Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Anf. 84 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Jag vill för säkerhets skull börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 5.

Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande 23, där regeringens proposition om reformerat stöd till personer med funktionsnedsättning behandlas. Regeringen föreslår att det ska införas två nya socialförsäkringsförmåner: omvårdnadsbidrag till föräldrar med funktionsnedsatta barn och merkostnadsersättning till barn och vuxna med funktionsnedsättning. De nuvarande förmånerna vårdbidrag och handikappersättning avskaffas därmed.

Sverigedemokraterna anser att den del i regeringens förslag som gäller omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning för barn och föräldrar är bra, och det är särskilt bra att stödet nu kan kombineras med deltidsarbete och att det dessutom ska kunna betalas ut till båda föräldrarna.

Regeringens ursprungliga förslag innebar däremot att de särskilda regler med schablonersättning för blinda och gravt hörselskadade som finns i dag skulle upphöra att gälla och att ersättning i stället skulle kunna lämnas för de merkostnader som man har till följd av sin nedsättning, det vill säga att ingen garanterad ersättning skulle ligga som grund.

Denna grupp har alltså i dag, med nuvarande regler, rätt till ersättning på en viss nivå utan att behöva redovisa sina merkostnader. Sverigedemokraterna har ställt sig kritiska till detta och har liksom alliansen yrkat avslag på just denna förändring. Sverigedemokraterna har framfört att det skulle innebära en orimlig redovisningsbörda för den sökande och att detta eventuellt skulle resultera i ett orättvist utfall beroende på vilka resurser och vilken hjälp från omgivningen den sökande har.

Att ansöka om merkostnadsersättning är en krävande process, och därför kan det vara svårt för den sökande att redovisa och svårt för Försäkringskassan att avgöra vad som är merkostnad. Förslaget blir därför inte rättssäkert och heller inte förutsägbart.

Det är därför mycket glädjande att ett enhälligt utskott nu har ställt sig bakom förslaget att bibehålla de nuvarande särskilda reglerna för blinda och gravt hörselskadade och därmed tillstyrker motionerna från Sverigedemokraterna och Alliansen.

Herr talman! En rad remissinstanser konstaterar att dessa funktionsnedsättningar i hög grad medför liknande behov för alla som är drabbade av dem och att en viss garanterad schablonersättning därför är fullt rimlig. Flera av remissinstanserna påpekade också att regeringens förslag riskerar att slå hårt mot deras medlemmar.

Blinda och gravt hörselskadade är inte sällan en eftersatt grupp både ekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt. Många har redan i dag lägre inkomst och sämre ekonomiska möjligheter än befolkningen i stort. Regeringens förslag att ta bort schablonerna skulle minska deras möjligheter att styra över sitt liv. Jag är som sagt därför glad att regeringen svängde i frågan och nu väljer att inte gå vidare med förslaget.

Samtidigt har jag full förståelse för vissa remissinstansers synpunkter om att villkoren ska vara lika för alla med funktionsnedsättning och att prövningen ska utgå från individens behov av stöd. Men jag anser precis som utskottet att det i detta fall handlar om personer som har mycket svårt att kompensera för förlusten av syn och hörsel.

Utskottet noterar också att det kan finnas behov av att kunna återgälda hjälp från omgivningen. Det kan handla om till exempel ersättning för bensinkostnader eller barnpassning som en anhörig eller någon annan har bistått med och som man vill ersätta. Med handikappersättningen har detta varit möjligt tidigare och inneburit en värdefull frihet och stor trygghet. Förslaget om merkostnadsersättning skulle därmed kunna medföra kraftiga försämringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Även om vi är positiva är vi alltså ännu inte helt nöjda med detta, utan vi hade velat se ytterligare förbättringar av stödet till personer med funktionsnedsättning.

Myndigheten för delaktighet har i sitt remissvar framhållit att det är angeläget att skapa ett system för individuella bedömningar som inte är alltför administrativt betungande för den enskilde eller handläggaren. I enlighet med detta anser vi att stödet till vuxna med funktionsnedsättning ytterligare behöver ses över för att undvika onödig byråkrati.

Sverigedemokraterna ställer sig också kritiska till att den nya omvårdnadsersättningen för rena hjälpbehov inte ska omfatta vuxna. Här menar vi att det är högst oklart om merkostnadsersättningen ska täcka upp för dessa hjälpbehov. Denna otydlighet oroar mig och också många funktionsnedsatta.

