En förenklad semesterlag, m.m.

Betänkande 2009/10:AU4

2009/10:AU4 En förenklad semesterlag, m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2009/10:AU4

En förenklad semesterlag, m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag, m.m. Regeringen föreslår ändringar i framför allt semesterlagen (1977:480) men även i annan lagstiftning, t.ex. arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262). Förslaget innebär att semesterlagen förenklas i sak, språkligt och redaktionellt. Bland annat införs en ny beräkningsregel för semesterlön, sammalöneregeln, för arbetstagare med fast lön. Andra förenklingar gäller semesterlönegrundande frånvaro, rätten till semesterledighet även vid kortare anställning, semesterledighet vid deltid och oregelbunden arbetstid samt beräkning av semesterlön för sparad semester.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2010.

I den motion som väckts med anledning av propositionen yrkar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna avslag på propositionen i dessa delar.

Utskottet godtar lagförslagen med mindre redaktionella förändringar och föreslår att motionen avslås.

Partiföreträdarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i utskottet följer upp sin motion med en reservation.

Utskottet godtar därutöver förslaget till ändring i lönegarantilagen (1992:497). Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Avslag på propositionen, punkterna 1–3
	Riksdagen avslår motion 2009/10:A4 av Berit Högman m.fl. (s, v, mp) yrkandena 1–3.

Reservation (s, v, mp)

2.

Antagande av lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i semesterlagen (1977:480) med den ändringen dels att i förslagets 3 § ordet "är" ska bytas ut mot "kallas", dels att förslagets 16 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, b) lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262), c) lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete, d) lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497). Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:4 punkterna 2–4 och bifaller delvis proposition 2009/10:4 punkt 1.

Stockholm den 5 november 2009

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Hillevi Engström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Hillevi Engström (m), Berit Högman (s), Tomas Tobé (m), Elisabeth Svantesson (m), Annika Qarlsson (c), Lars Lilja (s), Maria Stenberg (s), Jan Ericson (m), Luciano Astudillo (s), Désirée Pethrus Engström (kd), Josefin Brink (v), Ann-Christin Ahlberg (s), Hans Backman (fp), Ulf Holm (mp), Patrik Björck (s), Reza Khelili Dylami (m) och Tina Acketoft (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag, m.m. Regeringen lägger där fram förslag om ändringar i bl.a. semesterlagen och följdändringar i annan lagstiftning. I ärendet behandlas också motion 2009/10:A4 (s, v, mp) som väckts med anledning av propositionen. Propositionen och motionen härrör från riksmötet 2009/10 och refereras i fortsättningen utan årtal.

Utskottets överväganden

Proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen med vissa justeringar när det gäller förslaget till ändringar i semesterlagen. Motionen med yrkande om avslag på förslaget om ändringar i semesterlagen och de lagförslag som innehåller följdändringar avstyrks.

Jämför reservationen (s, v, mp).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att semesterlagen (1977:480) ska förenklas i sak, språkligt och redaktionellt. Förslaget innebär bl.a. följande.

Regeringen föreslår att en ny beräkningsregel för semesterlön, sammalöneregeln, införs för arbetstagare med fast lön. Procentregeln, som i dag gäller för beräkning av semesterlön, behålls och förenklas.

Vid beräkning enligt sammalöneregeln utgörs semesterlönen av fast lön och fasta lönetillägg på samma sätt som om arbetstagaren hade arbetat. Därtill kommer ett semestertillägg som för varje betald semesterdag är 1,82 % av veckolönen för veckoavlönade arbetstagare och 0,43 % av månadslönen för månadsavlönade arbetstagare. Semesterlönen ska betalas ut i samband med semesterledigheten. För en arbetstagare som har rörliga lönedelar betalas därutöver semesterlön, beräknad på de rörliga lönedelarna, vilken utbetalas senast en månad efter semesterårets slut. Semesterlönen för de rörliga lönedelarna är 12 % av summan av dessa under semesteråret.

Semesterlön ska beräknas enligt procentregeln för arbetstagare som har lön som inte är bestämd per vecka eller månad, som har lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del och den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst 10 % av den sammanlagda lönen under semesteråret, som har en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret, som har ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället eller som under intjänandeåret har varit frånvarande av skäl som inte är semesterlönegrundande om frånvaron inte pågått i samma omfattning under hela intjänandeåret och fortfarande pågår i denna omfattning vid semestertillfället.

