Arbetskraftsinvandring

Anf. 1 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Den kvalificerade arbetskraftsinvandringen är mycket värdefull för Sverige. Vår ekonomi och våra företag är beroende av att människor vill komma hit och bidra med sina kunskaper, drömmar och ambitioner. Därför måste vi värna och stärka bilden av Sverige som ett attraktivt land för talanger och strävsamma. Det gör vi bland annat genom att minska krånglet och korta handläggningstiderna. Vi moderater vill se en 30-dagarsgaranti för handläggningen och en one-stop-shop in till svenska myndigheter för högkvalificerad arbetskraft.

Vi måste en gång för alla sluta att avskräcka spetskompetens från att komma hit på grund av risken att kompetensutvisas. Tack vare att vi samlade en majoritet i riksdagen för nya direktiv till regeringens utredning ser det nu ut som att vi till slut får ett slut på kompetensutvisningarna. Hade det inte varit för oss hade regeringen fortfarande hållit på att kartlägga om det över huvud taget finns ett problem. Den kartläggningen kan man dock enkelt göra genom att öppna dagstidningen.

Fru talman! Samtidigt som Sverige ska vara det självklara landet för talanger måste vi ha nolltolerans mot fusk och utnyttjande. Under de senaste åren har vi mötts av fruktansvärda rapporter om hur utländsk arbetskraft utnyttjas i Sverige.

Sedan dagens regelverk infördes 2008 har arbetsmarknaden förändrats mycket. Reformen var riktig, men reformer måste vårdas och anpassas i takt med att samhället utvecklas. Luckor som kriminella bänder upp måste täppas till och muras igen.

Hundratusentals människor har de senaste åren kommit till Sverige som asylsökande, och alltför många står år efter år utan jobb. Därför ligger vår arbetslöshet på en nivå som är bland de högsta i EU. Samtidigt har kriminella hittat nya vägar att utnyttja såväl reglerna för arbetskraftsinvandring som vårt asylsystem, och i vissa fall handlar det om rena angrepp på våra gemensamma välfärdssystem. Titta bara på assistansersättningen! Det undergräver respekten för och tilltron till våra regelverk. Vi kan inte låta detta fortgå.

Socialdemokraterna påstår gång på gång att de vill göra någonting åt problemen, men under de senaste åren har det inte lagts ett enda förslag på riksdagens bord.

Arbetskraftsinvandringen är kanske det område som allra bäst illustrerar problemen med januariöverenskommelsen. Det finns egentligen en tydlig majoritet i den här kammaren för att göra något åt problemen. Socialdemokraterna är gång på gång ute och vevar i mycket högt tonläge om utnyttjandet på svensk arbetsmarknad till följd av dagens regelverk, och allt är givetvis Moderaternas fel. Men i stället för att göra något åt saken har Socialdemokraterna, för att till varje pris behålla makten, skrivit under januariavtalets punkt 21, som säger att "dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas". Därför är allt bara tomma ord, men tomma tunnor skramlar som bekant mest.

Samtidigt har oppositionen fortsatt att utveckla sin politik och lagt fram en rad förslag till förändring. Vi moderater har i år lagt fram fyra skarpa förslag i riksdagen för att skärpa regelverket kring arbetskraftsinvandring. Detta är förslag som borde få stöd i riksdagen om varje parti röstade på den politik de påstår sig stå för.

För det första vill vi höja lönekravet. I dag kan man komma hit mot ett löfte om att få en månadslön på 13 000 kronor i månaden. Detta är orimligt, och det inbjuder självklart till fusk. Fokus bör tydligare ligga på den mer kvalificerade delen av arbetsmarknaden. Därför föreslår vi ett lönekrav på minst medianlönen i Sverige, det vill säga 31 700 kronor per månad. Jag vill påminna om att vi nu inte pratar om de närmare en halv miljard människor som bor i EU och inte heller om säsongsanställda eller forskare, som är undantagna från det här lönekravet. Men när så många här i Sverige saknar jobb är det orimligt att det kommer tusentals varje år från andra sidan världen för att jobba inom städ, på snabbmatsrestauranger och som tidningsbärare.

För att öka drivkrafterna att gå från bidrag till arbete föreslår vi också en genomgripande bidragsreform med bidragstak, lägre skatt på inkomster och en successiv kvalificering till de svenska välfärdssystemen för den som har invandrat till Sverige. Om man kan jobba ska man också vara med och bidra.

För det andra föreslår vi ett stopp för spårbyten. Spårbyte innebär att en asylsökande som får avslag på asylansökan i stället kan ansöka om arbetstillstånd. Detta uppmuntrar till missbruk - personer som saknar asylskäl kommer ändå hit. Det kräver naturligtvis resurser som borde gå till dem som behöver dessa resurser mest.

Vi har alla hört om den ukrainska jobbagentur som anordnar resor för människor som uppenbarligen saknar asylskäl men som ändå kommer hit och söker asyl och under tiden bor gratis för att sedan byta spår och bli arbetskraftsinvandrare. Detta är inget litet problem - jämfört med 2016 har spårbytena ökat med 600 procent.

För det tredje, fru talman, måste det bli stopp för arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Skandal efter skandal visar hur stort problemet är, och enligt Nationellt underrättelsecentrum finns det en tydlig koppling mellan arbetskraftsinvandring till personlig assistans och organiserade brottsliga upplägg där man utnyttjar utsatta människor, utnyttjar våra generösa välfärdssystem och utnyttjar svenska skattebetalare. Detta måste få ett stopp. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 12.

Slutligen måste vi införa ett ordentligt försörjningskrav för anhöriga. Moderaterna föreslår ett riktigt försörjningskrav. Det är orimligt att alla med ett anställningskontrakt i Sverige kan ta med sina familjer hit utan att kunna försörja dem och att de får tillgång till Sveriges välfärdssystem. Det måste till exempel ställas krav på bostad av tillräcklig storlek och standard.

Sverige måste nu reformera arbetskraftsinvandringen efter dagens verklighet. Vi ska värna Sverige som en attraktiv kunskapsnation samtidigt som vi stoppar fusk och utnyttjande.

Tyvärr är det på det här området som med migrationspolitiken i stort: Socialdemokraterna säger en sak men gör en helt annan. Det behövs nu en ny borgerlig regering som mäktar med att genomföra kraftfulla reformer och inte bara att skriva om dem på tidningarnas debattsidor.