Av propositionen framgår också att det saknas statistik och sammanställningar över vilka hjälpbehov som tidigare åberopats som grund för handikappersättning. Vad konsekvenserna blir av att ta bort den delen av stödet menar vi är alltför osäkert.

Organisationen Funktionsrätt Sverige bedömer att när hjälpbehovet i den nuvarande handikappersättningen tas bort kommer sannolikt trycket på andra samhällsstöd att öka, och de känner oro för att stödinsatser riskerar att utebli. Det är en oro som jag delar, och jag håller med om att det är viktigt att följa upp dem som nu blir av med stödet så att ingen hamnar mellan stolarna.

Herr talman! Personer med psykisk funktionsnedsättning, som har svårt att ta del av LSS-insatser och många gånger är helt beroende av anhöriga, kan komma att drabbas när hjälpbehovsdelen för vuxna försvinner. I många fall kan behoven täckas upp av andra stöd, men vi menar att det just här ändå finns en risk att många hamnar mellan stolarna. Det är svårt att se konsekvenserna av regeringens förslag när vi ännu inte har sett resultatet eller redovisningen av LSS-utredningen och vilka förändringar som kan följa av den. Jag saknar helt enkelt en bättre kartläggning av konsekvenserna.

Det är såklart förkastligt att angripa en redan hårt utsatt grupp, och därför menar vi att handikappersättningen för rena hjälpbehov bör vara kvar tills regeringen återkommer med ett helt nytt reformerat förslag som är mer rättssäkert och där ersättning för hjälpbehov är inräknad. Vi anser även att regeringen bör vänta tills LSS-utredningen är färdig innan ett nytt reformerat stöd presenteras.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att flera remissinstanser har kritiserat den övre åldersgränsen på 65 år för att beviljas merkostnadsersättning. Vi menar att denna gräns behöver bli mer flexibel och justeras uppåt, då många väljer att stanna i arbetslivet en längre tid. Regeringen bör därför utreda möjligheten att justera den övre åldersgränsen så att den kopplas till den faktiska pensionsåldern och så att ersättning för den som fortfarande arbetar kan beviljas även för funktionsnedsättningar som har uppkommit efter 65 års ålder och som inte är åldersbetingade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 5.

Anf. 85 Rossana Dinamarca (V)

Ledamöter och åhörare! Vänsterpartiet anser att syftet med regeringens förslag är bra, men det finns en risk att flera av förslagen får motsatt effekt. Vi delar regeringens problembild: att regelverket är otydligt och att det finns brister i förutsägbarheten i besluten. Vi anser dock inte att man med dessa förslag kommer till rätta med problemen. Till exempel skulle förutsägbarheten minska om den garanterade nivån togs bort för vissa grupper.

En av konsekvenserna av förslagen i propositionen beräknas bli en kostnadsbesparing på 30 miljoner kronor. Minskningen beror enligt regeringen på att hjälpbehovsdelen i den nuvarande handikappersättningen försvinner, trots att merkostnaderna beräknas öka då fler kvalificerar sig för den ersättningen. Detta gör att vi ser en risk att besparingarna kommer att drabba dem som i dag bedöms ha ett hjälpbehov de får ersättning för.

Vi anser också att konsekvenserna av att göra om vårdbidraget till ett omvårdnadsbidrag inte är tillräckligt utredda och att riksdagen därför bör avslå propositionen. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1.

Handikappersättningen har i dag tre nivåer. Ersättning kan ges för hjälpbehov som överstiger två timmar om dagen och merkostnader över en viss nivå. Hjälpbehovet och merkostnaderna sammanvägs i beslutet. År 2014 fick ca 64 000 personer handikappersättning. Av dessa var 53 procent kvinnor och 47 procent män. Det finns inga exakta siffror på hur många som kommer att drabbas om denna ersättning tas bort, men man räknar med att ca 20 procent kommer att få lägre ersättning eller ingen ersättning alls, framför allt för att hjälpbehov som grund tas bort.

Regeringen anser att detta ligger i linje med det nationella målet för funktionshinderspolitiken, som är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.

