Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
Betänkande 2007/08:JuU22
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 4 juni 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
EU-samarbete om att hämta in bevis vid brottsutredningar (JuU22)
Riksdagen godkände utkastet till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder. Rambeslutet syftar till att förbättra EU-ländernas samarbete när det gäller att hämta in bevis i form av handlingar, föremål eller uppgifter som finns i ett annat medlemsland och som behövs vid exempelvis brottsutredningar. Tidpunkten är ännu inte bestämd för när medlemsländerna ska ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen Avslag på motionen
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorderProposition 2007/08:141
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-05-13
Justering: 2008-05-22
Trycklov till Gotab och webb: 2008-05-23
Trycklov: 2008-05-23
Trycklov: 2008-05-27
Justering: 2008-05-22
Trycklov till Gotab och webb: 2008-05-23
Trycklov: 2008-05-23
Trycklov: 2008-05-27
Reservationer: 1
Betänkande 2007/08:JuU22
Betänkande 2007/08:JuU22
Alla beredningar i utskottet
2008-05-13
EU-samarbete om att hämta in bevis vid brottsutredningar (JuU22)
Inom EU har man tagit fram ett utkast till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder. Justitieutskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet. Rambeslutet syftar till att förbättra medlemsländernas samarbete när det gäller att hämta in bevis i form av handlingar, föremål eller uppgifter som finns i ett annat medlemsland och som behövs vid exempelvis brottsutredningar. Tidpunkten är ännu inte bestämd för när medlemsländerna ska ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-06-04
Debatt om förslag 2007/08:JuU22
Webb-tv: Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
Dokument från debatten
- 2008-06-05Protokoll 2007/08:122
Protokoll från debatten
Anf. 1 Alice Åström (v)
Fru talman! När vi i dag debatterar justitieutskottets betänkande
Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
skulle det kunna vara en debatt där vi alla är överens om att detta är ett viktigt instrument när det gäller att bekämpa grov organiserad brottslighet som är gränsöverskridande.
Men, fru talman, precis som tidigare rambeslut från EU är detta ett väldigt övergripande rambeslut. Vi saknar en följdlagstiftning och förtydliganden. I dagsläget vet vi inte exakt hur lagstiftningen ska utformas. Vi vet heller inte hur den som blir utsatt för förfarandet eventuellt ska kunna överklaga ett sådant beslut, vilket är en väldigt viktig rättssäkerhetsgrund.
Majoriteten säger i vanlig ordning att kampen mot den organiserade brottsligheten är en av våra viktigaste frågor. Det är viktigt att alla länder i EU agerar samfällt och med liknande regler. Man framför också att Sverige som land inte kan fördröja ett antagande av rambeslut med att ta sig tid att utforma den svenska följdlagstiftningen.
Fru talman! Jag har en fråga till majoriteten. Om kampen mot den organiserade brottsligheten är så viktig och prioriterad, varför kan man då inte ta sig tid att göra ett gediget lagstiftningsarbete så att Sveriges riksdag exakt vet vad det är man fattar beslut om? Om frågan är så viktig och prioriterad borde det även vara en prioriterad uppgift för Justitiedepartementet att i samband med att man lämnar över ett förslag till Sveriges riksdag om antagandet av ett rambeslut också ha tagit fram en följdlagstiftning så att vi ledamöter av Sveriges riksdag vet vad vi fattar beslut om.
I diskussionen om att Sverige inte kan vara ett land som fördröjer kampen mot den organiserade brottsligheten skulle jag vilja uppmana alla ledamöter i justitieutskottet att gå in och titta på statistiken från EU över hur olika länder har antagit rambeslut, hur lång tid det tar innan man antar rambeslut och hur man agerar i de olika parlamenten. Då ser man att det inte någon gång är så att Sverige fördröjer någon process - tvärtom. Sverige är det land som i stort sett alltid snabbast har antagit rambeslut. När det gäller annan lagstiftning brukar vi i Sverige tycka att det är viktigt med de tre grundprinciperna förutsägbarhet, tydlighet och rättssäkerhet. Vi borde ta lite mer tid på oss och använda dessa principer även när det gäller rambeslut.
