Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Betänkande 2008/09:SoU3

2008/09:SoU3 Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Socialutskottets betänkande

2008/09:SoU3

Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Tre följdmotioner har väckts. Dessutom behandlas en motion från den allmänna motionstiden 2007.

I propositionen föreslår regeringen att Sverige ska tillträda FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt ett fakultativt protokoll till konventionen. Tillträdet till konventionen och det fakultativa protokollet föranleder inga ändringar i gällande lagstiftning.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionen och protokollet. Motionerna avstyrks.

I betänkandet finns fyra reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Godkännande av konventionen och det fakultativa protokollet
	Riksdagen godkänner FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt det fakultativa protokollet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:28 punkterna 1 och 2.

2.	Uppdrag till myndigheter som utövar tillsyn
	Riksdagen avslår motion 2007/08:U265 av Anne Ludvigsson och Hillevi Larsson (båda s) yrkande 2.

3.	Tillgänglighet
	Riksdagen avslår motion 2008/09:So3 av Ronny Olander (s).

4.	Diskriminering
	Riksdagen avslår motion 2008/09:So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1.

Reservation 1 (v, mp)

5.	Översättning till de nationella minoritetsspråken
	Riksdagen avslår motion 2008/09:So2 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 1.

Reservation 2 (v, mp)

6.	Register för ECT-behandlingar
	Riksdagen avslår motion 2008/09:So2 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2.

Reservation 3 (v)

7.	Papperslösas rätt till sjukvård
	Riksdagen avslår motion 2008/09:So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2.

Reservation 4 (mp)

Stockholm den 30 oktober 2008

På socialutskottets vägnar

Kenneth Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kenneth Johansson (c), Ylva Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Christer Engelhardt (s), Marianne Kierkemann (m), Lars U Granberg (s), Jan R Andersson (m), Lennart Axelsson (s), Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), Margareta B Kjellin (m), Elina Linna (v), Lars-Ivar Ericson (c), Thomas Nihlén (mp), Finn Bengtsson (m), Per Svedberg (s), Ann Arleklo (s) och Maria Lundqvist-Brömster (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning föreslår regeringen att Sverige ska tillträda Förenta nationernas (FN) internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt ett fakultativt protokoll till konventionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och konventionen jämte det fakultativa protokollet finns i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har fem motionsyrkanden väckts. Vidare behandlas ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 2007. Motionsyrkandena finns i bilaga 1.

Vid utskottssammanträde den 14 oktober 2008 informerade statssekreterare Ragnwi Marcelind om det arbete som pågår inom EU med EG:s tillträdande till konventionen och det fakultativa protokollet. Därefter har utskottet fått del av regeringens faktapromemoria 2008/09:FPM17 EG:s tillträdande till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning jämte underliggande dokument.

Bakgrund

Frågan om funktionshindrades åtnjutande av mänskliga rättigheter har behandlats vid ett flertal tillfällen i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och fick sitt genombrott i slutet av 1990-talet.

Arbetet i en ad hoc-kommitté – där företrädare för regeringen och för handikapprörelsen i Sverige medverkade aktivt – ledde fram till att nu aktuell konvention jämte fakultativa protokoll kunde antas av FN:s generalförsamling den 13 december 2006.

Konventionen och protokollet trädde i kraft den 3 maj 2008.

Konventionen och det fakultativa protokollets originalspråk är arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Konventionen och protokollet finns dessutom i en preliminär översättning till svenska samt i en översättning till lättläst svenska.

I en promemoria i mars 2008, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23), som tagits fram inom Socialdepartementets enhet för sociala tjänster har en genomgång gjorts av konventionen och det fakultativa protokollet för att klargöra hur svensk lagstiftning och övriga förhållanden i Sverige förhåller sig till konventionen och protokollet. En referensgrupp från handikapprörelsen har biträtt i arbetet. Promemorian har remissbehandlats, och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2008/3147/ST).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att Sverige ska tillträda Förenta nationernas (FN) internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006 och öppnades för undertecknande den 30 mars 2007. Sverige undertecknade den samma dag.

