Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Anf. 1 Johan Forssell (M)

Herr talman! Vi ska i dag diskutera tre olika betänkanden som berör migrationsfrågor, anhöriginvandring och medborgarskap.

Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 7, Människosmuggling, och reservation 34, Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, i betänkande 14 samt till reservation 15, Arbetskraftsreformen, i betänkande 15.

Det har varit ett omtumlande år i migrationspolitiken på egentligen alla områden. Stora förändringar har skett i vår omvärld och som en följd också här i Sverige. Från att Sverige 2014 tog emot 80 000 asylsökande steg siffran i år till närmare 160 000 personer. Det är en siffra som vi aldrig har upplevt tidigare i vårt land. Det innebär att på två år har närmare en kvarts miljon människor sökt sig till Sverige. Jag ska strax återkomma till det.

Häromdagen trädde också EU:s avtal med Turkiet i kraft. Migrationen är av naturen en gränsöverskridande fråga som ställer krav på att försöka hitta just gränsöverskridande lösningar när så är möjligt.

Det har varit motiverat att försöka nå en överenskommelse med Turkiet. Vi behöver få en mer ordnad migration till Europa och till Sverige. Om det här avtalet går det naturligtvis att säga väldigt mycket, inte minst om vikten av att EU fortsätter att driva på för mänskliga rättigheter i Turkiet.

Det har varit svårt att kunna bilda sig en uppfattning om vad avtalet egentligen innebär eftersom informationen till riksdagen stundtals har varit bristfällig. Vi har fått information under möten i EU som sedan har visat sig handla om helt andra saker än det vi har tagit upp. Ibland har jag till och med fått intrycket att regeringen själv inte känner till vad mötena i EU ska ta upp, än mindre haft insyn i förhandlingarna. Det tycker jag är beklagligt, för det har försvårat möjligheten att nå en samsyn här i riksdagen. Ännu i dag finns det flera frågetecken, skulle jag vilja säga, om hur avtalet kommer att fungera.

Likväl har vi en situation där det inte är möjligt att låta saker och ting fortsätta som de alltid har gjort. Vi behöver som sagt få en mer ordnad migration till Europa. Det är omöjligt att ge alla människor som vill ha det asyl. Det är heller inte vad asylrätten handlar om, utan den ställer krav på att kunna välja den som har skyddsskäl och ge skydd till den personen framför den som saknar sådana skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Vi behöver se till att flyktingsmugglarnas verksamhet upphör och ersätts av ett system som är ordnat, humant och långsiktigt. Vi får nu följa hur avtalet kommer att genomföras och fungera. Klart är att drivkrafterna för att ta sig till Europa är fortsatt mycket starka. Jag menar att det är naivt att påstå att flyktingkrisen skulle vara över. Än mer naivt var det att påstå detsamma i december, för egentligen är det nog ingen som vet ännu hur detta kommer att sluta. Kommer överenskommelsen med Turkiet att fungera? Vad ska ske med de uppskattningsvis 600 000 oregistrerade migranter som uppges befinna sig i Tyskland?

I en miljö som är fortsatt väldigt osäker är det ansvarsfulla att fortsätta att genomföra reformer, både för att skapa ordning och reda i migrationspolitiken och för att stärka uthålligheten i asylsystemet.

Herr talman! Situationen i Sverige är fortsatt mycket pressad. Väntetiderna hos Migrationsverket befinner sig på historiska nivåer. Vid årsskiftet fanns 180 000 personer inskrivna i mottagningssystemet. Vi vet att det saknas ett stort antal bostäder de kommande månaderna.

Den verkligt stora utmaningen har vi dock bara skrapat på ytan av, och det är integrationen. Bostäder går att ordna fram med kort varsel. Det kanske inte blir det boende man vill ha. Det kanske inte ligger på de orter man hade önskat, men det går att lösa.

Integrationen på arbetsmarknaden är något helt annat. Det är en betydligt svårare och mer komplex fråga. I grunden finns en stor möjlighet i migrationen. Flera av världens mest dynamiska ekonomier har ett stort mått av öppenhet. Det räcker att titta på ett stort land i väster för att se exempel på det.

