Pensioner

Anf. 23 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Vi ska nu debattera socialförsäkringsutskottets betänkande 2020/21:SfU16 som behandlar inkomna motioner och förslag gällande pensioner.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Sverigedemokraterna har en rad förslag för att stärka och höja våra pensioner. Grundläggande för oss i vår socialkonservativa politiska inriktning är ju att Sverige ska vara ett land med en stark och trygg välfärd, där vi behandlar dem som arbetat och slitit och byggt upp det här landet med vördnad och respekt och ger dem en ekonomisk trygghet. Det är ovärdigt och oacceptabelt att det i dag finns äldre som lever på existensminimum.

Vi har därför tidigare i vår budget föreslagit en höjning av garantipensionen med ytterligare 800 kronor i månaden. I ett betänkande om socialavgifter har vi lyft fram vikten av att regeringen tar tag i och utreder möjligheten att stärka pensionsavsättningarna in i pensionssystemet för att de som arbetat och slitit i ett helt liv sedan ska få ut en större andel av sin lön i pension.

Herr talman! Tyvärr tycker jag att en öppen, offentlig debatt om våra pensioner i dag oftast lyser med sin frånvaro. Det är därför välkommet att i alla fall ha den här debatten i utskottet, där vi behandlar våra motioner, en gång om året, liksom budgetdebatten om pensioner.

År 1991 startades en pensionsgrupp för att värna pensionsöverenskommelsen. Att hitta långsiktiga lösningar för våra pensioner så att pensionerna kan stärkas har såklart ett gott syfte. Jag som tillhör ett av de två partier som inte är med i Pensionsgruppen vill dock framföra att gruppen inte får ta bort möjligheten till en öppen och transparent debatt om vilka reformer som behöver genomföras. Jag måste tyvärr också säga att jag inte är helt nöjd med vad gruppen har åstadkommit sedan 1991, för vi har i dag en situation där det fullkomligt kokar bland landets äldre och pensionärer.

Herr talman! En av reformerna som Pensionsgruppen enats om var att pensionsåldern skulle höjas. Det har man nu också gjort genom att införa en ny, generell riktålder för pension som successivt kommer att trappas upp. Självklart finns det en logik i att vi kan arbeta längre upp i åldrarna i takt med att vi lever längre. Vi anser dock att denna generella höjning inte tar hänsyn till att det inte finns en enda gemensam pensionsålder som lämpar sig för alla individer och alla yrkesgrupper. De som är utslitna som ett resultat av ett långt och krävande yrkesliv ska inte tvingas att stanna på arbetsmarknaden mot sin vilja och sin hälsa.

Dessutom har det kommit rapporter som visar att det inte ger så stor effekt på pensionen som man kanske hade väntat sig. Mantrat "jobba längre, mer pension" visar sig inte stämma för alla, speciellt inte för breda yrkesgrupper som busschaufförer, barnskötare, undersköterskor och städare. Två extra arbetsår efter 65 handlar ofta bara om några futtiga hundralappar per månad i pension, visar beräkningar som SPF Seniorerna har gjort.

Herr talman! Vi menar att arbete längre upp i åldrarna bör åstadkommas genom en betydligt högre grad av flexibilitet och riktade incitament snarare än med tvång, exempelvis genom rätten att gå ned till deltid eller genom införandet av ett särskilt jobbskatteavdrag för äldre som frivilligt stannar kvar på arbetsmarknaden. Vi vill därför uppdra till regeringen att riva upp reformen om att införa en ny och högre riktålder för pensionen och i stället införa positiva incitament för att jobba längre upp i åldern.

Herr talman! En annan reform som regeringen tillsammans med Pensionsgruppen vill genomföra är att kraftigt begränsa valfriheten inom premiepensionen. Den 1 november 2018 kom hårdare krav från regeringen på de fonder som finns i dagens system. I ett andra steg lämnades i november 2019 ett utredningsförslag om regelverk för ett nytt kontrollerat upphandlat fondtorg samt om en reglering av en ansvarig myndighet. Arbetet ska slutföras den 31 augusti 2021, något senare än vad det ursprungligen var tänkt.

De skärpta krav som ställdes på fonder 2018 i det som ibland kallas steg ett var bra och nödvändiga krav för att komma till rätta med bedrägligt beteende, oetisk marknadsföring och svårigheter för konsumenter att få korrekt information i sitt premiepensionssparande. Sverigedemokraterna är däremot av flera skäl kritiska till reformen i steg två.

Den här reformen riskerar att leda till att framtidens pensionärer får en försämrad pension och drastiskt begränsad valfrihet för pensionssparande. Det framtida fondtorget kommer dessutom att kraftigt decimera utbudet av fonder. Genom sin omstrukturering och styrning kommer det att påverka valbarheten drastiskt. Detta leder bland annat till att större, globala indexfonder premieras framför mindre småbolagsfonder.

I dagsläget är cirka 290 miljarder kronor, närmare 20 procent, av premiepensionskapitalet placerat i svenska aktier. Det här bör sättas i kontrast till förslaget från regeringen och pensionsgruppen, där endast 1 procent placeras i svenska aktier. I synnerhet under och efter coronakrisen skulle reformen kunna bli förödande inte bara för enskilda pensionärers premiepension utan också för svensk företagsamhet, där många redan går på knäna.

Vi anser därför att regeringen inte ska gå vidare med den här premiepensionsreformen utan i stället följa upp och utvärdera resultaten av de krav som ställdes på fonder 2018 för att komma åt det som var problemet från början, nämligen oetisk marknadsföring och bedrägerier. Att begränsa valfriheten och slå mot svenska företag på det här sättet är inte rätt väg att gå.

Herr talman! Jag vill också beröra ett ämne som fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden, nämligen vikten av jämställda pensioner. Rapporten Varför får kvinnor och män olika mycket i inkomstpension? från Pensionsmyndigheten visar att kvinnor över tid tagit ett större ansvar för obetalt arbete under småbarnstiden och att både föräldraledighet och framför allt deltidsarbete påverkar den framtida pensionsinkomsten negativt.

Ytterligare en viktig skillnad mellan kvinnors och mäns tid på arbetet är att kvinnor i större utsträckning än män är frånvarande på grund av sjukdom. Kvinnor arbetar ofta på arbetsplatser där den psykosociala arbetsmiljön är mycket krävande. De har ofta människovårdande yrken eller serviceyrken som kräver både engagemang och kompetens samtidigt som inflytandet över den egna arbetssituationen ibland är mycket begränsat, vilket kan leda till utbrändhet och sjukskrivning. Det ser vi också i det mycket oroande ökade antalet kvinnor som sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa.

Herr talman! Det finns två sätt att bemöta denna problematik. Det ena sättet, som regeringen har anammat, är att förutsätta att kvinnor inte själva är kapabla att fatta beslut om hur mycket tid de vill spendera med sina barn och sin familj under småbarnsåren. Man menar att det är påtvingat och något som ska tvingas bort genom lagstiftande kvotering av föräldraförsäkringen.

Vi förnekar inte att sådana situationer kan finnas, och vi förnekar inte heller att ett gemensamt och uppdelat föräldraansvar är positivt. Vi anser dock att utgångspunkten måste vara att familjerna själva får valfrihet att fördela föräldraförsäkringen och arbetstiderna.

Däremot är det helt orimligt att ett ökat ansvar för familj och barn, oavsett om det är en kvinna eller en man som tar det ansvaret, ska drabba pensionerna negativt i den utsträckning som det gör i dag. Sverigedemokraterna ser det i stället som självklart att föräldraledighet och deltidsarbete för att ge barnen en drägligare tillvaro under småbarnsåren är något som ska värderas högre och ge minsta möjliga negativa effekt på pensionen. Här har vi lagt fram förslag om att regeringen behöver utreda hur vi på riktigt kan stärka förutsättningarna för detta, bland annat genom att stärka pensionsrätter för barnår och på andra sätt uppmuntra tid med familjen i stället för att kvotera bort tiden. Vi vill också att regeringen ska verka för mer jämställda förutsättningar i arbetslivet för att förebygga sjukskrivningar.