Vidare föreslås att Sverige ska tillträda ett fakultativt (frivilligt) protokoll till konventionen som innebär att den som anser att hans eller hennes rättigheter är kränkta har möjlighet att klaga till en övervakningskommitté. Det fakultativa protokollet undertecknades samtidigt som konventionen av bl.a. Sverige.

Den nya konventionen trädde i kraft den 3 maj 2008 sedan den ratificerats av 20 stater. Konventionen tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter men skapar inte i sig några nya rättigheter utan har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02) har fått i uppdrag att utreda om nuvarande samhällsorgan var för sig eller gemensamt uppfyller konventionens krav på oberoende mekanismer för att främja och skydda respektive övervaka genomförandet av konventionen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2009. I avvaktan på utredningens resultat får uppgifterna fullgöras av de organ som redan finns utan särskilt uppdrag.

Tillträdet till konventionen och det fakultativa protokollet föranleder inga ändringar i gällande lagstiftning.

Utskottets överväganden

Godkännande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det fakultativa protokollet. Riksdagen avslår motioner om uppdrag till myndigheter som utövar tillsyn, tillgänglighet, diskriminering, översättning till de nationella minoritetsspråken, register för ECT-behandlingar och papperslösas rätt till sjukvård.

Jämför reservationerna 1 (v, mp), 2 (v, mp), 3 (v) och 4 (mp).

Propositionen

Konventionen är med sina 50 artiklar mycket omfattande. Den berör alla tänkbara samhällsområden där personer med funktionsnedsättning kan behöva stöd eller särskild uppmärksamhet för att komma i åtnjutande av samma mänskliga rättigheter som andra. Konventionens krav på konventionsstaterna kan sägas vara höga när det gäller den standard som bör gälla på olika områden. Många artiklar ger dock utrymme för olika medel att tillfredsställa kraven genom att ange att ”ändamålsenliga åtgärder” ska vidtas.

Enligt regeringens bedömning uppfyller Sverige de krav i konventionen som kan anses absoluta, områden där konventionen kräver att personer med funktionsnedsättning utan undantag ska ha samma rättigheter garanterade i lag. Det gäller exempelvis rätten till liv, frihet och personlig säkerhet i artiklarna 10–14, rätten att inte utsättas för tortyr, våld eller övergrepp i artiklarna 15–17 eller respekten för hem och familj i artikel 23.

Det finns emellertid andra områden där genomgången visar att det återstår en del arbete innan de mål och krav som följer av dagens lagstiftning kan anses uppfyllda. Det gäller inte minst de åtaganden som innefattas i artiklarna 8 och 9 om medvetandegörande och tillgänglighet och i artikel 27 om arbete och sysselsättning. Här liksom på många andra områden pågår ett ständigt arbete att med riktlinjer, handlingsplaner och program komma närmare ett förverkligande av lagstiftningen och av reglerna i konventionen. Det kan i själva verket förutsättas att de frågor som berörs av konventionen kommer att stå på dagordningen under lång tid framöver.

Slutsatsen av det sagda är att Sverige har kommit långt och att konventionens målsättningar ligger i linje med den nationella politiken på området som kommer till uttryck i handlingsplaner, riktlinjer och gällande lagstiftning. Enligt regeringen föreligger alltså inte något hinder mot att godkänna konventionen.

Allmänna synpunkter

Konventionen tillför inte några nya rättigheter, utan är tillkommen för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta mänskliga rättigheter. Ytterst är handikappolitiken en demokratifråga – samhället måste byggas med insikten om att alla människor är lika mycket värda, har samma grundläggande behov och ska behandlas med samma respekt, att mångfald berikar och att varje människa med sin kunskap och erfarenhet är en tillgång för samhället. Handikapperspektivet bör därför lyftas fram i myndigheternas olika policydokument – t.ex. i personalpolicy, mångfaldsplan och arbetsmiljöpolicy. I det fortsatta handikappolitiska arbetet bör mångfaldsperspektivet ges en starkare betoning än vad det fått i konventionen.

