Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
Betänkande 2008/09:CU18
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2009-04-02
- Debatt
- 2009-04-02
- Beslut fattades
- 2009-04-02
- Planerat ikraftträdande
- 2009-05-01
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark blir möjliga (CU18)
Från den 1 maj 2009 blir det möjligt att ta till åtgärder som medför ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark. Det ska vara fråga om åtgärder som leder till en höjning av en parks natur- eller kulturvärden eller som tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse. En förutsättning är att parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lagändringen kan göra det möjligt att bygga klart Norra länken utan att nationalstadsparkens naturvärden skadas. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 2 motioner.
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 26 februari 2009, justerades 24 mars 2009 och fick trycklov 26 mars 2009.Reservationer: 3
Alla beredningar i utskottet
2009-02-26
Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark blir möjliga (CU18)
Från den 1 maj 2009 blir det möjligt att ta till åtgärder som medför ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark. Det ska vara fråga om åtgärder som leder till en höjning av en parks natur- eller kulturvärden eller som tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse. En förutsättning är att parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lagändringen kan göra det möjligt att bygga klart Norra länken utan att nationalstadsparkens naturvärden skadas. Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2008/09:CU18
Webb-tv: Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Egon Frid (V)
Herr talman! I det betänkande som vi nu har att debattera behandlas regeringens proposition
Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
och motioner som har väckts i samband med den här propositionen, bland annat en motion från Vänsterpartiet.
I propositionen föreslås en ny bestämmelse i miljöbalken som gör det möjligt att vidta åtgärder som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark. Det står vidare att det ska vara fråga om åtgärder som leder till en höjning av en parks natur- eller kulturvärden eller som tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse. Vad detta "annat angeläget allmänt intresse" är kan väl ifrågasättas starkt.
Om byggandet av Norra länken och intrång i nationalstadsparken i centrala Stockholm skulle vara ett angeläget allmänt intresse får vi väl fortsätta att tvista om, men Vänsterpartiet anser inte det. Vi har också svårt att se att det skulle höja en parks natur- eller kulturvärden. Jag tror att det argumentet faller ganska tidigt i diskussionen.
I vår motion föreslår vi att riksdagen avslår propositionen. Motivet till det är dels att argumenten för att genomföra en lagändring är klart bristfälliga, dels att det finns en överhängande risk för att det ursprungliga syftet med miljöbalken urholkas. Skälen till detta är att avtalet om byggande av Norra länken tecknats med förutsättningar som var förenliga med lagstiftningen, alltså med miljöbalken, och att regeringens lagförslag strider mot nuvarande lagstiftnings syften. En lagförändring öppnar möjligheterna för ytterligare intrång i parken, vilket riskerar att hota parkens bevarande.
En felräkning vid prospekteringen av Norra länken är inte skäl nog för att genomföra omvälvande lagförändringar och riskera nationalstadsparkens unika värden och lagstiftande skydd.
Herr talman! Jag yrkar avslag på propositionen och bifall till reservationen från Vänsterpartiet i betänkandet, reservation 1.
Anf. 2 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag tänkte börja med att påpeka att planeringen av kammararbetet för oss ledamöter i de små partierna i civilutskottet under den här veckan har ställt till stora problem. Den här veckan har vi i civilutskottet haft sex ärenden i kammaren. Flera av dem - trots att betänkandena är tunna - har innehållit mycket intressanta saker som skulle kunna leda till intressanta och spännande debatter i kammaren, men förutsättningarna för det tycker jag inte har funnits.
Jag vill börja med att varna för att det inte är säkert att min röst kommer att hålla för dagens samtliga fyra ärenden, och om den skulle göra det kommer inte mina bidrag till debatten att ha den kvalitet som jag tycker att kammaren har rätt att begära. Att tvingas planera, förbereda och genomföra sex debatter på två dagar är ett orimligt krav på oss ledamöter. Med den här markeringen förd till protokollet hoppas jag att kammarens planering i framtiden ska ta större hänsyn till oss från de små partierna och sprida ut debatterna på flera veckor så att vi kan göra ett bättre arbete. Jag tror att riksdagen i längden vinner på att debatterna kan få en högre kvalitet om vi får bättre arbetsvillkor. Jag kan i och för sig inte lova att debatterna blir bättre, men åtminstone skulle förutsättningarna för att de ska bli bättre öka om vi hade en mindre anhopning av ärenden på så kort tid.