Men med detta sagt måste vi kunna ha en annan tanke i huvudet samtidigt, nämligen att alla människor inte kan komma till Sverige på en gång. Ett land med 10 miljoner människor kan i längden inte, menar jag, ta det ansvar som flera andra och betydligt större länder borde ha tagit. Det fungerar helt enkelt inte. Har den person som tror att det inte spelar någon roll hur många människor som kommer hit på en gång verkligen besökt ett överfullt anläggningsboende någonstans i Sverige?

Det spelar ju roll. Resurser är inte obegränsade, inte ens i ett rikt land som Sverige, i alla fall inte om vi vill fortsätta att ge människor som söker skydd här ett bra och ordnat mottagande.

Sent omsider har regeringen nu vidtagit vissa åtgärder för att dämpa söktrycket mot Sverige, eller man har kanske snarare aviserat att man ska vidta åtgärder. Den lagstiftning som egentligen skulle ha varit på plats ganska snart har vi fortfarande inte ens sett på riksdagens bord.

I det sammanhanget hade det naturligtvis varit fördelaktigt om regeringen hade lyssnat på Moderaterna redan under förra hösten när vi förde fram förslag om tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav vid anhöriginvandring, återupptagande av medicinska åldersbedömningar av ensamkommande ungdomar och så vidare.

I så fall hade regeringen kanske inte varit tvungen att nu genomföra den närmast panikartade omsvängning vi nu har upplevt, där man först säger att Europa inte ska bygga några murar för att ett par veckor senare införa id-kontroller och en lagstiftning på EU:s miniminivå. Man behöver inte tillhöra oppositionen här i kammaren för att säga att det är omöjligt att hitta en röd tråd i den politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Kanske är det just detta som har varit den stora bristen i den förda migrationspolitiken. Den har alltid legat steget efter och utgått från hur vi vill att saker ska bli, men den har inte planerat för hur det faktiskt kan bli.

Herr talman! Moderaterna har förändrat sin migrationspolitik efter den nya situation som råder i vår omvärld. Vi tror fortsatt på öppenhet som värdering och på att hjälpa den som är i behov av skydd. Men i ett läge när Sverige på två år har tagit emot en kvarts miljon människor, vilket vi aldrig tidigare har varit i närheten av, kan inte våra svar vara desamma som när en bråkdel så många sökte sig hit.

Att öppna sitt hjärta och visa medmänsklighet är en bra början, men det i sig kommer inte att lösa problemen på bostadsmarknaden eller hantera miljardkostnader eller en dålig integration. Det krävs helt enkelt att vi också har öppna ögon och inser att vi står inför mycket stora utmaningar framöver.

Moderaternas hållning är att vi behöver få till stånd en tillfällig paus i flyktingmottagandet, detta genom att den person som kommer till Sveriges gräns utan att först ha registrerat sig i ett annat EU-land, som regelverket i dag faktiskt föreskriver att man ska göra, ska återvända dit och göra det. Denna paus bör fortsätta så länge som krävs för att åter få ordning och reda i mottagningskedjan. Jag tänker till exempel på de långa handläggningstiderna, bristen på boenden och så vidare.

Detta är en exceptionell åtgärd. Men Sverige befinner sig också i en exceptionell situation som saknar motstycke i övriga Europa. Vid sidan av detta, herr talman, behöver vi också göra ett flertal andra förändringar. Jag vill peka på några stycken här i dag.

För det första behöver vi skärpa straffen för människosmuggling. Ibland har jag i den svenska debatten märkt av synen att det som människosmugglare gör skulle hjälpa andra människor på något sätt och att det kanske egentligen inte är så farligt. Jag har läst flera intervjuer på det temat.

