Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Anf. 1 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Arbetsmarknaden är kanske Sveriges största politikområde, och på åtta minuter är det inte möjligt att täcka in alla delar. Senare i debatten kommer därför mina kollegor Saila Quicklund och Ann-Sofie Lifvenhage att tala om alltifrån arbetsmiljö till matchning och arbetslöshetsförsäkring.

Herr ålderspresident! Den stigande arbetslösheten är Sveriges största ekonomiska och sociala problem. Framför allt är den givetvis det för den enskilde som förlorar arbetet och får mindre möjligheter till egen försörjning. Men det gäller också för samhället som helhet. Arbetslösheten försvårar inte bara för förstärkningar av välfärden när färre betalar skatt och mer skattepengar går till bidrag, utan den leder i längden också till sämre pensioner. Den omöjliggör integration för personer som i stället fastnar i livslångt utanförskap. Det i sin tur leder till den hopplöshet och frustration som bland annat lägger grund för de kriminella gängens rekrytering. Att pressa tillbaka arbetslösheten är avgörande för Sveriges framtid.

Coronakrisen är dock bara en mindre del av förklaringen till Sveriges ekonomiska problem. Faktum är att vi redan innan krisen hade lägst tillväxt per person i hela EU. Trots Stefan Löfvens löfte om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet hade vi redan innan krisen tvärtom EU:s femte högsta. Sverige var också det enda land där arbetslösheten ökade mellan hösten 2014 och fram till dess att coronakrisen bröt ut.

Herr ålderspresident! När företrädare för januariöverenskommelsens partier - de som har lagt fram den budget som vi nu diskuterar - ska försöka framställa det som att Sverige är på rätt väg och att det går åt rätt håll utgår de alltid ifrån mars 2020. Men man ska komma ihåg att om man använder mars 2020 som utgångspunkt kommer alla kurvor att se bra ut, oavsett område.

Problemet med den budget från januariöverenskommelsens partier som vi nu diskuterar är att man inte har någon gemensam strategi för hur man ska lösa Sveriges problem. Man har ingen helhet, ingen röd tråd och inte ens en gemensam bild av problemen. Än mindre har man lösningarna. Man har bara sammanställt fyra partiers vitt skilda önskelistor. Med en budget på 105 miljarder kan man trycka in allas önskningar i den.

Trots 105 miljarder - den största någonsin - saknas det dock i princip helt åtgärder för att öka jobben och sysselsättningen. Däremot finns det, herr ålderspresident, gott om dyrköpta reformer som minskar sysselsättningen. Det är det sista Sverige behöver.

Centerns företrädare pratar med högt tonläge om en reformering av arbetsrätten, men vi ser att Centerns alla löften vad gäller detta rinner ut i sanden, urholkas och nu utreds bort.

Herr ålderspresident! Aldrig tidigare har förutsättningarna för grupper som står långt från arbetsmarknaden varit lika svåra redan innan en kris slog till. Trots en långvarig och utdragen högkonjunktur lyckades regeringen inte bryta det stora utanförskap och bidragsberoende som många människor i Sverige befunnit sig i under lång tid.

Krisen har drabbat Sverige hårt, och den höga arbetslösheten riskerar att bita sig fast på höga nivåer. Vi har nu massarbetslöshet bland många grupper. Det är så det ser ut, herr ålderspresident. Av de över 100 000 personer som har varslats har hittills en fjärdedel blivit arbetslös, vilket redan nu är en högre siffra jämfört med finanskrisen då en femtedel av de varslade blev arbetslös. Skillnaden i arbetslöshet mellan invandrare och svenskfödda har aldrig varit större, och framför allt slås invandrarkvinnor ut från arbetsmarknaden i snabb takt. Ungdomsarbetslösheten är den högsta på 100 år, och arbetslösheten bland invandrare i Sverige är bland de högsta i hela EU.

Herr ålderspresident! Moderaternas plan för att knäcka arbetslösheten står därför på två ben. Det handlar om dels konjunkturåtgärder för att pressa tillbaka den arbetslöshet som kommit under coronakrisen, dels strukturella reformer för att lösa Sveriges problem med utanförskap och låg tillväxt.

När ekonomin ska återstartas krävs reformer för tillväxt, särskilt av arbetsmarknaden. Det handlar om sänkta trösklar, fler vägar in på arbetsmarknaden, en reformerad arbetsrätt, ökad rörlighet, bättre förutsättningar för omställning genom hela arbetslivet, en reformerad arbetsförmedling och en a-kassa som tydligare uppmuntrar till att söka jobb, för att bara nämna något.

Herr ålderspresident! Moderaterna vill även fortsätta sänka skatten för dem som arbetar. Vi gör det för att det är rätt, och för att det ger fler arbetstillfällen och ökar sysselsättningen. Vi gör det också för att det är rättvist. Ansträngning ska löna sig.

Vi vill sänka skatten för alla som jobbar men med fokus på dem med låga och medelstora inkomster. Vi sänker också marginalskatterna för de flesta med vanliga yrken, såsom barnskötare, undersköterskor och busschaufförer. Det blir alltså mer lönsamt för dem att jobba en extra timme eller att gå upp till heltid. Genom förstärkningen av jobbskatteavdraget får vi alltså fler händer och mer pengar i välfärden.

Tillsammans med en bidragsreform med bland annat ett bidragstak är sänkta skatter på låga och medelstora inkomster avgörande för att knäcka arbetslösheten. Vi vill också ställa krav på att de som invandrat till Sverige gradvis ska kvalificera sig till svenska bidragssystem och börja förtjäna dessa.

Herr ålderspresident! Låt mig avsluta med att konstatera att Moderaterna är ett parti för dem som jobbar, för dem som vill jobba och för dem som har jobbat.

Anf. 2 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Mats Green sa mycket i sitt anförande som jag skulle kunna kommentera, men jag nöjer mig med att fråga lite om ett av de förslag som han inte talade om så mycket i sak.

Moderaterna vill sänka ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, som redan är ganska låg. Jag skulle vilja att Mats Green förklarar lite hur det underlättar för den som har förlorat arbetet till följd av pandemin om han eller hon också ska behöva tömma sina besparingar i stället för att få den trygghet som en arbetslöshetsförsäkring som han eller hon redan har betalat in till kan ge.

Jag undrar också hur det hjälper till att återstarta och förbättra svensk ekonomi att man med Moderaternas politik får fler fattiga.

Mats Green nämnde också gängkriminaliteten, vilket återkommer som ett mantra i Moderaternas anföranden oavsett fråga. Det vore intressant att veta hur det hjälper till att bekämpa gängkriminaliteten att fler ungdomar i utsatta områden har föräldrar som lever i fattigdom.

Hur funkar det här i Mats Greens föreställningsvärld?

Anf. 3 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Vi har den kanske enligt Ali Esbati gammaldags åsikten att fattigdom bekämpas bäst genom att fler har ett arbete att gå till. Det är därför vi lägger den absolut största delen av våra budgetsatsningar på att fler människor ska kunna få ett arbete med en lön man kan leva på och på skattesänkningar som ger låg- och medelinkomsttagare mer i plånboken.

Givetvis ska ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen vara skälig och trygg. Men alla förändringar i a-kassan som gör det mer förmånligt att inte arbeta minskar alltid sysselsättningen. Jag vågar påstå att det finns entydig forskning på det. När regeringen höjde ersättningen i a-kassan 2016 såg man direkt negativa effekter på sysselsättningen. Fler människor i jobb bekämpar alltså fattigdom, inte a-kassan.

Efter att ha läst Vänsterns budgetförslag kan jag konstatera att det inte finns en enda åtgärd för att få fler människor i arbete utöver förslaget om höjda statsbidrag till kommuner och regioner - och med vilka partier här har Vänsterpartiet drivit igenom dessa höjda statsbidrag? Jo, med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Återigen, fattigdom bekämpas bäst med att fler människor har ett arbete att gå till.

Anf. 4 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Det är alltid glädjande när Moderaterna och Kristdemokraterna ansluter sig till Vänsterpartiets politik.

Mats Green inledde med att säga att han har gammaldags åsikter. Det kan vi vara överens om. Men i övrigt var det inte mycket som stämde i det han sa.

Ett land som har en fungerande arbetslöshetsförsäkring uppvisar inte sämre resultat vad gäller arbetslöshet och sysselsättning. Det gäller både Sverige historiskt och i en jämförelse mellan länder.

Det som i slutänden återstår av alla Mats Greens ord är idén att om människor blir fattigare kommer fler att få arbete. Det är alltså Mats Greens förståelse av världen och samhället. Det beklagar jag eftersom det är fel.

Anf. 5 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Jag konstaterar igen att Vänsterpartiet inte har ett enda förslag i sitt budgetförslag för att fler människor ska kunna gå till jobbet.

Jag är född och har bott halva mitt liv i Öxnehaga i Huskvarna, som är ett så kallat utanförskapsområde. Vad är det som gör att fler människor där går från utanförskap till delaktighet? Jo, det är inte en höjd a-kassa utan att de har jobb att gå till.

Ali Esbati säger att de länder som har en välfungerande a-kassa också har mer välfungerande arbetsmarknad. Ja, definitivt, och det är lite min poäng. Sverige har nämligen inte en välfungerande a-kassa. Därför behöver vi förändra den och göra den till mer av en omställningsförsäkring.

Återigen, fattigdom bekämpas bäst genom att fler människor har ett jobb att gå till.

Anf. 6 Magnus Persson (SD)

Herr ålderspresident! Vi är här i dag för att debattera två betänkanden, och jag vill börja med att klargöra våra yrkanden. I AU2 yrkar vi bifall till Sverigedemokraternas reservation, och i AU5 ställer vi oss bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer men yrkar bifall endast till reservation 4.

Herr ålderspresident! När det gäller situationen på arbetsmarknaden konstaterar vi att covid-19-pandemin har påverkat alla delar av samhället, inte minst arbetsmarknaden. Vissa branscher har drabbats hårdare än andra, och långt över 100 000 personer har blivit varslade om uppsägning sedan pandemins start.

Vi konstaterar att vissa nödvändiga åtgärder har genomförts genom ändringsbudgetar men att ytterligare åtgärder krävs för att hantera de långtgående problemen för ekonomin i allmänhet och arbetsmarknaden i synnerhet.

Till skillnad från regeringen, med sina satsningar på ineffektiva åtgärder och symbolpolitik, vill vi se satsningar på sådant som på riktigt stimulerar köpkraft, jobbskapande och tillväxt.

Herr ålderspresident! Sverige har stora samhällsproblem som åtminstone delvis kan förklaras med att stora grupper står utanför den reguljära arbetsmarknaden kopplat till åratal av en ansvarslös invandringspolitik. I många fall gäller det människor som faktiskt har potential att arbeta. Här kan vi konstatera att regeringens politik har misslyckats totalt då siffrorna var alarmerande långt innan pandemin startade.

Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik vilar därför på pragmatisk grund och följer inga dogmer i form av klassisk höger- och vänsterpolitik. Vi kan konstatera att den svenska modellen har visat sig vara framgångsrik i att reglera villkoren mellan arbetstagare och större företag. Men vi vill se att en större flexibilitet och bättre villkor för små och medelstora företag förenas med en trygg arbetsmiljö. Vi anser att det är där framtidens arbeten kommer att skapas.

Mycket av den svenska arbetsmarknads- och åtgärdspolitiken måste dock underkännas av två skäl. För det första är den spektakulärt kostsam, och för det andra är den extremt ineffektiv. Den oundvikliga slutsatsen är att arbetsmarknadspolitiken måste underkastas reformer som innebär mindre pengar till arbetsmarknadsåtgärder och bättre villkor för i synnerhet mindre företag. Incitamenten för att skapa riktiga jobb måste bli fler. Det innebär att Sverigedemokraterna avvisar nystartsjobb, etableringsjobb och vissa delar av stödet för yrkesintroduktionsutbildningar. Det är kostsamma åtgärder som år efter år visat urusla resultat och som efter avslutat program lett till få reguljära jobb.

Vi kan inte stå här och debattera dessa frågor utan att nämna reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Innan pandemin drabbade Sverige var Arbetsförmedlingen i början av en reformeringsprocess. Vi har under många år efterfrågat en reformering av Arbetsförmedlingen i syfte att släppa in fler aktörer inom matchningsverksamheten. De privata aktörerna som ska axla matchningsuppdraget måste kontinuerligt utvärderas och kontrolleras. Fusk och missbruk måste motverkas, och tillgänglighet till stöd i alla delar av landet ska säkerställas.

Vår vision för en reformering av Arbetsförmedlingen ligger fast, men reformeringen måste ske på ett ansvarsfullt sätt. Det råder nu en situation där Arbetsförmedlingen har att hantera ett ökat antal arbetssökande. Enligt den senaste prognosen kommer antalet arbetssökande att fortsätta att stiga fram till början av 2021. Det gäller att ta hänsyn till att vårt land är i ett krisläge och att vara öppen för att det kan bli nödvändigt att se över takten för reformeringen.

Herr ålderspresident! I vårt budgetförslag prioriterar vi vikten av en stärkt arbetslöshetsförsäkring för alla. Vi har under flera år lyft fram fördelarna med en förstatligad arbetslöshetsförsäkring. Pandemin har tydliggjort flera brister i nuvarande system. De exceptionellt långa handläggningstiderna har gjort att ett stort antal arbetssökande har lämnats utan den ersättning de har rätt till. Välfärdens skyddsnät bör garantera ekonomisk trygghet vid arbetslöshet precis som den gör vid sjukdom. Den rätta vägen framåt är därför en förstatligad, obligatorisk och skattefinansierad arbetslöshetsförsäkring.

Herr ålderspresident! För att ytterligare stärka den ekonomiska tryggheten för löntagarna anser vi vidare att ersättningsnivåerna för de hundra första dagarna i arbetslöshet bör höjas från 910 kronor till 1 200 kronor per dag. Till skillnad från utskottet nöjer vi oss inte med regeringens förslag om tillfälliga höjningar på området, utan vi vill se en permanent höjning. Ökad ekonomisk trygghet ger människor möjlighet att fokusera på arbetssökande i stället för att oroa sig över de basala delarna i vardagen.