Jag ska inte fortsätta att klaga på det, utan nu går jag över till dagens första betänkande.
Miljöpartiet valde att väcka en följdmotion på regeringens proposition om tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark på grund av att vi anser att de villkor som regeringen ställer för exploateringen inte tar tillräcklig hänsyn. Vi valde att inte, som Vänsterpartiet och Egon Frid tidigare har gjort, yrka avslag på propositionen eftersom vi inser att det inte är en framkomlig väg. I stället valde vi att med hjälp av sju punkter försöka höja skyddsnivån för nationalstadsparken. På det sättet försöker vi bidra till att ingreppet inte får den negativa effekt som vi menar att det annars får.
Jag är inte riktigt säker på vad nationalstadsparken i Stockholm kallas i folkmun. Jag har frågat stockholmare men inte fått något riktigt bra namn. I en text hittade jag att den kallas för nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Det låter som ett komplicerat namn. Man kanske bara kallar den för nationalstadsparken.
Nationalstadsparken inrättades 1995 genom ett riksdagsbeslut. Det kan väl vara en anledning till att riksdagen borde hålla ett litet vakande öga över nationalstadsparken och lägga skyddsnivån extra högt. Jag har också letat i de gamla rullorna och konstaterat att när parken firade femårsjubileum för nio år sedan väckte Miljöpartiet även då en motion med anledning av att parken då inte hade fått det underhåll och den omvårdnad som var tänkt från början när beslutet fattades 1995. Det kanske kommer att bli någon sorts historia att Miljöpartiet kommer tillbaka vid de tillfällen när så behövs för att hävda skyddet av nationalstadsparken i Stockholm.
Nu är jag inte själv stockholmare, så det känns lite underligt. Jag vet att det här är ett intresse som mina partikamrater från framför allt Stockholmsområdet har, och jag vet att det finns ett starkt intresse för det här från mina partikamrater i Göteborg eftersom de även där debatterar nationalstadsparksfrågan mycket och har många idéer om skyddsnivån av den.
Vi har föreslagit två skärpningar av miljöbalken och fem punkter som just i det här speciella fallet är ett sätt att skärpa de krav som finns. För att inte uppta mer tid för kammaren än nödvändigt yrkar jag bifall bara till reservation 2 i betänkandet. Vi vill att det görs två ändringar i miljöbalken i 4 kap. 7 §. Den ena ändringen handlar om att vi vill lägga till att om ingreppen ska få vidtas ska de utgöra ett riksintresse. Den andra ändringen gäller att inget intrång som skadar ska få kvarstå efteråt - om man får tillstånd att göra ett ingrepp, alltså. De andra punkterna handlar i det här fallet om det görs ett för långt ingrepp i tid räknat. Majoriteten i utskottet säger i betänkandet när de kommenterar våra punkter att de tycker att punkterna är tillgodosedda genom den hänsyn som tas. Vi gör inte samma bedömning. Det finns till exempel en formulering i regeringens förslag som säger att ingreppet ska begränsas så mycket som möjligt. Vi menar att en sådan formulering är alldeles för svag. På ett annat ställe införs ett nytt begrepp som heter obetydlig skada. Vi ser en risk i det. I dag står det skada. Vid tillämpning kan en skada tolkas som en obetydlig skada. Om det ändras från skada till obetydlig skada innebär det en dubblering av marginalen vid bedömningarna. Det är den typen av justeringar som vi tycker att man borde vara försiktig med. De öppnar för att ingreppen i det här fallet och i framtiden kan bli större än vad som ursprungligen var tänkt när miljöbalken skrevs och när beslutet om nationalstadsparken fattades.