Men det är klart att när man står där i Turkiet, som många av oss här i kammaren gjorde så sent som i höstas, och träffar personer från UNHCR, som berättar hur flyktingsmugglarna placerar kvinnor och barn i helt sjöodugliga farkoster på en dödsseglats över Medelhavet, utrustade med flytvästar gjorda av papper - av papper! - då tror jag att vi var många som fick en helt annan syn på deras verksamhet och vad den handlade om, nämligen om en enda sak: att tjäna pengar på utsatta människors desperation.

Dagens straffsatser för detta brott är så låga att polisen har svårt att få tillgång till de tvångsmedel som behövs för att kunna utreda brotten. Så kan vi inte ha det. Här måste vi få till stånd en förändring.

För det andra: Det måste vara skillnad på ett ja och ett nej i asylprocessen. Det kan låta som en självklarhet, men så är det inte. Migrationsverket flaggar för att man kommande år beräknar att 46 000 personer kommer att gå under jorden. Till det kan läggas att det i dag finns 20 000 utvisningsärenden. Det är mer än en medelstor svensk stad, som snart riskerar att befinna sig i skuggsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Vi tänker inte acceptera att det växer fram. Det urholkar förtroendet för migrationspolitiken, skapar ett utanförskap och leder till utsatthet hos många människor. Det är inte humant att se mellan fingrarna när människor väljer att olovligen befinna sig i landet. Problemen menar jag blir bara större ju längre man väntar, när man har uppehållit sig i landet, hunnit rota sig här och hunnit skaffa sig vänner.

Det är viktigt att polisen prioriterar återvändandearbetet. Men det är också viktigt att man har resurser för att kunna göra det. Moderaterna poängterade redan i fjol att det behövs ytterligare 1 000 personer inom Polismyndigheten. Då valde regeringen att inte göra något. Nu menar jag att det inte går att vänta längre.

Vi behöver också stärka möjligheterna att ta människor i förvar om det finns en risk att personen avviker. Det är naturligtvis helt orimligt att det i dag saknas förvarsmöjligheter norr om Gävle. Polisen i Norrland vittnar om att man inte längre tar människor i förvar därför att det helt enkelt inte går att föra dem dit. Moderaterna har redan tidigare gett besked om att vi i årets ekonomiska vårmotion kommer att anslå ekonomiska resurser för minst ett ytterligare förvar i Sverige.

För det tredje: Mitt i flyktingkrisen får vi inte glömma bort att migration innehåller fler aspekter än dem vi läser om i tidningarna. En viktig sådan är möjligheten att arbetskraftsinvandra till Sverige, att komma hit och med sitt arbete bidra till ett bättre Sverige. Här återstår faktiskt mycket att göra. Arbetskraftsinvandringen till Sverige går ned, och det är viktigt att lagar och regler är utformade och anpassade på ett sätt som underlättar för människor att komma hit.

Herr talman! Jag vill avsluta där jag inledde. Det är svårt att sia om framtiden. Utmaningarna är fortsatt mycket stora - så stora att man ibland kan känna sig väldigt liten inför dem.

Det ansvarsfulla i den här situationen är inte att låtsas som att utmaningarna snart kommer att försvinna eller att av ideologiska skäl vilja föra in Sverige på en väg mot slutenhet. Det ansvarsfulla i den här situationen är att utforma en politik för ordning och reda i migrationspolitiken. Moderaterna har under det senaste året presenterat ett stort antal förslag i den riktningen, och vi kommer att fortsätta att göra så framöver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars-Arne Staxäng (M).

Anf. 2 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Vi debatterar i dag migrations- och medborgarskapsrelaterade motioner från allmänna motionstiden i tre olika betänkanden. Vi kan enkelt konstatera att under det här året och framför allt sedan vi stod här för ett år sedan har extremt mycket hänt på det här området. Vi har sett hur invandringsvolymerna, som redan tidigare legat på orimligt höga nivåer, har slagit rekord på nytt. Med över 162 000 asylsökande på ett år har vi per capita utan tvivel och med råge flest asylsökande i hela EU. Vi har sett hur decemberöverenskommelsen upphörde redan nio månader efter det att den slutits. Vi har sett hur vissa partier från en dag till en annan retoriskt har ändrat sin migrationspolitik, dock utan att lägga några vidare kraftfulla förslag. Det menar jag är beklagligt.