Herr ålderspresident! Vi ser ett behov av en ambitiösare arbetsmarknadspolitik än den regeringen erbjuder. Det är olyckligt att utskottet inte ser detta behov eftersom dödsolyckorna i dag ökar på våra arbetsplatser. Vi anser därför att Arbetsmiljöverkets tillsynsarbete är helt centralt för arbetsmiljöarbetet, och vi vill se ett ökat antal arbetsplatsinspektioner.

Att vi på ett tydligare sätt än regeringen prioriterar arbetsmiljöområdet framgår även av att vi vill se en högre nivå för anslaget till Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Ökade resurser gör det möjligt för myndigheten att ta fler utredningsuppdrag med fokus på pandemins arbetsmiljöeffekter.

Och tyvärr, herr ålderspresident, kan vi i dag konstatera att antalet dödsskjutningar i samhället och antalet dödsolyckor på våra arbetsplatser ligger på exakt lika höga nivåer, och det måste ses som ett misslyckande för regeringen. Detta är ett ämne som vi lär återkomma till i ett betänkande och debattera efter jul.

Anf. 7 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Vi diskuterar i dag statens utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Vi ställer oss självklart bakom utskottets förslag till en budget där Centerpartiet har förhandlat in avgörande och massiva insatser för att mildra coronakrisen och rädda tusentals företag och hundratusentals arbetstillfällen. Det har varit fråga om permitteringsinsatser, omsättningsstöd och möjlighet till sänkta arbetsgivaravgifter när krisen vänder.

Herr ålderspresident! Låt mig inleda med ett vidare grepp. Det är en så dramatisk tid för svensk arbetsmarknad. Den är självklart dramatiskt mörk. Under det senaste året har vi sett alla dessa tragiska rekord för arbetslösheten, för varsel och för permitteringar. Vi har sett hundratusentals personer gå till arbetslöshet när vårt samhälle har stängts ned. Redan innan krisen var läget allvarligt med en djup tudelning av arbetsmarknaden. I dag blir de utsatta mer utsatta. De som har varit arbetslösa länge hamnar längre bak i kön. Tudelningen fördjupas ytterligare.

Digitaliseringen och omställningen av arbetsmarknaden har ofrivilligt på grund av pandemin satts på något slags fast forward där jobb upphör men också skapas i en sällan skådad takt. Det här är en tid då Sveriges arbetsmarknad verkligen behöver reformer, förstärka chanserna till att skapa nya jobb och få fram de nya sätten att hitta anställda till växande småföretag. Därför är det glädjande att det har funnits en dramatik även på den positiva sidan.

Helt nyligen, den 4 december, enades arbetsmarknadens parter om ett historiskt huvudavtal, ett slags Saltsjöbaden 2.0. För detta avtal, som nu kommer i grevens tid, är vi skyldiga ett stort tack till dem som väljer att ställa sig bakom, det vill säga Svenskt Näringsliv, tjänstemannafacken i PTK, IF Metall, Kommunal och majoriteten av LO. De förmådde sluta detta historiska nya avtal, trots att LO hoppade av ett avtal man skakat hand på.

Jag är också stolt över att Centerpartiets långa fyrtioåriga strävan att reformera LAS, som under många årtionden varken borgerliga eller socialdemokratiska regeringar förmådde genomföra, nu till slut blir verklighet under trycket av januariavtalet och den gediget och professionellt utförda statliga utredningen. I årtionden har de fyrkantiga reglerna i LAS - sist in, först ut - satt dem som är svagast längst bak i kön och ökat tudelningen.

Professor Assar Lindbeck, svensk nationalekonomis nestor, tyvärr nyligen avliden, gjorde dessa frågor till sitt livs viktigaste fråga. Han sa att Sverige under många årtionden fått insiders, som står på insidan på arbetsmarknaden, och när de väl träder ut blir outsiders som är mer och mer utsatta. Tyvärr får Assar Lindbeck inte uppleva att dessa outsiders nu i större utsträckning får chansen att komma in på arbetsmarknaden när de stora och viktiga reformerna kommer på plats. Reglerna blir mer flexibla så att företagen vågar ta risken, även under tider som corona, att anställa dem de är mer osäkra på utan att drabbas av byråkratiska kostnader. Det blir billigare för arbetsgivarna att göra rätt när de anställer och dyrare när de gör fel.

Vi går återigen tillbaka till en svensk modell, som den i Saltsjöbaden 1938, där parterna själva bestämmer och vi politiker inte lägger en våt filt av regleringar över och fördyrar och gör krångligare.

Nu när parterna har kommit överens kan vi se hur lite substans skrämselpropagandan har. Lika lite som förr kan man sparkas i Sverige utan sakliga skäl; inte för att man är gravid, sjuk, fullföljer sitt fackuppdrag eller på grund av diskriminering. Självklart inte! Skyddet mot godtyckliga uppsägningar består. Men den som trakasserar, tafsar eller går till jobbet berusad och utsätter sina medarbetare för fara kan inte längre skyddas av regler som är gjorda för en annan tid och som ibland är rent ut sagt absurda.

Samtidigt som vi gör reglerna mer flexibla ger Saltsjöbadsavtalet miljontals svenskar chansen att vidareutbilda sig, att pröva vingarna och vidareutveckla sina kompetenser i livet.

Ett unikt nytt studiemedelssystem ska införas, där alla som jobbat kan studera i upp till ett år med 80 procent ersatt lön från staten och från parterna. Inte bara de med fast anställning utan även de med visstid får chansen till omställning precis när vi som mest behöver detta. I denna tid av stora omställningar tar Sverige äntligen steget in i 2000-talet även på arbetsmarknaden.

Vi gör också väldigt mycket annat i budgeten och de stora reformerna i januariavtalet. Det tål att påminnas om.

Vi har lärlingsjobben som kallas etableringsjobb som parterna kommit överens om, där man kan komma in på lite lägre lön.

Vi inför ett intensivår för flyktingar, där passivitet och väntan ersätts med att man kämpar i sitt anletes svett för att visa vad man kan med intensiv svenska och intensiv praktik och sedan får en chans att på riktigt komma in i det svenska samhället.

Och, ja, vi reformerar Arbetsförmedlingen - om än om ett tag, 2022. Detta därför att Sverige lägger så unikt mycket pengar, cirka 50 000 per arbetslös, på en arbetsförmedling som tyvärr ger så lite. Trots många bra förmedlare och trots många bra lokala exempel är det generellt sett bara en liten rännil som får hjälp.

Därför måste vi lära av de bästa exemplen i världen. Där släpper man loss krafterna hos fristående, ideella och privata förmedlare som får betalt bara för de varaktiga jobbresultat de verkligen levererar - ingen parkering i pysselsättning. De får mångfalt mer ersättning för att hjälpa dem som har den tyngsta och svåraste vägen till jobb jämfört med dem som har längre utbildning så att de prioriterar dem som har det allra tuffast.

Man kan skala upp det som fungerar för de arbetslösa i form av hjälp och stoppa det som tar både av de arbetslösas tid och av resurser som skulle kunna användas till att hjälpa mycket bättre. Samtidigt ska man kontrollera dessa förmedlare noga och följa upp det noga. Här har vi en lång väg att gå, steg för steg, för att göra allt detta så noggrant och så riktigt som möjligt.

Vi måste också se till att Arbetsförmedlingen framöver finns i hela landet. Under många år har Arbetsförmedlingen på ett alldeles obegripligt sätt retirerat från landsbygden och centraliserat sin verksamhet utan att det ens sparar pengar. Invånare i små landsbygdskommuner har fått resa tiotals mil bara för att träffa en handläggare. Nu har vi till slut börjat vända detta. Kontor har börjat öppnas igen och verksamhet återstarta, men det är verkligen inte tillräckligt. Vi märker dagligen att Arbetsförmedlingen inte finns där i små landsbygdskommuner.

Därför kommer vi i denna budget att tillskjuta en kvarts miljard och i kommande regleringsbrev att skärpa kraven ytterligare för att envist förstärka och säkra den lokala närvaron till dess att Arbetsförmedlingen som myndighet finns i hela landet och möter arbetslösa i alla kommuner.

Redan nu måste de arbetslösa möta en effektiv, resultatdriven förmedlare.

I början av pandemin, i slutet av april, fick jag och Annika Qarlsson ett mejl från en man i Kungälv. Han berättade att han hade blivit varslad i februari i samband med pandemin - en tragedi för honom, såklart. Först i slutet av april fick han ett brev från Arbetsförmedlingen, där han blev kallad till sitt första möte med en handläggare - håll i er nu! - i början av december, i praktiken nu när jag står här i talarstolen.

Det här duger inte. Vi kan inte bara fortsätta låta byråkratins kvarnar mala i väntan på reformeringen. I pandemin måste vi ha alle man på däck, och därför behöver vi så många resultatbaserade, effektiva och drivna förmedlare vi kan få. Därför ser vi nu till att tiotusentals arbetslösa under pandemin - fler än någonsin tidigare men ändå för få - får möta en effektiv, resultatbaserad fristående förmedlare som på riktigt kan hjälpa dem med utbildningar och jobb trots att det är en mycket mörk tid på arbetsmarknaden.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Sverige är ett rikt land med enorma förutsättningar, även under pandemin, men vi har haft en djup och allvarlig tudelning som skapat fattigdom, utanförskap och segregation. Med de här reformerna, inte minst med hoppet om det nya Saltsjöbadsavtalet som nu tänds för hela arbetsmarknaden, kan vi till slut börja bryta tudelningen - i grevens tid, i pandemins tid - och börja göra arbetsmarknaden hel igen.

Anf. 8 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Det intressanta med Martin Ådahls anförande var inte det han sa utan allt det han inte sa. Det var den halva av budgeten som han inte berörde över huvud taget.

Det var precis exakt det här jag menade, herr ålderspresident, när jag talade om att vi har en budget utan någon gemensam tanke. Det finns ingen gemensam strategi, ingen gemensam bild av problemen och än mindre någon gemensam bild av lösningarna.

Två partier, oavsett om det är Centern eller Liberalerna eller Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, kommer bara att vilja prata om halva budgeten. Vi såg det nu, och vi kommer att få se det senare när Liberalernas representant går upp, när Socialdemokraternas representant går upp och när Miljöpartiets representant går upp. Man kommer alltid att ta avstånd och inte vilja prata om den andra halvan av budgeten.

Jag noterar att Martin Ådahl inte nämner någonting om a-kassan, om alla de förändringar han har gått med på som Centerpartiet tidigare sagt kommer att slå direkt mot jobben och sysselsättningen. Man lovade dessutom att man inte skulle gå med på några sådana förändringar.

Vill man ha argument mot de förändringar som Centerpartiet nu röstar för och har varit med och drivit igenom behöver man bara gå till Centerpartiets budgetförslag för 2018, 2017, 2016 och 2015. Det här är dels en fråga om det.

Det är också en fråga om extratjänster. Det är en dyr åtgärd - skattebetalarna subventionerar alltså inte bara 100 procent utan drygt 100 procent av den anställningen. Vi kan också konstatera att den är extremt ineffektiv och går till fel personer.

Det här är bara en liten del av alla de förändringar som Centern har lovat att inte genomföra. Jag skulle därför vilja be Martin Ådahl att nämna något om den halva av budgeten som han inte berörde i sitt anförande.

Anf. 9 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Det är på sätt och vis enklare att svara på frågor om saker som man inte lyfter upp, som man tycker av de bästa skäl.

Vi har ju suttit i koalition och allians i många år. Som herr ålderspresidenten, Mats Green och andra från Alliansen väl vet får man inte allt hela tiden, utan man får förhandla.

Det vi har uppnått när det gäller extratjänsterna, för att nämna det direkt, är att de begränsas på ett sätt som absolut inte gjordes tidigare - även under den här krisen. Vi håller annars helt med, och det har vi varit ganska tydliga med. Vi tror inte heller att extratjänsterna, som nu spelar en mindre roll i krishanteringen, är effektiva eller löser problemen. Tvärtom har de visat sig vara en mindre effektiv åtgärd jämfört med nystartsjobb och annat.

Absolut, det finns mycket som vi inte hade gjort. Men herr ålderspresidenten, Mats Green och andra före detta alliansbröder måste ändå titta på allt vi har åstadkommit i denna pandemi. Vi har skapat en väldig förbättring av krisresponsen som ni har krävt, som vi har krävt och som många andra har krävt i form av omsättningsstöd, sänkta arbetsgivaravgifter och utökad permittering. Det har faktiskt gjort enorm skillnad, och det måste väl vara det centrala under pandemin.

Vad gäller a-kassan är det en tillfällig lösning under krisen. Det är inte vårt favoritförslag, det heller, men notera att det är tillfälligt.

Sedan vill jag bara nämna att vi i de här förhandlingarna har fått saker som vi tyvärr aldrig uppnådde tillsammans med er, trots att vi och ni står bakom dem nu, nämligen de väldigt viktiga reformeringarna av arbetsrätten och omställningen. Det nya Saltsjöbadsavtalet som nu kommit efter 40 år med LAS i olika former har ju gjort förändringar som vi tyvärr inte förmådde göra tillsammans under åtta år i Alliansen. Jag beklagar det, men det är ju faktiskt en historisk förändring som vi tyvärr inte hade fått på något annat sätt än med detta givande och tagande.

Anf. 10 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Detta är väldigt intressant, och det ska bli ännu mer intressant när Socialdemokraterna och Miljöpartiet senare går upp i denna debatt. Martin Ådahl slår fast att man har gjort en insats för extratjänsterna, för man tror inte på åtgärden. Framför allt har Centern nu bidragit till att den begränsas därför att den i grunden är en dålig åtgärd. Det ska bli intressant att se vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker om det.

När det gäller a-kassan slår Martin Ådahl fast att detta bara är tillfälliga förändringar. Det ska bli intressant att se om Socialdemokraterna och Miljöpartiet också kommer att säga att det är tillfälliga förändringar. Jag är ganska säker på att båda kommer att försöka antyda att det här är permanenta förändringar.

Det finns, återigen, ingen gemensam bild. Det finns ingen gemensam bild när det gäller problemen och ingen gemensam bild när det gäller lösningarna. Hälften av partierna i januariöverenskommelsen tar avstånd från den andra hälften av budgeten. Så regerar man inte ett land, och så löser man inte Sveriges stora, grundläggande samhällsproblem.

Anf. 11 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Med all respekt, Mats Green: Man regerar ett land genom att genomföra reformer som hjälper våra företag, våra jobb och våra arbetslösa. I tider av kris lägger man småaktiga skillnader åt sidan, enas om de stora, viktiga linjerna och möter alla de miljontals svenskar ute i landet som behöver hjälp och stöd under en kris.