Herr ålderspresident! Jag vill säga något kort om efterlevandestöd och krav för garantipension.

Barnpension är ett ekonomiskt stöd som betalas ut automatiskt till barnet i de fall både barn och den förälder det gäller varit bosatta i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet. I det fall föräldern inte anses vara bosatt i Sverige krävs det en ansökan, och det är det som kallas efterlevandestöd. Här har vi tidigare haft en rad förslag om att kräva intyg på att föräldern som bor i ett annat land har avlidit. Vi har också krävt att det ska finnas ett svenskt medborgarskap.

I det här betänkandet behandlas förslag om att efterlevandestöd som i dag betalas ut till barn som får stöd från det allmänna och bor i HVBhem inte ska få efterlevandestöd eftersom det finns liknande regler för underhållsstöd som inte heller utbetalas när det ges stöd från det allmänna. Här finns förslag från Socialdepartementet som ska läggas fram i en proposition i maj. Vi förutsätter att så kommer att ske. Detta gäller likaså när det gäller att avskaffa en undantagsregel som gör det möjligt för flyktingar och vissa andra försäkrade att tillgodoräkna sig bosättningstid i sitt tidigare hemland. Det är också något vi vill ta bort. Här finns också en utredning från regeringen där det föreslås att man ska gå vidare med förslaget, och vi ser fram emot att förslaget läggs på riksdagens bord.

Anf. 24 Martina Johansson (C)

Herr ålderspresident! Sverige har ett pensionssystem som jag anser att vi ska värna. Det är uppbyggt på principen att det ska vara självfinansierat och att varje generation ska bära sina kostnader. Tanken med den allmänna pensionen och fondsparandet är att pensionspengarna ska kunna växa. Detta har lyckats sedan början av 90-talet genom att fondsystemet har bidragit till ytterligare medel som har lett till fungerande tillväxt. Till detta läggs sedan tjänstepension och ett eget privat sparande.

Visst har det funnits fondbolag som har misskött sitt uppdrag, men Pensionsmyndigheten har stramat upp hanteringen för att minska risken. Inför de nya upphandlingarna kommer det att ställas ytterligare kvalitetskrav. Men det är viktigt att det blir en valfrihet när det gäller antalet fonder att välja på, och det är viktigt både för spararen och för kapitalet i bland annat de svenska företagen. Genom pensionssystemet investeras pengar även i svenska företag som får en chans att växa och utvecklas. Det genererar i sin tur innovationer och fler arbetstillfällen, och de innebär i förlängningen ökade insättningar till pensionssystemet.

Herr ålderspresident! För att pensionssystemet ska fortsätta att vara hållbart behöver mer pengar fyllas på in i systemet. Regeringen ska lägga fram de slutliga underlagen för att successivt höja riktåldern för uttag av pension. Det är relevant att vi när vi lever längre och längre också arbetar längre. Vi kan även sätta det i relation till att vi träder in på arbetsmarknaden allt senare i livet, och då behöver vi fler år på arbetsmarknaden för att generera medel till vår egen pension. Men det handlar också om att inom ramen för Pensionsgruppens arbete utreda fler sätt att få in mer medel i systemet. Det finns flera olika förslag på detta, men exakt vad som ger förväntad effekt och vad som är hållbart i längden behöver utredas. Jag förväntar mig att regeringen med Ardalan Shekarabi i spetsen ser till att det blir ett gemensamt arbete i Pensionsgruppen på detta ämne.

Herr ålderspresident! Att enbart prata om pensionerna för att få ett hållbart system räcker inte. Vi måste också arbeta för en god arbetsmiljö så att man trivs på sitt arbete och får möjlighet till utveckling. Det gäller även möjligheten till att omskola sig under sitt yrkesverksamma liv. Jag är glad att det inom ramen för det avtal som har förhandlats fram mellan arbetsmarknadens parter också har tagits fram förslag på just dessa områden för kompetens- och omställningsstöd. Du ska kunna utbilda dig även senare under yrkeslivet med stöd av statlig finansiering. Regeringen tar just nu fram konkreta exempel tack vare att Centerpartiet har arbetat hårt för dessa reformer.

Att planera sitt yrkesliv är lika viktigt som att planera sitt boende. Ska det bli hållbart i längden behöver jag, och kan jag, även sent i livet byta yrke. Det är viktigt att vi tror på alla människors lika värde och vikt på arbetsmarknaden. Enbart för att man passerat en viss ålder är man inte passé på arbetsmarknaden.

Jag arbetar för att vi ska kunna studera högre upp i åldrarna och stärka den anställdes framtid på arbetsmarknaden. Det finns många som vill och kan bidra även efter det att de fyllt 70 år. Min mamma är ett exempel. Hon gick inte helt i pension förrän vid 77 års ålder.

Herr ålderspresident! Ett annat viktigt område när det gäller hållbar pension är att kunskapen behöver öka om hur mina livsval påverkar min pension. Hur påverkar det när jag är föräldraledig, arbetar deltid, driver företag med mera? Det finns i dag en stor kunskapslucka om dessa delar, och kunskapen om att dela premiepensionen mellan gifta föräldrar är också låg. Här vill Centerpartiet se att kunskapen ökar hos föräldrar, egenföretagare och studenter om hur olika livsval påverkar pensionen.

Eftersom livsvalen i många familjer fortfarande leder till att kvinnor tar ut en större del av föräldraledigheten än män är det alltså småbarnsåren som leder till lägre pensioner för just kvinnor. Det går att motverka genom att grundregeln ska vara att man delar lika på premiepensionen just under småbarnsåren. I praktiken innebär det att oavsett vem som arbetar delas inbetalningarna lika mellan makarna. Det påverkar dock inte löneutvecklingen för den som är frånvarande från arbetsmarknaden, så detta är inte hela lösningen. Det måste vi komma ihåg.

För att få jämställda pensioner måste vi jobba på flera olika områden. Vi måste bland annat arbeta med attityderna i samhället och för att mannens närvaro i familjen är lika viktig för barnet. Här krävs ett aktivt arbete av dagens unga män och kvinnor med att bryta normerna i samhället, och vi kan även från riksdagen bidra när vi pratar om vad som händer i samband med ett barns födelse i en familj. En lagförändring som innebär att båda föräldrarna automatiskt blir vårdnadshavare behövs för att visa att båda föräldrarna är lika mycket värda från början. Det kan tyckas vara en detalj som ligger utanför det här betänkandets ämnesområde, men den är ändå viktig för att peka på det jämställda föräldraskapet - som i sin förlängning bidrar till mer jämställda pensioner.

Det är viktigt att värna grundprincipen i pensionssystemet, nämligen att varje generation finansierar sin pension, att pensionerna är fristående från stadsbudgeten och att det bygger på en valfrihet via fondval för att få ytterligare tillväxt på sin pension. Tjänstepension och eget pensionssparande är viktigt för att få en högre pension när jag lämnar yrkeslivet.

Jag yrkar bifall till reservation 2, som bland annat berör information om hur livsvalen påverkar pensionen.

Anf. 25 Lorena Delgado Varas (V)

Herr ålderspresident! Pensionärerna har fått stå tillbaka i år. Coronapandemin har lett till att 70-plussares liv kraftigt begränsats. Skillnaden mellan människor fortsätter att växa.

Vi blir allt äldre, sägs det. Men det gäller inte alla. Vi kommer inte att dö samtidigt, du och jag. De ökade klasskillnaderna har lett till att korttidsutbildade kvinnors förväntade livslängd till och med sjunker. Du kan ta tunnelbanan här i Stockholm och åka från hög livslängd till lägre livslängd.

För dem som vi applåderade tidigare, våra så kallade coronahjältar som jobbar inom vården och omsorgen, innebär den höjning av pensionsåldern som regeringen och de borgerliga partierna tidigare beslutat om och som började gälla förra året bara att de får jobba allt längre tid av sina allt kortare liv. Friheten efter arbetslivet är relativ.