Vi har även sett hur regeringen, med Miljöpartiet inkluderat, har verkställt delar av Sverigedemokraternas politik, vilket är glädjande. Vi har sett hur fula epitet, som rasism och främlingsfientlighet, som tidigare kastades mot alla som kritiserade den förda invandringspolitiken, helt plötsligt har försvunnit i medierna. Det är också lite intressant med tanke bland annat på vad Johan Forssell sa alldeles nyss i talarstolen. Vem som helst förstår att volymerna spelar roll. Det är en viss skillnad från förr, när Fredrik Reinfeldt flög över Sverige och sa att det finns hur mycket mark som helst. Det är en viss skillnad från dem som sa att vi måste öppna våra hjärtan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Men Johan Forssell sa också något helt annat, som är mycket positivt, nämligen att vi måste öppna våra ögon. Det är det Sverigedemokraterna - inte sedan i höstas utan sedan 2010 - har stått här i riksdagen och sagt.

Det har som sagt hänt mycket, och i svallvågorna efter Reinfeldts och Löfvens oansvariga politik kan vi glimta nyanser av en positiv utveckling. Men, herr talman, det är fortfarande på tok för litet, och det finns fortfarande otroligt mycket kvar att göra. På det här området har Sverigedemokraterna under året bland annat presenterat ett antal utskottsinitiativ, som tyvärr inte har stötts trots den kris som vi har sett under föregående år.

Jag kan inte nog poängtera hur sorgligt det är att det skulle gå så här långt för att fler partier skulle agera i migrationsfrågan och anpassa sin politik till Sverigedemokraternas. De samhällsförändringar som sker som en direkt följd av detta påverkar oss inte bara ekonomiskt i dag utan kommer framför allt att påverka oss långsiktigt såväl ekonomiskt som socialt. Av den anledningen kan jag bara beklaga att det inte är fler än Sverigedemokraterna som väljer att lyfta fram skarpa förslag som faktiskt har rejäl påverkan på samhället framöver för att vända den här negativa utvecklingen. Till dess saknar ni alla trovärdighet, vilket jag är övertygad om att såväl våra som era väljare ser.

Under föregående år kom det till Sverige 39 000 asylsökande som sa sig vara ungdomar mellan 13 och 17 år. Den absoluta merparten av dessa är unga pojkar eller män. I vissa kommuner är nu mellan 30 och 50 procent av eleverna i gymnasieåldern nyanlända, och i Sverige i stort innebär det att 12 procent av alla i gymnasieåldern är nyanlända. Självklart påverkar detta skolresultaten för alla elever. Det påverkar även möjligheten negativt för nyanlända att bli en del av vårt samhälle, vilket borde vara målet för alla här inne. Men, säger många, dessa kommer genom tidiga insatser att kunna inkluderas i samhället och kunna påverka och hjälpa till i samhällsbygget. Då skulle jag bara vilja ställa en enkel fråga till samtliga: Hur då? Förslagen finns ju inte.

Under åtta år med alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt har ingenting på detta område blivit bättre. Man har viftat bort det med den vanliga frasen: Vi måste bli bättre. Ja, det är klart att vi måste bli bättre. Men ändå fortsätter man. Stefan Löfven och nuvarande regering fortsätter med en katastrofal politik. Vi ser som sagt även hur förslagen för att vända utvecklingen lyser med sin frånvaro. Det är inte mer än beklagligt.

Om man lyssnar till den offentliga debatten borde det rimligtvis finnas en hel del konkreta förslag. Men var finns de? När vi i dag tittar i motionerna, hur många förslag finns där egentligen? De enda som kan påverka nämnvärt i någon riktning kommer från Sverigedemokraterna - inga andra.