Därför yrkar vi avslag på propositionen i punkt 1. Jag gör det inte med någon glädje, för jag inser också att detta är ett instrument som vore bra att använda. Men om man fattar det här beslutet - och det har även en del remissinstanser, till exempel Advokatsamfundet, påpekat - vet vi i dagsläget inte hur den enskilde ska kunna hävda sin rätt. Det är också en åtgärd som gäller all brottslighet, inte bara den grova brottsligheten.
Bevisinhämtningen omfattar föremål, handlingar och uppgifter, men det är egentligen ganska oklart vad det egentligen kan innehålla. I propositionen har man gjort ett försök att räkna upp och förklara vad det skulle kunna vara, men det finns inte tydligt upptaget i lagstiftningen.
Fru talman! Jag skulle egentligen vilja peka på vad utskottet säger i sitt ställningstagande: I rambeslutet definieras inte vad som avses med föremål, handlingar eller uppgifter, utan detta får avgöras av respektive medlemsland. Utskottet anser i likhet med regeringen att begreppet föremål och handlingar är enkelt att avgränsa.
Men om det vore enkelt att avgränsa vore det ganska enkelt att också tydligt ha det i en lagstiftning, anser vi. Att man säger att begreppet uppgifter främst torde ta sikte på sådana uppgifter som finns i handlingar på föremål är inte vad jag kallar en rättssäker, tydlig och avgränsad lagstiftning. "Det främst torde ta sikte på" - var är förutsägbarheten, och var är tydligheten?
Dessutom finns det ytterligare ett problem. Det gäller frågan om en aktuell vägransgrund i artikel 13.1f, att den bör tillämpas i förhållande till bevisinhämtningsordern och att detta noga bör övervägas i det lagstiftningsarbete som behövs för att genomföra rambeslutet. Men, säger man, eftersom en förklaring om att tillämpa vägransgrunden bara kan avges i samband med antagandet av rambeslutet bör Sverige avge en sådan förklaring.
Fru talman! Detta handlar också om tydligheten och förutsägbarheten. När vi fortfarande inte tydligt vet vad lagstiftningen kommer att innehålla blir det också otydligt vad Sverige egentligen avser med vägransgrunden, även om vi tycker att det är positivt att Sverige avser att avge en sådan förklaring i samband med att vi har antagit rambeslutet.
Om majoriteten här i kammaren anser att detta är en viktig kamp och att detta är ett prioriterat arbete skulle jag önska att man prioriterade att ta fram en klar och tydlig lagstiftning i samband med detta. En prioriterad fråga borde kunna få en bättre handläggning än vad dessa frågor nu får i Sveriges riksdag.
Med detta yrkar jag återigen bifall till vår reservation och avslag på propositionen.
I detta anförande instämde Lena Olsson (v).
Anf. 2 Mehmet Kaplan (mp)
Fru talman! Det här är en av de frågor där vi skiljer oss från majoriteten och där vi i mångt och mycket har mycket mer gemensamt med en del av oppositionen. Därför skulle jag vilja instämma i allt väsentligt i det Alice Åström har sagt och i synnerhet lyfta upp frågan om de rättsgarantier som vi normalt brukar hävda är viktiga när det gäller den här typen av lagstiftning och implementering av rambeslut.
Det finns heller inget undantag för den typ av brottslighet som inte kan karakteriseras som allvarlig. Det är också en princip som brukar vara viktig för denna kammares ledamöter, nämligen att man skiljer på dem som begår allvarliga brott och dem som begår brott som förvisso är brott men som till sin omfattning och skada kan betecknas som mindre allvarliga.
Med detta instämmer jag också i föregående talares reservation och yrkar bifall till den och avslag på propositionen.
Anf. 3 Maryam Yazdanfar (s)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Vi socialdemokrater har i stort ingenting att invända mot det här rambeslutet utan tycker tvärtom att det är viktigt eftersom det syftar till att förbättra samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter i EU:s medlemsstater, i det här fallet när det handlar om att samla in bevismaterial i andra medlemsländer.
Självklart vore det bra att ha alla fakta, all följdlagstiftning och alla förslag på bordet när man tar diskussionen om rambeslutet i riksdagen. Av erfarenhet från partikolleger vet jag att den socialdemokratiska regeringen hade precis samma problem med att den europeiska gången och gången i EU inte harmoniserar med den lagstiftningsprocess vi har i Sverige. Till en del tror jag att vi måste ta bredare grepp, speciellt nu när beslutsprocessen inom EU, speciellt på rättsområdet, förändras i och med Lissabonfördraget.