En arbetsgivare kan välja att tillämpa procentregeln även för arbetstagare som har fast lön.

Genom förslaget får de korttidsanställda, hemarbetande och okontrollerade arbetstagarna samma rätt till semesterledighet och semesterlön som övriga arbetstagare. Om en anställning avses pågå högst tre månader och inte heller varar längre tid kan det dock fortfarande avtalas om att semesterledighet inte ska läggas ut. I sådana fall har arbetstagaren rätt till semesterersättning vid anställningens slut.

Regeringen föreslår att en regel införs som förtydligar att förläggning av semesterledighet för arbetstagare med lägre sysselsättningsgrad än heltid eller med oregelbunden arbetstid ska göras på så sätt att arbetstagarna får lika lång ledighet som en heltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med regelbunden arbetstid.

Det föreslås en beräkningsmodell för antalet semesterdagar med semesterlön i lagen. Antalet bestäms enligt följande beräkning. Från de dagar arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de dagar arbetstagaren varit helt frånvarande från arbetet utan lön. I anställningstiden ska dock inräknas frånvaro som beror på semesterledighet, permittering eller ledighet som är semesterlönegrundande, liksom arbetsfria dagar som infaller under sådana frånvaroperioder. Differensen divideras med antalet dagar under intjänandeåret. Kvoten multipliceras med tjugofem. Uppstår brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.

Frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada upphör att vara semesterlönegrundande när en arbetstagare varit helt eller delvis frånvarande från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre avbrott i frånvaron än 14 dagar i en följd.

All typ av ledighet då en arbetstagare uppbär tillfällig föräldrapenning, eller skulle ha haft rätt till tillfällig föräldrapenning vid ledighet enligt föräldraledighetslagen, är, enligt förslaget, semesterlönegrundande om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 120 dagar, eller för en ensamstående förälder 180 dagar. För viss frånvaro har det tidigare inte gällt någon tidsgräns.

En annan nyhet i förslaget är att semesterlön för sparad semester – en arbetstagare får under vissa förutsättningar spara en eller flera dagar till ett senare semesterår – beräknas på samma sätt som för ordinarie semester. Samtliga sparade semesterdagar som läggs ut ska betraktas som intjänade under det närmast föregående intjänandeåret.

Det införs en särskild regel för arbetstagare som har flera anställningar som följer på varandra hos en och samma arbetsgivare. Om det innan en anställning upphör står klart att ett nytt anställningsförhållande mellan samma parter kommer att påbörjas i nära anslutning till det tidigare anställningsförhållandet ska dessa anställningar i semesterhänseende räknas som en sammanhängande anställning. Med ”i nära anslutning” menas att det ska vara anställningar med högst ett par veckors mellanrum. Regeln införs för att tidsbegränsat anställda ska få samma möjlighet att ha semester som tillsvidareanställda arbetstagare men gäller även om det skulle vara fråga om tillsvidareanställningar.

Förslagen som avser ändringar i den arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) och lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete är följdändringar med anledning av ändringarna i semesterlagen.

De nya reglerna i semesterlagen med följdändringar föreslås träda i kraft den 1 april 2010. Enligt en särskild övergångsbestämmelse ska de nya bestämmelserna om semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada tillämpas första gången på frånvaroperioder som påbörjas efter ikraftträdandet. För den som är frånvarande på deltid av sådana skäl gäller dock de nya bestämmelserna från ikraftträdandet.

Dessutom föreslår regeringen att 1 § lönegarantilagen (1992:497) ändras så att hänvisningen till ett upphävt direktiv ersätts med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad version). Regeringen föreslår att denna lagändring träder i kraft den 1 januari 2010.

Motionen

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna yrkar i motion A4 yrkandena 1–3 avslag på förslaget om ändringar i semesterlagen, den arbetsrättsliga beredskapslagen och lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Partierna menar att ambitionen att förenkla semesterlagen är god, men att de förändringar som föreslås inte innebär en förenkling. De hävdar att propositionen framstår som ett hafsverk av regeringen. Varken arbetstagare eller arbetsgivare kommer att få några nämnvärda fördelar av förslaget. På en punkt innebär det dessutom tydliga nackdelar för en grupp arbetstagare, nämligen de långtidssjukskrivna.