Anf. 2 Jennie Åfeldt (SD)

I dag debatterar vi arbetskraftsinvandring, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 16.

Sverigedemokraterna menar att varje arbetsmarknad bör sträva efter en långsiktig balans. Samtidigt vet vi att alla ekonomier förändras på kort och lång sikt. Därför välkomnar vi möjligheten att vid behov komplettera den svenska arbetsmarknaden med utländsk arbetskraft. Dessutom finns det, särskilt inom vissa branscher med snabb och avancerad teknikutveckling, ett värde i att utbyta kompetens och erfarenhet. En hållbar arbetsmarknadspolitik måste dock bygga på balanserade avvägningar där både den enskildes villkor och arbetsmarknadens stabilitet tas i beaktande.

Så länge som arbetskraftsinvandring förekommit i Sverige har det varit en grundläggande princip att den ska ske i enlighet med de vedertagna villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden, den svenska modellen. Både arbetstagare och arbetsgivare förbinder sig till sjysta villkor genom kollektivavtal och liknande villkor. Det har tjänat vårt folk väl. Trots det har vi på senare tid hört alltmer om arbetskraftsinvandrare som utnyttjas och far illa, samtidigt som arbetsmarknaden sätts ur spel genom bluffanställningar, dumpade löner och andra missförhållanden.

I dagsläget kontrollerar Migrationsverket främst villkoren och omständigheterna kring en utlännings anställning i samband med ansökan om förlängning. Detta är bakgrunden till att arbetstagare kan få avslag på grund av brister långt bakåt i tiden.

Fru talman! Samtidigt har Sverige kommit att bli en av världens bästa och mest avancerade ekonomier med höga krav på både utbildning och kunskaper. Antalet arbetstillfällen för lågutbildade minskar stadigt, och utrymmet för personer utan kvalifikationer blir bara mindre och mindre.

Arbetslösheten ökar, precis som utanförskapet och fattigdomen, i den här gruppen. Trots detta är en stor del av arbetskraftsinvandringen till Sverige i dag just lågutbildad arbetskraft i yrken som servitris eller pizzabagare, som står högt upp på listan. Problemen blir ännu större när kraven för arbetskraftsinvandringen är så lågt satta, till exempel 13 000 kronor i lön och inga försörjningskrav för familjemedlemmar.

Fru talman! Det är tydligt att systemet inte fungerar. Både människor och arbetsmarknaden far illa. Vi sverigedemokrater föreslår därför ett antal reformer i syfte att förbättra systemet:

Ordentliga kompetenskrav vid arbetskraftsinvandring. Inga fler städare, pizzabagare eller taxichaufförer från andra sidan jorden. Vi har tillräckligt stora problem med utanförskapet som det är i dag.

Ordentliga krav på rimliga anställningsformer enligt kollektivavtal eller liknande villkor. Det ska inte räcka att ha rätt till semester. Man ska de facto ha sin semester och utan att vara rädd för att mista sitt arbete.

Ordentliga försörjningskrav för anhöriga. Kan man inte försörja sin familj fullt ut ska de inte komma hit för att leva i fattigdom.

Ordentliga kontroller att både arbetsgivare och arbetstagare håller vad de lovat och följer regelverket för en sjystare, mer rättvis och bättre arbetsmarknad.

Fru talman! I dagsläget får en asylsökande som fått avslag i alla instanser, efter flera års vistelse i Sverige med försörjning av skattebetalarna, en särskild skräddarsydd chans att ändå få stanna genom att ansöka om arbetstillstånd, det så kallade spårbytet.

I normalfallet måste som bekant en utlänning ansöka om och vänta på tillståndet utanför Sverige. Men i stället för att utvisas efter ett avslag, vilket måste anses vara poängen med hela idén om en reglerad invandring, får utlänningen alltså i praktiken en gräddfil till ett eftertraktat arbetstillstånd.

Sverigedemokraterna anser att detta är orimligt. Ett nej ska vara ett nej. En utlänning som fått avslag på sin asylansökan borde hellre bli återbetalningsskyldig än att få en skräddarsydd rätt till uppehållstillstånd. Vi föreslår därför att det så kallade spårbytet helt avskaffas.

Anf. 3 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Arbetskraftsinvandring är positivt för Sverige. Den bidrar till vårt lands utveckling. Människor från andra delar av världen kan fylla luckor på den svenska arbetsmarknaden och samtidigt förbättra sina livsvillkor och förverkliga sina drömmar. Företagens behov kan tillgodoses samtidigt som arbetslivet och samhället i stort blir rikare. Allt detta förutsätter att regelverken fungerar.

Det regelverk som Reinfeldtregeringen och MP införde 2008 har tyvärr lett till en helt annan situation, vilket Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen förutsåg redan då. Människor luras hit från andra länder, utnyttjas under slavliknande arbetsförhållanden och riskerar att straffas om de anmäler arbetsgivaren. Det förstärker den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden och försämrar villkoren för landets löntagare. Mellan 2008 och 2009 sjönk medellönen för arbetskraftsinvandrare med 30 procent. Inom vissa branscher sker utnyttjandet närmast systematiskt och gör det mycket svårt för seriösa aktörer att överleva.

Samma regelverk leder också till att eftertraktad och efterfrågad arbetskraft utvisas till följd av i sammanhanget obetydliga fel och misstag begångna av arbetsgivaren. Återigen straffas löntagaren för arbetsgivarens brister och misstag, och det är helt orimligt.

Regelverket för arbetskraftsinvandring behöver ändras i grunden. Den bärande principen bakom reformen från 2008, att företagen själva ensidigt ska avgöra när de ska gå utanför den svenska arbetsmarknaden för att finna personal, måste förändras om vi ska komma till rätta med de problem som vi ser i form av arbetskraftsexploatering, arbetslivskriminalitet och lönedumpning.

Socialdemokraterna säger ofta att de ser samma problem som Vänsterpartiet. Ett parti med rötterna i arbetarrörelsen bör verka för att stärka löntagarnas situation på arbetsmarknaden och för en jämnare maktbalans mellan parterna. Vi har vädjat till regeringen om att tillsammans lösa de allvarliga problem som finns med dagens system, tyvärr utan framgång. Regeringen hänvisar i stället till ett januariavtal som redan på punkt efter punkt har fallit. De utredningsförslag som presenterades i ett delbetänkande nyligen - i sig påverkade av tilläggsdirektiv som Vänsterpartiet var med och skapade majoritet för - är långt ifrån tillräckliga. Detta är något som också påpekas av bland andra LO.