Men när det gäller det här enskilda beslutet tror jag att det kommer att bidra till att hjälpa de polisiära myndigheter i Europa som bör samarbeta för att lösa brott, så jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 4 Inge Garstedt (m)
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag samt avslag på de framställda yrkandena från v och mp.
En effektiv brottsbekämpning förutsätter en fungerande rättskedja med duktiga, kompetenta, väl fungerande poliser, åklagare och domare. Det är också därför som vi från alliansregeringens sida har satsat mycket kraftigt på rättsväsendet. Men en effektiv brottsbekämpning förutsätter också bra verktyg i samarbete med andra stater, och det tycks vi ju vara relativt överens om, även om det finns vissa nyansskillnader.
Det här rambeslutet om en europeisk bevishämtningsorder, som riksdagen ska ta i dag, är ett led i den positiva, framåtsyftande utvecklingen av det straffrättsliga samarbetet och brottsbekämpande arbetet inom EU. Den första rättsakten som togs på det här området om samarbete som bygger på ömsesidigt erkännande var den europeiska arresteringsordern, och den följdes sedan av ett antal andra rambeslut, bland annat om böter, förverkande samt frysning av egendom och bevismaterial.
Det pågår inom EU ett omfattande arbete med att förbättra just det straffrättsliga områdets samarbete. Målsättningen är att man ska kunna erkänna straffrättsliga beslut. Här är bevishämtning viktig, inte minst för att bekämpa den allvarliga gränsöverskridande brottsligheten. Det tycks vi också i stort sett vara ganska överens om, men det gäller ju även andra typer av brottslighet.
I dag är det väldigt många gånger komplicerat och svårt att få fram bevismaterial från andra länder. Med det här rambeslutet, som sedan kommer att följas av en lagstiftning som Sveriges riksdag kommer att ta ställning till underlättas det här arbetet.
Anf. 5 Alice Åström (v)
Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga till Inge Garstedt, och jag ställer den utifrån en interpellationsdebatt som jag hade i måndags morse med utrikesministern, som är partikollega till Inge Garstedt. Vi debatterade rättssäkerheten i terrorismbekämpning och terroristlistor. Utrikesministern betonade tydligt att är det någonting som Sverige lyfter fram i både FN-sammanhang och EU-sammanhang är det just att bygga rättssäkra system, rättssäkra för individen, för individens möjlighet att överklaga och att förutse beslutet och så vidare. Han betonade också att det här var en viktig princip för den svenska regeringen.
Min fråga blir då: Varför gäller inte samma princip, Inge Garstedt, i justitieutskottet när det gäller att fatta beslut och ha en lagstiftning på plats där vi har de rättssäkerhetsgarantierna, där det tydligt framgår hur man kan få ett beslut prövat och hur man överklagar? Varför är man beredd att här i Sveriges riksdag fatta beslut utan att vi egentligen har alla bitar på plats? Vi säger internationellt att det är väldigt viktigt att lagstiftningen utformas så att den enskilde individens rättssäkerhet och garantier alltid finns tydligt på plats.
Anf. 6 Inge Garstedt (m)
Fru talman! Den enskildas rättssäkerhet och den enskildas möjlighet att överklaga och veta vad som gäller är A och O inom svenskt rättsväsende. Det är också därför man i propositionen klart tydliggör att det nu blir ett godkännande av rambeslutet, och sedan kommer en lagstiftning. Det är självklart.
Anf. 7 Alice Åström (v)
Fru talman! Jag förstår fortfarande inte det resonemanget. Här i Sveriges riksdag behöver riksdagsledamöterna inte ha någon följdlagstiftning eller tydlig lagstiftning där vi ser exakt vad vi beslutar, hur det är utformat och så vidare, utan här i Sveriges riksdag kan ledamöterna säga: Ja, nu fattar vi beslutet att vi ska genomföra det här, men exakt hur det ska genomföras tar vi i ett senare skede.
