visionen "Sverige - det nya matlandet" och arbetet med landsbygdsutveckling är viktiga satsningar, men det är också fortsatta ansträngningar för ett gott djurskydd, vilket har lyfts fram här i dag, och för kraftfulla och fortsatta miljöinsatser. Fru talman! Företagande är ett nav för att vi ska kunna ha ett solidariskt samhälle och tillskapa resurser och sociala reformer som vi alla är måna om. Det var därför intressant att höra Tina Ehn som talesperson för hela oppositionen säga: Det är märkligt att vi från oppositionen nu står på näringslivets sida. Detta var i samband med en motion. Vi tycker att det är viktigt att samverka med företagare och näringsliv. Att minska den administrativa bördan, skapa trygghetssystem och göra det lönsamt att starta och driva företag är viktigt i hela landet. Dessa frågor har regeringen tagit tag i. Vad gäller EU:s gemensamma fiske- och jordbrukspolitik står det väl utom allt tvivel att regeringen är oerhört pådrivande. Inom fiskeområdet har vi kommit bra mycket längre än vad den dåvarande s-ledda regeringen någonsin lyckades med. Min bedömning är att den dåvarande jordbruksministern var ganska bakbunden av sina samarbetspartier, vilket omöjliggjorde dialog och framsteg. Vi har en annan, tydlig och framgångsrik strategi. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att kräva ännu större arbetsinsatser i Sverige och med de länder som stöder vår linje om en avreglering av jordbrukspolitiken. Där har vi ett samfällt arbete att se fram emot, och jag har också tagit del av och lyssnat på Jacob Johnsons vädjan här. Jacob Johnson fick svar. Oppositionen fick svar i samband med mötet med jordbruksministern i förra veckan. Vi är självklart positiva till ett fortsatt gemensamt arbete i den frågan. Inom EU har inte minst EU-parlamentarikern Marit Paulsen visat ett mycket stort engagemang i de här frågorna. Jag är, fru talman, särskilt glad över att regeringen på ett konstruktivt och medvetet sätt arbetar dels genom FAO, dels genom andra internationella organisationer för en hållbar produktion inom de areella näringarna med klimat- och miljöhänsyn. Vägen ur fattigdom och biståndsberoende går via jordbruket där inte minst stöd till kvinnorna kan lyfta hela familjer ur fattigdom och där man också kan ge barnen möjlighet till skolgång. Vi har ett stort ansvar att medverka till hållbara och effektiva brukningsmetoder både hemmavid och på en global arena. Fru talman! Det finns väldigt tydliga skiljelinjer mellan oppositionen och regeringen. Folkpartiet och allianskollegerna har stor tilltro såväl till företagarna som till tekniska innovationer och inte minst till konsumenterna och deras makt. Att lagstadga om ekoodling kan inte vara rätt väg att gå. Däremot ska vi uppmuntra och underlätta för denna odling när konsumenterna nu alltmer efterfrågar sådana varor. Producenterna väljer att svara på den efterfrågan. Nu är 19 procent av den totala odlingsarealen ekologiskt odlad. Målet som vi satte upp i miljömålen var 20 procent, så vi är väldigt nära. Vi ser nu en klar ökning av försäljning av ekologiska livsmedel. Därför finns det inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammet möjlighet att ansöka om stöd för denna produktion. Anslaget är på hela 500 miljoner. En särskild satsning finns också för ekologisk produktion inom ramen för "Sverige - det nya matlandet". Det är 8 miljoner för att vara noggrann. Inom avsnittet för miljöförbättrande åtgärder finns 6 miljoner, och i en särskild inriktning på forskning inom området finns ytterligare 23 plus 7 miljoner. Det är alltså sammantaget mycket medel som finns för att uppmuntra till ekologisk produktion. Småskalig livsmedelsförädling är också viktigt, och där har vi anslagit medel. Nu har vi lyft fram äldre- och skolmaten som det är viktigt med en utökad kunskap om. Lagen om offentlig upphandling, fru talman, bör tillvaratas betydligt bättre än hittills. Inom denna ram finns det stort utrymme som i dagsläget inte har utnyttjats så som det var tänkt. I landsbygdsprogrammet utgör för övrigt hela 70 procent medel för miljöåtgärder. Det finns med andra ord ekonomiskt stöd att erhålla vid dessa typer av satsningar. Insatser förstärks nu för att möta globala utmaningar i form av klimatförändringar, vattentillgång, vattenkvalitet, förnybar energi och bevarande av biologisk mångfald. Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna att vi i det här betänkandet har lyft fram värdet också av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna som kommer att bli alltmer aktuella. Vi har precis debatterat den delen i ett särskilt betänkande, men jag vill ändå i det här sammanhanget påminna om hur viktigt det är, precis som inledningsvis sades i miljöbetänkandet om biologisk mångfald, att vi från utskottet i majoritet har slagit fast att det är det tydliga målet att stoppa utarmning av biologisk mångfald som ska vara regeringens linje - och detta under ett år som är så viktigt, nämligen biodiversitetens år 2010. Med stort intresse följer jag arbetet i en forskningsgrupp, TEEB, där man nu håller på att räkna ut värdet av naturens hittillsvarande gratistjänster, alltså ekosystemtjänsterna. Det handlar om insekternas pollinering, vattenrening, som Bengt-Anders Johansson nämnde, och trädens kolbindning, som har varit uppe i tidigare debatter. Dessa frågor finns också med och är prioriterade frågor i forskningspropositionen. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