Låt oss säga som det är. Hur kan en höjning av pensionsåldern genomföras när kroppen för många av oss inte ens håller för att jobba till 65 års ålder? Tendensen i dag är tvärtom att arbetslivet blir allt tuffare och att allt fler väljer att gå i pension tidigare trots att det ekonomiskt är mycket ogynnsamt. Det borde man ta tag i.

Pensionssystemet funkar inte - inte för att pensionsåldern har varit för låg utan för att pensionerna är för låga. Var fjärde person får ångest av att få hem sitt orangefärgade kuvert, och 13-åringar känner att de behöver börja spara till sin pension redan nu. Det är en befogad oro. De som går i pension i dag kommer att få endast halva lönen.

Herr ålderspresident! Sanningen är att det svenska pensionssystemets ojämlikhet liknar det chilenska pensionssystemets. I Chile kan de med lägst pension inte längre leva på den, och 80-åringar jobbar för att överleva. Här i Stockholm ser vi då och då pensionärer som samlar burkar och många som behöver hjälp för att få mat på bordet.

En av rörelserna som är en del av Chiles sociala uppror är rörelsen för ett rättvisare pensionssystem. I dag tror ingen längre på pensionssystemet i Chile. Det gynnar bara företag, inte pensionärerna. Det har gått så långt att chilenare har tagit ut sin pension i förtid. Man tömmer pensionskassan. Jag hoppas såklart att vi inte hamnar i Chiles situation utan att vi lyckas förändra vårt pensionssystem så att folk återfår förtroendet för det.

Varför är det alltid de äldre som ska få det sämre? De har slitit och byggt upp landet men får betala när de som redan har ska ha ännu mer. Det är skamligt.

Vi svenskar arbetar i dag längst i hela EU. Samtidigt ligger vi i botten när det gäller nivån på pensionerna. Vi har störst andel fattigpensionärer i Norden. Nära hälften av alla kvinnor som är ålderspensionärer i dag har garantipension, alltså det lägsta statliga bottenskyddet.

Orsaken till pensionssystemets problem är att det är underfinansierat. Det är huvudorsaken till att det ger så låga pensioner. Detta har en betydligt större påverkan än pensionsåldern. Det är därför du kan arbeta ett helt liv och ändå få en pension som inte är mer än hälften av din lön.

Vänsterpartiet vill att inbetalningarna till pensionssystemet höjs. Skatten ska också vara lika oavsett vad inkomsten kallas. Straffskatten som pensionärer i dag betalar ska bort, och skatteklyftan mellan pensionärer och andra löntagare ska slutas. Det måste gå att leva på sin pension efter ett helt arbetsliv.

Herr ålderspresident! Sverige är i dag det land i Norden som har högst andel fattiga pensionärer. Andelen fattiga pensionärer i Sverige är också högre än genomsnittet i EU, enligt siffror från Eurostat. År 2018 hade omkring var femte kvinna och var tionde man över 65 år en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten, alltså gränsen för relativ fattigdom. Över 300 000 svenska pensionärer riskerar att hamna under EU:s fattigdomsgräns. Kvinnor får i genomsnitt 69 procent av mäns pension, och skillnaden ökar med åldern.

Varannan kvinnlig pensionär har garantipension eftersom inkomstpensionen är så låg. Garantipensionen är i dag konstruerad så att de som lever på garantipension halkar efter den övriga befolkningen. Sedan garantipensionen infördes 2003 har pensionärer med garantipension igenomsnitt haft en realinkomstökning på 15 procent i jämförelse med 45 procent för förvärvsarbetare. Det innebär att den här gruppen blir fattigare för varje år.

Regeringen skapar ökad ojämlikhet. Det syns inte minst i de budgetpropositioner som man tidigare lagt på riksdagens bord.

Samtidigt som man gör på tok för lite för pensionärerna sänker man skatten för de redan rika. Att ta bort värnskatten kostar drygt 6 miljarder per år. För bara drygt halva den summan hade man kunnat bifalla vårt förslag och ge rejält höjda pensioner för dem som byggt upp vårt land. Men nej, i stället har regeringen valt att ge mer till dem som har de allra högsta inkomsterna. Pensionärerna får vänta - igen.

Herr ålderspresident! Varje pensionär ska ha råd att leva gott. Man ska kunna ge födelsedagspresenter till barnbarnen och den extra guldkanten till sig själv. Man ska kunna ha aktiviteter, köpa månadskort till kollektivtrafiken, träffa vänner och äta lite godare mat. Man ska kunna leva, inte bara överleva. Endast det bästa är gott nog åt pensionärerna.

Vänsterpartiet vill höja pensionerna. Vi vill ha ett annat pensionssystem, ett rättvist pensionssystem som ger verklig ekonomisk trygghet när arbetslivet är över. Det måste göras om. Höj inbetalningen till systemet, och se till att det blir en rimlig fördelning mellan pensionärer! Det är vad vi föreslår.

Vänsterpartiet gör inte skillnad på pensionärer och pensionärer. Därför föreslår vi givetvis också att ersättningen höjs och att straffskatten tas bort för landets så kallade sjukpensionärer. Dessutom ska även de omfattas av det höjda taket i bostadstillägget.

Vi vill också höja garantipensionen med 800 kronor per månad i ett första steg. Det skulle gynna framför allt arbetarkvinnor. Vi får höra att det är dåligt därför att "respektavståndet" inte upprätthålls. Men det avståndet kan väl inte upprätthållas genom att de som har lite får ännu mindre? Det är inte klok politik. Det är inte att ta ansvar.

Kvinnor som jobbat deltid för att ta hand om barn och familj ska inte behöva betala ett högt pris för det. Vänsterpartiet är här oenigt med bland annat Kristdemokraterna, vars partiledare säger om kvinnor som får låg pension: "Gör andra val, få annat resultat." Man ignorerar helt betydelsen av dessa kvinnors yrkesval.

Herr ålderspresident! "Så låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv" gäller i dag inte alla. Vänsterpartiet vill ändra på det.

Jag står bakom båda Vänsterpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation 3 under punkt 1.

Anf. 26 Hans Eklind (KD)

Herr ålderspresident! En bra pension för dagens och framtidens pensionärer är Kristdemokraternas målsättning. Vi vill ha ett seniorvänligt pensionssystem som ger ekonomisk trygghet, och där är vi inte helt och hållet i dag. Vi kristdemokrater arbetar därför på både kort och lång sikt för att åstadkomma förändringar inom pensionssystemet som ska möjliggöra för alla att känna ekonomisk trygghet på ålderns höst.

Hur vi gör detta finns utförligt redovisat i vår motion om pensionerna. För att spara tid yrkar jag dock bara bifall till den gemensamma reservation som vi har tillsammans med Centerpartiet om en automatiskt delad premiepension för föräldrar, vilket är ett av våra förslag för att skapa mer jämställda pensioner. Det är alltså reservation nummer 5.

Vi kristdemokrater har länge varit drivande för att skapa bättre ekonomi för våra pensionärer. Under alliansregeringarna 2006-2014 förhandlade vi fram fem skattesänkningar för pensionärer och dessutom tre höjningar av bostadstillägget. Vi har i Pensionsgruppen varit med och sett till så att garantipensionen nyligen höjts, liksom taket i bostadstillägget.

Tillsammans med Moderaterna avskaffade vi i statsbudgeten 2019 den särskilda löneskatten för äldre, som införts av vår nuvarande regering - en extraskatt för seniorer som kan och vill jobba lite längre efter pensionsåldern och fortsätta som sjuksköterska, lärare, barnskötare, hantverkare och så vidare.

Vi kristdemokrater har sedan flera år tillbaka i våra budgetar gång efter gång lagt fram fullt finansierade förslag till hur man kan ta bort skillnaden i skatt på arbete och pension. Vi har även återkommande lagt fram förslag om ett förstärkt jobbskatteavdrag för personer som är 69 år och äldre, för att skicka tydliga signaler till svensk arbetsmarknad om att de seniorer som orkar och vill ska kunna jobba. Men det ska också vara en signal riktad till dessa seniorers plånböcker. Man får en ekonomisk uppmuntran om man gör en insats. Har man 20 000 kronor i månadslön skulle det innebära en tusenlapp mer i plånboken för den som kan och vill.