Vi anser dock att regeringens förslag riskerar att minska den sociala tryggheten och motverka full delaktighet genom sin utformning. Kravet på den strikta merkostnadsredovisningen riskerar dessutom att inskränka andra rättigheter som finns i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artiklar som handlar om frihet, valmöjlighet och integritet. Utredningen för att få merkostnadsersättning riskerar att bli integritetskränkande och frihetsbegränsande och därmed försvåra jämlikhet i levnadsvillkor och delaktighet.

I propositionen föreslog regeringen att slopa schablonersättningen till blinda och gravt hörselskadade. Ersättningen skulle i stället fastställas med utgångspunkt i de konsekvenser som en funktionsnedsättning medför, och det efter en individuell bedömning. Det kan låta rättvist och självklart att det är individens behov som ska avgöra och att det ska vara tydligt vad som ligger till grund för ersättningen. Att handläggaren ska göra en individuell behovsprövning anser vi i grund och botten är bra, eftersom en funktionsnedsättning kan få olika konsekvenser för olika individer. Tyvärr har vi sett en ökad restriktivitet i bedömningarna gjorda av Försäkringskassan de senaste åren i till exempel beslut inom sjukförsäkring och assistansersättning, detta trots att LSS är en rättighetslagstiftning. Därför är det bra att ett enigt utskott beslutat att ha kvar schablonersättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Många undersökningar visar att personer med funktionsnedsättningar är en ekonomiskt utsatt grupp som till stor del står utanför arbetsmarknaden. I gruppen synskadade ligger arbetslösheten konstant på ca 50 procent, oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Bland dem som har arbete är snittlönen låg. Människor med funktionsnedsättning tillhör de mest ekonomiskt utsatta i samhället. De flesta kan nog också förstå att om man inte kan se eller höra något, har problem att förflytta sig själv eller problem att förstå och uttrycka sig uppstår en mängd problem i vardagen som kan vara kostnadsdrivande. Handikappersättningen har betytt mycket och har kunnat kompensera för bristerna hos andra stödsystem.

Detta förslag bör vägas samman med andra försämringar för gruppen med funktionsnedsättning. Det stämmer att handikappersättningen utformades i en tid när till exempel inte LSS fanns med insatser som assistans och ledsagning. Tyvärr vet vi att denna rättighetslag, som har betytt så mycket för människor med funktionsnedsättning, inte alltid fungerar i dag. Antalet avslag ökar, och många har blivit av med sin assistans. Synskadade har oftast ingen rätt till assistans. Insatsen ledsagning har kraftigt minskats, och om den beviljas är det få timmar som ges.

Vi i Vänsterpartiet kan därför inte heller gå med på att hjälpbehovet som grund tas bort förrän LSS börjar fungera som en rättighetslagstiftning igen och garanterar att människor får det stöd och den hjälp som de behöver.

Vårdbidraget betalas vanligen ut till den förälder som barnet är folkbokfört hos. 85 procent av dem som får vårdbidrag är kvinnor. Omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen ska fördelas till båda föräldrarna om båda vårdar barnet. Det ska fördelas efter föräldrarnas önskemål, och vid olika uppfattningar får Försäkringskassan bedöma behov utifrån hur mycket barnet bor och vistas hos varje förälder.

När det gäller det nya omvårdnadsbidraget riskerar förändringen att utbetalning ska ske till båda vårdnadshavarna att försämra ekonomin ytterligare för ensamstående kvinnor, som redan är ekonomiskt utsatta. Syftet att öka jämställdheten och att öka mäns ansvarstagande för barn är bra. Men så länge ensamstående kvinnor är mer ekonomiskt utsatta än män är det fel väg att gå att försämra för dem. Som vi vet är det oftast kvinnor som tar störst ansvar för barn, och speciellt för barn med särskilda behov. Det framgår av propositionen att kvinnor går ned i arbetstid när de har funktionsnedsatta barn, medan män med funktionsnedsatta barn går upp i arbetstid. Regeringen har i sin konsekvensbeskrivning för jämställdheten utgått från att detta kommer att öka mäns ansvarstagande för barnen. Vi tror att det kommer att leda till att kvinnor blir fattigare.