Anf. 3 Eva Bengtson Skogsberg (M)
Herr talman! När man talar om nationalparker menar man ofta områden som ligger långt från stadskärnan. I Sverige och i Stockholm har vi i det hänseendet skapat något helt unikt. Den nationalstadspark vi har i Stockholm är världens första i sitt slag. Den sträcker sig från Skeppsholmen i väster till Fjäderholmarna i öster. Området täcker en yta på motsvarande 27 kvadratkilometer, och detta är något vi ska vara stolta över.
Ekoparken står för nytänkande och hållbar utveckling. Besökarna till dessa platser erbjuds lugn och harmoni och samtidigt flera sevärdheter och utflyktsmål. Med detta i åtanke är det självklart att inga politiska beslut kommer i fråga som riskerar att skada den naturen.
Det vi tar upp i dag är civilutskottets betänkande CU18,
Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
, där propositionen med samma namn behandlas samt två motioner som väckts i frågan. I propositionen föreslås en ny bestämmelse som gör det möjligt att göra tillfälliga intrång eller skada i en nationalstadspark, förutsatt att parken kan återställas så att ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada kvarstår.
För att utveckla samhället krävs utrymme för flexibilitet och lösningar som tillgodoser behov som i sin karaktär utgör en del av helheten.
Redan då nationalstadsparken bildades var tanken att Norra länken skulle förläggas i tunnelläge under parken. De tillfälliga åtgärder som åsyftas i propositionen handlar främst om att anlägga en tunnel genom att schakta från markytan. Detta är att föredra framför den planerade metoden med rörtryckning, som är mer komplicerad och kommer att bli mycket dyrare för skattebetalarna, runt 1 miljard. Men inte minst är denna metod förenad med svårigheter, bland annat på grund av svåra grundvattenförhållanden.
I betänkandet CU18 finns tre reservationer.
Herr talman! Vi har ett ansvar att förvalta medborgarnas förtroende genom att finna de mest optimala lösningarna både på det ekonomiska och på det ekologiska planet. Det förslag som ligger på bordet tillgodoser och uppfyller dessa krav som medborgarna har rätt att ställa på oss politiker.
Parkens ekonomiska förutsättningar har stärkts genom en ändring som gör det möjligt att använda medel för anslag till biologisk mångfald även till nationalstadsparken. Alliansen har även drivit på för ett starkare skydd av parken genom att ge förordningsmakt till länsstyrelsen vad gäller vård, skötselplaner och utvecklingsåtgärder. Allt detta är till för att bevara och stärka skyddet. Politiken grundas på en genuin känsla för att värna vår fina park.
Samtidigt har vi ett ansvar att välja de lösningar som ger mest för varje satsad skattekrona. Att inte medverka till en lösning som uppenbarligen är betydligt billigare med obetydliga miljöeffekter vore inte bra politik. Det vore på sikt dåligt ur såväl ett miljö- som ett medborgarperspektiv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 4 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Den proposition som regeringen har lagt fram,
Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
, är självklart av principiell betydelse. Om man är lite pessimistiskt lagd kan man läsa in att det skapar utrymme för utökade intrång och ökade skador i de skyddade nationalstadsparkerna. Är man mer optimistiskt lagd, läser det som står i förslaget ordagrant och ser på det faktiska ärende som ligger till grund för propositionen blir slutsatsen en annan.
När jag läser det som står i propositionen tycker inte jag att det ger något fritt utrymme att exploatera nationalstadsparkerna. Det krävs att det är ett tillfälligt ingrepp, och det ska ge andra, högre värden tillbaka. Den skada som kan uppstå ska vara obetydlig.
Nu kommer jag att bli tämligen detaljerad, men det har sina naturliga skäl. Samtidigt som det är en principiell fråga är den i högsta grad nere på en nivå som normalt inte hör hemma i denna kammare.