Herr ålderspresident! Jag börjar med att nämna dessa exempel så att var och en som vill sedan med enkelhet kan kontrollera detta och se att Kristdemokraterna prioriterar de äldres situation, inte bara när det är dags för valrörelse.

Herr ålderspresident! Kristdemokraternas budgetalternativ när det gäller detta utgiftsområde innebär också att vi tar bort undantagsregeln för flyktingar och andra skyddsbehövande när det gäller kvalificeringen till garantipension. Garantipensionssystemet är en förmånsbestämd grundtrygghet för dem som haft låg eller ingen förvärvsinkomst under livet. En person måste dock ha varit bosatt i Sverige i minst tre år för att ha rätt till garantipension. För att få full garantipension ska personen ha bott 40 år i Sverige och ha jobbat i minst 40 år från det att vederbörande fyllde 16 år till och med året för 64-årsdagen.

I dag finns det dock särregler som gör det möjligt för personer som beviljas uppehållstillstånd att räkna in tiden i sitt ursprungsland. Kristdemokraterna anser att denna undantagsregel ska tas bort, något som även Garantipensionsutredningen föreslog häromåret. Det innebär att dessa personer, liksom andra som inte har kvalificerat sig för garantipension, i stället kommer att få äldreförsörjningsstöd. Sammantaget skulle detta innebära en besparing på ungefär en halv miljard kronor.

Vi har också med en förstärkning av ekonomin för pensionärer med små marginaler genom en ytterligare höjning av taket för bostadstillägget, till 7 500 kronor för ensamstående och 3 750 kronor för personer som är sammanboende.

Herr ålderspresident! Jag vill även detta år avsluta med att ta upp att vi måste prioritera arbetet med jämställda pensioner. Kvinnliga ålderspensionärer har i regel lägre pensioner än männen. Detta beror i huvudsak på att kvinnor har färre år på arbetsmarknaden och en i genomsnitt lägre anställningsgrad, på ojämlikheter i lönestrukturen och på att män och kvinnor återfinns i olika yrken.

Ett av flera förslag som vi har är att premiepensionen med automatik ska delas lika mellan föräldrar, alltså precis tvärtom jämfört med hur det fungerar i dag. Vill man inte dela lika får man, menar vi, aktivt ansöka om detta. Gifta par eller registrerade partner ska kunna överföra premiepensionen till varandra. Det kan man redan i dag, men det är få som känner till det. Det är synd, för att om detta utnyttjades i högre grad skulle gapet mellan kvinnors och mäns pensioner minska. Kristdemokraterna anser därför att vi av jämställdhetsskäl bör gå vidare och se till så att premiepensionen automatiskt delas lika. Vi säger att den regeln ska gälla så länge de gemensamma barnen inte har fyllt tolv år.

Herr ålderspresident! Vi har nu i debatten hört att vi måste höja pensionsavgiften för att få upp pensionerna, och vi har hört att pensionssystemet är underfinansierat. Jag vill påminna ledamöterna om att solvensöverskottet i inkomstpensionen just nu är över 800 miljarder kronor; det är all time high. Det är inte ett underfinansierat inkomstpensionssystem som är problemet. Jag vill säga det som en korrigering eftersom detta framförs i debatten, men det stämmer inte. Vi har ett solvensöverskott på 800 miljarder kronor just nu.

Anf. 27 Teresa Carvalho (S)

Herr ålderspresident! Att gå i pension ska vara något att glädjas åt - en nyvunnen frihet med mer tid för barnbarnen och möjlighet och att avnjuta morgonkaffet utan att behöva hasta iväg. Du ska kunna glädjas åt livet och känna ekonomisk trygghet i den pension som du har tjänat in under ett långt arbetsliv. En del pensionärer har det gott ställt och kan njuta av tillvaron.

Men det finns många andra pensionärer som vrider och vänder på varje krona. Orättvisorna, ojämlikheten och ojämställdheten som finns i samhället och inte minst på arbetsmarknaden avspeglar sig också i pensionskuvertet. Låg lön, dåliga villkor och mycket deltidsarbete ger en för låg pension.

För oss socialdemokrater står det klart att pensionerna måste höjas, för både dagens och morgondagens pensionärer. Därför behöver vi göra förbättringar av pensionssystemet men också förändra strukturerna. De har nämligen minst lika stor inverkan på pensionerna.

Hittills den här mandatperioden har vi genomfört flera förbättringar på pensionsområdet. Steg för steg har vi arbetat bort den orättvisa ordning som den gamla moderatledda regeringen införde, som innebar att pensionärer fick betala högre skatt än den som arbetar. Det var naturligtvis en helt orimlig ordning eftersom pension är uppskjuten lön och ska beskattas lika.

Med bred enighet i Pensionsgruppen gjorde vi också förra året en historiskt stor satsning på att höja garantipensionen och taket för bostadstillägget, vilket gav ett mycket välkommet tillskott till de pensionärer som har det allra sämst ställt. För många innebar det en bra bit över 1 000 kronor i månaden.

Och inte minst infrias Socialdemokraternas kanske viktigaste vallöfte inför denna mandatperiod: Pensionstillägget kommer att börja betalas ut i september till ungefär hälften av landets pensionärer. Det går till dem som har arbetat och slitit ett helt arbetsliv men ändå får ut en låg pension. Det handlar om undersköterskor, städare, busschaufförer, barnskötare och många fler, som har gnetat på, dag ut och dag in, trots låg lön och många gånger dåliga villkor. För dem höjs pensionen med upp till 600 kronor i månaden. Maxbeloppet, drygt 7 000 kronor om året, riktas just till dem som har arbetat ett helt arbetsliv men ändå får en allmän pension som är så låg som mellan 11 000 och 14 000 kronor i månaden.

Låt mig också tydliggöra, så att det inte råder några som helst missförstånd, att den lilla pensionshöjning som kom i början på året inte hade någonting med pensionstillägget att göra. Det var den vanliga indexuppräkning som sker varje år. Pensionstillägget kommer att börja betalas ut i september.

Allt det som jag nu har nämnt har varit viktiga steg i rätt riktning, men det räcker inte. Pensionerna måste fortsätta att höjas, och vi socialdemokrater har satt målet att alla på sikt ska få ut minst 70 procent av sin slutlön.

Herr ålderspresident! Vi har i grunden ett robust och långsiktigt hållbart pensionssystem. Men trots att det är stabilt levererar det alldeles för låga pensioner åt för många av landets pensionärer. Det beror huvudsakligen på två faktorer.

Den ena är att pensionssystemet är underfinansierat i den meningen att vi faktiskt inte betalar in de 18,5 procent av lönen som ursprungligen beslutades. Det var detta man från början bedömde skulle behövas för att man skulle kunna upprätthålla rimliga nivåer på pensionerna. Därför vill vi socialdemokrater öka inbetalningarna till pensionssystemet. Vi har drivit på i denna fråga i flera år, men hittills har det saknats politiska förutsättningar att få igenom förslaget här i riksdagen. Detta kan jag bara återigen beklaga, men samtidigt kan jag glädjas åt att vi nu har kommit överens mellan partierna i den blocköverskridande Pensionsgruppen om att vi nu i närtid - inte en dag för tidigt! - ska göra en översyn av just avgiftsnivån. För oss socialdemokrater är det en mycket angelägen och prioriterad fråga.

Den andra anledningen till de för låga pensionsnivåerna är något som i grunden är mycket glädjande, nämligen att allt fler lever allt längre. Bara under den här debatten ökar medellivslängden i vårt land med ungefär tio minuter. Så snabbt går det. Det är naturligtvis en stor framgång för vårt samhälle och vårt land, men att vi lever längre innebär också att den pension vi tjänar in genom arbetslivet måste räcka i allt fler år som pensionär. Därför måste vi se till att fler orkar ett lite längre arbetsliv.