Jag kan hålla på och argumentera om den ena eller den andra raden i budgeten och om vad vi hade önskat, men jag är klart och tydligt stolt över att vi har fått igenom dessa omfattande och avgörande krisåtgärder och samtidigt - i denna tid av kris, när folk från olika håll begärt detta - fått igenom stora, grundläggande reformer av arbetsrätten och arbetsmarknaden som kommer att hjälpa oss att ta oss ur krisen. Det är vad jag fokuserar på.

Anf. 12 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Martin Ådahl nämnde den så kallade reformeringen av Arbetsförmedlingen i sitt anförande. Tyvärr var allt han sa i det avseendet närmast surrealistiskt. Å ena sidan var det en beskrivning av läget som måste sägas vara rakt motsatt det som faktiskt sker i verkligheten, å andra sidan kom han med hård kritik mot en del saker som är direkta effekter av just Martin Ådahls politik.

Jag får lov att fråga: Vad säger Martin Ådahl till exempel till Sveriges Kommuner och Regioner, SKR? De ger en närmast panikslagen bild av läget ute i kommunerna, där man får ta över en massa uppgifter som bör vara statens utan att staten har tänkt igenom hur detta egentligen ska gå till eftersom den reformering som Martin Ådahl har drivit fram och är stolt över är att betrakta som något slags pågående haveri.

Jag undrar också hur det är möjligt att beklaga sig över bristande lokal närvaro när denna är resultatet av den reformering som Martin Ådahl har slagit sig för bröstet för och som alla påpekade skulle få just den här effekten. Hur kan man i efterhand komma och säga att det är jättedåligt och att det inte ska vara så?

Anf. 13 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Apropå surrealistiskt är det ett klassiskt trick i politiken att ta någonting som har pågått under företrädarna och anklaga efterföljarna för det och dessutom kritisera det som de kommer att göra i nästa steg.

Herr ålderspresident! Ali Esbati och de flesta som följer denna debatt i själva kammaren - och faktiskt även en del av dem som följer den via medier - vet ju att reformeringen av Arbetsförmedlingen inte har påbörjats än utan kommer senare. Det är alltså lite svårt att lasta just den för det som händer nu.

Däremot är det oerhört viktigt att nu vända den utveckling som pågått under många år. Vänsterpartiet lyfte över huvud taget inte detta i kammaren, men vi i Centerpartiet gjorde det gjorde det gång på gång. Jag själv har gjort det, och min företrädare Annika Qarlsson har gjort det. Jag talar om reträtten från landsbygden och om att man administrativt lämnar små orter. Redan före pandemin tvingades kommunerna, landstingen och SKR:s medlemmar att lägga 7 miljarder på egna insatser eftersom Arbetsförmedlingen inte klarade av detta.

Ali Esbatis eviga svar är att allting på något sätt var bäst förr. Visserligen retirerade man från landsbygden, centraliserade sin verksamhet och byråkrati och lade en massa resurser på kommunerna för dessa åtgärder, men svaret på detta är att inte göra någonting alls. Det är att gå tillbaka till hur det var tidigare; då funkade allting bra.

Nej, det gjorde det inte! Det finns ett skäl till att kommunerna har fått gripa in där. Jag pratade så sent som i förrgår kväll med ett kommunalråd som berättade för mig att Arbetsförmedlingen i praktiken inte hade funnits i den kommunen på fem, sex, sju eller åtta år.

Vi måste vända detta, både genom att Arbetsförmedlingen fungerar - med hjälp av stöd från de fristående förmedlarna - och genom att man finns på plats administrativt. Vi kan inte lämna detta, och det gör vi inte heller. Här finns det ingen tvekan om var Centerpartiet har stått under en lång tid eller om vad Centerpartiet har drivit på för. Sedan kan ni beskriva det lite som ni vill, men det räcker med att kolla i de olika rullor som skapas här inne.

Anf. 14 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Jag är väldigt glad över att Vänsterpartiet medverkade till att skjuta upp delar av denna reformering eftersom vi nu ser vad den innebär. Men det är ett faktum att det är en massa processer som är startade och som har fått de effekter som var att förvänta.

Möjligen blev det en sammanblandning från Martin Ådahls sida mellan mig och Mats Green; jag tycker inte att allt var bättre förr. Däremot tycker jag att det var rimligt att man kunde ha en statligt sammanhållen arbetsmarknadspolitik och ta ansvar för effekterna av den i stället för att genomföra ett söndrande av den utan att ha något att komma med i stället. Det är ju den situationen som vi befinner oss i ute i verkligheten, oavsett vad Martin Ådahl står här och säger. Jag hör att han inte är beredd att ta ansvar för effekterna av sin egen politik, och det beklagar jag.

Anf. 15 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Vi har varit tydliga med att Centerpartiet alltid är berett att ta ansvar för att göra det bättre för de arbetslösa, för jobben och för småföretagens möjligheter att anställa. Vi kommer att driva detta ända in i kaklet - så långt vi kan - för att det ska bli bättre.

Vi måste hålla reda på saker och ting, herr ålderspresident. Den reformering som Ali Esbati angriper hade kommit i slutet av detta år och i början av nästa år. Nu har den skjutits upp ytterligare ett år; jag vet inte om det nödvändigtvis är något positivt med tanke på den respons de arbetslösa behöver just nu.

Jag kan i alla fall nämna att vi i den situation som råder nu tar ansvar genom att få så mycket effektiv förmedling genom resultatbaserade förmedlare som möjligt. Det är verkligen inte tillräckligt i pandemin - byråkratin maler för långsamt. Men om något har vi ändå förstärkt och skyndat på dessa processer. Vi är absolut inte nöjda, utan vi måste göra mer.

Anf. 16 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Jag klarar av det formella först.

I budgetbetänkandet för utgiftsområde 14 gör jag kammaren uppmärksam på att Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande. Eftersom ramarna för vårt samlade budgetförslag inte vann riksdagens bifall presenterar vi vår politik i den formen i betänkandena för respektive utgiftsområde.

När det gäller betänkande AU5 Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen står jag bakom samtliga reservationer men väljer i dag att yrka bifall endast till reservation 11.

Herr ålderspresident! Det är ju i första hand den ekonomiska politiken som kan bidra till att stärka utvecklingen mot fler och bättre jobb och därmed större välstånd och mer välfärd för dem som lever och verkar i vårt land. Där ser man en slående skillnad i prioriteringar mellan å ena sidan den budget som regeringen och stödpartierna har presenterat och å andra sidan Vänsterpartiets budgetmotion Vägen ut ur krisen - en plan för jämlikhet och grön omställning.

Budgetpropositionen levererar skattesänkningar och subventioner riktade till dem som redan är besuttna. Samtidigt pressas och misstänkliggörs den som har haft oturen att bli sjuk och utsliten. De omfattande behoven inom välfärden lämnas obesvarade till priset av en försvagad social och ekonomisk utveckling och en skörare sammanhållning. Och de betydande offentliga investeringar som är nödvändiga för en grön omställning får stryka på foten till förmån för lågbeskattade privata kapitalinkomster och statligt stöd till verandabyggen och poolrengöring i mångmiljonvillor. Det känns, måste jag erkänna, beklämmande och tragiskt att se ledande socialdemokraters namnteckningar under dessa prioriteringar.

Vänsterpartiet har valt en annan väg. I vårt budgetförslag lägger vi de stora pengarna på välfärden för att skapa bättre kvalitet, bättre arbetsvillkor och fler kollegor till dem som dagligen bär upp vården, skolan och omsorgen. Vi avsätter cirka 70 miljarder mer än regeringen på reformer som syftar till att bygga ett robust, hållbart och rättvist samhälle för alla. Och vi gör det med samma finansiella sparande som regeringen på sista raden. Vi finansierar alltså våra reformer med ökade skatteinkomster som skulle få bäras mer rättvist av höginkomsttagare och av personer med stora förmögenheter och kapitalinkomster.

Herr ålderspresident! Jag vill likväl tillägga, under de speciella förhållanden som råder, att regeringen har gjort ett antal ekonomiska insatser och utryckningar med anledning av pandemin som är lovvärda. Vänsterpartiet har stått bakom de flesta och varit förslagsställare gällande flera av dem. Men i den ordinarie budgeten ser vi att när robustheten i samhället prövas är svaret dessvärre allt annat än tillfredsställande och framsynt.

När det gäller arbetsmarknaden befinner vi oss som samhälle utan tvekan i en prövande tid. Arbetslösheten har ökat som en följd av pandemin. Särskilt allvarlig är ökningen av långtidsarbetslösheten, något som har orsaker som går längre tillbaka än coronautbrottet. Men just när arbetsmarknadspolitiken skulle behöva kraftsamla och fungera väl håller januaripartierna på med ett ideologiskt enögt experimenterande.

Herr ålderspresident! Många förknippar kanske Centerpartiet med de oerhört kostsamma näringspolitiska misslyckandena gällande Postnord och Nuon - fiaskon som kostat det offentliga tiotals miljarder - och det är förståeligt. Men jag tror tyvärr att när vi om några år blickar tillbaka kommer den av Centerpartiet framdrivna förstörelsen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken i allmänhet, och den statliga Arbetsförmedlingen i synnerhet, att kunna summeras till ännu större förluster för det svenska samhället.

Det här är inte en process som börjar och slutar med årets budget. Redan Reinfeldtregeringen gjorde ju om stora delar av Arbetsförmedlingen till ett upphandlingsorgan. Det ledde till stora och dyrbara problem. Men nu, när behoven av en samlad statlig arbetsmarknadspolitik med högkvalitativa insatser är större än på mycket länge, avser januaripartierna i stället att växla upp de dokumenterade missgreppen i full skala, trots varningar från i princip alla med praktisk erfarenhet av arbetsmarknadspolitik.

Bara för någon vecka sedan presenterade fackförbundet ST, som organiserar många av dem som faktiskt gör jobbet i arbetsmarknadspolitiken, en ny rapport. Där konstaterar man att styrningen av Arbetsförmedlingen har gjort att resurser överförts från grupper som behöver dem mest, de långtidsarbetslösa, till dem som har lätt att finna nya jobb. Det är alltså raka motsatsen till effektiva prioriteringar.

Yrkesgrupper med specialkompetens att arbeta med personer som av olika skäl står långt ifrån arbetsmarknaden har Arbetsförmedlingen tvingats göra sig av med eller omplacera för att bygga ut tjänster som handlar om att hjälpa folk att fylla i blanketter och kontrollera dem. Det är inget mindre än en kapitalförstörelse.

Nu är också kommunerna panikslagna över effekterna av detta haveri. Det kommer inte att finnas några arbetsförmedlare i drygt av 200 av Sveriges kommuner. SKR påtalar ett alltmer akut behov av att staten tar sitt ansvar och påminner också om att arbetsmarknadspolitik inte kan reduceras till kontakter på distans. Utöver kostnaderna för de arbetssökande som kommer i kläm får vi alltså en övervältring av kostnader på kommunerna - kostnader som pressar sådant som skola och äldreomsorg. Man skulle ha kunnat göra något åt detta i januaripartiernas budget. Men nej, inga rop från verkligheten kan få störa detta centerpartistiska tankeprojekt som en S-ledd regering nu genomför. Reformeringen av Arbetsförmedlingen, som nedmonteringen eufemistiskt kallas, ska fortsätta.

Vänsterpartiets budgetförslag utgår i stället från de verkliga behoven. Vi avsätter dels 2 miljarder mer till arbetsmarknadspolitiska insatser, dels 1,5 miljarder mer till Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag - något som är nödvändigt om man faktiskt ska få upp de skyltar som arbetsmarknadsministern talade om och om man faktiskt ska kunna ordna de insatser som hjälper människor in i arbetslivet.

Herr ålderspresident! Jag ska kort ta upp ytterligare två av de områden som berörs i Vänsterpartiets budgetförslag.

Vi tillskjuter i vår budget mer pengar till Arbetsmiljöverket samt till verksamheten för de regionala skyddsombuden. Det är viktiga satsningar i ett läge där vi dels fortfarande lider under de kraftiga nedskärningar på inspektionsverksamheten som gjordes under regeringen Reinfeldt, dels ser förändringar på arbetsmarknaden som kräver mer av både Arbetsmiljöverkets inspektörer och de regionala skyddsombuden.

Våra satsningar kan kontrasteras inte bara mot oviljan att lägga mer budgetmedel utan också mot samarbetspartiernas ställningstagande att tillsammans med högeroppositionen rösta ned en proposition om att utvidga de regionala skyddsombudens möjligheter att komma in på fler av just de arbetsplatser där de behövs som mest. Det är ett av alla de områden där skillnaderna mellan höger och vänster i politiken syns så skarpt, alltså hur man värderar de människor som utför det arbete som är upphovet till all den rikedom som i vårt samhälle är så ojämlikt och orättvist fördelad.

Till sist våra förslag för att motverka fusk och utnyttjande kopplat till subventionerade anställningar. Sådana anställningar kan vara mycket effektiva och leda till välfärdsvinster för såväl individen som samhällsekonomin i stort. Men vi har under lång tid sett att det förekommer att bolag och verksamheter utnyttjar de här stöden. Inom vissa branscher utgör det ett allvarligt problem för hela näringsstrukturen när det sätts i system av vissa aktörer.

Därför har Vänsterpartiet bland annat föreslagit följande: Det bör införas krav på att arbetsgivare som anställer personal med subventioner ska vara skyldiga att utfärda arbetsintyg till de anställda när anställningen upphör och ett återinfört krav på att också andra anställningsförmåner än lön ska följa eller vara likvärdiga med relevant kollektivavtal på området. Vi har även lyft fram förslag för att stärka de fackliga organisationernas roll i att upptäcka och avvärja systematiskt utnyttjande av subventionerade anställningar.

Det här är krav som ju borde vara självklara men som alltså avvisas av utskottet. Det är beklagligt. Men tyvärr får vi antagligen anledning att återkomma till de här problemen under kommande år.

Anf. 17 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Vi har bara en talare här från Kristdemokraterna i dag, och det är väldigt många områden i betänkandet. Jag ska försöka att hålla talartiden, men jag vågar inte lova att den helt kan hållas.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 12 i betänkande AU5.