Två motioner behandlas i ärendet. Den ena är från Vänsterpartiet, som vill att propositionen i dess helhet ska avslås. De skriver bland annat: "Nationalstadsparken utgör även en mycket viktig spridningskorridor för växter och djur och har således ett högt ekologiskt värde."
Jag fortsätter med ett citat, men nu ur tillägget till Stadsbyggnadskontorets miljökonsekvensbeskrivning: "Ur ekologisk synvinkel bedöms åtgärderna inte påverka områdets funktion som spridningsväg inom Nationalstadsparken eller lokalt."
Vem ska man lita på? Ja, för mig är det ganska enkelt. Men frågan är var Vänsterpartiet har fått sina uppgifter ifrån.
Jag blir ännu mer konfunderad när motionärerna i nästa mening skriver: "Så mycket som tre fjärdedelar av Upplands alla djur och växter lever i parken." Ja, ni hörde rätt: "Så mycket som tre fjärdedelar av Upplands alla djur och växter lever i parken." Hur får de plats? Blir det inte hemskt trångt?
Herr talman! Vänsterpartiet skriver också: "Norra Europas största bestånd av grova ekar växer i parken och utgör hemvist för sällsynta arter." Det är säkert så, men vad är problemet?
Totalt innebär intrånget nämligen att 16 träd ska fällas, men inga ekar. De träd som ska bort är följande:
Ett träd har ett särskilt högt bevarandevärde - en lind på 100-120 år med något nedsatt vitalitet. Intill linden står en ek. Träden kommer på sikt att konkurrera om utrymmet, och därför fäller man linden.
Tre lönnar och en tall saknar historisk betydelse, och detta gör enligt uppgift upplevelsen av pelousen större och tydligare. Pelous är en öppen gräsyta i en park anlagd enligt den engelska stilen.
Sju lönnar planterades i samband med byggnationen av Wenner-Gren Center och har lågt bevarandevärde.
Ett ungt fågelbärsträd har lågt bevarandevärde.
Tre almar fälls och har på grund av almsjukans spridning lågt bevarandevärde.
En lönn flyttas till en ny plats.
I övrigt framgår det ingenstans att det finns hotade arter i det område som är berört. Från kulturhistorisk synpunkt ger projektet dessutom möjligheter att återge parken en mer historisk utformning.
Om vi tillfälligt bortser från det principiella i förslaget står vi alltså här och diskuterar om ett av alla träd i Sverige ska få fällas eller inte - och det trädet skulle ändå fällas på sikt. Att bevarandet av det enda trädet kostar uppemot 1 miljard kronor mer med Vänsterpartiets lösning spelar uppenbarligen ingen roll - inte ens i dessa lågkonjunkturens tider. Snacka om dyrt virke!
Jag föredrar att lyssna på min egen partiledare, som säger att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar. Fler borde kanske tänka i liknande banor.
Miljöpartiets motion är mer nyanserad och principiell även om jag tycker att de överdriver riskerna, men jag ser ingen anledning att i övrigt kommentera densamma.
Sammantaget tolkar jag det som överreaktioner från motionärernas sida och yrkar därför avslag på deras reservationer och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Anf. 5 Egon Frid (V)
Herr talman! Man måste ju visa en viss uppskattning för Lennart Petterssons enorma intresse av att detaljstudera det här förslaget, så bara det är skäl att begära replik.
Den stora frågan som måste ställas efter Lennart Petterssons anförande om miljön är: Kan allt köpas? Här handlar det om till vilket pris: Tjänar man tillräckligt mycket pengar på att göra intrång i miljön får man göra det. Men det handlar ju om en lagstiftning i miljöbalken som är till skydd för naturvärden. Det här kan ge enorma prejudikat. Det är ett symbolvärde även i det här förslaget.
Är det rätt att göra det här ingreppet, att marköppna och schakta en tunnel, jämfört med att gräva en tunnel? Det är klart att det är en enorm skillnad i påverkan på miljön.
