Anf. 125 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Jag vill hälsa samarbetsministern välkommen till kammaren. Det är trevligt att få diskutera nordiska frågor. Många av oss har under några år varit engagerade i nordiska frågor. En del är nya i debatten. Det är väldigt trevligt, tycker jag.
Precis som Stefan Tornberg vill jag tala lite grann om gårdagen, den 6 juni, då vi firade Sveriges nationaldag som ska vara en symbol för Sverige som en fri, demokratisk och oberoende nation. Vi har dock en lång historia med våra nordiska grannländer.
Inom Norden delar vi en unik värdegemenskap. Många av oss förstår varandras språk. Vi är vana att samarbeta med varandra helt enkelt, och våra samhällen och politiska system är uppbyggda på liknande sätt.
Tre av de fem nordiska länderna är i dag medlemmar i EU. De andra två, Norge och Island, har ett nära samarbete med EU genom EES-avtalet. Och för några veckor sedan firade vi att det var 50 år sedan EU grundades. Syftet var att förhindra krig på den europeiska kontinenten.
När Nordiska rådet bildades 1952 var det ett uttryck för samma behov som många andra europeiska stater kände i andra världskrigets skugga - behovet av att hitta stabila och fungerande former för samarbete med sina grannländer. För de nordiska länderna var det naturligt att söka sig till varandra. Flera viktiga beslut som underlättat integrationen mellan våra länder togs redan under Nordiska rådets första år. Exempel på detta är den nordiska passunionen men också den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.
I dag bor det 24,7 miljoner människor i Norden. Nordiska rådet har 87 medlemmar som representerar fem länder och tre självstyrande områden.
Finlands tidigare statsminister Paavo Lipponen lanserade 1997 inom EU begreppet den nordliga dimensionen för samarbetet med våra närområden. Nordiska rådet antog vid sin session i Stockholm 1999 ett uttalande om Norden och den nordliga dimensionen. Med detta har EU:s fokus i många avseenden flyttats upp till vår region i norr.
Det är angeläget, tycker jag och Kristdemokraterna, att hävda en nordisk identitet inom EU. Men den nordliga dimensionen handlar också om att få med nordvästra Ryssland i det europeiska samarbetet. Det samarbete som Nordiska rådet utvecklar med nordvästra Ryssland kan bli en katalysator i utvecklingen av den nordliga dimensionen, som ska syfta till att främja säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i hela regionen. Den ska också bidra till ekonomisk och social utveckling och därigenom förhoppningsvis minska skillnaderna i levnadsstandard samt minska miljöhoten och förebygga eller avvärja andra hot såsom gränsöverskridande kriminalitet, vilket jag kommer in på lite senare.
Herr talman! Människohandel för sexuella ändamål, så kallad trafficking, är i dag ett stort problem i Europa där sexhandeln har ökat dramatiskt under de senaste åren. Verksamheten blir alltmer organiserad och hänsynslös. Varje år tvingas uppskattningsvis minst en halv miljon kvinnor i Europa in i prostitution och trafficking på grund av fattigdom, missbruk och bristfällig utbildning. Denna industri omsätter årligen enorma belopp. Enligt FN:s uppskattning som jag tittade lite närmare på handlar det om mellan 35 och 49 miljarder kronor.
Bekämpande av trafficking i Norden och dess närområde har under lång tid varit en viktig och prioriterad fråga för Nordiska rådet. Men här återstår mycket arbete. Arbetet mot trafficking måste föras på flera nivåer samtidigt. Straffen för förövarna måste bli strängare, och temporära uppehållstillstånd, riktat stöd och skydd måste snabbt komma kvinnorna till del. Uppsökande verksamhet bör också igångsättas så att utsatta kvinnor får stöd i de länder som de sålts till, och de så kallade beskyddarna måste åtalas. Insatser måste även sättas in där, så att kvinnorna får stöd och hjälp när de återvänder hem.
Människohandeln är en gränsöverskridande verksamhet. Respekten för människovärdet kräver att vi genom internationellt samarbete och genom nordiskt samarbete bekämpar trafficking med alla medel. Det handlar om att skydda kvinnornas mänskliga rättigheter. Jag har en förhoppning om att vi i dag från samarbetsministern får höra något om det arbete som pågår mellan ministrarna i just denna fråga.
Herr talman! Varje år flyttar eller pendlar mer än 40 000 människor mellan de nordiska länderna. Tidigare talare har varit inne på den frågan. Omkring 250 000 människor med nordiskt medborgarskap är bosatta i ett annat nordiskt land. Det är ganska många. Ett sådant exempel, som också nämnts tidigare, är Öresundsregionen, där Öresundsbron, som jag hade möjlighet att åka över för inte så länge sedan, har inneburit en kraftig ökning av antalet gränspendlare mellan Danmark och Sverige. Ungefär en femtedel av den nordiska utrikeshandeln sker med andra nordiska länder. Nordens välstånd bygger alltså till stora delar på handelsutbytet mellan våra länder.
Dessvärre finns det fortfarande byråkratiska hinder som försvårar för människor att röra sig inom Norden. Det kan till exempel gälla skatteproblem, när man har haft inkomst på ena sidan om gränsen och varit folkbokförd på den andra sidan. Det har också gällt problem med beskattning av fastigheter och fordon, rätten att tillfälligt övernatta på arbetsplatsen utan att få sin bil beslagtagen och rätten att passera en nordisk landgräns med sin tjänstebil. Smärre justeringar har gjorts, men problematiken är långt ifrån löst för gränspendlare. Här måste krafttag tas för att man ska hitta lösningar.
Under året har frågan om behovet av en ombudsmannainstitution för att driva på arbetet med avskaffandet av onödiga gränshinder diskuterats inom Nordiska rådet. Och där ser jag fram emot att det kommer att läggas fram ett förslag vid rådets höstsession.
Avslutningsvis ska jag säga något om kulturområdet eftersom jag också har förmånen att få vara i Nordiska rådets kulturutskott. Kulturen är ett viktigt profilområde inom det nordiska samarbetet. Under året har det nordiska samarbetet genomgått ett större reformarbete som innebär att en rad kulturinstitutioner läggs ned. Kulturarbetet kommer i stället att kanaliseras via tidsbegränsade program. Reformen ska nu göra det möjligt att fördela mer resurser direkt till kulturfältets aktörer. Det är nu viktigt att utskottet och Nordiska rådet noga följer denna förändring och detta arbete inför framtiden.
Från parlamentariskt håll är det viktigt att vi verkar för att de nordiska länderna har en samlad syn på den nordliga dimensionen. Och här vill Kristdemokraterna vara med och ta ett aktivt ansvar så att det nordiska i den nordliga dimensionen verkligen stärks. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.