Herr talman! Utbildningsnivån bland nyanlända är förhållandevis låg, och matchningen på arbetsmarknaden fungerar mycket dåligt. I kommun efter kommun kan vi se att samtidigt som infödda svenskar i större utsträckning faktiskt får fler jobb fortsätter antalet utrikes födda med försörjningsstöd att öka. Trots orimligt goda villkor att konkurrera med infödda svenskar på arbetsmarknaden fortsätter ökningen. Vi ser också en skev fördelning där nyanlända kvinnor i många fall aldrig har förvärvsarbetat alls under sitt liv. Det är beklagligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Siffror från 2014 slår tydligt hål på myten om syriers höga utbildningsnivå. Det finns många syrier som har mycket att erbjuda, men faktum är att den statistik och de siffror som många hänvisar till om den höga utbildningsnivån i många fall inte stämmer alls. Jag tänkte lista några exempel.

För det första: Endast 10 procent av syrierna har akademisk utbildning. För det andra: Asylinvandring sänker utbildningsnivån i landet. Det är ett faktum om man tittar demografiskt. För det tredje: 50 procent av syrierna har grundskoleutbildning eller lägre. För det fjärde: 33 procent har lägre utbildning än sex års grundskola.

Detta är några enkla exempel som borde göra det tydligt för de flesta att det inte funkar. Det är svårt att få in så här många människor som inte har den kompetens som vi behöver i vårt land. Det går inte. Och om det skulle gå, var är då förslagen?

I en rapport från riksdagens utredningstjänst kunde vi för några månader sedan se att andelen helårsanställda, inklusive företagare bland flyktingar och inklusive flyktinganhöriga, uppgick till endast 25 procent efter åtta år. Efter hela 15 år var andelen enbart 34 procent.

När det ser ut på detta sätt är det inte konstigt att vi ser en ökad otrygghet och att det blir allt fler utanförskapsområden. Det är inte konstigt att fler börjar ägna sig åt kriminella verksamheter. Inte heller är det konstigt att många nyanlända blir utan jobb när vi har brist på arbetstillfällen för lågkvalificerad arbetskraft och när man från statens sida gör alltmer, vilket leder till att nyanlända inte själva behöver ta ansvar för att anpassa sig till vårt samhälle.

Dessa problem blir inte bättre genom att man fortsätter med en arbetskraftsinvandringspolitik som är en av världens mest liberala och som underblåser såväl lönedumpning som en osjyst konkurrens för svenska arbetslösa gentemot arbetstagare på den internationella marknaden i andra länder. Vem som helst kan förstå att det inte är hållbart att svenska arbetslösa ska konkurrera med människor från hela världen.

Herr talman! Jag vet inte hur många gånger jag och mina kollegor från Sverigedemokraterna har stått här i denna talarstol och talat om konsekvenserna av den förda invandringspolitiken och om hur staten har stulit pengar från hederliga medborgare som trots försämrad välfärd tvingas betala för ett migrationskaos som de aldrig har tillfrågats om.

Till de enorma mängderna asylsökande tillkommer ännu fler anhöriginvandrare, varför det även här krävs fler restriktioner och högre krav för en förbättrad anpassning och för en förbättrad möjlighet för samhället att minska det utanförskap som många av dessa människor hamnar i.

Problemen kopplade till migrationspolitiken handlar inte bara om antalet människor som kommer till Sverige. Det handlar även om att personer som har bosatt sig i vårt land också ska bli en del av vårt samhälle. Att inkludera människor här borde vara allas mål.

Sverigedemokraterna menar att de som avser stanna i Sverige också ska sträva efter att bli svenska medborgare - annars är det ingen vits. Kommer man hit och ska bo här hela livet ska man bli svensk. Medborgarskapet bör samtidigt höra samman med nationalitet, inte bara i juridisk mening utan även avseende identitet och samhörighet. Ansökan om medborgarskap är att betrakta som en ansökan om att formalisera den befintliga relation man har till landet. Av den anledningen måste medborgarskapets betydelse stärkas och medborgarskapet på allvar bli en bekräftelse på att man numera är en del av detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Än i dag vägrar man inse att det krävs drastiska förändringar för att vi ska kunna upprätthålla någon som helst form av stabilitet i samhället. För att vi ska upprätthålla vår välfärd och för att vi ska kunna möjliggöra en rättvis framtid för kommande generationer krävs det förändringar.