saknar porträttfoto
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 131 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Nu debatterar vi ännu ett motionsbetänkande som berör vår modernäring. Så brukar jordbruket beskrivas i historieböckerna, och så beskrivs det på många håll än i dag. Vi är dock många som verkar ha fjärmat oss så långt från den att det ibland känns som om vi lever av luft allena. I alla fall ser vi inte sambandet mellan den yrkesutövande grupp av bönder som brukar vår jord och den mat vi får på våra bord. När man lyssnar på utskottsordförandens inledning i dag kan man fundera över om det är någon idé att över huvud taget hålla sig till betänkandet eller om det är dags att kasta det förberedda manuset och kommentera några andra punkter. Jag väljer dock att till viss del ta upp det som jag ändå tänkt säga. När det gäller det betänkande vi nu har att debattera vill jag slå fast att hela Sverige ska leva. Vi behöver en levande landsbygd, och det är den som döljer sig bakom beteckningen "m.m." i rubriken på betänkandet, det vill säga med mera. Det gäller allt det som innebär att vi tillsammans kan se till att det finns förutsättningar för människor som vill bo, leva och driva företag på landsbygden, att utveckla den traditionella jordbrukssektorn men också alla andra branscher. Som några tidigare sagt är det dessa tusenkonstnärer som behövs för att landet ska leva. För att stimulera framväxten av nya företag och nya idéer på landsbygden har regeringen fortsatt det arbete som - hur underligt det än kan låta, herr Ygeman - s-regeringen påbörjade under förra mandatperioden, nämligen att ta fram ett landsbygdsprogram. Vi har skruvat en del på det programmet, till det bättre, men grundarbetet är gemensamt för oss i denna kammare. Det handlar om vikten av att satsa på landbygdsutveckling. Regeringen har under mandatperioden tillfört ytterligare resurser och förbättrat förutsättningarna för det ekologiska lantbruket. Jag behöver inte lyfta upp det som Anita Brodén så förtjänstfullt redogjorde för beträffande resurser som har satsats. Det kan man läsa i protokollet. Det har gjorts satsningar för att förenkla och utveckla Leaderarbetet, något som många, inte minst i min hembygd, har sett som en möjlighet att gemensamt utveckla den bygd man lever i. Vi har samtidigt sett att komplexiteten inte får hindra landsbygdsbor som vill göra någonting bra och nyttigt. Jordbruksverket har konstaterat att man behöver hitta nya möjligheter till att bistå, så att ansökningarna inte ska lägga hinder i vägen för det kreativa arbete som ska göras. Oppositionens beskrivning av landsbygdsprogrammet kan få en att fundera mer än en gång, herr talman. Man verkar inte ha förstått vilken period vi gått igenom i det här landet, och i världen, för den delen. Naturligtvis påverkas också de initiativ som tas av den konjunktur vi lever i. De av oss som för ett tag sedan lyssnade på medarbetarna från Jordbruksverket, liksom på jordbruksministern vid en träff för någon vecka sedan, kan dock konstatera att nu verkar saker och ting ha lossnat. Islossning kan vi se utanför Riksdagshuset. Ibland proppar det igen. Då får man göra någonting åt det. Det gäller även landsbygdsprogrammet, och det är det som regeringen har gjort. Nu börjar det hända saker ute i landet. Det finns alltså alla möjligheter att använda sig av detta förträffliga verktyg, och därför är jag, herr talman, mer än förundrad över det som jag skulle vilja drista mig till att säga är den mest krystade reservation jag hittills läst under denna mandatperiod; det gäller utveckling av ett nytt landsbygdsprogram. Jag tror att vi faktiskt ska utveckla det landsbygdsprogram vi har, med de goda förutsättningar som finns, och ge långsiktiga villkor för de människor som vill jobba aktivt för en levande landsbygd i vårt land. Herr talman! Forsknings- och utvecklingsfrågorna har berörts av tidigare talare. Det har satsats stora resurser utifrån propositionen Ett lyft för forskning och innovation . Resurser har satsats på klimatforskningen, något som naturligtvis även berör jordbruket och skogsbruket, de areella näringarna över huvud taget. Där har getts goda förutsättningar och möjligheter, och mina kolleger har tidigare redovisat siffrorna varför vi inte behöver upprepa dem. Den gemensamma jordbrukspolitiken på EU-nivå ska värnas, och om den ska värnas ska den också skötas. Jag blir beklämd, herr talman, när jag hör beskrivas vad den nuvarande regeringen har gjort jämfört med vad man tycks anse åstadkoms tidigare. Jag kan inte förstå att det är bättre att stå i ett hörn och titta på och sedan säga hur det ska vara i stället för att vara med vid bordet och försöka driva frågorna i rätt riktning. Jag dristar mig till att göra jämförelsen med en fåraherde. Man kan inte gå hur långt före flocken som