Ansökan som görs kan dessutom handläggas gemensamt även om den görs av separerade föräldrar var för sig, vilket gör att båda får partsinsyn. Detta kan få förödande konsekvenser för kvinnor som lever gömda. Dessutom menar Försäkringskassan att deras administrativa kostnader kommer att öka mer än vad regeringen tror, bland annat eftersom båda vårdnadshavarna kan ansöka om omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning för samma barn. Utredningarna kommer att bli mer krävande i de fall där föräldrarna inte är överens. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag där konsekvenserna av att införa ett omvårdnadsbidrag har analyserats ytterligare, framför allt för gruppen ensamstående kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Jag yrkar än en gång bifall till reservation 1.

Eftersom detta är mitt sista anförande i denna kammare vill jag passa på att tacka det svenska folket och dem som har röstat på Vänsterpartiet för förtroendet att ha fått inneha detta uppdrag i nästan 16 år.

(Applåder)

Anf. 86 Emma Carlsson Löfdahl (L)

Herr talman! Som politiker blir vi ofta inbjudna till olika organisationer som representerar personer med olika funktionsnedsättningar. De vill berätta för oss hur deras vardag fungerar och hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Ibland får vi testa hur det är att sakna ett sinne. Det kan vara att pröva att ta sig fram i en rullstol i en otillgänglig miljö. Det kan vara att få hörselskydd för öronen för att förstå hur tufft det är att inte höra. Och det kan vara att få en ögonbindel för ögonen för att få viss insikt i hur det är att inte kunna se.

Jag måste erkänna en sak. Jag fuskar. Jag brukar se till att det finns en liten glipa i denna ögonbindel, eftersom jag tycker att det är mycket obehagligt att inte kunna se. Så snabbt jag har möjlighet sliter jag av mig ögonbindeln för att få tillbaka min syn. Men de som lever med dessa funktionsnedsättningar kan inte slita av sig ögonbindeln, plocka bort hörselskydden eller resa sig ur rullstolen. Detta är en verklighet och en vardag som de måste lära sig att hantera. Jag anser att vårt uppdrag som politiker är att göra det vi kan för att underlätta livssituationen för dessa individer med funktionsnedsättning.

I dagens betänkande behandlas reformerade stöd till personer med funktionshinder. Det fanns många kloka förbättringsförslag i den ursprungliga propositionen. Men det fanns en sak som vi liberaler inte kunde ställa oss bakom, och det var att ta bort den schabloniserade ersättningen till döva och blinda.

Handikappersättning har kunnat sökas av dem som har haft ett funktionshinder som leder till ökade merkostnader på grund av denna funktionsnedsättning. Men de personer som är döva och blinda har sluppit precisera sina ökade omkostnader. De har fått en summa som är kopplad till deras funktionsnedsättning.

Jag är liberal, och jag tycker inte att man ska dela in personer i grupper. Jag tycker att man ska utgå från den enskilde individens behov. Men i det här fallet vill jag göra ett avsteg från den principen, då jag anser att detta bara innebär en massa byråkrati för de grupper som har funktionshinder som gör att de möter liknande hinder och svårigheter i samhället. Därför är jag mycket glad för det förslag som i dag ligger på bordet och som innebär att vi inte kommer att förändra denna undantagsregel.

Vi liberaler vill också att merkostnadsersättningen ska följa den faktiska pensionsåldern och inte riktåldern, som i dag. Vi vill att nivån ska kunna höjas eller nybeviljas om man fortfarande arbetar efter riktåldern.

Vi vill även se en möjlighet att få ersättning för kostnader som inte är möjliga att fakturera. Ett exempel på detta kan vara tjänster som utförs av vänner och familj, till exempel att man blir skjutsad någonstans i bil. Då är det ju inte möjligt att få kvitto på den ökade kostnaden. Detta skulle bli betydligt mer kostnadseffektivt än att individen behöver nyttja färdtjänst eller ledsagning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Förutom merkostnadsersättningen ligger det ett förslag om att förändra vårdbidraget och nu benämna det omvårdnadsbidrag. Nu kommer båda föräldrarna att ha möjlighet att ta del av omvårdnadsbidraget. Det ser jag som liberal som något väldigt positivt, då det leder till ett mer jämställt förhållande där båda vårdnadshavarna kan vara delaktiga i barnets omvårdnad.

Vi liberaler vill också ha en större samordning mellan omvårdnadsbidraget och föräldrapenningen, det vi till vardags kallar vård av barn - eller vab, när vi pratar lite slarvigt. I dag finns det inte möjlighet att få föräldrapenning om man behöver följa med sitt funktionshindrade barn till skolan för att informera skolpersonalen om barnets funktionshinder och sjukdom, utan det beror helt och hållet på om man har en arbetsgivare som ställer upp på att man är frånvarande från jobbet. Det tycker inte vi är okej.

Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 6.

Anf. 87 Marie Olsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkande SfU23.

Förslaget om reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning har flera delar som är efterlängtade av många. Det är framtaget under en lång period, och tre olika regeringar har arbetat med frågorna. Det arbetet har lett fram till det här förslaget.

För oss socialdemokrater är det viktigt att forma ett samhälle där alla behövs och där alla kan delta. Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet. Så skapar vi ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige för alla. För oss socialdemokrater är det därför viktigt att det finns fungerande stöd som möjliggör just det.

Funktionshinderspolitiken rör alla politikområden; det handlar om jobb och skola, om samhällsbyggnation, om sjukvård, om barndom och om äldreomsorg. Ytterst handlar det dock om mänskliga rättigheter. För att forma ett samhälle där alla behövs och där alla kan delta är det viktigt att de stöd vi har moderniseras och följer samhällsutvecklingen. Nuvarande regelverk om handikappersättning och vårdbidrag har flera brister och är inte tillräckligt förutsägbart och tydligt. Det handlar därför om ett förslag som bättre stämmer överens med hur det ser ut i dag och i framtiden.

Förslaget innebär att det införs två nya förmåner för personer med funktionsnedsättning - omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning - och att förmånerna handikappersättning och vårdnadsbidrag avskaffas.

Omvårdnadsbidrag ska kunna lämnas för barn som är i behov av omvårdnad och tillsyn utifrån sin funktionsnedsättning. Bidraget ska kunna lämnas till föräldrarna eller till personer som kan likställas med föräldrarna. Bidraget är till för att förbättra föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att tillgodose barnets behov av omvårdnad och tillsyn utifrån en funktionsnedsättning. Omvårdnadsbidraget är inte till för att kompensera inkomstbortfall. Förslaget till omvårdnadsbidrag ska inte innebära någon förändring när det gäller målgruppen för det vårdbidrag vi har i dag.

Det som också är nytt i förslaget och som är väldigt bra är att det nu skapas möjligheter för föräldrarna att fördela omvårdnaden. Det är viktigt att båda föräldrarna får samma möjligheter att tillgodose barnets behov. Att ge båda föräldrarna samma möjlighet att ta hand om barnet signalerar ett jämställt ansvar, och tanken är att det ökar barnets möjligheter till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Här finns ett tydligt barnrätts- och jämställdhetsperspektiv, vilket är välkommet. Precis som för vårdbidraget i dag ska inte behovet av personlig assistans påverkas av om omvårdnadsbidrag lämnas. Det är två skilda saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning har ofta större psykisk och fysisk belastning än andra föräldrar. Det ställs oftast högre krav på föräldrarnas tillgänglighet och flexibilitet. Rätten till deltid skulle ge dessa föräldrar bättre förutsättningar att kombinera föräldrarollen med arbetslivet. Rätten för föräldrar till barn med funktionsnedsättning att förkorta sin arbetstid med 25 procent är därför en viktig och välkommen del i det här förslaget.

Den nya förmånen merkostnadsersättning ska kunna ges till en person som före 65 års ålder har fått sin funktionsförmåga nedsatt och där man bedömer att nedsättningen kommer att vara under minst ett år. Syftet är att ersätta merkostnader som uppstår till följd av funktionsnedsättningen. Det kan till exempel handla om kostnader för hjälp i den dagliga livsföringen, hälsa, vård, kost och resor. Den grupp som får rätt till merkostnadsersättning är i stort sett samma grupp som i dag har rätt till vårdbidrag och handikappersättning.

Enligt regeringens proposition skulle alla med olika funktionsnedsättningar bedömas individuellt utifrån den nya merkostnadsersättningen. Det är också något som har drivits av många organisationer inom funktionshindersrörelsen. Många har velat att stöd ska ges utifrån behov och inte utifrån diagnos. I grunden bör ersättningar utgå från de konsekvenser en funktionsnedsättning medför och efter en individuell bedömning.