Konventionen och svenska förhållanden

Här följer regeringens genomgång av konventionens olika artiklar och hur svensk rätt förhåller sig till konventionens krav. Samtidigt analyseras frågan om huruvida Sveriges anslutning till konventionen kräver lagstiftningsåtgärder.

Syfte, definitioner, allmänna principer och allmänna åtaganden (artikel 1–4)

Vid kommande översyner av svensk lag får behovet av att närma definitionerna till konventionens beskrivning av begreppet funktionsnedsättning övervägas. Det finns inte något att invända mot de definitioner, de allmänna principer eller de allmänna åtaganden som görs i de olika artiklarna.

Jämlikhet och icke-diskriminering av kvinnor respektive barn med funktionsnedsättning (artikel 5–7)

Sverige bör ställa sig bakom de ståndpunktstaganden som artikel 5 innehåller. Den beskrivning som görs i artikel 6 av att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för flerfaldig diskriminering är riktig, och vidare är barnets bästa ett givet riktmärke i svensk politik när det gäller barn med funktionsnedsättning. Sverige bör enligt regeringen ställa sig bakom de krav som ställs i artiklarna 6 och 7.

Medvetandegörande och tillgänglighet (artikel 8 och 9)

Sverige bör ställa sig bakom de åtaganden som görs i artikel 8 om medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning.

Artikel 9 innehåller långtgående bestämmelser för att säkerställa att samhällets institutioner och tjänster, liksom enskilda anläggningar och service, blir tillgängliga för människor med funktionsnedsättning. För att uppfylla dessa åtaganden fullt ut krävs såväl lagstiftning och riktlinjer som handlingsplaner på både kort och lång sikt, heter det i propositionen.

Diskrimineringskommittén föreslog i sitt förslag till en sammanhållen diskrimineringslag i sitt slutbetänkande (SOU 2006:22) att ett diskrimineringsförbud som avser underlåtenhet att vidta åtgärder för tillgänglighet för personer med funktionshinder skulle införas i diskrimineringslagen. I propositionen Ett starkare stöd mot diskriminering (prop. 2007/08:95 s. 95 f.) gör emellertid regeringen den bedömningen att frågan om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som en form av diskriminering bör beredas ytterligare. I den propositionen framhålls att frågan är ytterst komplicerad och att den kräver förnyad analys som inte varit möjlig under den tid som stått till förfogande i lagstiftningsarbetet. Regeringen avser att skyndsamt låta komplettera Diskrimineringskommitténs överväganden med ytterligare underlag och därefter återkomma till riksdagen.

På uppdrag av Miljödepartementet har Boverket åren 2005 och 2007 gjort uppföljningar av sina föreskrifter om undanröjande av enkelt avhjälpta hinder. Boverket lämnar i sin rapport om uppföljningen 2007 olika förslag och rekommendationer för att målet att undanröja alla enkelt avhjälpta hinder ska uppnås senast 2010.

En statssekreterargrupp från berörda departement har under 2007 tillsatts med uppdrag att ta fram en strategi för att uppnå målen i handlingsplanen för handikappolitiken. Till den gruppen finns knuten en interdepartemental arbetsgrupp med tjänstemän inom Regeringskansliet. Strategin omfattar tre områden, nämligen enkelt avhjälpta hinder, tillgänglig kollektivtrafik och en tillgänglig statsförvaltning.

I enlighet med den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) fick Handikappombudsmannen år 2000 resurser för att bilda ett tillgänglighetscenter. Verksamheten har sedan övergått till Handisam. Till mål och åtgärder enligt handlingsplanen hör att statliga myndigheter bör integrera handikapperspektivet i den ordinarie verksamheten. Myndigheterna bör se till att lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Handlingsplaner ska upprättas för detta. En förordning (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförande av handikappolitiken har utfärdats.