Det gör vi inte genom att urholka asylrätten och genom att låta alla som tar sig genom ett antal säkra länder få asyl i Sverige. Då urholkar man asylrätten. Det gör vi inte genom att bryta mot internationella överenskommelser, såsom Dublinförordningen om första asylland som princip. Detta är system som är upprättade för att vi ska kunna hjälpa många flyktingar runt om i världen och för att det ska kunna fungera att ha en internationell samverkan mellan länder för att kunna hjälpa så många människor som möjligt. Det gör vi inte heller genom att främja flyktingsmuggling. Där vill jag ge Johan Forssell en eloge för att han vill skärpa straffen för flyktingsmuggling och försöka förhindra detta.

Faktum är emellertid att regeringen främjar denna verksamhet genom att tillåta att människor kan färdas genom hela världen och komma hit och genom att erbjuda villkor som gör att folk vill komma hit och ta del av vår välfärd och av det som vi har här i Sverige.

Det som vi gör och som kan påverka detta handlar om tydliga förslag här i Sveriges riksdag för att stoppa flödet av människor som kommer hit och se till att befintliga invandrare blir en del av vårt samhälle, snarare än att uppmuntra dem till att upprätthålla parallella samhällen i samhället som man gör i dag.

Sverigedemokraterna har lagt fram ett stort antal förslag för att man ska komma till rätta med det förtroendemissbruk som svenska makthavare har sysslat med de senaste decennierna.

När jag stod här för ett år sedan radade jag upp ett antal kostnader som är följden av de enorma volymer människor som redan då valt att söka sig till vårt land. Inte helt oväntat har dessa kostnader ökat markant, vilket också, precis som då, har inneburit försämringar för de allra hårdast utsatta människorna.

Biståndspengar används hela tiden felaktigt. Detta är också kopplat till migrationspolitiken. Om vi över huvud taget ska tala om att öppna våra hjärtan och vara humana måste vi också lyfta blicken och titta på biståndspengarna. Därför är det orimligt att göra avräkningar i biståndsbudgeten för att bekosta detta orimliga mottagande i Sverige. Pengar för att stötta flyktingar satsas bäst i närområdet nära länder som har problem, inte i Sverige.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Sverigedemokraterna självklart står bakom samtliga sina reservationer i dessa tre betänkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 1 och 3 i SfU11, till reservationerna 9, 31 och 35 i SfU14 och till reservationerna 1, 16 och 20 i SfU15.

Anf. 3 Johanna Jönsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! För några dagar sedan satt jag på ett golv i Grekland och ritade på en bit kartong. I mitt knä hade jag en sovande åttaåring. Hans lillasyster Salam bad mig rita deras baba, deras pappa, bredvid huset som vi ritat tillsammans. När jag frågade var hennes pappa är svarade hon att han är i Sverige.

Abdou och Salam bor tillsammans med sin mamma Elham och sina fem syskon, som är mellan fem månader och tolv år, på ett boende för särskilt utsatta flyktingar på ön Lesbos. De tillhör det lyckligt lottade fåtal som fortfarande har möjlighet att ta sig vidare på laglig väg, denna gång via familjeåterförening, eftersom de anlände innan avtalet mellan EU och Turkiet trädde i kraft den 20 mars. Deras väntan är såklart jobbig, men de har hoppet kvar. De är på väg. Bara en liten bit därifrån, i lägret Moria, sitter andra flyktingar inlåsta i väntan på att skickas tillbaka till Turkiet. Ungefär 40 procent av dem som är inlåsta där är barn. Många av dem har en förälder som sitter i något annat EU-land och väntar på dem.

När jag frågade mamma Elham varför hon tog med barnen på denna livsfarliga resa över havet svarade hon att det inte fanns något annat alternativ. När hennes man lämnade Syrien i augusti förra året var tanken att de skulle vänta i Idlib på att han skulle ta sig in i EU, söka uppehållstillstånd, få det och ansöka om familjeåterförening. Sedan skulle Elham och de sju barnen sätta sig på ett flyg och ta sig tryggt och säkert till Sverige för att återförenas med honom. Men situationen i Idlib blev värre. Bomberna föll runt omkring, och grannarna dog. Elham hade inget annat alternativ än att ta med sig barnen och fly.