Sverige behöver förslag som verkligen löser de problem med utnyttjande och villkorsdumpning som dagens regelverk för arbetskraftsinvandring skapar. Det måste finnas garantier för att de som invandrar inte utnyttjas och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden. Regelverket bör utgå från sex enkla principer:

För det första ska arbetsgivaren kunna visa att rekryteringen bygger på en faktisk brist på arbetskraft och inte bara en brist på billig och desperat arbetskraft som är lätt att utnyttja.

För det andra ska arbetserbjudandet vara juridiskt bindande, det vill säga att löftet som getts som underlag för arbetstillståndet hålls.

För det tredje ska heltidsanställning vara ett krav, så att arbetstagaren faktiskt kan leva på sin lön.

För det fjärde ska en noggrann vandelsprövning av arbetsgivarna göras innan arbetstillstånd beviljas.

För det femte ska arbetstagare som träder fram och berättar om missförhållanden få stanna i Sverige tillståndstiden ut, så att de har en trygghet i att träda fram och berätta om det som sker.

För det sjätte ska straff införas för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare och skadestånd tilldelas den arbetstagare som drabbas.

Det här är principer som borde vara självklara och som effektivt skulle minska möjligheten att förslava och utnyttja människor på svensk arbetsmarknad.

De rapporter om utnyttjande och slaveri som vi fått från fack, myndigheter och civilsamhällets organisationer ända sedan reglerna kring arbetskraftsinvandringen ändrades får nu sällskap av nya rapporter om nya grupper som hamnar i samma beroendeställning till arbetsgivaren, och med det menar jag personer med tillfälliga uppehållstillstånd.

Socialdemokraterna har skapat samma maktobalanser inom asyllagstiftningen som redan finns inom den arbetskraftsreglering som vi i dag debatterar och som man återkommande kritiserat utan att den har åtgärdats. Det är svårsmält, fru talman.

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav. Så lyder det fackliga löftet fru talman. Det är ett löfte som ska garantera att kollegor inte ställs mot varandra på arbetsplatsen.

Tyvärr slår Socialdemokraternas politik för både arbetskraftsinvandring, familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd effektivt sönder förutsättningen för nyanlända löntagare med antingen arbetstillstånd eller tillfälliga tillstånd att hålla det löftet.

Hur ska man kunna säga ifrån vid sexuella trakasserier eller sexuellt utnyttjande om möjligheten att behålla sitt arbete eller att återse sina barn står på spel?

Hur ska man kunna kräva en trygg arbetsmiljö, skyddsutrustning och säkra rutiner om man vet att arbetsgivaren kan byta ut en vid minsta krav?

Hur ska man kunna kräva att få den lön man utlovats eller den arbetstid som står på papperet om man vet att arbetsgivaren har makten över ens framtid?

Och framför allt, hur ska man kunna använda sig av den fackliga gemenskapen och solidariteten om man är så utsatt?

Fru talman! Jag kan konstatera att Socialdemokraternas migrationspolitik ökar utsattheten på arbetsmarknaden och ger arbetsgivarna mer makt. Socialdemokraterna ser uppenbarligen inte nyanlända som en del av arbetarkollektivet. Frågan är om de inser vart det leder.

Det är en nederlagsstrategi för den nyanlända löntagaren som är utlämnad åt arbetsgivaren för sin framtida trygghet och möjlighet att träffa sin familj: lätt att utnyttja, lätt att underbetala, lätt att tafsa på, lätt att byta ut och lätt att tysta.

Som del av arbetarrörelsen vet vi att det även är en nederlagsstrategi för kollegan som arbetar bredvid. Löntagarkollektivet är aldrig starkare än de otryggaste på arbetsmarknaden.

Det är också en nederlagsstrategi för arbetarrörelsen. Ett splittrat löntagarkollektiv där otrygghet drivs fram av att en nyanländ arbetarklass är mer utlämnad och otrygg på arbetsmarknaden är ett löntagarkollektiv som tappar den styrka som ligger i sammanhållning och solidaritet med varandra.

Utan solidaritet krackelerar de värn och välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp för den som lever och verkar i Sverige, oavsett var man är född.

Som del av denna rörelse kommer Vänsterpartiet aldrig att acceptera att löntagarnas position försvagas på ett sådant sätt.

Frågan för dagen är varför Socialdemokraterna aktivt väljer att göra just detta.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nummer 3.

Anf. 4 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Det står ställt utom allt tvivel att Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Men den ska utformas på ett sätt som gagnar vårt land. Arbetskraftsinvandring kan absolut bidra till att utveckla vårt land och vår ekonomi. Men då ska den som kommer hit inte utnyttjas, och vi ska inte hämta hit arbetskraft till arbeten där vi har egna arbetsföra men arbetslösa personer som står till buds för arbetsmarknaden.

Vi kristdemokrater har en rad reservationer, och jag står givetvis bakom samtliga. Men för att spara tid yrkar jag bifall till reservation nummer 6 om villkoren för arbetskraftsinvandring.

De senaste veckorna har problemen på den svenska arbetsmarknaden kommit slag i slag. Häromdagen höjde Arbetsförmedlingen ett varningens finger för att antalet långtidsarbetslösa kommer att sätta ett nytt dystert rekord då över 200 000 nu är långtidsarbetslösa.

Redan på 90-talet när jag var förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet varnade jag för politiker som alltför ofta använder sig av begreppet sysselsättning för att rättfärdiga sin politik. Sysselsättning är ett vagt begrepp som kan betyda det mesta och är inte det vi i vardagligt tal benämner riktiga jobb. Sysselsatt är nämligen den som arbetar en timme i veckan.

Det var detta som gjorde det möjligt för statsminister Stefan Löfven att för mindre än ett och ett halvt år sedan glatt säga att regeringen hade halverat tiden för nyanlända att komma i arbete, från nio år 2014 till fyra och ett halvt år i november 2019.

Några månader senare får en ny rapport lite medieljus. Entreprenörskapsforum har tittat på självförsörjning och visar att det tar 20 år för hälften av dem som kommer från Mellanöstern att bli självförsörjande. Det vill säga, efter 20 år i Sverige är hälften fortfarande inte självförsörjande utan beroende av bidrag.