Enligt regeringen talar mycket för att det genom lagstiftning, effektiv tillsyn och kunskapsspridning är möjligt att uppnå tillgänglighetsmålen. De lagar och övriga författningar som finns i dag har dock inte sådana brister när det gäller kraven på tillgänglighet i olika avseenden att de bör förhindra en ratificering av konventionen. Sverige kan således utan lagändringar ställa sig bakom de krav på tillgänglighet som anges i artikel 9.

Rätten till liv, frihet och personlig säkerhet (artikel 10–14)

Sverige kan utan lagändringar ställa sig bakom åtagandena i artiklarna 10 – 12 och 14. Sverige kan vidare utan lagändringar ställa sig bakom kraven i artikel 13. Bemötandet och tillgängligheten inom rättsväsendet kan dock behöva ses över när det gäller personer med funktionsnedsättning.

Rätt att inte utsättas för tortyr, våld eller övergrepp samt skydd för den personliga integriteten (artikel 15–17)

När det gäller rätten enligt artikel 15 att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan till en början sägas att regeringsformen föreskriver att dödsstraff inte får förekomma och att varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han eller hon är därjämte skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Varje medborgare är enligt regeringsformen vidare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall och skyddad mot frihetsberövande.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – som gäller som lag i Sverige – innehåller i artiklarna 2–5 en rad bestämmelser om rätt till liv, förbud mot tortyr, förbud mot slaveri och tvångsarbete och rätten till frihet och säkerhet.

I detta sammanhang kan nämnas att eventuella brister i tillämpningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård kommer att uppmärksammas vid den uppföljning som görs av bl.a. Socialstyrelsen och beaktas också vid den översyn av lagstiftningen som nu görs (dir. 2008:93). Enligt regeringens uppfattning har det dock inte framkommit att bristerna är av sådan art eller omfattning att de bör hindra en ratificering av konventionen.

Sverige kan utan lagändringar ställa sig bakom kraven i artiklarna 16 och 17.

Rätt till fri rörlighet och att leva ett självständigt liv (artikel 18–20)

Yttrandefrihet och respekt för privatlivet (artikel 21–23)

Utbildning (artikel 24)

Hälsa, habilitering och rehabilitering (artikel 25 och 26)

Arbete och sysselsättning (artikel 27)

Levnadsstandard och deltagande i offentligt liv och kulturliv (artikel 28– 30)

Statistik och information (artikel 31)

Sverige kan utan lagändringar ställa sig bakom kraven i artiklarna 18–31.

Internationellt samarbete och Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (artikel 32–39)

Sverige bör ställa sig bakom åtaganden om internationellt samarbete som artikel 32 innehåller. I fråga om artikel 33 uppfyller Sverige redan kraven enligt punkt 1 om att konventionsstaterna bl.a. ska, i enlighet med sina förvaltningssystem, utse en eller flera kontaktpunkter inom regeringen för frågor om gäller genomförandet av denna konvention.

Sedan remissbehandlingen avslutats har Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige fått i tilläggsuppdrag av regeringen att utreda vad kravet om att främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande innebär i praktiken och om Handisam, Diskrimineringsombudsmannen eller något annat samhällsorgan bör anförtros denna uppgift. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2009. I avvaktan på utredningens resultat kan de uppgifter som nämns i punkterna 2 och 3, om att bl.a. utse eller inom staten upprätta en mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av denna konvention, tills vidare fullgöras av de organ som finns utan särskilt uppdrag.

Sverige bör ställa sig bakom upprättandet av Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning enligt artiklarna 34–39.

Konventionsstatskonferens och slutbestämmelser (artikel 40–50)

Sverige bör ställa sig bakom artiklarna 40–50.

Fakultativt protokoll till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Protokollets innehåll

Protokollsparterna erkänner att Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning får pröva framställningar från eller för enskilda individer eller grupper av enskilda individer som lyder under dess jurisdiktion och som hävdar att de har blivit utsatta för en kränkning från ifrågavarande protokollsparts sida av bestämmelserna i konventionen. Framställningen ska avse en stat som har anslutit sig till protokollet.