Partierna säger sig reagera särskilt starkt mot förslaget att frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada upphör att vara semestergrundande om frånvaron är långvarig. De marginella förbättringar som förslaget innebär för arbetsgivare uppväger inte de betydande försämringar som det innebär för arbetstagare. Det drabbar långtidssjukskrivna som redan befinner sig i en utsatt situation och kvinnor eftersom de i större utsträckning än män är sjukskrivna på hel- eller deltid.

Partierna framför även kritik mot att det saknas en genomarbetad jämställdhetsanalys och menar att en sådan bör presenteras innan förslagen kan genomföras.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att semesterlagen behöver moderniseras, förenklas och förtydligas, detta bl.a. för att företagens administrativa kostnader ska kunna minska. Kollektivavtalen täcker en mycket stor del av arbetsmarknaden och det är arbetsmarknadens parter som avgör i vilken utsträckning de nu framlagda förslagen ska påverka utformningen av semesterreglerna i kollektivavtalen. Utskottet välkomnar regeringens förslag om en förenklad semesterlag.

I motionen som väckts med anledning av propositionen har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkat avslag på förslagen om ändringar i semesterlagen, den arbetsrättsliga beredskapslagen och lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Partierna har dock i mycket begränsad omfattning bemödat sig om att i sak bemöta regeringens förslag. Utskottet konstaterar att lagstiftningen ska reglera komplexa förhållanden och att det därför finns begränsningar när det gäller hur mycket man kan förenkla. Utskottet anser mot denna bakgrund att de ändringar som regeringen föreslår i semesterlagen faktiskt uppfyller det avsedda syftet. De bör bl.a. kunna innebära att företagens administrativa börda minskar så att företagarna kan ägna mer tid och resurser åt att utveckla verksamheten. På det sättet kan företagen växa och anställa fler personer. Förslagen bedöms dessutom innebära att de berörda parterna lättare kan förstå lagen.

Utskottet vill dock i förtydligande syfte tillägga följande i fråga om förslaget till ändringar i semesterlagen.

Förslagets 2 a och 5 §§. 2 och 2 a §§ anger i vilken utsträckning lagens bestämmelser är tvingande eller dispositiva. Enligt 2 a § kan avvikelser göras genom avtal eller kollektivavtal. Paragrafens första stycke anger att avvikelse får göras genom avtal från vissa uppräknade bestämmelser ”i den utsträckning som framgår av de bestämmelserna”. En av dessa bestämmelser är 5 § som i sin nya lydelse anger att det vid kortare anställningar är möjligt att avtala att semesterledighet inte ska läggas ut (första meningen). Det anges också att arbetstagaren i sådant fall har rätt till semesterersättning (andra meningen).

Motsvarande reglering i lagens nuvarande lydelse, 5 § andra och tredje styckena, innehåller också en bestämmelse som avser ersättningen för arbete (vederlag) vid kortare anställningar. Bestämmelsen bygger på en s.k. presumtion. Vederlaget för arbetet förutsätts inbegripa semesterersättning om inget annat framgår av omständigheterna. Denna presumtionsregel föreslås nu bli upphävd. Utgångspunkten ska i stället vara att semesterersättning inte i något fall ska antas ingå i ersättningen för arbetet.

Denna rätt till semesterersättning kan – enligt vad som följer av 2 a § första stycket – inte avtalas bort. Denna tvingande regel bör dock enligt utskottets mening inte hindra att man avtalar om att den semesterersättning som arbetstagaren har en ovillkorlig rätt till ska ingå i lönen vid dessa kortare anställningar. En förutsättning är att det öppet och tydligt redovisas att den ingår. Om semesterersättningen på detta sätt inkluderas måste också lönen ökas.

Förslagets 3 §. I den nuvarande lydelsen av förslagets 3 § första stycket (bilaga 2) har felaktigt angetts ordet ”är” i stället för ”kallas”. Någon sådan ändring har inte varit avsedd.