Turkiet har stängt gränsen mot Syrien. Många tror inte att den är stängd, men den är det. Det går inte att ta sig in i Turkiet. Om gränsvakterna ser att människor försöker ta sig in skjuter de på dem med skarpladdade vapen. Många har dött på det sättet.

Om man ändå tar sig in i Turkiet riskerar man att skickas tillbaka om polisen fångar en. Det går inte längre att söka skydd där lagligt. Alltså har man inget annat alternativ än att försöka ta sig vidare. Det var precis det som Elham gjorde.

På samma boende träffade jag också en äldre kvinna. Hon var i ungefär samma ålder som min egen mormor - över 80. Hennes man har flera allvarliga sjukdomar, och han kan knappt ta sig ut ur sitt rum. Själv fick hon åka direkt till sjukhuset när deras gummibåt kom in på stranden. De är också syrier, och de kom före den 20 mars. De har möjlighet att antingen söka asyl i Grekland eller försöka bli omplacerade till ett annat EU-land. Men det enda land som de vill till erbjuder inga platser. Deras son bor i Västerås, och till Sverige får de inte komma.

Som vi alla vet är över 60 miljoner människor på flykt runt om i världen, och för varje dag blir de många, många fler - inte färre på något sätt alls. De allra flesta finns i konflikternas närområde eller kvar inne i ursprungsländerna. Bara några få tar sig vidare, och de blir nu färre. Samtidigt läggs mer resurser och fokus på att försöka hindra människor från att fly, överleva eller att återförenas med sina nära och kära - som Elham. Det här sker inte minst på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Vi i Centerpartiet vill att EU ska ha en gemensam asylpolitik, men den måste värna asylrätten och mänskliga rättigheter. Allt annat är oacceptabelt. Det borde det vara för var och en.

Den partimotion som ligger till grund för vad jag pratar om i dag och våra reservationer väckte vi tidigt i höstas under allmänna motionstiden. I den motionen föreslår vi en rad bra och viktiga reformer, till exempel att göra det lättare att bli svensk medborgare, öppna fler möjligheter för anhöriginvandring, skapa fler lagliga vägar in, bland annat genom att öka antalet kvotflyktingar, införa humanitära visum, se över transportörsansvaret samt skapa fler möjligheter genom att erbjuda stipendium eller göra det enklare att arbetskraftsinvandra.

När vi skrev motionen kändes förslagen fullt rimliga och inte alls omöjliga att vinna stöd för i riksdagen. Men efter den här hösten och vintern skakar även det mest grundläggande. Det handlar inte längre om att ta fler steg mot en mer human flyktingpolitik. I stället handlar det om att försöka förhindra försämringar och inskränkningar.

Det tydligaste exemplet i Sverige är de förslag till ändringar i utlänningslagen som regeringen har presenterat. Om de genomförs kommer Sverige tillsammans med Malta och Cypern att erbjuda absolut sämst skydd till flyktingar av alla EU-länder, sämre än länder som Ungern, Polen och Grekland, där jag just har varit och sett människor sova på pappkartonger.

Förändringarna kommer att försvåra integrationen. De kommer att öka administrationen. Familjer kommer inte längre att få leva tillsammans. Det kommer att förbjudas. Svårt sjuka barn kommer inte att få stanna. Familjer kommer att hållas isär på alla sätt som går.

Migrationsverket kommer att tvingas utvisa människor som riskerar att dö. Trots att handläggarna på Migrationsverket vet detta kommer de inte att ha någon möjlighet att låta dessa personer vara kvar. Jag förstår att det låter som att jag överdriver, men det gör jag inte.