Då måste arbetsförhållandena bli bättre och möjligheterna att byta yrkesbana bli fler. Och den som är sjuk eller blir utsliten i förtid måste få känna trygghet från kringliggande socialförsäkringar. Tyvärr är det inte riktigt så i dag, utan många tvingas ta ut sin ålderspension i förtid trots att straffet blir en låg pension resten av livet, rent av en ekonomisk chock.

Ja, det är rimligt att den ökade medellivslängden medför ett något längre arbetsliv, men det behövs samtidigt en ventil, så att personer som blir utslitna i förtid kan avsluta arbetslivet värdigt och få ut en anständig pension. Sverige är ett av få jämförbara länder som inte har någon sådan ventil. Dessutom har vi ett regelverk som är så restriktivt att det är nära nog omöjligt att bli beviljad sjukersättning. Detta tycker vi socialdemokrater är orimligt. Vi vill inte att det ska fortsätta att vara på det sättet. Därför har regeringen tillsatt en utredning som tar sikte just på den här problematiken. Men det kommer att krävas att fler partier är beredda att göra förändringar. Jag hoppas på det. Till detta får vi ju anledning att återkomma i andra sammanhang.

Herr ålderspresident! Vi socialdemokrater har genom tiderna kämpat hårt för pensionerna. På 50- och 60-talen var ATP lösningen på den fattigdom som annars hade varit verkligheten för många svenskar. Några decennier senare stod vi i stället inför risken att vältra över stora skulder på framtida pensionärer och spräcka generationskontraktet. Därför sjösattes det nya och mer hållbara pensionssystemet i bred enighet runt millennieskiftet.

Men när drygt 20 år nu har passerat ser vi återigen en ny verklighet med nya problem. I dag levererar den allmänna pensionen för dåligt, och det innebär att man i högre utsträckning får förlita sig på tjänstepensionen. Den kollektivavtalade tjänstepensionen är en mycket viktig del av vårt pensionssystem. Den ska värnas. Men det är inte alla som har tjänstepension, och den tenderar dessutom att gynna höginkomsttagare mer än arbetare, som i regel redan har en lägre allmän pension.

Min poäng är därför att en bra tjänstepension inte får innebära en acceptans för en låg allmän pension. Tvärtom måste den höjas, och det kommer vi socialdemokrater att fortsätta att kämpa hårt för.

Den som har arbetat och bidragit till vårt samhälle och byggt Sverige till det fantastiska land det är ska kunna gå i pension och känna trygghet med en rimlig inkomst. Man ska kunna gå på teater eller på fotbollsmatch - när pandemin tillåter, är det bäst att tillägga. Man ska kunna åka och hälsa på barnbarnen i en annan del av Sverige. Pensioneringen ska betyda frihet.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 28 Julia Kronlid (SD)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Carvalho, för anförandet! Socialdemokraterna och Pensionsgruppen har ju gått fram med reformen att höja riktåldern för pension. Samtidigt säger Socialdemokraterna sig värna arbetarklassen. Det är lite av ert mantra. Därför blir jag förvånad över reformen, för den slår ju väldigt hårt just mot hårt arbetande industriarbetare, undersköterskor, städare och andra som inte kan arbeta lika högt upp i åldrarna. Även om vi kan leva längre har inte alla samma möjlighet att arbeta längre upp i åldrarna. I dessa yrken blir man mer sliten och kan behöva gå i pension i en lite lägre ålder.

Det har också kommit fram uppgifter om att samma grupp inte alls tjänar speciellt mycket på att arbeta längre. Det kanske bara ger några futtiga hundralappar extra i pension. Vad är Socialdemokraternas respons på detta?

Varför är det så viktigt att höja riktåldern? Varför inte i stället skapa positiva incitament för dem som vill och har möjlighet att arbeta längre upp i åldrarna? Det borde kunna ges större möjlighet att arbeta deltid, större möjlighet till jobbskatteavdrag och sådana reformer i stället.

Höjningen av riktåldern slår väldigt hårt. Varför vill Socialdemokraterna stå fast vid att gradvis höja den nuvarande riktåldern? Det kommer ju att slå mot dem som arbetar hårt i slitsamma yrken.

Att man ska kunna få sjukersättning tycker jag också är bra, men det är ju under Socialdemokraternas tid vid makten som bedömningarna har varit så hårda att det är nästan omöjligt att få sjukersättning. I dag hamnar man alltså i en väldigt svår sits när man varken kan gå i pension eller få sjukersättning.

Anf. 29 Teresa Carvalho (S)

Herr ålderspresident! Det var många delar i repliken från Julia Kronlid, men jag ska göra mitt bästa för att hinna bemöta alla delar.

Vad gäller åldersgränserna i pensionssystemet vill jag säga att vi har ett robust och hållbart pensionssystem. Det innebär bland annat en flexibel pensionsålder. Det finns dock en lägsta ålder för när man har möjlighet att ta ut sin allmänna pension, och det tycker jag är rimligt. Jag tycker också att det är rimligt att den lägsta åldern förskjuts i takt med att medellivslängden ökar.

Däremot är det oerhört viktigt att den som blir sjuk eller utsliten i förtid och inte har möjlighet att hänga kvar i arbetslivet ska fångas upp av andra trygghetssystem. Det är inte rimligt att man ska behöva nalla på sina pensionspengar om man blir tvungen att lämna arbetslivet i förtid. Det får till effekt att man får en mycket låg pension resten av livet.

Det här är inte rimligt. Det måste finnas andra trygghetssystem som fångar upp detta. Det är också vår socialdemokratiska politik.

Jag blir beklämd när jag hör Julia Kronlid säga att det är vi socialdemokrater som har gjort hårdare bedömningar när det gäller sjukersättningen. Det är helt enkelt inte sant. Lagen har inte ändrats. Däremot har tillämpningen stramats åt på ett sätt som vi tycker har gått alldeles för långt. Det är därför vi lägger fram förslag och utredningar om att göra det mer generöst. Vi ser nämligen att fler personer behöver ringas in i den delen av sjukförsäkringen. Vi tycker inte att det är rimligt att den som blir utsliten i förtid ska behöva nalla av sina ålderspensionspengar i förtid, för då blir pensionen väldigt låg.

Anf. 30 Julia Kronlid (SD)

Herr ålderspresident! Vad gäller frågan om huruvida regeringen har varit med och påverkat så att det har blivit mycket mer åtstramningar och hårdare bedömningar när det gäller både sjukpenningen och sjukersättningen skulle jag verkligen vilja rekommendera ledamoten Teresa Carvalho och alla som lyssnar på denna debatt att titta på Uppdrag gransknings dokumentär om detta. Där framgår med all önskvärd tydlighet hur regeringens styrning har påverkat så att det har blivit hårdare bedömningar.

Däremot ska jag säga att jag är väldigt positiv till den utredning om sjukersättning som jag själv sitter i och som handlar om att det ska bli en mjukare bedömning, speciellt för de äldre men även för andra. Jag hoppas verkligen att den kommer att leda till konkreta resultat.

Men vi står fast vid - det är också något som vi hör väldigt mycket från pensionärerna, som i alla fall vi försöker lyssna in - att den höjda riktåldern kommer att slå hårt mot vissa arbetsgrupper. Den kommer heller inte att ge den effekt på pensionen som man kanske har gett sken av att den skulle göra.

Det finns mycket vi kan debattera i fråga om pensionerna. Jag skulle nu vilja beröra ett ämne, nämligen detta med jämställda pensioner.

Vi är överens om att det borde bli mer jämställda pensioner. Däremot är vi kanske inte helt överens om hur det ska uppnås. Socialdemokraterna vill kvotera, så att man delar lika. Vi tycker att föräldrarna borde få välja detta själva. I stället för att man ska fördela det så att det blir lite dåligt för båda borde man göra så att det inte blir dåligt för någon. Målet borde väl vara att det ska ge så lite konsekvenser för pensionerna som möjligt om någon väljer att gå ned i deltid eller ta ut föräldraledighet. Vad har regeringen för förslag och konkreta åtgärder för att uppnå detta mål?