Förslagets 16 §. Som framgått ovan föreslås en alternativ metod att beräkna semesterlön genom den s.k. sammalöneregeln. De båda metoderna, sammalöneregeln respektive procentregeln, och förutsättningarna för deras tillämpning, anges i lagförslagets 16 §. I princip tillämpas sammalöneregeln vid lön som bestäms per vecka eller månad (paragrafens första stycke) och procentregeln i fem angivna fall (punkt 1–5 i paragrafens andra stycke). Paragrafen innebär att arbetsgivaren måste tillämpa procentregeln om de angivna förutsättningarna föreligger. Arbetsgivaren har också en möjlighet att använda procentregeln även om förutsättningarna för att tillämpa sammalöneregeln skulle vara för handen. Det finns alltså ingen situation där sammalöneregeln ovillkorligen måste tillämpas. Enligt propositionen kan arbetsgivaren dessutom välja att tillämpa olika beräkningsmetoder för sina anställda. Utskottet vill framhålla att denna valmöjlighet för arbetsgivaren självfallet inte får användas t.ex. på ett sätt som är diskriminerande enligt diskrimineringslagen eller den särskilda lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Det finns i sammanhanget skäl att peka på att avsikten med det semestertillägg som är en del av den föreslagna sammalöneregeln är att så långt som möjligt säkerställa att denna alternativa beräkningsmetod ger en i huvudsak lika stor semesterlön som procentregeln. Som framförs i propositionen är det dock inte möjligt att uppnå exakt likhet mellan de båda reglerna. Punkt 5 enligt ovan avser frånvaro under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande. Enligt propositionen ska procentregeln tillämpas när arbetstidens omfattning vid själva semestertillfället inte är densamma som arbetstiden under intjänandeåret. För det fall arbetstiden är densamma såväl under intjänandeåret som vid semestertillfället kan sammalöneregeln tillämpas eftersom semesterlönen då kommer att spegla lönen under intjänandeåret. Utskottet förordar en annan lydelse av punkt 5 för att detta ska komma till tydligare uttryck i lagtexten. Även vissa redaktionella ändringar bör göras i denna paragraf. Förslag om detta finns i bilaga 3 till betänkandet.

När det gäller propositionens beskrivning av hur beräkningen av antalet semesterdagar med semesterlön ska göras vill utskottet för tydlighetens skull peka på att variabeln B i den formel som återfinns på sidan 41 i propositionen rätteligen ska avse antalet frånvarodagar utan lön som inte är semesterlönegrundande enligt 17–17 b §§.

När det gäller regeringens förslag till ändring av 17 § kan utskottet konstatera att den lydelse av lagen som återges i vänsterspalten (bilaga 2) under rubriken ”Lydelse enligt proposition 2008/09:194” numera är antagen av riksdagen (bet. 2009/10:SfU4, rskr. 2009/10:16).

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de ovan angivna ändringarna, bifaller propositionen och antar de där framlagda lagförslagen, vilket innebär att motion A4 yrkandena 1–3 (s, v, mp) avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Avslag på propositionen, punkterna 1–3, punkt 1 (s, v, mp)

av Berit Högman (s), Lars Lilja (s), Maria Stenberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v), Ann-Christin Ahlberg (s), Ulf Holm (mp) och Patrik Björck (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2009/10:4 punkterna 1–3. Därmed bifaller riksdagen motion

2009/10:A4 av Berit Högman m.fl. (s, v, mp) yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Vi yrkar avslag på propositionen i de delar som avser ändringar i semesterlagen och följdändringarna i annan lagstiftning.

Vi menar att ambitionen att förenkla semesterlagen är god, men vi anser inte att de förändringar som föreslås verkligen innebär en förenkling. Propositionen framstår som ett hafsverk av regeringen där de sammantagna fördelarna inte överväger nackdelarna, varken för arbetstagare eller arbetsgivare.

Vi är kritiska till flertalet förslag till förändringar men vill särskilt peka på följande.

Förslaget innebär tydliga nackdelar för långtidssjukskrivna när nu regeringen föreslår att sjukdom och arbetsskada endast kan vara semesterlönegrundande under ett helt intjänandeår jämfört med den nuvarande regeln om två hela intjänandeår. De marginella förbättringar som förslaget innebär för arbetsgivare uppväger inte de betydande försämringar som förslaget innebär för arbetstagare. Förslaget drabbar långtidssjukskrivna som redan befinner sig i en utsatt situation och särskilt kvinnor eftersom de i större utsträckning än män är sjukskrivna på hel- eller deltid.