Samtidigt har just detta förslag skapat stor oro, framför allt i gruppen döva och synskadade, som i dag har schablonersättning utifrån diagnos. Jag var själv ute på Mynttorget och tog emot en namninsamling mot förslaget att ta bort schablonersättningen som just dessa organisationer hade gjort. Jag gissar att många politiker liksom jag har träffat de olika intresseorganisationerna i olika sammanhang där de har framfört sin oro.

Tanken med regeringens förslag var inte att det skulle spara pengar eller skapa oro hos de människor som är i behov av stödet, utan tanken var att det skulle ge alla en trygghet utifrån sina behov, oavsett funktionsnedsättning. Med anledning av den oro som förslaget har skapat är utskottet också överens om att behålla schablonersättningen för grupperna blinda och gravt hörselskadade. Dagens regler för dessa grupper införlivas därför i den nya merkostnadsersättningen. Däremot ändras nivåerna så att de stämmer överens med de nya nivåerna för merkostnadsersättning.

Avslutningsvis tycker jag att det utifrån skrivningar i motioner är viktigt att påpeka att regeringen avser att följa upp och utvärdera reformen inom ett par år. Alla konsekvenser av en ny reform går inte att förutse, och det kan vara svårt att bedöma om vissa av förslagen kommer att få den effekt vi vill se. Uppföljning och utvärdering är därför en viktig del i det fortsatta arbetet.

Anf. 88 Tina Ghasemi (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Herr talman, ledamöter och åhörare! I dag diskuterar vi en fråga som är väldigt viktig för väldigt många personer, nämligen de som av olika anledningar behöver samhällets hjälp för att klara sin vardag. Det gäller förslaget om reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning.

I regeringens förslag ville man att de särskilda regler som i dag finns för blinda och gravt hörselskadade, med garanterad ersättning på en viss nivå, skulle tas bort och att ersättningen skulle lämnas enbart för de merkostnader som är en följd av nedsättningen. Detta var ett förslag som väckte stor oro inom de grupper som förslaget berör, och vi moderater valde tillsammans med Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna att lyssna på denna oro och arbeta för att dessa regler ska behållas.

Vi menar att de särskilda reglerna för blinda och gravt hörselskadade behöver vara kvar. Det handlar om personer som har mycket svårt att kompensera för förlusten av syn och hörsel. Dessa funktionsnedsättningar drabbar de personer som har dem på ett liknande sätt.

Det innebär också att man har svårt att orientera sig, kommunicera med omgivningen eller ta till sig information. Det blir väldigt svårt att bedöma sina merkostnader då man inte kan göra prisjämförelser eller ta del av erbjudanden. Därutöver har denna grupp ett stort behov av hjälpmedel, och de besöker sjukvård och habilitering ofta.

Dessutom har de särskilda reglerna för handikappersättning för blinda och gravt hörselskadade funnits sedan länge. Vi menar att det känns orimligt att de ska behöva styrka sina merkostnader med kvitton eller liknande. Det skapar en byråkratisering och en osäkerhet som vi inte vill se i detta.

Det skulle också bli svårt, eller rent av omöjligt, att återgälda informella tjänster från omgivningen. Det kan gälla ersättning för exempelvis bensinkostnader eller barnpassning. Med den nuvarande handikappersättningen har detta varit möjligt och inneburit en värdefull frihet och trygghet under en lång tid.

Regeringens förslag riskerade därför att medföra försämringar för denna grupp jämfört med den handikappersättning som de är garanterade i dag. Därför motionerade vi tillsammans om att den ska vara kvar.

Vi är glada att regeringspartierna nu har backat från regeringens ursprungliga förslag om att avskaffa de särskilda reglerna som gäller för just blinda och gravt hörselskadade och i stället ställt sig bakom vår motion.

I övrigt tycker vi att det i grund och botten är bra att både handikappersättningen och vårdbidraget nu reformeras för att bättre stämma överens med dagens funktionshinderspolitik. Det nuvarande regelverket har sina brister, bland annat i fråga om förutsägbarhet och transparens. Det framgår inte tydligt vilka behov som ska ersättas och i vilken omfattning behoven ska förekomma för att bidrag ska kunna beviljas, och inte heller vad som faktiskt är eller ska räknas som en merkostnad framgår tydligt i nuvarande regelverk.