Herr ålderspresident! Coronapandemin har satt djupa spår på arbetsmarknaden. Nära en halv miljon människor är nu arbetslösa. Livsdrömmar har gått om intet, och löner har bytts ut mot a-kassa eller bidrag. Åtgärder för att skyndsamt få tillbaka människor i arbete kommer att vara centralt framöver.

I november var 682 000 personer inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Över 60 procent av dem har varit arbetslösa i upp till tolv månader. En betydande del av dessa är visstidsanställda som fick avsluta sitt jobb inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen eller som konsulter i olika branscher.

Korttidspermitteringen har varit en bra åtgärd för att hålla tillbaka uppsägningar. Men vi kristdemokrater har varit kritiska till en bestämmelse som ställer krav på att företag som vill nyttja korttidspermitteringsstödet först måste säga upp personal som inte har fast anställning. I praktiken har regeringens egen lagstiftning tvingat företagare att säga upp så mycket personal de kunnat för att få del av korttidspermitteringsstödet. Det är också vad som har skett. Enligt Arbetsförmedlingen är det främst tillfälligt anställda och konsulter som blivit arbetslösa. Bara under kvartal 2 sas 97 000 visstidsanställda upp.

En stor andel personer i särskild utsatt ställning på arbetsmarknaden har inte kvalificerat sig för arbetslöshetsförsäkringen. De har försörjningsstöd som den huvudsakliga inkomstkällan. De senaste månaderna var 57 procent av biståndstagarna i försörjningsstödet arbetsföra, och antalet ökar enligt Socialstyrelsens statistik.

Det här, herr ålderspresident, är en alarmerande utveckling. Försörjningsstödet som ska fungera som ett yttersta skyddsnät har i stället blivit till ett slags kommunal a-kassa för en grupp människor som behöver både stöd, krav, incitament och matchning mot hela arbetsmarknaden - inte bara den inom kommunens gränser.

Vi kristdemokrater föreslår i stället att gruppen arbetslösa som uppbär försörjningsstöd får en statlig dagpenning. Dagpenningen är kopplad till individen och är en fast summa som inte är behovsprövad. Den kopplas tydligt till individens behov av utbildning och åtgärder för att bli matchningsbar via statens arbetsmarknadsåtgärder. Det innebär att arbetsmarknadsansvaret och kostnaderna för arbetslösheten hänger ihop. Vi menar därför att regeringen skyndsamt behöver utreda införandet av en statlig dagpenning.

I övrigt behöver vi få en reformerad arbetsförmedling på plats med aktörer som särskilt kan inrikta sig på denna grupp, något som vi redovisar i vår motion. Regeringen har tyvärr för övrigt inga reformförslag. Ingen proposition kommer till arbetsmarknadsutskottet, detta trots den stora utmaningen på arbetsmarknaden. Det är anmärkningsvärt.

Herr ålderspresident! I dag är det 5,1 miljoner personer som är sysselsatta i Sverige. Av dessa är 3,8 miljoner löntagare som är anslutna till någon a-kassa. Övriga står helt eller delvis utan skydd vid arbetslöshet.

Enligt Kristdemokraterna är det centralt att utformningen av arbetslöshetsförsäkringen värnar arbetslinjen och kortar tiden i arbetslöshet. För att klara av detta menar vi att a-kassan bör göras obligatorisk. Ersättningsnivåerna bör göras konjunkturbaserade och ge både trygghet och drivkrafter till arbete. Kvalificeringsperioden blir den tid det tar att tjäna in den lägsta årslönen. Med vår inkomstgräns skulle det göra att omkring 4,4 miljoner löntagare kvalificerar sig, vilket är 500 000 fler än i dag.

I väntan på en obligatorisk a-kassa är det viktigt att stimulera fler att vara med i en a-kassa. Vi föreslår därför att en skattereduktion för a-kasseavgiften införs från nästkommande år, och vi anslår 1,2 miljarder kronor årligen för detta. Skattereduktionen uppgår till 20 procent av avgiften till a-kassan och regleras som en reduktion av skatten på arbetsinkomster.

Herr ålderspresident! En grupp som med anledning av pandemin fått det ännu svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättning. Tyvärr är detta en grupp som är bortglömd av regeringen.

Vi kristdemokrater har i vår budgetmotion lyft den viktiga roll som de arbetsintegrerande sociala företagen har och som tar emot just de personer som står allra längst från arbetsmarknaden. De sociala företagen bör stödjas och byggas ut. För att även denna grupp ska kunna arbeta 100 procent av sin förmåga krävs varaktiga lönestöd för arbetsintegrerande sociala företag.

Kristdemokraterna avsätter därför via ett nytt anslag 300 miljoner kronor varje år 2021-2023 i syfte att ge gruppen en chans på arbetsmarknaden.

Herr ålderspresident! Jag vill säga några ord om LAS-förhandlingarna, som har varit väldigt omdebatterade i medierna.

Det är välkommet att parterna har agerat i frågan och att vi nu har fått en bred anslutning av både fack och arbetsgivare. Men vi menar att en rad frågetecken kvarstår.

Att underlätta för anställningar och öka flexibiliteten för företagen att anpassa sig är centralt i detta. Vi är positiva till ökat undantag i turordningsreglerna i LAS, något som vi redan tidigare under många år har motionerat om här i riksdagen. Det behövs, och det bör gälla alla företag.

Att skrota en offentlig lösning och ersätta den med en partslösning när det gäller a-kassan väcker en del frågor. Det är enligt oss viktigt att a-kassan kan omfatta alla som är inne på arbetsmarknaden, och givet hur betydelsefull den är för arbetsmarknadens funktionssätt finns det ett egenvärde i att den är politiskt beslutad.

Ökade möjligheter till kompetensutveckling är också välkommet. Men eftersom det är en rättighetslagstiftning både under och mellan jobb behöver det vara tydligt att utbildningen är nära sammankopplad med behoven på arbetsmarknaden. Annars kan utbildning leda till lägre produktivitet och incitament att vara en längre tid utanför arbetet. Här är det också oklart vilka kostnaderna kommer att bli för staten.

I medierna har bemanningsföretagen och småföretagare uttryckt missnöje med att deras branscher inte är delaktiga och att deras synpunkter inte har tagits om hand i förslagen, något som vi också måste beakta.

Innan vi fattar vidare beslut behöver vi nu generellt mycket noggrant analysera konsekvenserna av förslaget och dessutom vad kostnaderna för staten blir.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, skulle jag vilja nämna något om arbetsmiljöfrågorna som också ligger på vårt bord. Särskilt i coronatider har det blivit än mer allvarligt.

Personalen inom äldreomsorgen fick under en lång tid arbeta utan skyddsmateriel. Regeringen skyller tyvärr på arbetsgivarna. Men enskilda små kommuner kan inte gå ut och upphandla skyddsmateriel på en global marknad i en situation som denna. Här måste regeringen ta sitt ansvar och se till att detta aldrig händer igen.

Nu har ett stort antal arbetsskadeanmälningar inkommit till Försäkringskassan, och flera tillbudsanmälningar har kommit in till Arbetsmiljöverket. Det här handlar alltså om liv och död. Det är lätt att säga att man har en nollvision mot dödsfall i arbetet, men här har regeringen brustit i ansvar - som tyvärr på så många andra områden.

Anf. 18 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Egentligen borde man inte begära replik när man i allt väsentligt tycker likadant. Men ibland ställs det frågor, och ibland uppstår det frågor.

En fråga ställdes om den nära anknytningen till arbetsmarknaden när det gäller de nya omställningssystemen och studiemedelssystemet, det vill säga att det ska vara arbetsmarknadsrelevant.

Från Centerpartiets och samarbetspartiernas sida har vi sagt att vi ska genomföra det här avtalet som nästan hela den svenska arbetsmarknaden har ställt sig bakom. Gudskelov står det i ganska tydligt i avtalet att det ska ha anknytning till arbetsmarknaden, så i det här fallet är det någonting som parterna själva har tänkt på. Där finns alltså ett svar.

Jag vill ändå vänligt ställa en fråga, herr ålderspresident. Uppfattar jag det rätt att Kristdemokraterna ställer sig bakom avtalet nu när man uppnått en sådan enorm bredd på arbetsmarknaden och det finns ett så stort engagemang för att genomföra de här viktiga förändringarna, där hänsyn till de små och medelstora företagen naturligtvis är inbyggd i processen?

Anf. 19 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Tack, Martin Ådahl, för frågan! För oss är det självklart välkommet att parterna har kommit överens om ett förslag och att vi förhoppningsvis kan reformera LAS.

Nu är det här inte bara en LAS-fråga, utan det finns ju så mycket mer i det här avtalet. Kompetensutvecklingsfrågorna har vi pratat om under lång tid men aldrig klarat av på grund av finansieringsproblematiken. Då tänker jag att vi måste analysera vilka kostnader det här innebär för staten. Vad innebär en a-kassa som i stället ska läggas på de fackliga organisationerna?

Det är ganska stora förändringar, så i det här läget vill vi inte bara säga ja. Vi måste naturligtvis se en proposition och se vilka konkreta förslag som läggs fram. Vi måste se vad kostnaderna blir för staten och att det blir ett funktionssätt som vi tror blir effektivt.

Självklart välkomnar vi det här och hoppas att det ska komma till ett avslut. Men jag är inte säker på att det är så enkelt som Martin Ådahl ibland vill framställa det som.

Anf. 20 Martin Ådahl (C)

Herr ålderspresident! Jag vill inte polemisera, men jag tror knappast att jag har upplevt eller beskrivit denna process som enkel. I alla stycken har den varit lång och komplicerad, men gudskelov har den nått fram till någonting bra och positivt för alla inblandade parter.

Jag vill bara nämna att parterna bakom avtalet själva inte har begärt att det ska bli en partsbaserad a-kassa och arbetslöshetsförsäkring, utan de vill ha det utrett. De kommer dessutom att utreda det själva, är tanken. Det får vi också följa.

Jag hoppas och tolkar det som - jag tycker mig höra det, även om det är lite otydligt - att Kristdemokraterna ställer sig bakom det som stora delar av Sverige har ställt sig bakom, nämligen principen att reformerna behöver genomföras och idén att detta kan göras med parterna, och att Kristdemokraterna tycker att det är något genuint positivt som man står bakom.

Anf. 21 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Tack, Martin, för frågorna!

Det är viktigt att vi kan diskutera den överenskommelse som har kommit från parterna. Precis som Martin Ådahl säger vill man utreda a-kassan, men det är också flera olika utredningar som nu kommer att ta vid, som jag uppfattar det. Ingenting är ju klart förrän det är klart, och ingen har nog egentligen riktigt kunnat räkna ut vad de olika kostnaderna och effekterna blir.

Som ett seriöst parti måste vi naturligtvis titta på de konkreta förslag som sedan läggs på riksdagens bord. Vi lär få åtkomma i denna fråga, men vi är självfallet positiva till en reformering av LAS.

Anf. 22 Arman Teimouri (L)

Herr ålderspresident! Detta är min första debatt i rollen som ny ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Det är superspännande frågor på många sätt och vis, och väldigt viktiga.

Om jag gör en liten utblick blir jag minst sagt orolig. Drygt 430 000 svenskar står nu utanför arbetsmarknaden. Det är 430 000 personer vars drömmar, dagliga liv och framför allt framtidshopp står i rejäl gungning. Jämfört med samma period förra året är det drygt 100 000 fler arbetslösa. Det är väldigt oroväckande.

Vi kan konstatera att ungefär 173 000 personer är långtidsarbetslösa och har varit inskrivna som arbetslösa i tolv månader eller mer. Vi är visserligen mitt i en pandemi, men det är alarmerande siffror. Risken att fler blir långtidsarbetslösa ökar för varje dag, och för varje dag som går kommer dessa människor ett steg längre bort från drömmar och det dagliga livet och närmare ett större utanförskap.

Låt mig fortsätta. Antalet arbetslösa ungdomar i åldern 15-24 år uppgår till ungefär 117 000 personer, vilket motsvarar en ungdomsarbetslöshet på nästan 21 procent. Drygt var femte ungdom står alltså utanför arbetsmarknaden. Jag blir orolig, herr ålderspresident, för att dagens ungdomar kommer att bli en förlorad generation.

Ett arbete innebär inte bara vad lönekuvertet kan erbjuda varje månad den 25:e. Genom arbete bidrar vi till samhället, både direkt och indirekt, och samtidigt skapar vi en ökad självkänsla. Varje människa vill vara behövd, vill bidra. Det handlar om att gå från ett utanförskap till ett innanförskap. Det handlar om grundläggande behov och något som vi alla önskar och som vi alla förtjänar.

Det finns givetvis några nyckelfrågor. Vi måste förenkla regelverken, och det måste bli enklare att anställa. Förlegade lagar måste bort, och arbetsrätten måste moderniseras. Jag är därför stolt som liberal över att vi har drivit igenom denna typ av reformer inom ramen för januariavtalet. Men räcker det? Absolut inte.

Herr ålderspresident! Det vore inte seriöst att diskutera dessa frågor om vi inte tittade på hur situationen ser ut just nu i Sverige och världen. Covid-19 har lamslagit en hel värld och så även Sverige. I grund och botten handlar det om hälsa och sjukvård, men även ekonomin är under hård press. Att jobb har försvunnit är ingen nyhet. Antalet varsel har ökat markant, och fler har en oviss framtid framför sig. Men vi ska vara ärliga. Det såg inte särskilt bra ut innan coronapandemin nådde Sverige heller.

Men Liberalerna har tagit ett stort ansvar. Vi har genom budgetsamarbetet drivit på för insatser för att rädda jobb. Kraftiga stöd till företag, som exempelvis korttidsjobb, omställningsstöd och omsättningsstöd, har inneburit att fler kan behålla sina jobb. Men trots detta kan vi nog över partigränserna vara överens om att alldeles för många ändå är arbetslösa.

När arbetslösheten ökar, i spåren av den pågående pandemin, är det unga och utrikes födda som drabbas värst. De grupper som stod längst ifrån arbetsmarknaden före pandemin står nu ännu längre bort, och risken finns att den positiva trenden med en ökad andel kvinnor som står till arbetsmarknadens förfogande bryts.

Vi behöver dra lärdomar av de systemfel som har blottats under krisen och se hur vi kan göra arbetsmarknaden mer inkluderande för fler, flexibel och fri från stelbenta strukturer.