För att en framställan ska kunna prövas krävs som huvudregel att alla tillgängliga nationella rättsmedel har tömts ut. Undantag kan emellertid göras om ianspråktagandet av rättsmedlen är oskäligt tidskrävande eller det är osannolikt att de skulle komma att få någon praktisk betydelse.

Godkännande av det fakultativa protokollet

Sverige ska godkänna det fakultativa protokollet till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Finansiella och andra konsekvenser

Både konventionen och det fakultativa protokollet bör båda kunna godkännas utan några lagändringar. Inte heller medför godkännandena i sig några nya kostnader utöver dem som redan följer av den handikappolitik som Sverige bedriver enligt tidigare beslut eller som kan hanteras inom befintliga anslag.

Motioner

I motion 2007/08:U265 av Anne Ludvigsson och Hillevi Larsson (s) begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att regeringen bör uppdra till myndigheter som utövar tillsyn över den kommunala verksamheten att också övervaka kommunernas efterlevnad av FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar. Motionen väcktes under allmänna motionstiden 2007.

I motion So3 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande om ökade insatser för att öka tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning för att Sverige ska kunna leva upp till FN-konventionens syfte. Motionären anser att regeringens strategier för ökad tillgänglighet, som de presenteras i ”Enkelt avhjälpt – strategi för tillgänglighet”, inte är tillräckliga om Sverige ska leva upp till FN-konventionens syfte.

I motion So2 av Elina Linna m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om översättning av konventionstexterna till de nationella minoritetsspråken. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att utreda frågan om ett obligatoriskt register över vissa typer av behandlingar (elchockbehandlingar). Motionärerna anser att regeringen måste, då det finns stora regionala skillnader i andelen elchockbehandlingar och då behandlingsmetoden ökat, vidta åtgärder och utreda frågan om ett obligatoriskt register över den typen av behandlingar för att möjliggöra uppföljning och kvalitetssäkring.

I motion So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1 begärs att regeringen ska lägga fram förslag till ändring av diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning utgör diskriminering. I yrkande 2 begärs att regeringen snarast ska återkomma med ett lagförslag om papperslösas rätt till sjukvård utifrån principen om människors lika värde och allas rätt till vård utifrån behov.

Utskottets ställningstagande

Frågan om mänskliga rättigheter för funktionshindrade har behandlats vid ett flertal tillfällen i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. I december 2003 beslöt generalförsamlingen att en konvention skulle utarbetas. Konventionen jämte det fakultativa protokollet antogs i december 2006. Företrädare för regeringen och för handikapprörelsen i Sverige har medverkat aktivt i att ta fram konventionen och protokollet. Konventionen tillför inte några nya rättigheter, utan är tillkommen för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Protokollet ger den enskilde rätt att hos Kommittén för personer med funktionsnedsättning få prövat om han eller hon blivit utsatt för en kränkning från statens sida. Utskottet noterar att en referensgrupp från handikapprörelsen deltagit i arbetet med att analysera hur svensk lagstiftning och övriga förhållanden i Sverige förhåller sig till konventionen och protokollet, se Ds 2008:23. Remissbehandling har därefter skett av promemorian. Utskottet ser självfallet mycket positivt på beredningsarbetet och föreslår att riksdagen godkänner konventionen och protokollet.

Som framgår av propositionen (s. 99) har Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02) fått tilläggsuppdraget att utreda vad kravet om att främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande innebär i praktiken och om Handisam, Diskrimineringsombudsmannen eller något annat samhällsorgan bör anförtros den uppgiften. Uppdraget ska redovisas den 1 april 2009. I avvaktan på det resultatet instämmer utskottet i regeringens bedömning att uppgiften att bl.a. utse eller inom staten upprätta en mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen tills vidare kan fullgöras av de organ som finns utan särskilt uppdrag. Motion 2007/08:U265 (s) får därmed anses vara tillgodosedd och avstyrks.