Häromveckan visade en rapport från riksdagens utredningstjänst att 675 000 vuxna som invandrat till Sverige och är i arbetsför ålder inte är självförsörjande.

Dessa siffror kan vara bra att ha som bakgrund och bollplank till den diskussion om arbetskraftsinvandring vi nu för. Med dessa siffror och den utveckling vi har i Sverige blir behovet av förändring i arbetskraftsinvandringen tämligen uppenbart.

Fru talman! Jämför vi med andra länders sätt att utforma regelverk för arbetskraftsinvandring sticker den svenska utformningen ut ordentligt. Den strider rent av mot de kunskaper som finns om hur man ska utforma en framgångsrik modell. Vi är de facto det enda landet i västvärlden som har portarna på vid gavel för personer att komma hit och utföra okvalificerade arbetsuppgifter. Här i Sverige skiljer vi inte det minsta på om det föreligger brist på arbetskraft eller inte.

Fru talman! Den kristdemokratiska arbetskraftsinvandringspolitiken tar fasta på att arbetskraftsinvandringen ska berika inte bara den enskilda företagaren utan också Sverige och arbetskraftsinvandraren. Därför menar vi att det är minst sagt rimligt att Sverige, precis som alla andra länder i västvärlden med fungerande välfärdssystem, har ett antal villkor för när arbetskraftsinvandring ska vara aktuell och hur den ska gå till.

Jag ska ge er fyra punkter som vi kristdemokrater har formulerat och som vi menar är viktiga om man på allvar vill ta itu med det missbruk och utnyttjande som alla vet är en del av dagens arbetskraftsinvandring.

Som första punkt vill vi se ett lönegolv på ungefär 35 000 kronor för fri arbetskraftsinvandring. Det ska nämligen vara snabbt och enkelt att rekrytera experter utomlands. Det här är det enklaste sättet att komma till rätta med fusk och utnyttjande, undanträngning av invånare i exempelvis utanförskapsområden, den ekonomiska obalansen och kompetensutvisningarna. Dagens lönegolv som är på endast 13 000 kronor vill vi alltså höja till 35 000.

Andra punkten: Vi inser att 35 000 kronor kan vara i högsta laget för en del av den arbetskraftsinvandring vi de facto behöver. Därför menar vi att det ska finnas tydliga ventiler. Om arbetskraft inom bristyrken kan komma till Sverige, till exempel inom vården där vi behöver fler händer och fötter, men lönen inte uppgår till 35 000 ska lönesumman inte stå i vägen för att få komma till Sverige.

Vilka yrken som är bristyrken eller inte ska inte vi i Sveriges riksdag bestämma över, utan en sådan förteckning kan Arbetsförmedlingen och Myndigheten för yrkeshögskolan ta fram om de ser att arbetsmarknaden är i behov av ett utländskt kompetenstillskott.

Tredje punkten är stopp för spårbyten. Just nu arbetar en utredning som regeringen har tillsatt med uppdraget att ta fram det precis motsatta: att underlätta för spårbyten. Detta trots att Migrationsverket återkommande har larmat om missbruket med spårbyten. Vi tycker att det är en god regel att arbetstillstånd söks innan man kommer till Sverige. Den lagen sätts ur spel genom spårbyten där en person som exempelvis har fått avslag på sin asylansökan kan ansöka om arbetstillstånd utan att lämna Sverige och vice versa.

Fjärde punkten är att den utredning som arbetar nu, som jag nämnde, har lämnat en delrapport där de faktiskt går oss kristdemokrater till mötes angående det försörjningskrav som vi vill rikta när det gäller familjemedlemmar till arbetskraftsinvandrare som kommer hit. Det föreslår nu också utredningen. Det är en bra åtgärd då vi har sett en dramatisk ökning av antalet anhöriga som kommer till Sverige. Det var faktiskt fem gånger fler anhöriga som kom till Sverige 2019 än vad det var tio år tidigare. De flesta anhöriga som kommer hit arbetar inte under de första åren och är därmed berättigade till sociala insatser, exempelvis försörjningsstöd.

Fru talman! Avslutningsvis: Tretton år efter den reform som infördes 2008 står det klart att systemet missbrukas och är i behov av förändringar. Vi vet att den arbetskraftsinvandring som har ökat mest och som fortsatt dominerar är den lågkvalificerade arbetskraften. Vi har en arbetslöshet i Sverige som är långt - mycket långt - ifrån regeringens mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Tvärtom har vi halkat ned från 10:e plats till en föga imponerande 23:e plats under de här åren. Då borde vi alla här inne vara överens om att kompetensförsörjningen när det gäller lågkvalificerade arbeten kan lösas utan utrikes rekrytering.

Jag har sagt det förr, och jag säger det gärna igen: Det finns inte ett enda rationellt skäl till att vi i Sverige ska ha en omfattande arbetskraftsinvandring av lågkvalificerade när vi har en stor grupp arbetsföra personer som är arbetslösa. Dessa jobb ska gå till svenska arbetslösa. Vi ska inte importera arbetskraft från andra sidan jordklotet.

Anf. 5 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 8, titulerad Administration och handläggningstider. Det är en gemensam reservation från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Fru talman! Till att börja med är det viktigt att slå fast att arbetskraftsinvandring är något som i grund och botten är bra. Även arbetskraftsutvandring är rätt så bra. Migration, rörlighet och att människor söker lyckan någonstans och flyttar dit där möjligheter till jobb och så vidare finns leder till att individer växer, får mer pengar i plånboken och får en bättre tillvaro, förhoppningsvis. Det leder till att länder växer. Det leder till att vi får mer dynamiska regioner runt om i världen. Och det leder givetvis till att företagen kan klara sin kompetensförsörjning och hitta personal för att utveckla sina verksamheter, produkter och tjänster.

I grund och botten är rörlighet för människor som jobbar bra för världen. Det är viktigt för ekonomin. Vi har enormt dynamiska regioner runt om i världen som i väldigt hög grad är beroende av arbetskraft som kommer från andra länder. USA är ett bra exempel på detta, och andra länder också runt om i världen. Liberalerna har alltid stått upp för detta. Vi tycker att det är viktigt. Det betyder givetvis inte att vi vill ha High Chaparral, utan lagar och regler, eller någon sorts rövarkapitalism där företagen kan exploatera anställda, men i grund och botten är det bra att man kan hitta personal från andra länder.