Herr talman! Jag vill därför tacka utskottet för ett bra och produktivt arbete tillsammans, och jag välkomnar slutprodukten som vi står med här i dag. Jag yrkar härmed bifall till Alliansens motion och därmed också till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 89 Rickard Persson (MP)

Herr talman! Det är glädjande och viktigt att vi nu efter en lång process kan reformera stöden som ges till personer med funktionsnedsättning. De nuvarande stöden till personer med funktionsnedsättning, handikappersättningen och vårdbidraget, fyller viktiga funktioner för de funktionshinderspolitiska målen om lika delaktighet och jämlika levnadsvillkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Enligt dagens regler beviljas handikappersättning till personer med nedsatt funktionsförmåga för behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för att kunna arbeta. Ersättning lämnas även för betydande merkostnader som uppstår på grund av funktionsnedsättningen. Vårdbidrag beviljas en förälder för tillsyn och vård av barn som behöver det på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder eller om det uppkommer merkostnader. Gemensamt för de båda stöden är att det görs en sammanvägning av hjälpbehov och omvårdnadsbehov samt merkostnader.

Regeringen har nu föreslagit att reformera stöden till personer med funktionsnedsättning genom att införa två nya förmåner - ett omvårdnadsbidrag och en renodlad merkostnadsersättning som ges till både vuxna och barn. I och med detta föreslås att förmånerna handikappersättning och vårdbidrag avskaffas.

Det finns flera anledningar till att regeringen föreslår att reformera stöden. En av anledningarna är att sammanvägningen av hjälpbehovet och merkostnaderna gör det svårt för såväl den som söker ersättningarna som för Försäkringskassan att följa utfallet och i vissa fall även förstå beslutet.

Regelverkets utformning är helt enkelt inte tillräckligt förutsägbart och transparent samt är väldigt otydligt i många delar. Till exempel saknas tydliga riktlinjer för hur sammanvägningen mellan hjälpbehov och merkostnadsersättningen ska göras. En annan anledning är att det har hänt mycket i samhället sedan stöden infördes och att det i dag finns andra stöd som har till syfte att hjälpa till med det som tidigare innefattades av hjälpbehoven.

Grundläggande i arbetet med den föreslagna reformen har varit att förenkla regelverken så att de blir lättare att förstå för den enskilde och lättare att handlägga för Försäkringskassan. Reglerna har i stort sett varit oförändrade sedan 1970-talet. Det har hänt mycket sedan dess, både inom funktionshinderspolitiken och i samhället i stort. Regeringen har därför kommit fram till att en modernisering av stöden behövs. Det är det förslag som nu ligger för riksdagen.

Regeringen föreslår ett nytt omvårdnadsbidrag som ges till föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning. De nuvarande reglerna med vårdnadsbidrag har inte uppmuntrat till ett jämställt föräldraskap och inte satt barnets behov främst. Därför tycker vi att det är mycket glädjande att vi nu ser till att ersättningarna ska kunna delas lika mellan båda föräldrarna eller med personer som likställs med föräldrarna, till exempel en förälders make. Detta är en viktig jämställdhetsåtgärd och en viktig anpassning för att anpassa stödet till hur dagens familjer ser ut. Det möjliggör för båda föräldrarna att tillgodose barnets behov och ökar därmed barnets möjlighet till en nära och god relation till båda föräldrarna.

De som får omvårdnadsbidrag ska också få rätt att förkorta sin arbetstid med en fjärdedel, vilket är en väldigt viktigt reform för att säkerställa att man kan förena arbete med föräldraskap också när barnet har ett större behov.

I propositionen föreslås att nuvarande handikappersättning ska ersättas med en renodlad ersättning som endast avser merkostnaderna. Den nya merkostnadsersättningen blir tydligare, enklare och mer generös än det tidigare stödet. Tröskeln in i ersättningen sänks, taket höjs något och det införs fler nivåer för ersättning. Man kan nu få ersättning i fem nivåer mot tidigare endast tre. Det gör att fler får tillgång till ersättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

De med höga merkostnader får bättre kompensation, och de mer differentierade nivåerna gör att ersättningen blir mer rättvis utifrån varje persons specifika behov. Detta är mycket positivt. Det tydliggörs även i lagstiftningen vilka kostnader som man kan få ersättning för. Dessa förtydliganden, som inte är och inte kan vara uttömmande i sin helhet, saknas i dagens lagstiftning, vilket har bidragit till den otydlighet som finns i handikappersättningen.