Det är en central del i det handikappolitiska arbetet att tillgängligheten i samhället förbättras, och det pågår ett ständigt arbete med riktlinjer, handlingsplaner och program för att komma närmare ett förverkligande av lagstiftningen och av reglerna i konventionen. I den nu aktuella propositionen har såväl remissinstanserna som regeringen ingående redogjort för lagstiftning och pågående arbete inom olika områden för att öka tillgängligheten. I budgetpropositionen för 2009 (s. 92 f.) redogör regeringen också för sådana pågående arbeten och enskilda satsningar. Här kan som exempel nämnas kartläggningen av tillgänglighetsarbetet i kommunerna, Boverkets informationsinsatser för ökad tillgänglighet, förbättring av tillgängligheten i kollektivtrafiken, ökad användbarhet och tillgänglighet till IT och ökad tillgänglighet inom kulturområdet m.m. Riksdagen bör inte ta något initiativ. Motion So3 (s) avstyrks.

I propositionen Ett starkare stöd mot diskriminering (prop. 2007/08:95 s. 95 f.) gjorde regeringen den bedömningen att frågan om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som en form av diskriminering bör beredas ytterligare. Man framhöll att frågan var ytterst komplicerad och att den krävde förnyad analys som inte hade varit möjlig under den tid som dittills stått till förfogande. I samband med riksdagsbehandlingen behandlades följdmotioner av samma innebörd som So4 (mp) yrkande 1 om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Arbetsmarknadsutskottet instämde i att frågan om tillgänglighet för funktionshindrade var angelägen och delade regeringens uppfattning att saken behöver utredas ytterligare samt värdesatte att detta skulle ske skyndsamt. Motionerna avstyrktes (res. s, v, och mp, bet. 2007/08:AU7). Riksdagen följde utskottet (prot. 2007/08:117 och 122). Socialutskottet har härefter erfarit att regeringen i september har gett en utredare uppdraget att lämna förslag om hur underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder skulle kunna regleras som en form av diskriminering (IJ2008:B). Uppdraget ska redovisas den 31 december 2008. Riksdagen bör inte ta något initiativ. Motion So4 (mp) yrkande 1 avstyrks.

Konventionstexten finns för närvarande i en preliminär svensk översättning samt i en översättning till lättläst svenska. Utskottet har erfarit att Europarådets två konventioner Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och Europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen), vilka Sverige anslöt sig till år 2000, inte har översatts till minoritetsspråk. Utskottet har förståelse för motionärernas begäran om översättning av den nu aktuella FN-konventionen till de nationella minoritetsspråken men anser inte att riksdagen, i avvaktan på den fortsatta hanteringen av den svenska konventionstexten, bör ta något initiativ. Utskottet utgår från att Socialdepartementet följer denna fråga. Motion So2 (v) yrkande 1 avstyrks.

När det gäller frågan om uppföljning av användningen av den psykiatriska behandlingsmetoden ECT (s.k. elchock) utgår utskottet från att detta kommer att beaktas i samband med den uppföljning som görs av bl.a. Socialstyrelsen samt vid den översyn av lagstiftningen som nu görs rörande den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen. Riksdagen bör inte ta något initiativ. Motion So2 (v) yrkande 2 avstyrks.

Landstingens skyldighet att erbjuda asylsökande m.fl. rätt till hälso- och sjukvård är lagreglerad sedan den 1 juli i år. Vid riksdagsbehandlingen under våren 2008 konstaterade socialförsäkringsutskottet, i samband med behandling av motioner liknande So4 (mp) yrkande 2, att bl.a. frågan om en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och för utlänningar som olovligen vistas i Sverige var föremål för överväganden inom Regeringskansliet, och en motion om en sådan utvidgad skyldighet avslogs av riksdagen (bet. 2007/08:SfU8 s. 12, res. mp, prot. 2007/08:115 och 116). Socialutskottet delar den bedömningen och motion So4 (mp) yrkande 2 avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Diskriminering, punkt 4 (v, mp)
	av Elina Linna (v) och Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2008/09:So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1.

Ställningstagande

Vi erinrar inledningsvis om våra respektive partiers reservationer 21 och 22 i betänkande 2007/08:AU7.