Socialister och nationalister har alltid varit emot detta. Socialisterna menar att det på något sätt splittrar löntagarkollektivet. Socialister tycker mer eller mindre, för att höfta till det en aning, att det är okej att människor kommer hit så länge de inte jobbar. Om människor däremot jobbar blir de ett hot mot den svenska modellen. Det är en jättemärklig utgångspunkt. Och nationalister vill egentligen inte att människor kommer hit över huvud taget. Det är egentligen ännu dummare.

Från liberal utgångspunkt är detta viktigt. Vi värnar grundprincipen i regelverket att det inte är politiker som ska säga att nu behöver vi precis så här många ingenjörer och så här många murare utan att det är företagen som måste kunna se vilket behov de har av personal och i första hand försöka hitta denna personal, nära givetvis. Men om det inte går kan man hämta personal från tredjeland. Vi har fri rörlighet inom Europeiska unionen.

Det finns dock i det svenska regelverket en del saker som bör rättas till. Det finns en del brister och problem. Det finns problem för högkvalitativ eller snarare högpresterande eller högavlönad arbetskraft. Det kan handla om långa handläggningstider. Det kan handla om problem med till exempel byråkrati och regelkrångel för en del, inte minst startup-företag.

Vi har en del bekymmer som hänger samman med andra saker i ekonomin och andra regelverk. Vi har till exempel en rätt stor bostadsbrist i Sveriges mest dynamiska region, nämligen 08-regionen, där det kan vara svårt att hitta personal utifrån därför att det är svårt för dem att hitta bostäder eller för att det är riktigt hutlösa priser på hyresmarknaden. Det kan finnas sådana aspekter som kan försvåra för människor att komma till Sverige och jobba här.

Vi har också det problem som flera tidigare talare har adresserat, nämligen det som rör så kallade kompetensutvisningar. Det är när arbetsgivare gör en miss men där det är arbetstagaren som får ta hela smällen. En person kommer till Sverige och börjar jobba någonstans, och så visar det sig att arbetsgivaren inte riktigt har koll på alla papper. Då får arbetstagaren inte förnyat arbetstillstånd och tvingas lämna Sverige. Detta är inte rimligt.

Det ska sägas, fru talman, att om man är arbetsgivare har man ett ansvar. Om man är arbetsgivare och plockar in en person från tredjeland som personal på sin arbetsplats har man en skyldighet att se till att man har koll på saker som försäkringsinbetalningar, löneutbetalningar och så vidare. Att arbetsgivare gör små misstag är inte okej. Det är viktigt att arbetsgivarna tar det ansvaret. Det är inte rimligt att ha ett regelverk där sådana brister leder till att det är arbetstagaren som tvingas att lämna Sverige.

Det finns många exempel på kompetensutvisningar, och en hel del finns inom it-sektorn. Detta är problematiskt, för det är företag som är väldigt viktiga för vår ekonomi, vår konkurrenskraft och vårt innovationsklimat i Sverige.

Vi har ett problem, fru talman, som flera talare innan har varit inne på. Det rör de lägsta inkomstnivåerna när det gäller arbetskraftsinvandring. Man kan till Sverige i dag arbetskraftsinvandra till en månadslön som är så låg som 13 000 kronor. I vårt grannland Danmark är den lägsta inkomstnivån mer än det tredubbla för att kunna arbetskraftsinvandra. Vi bör ställa oss frågan om det är rimligt att Sverige har en så låg lägstalön för arbetskraftsinvandring.

Vi har en rätt stor grupp arbetslösa i Sverige som skulle kunna ta en hel del av dessa jobb. Det är ofta jobb som inte kräver någon längre utbildning, det är jobb inom servicesektorn och det är så kallade lågtröskeljobb som unga nyanlända med flera skulle kunna ta och komma in på arbetsmarknaden. Deras möjligheter trängs sannolikt undan av en del av arbetskraftsimporten till de väldigt låga inkomsterna.

Ett annat problem med de låga inkomsterna på arbetsmarknaden är att vi har öppnat för en del mindre nogräknade arbetsgivare. Det finns problem med skenanställningar och med personer som blir lurade. Det finns exempel på sådant som vi i Sverige bör betrakta som mer eller mindre exploatering och vidare någon form av avarter av jobb som vi under folkhemmets dagar ägnade rätt stor möda och kraft åt att inte ha på svensk arbetsmarknad. Nu har en hel del av detta kommit tillbaka.

Från Liberalernas sida säger vi att det rimliga är att den lön man får ska motsvara de lägsta kollektivavtalade lönerna som överensstämmer med en heltidstjänst. Man behöver inte jobba heltid men lönen ska motsvara en heltid i de lägsta kollektivavtalen. Det innebär att man bör kunna arbetskraftsinvandra till Sverige till en lön en bit över 20 000. Det bör vara en lägsta nivå. Jag har sett att andra partier föreslagit en betydligt högre gräns på uppemot 35 000. Jag är inte så säker på att det är riktigt bra för svensk ekonomi. Risken är snarare att en hel del av jobben inom it-sektorn kommer att bli svåra att tillsätta, vilket skulle kunna slå mot ekonomin. Men det är otvetydigt så, fru talman, att de lägsta lönerna bör vara högre än 13 000 kronor i månaden.

Sedan finns en rad andra delar man kan diskutera i fråga om arbetskraftsinvandring, men min talartid medger inte detta just nu.

Anf. 6 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande 18 Arbetskraftsinvandring. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga 18 reservationer. Dessa reservationer har sitt ursprung i 80 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden.

Mycket av det som tas upp i dessa motioner och som har debatterats i dag finns med i den utredning som en del har hänvisat till, nämligen Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring. Jag tänkte också redogöra för de direktiv som utredaren har fått. Men vi ska också påminna oss om att utgångspunkten är den lag som stiftades 2008 med alla dess brister. Det är nu som det kommer en utredning som ska försöka komma till rätta med en del av bristerna - som ett första steg, vill jag tillägga.

Utredningen om arbetskraftsinvandring har haft ett brett uppdrag med flera olika frågor att ta ställning till. Delbetänkandet redovisades i februari i år. Den övergripande målsättningen har varit att förbättra den nuvarande regleringen för arbetskraftsinvandring samtidigt som dagens system för arbetskraftsinvandring ska värnas med bra möjligheter och förutsättningar samt ett gott regelverk.