Med detta sagt har jag stor förståelse för den oro över konsekvenserna av förslaget som uttrycks av många synskadade och hörselskadade i och med borttagandet av den garanterade schablonersättningen på det sätt som föreslagits från början.

Vi hade genom förslaget i propositionen hoppats få till stånd nya moderna stöd som bygger på principen om likabehandling där stöd ges till alla grupper utifrån behov och inte diagnos. Men vi har naturligtvis också tagit till oss av den kritik och oro som kommit till oss.

Vi är måna om att denna lagstiftning kommer på plats, som i övrigt innebär en efterlängtad och viktig modernisering av stöden. Den kommer att innebära att fler kliver in i ersättningen och att fler personer får en mer rättvis ersättning, ett bättre stöd för föräldrar och framför allt att allt fler får ett mer tydligt och transparent regelverk.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall utskottets förslag.

Anf. 90 Solveig Zander (C)

Herr talman! Att reformera stödet till personer som har funktionsnedsättning är synnerligen viktigt att göra. Världen förändras, och förhållandena förändras i vårt samhälle. Då måste man uppdatera och modernisera även den delen av vårt sociala nätverk.

En av de punkter som jag och Centerpartiet speciellt vill peka på är självklart den som möjliggör att föräldrar eller likvärdiga ska kunna dela den ersättning som man får när man har ett barn eller en ung person som har en funktionsnedsättning som berättigar till en sådan. Som vi har hört här tidigare betyder detta att det inte alltid, som det näst intill är nu, blir mammorna som tar ut ersättningen. Utöver att man kan dela ersättningen mellan parterna ska man nu kunna jobba deltid. Det är oerhört viktigt, för vi vill att båda könen ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden.

Merkostnadsersättningen, som ska ersätta det som i dag kallas handikappersättning, är jättesvår att fastställa. Alla som på ett eller annat sätt har kommit i kontakt med detta vet hur detaljerat man måste fylla i dessa blanketter om man vill ha dagens handikappersättning.

I en rapport från ISF framgår ganska tydligt hur osäkert det är vem som ska beviljas dagens handikappersättning. ISF säger och skriver att det bygger på en skälighetsbedömning, och den som ska bedöma skäligheten är handläggaren på Försäkringskassan. Det är alltså upp till denna person att tolka att det man uppger är skäligt. Då förstår vi hur olika bedömningarna blir. Detta är sannerligen inte likabehandling och rättvist.

Med det förslag man nu har blir inte tydligheten större, men man har sagt att det ska följas upp och ses över speciellt. Det hoppas vi verkligen att man ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning

Mot denna bakgrund och med vetskap om hur det fungerar i dag finns det all anledning att speciellt uppmärksamma den motion som vi i Alliansen har väckt och som här i dag förmodas få majoritet.

Motionen handlar om att de som är blinda och döva ska få behålla sin schablonersättning. Det finns inte olika nivåer på att vara blind, att inte se, eller att vara döv och inte höra. Andra funktionsnedsättningar kan det finnas grader av, men när det gäller just dessa finns det ingenting som kan vara en grad. Därför är det viktigt att de här personerna får behålla den schablonersättning som de har fått och som infördes redan på 1930-talet. Den uppgår i dag till 2 500 kronor i månaden, och det täcker deras behov av stöd och hjälp. Det motsvarar vad de önskar och behöver för att kunna delta på näst intill lika villkor i samhället.

Jag ställde en fråga till socialminister Annika Strandhäll för ett par månader sedan och undrade varför hon var så emot schablonersättningen. Hon sa då att hon och regeringen hade samtalat med företrädare för handikapprörelsen och att de då hade sagt att de tyckte att det förslag som förelåg var bra, det vill säga att schablonersättningen togs bort. I mina samtal med de synskadade framgår att något samtal med denna handikapprörelse hade ministern inte haft. Ministern sa också vid frågetillfället att hon inte avsåg att ändra förslaget.

Nu gläder det mig och Centerpartiet att regeringsföreträdarna i socialförsäkringsutskottet har tänkt om och ställer upp på att de som är blinda eller döva ska få behålla sin schablonersättning. Det är otroligt viktigt.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till Alliansens motion och till majoritetens förslag i socialförsäkringsutskottet om att vi ska få behålla schablonersättningen till de personer som är blinda eller döva.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 juni.)