Anf. 81 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
Fru talman! Dagens debatt handlar om att Sverige enligt vissa EU-bestämmelser måste börja spara och kontrollera fingeravtryck i vissa id-handlingar. Det rör sig inte om de vanliga handlingarna, alltså uppehållstillståndskort och pass, utan det handlar om de mycket mer sällsynta uppehållskort som går till anhöriga till EES-medborgare. Men det handlar även om det nationella id-kortet, vilket väl kan sägas vara småsyskonet till vårt nationella svenska pass.
Fingeravtryck finns och kontrolleras redan i uppehållstillståndskort och pass, så de förslag vi debatterar i dag är knappast särskilt nydanande. Vi ser helt enkelt bara till att införa samma regler överallt. Regeringens förslag är heller ingenting nytt i sak utan bara en följdändring på den ändring som gjorts i EU-rätten. Det hela kan säkert uppfattas som något osexigt eller tråkigt.
Men, fru talman, det finns ju ett talesätt som säger att djävulen sitter i detaljerna. Fingeravtryck är nämligen en typ av biometri, alltså uppgifter som går att lagra och behandla för att kunna genomföra sökningar och liknande behandling i databaser. Även foton och dna-profiler kan vara biometriuppgifter. Eller kan de det?
På Migrationsverket bokar man en tid för att få lämna biometri, alltså foto och fingeravtryck. Men utifrån hur lagstiftningen ser ut, och utifrån vad vissa remissinstanser säger, är det oklart vad som egentligen räknas som biometri. Det här får följder för människors integritet men även för arbetet med att dela uppgifter mellan myndigheter. Vad händer om Migrationsverket har en tolkning och polisen har en annan? Kan de då verkligen dela med sig av biometriuppgifter rörande exempelvis illegala migranter?
Generellt sett, fru talman, råder det oreda när det gäller lagstiftningen kring biometriuppgifter och hur de definieras, hur de får användas, hur de får lagras, hur de får delas och så vidare. Myndigheter som polisen och Migrationsverket har tagit upp detta flera gånger i olika sammanhang, och det har även till exempel Skatteverket gjort. Det måste ske någon typ av förändring här. Det måste vara glasklart för alla hur vi definierar biometri.
Det måste bli lättare att ta upp biometriuppgifter och att spara dem under en längre tid i olika databaser. Det måste även bli lättare att använda uppgifterna i handläggning - att göra slagningar och jämförelser och att använda avancerade sökningar och matchningar, dels mellan avdelningar och myndigheter och dels i vissa fall automatiskt, exempelvis för identifiering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad säkerhet för vissa identitets- och uppehållshandlingar - anpassning av svensk rätt till en ny EU-för-ordning
Målet, fru talman, måste vara högre effektivitet och större säkerhet både när det gäller kontrollen av utlänningars inresa och tillstånd i Sverige och när det gäller sådant som folkbokföring och utbetalningar ur välfärdssystemen. Det här är ett område med stor förbättringspotential, som det brukar kallas, och regeringen bör skyndsamt utreda vilka förbättringar som kan göras.
Den kanske viktigaste reformen på detta område skulle röra permanenta register med biometriuppgifter. I dagsläget sparas inte biometriska uppgifter utom i vissa specifika fall.
Vilka konsekvenser får då detta? När man gör en kontroll av en persons id-kort ser man att det är samma person på bilden som i verkligheten. Man kan även kontrollera att fingeravtryck överensstämmer med personen som står framför en. Vad man däremot inte ser är att han eller hon kan ha tre andra id-kort med samma foto och samma biometri men med tre helt andra identiteter. Det här är en lucka som oundvikligen leder till fusk och utnyttjande av olika system.
2017 års id-kortsutredning föreslog bland annat därför att det skulle vara möjligt att göra automatiserade sökningar efter biometriuppgifter. Flera myndigheter har också begärt detta gång på gång. Tyvärr löser inte regeringens förslag de systemfel som finns. Det täpper inte till luckorna som utnyttjas av skrupelfria brottslingar och organiserade kriminella ligor.
Fru talman! Det som måste ske är helt enkelt att vi får till ordentliga centrala databaser med biometrisk information om alla utlänningar som vistas i Sverige, så att man kan vara säker på att den person som står framför en på Försäkringskassan, på banken eller vad det nu är faktiskt är den person som det ska vara.
Vi har alltså en chans att nästan helt eliminera bidragsfusket och slå ett hårt slag mot falska identiteter. Men då gäller det att vi faktiskt vågar göra någonting åt detta.
Sist men inte minst, fru talman, vill jag nämna utlandssvenskarna. De har ofta fått lida när det genomförts reformer gällande krav för pass och liknande handlingar. Det är inte så lätt om man till exempel bor i Los Angeles och den enda plats där man kan lämna biometriuppgifter för ett nytt pass ligger i Washington, många tusen kilometer bort.
Våra nordiska grannländer har redan lyckats lösa detta problem, bland annat med mobila passenheter. Nog kan väl Sverige också försöka att ta hand om svenskar både hemma och utomlands?
Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1.