Utredningen har haft till uppgift att både lägga fram förslag på åtgärder för att attrahera internationell kompetens och på åtgärder som avser att stärka arbetskraftsinvandrarens ställning på arbetsmarknaden. Huvudsakligen har utredningens uppdrag varit att lämna förslag på hur en ny grund för uppehållstillstånd för högkvalificerade personer som har för avsikt att söka arbete och för den som vill starta företag i Sverige ska kunna utformas på ett bättre sätt än nu. Vidare ska utredningen ta ställning till om reglerna för uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet är ändamålsenliga och om det behöver lämnas förslag till förändringar.

Dessutom ska utredningen göra en bred analys av rättsläget och dess konsekvenser när det gäller så kallade kompetensutvisningar av arbetskraftsinvandrare samt komma med förslag som syftar till att utvisningar som sker på grund av försumbara och ursäktliga brister ska upphöra. Vidare ska utredningen ta ställning till om det finns behov av regler till skydd för en arbetstagare som inte kan få förlängt uppehållstillstånd för arbete, om det ska införas en skyldighet för arbetsgivare att anmäla viktigare förändringar i arbetsvillkoren jämfört med dem som låg till grund för beslutet om arbetstillstånd - och en därmed förenad skyldighet för Migrationsverket att pröva om det även i fortsättningen finns förutsättningar för tillståndet.

Utredningen ska också överväga en utökad möjlighet att ålägga företagsbot när det har förekommit fel hos en arbetsgivare eller föreslå andra lämpliga åtgärder. Sedan ska utredningen lämna förslag på en ordning där anställningsavtal ska bifogas en ansökan om arbetstillstånd, och vidare ta ställning till om det ska införas försörjningskrav för familjemedlemmarna till arbetskraftsinvandraren. Detta har flera tagit upp i debatten.

Vidare ska utredningen ta ställning till kriminalisering av uppsåtliga förfaranden, som möjliggör att inresa i Sverige kan ske med stöd av uppehållstillstånd som utfärdats på oriktiga uppgifter. Vidare ska utredningen lämna förslag på åtgärder som gör det möjligt för den som har ansökt om förlängning av uppehållstillstånd för arbete att resa utanför Sverige under handläggningstiden. Slutligen ska utredningen undersöka om asylsökandes möjligheter att förnya ett omhändertaget pass i samband med så kallat spårbyte ska underlättas och lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.

Att jag har läst upp dessa olika direktiv beror på att det har diskuterats här att det brister så mycket i tillämpningen. Vi märker att det behövs förändringar, och det är därför som utredaren har fått detta uppdrag.

Utöver detta vet vi att flera myndigheter samverkar, till exempel Migrationsverket, Skatteverket, Arbetsmiljöverket, polisen och gränspolisen för att hitta illegal arbetskraft och uppdaga missförhållanden. Fler arbetsplatsinspektioner görs nu jämfört med tidigare för att komma till rätta med missförhållanden. Och det har skett flera utvisningar beroende på att dessa missförhållanden har uppdagats.

Fru talman! Utredningen föreslog i februari att ett försörjningskrav för familjen ska gälla för arbetskraftsinvandrare. Något förslag på krav för bostadens storlek och standard har inte tagits upp, men det finns förslag på försörjningskrav.

Vidare finns förslag på att brottet organiserande av människosmuggling utvidgas. Enligt utredningen ska uppsåtliga förfaranden som möjliggör att inresa i Sverige kan ske med stöd av uppehållstillstånd som utfärdats på oriktiga uppgifter straffbeläggas. Detta ska ske genom att den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige eller med sådana tillstånd som har utfärdats på grundval av oriktiga uppgifter och som har varit av betydelse för att få tillståndet döms för organiserande av människosmuggling till fängelse i högst två år.

Detta är viktigt med tanke på vad vi har hört i debatten tidigare, nämligen att det råder missförhållanden och utförs rena olagligheter. Det behöver naturligtvis straffbeläggas.

Vi socialdemokrater anser att de föreslagna förändringarna är ett första steg i rätt riktning. Vi tror också att vi behöver fortsätta att titta på om det råder missförhållanden i arbetskraftsinvandringen. Vi kommer naturligtvis att återkomma om förslag som har tagits upp tidigare i kammaren och om sådant som inte ser bra ut på arbetsmarknaden. Vi kommer att överväga förslag som ger bättre ordning och reda på arbetsmarknaden. Jag ställer mig positiv till detta och även till vad jag har hört i debatten. Det har också väckts motioner, och vi kommer naturligtvis att även titta på de förslagen.

Man ska också påminna sig om att detta är en lagstiftning som kom 2008. Nu kommer det förändringar, vilket det har gjort tidigare också, men jag tycker mig höra här i kammaren att en del har glömt vem som lade fram den här lagstiftningen med alla dess brister. Nu kommer dock en del förslag om förändringar i rätt riktning. Jag håller med om att det behövs en hel del förändringar, för det ser ju inte bra ut. Det finns missförhållanden, och dem måste vi se och erkänna - och komma med bättre förslag. Detta är som sagt en början.

Anf. 7 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Det har varit ett mycket högt tonläge från socialdemokrater i frågan om arbetskraftsinvandring. "Svenska jobb reas ut till desperata människor från länder med sämre löner och villkor. Så kan vi inte ha det." Så skrev Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad på DN Debatt i oktober förra året.

Vi moderater håller med. Därför har vi lagt fram konkreta förslag för att höja lönekravet, stoppa detta med spårbyte och stoppa arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Men Socialdemokraterna har inte velat ställa sig bakom detta. Om Socialdemokraterna ser problemen, vilket de påstår - varför skriver de om dem på DN Debatt i stället för att göra någonting åt dem?

De problem som Socialdemokraterna beskriver på det här viset är en del av verkligheten efter nästan två mandatperioders socialdemokratiskt maktinnehav. Om Socialdemokraterna röstade på sin egen påstådda politik skulle det ju finnas en mycket tydlig majoritet för den i den här kammaren.

Anf. 8 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag sa i talarstolen - och det hörde Maria Malmer Stenergard - att detta är ett första steg och att vi behöver titta på fler åtgärder. Jag tycker inte att jag hade ett högt tonläge i talarstolen, och det är ju vi som debatterar här.