Jag förstår inte den debatten och de principerna, när man nu också framhärdar så tydligt från majoriteten att det här är ett väldigt viktigt och prioriterat område.
Slutligen blir min fråga: Vad skulle det innebära i EU-processen om Sverige skulle säga att det nu kommer att ta lite längre tid eftersom vi också måste ta fram följdlagstiftningen innan vi kan presentera och fatta beslut om det här i Sveriges riksdag? Och har Inge Garstedt sett hur vi ligger till i förhållande till andra länder när det gäller att anta rambeslut väldigt snabbt? På den tiden som alla andra eller i alla fall många länder kommer att ta på sig att fatta beslut om rambeslutet skulle den svenska regeringen också ha hunnit få fram en följdlagstiftning så att vi hade kunnat fatta beslut om den. Varför denna brådska?
Anf. 8 Inge Garstedt (m)
Fru talman! Många av de beslut som vi fattar inom EU och som sedan ska fattas av de nationella parlamenten sker i två steg. Man fattar principbeslut eller rambeslut i parlamentet. Därefter följer den nationella lagstiftningen. Det är ingenting som, vad jag förstår, skiljer detta fall från många andra beslut som tidigare fattats av denna riksdag.
Anf. 9 Mildred Thulin (c)
Fru talman! Centerpartiet är positivt till straffrättsligt samarbete inom EU. Vikten av att på ett effektivare sätt kunna samarbeta över gränserna samt bistå varandra i detta ärende är ofta en förutsättning för att brott ska kunna klaras upp.
EU är och förblir ett alltmer öppet område. Det ömsesidiga beroendet ökar, men det möjliggör också ökad fri rörlighet. Baksidan av ett öppet EU med fri rörlighet är att det kan missbrukas av kriminella. Som boende i Skåne med Öresundsbron och hamnarna till kontinenten runt knuten och en utveckling av brottsligheten, som inte stannar vid gränserna, ser jag en stor potential i och känner tillfredsställelse med det förslag vi i dag har att ta ställning till.
Att bekämpa kriminalitet är således i högsta grad en fråga för internationellt samarbete. Det har vi ett gemensamt ansvar för att lösa. Genom våra alltmer internationella kontakter och den internationella brottsutvecklingen uppstår också behov av att söka internationell hjälp vid utredning av brott. Ofta finns i en medlemsstat bevis för ett brott som begåtts i en annan medlemsstat. Svenska åklagare och domstolar har allt oftare behov av internationell hjälp i sina brottsutredningar. Personer, varor, tjänster och kapital förflyttar sig allt snabbare, lättare och oftare, särskilt inom och mellan europeiska stater.
Fru talman! Det beslut vi i dag har att ta ställning till syftar till att förbättra samarbetet mellan EU:s medlemsstater när det gäller att hämta in bevis som finns i annan medlemsstat. Flera av åtgärderna i rambeslutet är sådana som staterna redan i dag bistår varandra med men som framöver skulle kunna genomföras på ett smidigare sätt. Godkännandet av rambeslutet ingår i EU:s övergripande arbete med att förbättra det straffrättsliga samarbetet. Det handlar om att förenkla och effektivisera samarbetet. Därför är samarbetet inte heller begränsat till att omfatta en viss kriminalitet.
Rambeslutet bygger på principen om ömsesidigt erkännande. Det är därför nödvändigt att kunna begränsa utfärdandet av en bevisinhämtningsorder till domare, domstolar, undersökningsdomare, åklagare och vissa andra rättsliga myndigheter. Det är den medlemsstat som bedriver en förundersökning och upptäcker att det i en annan medlemsstat finns bevis som behövs i utredningen som avgör om denna bevisning ska hämtas in från den staten. En förutsättning för att en bevisinhämtningsorder ska få utfärdas är att den gärning den avser är straffbar i den utfärdande staten.
Medlemsstaten som är i behov av bevisningen utfärdar då en bevisinhämtningsorder som skickas till den medlemsstat där bevisningen finns. Den mottagande staten ska erkänna och verkställa bevisinhämtningen i enlighet med de regler som finns i rambeslutet. Samarbetsförfarandet kring utfärdandet är begränsat till föremål, handlingar och uppgifter som redan finns antingen hos en fysisk eller juridisk person eller hos den verkställande myndigheten.