Vi välkomnar givetvis i likhet med utskottet de olika insatser som görs för att underlätta för fler att komma i arbete, men enligt vår mening lär dessa åtgärder inte vara tillräckliga. Ytterligare arbete behövs för att på sikt kunna möta den omställning som arbetsmarknaden står inför. Och arbetsmarknaden behöver långsiktighet. Liberalerna har under det senaste decenniet drivit på för att arbetsmarknaden ska präglas mer av flexicurity, där kunskap värderas högre än anställningstid i en kunskapsintensiv ekonomi. Nu ser vi med parternas överenskommelse att vi är på väg att ta stora steg framåt.

Men det krävs både handlingskraft och långsiktighet från politiken. Samtidigt som vi genomför viktiga reformer lyfter vi blicken mot framtiden. Nu behöver vi ha blicken mot vilka utmaningar vi ser om tio år. Därför är det inte mer än rimligt att det tillsätts en långtidsutredning med uppdrag att överblicka vilka förändringar som kan krävas på den svenska arbetsmarknaden fram till 2030. Ett tioårsperspektiv är inte annat än rimligt. Jag tycker därför att det är beklagligt att fler partier inte har ställt sig bakom vår reservation, men alla är fortfarande välkomna.

Herr ålderspresident! På tal om den omställning som arbetsmarknaden står inför: För någon vecka sedan togs ett historiskt beslut av Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal. Vi är välkomnar att dessa konstruktiva parter till slut lyckades nå i mål med en uppgörelse som kommer att leda till en mer flexibel, dynamisk och kunskapsinriktad arbetsmarknad.

Det har skett stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden de senaste 25 åren. Samtidigt har vi en lag som äldre än vad jag själv är. Nu har både politiken, näringslivet, många av facken och inte minst en majoritet av Sveriges löntagare insett att arbetsrätten måste moderniseras för att man ska få bukt med många av de utmaningar vi ser på arbetsmarknaden. Parterna har kommit överens, och det är nu politikens ansvar och uppgift att genomföra överenskommelsen.

Som liberal är jag mycket stolt över att vi genom januariavtalet har gjort denna historiska förändring möjlig. Parterna har förhandlat i åratal, men utan den påtryckning som vi initierade via LAS-utredningen hade man kunnat fortsätta i evighet.

Svensk arbetsmarknad behöver en mer flexibel arbetsrätt, löntagarna behöver bättre möjligheter att ställa om mitt i arbetslivet och inte minst behöver vi lägre kostnader för företagen, så att fler kan gå från bidrag till jobb.

Med moderniseringen av arbetsrätten är vinnarna alla löntagare, oavsett vad man jobbar med, och givetvis de som står utanför arbetsmarknaden. Det är den här typen av förändringar som arbetsmarknaden så innerligt behöver.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi även arbetslöshetsförsäkringen. Vi vet att försäkringen kommer att förändras. I den statliga utredning som presenterats ser jag många kloka slutsatser. Med utredningens förslag blir det mer transparens och mindre krångel både för den anställde och för företagen, och det kommer att bli lättare för företagare och kombinatörer. Detta är givetvis bra på många sätt, men som liberal skulle jag vilja driva det ett steg längre.

Under coronakrisen har det blivit tydligt att a-kassan inte möter de behov som finns. Trots de ändringar som vi genomfört för att det ska vara möjligt för fler att kvalificera sig till a-kassan ställer sig i dag ungefär 2 miljoner svenskar utanför arbetslöshetsförsäkringen. Det är en stor svaghet i det frivilliga systemet. En allmän trygghetsförsäkring fungerar sämre om personer som inte behöver den ställer sig utanför. Även med förslaget från Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster, där Liberalerna drev på för att betänkandets förslag skulle innebära att fler omfattas, bedöms andelen som kvalificerar till a-kassan gå från 40 till 47 procent. Det är inte rimligt.

Låt mig ta två exempel: Unga och friska människor måste betala till sjukförsäkringen, och personer som inte har barn betalar till föräldraförsäkringen. Det är inte mer än rimligt att ha liknande principer även när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Också jag som gammal företagare ser en positiv del i att ha en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, nämligen att det skulle minska skillnaderna mellan att vara anställd och att vara självanställd.

Vi ska också komma ihåg att skattebetalarna fortfarande betalar en majoritet av försäkringens utgifter, trots medlemsavgifter. Indirekt finansieras alltså försäkringen av alla som arbetar, men det är bara de som är medlemmar i en a-kassa som får rätt till hela försäkringen. Från ett liberalt perspektiv vore det inget annat än rimligt att ha en obligatorisk statlig a-kassa, herr ålderspresident. Där är vi dock inte än.

För en dynamisk och kunskapsintensiv arbetsmarknad krävs inte bara de förändringar som parternas överenskommelse innebär, med flexiblare villkor för arbetsgivare och bättre möjlighet till omställning, utan också de förändringar som Liberalerna vill se för att alla som arbetar ska omfattas av ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. På det sättet får vi företag som vågar anställa och arbetstagare som vågar utvecklas.

Herr ålderspresident! Den här debatten är mycket viktig. En god arbetsmarknad är vägen för människor att gå från bidrag till jobb, från ett utanförskap till ett innanförskap. En god arbetsmarknad skapar möjligheternas land för alla.

Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkande AU2 i sin helhet. När det gäller betänkande AU5 står vi givetvis bakom alla våra reservationer, men för att spara lite tid yrkar jag bifall enbart till reservation 2.

Med det vill jag önska utskottets kansli en god jul och tacka för all hjälp under den här tiden. Jag önskar även utskottets ledamöter, och inte minst kammaren och ålderspresidenten, en god jul.

Anf. 23 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! För några månader sedan uttalade Liberalernas arbetsmarknadspolitiska talesperson följande: "Permanenta nivåerna i a-kassan, straffbeskatta företagen, 4 timmars arbetsdag, mer pengar till bidragssystemen. Det är miljöpartiets recept för att minska massarbetslösheten och kicka igång ekonomin efter krisen. Ska sossarna även tillåta mp diktera villkoren för finanspolitiken?"

Detta är väldigt intressant. Min fråga är: Gäller detta uttalande fortfarande?

Anf. 24 Arman Teimouri (L)

Herr ålderspresident! Jag uppfattade i ärlighetens namn inte exakt vad frågan innebar. Jag vet inte om citatet gäller utifrån coronapandemin eller vilka åtgärder ledamoten Mats Green refererar till.

Jag kan bara konstatera att vi har vidtagit kraftfulla åtgärder för att se till att fler ska gå från bidrag till jobb. Vi ska se till att svenska jobb och företag ska räddas under den här perioden, och då krävs vissa kraftfulla åtgärder och paket. När det gäller exempelvis arbetslöshetsförsäkringen, som jag ändå hörde en antydan om, är det en förändring som inte är permanent. Den a-kasseutredning som finns har kommit med förslag som vi ska titta över, och därefter ska vi komma med en långsiktighet i frågan.

Jag tror att jag stannar där.

Anf. 25 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Min fråga var om det som Liberalernas arbetsmarknadspolitiska talesperson uttalade för några månader sedan fortfarande gäller. Jag har nämligen väldigt svårt att få det att gå ihop med att Liberalerna nu är med på en budget som satsar mer än dubbelt så mycket på att göra det mer lönsamt att inte arbeta än på att se till att vi får fler jobb och fler människor som har pengar över i plånboken när skatten är betald.

Jag tycker också att det är intressant att Liberalerna nu uttalar att höjningen i a-kassan bara är tillfällig. Det ska bli intressant att höra vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger sedan.

Jag har en fråga vad gäller extratjänsterna. Anser Liberalerna, precis som Centern, att det är en dålig och ineffektiv åtgärd som behöver begränsas?

Anf. 26 Arman Teimouri (L)

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Mats Green vet också vad det innebär att ingå i ett samarbete, och låt mig vara tydlig: Det finns ett givande och ett tagande i mångt och mycket. Liberalerna har alltid haft som perspektiv att se till att rädda svenska jobb och svenska företag, och det har vi gjort även under den här pandemin. Jag tycker att det är ett stort ansvar, och jag vet att Moderaterna har varit med och tagit ett stort ansvar i dessa frågor. Vi kommer att fortsätta göra det.

Det finns delar där vi inte är helt överens mellan januariavtalets partier, och så kommer det alltid att vara i ett samarbete. Det är ett givande och ett tagande. När det gäller extratjänsterna är väl även det en reform, eller vad man nu ska kalla det, som vi ser stora utmaningar med. Vi får titta över det och se hur vi kan göra förbättringar framöver.

Anf. 27 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Vi närmar oss jul, och det blir en jul som är annorlunda än någon annan vi upplevt. För många blir julen 2020 den första utan en kär anhörig, och för andra blir det en jul då man oroar sig för sin egen eller andras hälsa. Hundratusentals svenskar går ur det gamla året och in i det nya med en gnagande oro för hur det ska bli. Kommer jag att få behålla jobbet? Kommer jag att få ett nytt? Kommer företaget att klara sig eller gå omkull?

Pandemin och dess följder har slagit hårt mot hela vårt samhälle men särskilt drabbat vissa sektorer. Regeringen har sedan i våras lagt inte mindre än tolv extra ändringsbudgetar på riksdagens bord för att motverka och mildra effekterna för människor och företag runt om i vårt land. Det har handlat om åtgärder för att rädda liv och minska smittspridning. Det har varit åtgärder för att rädda i grunden livskraftiga företag och rädda jobb; exempelvis har en halv miljon löntagare kunnat korttidspermitteras. Det har också handlat om att minska människors utsatthet i en redan svår situation genom bland annat höjd a-kassa och borttagen karensdag.

Som redan nämnts har pandemin stor påverkan också på arbetsmarknaden. Arbetsmiljön har hamnat i fokus både för den som måste gå till jobbet och riskera att utsättas för smitta och för den som jobbar hemifrån. Arbetslösheten har, trots omfattande insatser för att rädda jobb, ökat dramatiskt. A-kassorna och Arbetsförmedlingen är satta under hårt tryck när det gäller att hantera ett enormt inflöde av nya ärenden - människor som behöver hjälp och stöd för att klara sin försörjning och komma vidare till en ny anställning.

Vi måste fortsätta att hantera den akuta krisen med tillfälliga, kraftfulla åtgärder och samtidigt säkerställa ett långsiktigt hållbart samhälle och en väl fungerande arbetsmarknad. Alla som kan arbeta ska arbeta. Det är ett löfte vi ger varandra: Var och en av oss bidrar efter förmåga och kan också räkna med samhällets stöd när det behövs. Men det räcker inte. Alla har också rätt till ett arbete som bidrar med mening och utveckling, som ger en lön man kan leva på och som man inte blir sjuk eller skadad av.

Utmaningarna är stora. De människor som redan hade en lång väg till arbete har hamnat ännu längre bak i kön när fler, med bättre cv:n, söker samma jobb. Många med tillfälliga och osäkra anställningar hamnade vid sidan av både omställningsorganisationernas insatser och korttidspermitteringarna när krisen slog till. De gick i stället ut i öppen arbetslöshet. Stressen och pressen på jobbet, som orsakar ohälsa och sjukskrivningar, har på många arbetsplatser ökat än mer. Den omställning till digitalisering och automatisering som redan var i full gång har accelererat, och många jobb som har försvunnit kommer sannolikt inte att komma tillbaka efter pandemin.

På en arbetsmarknad som förändras allt snabbare kommer det att bli allt viktigare att utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken går hand i hand. Kompetensförsörjning och kompetensutveckling är helt avgörande för att möta behoven på framtidens arbetsmarknad.

Därför är det mycket välkommet att regeringen gett Arbetsförmedlingen utökade möjligheter att anvisa arbetssökande till reguljär utbildning och att möjligheterna att studera under både arbetslöshet och korttidspermittering stärkts. Budgeten innehåller ytterligare utbyggda utbildningsplatser inom vuxenutbildning, yrkeshögskola och högre utbildning, liksom ökade resurser för att fler ska kunna gå arbetsmarknadsutbildning. På så sätt utnyttjar vi krisen för att förbättra människors och företags framtida möjligheter till växande och utveckling.

Arbetsförmedlingen får ökade resurser, både för att hantera situationen här och nu och för att stärka den lokala närvaron och finnas som en resurs i hela landet. AF måste kunna möta arbetssökande och arbetsgivare lokalt, förstå den lokala arbetsmarknaden och verka som en strategisk part i förhållande till kommuner och andra aktörer. Samtidigt fortsätter reformarbetet, och ytterligare resurser tillförs även för detta.

Ett särskilt välkommet uppdrag är att Arbetsförmedlingen i samverkan med övriga aktörer ska sjösätta intensivåret för nyanlända, som syftar till att korta vägen till arbete, egen försörjning och integration. Olika insatser som språkutbildning, yrkesvägledning och validering behöver länkas samman till en snabbare och tydligare kedja för de personer som har förutsättningar att komma snabbare in på arbetsmarknaden.

En annan grupp som särskilt behöver uppmärksammas är de cirka 12 procent av befolkningen som har olika former av funktionshinder, varav ungefär två tredjedelar anses ha en nedsatt arbetsförmåga. Dessa personer har en arbetslöshet som är betydligt högre än för befolkningen i övrigt. Fler i den här gruppen arbetar också deltid och har oftare tidsbegränsade anställningar. Här finns en outnyttjad potential som vi borde ta till vara, både för samhällets skull och för individens.

Arbetsmarknadspolitiken behöver ha ett starkare fokus på att dessa personer ska bli delaktiga i arbetslivet. Arbetsförmedlingen ska säkerställa kompetens för ett väl fungerande stöd för dessa personer. Subventionerade anställningar och andra stöd är en viktig pusselbit i detta arbete, liksom Samhall som ska skapa arbetstillfällen för dem som på grund av sitt funktionshinder står utanför arbetsmarknaden. I pandemins spår riskerar den här gruppen att komma ytterligare ett steg bort från arbete, och därför är det välkommet med det ökade anslaget på 400 miljoner till Samhall.

Ytterligare en välkommen satsning i budgeten är de 30 miljoner som tillförs Arbetsmiljöverket för att förstärka och utveckla myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet. Det är ett viktigt arbete Arbetsmiljöverket, polisen, Skatteverket, Försäkringskassan, Migrationsverket, Jämställdhetsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten gör för att motverka skattebrott, arbetsmiljöbrott, felanvändning av subventioner och utnyttjande av utsatta människor, inte minst arbetskraftsinvandrare och andra migranter, och för att säkerställa att konkurrens sker på lika villkor. Under förra året genomfördes nära 2 000 kontroller, som resulterade i att ungefär vart tionde kontrollerat företag fick stänga hela eller delar av verksamheten och att över 10 miljoner i sanktionsavgifter utfärdades.