Regeringens förslag innebär att arbetsgivare i vissa situationer ensidigt ska kunna välja mellan beräkning enligt sammalöneregeln och en procentregel enligt nuvarande modell. I dag har arbetsmarknadens parter i centrala kollektivavtal reglerat att det utöver utgående lön och semestertillägg tillkommer en viss procent på summan av rörliga lönedelar under intjänandeåret. Det innebär att parterna har kommit överens om en modell som inte ger arbetsgivare ensidig rätt att välja beräkningsmetod. Även om reglerna i 16 a–16 b §§ föreslås bli dispositiva så försvårar den föreslagna skrivningen sådana överenskommelser. Arbetsgivare vid arbetsplatser där kollektivavtal saknas och arbetsplatser där det inte finns centralt kollektivavtal med avvikelse från lagens regler kan dessutom med de föreslagna reglerna välja helt fritt. Vi befarar att denna möjlighet kan komma att missbrukas så att vissa arbetsgivare systematiskt väljer den metod som ger lägst semesterlön. Vi menar att regeringen underskattar denna risk. Arbetsgivarens ensidiga rätt att välja metod borde dessutom uttryckligen vara förenad med en skyldighet för arbetsgivaren att före ett sådant beslut förhandla med arbetstagarparten. Nu blir arbetstagarsidan i stället hänvisade till medbestämmandelagens allmänna förhandlingsregler, i den mån de är tillämpliga.

Dessutom vill vi påpeka att de föreslagna förändringarna i beräkningarna av semestertillägg och förslaget att ta bort den särskilda beräkningsregeln för semesterlön vid sparade semesterdagar kan komma att drabba enskilda arbetstagare särskilt hårt beroende på skillnader i löneutveckling och variation i sysselsättningsgrad över tid. Kvinnor, och då i synnerhet LO-kvinnor, är en särskilt utsatt grupp i detta sammanhang, detta eftersom LO-grupperna haft en lägre genomsnittlig löneökning under de senaste tio åren än den som regeringens förslag förutsätter och eftersom kvinnor i större utsträckning än män har en varierad sysselsättningsgrad.

Av bl.a. dessa skäl är vi kritiska till att förslaget saknar en genomarbetad jämställdhetsanalys och menar att en sådan bör presenteras innan ändringarna kan genomföras.

Det anförda innebär att regeringens proposition 2009/10:4 punkterna 1–3 bör avslås av riksdagen och motion 2009/10:A4 yrkandena 1–3 (s, v, mp) bör bifallas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag, m.m.:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497).

Följdmotionen

2009/10:A4 av Berit Högman m.fl. (s, v, mp):

1.	Riksdagen beslutar att avslå propositionens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).
2.	Riksdagen beslutar att avslå propositionens förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).
3.	Riksdagen beslutar att avslå propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Regeringens förslag	Utskottets förslag
16 §
Semesterlön för en arbetstagare som har lön bestämd per vecka eller månad beräknas enligt 16 a §, om inte annat framgår av andra stycket eller om arbetsgivaren väljer att beräkna semesterlönen enligt 16 b §.	Semesterlön för en arbetstagare som har lön bestämd per vecka eller månad beräknas enligt 16 a §, om inte annat framgår av andra stycket eller arbetsgivaren väljer att beräkna semesterlönen enligt 16 b §.
Semesterlön beräknas enligt 16 b § för en arbetstagare som har 1. lön som inte är bestämd per vecka eller månad, 2. lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del om den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den sammanlagda lönen under semesteråret, 3. en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret, 4. ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället, eller 5. varit frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande enligt 17–17 b §§, om frånvaron inte pågått i samma omfattning under hela intjänandeåret och pågår i sådan omfattning vid semestertillfället.	Semesterlön beräknas enligt 16 b § för en arbetstagare som har 1. lön som inte är bestämd per vecka eller månad, 2. lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del om den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den sammanlagda lönen under semesteråret, eller 3. en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret, eller som har 4. ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället, eller 5. varit frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande enligt 17–17 b §§, dock inte om frånvaron pågått i samma omfattning under hela intjänandeåret och pågår i den omfattningen vid semestertillfället.
Särskilda bestämmelser om vissa förmåner vid beräkning av semesterlön finns i 24 och 25 §§.