Jag sa också att vi måste fortsatt titta på den här frågan och se om det råder missförhållanden. Det som har föreslagits här är alltså sådant som vi kommer att få titta på, både när det handlar om spårbyte och när det handlar om att höja lönekravet. Man kan märka att det finns lite olika förslag från olika ledamöter och partier här. Det kan också ses på ett annat sätt än att just lägga på lönekrav, för det går att reglera även på annat sätt. Jag tycker att vi ska titta på alla möjliga förslag.

Jag är inte riktigt kvinna att bedöma det, men när det handlar om missförhållanden i form av människosmuggling och så vidare skulle jag kunna tänka mig att en del av det Maria Malmer Stenergard beskriver kan vara att man lurar hit personer på oriktiga grunder. Det är därför viktigt att se om det vi nu föreslår även kan stävja det som Maria Malmer Stenergard tar upp som ett missförhållande.

Det är alltså mitt förslag nu, och jag tycker inte att jag är böjd att ha ett högt tonläge. Jag ser nämligen också de missförhållanden som finns på arbetsmarknaden och som lagstiftningen från 2008 har fört med sig. Detta är ett första steg som tas upp i utredningen.

Anf. 9 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Jag välkomnar Carina Ohlssons tonläge som variation till Socialdemokraternas ganska tuffa tonläge i övrigt. Jag tror att det blir en mycket bättre debatt och ett mycket bättre beslut i kammaren om man har ett sådant tonläge.

Jag måste dock konstatera att ett höjt lönekrav, ett stopp för arbetskraftsinvandring till personlig assistans och ett stopp för spårbyte är frågor som inte kommer att finnas med i den här utredningen. Tvärtom är det ju så att Socialdemokraterna har gett utredningen i uppdrag att titta på hur man ska göra det enklare med spårbyte, vilket bekymrar mig mycket. Det är också så att de skarpaste delarna i den här utredningen har tillkommit tack vare att vi samlade en majoritet i kammaren för att lägga fram förslag till tilläggsdirektiv till utredningen. Där stod alltifrån moderater till vänsterpartister enade, och det tycker jag var bra.

Jag måste ändå gå tillbaka till diskussionen om Socialdemokraternas höga tonläge. "De enda vinnarna på denna oreda på arbetsmarknaden är oseriösa företag som fuskar, utnyttjar och begår brott. De som lurar ekonomiskt desperata individer och tömmer vårt välfärdssystem på resurser. . Med fejkade anställningsavtal tar man hit folk för att sedan hänsynslöst utnyttja dem." Det låter kanske som att detta kommer från ett skränigt oppositionsparti, men det är i själva verket ett direkt citat från partisekreteraren i det parti som har regerat det här landet i snart två mandatperioder.

Om det är så hemskt, varför gick Socialdemokraterna med på ett avtal som tydligt säger att dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas? Är sanningen så brutal som att Socialdemokraterna hellre offrar dem som utnyttjas på svensk arbetsmarknad än den egna makten?

Anf. 10 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! De regelskärpningar som kommer till nu görs med utgångspunkt i det dåliga regelverk som beslutades i den här kammaren 2008. Det vill jag återigen påminna om.

När det gäller de skarpare förslagen kan vi strida om vem som ska ta åt sig äran, men jag ser att det är Socialdemokraterna i regeringen som har gett direktiven om skärpningar. Ansvarig minister är nämligen migrationsminister Morgan Johansson. Det har naturligtvis gjorts i förhandling med de partier som har skrivit under januariavtalet. Jag vill alltså ändå lägga förtjänsten på dem som har förhandlat fram att det här regelverket ska utredas.

Detta är som sagt ett första steg. Om det handlar om oseriösa företag och om företag som begår brott ska det naturligtvis stävjas. Den som begår ett brott ska bestraffas, och jag ser att de förslag som nu kommer ändå ökar de möjligheterna. Men det kommer nog inte att vara tillräckligt, utan vi kommer att få fortsätta jobba med den här frågan.

Anf. 11 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! När jag lyssnar på Carina Ohlsson känner jag behov av att ställa en följdfråga. Den är väldigt tydlig, konkret och skarp, och jag hoppas på ett konkret och tydligt svar.

Jag uppfattar det som att Socialdemokraterna ser och erkänner problemen med den maktobalans som finns i den befintliga arbetskraftsinvandringsregleringen. Det är en problematik som skapas när människor i arbetskraftsinvandringen är helt beroende av och helt i händerna på arbetsgivare för sitt fortsatta uppehållstillstånd och sin fortsatta utkomst. Är det rätt uppfattat att Socialdemokraterna tycker att det är en skev maktbalans som ger möjlighet till utnyttjande?

Anf. 12 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Det var därför jag läste upp de olika direktiven och punkterna. Där var det nämligen flera punkter som handlade om att se till arbetstagarens förutsättningar och möjligheter samt att beskriva och utreda vad som är brottsligt. Det finns nämligen arbetsgivare och andra som utsätter arbetstagarna för brottsliga gärningar. Det var därför jag gjorde det tydligt.

Sedan finns det ju olika maktobalanser i samhället. Om man är i en utsatt situation är man naturligtvis alltid i underläge när det handlar om makt, så det är klart att jag ser att det finns sådana. Svaret på frågan är väl alltså ja - det finns maktobalanser. Därför måste vi också se till att detta förändras i rätt riktning. Det finns många maktobalanser på svensk arbetsmarknad; det är inte alls så att vi har åstadkommit allt på ett rätt och bra sätt, utan det behöver stävjas på många olika områden.

Det kan handla om jämställdhet. Det kan handla om situationen för utländsk arbetskraft. Det kan handla om migration i stort. Vi vet att det finns sådana missförhållanden på arbetsmarknaden att regelverk behöver skärpas. Det var ett ja på frågan som Christina Höj Larsen ställde till mig.

Anf. 13 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Det var ett ja som satt väldigt långt inne. Det var lite för långt inne för ett parti som har vuxit fram ur arbetarrörelsen.

Om man ser att den maktobalansen gör att människor kan utnyttjas utan att egentligen kunna värja sig är frågan: Varför skapar man exakt samma situation med migrationslagstiftningen? Om det är svårt att värja sig för att man inte vill förlora sitt arbetstillstånd och sin utkomst, hur svårt är det då inte, fru talman, att värja sig om man gärna vill återse sin familj, om man gärna vill ha ett permanent uppehållstillstånd, en permanent trygghet?