På en arbetsmarknad som förändras i snabb takt, och särskilt i en ekonomisk nedgång, är ekonomisk trygghet på vägen mellan jobb ett viktigt inslag. Under alliansregeringens första år genomfördes dramatiska förändringar och försämringar av a-kassan. Det blev dyrare att vara med, lägre ersättning, svårare att kvalificera sig och näst intill omöjligt att förutse sitt försäkringsskydd. Det resulterade i att nästan en halv miljon människor lämnade a-kassan. Sedan vet vi hur det gick: Krisen slog till.

Under den S-ledda regeringen har flera förbättringar av a-kassan gjorts, och nu under pandemin har reglerna ändrats så att fler får ersättning och både golv och tak har höjts. Det är mycket välkommet att de förändringarna nu förlängs så att människors inkomst tryggas samtidigt som köpkraften i ekonomin upprätthålls.

Avslutningsvis: Jag har valt att fokusera på våra förslag i det här anförandet, även om mycket naturligtvis finns att säga om oppositionens förslag. Noterbart är dock att både Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill göra kraftiga neddragningar på det här utgiftsområdet, mellan 6 ½ miljard och ungefär 10 miljarder, jämfört med regeringen och samarbetspartierna, detta i ett läge då behovet av stöd till omställning är större än kanske någonsin tidigare.

Det är också anmärkningsvärt att både Moderaterna och Kristdemokraterna vill sänka nivåerna i a-kassan mitt under en pågående pandemi. De som skulle drabbas är de arbetslösa, som redan har tagit en hård smäll i coronas spår. Samma moderater som i april ville lägga 100 miljarder på stöd till krisande företag - i månaden - vill alltså nu skära ned nästan 10 miljarder på stöd till krisande människor. Jag konstaterar att det händer mycket spännande saker i svensk politik men att en sak i alla fall är säker: När det gäller att öka otryggheten för vanligt folk kan man alltid lita på högern.

Med det, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandena AU2 och AU5. Jag vill också passa på att önska talmanspresidiet, alla ledamöter och kanslipersonalen en god och frisk jul och ett gott nytt år.

Anf. 28 Magnus Persson (SD)

Herr ålderspresident! Dagens arbetsmarknadspolitiska program och subventionerade anställningar brister i resultat i form av reguljära anställningar. Enligt statistiken för 2019 gick 5 procent till ett reguljärt arbete efter att ha deltagit i extratjänster. Av de arbetslösa som haft introduktionsjobb gick 7 procent till ett reguljärt arbete. Av dem som erhållit instegsjobb gick endast 5 procent till ett reguljärt arbete. Listan kan göras lång.

Överlag går det att konstatera att regeringens insatser är väldigt dyra och ineffektiva och har så varit i flera år.

Min fråga till Anna Johansson är: Har regeringen för avsikt att fortsätta bedriva en arbetsmarknadspolitik som kostar miljarder år ut och år in men som enbart i undantagsfall leder till reguljära anställningar?

Anf. 29 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Ja, regeringen har för avsikt att fortsätta bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik, det vill säga en politik som ger människor det stöd de behöver för att ta sig in på arbetsmarknaden eller från ett jobb till ett annat. Den forskning som finns visar också att aktiva insatser som innebär att människor får möjlighet att pröva att vara på arbetsmarknaden och att få en utbildning under sin arbetslöshet även leder till att dessa lättare tar sig in på arbetsmarknaden och dessutom får en mer varaktig kontakt med arbetsmarknaden.

De insatser som görs måste naturligtvis vara utformade efter de individuella behoven. Det finns säkert betydligt mer att göra i att utforma insatser som tar bättre hänsyn till de lokala behoven på arbetsmarknaden. Det finns gott om väldigt goda exempel. Men överlag visar forskningen att både subventionerade anställningar och arbetsmarknadsutbildning är effektiva åtgärder för att flytta människor närmare arbetsmarknaden.

Det betyder inte alltid att man går direkt från en sådan insats till ett reguljärt arbete. Det kan ha att göra med att många personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen - även sådana som var inskrivna före pandemin - har stora problem som gör att de har större svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Det finns dock tydliga bevis för att aktiva åtgärder flyttar människor närmare arbetsmarknaden. Många ska naturligtvis också motiveras att gå vidare till utbildning. Ofta är detta skillnaden mellan att stå utanför arbetsmarknaden och att ha ett jobb.

Anf. 30 Magnus Persson (SD)

Herr ålderspresident! Men siffrorna ljuger inte här, Anna Johansson. De visar på extremt dåliga resultat. Arbetsförmedlingen levererar en väldigt liten del reguljära arbeten.

Anser inte Anna Johansson att man behöver titta över systemet och hitta andra vägar att gå? Man har ju provat detta i ganska många år med samma usla resultat till extremt höga kostnader. Har regeringen inga nya verktyg i sin låda?

Anf. 31 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Jag tror att Magnus Persson mycket väl vet att man prövar ganska många olika verktyg. Jag nämnde i mitt anförande exempelvis intensivåret för nyanlända. Det finns också gott om utvecklingsprojekt runt om i landet där man har nått väldigt goda resultat, också med människor som har bedömts stå väldigt långt från arbetsmarknaden. Den forskning som finns på arbetet visar också att subventionerade anställningar och arbetsmarknadsutbildning är effektiva åtgärder.

Jag noterar att Sverigedemokraterna å sin sida skär ned på det här området med 6 ½ miljard. Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt det kommer att förflytta en enda person ett enda dugg närmare arbetsmarknaden.

Vi har olika syn på vad som behövs för att flytta människor så att de kommer närmare arbetsmarknaden, och jag är väldigt glad att det är den socialdemokratiskt ledda regeringens budget som kommer att godkännas av riksdagen och inte Sverigedemokraternas.

Anf. 32 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Innan vi ens hade hört företrädarna för januariöverenskommelsens partier sa jag att de kommer att vilja prata om hälften av den här budgeten, för den andra hälften tror man inte på. Det var definitivt sant när det gäller Anna Johanssons anförande. Det intressanta är inte det hon sa utan det hon inte sa.

Jag har ett antal frågor med anledning av detta.

Min första fråga handlar om Stefan Löfvens löfte från den 1 maj 2015 om att Sverige 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Vår arbetslöshet är nu i stället en av EU:s högsta, och den var det redan innan coronapandemin startade. Jag vill gärna höra någon kommentar om det.

Det ironiska är att vid samma tillfälle, den 1 maj 2015, kallade Stefan Löfven sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar för miljardsvindleri. Mot bakgrund av att Socialdemokraterna nu bland annat är med på att föreslå sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar under en viss tid undrar jag om Anna Johansson fortfarande anser att det är miljardsvindleri.

Min andra fråga handlar om de a-kassehöjningar som Centern och Liberalerna lovade skulle vara tillfälliga. Är det Anna Johanssons och Socialdemokraternas åsikt att de bara är tillfälliga? Jag misstänker att vi kommer att få ett glidande, generellt och ospecifikt svar.

Jag noterar också att Anna Johansson inte sa någonting om arbetsrätten. Det vore intressant att höra några kommentarer även om den.

Anf. 33 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Vi har två minuters talartid i repliker, så det är lite svårt att gå Mats Green till mötes på alla punkter.

Jag börjar med arbetslösheten. Ja, vi har haft och har fortsatt att ha stora problem med hög arbetslöshet. Men något som är oerhört positivt är att vi har haft och fortsätter att ha EU:s absolut högsta sysselsättningsgrad. Det innebär att det är fler människor av den totala arbetskraften i Sverige som går till jobbet och försörjer sig själva. Vi har en lägre andel fattiga i Sverige, och vi har en i grunden robust arbetsmarknad. Jag tycker att det är värt att påpeka.

Vi har fått ett inflöde av människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, vilket har medfört att vi har fått en ökad arbetslöshet. I högkonjunkturen har också fler ansett det mödan värt att söka jobb, vilket också har bidragit till högre arbetslöshetsnivåer.

Den viktiga siffran handlar faktiskt om hur många som är sysselsatta i ekonomin, och där ligger Sverige bra till. Nu går vi in i en kris, men det gör också många andra, och därför behöver vi snabbt se till att återstarta ekonomin så att fler kommer i arbete så fort som möjligt.

Sänkt arbetsgivaravgift för unga är en tillfällig åtgärd. Vi skulle kanske inte själva ha föreslagit den om vi hade styrt på egen hand, men vi tror ändå att i en väldigt speciell situation som den här är det en mindre skadlig åtgärd än under åren då alliansregeringen genomförde den på bred front.

Höjningen av a-kassan är en tillfällig åtgärd. Vi socialdemokrater skulle gärna se att den var permanent, men det som finns i budgetförslaget för nästa år är en tillfällig höjning av a-kassan. Hur det blir sedan beror i alla fall delvis på vad svenska folket väljer att lägga sina röster på i valet 2022.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till Mats Green. Hur tänker sig Mats Green och Moderaterna att en sänkt a-kassa ska medverka till en bättre arbetsmarknad?

Anf. 34 Mats Green (M)

Herr ålderspresident! Man kan alltid lita på att Moderaterna ser till att låg- och medelinkomsttagare får mer pengar över i plånboken när skatten är betald. Man kan också alltid lita på att Moderaterna ser till att fler människor har ett jobb att gå till. Här har Socialdemokraterna misslyckats kapitalt, trots extremt goda förutsättningar i och med en lång och utdragen högkonjunktur.

Vi ser resultatet. Långtidsarbetslösheten hade bitit sig fast långt innan corona kom. Vi har nu den högsta arbetslösheten på 100 år. Återigen ser vi, apropå Anna Johanssons fråga, att en mer förmånlig a-kassa slår direkt mot arbetslösheten i och med att fler människor lämnar arbetsmarknaden och blir bidragsberoende.

Hur kan man försvara det misslyckande som socialdemokratin står för när det gäller arbetslösheten? Ni har brutit precis vartenda löfte ni någonsin har givit.

Anf. 35 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! När det gäller låg- och medelinkomsttagare kan jag konstatera att Mats Green och Moderaterna gärna stärker människors ekonomi med skattesänkningar, men inte för dem som har det allra tuffast - inte för dem som är sjukskrivna, inte för dem som är arbetslösa och inte för dem som har de allra svåraste privatekonomiska lägena. Där vill Moderaterna alltid och i alla lägen slå hårt och skoningslöst.

Jag är övertygad om att någon som har förlorat jobbet i spåren av pandemin inte kommer att få ett enda ytterligare jobberbjudande för att man också får en lägre ersättning under sin arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen är en brygga över till nästa jobb och ska tillförsäkra människor en skälig trygghet. Den vill Moderaterna rycka undan, och jag tycker faktiskt att det är skamligt.

Anf. 36 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Jag vill kommentera en del av det som Anna Johansson har tagit upp här. Hon har anklagat Kristdemokraterna för att vara i stort sett hjärtlösa när det gäller a-kassan.

Jag tycker att man verkligen kan fundera på att om a-kassan nu ska vara en omställningsförsäkring ska det vara just en omställningsförsäkring. Det finns flera studier som menar att den höjda nivån kan spä på arbetslösheten och hämma svensk ekonomisk utveckling. Det är i sin tur dåligt för de arbetslösa att ekonomin inte kommer igång.

Sedan får man titta på vad vi har för alternativ. Vi har lagt mer än regeringen på åtgärder för detta. Vi har lagt 771 miljoner extra på nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkes- och introduktionsanställningar och annat.

Jag vill särskilt lyfta fram en grupp, som jag också nämnde i mitt tal tidigare. Regeringen riktar 400 miljoner till Samhall för personer med funktionsnedsättning. Samhall verkar vara det enda svaret för Socialdemokraterna.

Vi har lagt 300 miljoner på satsningar på de arbetsintegrerande sociala företagen. Tyvärr har regeringen under en lång tid sett till att de alltmer har försvunnit. De är de som oftast kan ta in människor och ge dem ett sammanhang, en meningsfull vardag och en möjlighet att kanske komma ut på vägen mot ett eget arbete med lön, vilket är precis vad Anna Johansson eftersträvar.

Vad är det som gör att ni inte vill satsa på de arbetsintegrerande sociala företagen utan bara ser Samhall som den enda lösningen i dag?

Anf. 37 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Det är naturligtvis inte den enda lösningen, men det är en viktig lösning.

Samhall behöver kunna ta emot personer på många olika typer av jobb och säkerställa att man utvecklar tjänster som efterfrågas och därmed också kan erbjuda meningsfull sysselsättning och arbete för människor som har svårt att få fäste på den ordinarie arbetsmarknaden. Det betyder inte att andra insatser eller andra typer av arbetsgivare är ointressanta eller meningslösa, utan det finns även fortsättningsvis medel till exempelvis lönebidrag och andra typer av insatser där Arbetsförmedlingen har flera verktyg i sin verktygslåda för att ge stöd till personer med funktionsnedsättning.

Jag skulle nog ändå vilja hävda att det här är ett område där ingen regering, vare sig nuvarande eller tidigare, har anledning att slå sig för bröstet. Jag är övertygad om att det är ett område där vi kommer att behöva göra mer insatser och hitta fler verktyg framöver.

Förmodligen behövs det också i hög grad en förändrad syn. Ungefär en fjärdedel av alla med funktionsnedsättning har upplevt diskriminering. Den vanligaste formen av diskriminering är att man upplever kränkningar och ifrågasättande från den egna arbetsgivaren.

Det finns säkert skäl att fundera över hur arbetsmarknaden överlag kan utvecklas på ett bättre sätt för att bereda plats också för människor som har en arbetsförmåga och som kan bidra men som i dag inte får tillfälle att göra det. Det arbetet hoppas jag att vi kan fortsätta ha en god dialog om. Jag tror att det behövs samarbete snarare än motsättningar.

Anf. 38 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Man måste ju låta ord och handling gå hand i hand. Kristdemokraterna höjde till exempel lönebidraget före regeringen. Sedan har regeringen själv höjt lönebidragsdelen så att fler kan omfattas och så att arbetsgivarna får en bättre ersättning för dem som kanske har en långvarig funktionsnedsättning och har svårt att komma in i arbetslivet. Diskrimineringsfrågan är också viktig.