Anf. 31 Teresa Carvalho (S)

Herr ålderspresident! Låt mig börja med att konstatera att vi vill se till att pensionerna höjs. Det är Socialdemokraternas primära mål på detta område.

Det finns ett stort problem i att medellivslängden ökar så pass mycket att det per automatik innebär lägre pensioner om vi inte gör någonting. Detta problem måste vi adressera. Krasst sett finns det två sätt att höja pensionerna.

Det ena är att vi kan se till att fler kan arbeta lite längre. Det tycker vi socialdemokrater är rimligt, men vi ser att det då behövs en ventil för dem som blir utslitna i förtid. Det kommer vi socialdemokrater att fortsätta att kämpa hårt för, och vi hoppas att fler partier ska få den insikten. Sverige är ett av få länder som inte har en sådan ventil inom sjukersättningen. Vi tycker att det är rimligt att en sådan finns för dem som blir utslitna i förtid.

Det andra är att vi behöver betala in mer till pensionssystemet. Också där har vi drivit på under flera år, men jag kan konstatera att det inte har funnits politiska förutsättningar för att få igenom det här i kammaren. Det beklagar jag. Men Socialdemokraterna fortsätter att kämpa hårt för att vi ska öka inbetalningarna till pensionssystemet, så att pensionerna på sikt kan höjas. Också där hoppas jag att fler partier kommer ut på banan.

Sedan ställde Julia Kronlid en fråga. Eller jag vet inte riktigt om det var en fråga, men det var ett resonemang om jämställdheten. Jag delar helt problembilden: Pensionerna är inte jämställda. Där behöver vi göra väldigt mycket. Däremot delar jag nog inte de lösningar som Julia Kronlid lite grann var inne på. Vi ser nämligen att det stora problemet är att det finns mycket ojämställda strukturer, inte minst på arbetsmarknaden. Ska vi få jämställda pensioner behöver vi också se till att samhället i övrigt blir jämställt.

Anf. 32 Ann-Sofie Alm (M)

Herr ålderspresident! En vacker vårdag i maj 1913 beslutade riksdagen att införa den första socialförsäkringen i världen som i stort sett omfattade hela befolkningen - den allmänna pensionsförsäkringen. Det var ett viktigt beslut för vårt välfärdssamhälle.

Pensionsåldern sattes till 67 år. Och, herr ålderspresident, medellivslängden var då 56 år. För dem som inte kunde bo med sin familj återstod på denna tid endast den kommunala fattigvården. Män fick högre ersättning än kvinnor eftersom kvinnor levde längre. Det fanns kritiker som sa att pensionen var för låg och att den var diskriminerande gentemot kvinnor.

Det nuvarande pensionssystemet infördes i slutet av 1990-talet av en bred majoritet bestående av moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och socialdemokrater. Pensionsåldern sattes till 65 år.

Medellivslängden är i dag 85 år för kvinnor. Medellivslängden ökar med tre och en halv timme varje dygn. Det är ganska fantastiskt, men det utgör såklart en anspänning för pensionssystemet, som måste förändras i takt med tiden.

Vi är, med ökande livslängd, som tur är friskare långt upp i åldrarna. Att känna att man är behövd och till nytta är oerhört kraftgivande för varje individ, oavsett vilket skede i livet man är i. En höjd pensionsålder är därför viktig för dem som vill, kan och orkar arbeta längre. Samhället behöver den kompetens och erfarenhet som människor som haft ett långt arbetsliv har. Vi moderater ser gärna ett förstärkt jobbskatteavdrag redan från 64 års ålder just därför.

Dagens pensionssystem är uppbyggt så att de som arbetar i dag betalar in till dagens pensioner. Därför vilar ett tungt ansvar på staten, regeringen. De har ett tungt ansvar att göra sitt för att människor ska ha ett arbete. Ska pensionsåldern höjas måste arbetslivet bli mer hållbart, så att människor orkar arbeta längre. Arbetslinjen måste också stärkas. Det måste bli mer lönsamt att arbeta, och det måste bli mer attraktivt att anställa. Utbildningar måste bli mer flexibla så att människor kan starta om mitt i livet och byta karriär.

Kunskap om vad pension faktiskt innebär måste brett ut i samhället. När Kommunal till exempel förhandlade bort pensionsavsättningarna till förmån för mer pengar i plånboken borde de kommunalanställda ha fått mer kunskap om konsekvenserna för deras pensioner.

Herr ålderspresident! Trots att skillnaderna i utbetalning på grund av kön upphörde redan 1946 har män och kvinnor fortfarande ojämlika pensioner eftersom de har gjort olika livsval på grund av tidens tradition och på grund av samhällets förväntningar. Män och kvinnor har i praktiken inte haft samma möjligheter att ha en karriär utanför hemmet, och många är de kvinnor som har och kommer att få en låg pension.

Unga människor måste i högre grad få veta att deras livsval påverkar. Varje individs pension är helt beroende av hur mycket man arbetar, hur länge man arbetar och vilken livslön man har. Dessutom är tjänstepensionen oerhört viktig, och här kan parterna på arbetsmarknaden göra en insats genom bättre avtal. Det är i grunden, och i teorin, ett rättvist system vi har.

Moderaterna vill se en utredning om hur dagens pensioner kan bli mer jämställda. Man kan via statsbudgeten förbättra pensionerna genom pensionstillägg, men om man verkligen vill ge pensionärerna mer i plånboken sänker man skatten, vilket vi moderater gör. Med Moderaternas budgetförslag sänks skatten för en genomsnittspension med 300 kronor i månaden, upp till maximalt 550 kronor för högre pensioner. Det är fyra gånger mer än regeringens skattesänkning. Med andra ord höjer Moderaterna pensionerna fyra gånger mer än regeringen.

Våra skattesänkningar sluter även skatteklyftan mellan pensionärer och dem som arbetar, det som någon här benämnde som straffskatt. Den sluter vi helt därför att det är rätt och därför att det är rättvist.

Det så kallade respektavståndet handlar också om rättvisa. I dag är det alldeles för liten skillnad i pension mellan den som har jobbat ett helt liv med låg lön och den som inte har jobbat alls. Det är resultatet av att man förbättrar grundskyddet, vilket inte är helt oproblematiskt. Moderaterna vill ta bort det undantag som finns i garantipensionen och som gör att de som invandrar inte behöver kvalificera sig in i systemet.

Till sist, herr ålderspresident, anser Moderaterna att debatten om pensionerna måste vara livfull och vibrant. Pensionssystemet är alltför viktigt för att låta snabba förändringar utifrån vallöften och partipolitik komma in i Pensionsgruppen. Vi måste ta vårt ansvar för att pensionssystemet ska vara hållbart över tid. Pensionssystemet måste vara långsiktigt. Var och en ska kunna lita på att pensionen tryggt betalas ut efter ett helt arbetsliv.

Anf. 33 Bengt Eliasson (L)

Herr ålderspresident! Den liberala utgångspunkten är att ingen ska behöva vara orolig för sin ekonomi när man blir äldre. Vårt pensionssystem är stabilt och bygger på långsiktiga överenskommelser. Det är med en stolt liberal historia vi kan säga så. En av de stora fäderna vid det nuvarande systemets tillblivelse 1999 var den liberale riksdagsledamoten Bo Könberg, som skapade stabiliteten och grunden i dagens system.

Utgångspunkten, herr ålderspresident, är att det ska löna sig att arbeta och betala in till pensionssystemet. Denna utgångspunkt är djupt rotad i samhället och bidrar till trovärdighet och stabilitet. Och det är fakta att Sverige har ett av världens kanske mest stabila pensionssystem. Enkelt uttryckt finansieras dagens pensioner av dem som jobbar i dag, bortsett från premiepensionen som var och en sparar till själv. Ju mer man betalar in och ju senare man går i pension, desto mer får man ut. Medborgarna skyddas mot politiska infall och tjänar på att arbeta och betala in mer skatt. Allt detta finns det ett brett medborgerligt stöd för, vilket kanske är det allra viktigaste för att verkligen känna trygghet.