helst om man ska ha den med sig. Det gäller att gå lagom långt från den och helst inte på längre avstånd än att man kan ta staven, kroka den om halsen på något av de får som behöver lite extra hjälp för att komma med och på så sätt samla flocken kring sig. Jämförelsen kan synas lite långsökt, men jordbruksministern har jobbat på det sättet. I alliansregeringen har vi fått en regering som verkligen förändrar saker och försöker få även övriga Europa att se de möjligheter som finns. Anders Ygeman berörde mjölkdiskussionen som var före jul, och Erik A Eriksson har redan kommenterat den. Jag kan dock inte låta bli att nämna det faktum att när 21 eller 22 EU-länder försökte, var för sig, göra upp ledde vår jordbruksminister mötena så väl att han lyckades få till stånd tidsfrister som innebär att marknaden hinner komma tillbaka till ett mer normalt läge. Han lyckades få till stånd beslut - som ju fattades i Bryssel, långt över huvudet på denna kammare - som trots allt blev så lite skadliga som möjligt, nämligen att politiken inte ska styra utan marknadskrafterna ska få råda. Samtidigt är det viktigt att säga att det arbete som vi nu gör här hemma i Sverige, och som även kommissionen har tagit tag i, gäller jordbrukare som faktiskt gör jobbet men inte får betalt för det. Pengarna försvinner helt klart någonstans på vägen. Jag brukar säga att min förre granne har samma betalning för sin mjölk i dag som för 25 år sedan. Det handlar alltså om effektivitet och rationalisering för att kunna leva i dag. Hur många av oss hade orkat med en sådan rationaliseringsverksamhet i det vi sysslar med och ändå överleva? Det skulle vara intressant att se hur det är i andra yrkesgrupper. Herr talman! Det finns mycket jag skulle kunna lyfta fram, men jag ska endast ta upp en av de viktiga åtgärder som regeringen vidtagit och som inte kräver så mycket nya resurser. Däremot kräver det ett nytänkande. Det handlar om Sverige som det nya matlandet. Det handlar om att agera på ett nytt sätt, att använda befintliga resurser på ett nytt sätt, att höja kvaliteten på det vi gör och därmed kunna exportera mer, att se till att vi får större kunskap här hemma, att bli stoltare över vad vi gör, att fler ska kunna hantverket, att få i gång nya företag, att få en mer differentierad verksamhet på landsbygden, att de resurser som vi avsätter används på ett smartare sätt. Det är hållbart brukande. Det är att bruka utan att förbruka. Det är att utveckla och tro på människors kreativitet och möjligheter. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 24 mars 2010.Förslagspunkter: 12, Acklamationer: 9, Voteringar: 3.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Förbättrad konkurrenskraft inom jordbruket m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ225 och 2009/10:MJ432 yrkande 1.
  2. Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ270 yrkandena 1, 3 och 4, 2009/10:MJ371 yrkandena 6 och 8, 2009/10:MJ479 yrkande 12 och 2009/10:N388 yrkande 8.
    • Reservation 1 (mp)
  3. Exportbidrag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ403 yrkande 17.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1101028
    m770019
    c22007
    fp21007
    kd20004
    v01903
    mp01405
    -1000
    Totalt142134073
    Ledamöternas röster
  4. Jordbrukets miljöpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ282, 2009/10:MJ443 yrkandena 1 och 2 samt 2009/10:MJ479 yrkande 7.
    • Reservation 3 (s)
    • Reservation 4 (mp)
  5. Animalieproduktion och djurhållning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ435 och 2009/10:MJ479 yrkande 2.
    • Reservation 5 (s, v, mp)
  6. Förbättra konkurrenskraften i jord- och skogsbruket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ474 yrkande 5 och 2009/10:N388 yrkande 4.
    • Reservation 6 (s, v, mp)
  7. Förbättra miljön och landskapen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ272 yrkandena 1-3, 2009/10:MJ329 yrkande 1, 2009/10:MJ331 och 2009/10:MJ403 yrkande 16.
    • Reservation 7 (v, mp)
  8. Lag om ekologisk produktion m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ403 yrkande 13 och 2009/10:MJ479 yrkande 5.
    • Reservation 8 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1101028
    m770019
    c22007
    fp21007
    kd20004
    v01903
    mp01405
    -1000
    Totalt142134073
    Ledamöternas röster
  9. Diversifiering och förbättrad livskvalitet på landsbygden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ258 och 2009/10:MJ301.
  10. Forskning om lantbruk och livsmedelsproduktion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ290, 2009/10:MJ403 yrkande 15 och 2009/10:MJ447.
    • Reservation 9 (v, mp)
  11. Forskning om ekologiskt jordbruk

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ479 yrkande 11.
    • Reservation 10 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0102028
    m770019
    c22007
    fp21007
    kd20004
    v01903
    mp01216
    -1000
    Totalt141133174
    Ledamöternas röster
  12. Jordbrukspolitik m.m. - förenklad beredning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
    Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.