Men när utskottet vid två tillfällen har haft samtal med Arbetsförmedlingen har deras enda svar varit att det inte går att få ut människor med funktionsnedsättning under pandemin. Det finns jättemånga människor, som inte har en funktionsnedsättning, som får ett arbete i dag. Det säger också Arbetsförmedlingen. Alltså måste det vara möjligt.

Jag skulle därför vilja få Socialdemokraterna att ta tag i frågan och se till att de här människorna faktiskt inte bara från talarstolen får höra att de är viktiga utan att det också görs konkreta åtgärder för gruppen. Där menar jag att de arbetsintegrerande sociala företagen har en jätteviktig roll.

Anf. 39 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Där har nog jag och Désirée Pethrus helt och hållet samma syn. Arbetsintegrerande företag men också andra typer av anställningsformer och stöd är viktiga. Det behövs en palett av åtgärder. Men det handlar också om att bereda plats på alldeles vanliga arbetsplatser och skapa större förståelse för att människor med funktionsnedsättning också har mycket att tillföra i arbetslivet och inte enbart är ett problem, vilket många arbetsgivare i dag tycker.

Jag vidhåller att jag tror att det finns en stor samsyn i de här frågorna. Vi kan säkert komma överens om fler och ännu bättre åtgärder för den här gruppen. Det är en viktig men åsidosatt grupp som behöver ytterligare åtgärder för att komma till sin rätt.

Anf. 40 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Anna Johansson sa en del mycket kloka saker om hur den aktiva arbetsmarknadspolitiken och statliga Arbetsförmedlingen ska fungera. Det gör mig glad. Samtidigt är det tyvärr ganska lite i regeringens politik som pekar i den riktningen. Det gör mig ledsen.

När det gäller till exempel lokal närvaro, som togs upp, har Arbetsförmedlingen nu slutredovisat sin bedömning av hur kontorsnätet ska se ut. Även efter det agerande som riksdagen tvingade fram, till och med genom hot om misstroendeförklaring, visar det sig att det i drygt 200 kommuner inte kommer att finnas någon arbetsförmedlare på plats. Det är både en effekt av de medel som Arbetsförmedlingen har fått och av den styrning som sker på grund av den så kallade reformeringen. Man tar bort just arbetsförmedlare och gör om deras tjänster till vad som kan liknas vid telefonister på callcenter. Det är en förberedelse för den privatisering och kommersialisering som den här regeringen har satt sig före att genomföra.

Jag vill höra hur Anna Johansson ser på den utvecklingen och på det faktum att det går i en annan riktning än det hon själv sa vore det kloka att göra med Arbetsförmedlingen.

Anf. 41 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Jag kan börja med att konstatera att kontorsnedläggningarna var en direkt följd av den M-KD-budget som röstades igenom och som ledde till väldigt dramatiska nedskärningar på Arbetsförmedlingen. Den kom dessutom väldigt sent på året. Det innebar att man var tvungen att göra hastiga och kanske inte alltid genomtänkta förändringar.

Det är på det sättet att Arbetsförmedlingen ansvarar för och har fullrådighet över sin egen organisation. Det är också värt att påminna om att Arbetsförmedlingen aldrig någonsin har haft kontor i varje kommun i Sverige och förmodligen aldrig kommer att kunna ha det heller. Dessutom är det kanske inte det mest lämpliga sättet att bedriva den verksamheten. Däremot är det ett faktum att flera kontor har återöppnat, och fler är på gång.

Det viktiga för oss är att det finns en aktiv arbetsförmedling i alla delar av landet. Den som är arbetssökande och behöver ett nytt jobb ska alltså, oavsett var i landet man bor, kunna komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och få det stöd man behöver. Arbetsgivare som söker kompetens ska också få den hjälp de behöver för att hitta rätt kompetens. Arbetsförmedlingen ska också finnas som den statliga parten i den statliga arbetsmarknadspolitiken, som en representant för staten i olika strategiska avseenden. Det kan gälla projekt och samverkan med kommuner. Det kan vara genom folkbildning och andra aktörer. Och det ska fungera över hela landet.

Det betyder däremot inte att det kommer att finnas arbetsförmedlingskontor i landets alla kommuner. Men det behöver ske en förbättring. Därför tillskjuter också regeringen en kvarts miljard för att Arbetsförmedlingen ska öka sin lokala närvaro.

Anf. 42 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Jag och Anna Johansson är eniga om att dramatiska och negativa effekter följde av M-KD-budgeten, som röstades igenom med Sverigedemokraternas hjälp. Däremot hade regeringen och de nuvarande samarbetspartierna möjlighet att korrigera det men har underlåtit att göra det. Det bör man ta eget ansvar för.

Jag är inte ute efter att det nödvändigtvis ska finnas arbetsförmedlingsbyggnader på jättemånga ställen. Men något som inte bara jag utan bland annat kommunerna själva påpekar är att den statliga Arbetsförmedlingens tillbakadragande leder till att kommunerna får ökade kostnader. Just den typen av samverkan som Anna Johansson mycket klokt var inne på behövs blir också väsentligt mycket svårare att genomföra.

Jag hoppas att man följer upp detta mer noga än vad som har framkommit här.

Anf. 43 Anna Johansson (S)

Herr ålderspresident! Det tillförs som sagt en kvarts miljard till Arbetsförmedlingen för nästa år, just för att säkra och öka den lokala närvaron i landet. Regeringen har också varit tydlig med att man inte är nöjd med sakernas tillstånd och att det är något som man kommer att fortsätta följa upp och följa väldigt nära.

Det ska också sägas att många människor kommer att komma i kontakt med den statliga arbetsmarknadspolitiken till delar genom att möta fristående aktörer eller genom att delta i till exempel utbildning på den ort där man bor. Men det räcker inte. Arbetsförmedlingen måste också, i kraft av en statlig myndighet, vara representerad i alla delar av landet. Den måste kunna vara en stark och bra part för att säkerställa att människor kommer i arbete, närma sig arbetsmarknaden och samverka med relevanta aktörer. Det kommer vi att fortsätta följa upp.

Anf. 44 Leila Ali-Elmi (MP)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi utgiftsområde 14 som berör arbetsmarknad och arbetsliv. Inledningsvis måste man konstatera att coronapandemin har skakat om arbetsmarknaden rejält. Pandemin har slagit hårt mot hela världen - mot liv och hälsa. Restriktioner som infördes för att hejda smittspridningen har haft allvarliga konsekvenser på ekonomin.

Pandemin har påverkat oss alla på olika sätt. Vad gäller arbetsmarknaden har vi påverkats olika. Vi kan tydligt se att pandemin drabbar en del grupper hårdare än andra. De som har yrken där det saknas möjlighet att arbeta hemma, såsom välfärdsyrken, har i högre grad än andra utsatts för smittorisk.

Många med otrygga anställningar inom till exempel besöksnäringen blev i ett slag av med arbetet eller har timanställningar som dragits ned till ett minimum. Enskilda människor har helt eller delvis förlorat sin inkomst och försörjningsmöjlighet. Arbetslösheten har gått upp rejält.

Regeringen har infört en rad olika åtgärder för att mildra konsekvenserna för enskilda människors ekonomi och för att hjälpa företag att överleva. Detta är i sig viktiga åtgärder, och väldigt stora summor har avsatts. Bland de stöd som givits finns korttidspermitteringar och omställningsstöd till företag.

Men vi har också gjort det enklare att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen och höjt både taket och grundbeloppet. Att fler nu omfattas av arbetslöshetsförsäkringen och ett förbättrat grundskydd är viktigt.

Miljöpartiet vill att dessa förändringar permanentas. De ligger helt i linje med det vi länge har drivit: att fler ska omfattas av trygghetssystemen.

Arbetsförmedlingen är i en fas av förändring i enlighet med överenskommelsen i januariavtalet. Det är en tuff utmaning för myndigheten att i en sådan omställningsfas samtidigt möta ett mycket stort antal arbetslösa människor och ge dessa tillräckligt stöd.

Arbetsförmedlingen får förutsättningar att hantera situationen genom att regeringen höjer förvaltningsanslaget för myndigheten. Ett intensivår införs inom ramen för etableringsprogrammet för att snabba på nyanländas etablering på svensk arbetsmarknad.

Herr ålderspresident! Arbetslösheten ökade något strax innan pandemin på grund av konjunkturförändringar. Men under pandemin har arbetslösheten skenat, och de som har drabbats allra hårdast är människor med svag förankring på arbetsmarknaden.

Redan innan pandemin hade svensk arbetsmarknad problem med många lediga jobb och många arbetslösa som inte kunde ta dessa arbeten. Även nu finns det jobb inom en del branscher; vissa har till och med fått ett uppsving. Det är dock inte säkert att arbetslösa är rustade att ta dessa lediga jobb. Det finns en kompetensklyfta som behöver bryggas över genom utbildning. Regeringen gör flera satsningar på utbildningsinsatser. Detta ser Miljöpartiet som väldigt viktigt.

Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar på att människor kan få ta del av kompletterande utbildningar så att de kan arbeta inom ett yrke som de tidigare har utbildat sig till eller som de har erfarenhet av. Det bör också finnas goda möjligheter att läsa in en helt ny grundutbildning för att sedan fortsätta att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Att snabbt kunna få ett jobb, även om det är okvalificerat och lönen är låg, kan vara bra om det är ett deltidsjobb vid sidan av fortsatta studier. Jag oroar mig för de röster som menar att ett jobb i alla lägen är bättre än studier. Det ökar risken för att människor hamnar i en situation som de har svårt att ta sig ur. Med utbildning stärker vi den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden.

Förändringstakten på arbetsmarknaden är hög. Många jobb rationaliseras bort på grund av automatisering och digitalisering. Samtidigt ger utvecklingen också nya jobb. Utbildning är därför viktigt inte bara för dem som saknar jobb utan också för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden.

Kompetensförsörjning kommer att spela en stor roll på den framtida arbetsmarknaden. Miljöpartiet har länge lyft vikten av livslångt lärande. Vi är övertygade om att människor mår bra av att utvecklas under sitt yrkesliv och att det stärker deras ställning på arbetsmarknaden.

Vi välkomnar principöverenskommelsen mellan parterna, där det ingår ett omfattande paket för kompetensförsörjning. Det innebär i princip att anställda ska ha rätt till två terminers betald kompetensutveckling. Detta tror vi kommer att vara mycket betydelsefullt. Det kommer att sänka trösklarna rejält för människor att våga och kunna vidareutbilda sig.

Alltför många arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringens ambition är att fler arbetssökande med utbildningsbehov ska välja reguljära studier eller studier inom folkhögskolan. Regeringen föreslår även att medel tillförs för att öka tillgången till korta arbetsmarknadsutbildningar som syftar till att möta behovet inom bristyrken.

Fru talman! Sämst förankring på arbetsmarknaden har utrikesfödda kvinnor med låg utbildning. I den granskning som Kalla fakta presenterade i början av året framgick att kvinnor med utländsk bakgrund missgynnas i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen på grund av diskriminering. De fick inte ta del av insatser i samma utsträckning som män och hade svårare att komma i kontakt med handläggare.

Fördomar och föreställningar ska inte avgöra vilka insatser enskilda får ta del av. Det är viktigt att etableringsinsatserna har ett jämställdhetsperspektiv och att den arbetsmarknadspolitiska bedömningen görs på ett kunskapsbaserat sätt. Riksrevisionen har pekat på vikten av att Arbetsförmedlingen säkerställer att de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna är likvärdiga.

Regeringen tog under förra mandatperioden bort vårdnadsbidraget, och vi har sett till att föräldralediga numera har möjlighet att studera svenska. Detta är viktigt för många som ännu inte har etablerat sig på arbetsmarknaden.

Regeringen har satsat på insatser som kan stärka lågutbildade kvinnors möjlighet till arbete. Extratjänster och introduktionsjobb ger dem som står allra längst från arbetsmarknaden en chans att komma in, inte minst utrikesfödda kvinnor. Detta är väldigt viktigt och gör skillnad i praktiken.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandena AU2 och AU5.

Anf. 45 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Vi har tidigare debatterat ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder. Men en åtgärd vi inte nämnt är det nya anslaget till intensivår för nyanlända - en reform för 100 miljoner som man av någon anledning stoppat in i Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader utan att med ett enda ord nämna detta i budgetpropositionen.

Min fråga till Miljöpartiet är ganska enkel: Anser Miljöpartiet att särlösningar grundat på etnicitet är rätt väg att gå, med den stora arbetslöshet vi har i dag?

Anf. 46 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Jag vill rikta en fråga till Magnus Persson själv: Vad menar ni med särlösningar? Jag har läst er kommittémotion, där ni säger att regeringen grundar sin politik på etnicitet. Vilken etnicitet pekar ni på då? Kan du svara på den frågan?

Anf. 47 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag hör att Miljöpartiets representant inte vill svara på frågan. Men ja, vi är emot särlösningar och kvotering. Jag tycker att en sådan här reform skickar väldigt märkliga signaler till alla de tusentals arbetslösa ungdomar vi har i Sverige i dag, som inte får någon gräddfil in på arbetsmarknaden. Tycker Miljöpartiets representant här i kammaren att detta är rätt väg att gå?

Anf. 48 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Intensivåret är en del av etableringsprogrammet. Det handlar om en individualiserad etablering. I dag har vi ett etableringsprogram på två år, där en universitetsutbildad person och en analfabet får i princip samma insatser.

Ni vill ju avskaffa hela integrationspolitiken. Vilka är era lösningar på de problem som ni ger en väldigt missvisande bild av?

Anf. 49 Saila Quicklund (M)

Fru talman! Min kollega Mats Green har tidigare under debatten talat om arbetsmarknad. Jag kommer att fokusera på arbetsmiljöområdet och Moderaternas ståndpunkter här.

Arbetsmiljöfrågorna har de senaste åren varit kraftigt omdebatterade, bland annat mot bakgrund av det stora antal dödsolyckor på de svenska arbetsplatserna som vi sett under flera års tid. Flest olyckor hittar vi inom branscherna byggnad, transport, jordbruk och skogsbruk.