Herr ålderspresident! Många har nämnt Pensionsgruppen, som är en ganska unik uppfinning eller tilldragelse. Pensionsgruppens uppgift är att värna pensionsöverenskommelsen och att vårda pensionsreformen och de grundläggande principer jag nyss nämnde. Värdet av arbetet i Pensionsgruppen kan inte överskattas. Där arbetar vi med gemensam kunskapsbildning och konsensusbeslut, vilket borgar för politisk långsiktighet och stabilitet. Detta måste givetvis vårdas och värnas av alla ingående partier i Pensionsgruppen.

Men, herr ålderspresident, många medborgare upplever tyvärr att dagens pensionssystem är svåröverblickbart och lite krångligt. Det kan jag förstå. Det är ett pedagogiskt problem som måste tas på största allvar av oss politiker. Vi behöver tala mer om pensionerna och debattera dem mer här i kammaren så att det blir tydligt hur systemet fungerar och hur vi i partierna ser på det med våra skillnader och olika ingångsvärden.

Ett återkommande felaktigt antagande, som många nämnt här i talarstolen i dag, är att systemet är en egen försäkring där det man har betalat in på ett eget konto sedan kan plockas när man blir gammal, men riktigt så fungerar det inte. Till viss del - för premiepensionen - fungerar det så, men inte för den allmänna pensionen. Systemet finansieras, som jag nämnde tidigare, till stor del efter hand genom nya generationers arbete. Det är viktigt att poängtera.

Herr ålderspresident! Andelen äldre i befolkningen ökar i förhållande till andelen förvärvsaktiva, och pensionssystemet belastas då allt fler behöver dela på samma kaka. Det är i och för sig inte negativt, utan det är väldigt positivt då det framför allt är friska år som vi lägger till livet på gruppnivå.

Äldre människors kunskap, kompetens och erfarenhet behövs verkligen, och vi måste därför bland annat se till att de tas till vara bättre i studielivet men framför allt i arbetslivet. Därför vill vi i Liberalerna att åldersgränsen för hur länge man har rätt och möjlighet att studera eller vara kvar på jobbet ska höjas. På sikt bör pensionsåldern och rätten att stanna kvar i studier eller i arbetslivet knytas till medellivslängdens utveckling så att vi slipper fatta nya beslut allteftersom utvecklingen sker. Den som arbetar efter 65 bör därför betala lägre skatt. Man behöver också ha andra morötter för att kunna utvecklas och fortsätta att utveckla sin arbetsplats, sin omgivning eller sin egen kompetens efter det att man har fyllt pensionär.

För att intjäna samma pension som tidigare grupper av pensionärer kan alltså den aktiva arbetsperioden för de äldre förlängas. Det innebär betydande vinster för den enskilde, för näringslivet, för samhället och för oss alla. Dagens unga måste också förbereda sig för ett längre och mer omväxlande arbetsliv än i dag. Ett längre arbetsliv utgör en fördel på de arbetsplatser som kämpar med att behålla kompetens under stora generationsavgångar.

Höjd pensionsålder anpassar hela pensionssystemet till dagens medellivslängd. Det innebär att vi måste anpassa arbetsplatser och förbättra arbetsvillkoren för de äldre. Att medellivslängden är högre innebär inte per automatik att kroppen är utrustad för längre tids arbete, och därför måste arbetslivet, arbetsplatserna och samhället få till en kraftfull utveckling så att man kan, vill och orkar. Det innebär också att det måste bli enklare att byta arbete och att utveckla och använda kompetensen bättre.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, är Liberalernas förslag om att överföra pensionsrätter från kvinnor till män och tvärtom vid skilsmässa viktiga. Det behövs som en god valfrihetsreform. Det behövs också tydlig information och mer valfrihet när det gäller hur man uppmärksammar och hur det ska se ut när man lämnar över till exempel efter föräldraledighet under sitt äktenskap eller samliv. Pensionsrätterna ska inte överföras mellan könen av tvång eller per automatik utan därför att man vill och kan.

Anf. 34 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident! Sverige har ett stabilt pensionssystem. Det är robust med säkrad finansiering. Det ska klara kriser, också långvariga kriser, politiska skiften och kortsiktiga politiska prioriteringar. Statskassan ska inte kunna riskeras genom politiska nycker. Vi har en bred politisk förankring bakom systemet, och det krävs en bred politisk enighet för att göra nödvändiga justeringar. Det är bra.

Miljöpartiet är sedan rätt många år tillbaka representerat i Pensionsgruppen. Det är också bra. Vi vill värna denna stabilitet och långsiktighet i pensionspolitiken. Miljöpartiet är ett parti som vill och kan ta ansvar.

Men det finns självklart en del problem och utmaningar att ta tag i vad gäller pensionerna. Pensionsgruppens senaste överenskommelse från 2017 om långsiktigt höjda och jämställda pensioner lyfter fram några av dessa utmaningar. Det är viktigt att vi fokuserar på att lösa dem. Men vi har också fortsatta utmaningar framför oss.

Det är många som upplever att pensionen är för låg. Den dag man tar klivet från lönearbete in i pensionen försvinner alltför ofta uppemot halva inkomsten. Vi behöver, i enlighet med denna överenskommelse, höja pensionerna, i synnerhet för dem som har allra lägst pension. Vi behöver också mer jämställda pensioner.

Men vi behöver även en bättre ekonomisk fördelning. I dag har vi en sämre ekonomisk fördelning i gruppen äldre pensionärer än i befolkningen i övrigt. Sådant skapar revor i välfärden. Vi har nu börjat se en växande grupp hemlösa pensionärer, inte minst i min egen valkrets Stockholms stad.

Pensionssystemet måste också bli mer flexibelt, så att personer med tunga yrken eller yrken med psykisk press inte drabbas ekonomiskt för att de behöver avsluta lönearbetet i förtid.

De medel, alltså det kapital, som vi sparar själva eller gemensamt till kommande pensionsutbetalningar måste arbeta för en hållbar framtid, inte bara för den enskilda pensionären utan också för planeten. Vårt pensionssparande - det privata sparandet, tjänstepensionen och premiepensionen - måste bli mer hållbart. Det handlar inte minst om att vi ska klara klimatutmaningen och det åtagande som vi har tagit på oss i och med Parisavtalet. Det måste bli lättare att spara hållbart, och vi behöver tydliga regler också för det gemensamma sparandet.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet gick till val på att höja pensionerna för dem med allra lägst inkomst. Det har vi gjort. Vi har höjt garantipensionen och taket i bostadstillägget. Det blev ett välkommet tillskott för många relativt sett fattiga pensionärer. Men vi kan inte säga att det var tillräckligt. Den resan kommer att behöva fortsätta. Grundskyddet behöver fortsätta att stärkas. Och vi kan då inte skylla på att de som har lönearbetat i låglöneyrken också har låg pension.

Respektavståndet ska inte vara ett hinder för att stärka den ekonomiska tryggheten och livskvaliteten för en alldeles för stor grupp pensionärer med mycket låga inkomster. Också de som har arbetat och slitit ett helt liv i hemmet obetalt har rätt till en pension som faktiskt går att leva på.

Alla dessa människor - det kan vara akademiker, men det är snarare konstnärer, kulturarbetare, egenföretagare och andra - som har jobbat fulla arbetsdagar men för deltidslöner eller stipendier eller rent av ideellt ska kunna få ihop ekonomin också efter pensionsdagen.

Men självklart behöver vi fortsätta att stärka ekonomin också för dem som ligger på inkomster strax ovanför, de många som har jobbat i låglöneyrken i många år.

I september kommer den första utbetalningen av pensionstillägget för den gruppen. Alla som har en inkomst på 11 000-14 000 och har jobbat minst 40 år får 600 kronor mer varje månad. Det är en fördelningspolitiskt mycket bra reform. Det är en lösning på kort sikt. På längre sikt har vi sagt att vi ska hitta ett sätt att få in den fördelningspolitiska effekten i det ordinarie pensionssystemet. Den överenskommelsen ska vi självklart hålla.