Det är mycket bra att FN utarbetat en internationell konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och det är givetvis bra att Sverige undertecknat och nu ratificerar konventionen. Det är dock beklämmande att det behöver göras en särskild konvention eftersom den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter gäller alla människor. Verkligheten har emellertid uppenbara brister ur MR-perspektiv för människor med funktionsnedsättning, och ett av skälen till det är att det finns en strukturell diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Att samhället är tillgängligt är en av de mest centrala frågorna för människor med funktionsnedsättning eftersom det är när tillgängligheten brister som man blir funktionshindrad.

En av de viktigaste åtgärderna är därför att regeringen snarast återkommer med ett lagförslag som klargör att bristande tillgänglighet ska utgöra diskriminering. Vi menar att Diskrimineringskommitténs betänkande (SOU 2006:22) får anses innebära att frågan är tillräckligt utredd och att frågan borde tagits in i den nya diskrimineringslagen.

Ett antal remissinstanser berör denna fråga, se t.ex. Handikappförbundens samarbetsorgan och Delegationen för mänskliga rättigheter. Handikappombudsmannen anser att det är tveksamt om konventionen kan ratificeras så länge inte en utredning tillsatts om hur ett diskrimineringsförbud som innefattar missgynnande på grund av bristande tillgänglighet ska utformas. Socialstyrelsen för liknande resonemang och menar att de förslag som regeringen slutligen kommer fram till när det gäller bristande tillgänglighet som diskriminering torde spela stor roll för hur väl Sverige kommer att kunna genomföra konventionen. Vi delar dessa bedömningar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2.	Översättning till de nationella minoritetsspråken, punkt 5 (v, mp)
	av Elina Linna (v) och Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2008/09:So2 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 1.

Ställningstagande

Europarådets konvention om skydd för regionala språk och minoritetsspråk trädde i kraft 1998 och ratificerades av Sverige 2000. I inledningen till den konventionen framhålls bl.a. att skydd och främjande av minoritetsspråk är viktigt för att stärka demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell suveränitet och territoriell integritet. Enligt den konventionen ska parterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja alla orimliga distinktioner, utestängningar, restriktioner eller preferenser angående användningen av sådana språk. Stadgan ger ett relativt starkt skydd för användningen av minoritetsspråk i utbildning, rättsprocess, kontakter med det offentliga, medier vid kulturella evenemang och vid ekonomiska och sociala aktiviteter.

Vi anser att regeringen i den nu aktuella propositionen inte tagit ansvar för de minoritetspolitiska åtaganden som förpliktar att stödja de nationella minoriteternas språkliga och kulturella utveckling. Överlag saknas mångfaldsperspektivet i propositionen. Kvinnor och män med funktionsnedsättning från nationella minoritetsgrupper saknar möjlighet att läsa konventionstexten på sitt modersmål. På så sätt hindras de nationella minoriteterna från att fullt ut delta i ratificeringsprocessen.

Nu pågår processen med information om konventionstexterna. Vi anser att det är nödvändigt att FN-konventionen översätts till de nationella minoritetsspråken om Sverige ska leva upp till intentionerna i Europarådets minoritetspolitiska konventioner.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

3.	Register för ECT-behandlingar, punkt 6 (v)
	av Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2008/09:So2 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det finns situationer när psykisk sjukdom hindrar den enskilde från att kunna fatta beslut som främjar den egna hälsan. Tvångsvård kan således vara nödvändig, men vi är väl medvetna om att det finns risk för övergrepp när en person med psykisk funktionsnedsättning vårdas med tvång. När vi nu ratificerar FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning riskerar vi att inte kunna leva upp till konventionsartiklarna 14 Frihet och personlig säkerhet, 15 Rätt att inte utsättas för bl.a. tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 16 Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp och 17 Skydd för den personliga integriteten.

Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) konstaterar i sitt remissvar att elchockbehandling (ECT-behandling) förekommer i Sverige och att det ibland är oklart om behandlingen sker frivilligt eller under tvång. På så sätt riskerar behandlingen att strida mot artiklarna 15, 16 och 17. Jag delar HSO:s uppfattning att elchockbehandling ska ske frivilligt, och det ska inte heller finnas något dolt tvång som t.ex. löfte om utskrivning. Patienten ska ha möjlighet att tacka nej till behandlingen.

Regeringen anser att eventuella brister i tillämpningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen uppmärksammas vid den uppföljning som görs av bl.a. Socialstyrelsen och att de beaktas vid den översyn av lagstiftningen som nu görs, men jag vill påpeka att elchockbehandling inte ges endast då patienter vårdas enligt tvångslagstiftningen.

Mot bakgrund av att det finns stora regionala skillnader i andelen elchockbehandlingar och att behandlingsmetoden ökat anser jag att regeringen omedelbart måste vidta åtgärder och låta utreda frågan om ett obligatoriskt register för den här typen av behandlingar i syfte att möjliggöra uppföljning och kvalitetssäkring.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

4.	Papperslösas rätt till sjukvård, punkt 7 (mp)
	av Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2008/09:So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2.

Ställningstagande

Inledningsvis erinrar jag om reservation 1 i betänkande 2007/08:SfU8.

Konventionstexten bör omfatta alla människor i de länder som undertecknat konventionen. De människor i Sverige som kommit hit för att de flytt omständigheter i sina hemländer, som inte godtagits som skäl för att få stanna här, omfattas emellertid inte av annan rättighetslagstiftning.

FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, har riktat skarp kritik mot Sverige med anledning av just den situation som råder i Sverige för papperslösa och asylsökande. Sverige har nu ett av Europas mest restriktiva regelverk när det gäller tillgång till vård för asylsökande och gömda flyktingar. Den lag som gäller från den 1 juli 2008 innebär att endast akutsjukvård ska ges till asylsökande. De gömda eller avvisade flyktingarna – de papperslösa – nämns inte alls. Socialstyrelsen har krävt att regeringen ska utreda frågan, och man återkommer till detta i sitt remissvar över den promemoria som ligger till grund för den nu aktuella propositionen. Socialstyrelsen har särskilt lyft fram att utredningen bör ta hänsyn till Sveriges internationella åtaganden på området för mänskliga rättigheter.

Bland de papperslösa finns ett antal personer med funktionsnedsättning av olika slag. Dessa riskerar att bli dubbelt diskriminerade och utsatta genom att inte få tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård som andra och inte heller vård, rehabilitering och habilitering som de behöver.

Att ratificera den nu aktuella konventionen stärker än mer skälen att ge alla människor i landet samma tillgång till hälso- och sjukvård, och jag anser att regeringen därför omedelbart bör återkomma med ett lagförslag så att detta görs möjligt. Papperslösa, med eller utan funktionsnedsättning, ska ha rätt till samma vård som andra i vårt land.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

1.	Riksdagen godkänner FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (avsnitt 4.2).
2.	Riksdagen godkänner det fakultativa protokollet till konventionen (avsnitt 6.2).

Följdmotionerna

2008/09:So2 av Elina Linna m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översättning av konventionstexterna till de nationella minoritetsspråken.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om ett obligatoriskt register för vissa typer av behandlingar.

2008/09:So3 av Ronny Olander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökade insatser för att öka tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning i syfte att Sverige ska kunna leva upp till FN-konventionens syfte.

2008/09:So4 av Thomas Nihlén m.fl. (mp):

1.	Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning utgör diskriminering.
2.	Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med ett lagförslag till riksdagen om papperslösas rätt till sjukvård i enlighet med vad som anförs i motionen om principen om människors lika värde och allas rätt till vård utifrån behov.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2007

2007/08:U265 av Anne Ludvigsson och Hillevi Larsson (båda s):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör uppdra till myndigheter som utövar tillsyn över den kommunala verksamheten att också övervaka kommunernas efterlevnad av konventionen.

Bilaga 2

Konventionstexter