Det är lite extra kul att Lennart har räknat hur många djur det finns i Uppland och vet att det borde finnas mer. Motionärerna har påstått att tre fjärdedelar av alla djur i Uppland finns inom nationalstadsparken. Det är möjligt att det finns så lite djur totalt sett i Uppland att de som finns har fått ta sin tillflykt till nationalstadsparken, och att den har ett enormt viktigt miljö- och djursyfte i sig som också är värt att bevara, i stället för att skrämma i väg djuren dit där de uppenbarligen inte trivs, eftersom de trivs i den nuvarande parken.
Anf. 6 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Nej, Egon Frid, allt kan inte köpas. Därom är vi helt överens. Man ska inte göra intrång i nationalparker om man inte är nödd och tvungen. I propositionen talas det om att det är tillfälliga ingrepp, och där står också att det ska återställas. Det ska ge ett högre värde tillbaka. Skadorna ska vara obetydliga. Om jag då tänker på att där inte finns några andra djur eller växter än de 16 träd som kommer till skada är de för mig obetydliga.
Det innebär också att även när alla de träden är borta kan man plantera nya. Kulturhistoriker säger att det går att skapa ett bättre kulturhistoriskt värde efter den här åtgärden än det som finns i dag. Gräs kan man så. Det är i huvudsak en öppen yta vi pratar om, utan några rara växter i övrigt och utan några djur heller. Då kan jag inte tycka att det är så dramatiskt att göra detta.
Jag vill bolla tillbaka frågan till Egon Frid: Är det värt 1 miljard - oerhört mycket pengar som man skulle kunna satsa på andra miljövårdande åtgärder - att försöka tunnla i stället för att gräva från ytan? Man kan ju återställa det i sin helhet sedan och till och med göra det bättre.
Till sist: När det gäller antalet djur i Uppland vågar jag påstå att de inte får plats där. Egon Frid får väl annars tillsammans med motionären se till att bevisa motsatsen. Men jag ska villigt säga att jag förstod innebörden av det som var skrivet i alla fall.
Anf. 7 Egon Frid (V)
Herr talman! Vi har arbetsfördelning i mitt parti. Jag litar på att de som har varit ute och räknat träd och djur har bra grund för sina påståenden. Jag står bakom Vänsterpartiets ställningstagande, och Vänsterpartiet i Stockholm står bakom att man får ta den fördyring som en tunnellösning skulle innebära. Vi vill inte för framtiden skaffa ett så grovt prejudikat som detta skulle innebära. Det är lätt för dig, Lennart Pettersson, som står här och ska vara lojal mot regeringen, att i dag rösta ja till en proposition, men detta är ett beslut som du aldrig skulle ha ställt dig bakom i landstingsfullmäktige i ditt hemlän eller när du var kommunalråd förut.
Det här är ett flagrant angrepp på miljöbalken där man anpassar lagstiftningen till rådande förhållanden, och man hänvisar till att vi sparar 1 miljard på att göra en sådan lagändring. Men vi kan inte använda lagstiftningen på det sättet! Det kan inte vara rimligt. Jag kan inte tro att Lennart Pettersson innerst inne menar det heller.
Är vi verkligen nödda och tvungna att göra detta? Enda skälet är pengar. Pengar ska man ha respekt för, säger jag, men att vitsen med en nationalstadspark är ju att bevara i grunden orörd natur. Om man återställer naturen efter ett stort ingrepp är det klart att det påverkar.
Sedan kan Lennart Pettersson ironisera över både djur och växter och om antalet träd - att omfattningen är begränsad - men anser han att man verkligen är nödd och tvungen att göra denna lagändring?
Anf. 8 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Jag tror att Lennart Pettersson är så pragmatisk att han inser att man måste kombinera ekologi med ekonomi. När jag satt i fullmäktige hemma var jag med och beslutade om att dra en transportväg till en golfbana genom ett kommunalt naturreservat - rakt igenom, men på ett snyggt och klokt sätt - för att man just skulle kunna kombinera upplevelserna med naturen och golfen. Det är inget problem.