Fru talman! I rambeslutet finns reglerat under vilka omständigheter den verkställande staten har möjlighet att vägra verkställighet. Till exempel utgör principen att ingen får dömas två gånger för samma sak en sådan grund. Även verkställighet som skulle skada väsentliga nationella intressen får vägras. En annan mycket viktig vägransgrund är den som rör vägran på grund av att det finns skäl att tro att bevisinhämtningsorder utfärdats i syfte att straffa en person på grund av dennes kön, ras eller etniska ursprung, religion, sexuella läggning, nationalitet, språk eller politiska uppfattning.
För mig och Centerpartiet utgör rambeslutets regleringar kring möjligheten för berörda parter att få tillgång till effektiva rättsmedel mot erkännande och verkställighet av bevisinhämtningsorder en mycket viktig princip. Jag vill därmed, fru talman, framföra att rambeslutet innehåller flera regleringar som utöver att de syftar till ett smidigare samarbete mellan EU:s medlemsstater även tar hänsyn till berörda personers rättssäkerhet.
Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till regeringens förslag att anta rambeslutet om bevisinhämtning.
Anf. 10 Cecilia Wigström i Göteborg (fp)
Fru talman! Vi har i Sverige varit medlemmar av den europeiska unionen sedan 1994. Det har visat sig vara väldigt positivt. Det har öppnat möjligheterna för oss att bo och arbeta var vi vill i Europa. Våra företag kan sälja produkter utan tullar och problem. Genom det europeiska samarbetet har vi alltså fått stor frihet; vi kan röra oss fritt i Europa. Det är mycket glädjande att en opinionsundersökning nyligen visade att svenskarnas inställning till EU-samarbetet numera är klart positiv. En betydligt större grupp människor är nu positiv till EU-samarbetet.
Det positiva med EU-samarbetet, fru talman, har förstås också följts av negativa effekter. De öppna gränserna har inte bara inneburit en möjlighet för mig att fritt förflytta mig inom Europa utan även kriminella människor kan utnyttja den fria rörligheten, utnyttja de borttagna gränserna. Vi i Folkpartiet vill att EU-samarbetet ska ta tag i de problem som följer av det öppna samarbetet. Rättssamarbetet inom EU är därför mycket viktigt.
Den organiserade brottsligheten, som nämnts av tidigare talare, breder ut sig i Sverige och är i mångt och mycket europeisk och internationell. Men det handlar också om annan typ av brottslighet där EU-samarbetet kan vara viktigt för att vi ska kunna komma åt den. Då tänker jag till exempel på det tragiska Arbogafallet som nyligen inträffade och där en mamma och två små barn blev överfallna i sitt hem. Barnen blev mördade, och mamman låg länge skadad och helt onåbar på sjukhus.
Den svenska polisen har en misstänkt person, någon som de befarar har utfört det fruktansvärda dådet. Det gäller en kvinna från Tyskland. Hon hade lämnat Sverige och befann sig i Tyskland. Tack vare den europeiska arresteringsordern, som vi beslutat om tidigare, kunde svensk polis få kvinnan häktad i Sverige, ja, men också utlämnad från Tyskland. Hon befinner sig alltså numera i Sverige och kan förhöras av den svenska polisen. Det är mycket positivt.
Vi kunde tänka oss att den svenska polisen i just Arbogafallet skulle vilja gå in i kvinnans dator, den dator hon haft i Tyskland och från vilken hon kanske skickat e-post, för att se om hon efter det att hon återvände från Sverige till Tyskland i korrespondens med några vänner, möjligtvis i något mejl, kanske skrivit vad hon gjorde i Sverige. Kanske har hon till och med i något förtroligt mejl till en väninna medgivit att hon utfört dådet.
Jag vet inte. Detta är hypoteser. Det jag vill poängtera, fru talman, är att den bevisinhämtningsorder som vi nu diskuterar är viktig. Det är viktigt att vi nu kan ge möjligheter för svensk polis att inte bara få en misstänkt utlämnad till Sverige utan också hämta in bevismaterial som kan finnas i ett annat EU-medlemsland.
