Anf. 7 Eva Sonidsson (S)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och säga: Äntligen, äntligen!
Jag valdes in i Sveriges riksdag i valet 2006. Med bakgrund som konsumentvägledare kändes det rätt naturligt för mig att välja civilutskottet, som bland annat ansvarar för frågor som rör just konsumenter. Ungefär samtidigt ökade det som kallades sms-lån drastiskt. Det var nog ingen som riktigt var beredd på den utvecklingen, att så många ville ta och hade behov av snabblån men inte riktigt förstod konsekvensen av dem. Att vi nu efter tolv år kan lägga fram ett betänkande som grundar sig på ett lagändringsförslag från regeringen tycker jag känns riktigt bra.
Jag tror inte att någon av oss i denna kammare är obekant med vad ett sms-lån innebär. Personligen har jag debatterat denna fråga i kammaren ett flertal gånger, inte minst under mina första fyra år i riksdagen. Men kanske några av våra tittare vill veta utvecklingen av detta otyg.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Räntetak och andra åtgärder på mark-naden för snabblån och andra högkost-nadskrediter
Ja, otyg är precis vad jag kallar det, för väldigt många har råkat illa ut - kanske inte med sitt första sms-lån, men med sitt andra eller tredje. Tyvärr brukar det nämligen inte räcka med ett lån. Det blir snarare ytterligare ett lån för att kunna betala tillbaka det första lånet med skyhöga räntor.
Vad är det då som definierar ett snabblån? Jo, det har ett kreditbelopp på mellan 500 och 3 000 kronor, en löptid på mellan 30 och 300 dagar och en hög effektiv ränta från 100 till flera tusen procent. Det är här det börjar.
Alltsedan snabblånen etablerades på den svenska marknaden har de varit omdebatterade och kritiserade. Att de kritiserats beror till stor del på att de ofta riktar sig till och beviljas ekonomiskt svaga konsumenter och att de har väldigt ofördelaktiga räntevillkor. Detta är faktorer som kan bidra till att konsumenten inte har råd att betala tillbaka lånet och att skulderna hamnar hos kronofogden för utmätning. Många använder sig också av snabblån för att på ett kortsiktigt sätt lösa sina ekonomiska problem, vilket tyvärr inte alltid stannar med det.
I en artikel från 2014 beskrevs ökningen av snabblånen som att branschen befann sig på autobahn. Det första halvåret hamnade 160 personer om dagen hos kronofogden på grund av obetalda snabblån. Nog gick det fort alltid!
Låneföretagen kännetecknas av att lånen är lättillgängliga, avser relativt små belopp som lånas ut under en kort tid, oftast riktar sig till ekonomiskt svaga konsumenter och har höga räntor. Det har också förekommit brister i snabblåneföretagens kreditprövning. Många konsumenter har på grund av det haft svårt att betala tillbaka snabblånen.
Efter åtta år av fortsatt ökning tillsatte den rödgröna regeringen en utredning i april 2015. Utredaren fick i uppdrag att överväga åtgärder för att åstadkomma en mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter. De åtgärder som föreslogs skulle i första hand vara riktade mot snabblån. Utredningen fick benämningen Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter. Betänkandet har remissbehandlats, och Lagrådet har yttrat sig.
Som redovisas i propositionen har det under årens lopp vidtagits en del åtgärder för att motverka problem som snabblånen kan orsaka. Vi ska vara ärliga och säga att det har hänt en del. Det har införts strängare krav på information i konsumentkreditlagen. Kreditprövaren ska pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon har åtagit sig enligt avtalet. Sedan 2011 granskas prövningen av Konsumentverket, som också kan ta ut en sanktionsavgift om inte kreditprövningen är tillräcklig. Sedan juli 2014 omfattas snabblåneföretagen av tillståndsplikt från Finansinspektionen med ett tydligt krav på sundhet i rörelsen. Under 2016 infördes en möjlighet för Konsumentverket att omedelbart förbjuda ett företag att låna ut pengar till konsumenter om företagen brister i sina kreditprövningar.
Det bildades också en branschförening för snabblåneföretagen. Den syftar till att verka för en sund och seriös kreditgivning. Där antogs etiska regler som medlemsföretagen har skyldighet att följa. Enligt uppgift är det 60 procent av snabblåneföretagen i Sverige som är anslutna till föreningen. Där finns en hel del kvar att göra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Räntetak och andra åtgärder på mark-naden för snabblån och andra högkost-nadskrediter
Sammanfattningsvis kan man säga att förändringarna i den nya lagen är följande:
Ett räntetak som begränsar kreditgivarens möjlighet att ta ut kreditränta för högkostnadskrediter ska införas.
En högkostnadskredit ska inte få ha en kreditränta eller dröjsmålsränta som är mer än 40 procentenheter högre än den vid varje tid gällande referensräntan. Vid dröjsmål av betalning ska konsumenten inte vara skyldig att betala någon annan form av ersättning än dröjsmålsränta.
Genom att reglerna om räntetak tas in i konsumentkreditlagen kommer de att omfattas av den befintliga bestämmelse i lagen som anger att lagen är tvingande till konsumentens förmån. Konsumenten kommer alltså inte att vara bunden av ett avtalsvillkor som innebär en högre ränta än vad som maximalt får tas ut enligt räntetaket.
Ett kostnadstak för högkostnadskrediter ska införas. För en konsument som tar en högkostnadskredit ska kostnaderna aldrig få överstiga ett belopp som motsvarar kreditbeloppet eller, i fråga om en kontokredit, varje enskilt utnyttjande av kreditbeloppet som konsumenten har gjort. De kostnader som avses är kreditkostnader, dröjsmålsränta och kostnader för åtgärder som syftar till att få konsumenten att betala i tid. Det här blir också tvingande till konsumentens fördel.
Löptiden för en högkostnadskredit ska inte få förlängas mer än en gång. Den får dock förlängas om det inte blir en ökad kostnad för konsumenten eller om konsumenten beviljas en skälig avbetalningsplan för att kunna betala sin skuld.
Det ska i konsumentkreditlagen införas ett krav på att måttfullhet ska iakttas vid marknadsföring av alla slags konsumentkrediter. Marknadsföring som inte är måttfull ska anses som otillbörlig mot konsumenter och kunna leda till sanktioner.
Lagförändringen föreslås träda i kraft den 1 september 2018.
Jag är glad över att vi i utskottet är överens om de stora penseldragen. Sedan finns det säkert strån som vi får plocka in för att fylla penseln. Men jag är glad, fru talman, att kunna ställa mig bakom betänkandet i dag.
(Applåder)