Jag hör också till dem som har varit med och invigt en nationalpark hemmavid, Söderåsens nationalpark. Också där framgår det av skötselplanen att det inte är fråga om att man lägger en död hand över hela området, utan man ser praktiskt på detta. Det är folk som får lov att bo kvar inom området, och det är vissa utrymmen som man kommer att få fortsätta sköta. Det är inget konstigt. Däremot finns det andra delar som är så värdefulla när det gäller djur och växter att de självklart ska få leva sitt eget liv.
Om vi nu ska prata ekonomi hör jag till dem som tycker att det är oerhört märkligt med Botniabanan. Där handlar det om en liten snutt av Umeälvens delta där det tydligen finns en massa gäss som häckar och som övervintrar i Skåne. De ställer till en förskräcklig massa problem på hemmaplan. Man måste vara beredd att hitta kompromisslösningar. Man kanske kan fixa 95 procent av något, och sedan får man hitta en kompromiss om de resterande 5 procenten. Det är fullt möjligt att resonera på det sättet.
Detta är min uppfattning, Egon Frid. Jag skulle inte ha tolkat det annorlunda om jag hade suttit i opposition eller i någon annan församling. Miljö är viktigt, men det är inte allenarådande i politiken. Det finns andra aspekter som vi också måste beakta, men på ett klokt sätt där vi tar hänsyn till miljön. Det tycker jag att vi gör i det här fallet, både i principiellt och när det gäller Bellevueparken och de åtgärder som ska sättas in där.
Anf. 9 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Inte kunde man väl tro att det fanns så mycket dramatik i tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark. Man slutar aldrig att förvånas.
Man kan undra vad detta egentligen handlar om. I grunden handlar det om att människor har ett stort behov av grönområden i sin närhet. Forskningen visar entydigt att det finns ett samband mellan hälsa och omfattningen av den tid man vistas i naturen. Man har också visat att folk blir friskare snabbare genom att vistas i naturen om de har drabbats av någon sjukdom. Det är ju i grunden därför vi har nationalstadsparken.
Grönområden är viktiga. Nationalstadsparken är ett sätt att säkra ett stort grönområde, och det ska man naturligtvis vara glad för att man har kunnat göra i Stockholm. Det är unikt på ett sätt. Men något man inte får glömma i sammanhanget är att det bor och verkar människor runt omkring området.
Den lagändring som nu av vissa upplevs som dramatisk är egentligen något som jag tycker att man borde ha skrivit in från början, så att det fanns en liten ventil. Det måste finnas en balans så att man kan vidta tillfälliga åtgärder utan att skada syftet med nationalstadsparken. Det skrivs tydligt i propositionen när det talas om obetydliga intrång och skador. Då säkrar man samtidigt syftet med nationalstadsparken.
Ett totalt förbud är en omöjlighet i ett sådant här område. Man tvingas att väga ett absolut bevarande mot en utveckling som naturligtvis måste finnas i ett område som detta.
Jag tycker att detta är en väl avvägd proposition. Det är ett ganska odramatiskt beslut, ett helt naturligt beslut, som vi tar. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 2 april 2009.Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2008/09:C10.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 100 0 0 30 m 79 0 0 18 c 23 0 0 6 fp 18 0 0 10 kd 15 0 0 9 v 0 18 0 4 mp 13 0 0 6 Totalt 248 18 0 83 Tillfälliga åtgärder i en nationalstadspark
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:110 och avslår motion 2008/09:C11 yrkandena 4 och 5.- Reservation 2 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 100 0 0 30 m 81 0 0 16 c 23 0 0 6 fp 18 0 0 10 kd 15 0 0 9 v 0 0 19 3 mp 0 13 0 6 Totalt 237 13 19 80 Kompletterande åtgärder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2008/09:C11 yrkandena 1-3, 6 och 7.- Reservation 3 (mp)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.