Anf. 12 Cecilia Wigström i Göteborg (fp)
Fru talman! Okej, jag ska ta till mig det. Vi kan ta ett helt annat hypotetiskt fall i stället. Jag försökte bara vara pedagogisk och framföra vad bevisinhämtningsordern kan innebära. Jag hoppas att det står klart för alla som lyssnar på debatten att jag verkligen hypotetiserade. Jag vet inte alls vad polisen gör för bedömningar i det fallet, exakt hur de jobbar. Det var hypotetiskt menat, alltså att de kan tänkas behöva hämta in bevis från Tyskland, antingen i detta eller i andra fall.
Fru talman! Det viktiga är att vi nu går ett steg vidare i det europeiska rättssamarbetet i Europa. Det är för att komma åt de kriminella som utnyttjar våra öppna gränser. Bevisinhämtningsordern behövs verkligen. Från Folkpartiets sida yrkar vi bifall till detta förslag.
Anf. 13 Otto von Arnold (kd)
Fru talman! I dag ska vi besluta om ett rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder. Det pågår som tidigare sagts här i dag ett omfattande samarbete inom kriminalvården i Europa. Det är en nödvändighet och en konsekvens av den öppenhet vi har.
Vi behöver ha en effektivitet mellan våra länder. Därför är rambeslutet ett bra instrument. Det ger inte någon detaljerad lagstiftning. Det lämnar man åt respektive land. Men det ger ett syfte och visar på det resultat man vill uppnå med rambeslutet.
I dag har vi redan ett samarbete med rättslig hjälp inom brottmål. Det finns i dag en materiell möjlighet att precis åstadkomma det som vi ska lagstifta om. Men det är ett tidskrävande system och omständligt. Det kräver en domstolsprövning i varje land av huruvida beslutet är rätt och så vidare.
Därför är principen om ömsesidigt erkännande så viktig för att öka effektiviteten. Det är en förenkling och ett standardiserat system, och det blir betydligt snabbare. Det är precis som med den ömsesidiga europeiska arresteringsordern som har nämnts här tidigare i dag. Det är ett bra instrument som används med framgång och prisas av våra myndigheter här. Man förväntar sig också att det blir en ekonomisk vinning för den svenska staten att genomföra det här systemet.
Jag vill också påpeka att vi inte talar om materiell lagstiftning utan om former. Det är formen som är det viktiga och att det ömsesidiga erkännandet mellan staterna accepteras. Det ger grunderna för att man sedan kan tillämpa den nationella lagstiftningen. Det är väldigt viktigt att se de två skillnaderna.
Givetvis finns i dag en lagstiftning som kommer att användas parallellt. Det är det som man eventuellt kan vara lite tveksam till. Men när vi väl har infört den europeiska bevisinhämtningsordern får vi ett heltäckande system som blir effektivt.
Tittar vi på vad remissinstanserna har sagt är de flesta väldigt positiva till det hela. Advokatsamfundet har uttalat sig men dock inte om propositionen utan om en departementsskrivelse som inte är så fyllig som den eminenta propositionen.
Den kritik som har framförts mot förslaget är att det ömsesidiga erkännandet inte skulle vara bra. Men det är en nödvändighet och någonting som accepterats inom EU-samarbetet. Om man inte är för det är man kanske emot EU. Jag vet inte. Jag vill inte dra några direkta slutsatser av det.
När vi i dag i Sverige ska genomföra detta materiellt finns det redan en lagstiftning som fungerar. Den behöver ändras lite grann. Men den uppfyller i dag i Sverige den säkerhet som behövs för medborgarna. Den lagstiftningen finns men den behöver kompletteras. Att man från svensk sida skulle glömma bort rättsäkerhet för våra medborgare förvånar mig ganska mycket.
Fru talman! Med dessa ord tillstyrker jag förslaget i utskottets betänkande och yrkar avslag på motionerna.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-06-04
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2008-06-05Protokoll 2007/08:122
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju34.- Reservation 1 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 114 1 0 15 m 86 0 0 11 c 26 0 0 3 fp 21 0 0 7 kd 20 0 0 4 v 0 17 0 5 mp 0 14 0 5 Totalt 267 32 0 50 Godkännande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner
1. det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden,
2. att Sverige ska lämna en förklaring enligt artikel 13 punkt 1f.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:141 punkterna 1 och 2.