I genomsnitt har cirka en person i veckan avlidit i en arbetsplatsolycka. Situationen har dock tillfälligt förbättrats något. Pandemieffekter och medföljande permitteringar och korttidspermitteringar kan vara en orsak till något förbättrad statistik på området. Självklart är dock varje arbetsrelaterad dödsolycka alltid en olycka för mycket.

Jag har blivit kontaktad av familjer och föräldrar som tragiskt förlorat sina söner via arbetsplatsolyckor. Syftet med samtalen har varit att anhöriga velat beskriva händelserna samt framföra den viktiga uppmaningen att vi från politiken måste arbeta för att dödsolyckor och olyckor generellt inte ska kunna ske.

De fall jag relaterar till handlar bägge om unga män i 20-årsåldern - den ene från Strömstad, den andre från Östersund - som förolyckats på sina respektive arbetsplatser. Det är varje människas värsta mardröm att mista någon man älskar, och jag tror att ingen riktigt kan föreställa sig vad dessa föräldrar och anhöriga nu går igenom. Jag beklagar verkligen deras sorg. Mina tankar går fortsatt till de förolyckades anhöriga. Ingen ska dö på jobbet. Alla som går till jobbet ska också komma hem till sina nära och kära. Allt annat är oacceptabelt.

Det höga antalet arbetsplatsolyckor måste minska. Här har arbetsgivare, parterna, myndigheterna och inte minst politiken ett riktigt stort ansvar. Samverkan är viktig och nödvändig. Tillsyn, information, kunskapsinhämtning och utbildning måste förbättras, och samverkan mellan myndigheter, vilken i dag inte fungerar, måste bli mycket bättre. Det är några av de åtgärder som behövs enligt oss moderater. En sammanhållen kedja av insatser behövs. Vi moderater har därför skarpa förslag som kan påverka arbetsmiljön för många arbetstagare i en bättre riktning.

Gällande samverkan och en kedja av insatser syftar jag också på Moderaternas historiskt stora satsningar på bland annat Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och Kriminalvården. Arbetsmiljöfrågorna sträcker sig över flera myndigheter, och satsningar måste därför ske brett inom myndighetssfären. Helheten gör skillnad.

Bakgrunden är också att kritik har framkommit gällande att polis och åklagare har för lite resurser till utredningar av arbetsmiljöbrott och att preskriptionstiderna är för korta. För normalgraden är preskriptionstiden två år, för allvarliga arbetsmiljöbrott fem år. Påbörjade brottsfall läggs ned, och viktiga erfarenheter för förebyggande åtgärder förloras på grund av de korta preskriptionstiderna. Moderaterna vill därför dubbla preskriptionstiderna.

Coronapandemin har medfört ett ytterligare ökat fokus på i synnerhet arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Arbetsmiljöförhållandena för just dessa yrkeskategorier och inom dessa områden har varit mycket ansträngda redan före pandemin, och nu är de oacceptabelt stora. Här krävs omedelbara insatser som kan förbättra arbetsmiljösituationen för medarbetarna.

Redan före pandemin hade var tredje kvinna varit sjuk på grund av jobbet de tolv senaste månaderna. Var tredje kvinna - notera det! Värst var det för kvinnor i åldern 30-49 år. En för hög arbetsbelastning är den vanligaste orsaken till att man får hälsoproblem på jobbet, visade Arbetsmiljöverkets rapport. Två tredjedelar av alla personer med arbetsorsakade besvär lider av fysisk smärta och värk. Också problem med nacke, axel och arm är väldigt vanliga. Självklart påverkar dessa smärtor även sömnen och stressnivån negativt.

Inom äldreomsorgen fann Arbetsmiljöverket vid tillsynsbesök att 90 procent av de besökta arbetsställena hade anmärkningar gällande arbetsmiljön. Det visar hur oacceptabel och undermålig arbetsmiljön är för kvinnor inom vård- och omsorgssektorn, en sektor som dessutom i dag har stora rekryteringsproblem. Om vi ska lyckas attrahera personer att utbilda sig och söka arbete inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård - lägg därtill även utbildningssidan - måste arbetsmiljöförhållandena förbättras.

Jag vill lyfta fram fler exempel på arbetsmiljöutmaningar. 20 procent av svenska arbetstagare uppskattas vara utsatta för någon form av kränkande särbehandling varje år. 7 procent utsattes också för mobbning på arbetsplatsen. Mycket av arbetsmiljöpolitiken har haft ett tydligt fokus på dödsolyckor, vilket är helt befogat, men vi måste även uppmärksamma de psykosociala arbetsmiljöerna och deras påverkan på arbetstagare. Vi moderater har uppmärksammat denna del. Därför har vi också förslag till förbättringar.

Jag vill också lyfta fram nya och andra tillbud i spåren av pandemin. Polismyndigheten har fått in över 1 000 anmälningar om tillbud och arbetsskador som är kopplade till smittspridningen. Det kommer hot mot poliser vid ingripanden, och det handlar om att de gripna uppger att de är smittade. Detta är självklart också en viktig arbetsmiljöfråga för polisanställda.

Jag ska nu kort redovisa Moderaternas förslag inom arbetsmiljöområdet.

Vi anser att Arbetsmiljöverket ska utöka antalet inspektioner och handledningstillfällen generellt samt i synnerhet i utsatta branscher. Arbetsmiljöverket ska också genomföra årliga uppföljningar av det systematiska arbetsmiljöarbetet vad gäller både psykosocial och fysisk arbetsmiljö; vård- och omsorgssektorn ska belysas i särskild ordning.

Vi vill stärka tillsynen av arbetsgivare för yrkesgrupper med särskilt hög sjukfrånvaro. Vi vill förstärka utbildningsinsatserna kring arbetsmiljöarbetet. Vi vill förstärka det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa inom ramen för företagshälsovården. Vi vill, som jag nämnde tidigare, också förlänga preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott.

Jag ser fram emot att ta del av vad regeringen lägger fram i den nya arbetsmiljöstrategin. Vi har fortfarande inte fått ta del av någonting som gör att vi kan utröna vad som komma skall. Men detta är en jätteviktig fråga.

Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella och bör så vara. Just nu upplever våra arbetstagare runt om i landet enorma utmaningar och svårigheter på sina arbetsplatser, och vi som är verksamma inom politiken bär ett stort ansvar för att underlätta och skapa förbättringar i denna svåra situation. Uppenbarligen har de insatser som införts inte varit tillräckliga. Här krävs krafttag i samverkan med berörda parter. Politikens och självklart regeringens yttersta ansvar är dock centralt.

Fru talman! Jag vill passa på att önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Anf. 50 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 17 i AU5.

Fru talman! För mig ska Sverige vara ett land där vi kan börja med ingenting och ta oss hur långt som helst, där var och en måste ta sitt ansvar och göra sitt bästa utifrån sina förutsättningar, där samhället finns när det oförutsedda eller olyckan är framme men där vi alla andra gånger tar vårt eget ansvar, fattar egna beslut och hela tiden bidrar för att bygga oss själva och Sverige starka, där skolan är för alla, där dina arbetsinsatser ger dina möjligheter och där du väljer väg för just dig, många gånger om under livet.

Vi lever i en tid med stora förändringar på arbetsmarknaden, även utan pandemin och alla de konsekvenser den har fört med sig. Tyvärr var vi redan innan krisen illa förberedda att möta en stigande arbetslöshet då vi hade den högsta någonsin i en högkonjunktur. Den var EU:s femte högsta totalt sett och tredje högsta i EU för utomeuropéer, bara Spanien och Grekland ligger sämre till.

För invånare med låg utbildningsgrad ser vi att en stor andel har högst grundskola, men en oroväckande stor andel har inte ens det. Det krävs ett rejält häv när vi kommer till vuxenutbildning på alla nivåer. Utbildning och goda språkkunskaper är A och O för att kunna vara attraktiv på svensk arbetsmarknad. Det är en utmaning vi måste ta tag i med kraft då konsekvensen annars riskerar att bli permanent utanförskap.

Fru talman! Det vi nu ser är en förändrad arbetsmarknad med behov av ett längre arbetsliv. Där tar vi till vara gedigen kunskap och erfarenhet från dem som önskar fortsätta arbeta några år till. Det handlar om att ändra värdering till att skatta denna kompetens högt i stället för att rangera ut människor vid en fix ålder.

Min tidigare chef och rektor Sten-Åke Domeij hade minsann inte tänkt att lägga av den dag födelseattesten sa att pensionsåldern var uppnådd. Nej, av oss som hade honom som chef hade nog ingen tänkt tanken att det energiknippet skulle göra så. Men i ett system som är mer till för systemet än för flexibla och tänkande människor finns inget annat än att sluta och starta eget för att kunna få fortsätta att använda sin kompetens.

Men vi ser också ett samhälle där kompetensutveckling och karriärbyten är mer regel än undantag. Det gör att vi måste vara beredda att lära om och lära nytt under hela arbetslivet. Det är ett sätt att hålla intresse och go uppe för vissa, men också en utmaning för andra.

För att fler ska kunna ställa om och hela tiden arbeta för att göra sig anställbara behöver systemet förändras så att man till exempel kan få skatteavdrag för egna utbildningskostnader och att samhället stimulerar till omskolning. Sammantaget ökar detta betydelsen av flexibla vuxenutbildningar som ställer nya krav på omställning. Staten behöver därmed genom sin del och sitt ansvar i samhällskontraktet underlätta för såväl arbetsgivare som individer att investera i utbildning.

Svensk arbetsmarknad plågas av bristande rörlighet och föråldrade regleringar. Människor har alltmer olika förutsättningar när det gäller att få jobb, och företagen har svårt att få människor med rätt kompetens till olika arbetsuppgifter

Fru talman! Målet bör vara att skapa en arbetslöshetsförsäkring som ger en tidsbegränsad ekonomisk trygghet, avdramatiserar en kortvarig arbetslöshet och möjliggör ett effektivt jobbsökande. Vi måste inse att 2000-talets arbetsmarknad inte kan styras med regleringar från 70-talet. Dagens anställningsskydd gör det svårare för människor som inte trivs eller passar på sin arbetsplats att gå vidare.

För att förbättra rörligheten och matchningen på arbetsmarknaden, stärka svensk konkurrenskraft och ge fler möjlighet att ha ett arbete bör turordningsreglerna reformeras till att i högre grad utgå från vem som har bäst kompetens att utföra uppdraget. Även andra delar i lagen om anställningsskydd bör ses över. Till exempel bör provanställningar förlängas från sex till tolv månader för att få fler att våga prova att anställa en medarbetare till, vilket kan sänka tröskeln till jobb för både unga och nyanlända.

För att detta ska vara möjligt måste matchningarna på arbetsmarknaden fungera. I dag kännetecknas svensk arbetsmarknad av stora matchningsproblem. Samtidigt som fler människor än någonsin behöver hjälp för att komma in på arbetsmarknaden är rekryteringsproblemen stora. Arbetsgivare hittar inte rätt kompetens. En väl fungerande matchning, och förmågan att ge den som är arbetslös rätt insats, kommer att spela en central roll för hur vi ska kunna hantera den utmaningen framöver.

Arbetsförmedlingens ineffektivitet och låga förtroende är inte hela orsaken till matchningsproblematiken, men det blir tydligt att en reformering krävs. Vi vill se en struktur där fler aktörer får ta ett helhetsansvar för sina arbetssökande och där få ersättning efter hur väl de lyckas med att hjälpa den arbetssökande in i arbete. Kvalitet måste vara i fokus.

Fru talman! Vi behöver en arbetslöshetsförsäkring som är tydlig, där individen i början har stor frihet att söka sig vägar till nästa jobb och där drivkraften att själv vara aktiv i detta premieras. Arbete och sparsamhet ska alltid löna sig. En försäkring ska vara en kortsiktig hjälp när du är mellan jobb och inte en varaktig försörjning.

Moderaterna vill skapa förutsättningar för en modern arbetsmarknad där människor kan yrkesväxla, bygga på sin kompetens för att behålla ett jobb eller göra karriär. Med en starkare ekonomisk uppmuntran och ökad frihet skulle Sverige kunna få en arbetsmarknadsmodell som skapar både tillväxt och verklig trygghet: den att ha flera arbetsgivare att välja mellan.

Det blir tydligt att vi behöver en arbetslöshetsförsäkring värd namnet. Med det utgångsläge Sverige är i nu behöver vi snarare en omställningsförsäkring för att möta framtidens arbetsmarknad, en arbetsmarknad där fler vågar ställa om och fler kommer till sin rätt.

Fru talman, kammarkollegor! Det har varit ett omtumlande år för oss alla i olika stor utsträckning. Det har varit ett år vi har lärt mycket men också ett år där vi har fått acceptera mycket som jag önskar att vi hade sluppit.

I denna årets sista debatt för vårt utskott vill jag passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Jag vill också rikta ett stort tack till kansliet för ert utförda arbete och ett tack till er kollegor för gott samarbete.

Med visad hänsyn och omtanke om varandra, med hopp om en vaccinationsplan som fungerar, ett samtal till någon som sitter ensam kan vi göra skillnad.

Vågar vi inte lita på tomten - som med allra största sannolikhet har suttit i karantän i år - vill jag önska mig att vi hjälps åt att handla lokalt. Vill vi ha butiker, tjänster, arbetstillfällen och företag kvar i morgon måste vi hjälpas åt i dag.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Anf. 51 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag hade egentligen inte velat förlänga debatten ytterligare. Men det är lite besvärligt när det är olika talare i dessa coronatider, och vi får komprimera våra inlägg. Jag har gått upp i debatten för att yrka bifall till en reservation under punkt 5 som behandlas i AU5.

Jag vill också passa på att säga, eftersom det har tagits upp i debatten, att intensivåret inte har någonting med etnisk diskriminering att göra, som Leila Ali-Elmi har sagt. Det är en åtgärd för att skynda på och effektivisera etableringen så att de som kommer hit inte möts av passivitet utan av ett kompakt och krävande program där människor på snabbast möjliga och kraftfulla sätt integreras i Sverige. Det finns omnämnt både i budgeten och i väldigt mycket av vår kommunikation i samband med budgeten.

Det viktigaste jag vill lägga till när jag ändå är här är att jag som alla andra vill önska en riktigt god jul till arbetsmarknadsutskottet, alla i kammaren, fru talmannen och också till det fantastiska kansliet som vi har haft hjälp av under detta dramatiska och svåra år. Jag hoppas och ser fram emot att 2021 blir bättre för oss allihop tillsammans!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)