Fru talman! Det jag misstänker, och skälet till att detta ja sitter så långt inne, är att Socialdemokraterna är medvetna om att de nu gör exakt samma sak som de på papperet tycker är fel. De skapar maktobalanser på svensk arbetsmarknad där människor inte har möjlighet att värja sig från utnyttjande, från tafsande, från låga löner, allt detta för att de gärna vill träffa sin familj och gärna vill ha ett permanent uppehållstillstånd.

Det, fru talman, tycker jag är ett svek av enorma proportioner.

Anf. 14 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag upplevde att detta var att ta nästa debatt i kammaren i förtid. Det var både och.

Naturligtvis behöver vi ha en lagstiftning och ett regelverk på arbetsmarknaden. Det finns många maktobalanser på svensk arbetsmarknad. Christina Höj Larsen lyfte fram frågor som till exempel tafsande och sexuella övergrepp. Det har kommit många olika rapporter från LO och fackföreningsrörelsen, som Christina Höj Larsen också anförde om svensk fackföreningsrörelse.

Det handlar inte enbart om migranter. Det handlar ofta om att kvinnor är mer utsatta än män och så vidare. Naturligtvis måste vi hela tiden jobba med både lagstiftning och tillämpning av lagstiftning och det regelverk som ska gälla på svensk arbetsmarknad.

Det kommer vi inte att ge upp, varken jag som socialdemokrat eller Socialdemokraterna som parti.

Anf. 15 Jonny Cato (C)

Fru talman! Arbetskraftsinvandring är helt nödvändigt för Sverige, för svenska företag, vår konkurrenskraft och vår samhällsekonomi. Under 2018 bidrog arbetskraftsinvandringen med 34 miljarder till bnp och 12 miljarder i skatteintäkter.

Med anledning av att arbetskraftsinvandringen är en fråga inom ramen för januariavtalet har Centerpartiet i dag inga egna motioner. Vi kommer i stället att återkomma gemensamt framöver med förslag på hur vi kan stoppa kompetensutvisningarna, införa talangvisum och få bort fusk, utnyttjande och kriminalitet kopplat till arbetskraftsinvandring. Just förslaget om kompetensutvisningarna, som andra partier vill ta äran åt sig för att de stoppas, är ett förslag som kommer att gå igenom tack vare januariavtalet.

Sanningen är att arbetskraftsinvandring inte bara är viktig utan helt nödvändig för Sverige. Men sanningen är också att det finns problem inom arbetskraftsinvandring. Fusk, inte minst när det gäller missbruk av arbetstillstånd inom personlig assistans, är något som vi omedelbart behöver ta tag i. Det är specifika problem som kräver specifika lösningar, inte vilda svingar i luften som slår sönder hela systemet som Alliansen en gång införde.

Moderaterna är ett av de partier som nu svingar friskt i frågan om arbetskraftinvandring. Bland annat så vill de stoppa arbetskraftsinvandrare som vill komma hit och arbeta inom personlig assistans och införa ett lönegolv på 31 700 kronor som skulle vara ett hårt slag mot många företag och många branscher som är helt beroende av arbetskraftsinvandring. Det är fel väg att gå.

Moderaternas lönegolv på 31 700 kronor skulle innebära att två av tre arbetskraftsinvandrare som arbetar, betalar skatt och bidrar till svenska företag inte längre skulle vara välkomna. Moderaternas förslag om ett lönegolv motverkar inte fusk. Det innebär att människor som försörjer sig själva kastas ut och att företag lämnas på bar backe. Det leder till mindre tillväxt och sänkta skatteintäkter.

Människor som kommer till Sverige och arbetar och gör rätt för sig gör Sverige till ett bättre land oavsett om de tjänar 31 600 kronor eller 31 800 kronor. Men den som missbrukar systemet ska stoppas med kraft. Vi behöver kraftfulla förslag som på riktigt kommer åt fuskare, men vi ska inte slå sönder systemet i jakten på fuskare. Centerpartiet har den senaste tiden presenterat flera sådana förslag där vi kommer åt fuskare samtidigt som vi gör det lätt för alla som gör rätt för sig.

Fru talman! Arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för bedrägerier, illegal migration och arbetskraftsexploatering. Det ska inte vara möjligt för människor att ta sig till Sverige med syfte att utnyttja välfärdssystemet. Centerpartiet vill därför:

Införa en ny lag som gör det möjligt att avslå en ansökan när det är tydligt att det är andra syften ligger bakom ansökan än arbete.

Göra det lättare att återkalla uppehållstillstånd, genom skärpningar i utlänningslagen, när man i efterhand kan konstatera att syftet med ansökan inte var arbete.

Ta bort sekretesshinder mellan kommuner och olika myndigheter och se över hur informationsdelningen kan förbättras. Migrationsverket ska också meddela Försäkringskassan och Polismyndigheten om man misstänker att arbetstagaren inte befinner sig i Sverige eller att arbetet inte utförts.

Göra det lättare för arbetsgivaren att kontrollera att den blivande anställde har rätt att arbeta i Sverige eller har undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd.

Detta är några av de många förslag som Centerpartiet presenterat för att komma bort från fusk och kriminalitet i arbetskraftsinvandringen.

Centerpartiet vill också värna dagens system. Det är något vi också är överens om inom ramen för januariavtalet. Men att värna dagens system innebär givetvis inte att fusk, oegentligheter och brottslighet inte ska bekämpas med kraft.

Det innebär inte heller att vi helt ska slå sönder den borgerligt liberala reform som arbetskraftsinvandring en gång i tiden var. Den som säger sig värna arbetskraftsinvandringen måste också lägga fram välavvägda förslag som samtidigt är kraftfulla mot fusk och brottslighet.

När både Socialdemokraterna och Moderaterna börjar hota arbetskraftsinvandringen för att ta politiska poänger behöver vi vara konstruktiva och föreslå lösningar på dagens problem som kommer åt den som fuskar, inte den som gör rätt för sig.

Fru talman! It-företag, besöksnäringen, skogsföretag, lantbrukare, bärodlare, ja branscherna och företagen som är direkt beroende av arbetskraftsinvandring är många. Centerpartiet kommer fortsatt att stå upp för att de företagen och de branscherna ges möjligheten att själva välja vilken kompetens de behöver framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)