Vi betar av punkterna i den senaste pensionsöverenskommelsen. Vi har höjt pensionsåldern. Längre arbetsliv är en väg till höjd pension. Vi har tagit emot betänkandet från Delegationen för senior arbetskraft, som har producerat många läsvärda rapporter om äldres arbetsliv men också om åldrande och inte minst ålderism. Det är viktig läsning.

Nyligen kunde vi också meddela att vi får ett nytt premiepensionssystem. Det blir tryggare och mer överskådligt. Det innebär större valfrihet i praktiken, med något färre fonder. Vi vet att för många alternativ försvårar möjligheten att göra rationella val. Samtidigt måste vi naturligtvis också hantera marknadens behov och vilja att komma in på fondtorget.

Nästa steg för att höja pensionerna blir att se över inbetalningarna. Om pensionstillägget ger en i princip omedelbar effekt när det gäller att höja pensionerna och höjda pensionsåldrar ger en något långsammare effekt, och naturligtvis enbart för dem som fortfarande arbetar, är ökade inbetalningar förmodligen något som tar ganska lång tid på sig för att ge effekt om vi inte samtidigt justerar på andra håll i pensionssystemet.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet har ett motionsyrkande från allmänna motionstiden med i betänkandet. Det handlar om just det som jag sa om att prioritera dem med lägst pensioner i det fortsatta arbetet med höjda pensioner. Det handlar om jämställdhet. Det handlar om att kvinnor tar ett större ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet. Kvinnor får mindre lön än män genom arbetslivet, och de blir i mycket större utsträckning fattiga som pensionärer. Av dem som fick garantipension förra året var 77 procent kvinnor, och av dem som fick bostadstillägg var det 73 procent. Tre av fyra av dem med allra lägst pension är alltså kvinnor. Grundorsaken ligger i ett ojämställt arbetsliv och en ojämställd arbetsmarknad. Men lösningarna kan inte stanna där. Vi måste hitta lösningar också i pensionssystemet, och detta arbete kommer fortsatt att vara väldigt prioriterat för Miljöpartiet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 35 Julia Kronlid (SD)

Herr ålderspresident! Jag tackar Mats Berglund för hans anförande. Jag kunde inte låta bli att höja lite på ögonbrynen när ledamoten Berglund sa att denna reform vad gäller premiepensionen skulle öka valfriheten. Det är inte sant. Det är precis tvärtom. Denna reform kommer att göra att valfriheten minskar och att det kommer att finnas extremt mycket färre fonder än nu att välja mellan. Dessutom kommer det att vara stora internationella indexfonder som premieras, och detta kommer att slå hårt mot svenska småbolagsfonder.

Varför är det så viktigt för Pensionsgruppen att gå vidare med denna reform på detta sätt? Det kommer att gå via en myndighet, och det kommer att vara mycket svårare att få en överblick över alla de olika valmöjligheter som man har i dag. Det kommer också att slå hårt mot svenska småföretagare när vi står mitt i en pandemi. Jag skulle gärna vilja veta hur regeringen och Pensionsgruppen resonerar kring dessa konsekvenser när det blir en mycket sämre valfrihet och ett mindre utbud än i dag. Det är många som har kritiserat detta. Det har kommit kritik från olika håll om att detta faktiskt i stället kan leda till en sämre premiepension.

Så varför? Vad är egentligen skälet? När det gäller de problem som har funnits med bedrägligt beteende, oetisk marknadsföring och olika klåpare ska vi självklart slå hårt mot dem. Men den här reformen slår hårt även mot dem som inte är klåpare, och det tycker jag är problematiskt.

Anf. 36 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident! Tack, Julia Kronlid, för frågan och för diskussionen!

Jag tror att det är viktigt att vi tar tag i premiepensionssystemet; det är vi överens om. Det är, precis som Julia Kronlid sa, också triggat av skandalerna - det måste man väl ändå kalla dem - med oseriösa fondbolag. Det var där vi började, och det var steg ett i att göra om fondsystemet eller premiepensionssystemet.

Nu har vi också landat i steg två - en hållbar och långsiktig lösning med något färre, eller ganska mycket färre, fonder. Det blir runt 200. Det är inte bestämt exakt hur många det ska vara, men det kommer att vara tillräckligt många för att värna valfriheten, åtminstone om man pratar om valfriheten för dem som pensionssparar.

Julia Kronlid kanske har råkat ut för en hel del lobbyism från branschen, som naturligtvis vill ha fler fonder. Det har jag också råkat ut för, och jag tror att alla i Pensionsgruppen har märkt detta.

Det finns forskning som visar att alltför många valalternativ i praktiken minskar valmöjligheten. Men vi har också ganska tydligt sagt att det ska vara tillräckligt många fonder för att värna valfriheten. Det ska finnas en bredd av fonder som man kan välja mellan. Det ska inte finnas för många fonder som är alltför lika. Ett alltför stort torg blir också väldigt dyrbart att hantera. Det blir en hög överbyggnad i kostnaderna.

Jag tycker att vi har landat på en bra och rimlig nivå, naturligtvis efter långa diskussioner.

Anf. 37 Julia Kronlid (SD)

Herr ålderspresident! Tack för svaret, ledamoten Berglund! Vi är helt överens om steg ett som man tog med nödvändiga krav för att vi ska undvika bedrägligt beteende, oetisk marknadsföring och alla de här sakerna. Vi är också helt överens om att kunna förenkla på olika sätt så att det blir lättöverskådligt hur man ska välja.

Men det här är inte någon liten reform. Det här är ju en stor reform! Som jag nämnde i mitt anförande var 20 procent av premiepensionskapitalet tidigare placerat i svenska aktier. Nu kommer det att bli ungefär 1 procent. Det är en jättestor förändring.

Jag önskar att Pensionsgruppen och regeringen åtminstone kunde ta med sig det här i den fortsatta hanteringen, för vi måste också se till hur det slår mot svenska företagare. Men givetvis är det viktigaste vad det ger för effekt på pensionerna.

Jag är orolig över den mycket begränsade valfrihet som detta ändå kommer att innebära. Det är regeringen som i den här utredningen ska sitta och välja åt våra pensionärer vilka fonder de ska kunna välja bland och inte. När det sker i så här stor utsträckning är jag orolig för att det kommer att leda till en alltför försämrad valfrihet och därmed också till sämre pensioner.

Jag skulle vilja ha svar på hur det har kommit sig att man ska premiera de stora internationella fonderna i stället för svenska småbolagsfonder. Varför har utvecklingen blivit på det sättet?

Anf. 38 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident och Julia Kronlid! Det är absolut en stor reform med en ny myndighetslösning och ett helt nytt torg som har andra förutsättningar än det vi har haft tidigare. Det är också en myndighet som kanske behöver vara lite mer aktiv.

Jag vill verkligen säga att det inte är så som Julia Kronlid kanske råkade säga - att det är regeringen som ska avgöra vilka fonder som ska finnas på fondtorget. Så är det inte, utan det är myndigheten som ska göra upphandlingar. Det är tydligt i direktiven att valfriheten ska värnas och att det ska finnas en bredd och en mängd fonder av olika typer.

Viktigt i reformen och viktigt för valfriheten är att valfriheten blir just reell och att man kan välja bort till exempel fonder som har innehav i branscher som man inte vill ha eller fonder som inte är uppbyggliga för en hållbar planet. Det kan också vara andra saker man vill välja eller välja bort. Man kanske vill välja bort spel eller vissa andra branscher som man inte tycker om. Man kanske också vill investera nationellt.

Den här typen av valfrihet kommer vi att behöva ha en lösning för. Det kommer att bli ett uppdrag för myndigheten att lösa det på bästa sätt, men det är viktigt att vi följer den valarkitektur som kommer i detta. Och det handlar inte bara om arkitekturen, utan det handlar väldigt mycket om gränssnittet och frågor om bemötandet på sajten - hur man gör för att välja. Det kommer att bli viktigt, och jag tror att det är oerhört viktigt att också säkra möjligheten att välja till exempel hållbarhetsfonder.

Överläggningen var härmed avslutad.

Pensioner

(Beslut fattades under § 13.)

Ekonomisk familjepolitik