I en situation där allt färre personer tar sig in i EU och allt färre tar sig upp till Sverige - de senaste sju dagarna har 549 personer sökt asyl i Sverige, mycket lägre än på flera år under den här perioden - kan jag ärligt talat verkligen inte förstå hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan försvara den typen av inskränkningar. Jag kan verkligen inte förstå det.

Jag hoppas därför innerligt att man tänker om, drar tillbaka förslagen och i stället lägger fram nya förslag som ger människor nytt hopp.

Vi i Centerpartiet står fortfarande bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2 i SfU14 samt reservation 5 och den alliansgemensamma reservationen 15 i SfU15.

(Applåder)

Anf. 4 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Johanna Jönsson höll ett mycket känslostyrt anförande. Det är återkommande i politiken att se till endast enskilda historier om människor som det faktiskt är synd om. Men faktum är att Johanna Jönssons parti för inte alltför länge sedan också satt i regeringsställning. Problem med utanförskap i Sverige och problem med konfliktområden fanns redan då. Det var riktigt illa.

Sedan har konflikten i Syrien förvärrats. Vi vet att det finns konflikter i Afrika som vi inte ens kan läsa om i tidningarna. Det finns en konflikt i Jemen. Människor i många olika länder i världen har det svårt, och de diskuteras över huvud taget inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Varför gör man inte det? Det är fråga om personer som i många fall är extremt hårt utsatta och kvar i sina hemländer - var de nu må vara. Det är människor som behöver det internationella samfundet för att få mat för dagen, mediciner och vatten för att dricka eller tvätta sig.

Dessa frågor återkommer i debatten. Man kan inte tala om migrationspolitiken i Sverige som human om den inte handlar om just kvotflyktingsystemet. Jag har flera gånger talat om att pengar tas från biståndsbudgeten. Johanna Jönssons parti gör precis som regeringen, nämligen ger inga ökade anslag för en ökad mottagning i Sverige. Om mer pengar föreslås där, som de andra partierna inte har, undrar jag varifrån pengarna kommer.

Anf. 5 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Jag förstod inte riktigt den sista frågan om pengarna till människor i Sverige. Vi pratar inte om budgeten i dag utan om våra tre betänkanden med motioner från allmänna motionstiden. Markus Wiechel får gärna ställa sin fråga igen så ska jag försöka besvara den.

Sedan var det frågan om att hjälpa i närområdet, som vi har diskuterat många gånger förut. Det är något Sverigedemokraterna brukar ta upp. Det är inte möjligt när det gäller till exempel konflikten i Syrien.

När det gäller många konflikter i Afrika har personer flyttat till läger i grannländer. I många fall har de bott där många år. Det finns personer i vuxen ålder som är födda i flyktinglägren.

Jag pratade länge med representanter för UNHCR när jag besökte Lesbos häromveckan. De beskrev att skillnaden är att i Afrika har UNHCR möjlighet att hjälpa på plats i lägren. Människor har tagit sig ut. De hjälper även kvotflyktingar därifrån med vidarebosättning för de mest utsatta, de som inte klarar sig i flyktinglägren. Det är ofta vad det handlar om i fråga om kvotflyktingar.

När det gäller närområdet till Syrien finns inget att göra längre på plats. Bland annat har både Libanon, Jordanien och Turkiet stängt gränserna. De släpper inte ut folk från Syrien. Jordanien har sagt att om man släpper ut en person måste någon annan flytta därifrån. Alltså måste något annat land ta emot en person för vidarebosättning för att Jordanien ska släppa ut någon ur Syrien. Det är den situation länderna i området befinner sig i.

Det är klart att vi måste förbättra förutsättningarna på plats för dem som är kvar. Framför allt skolgång är otroligt viktig och även jobbmöjligheter.

Vad är det som är rimligt i att till exempel Libanon ska ta ett så oändligt mycket större ansvar än vad andra länder ska göra? Det handlar inte bara om Sverige utan även många andra länder. I det sammanhanget har vi föreslagit en mängd förändringar för att minska kostnaderna i Sverige.

Anf. 6 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Visst går det att göra mer i närområdet. UNHCR får i dag endast 50 procent av de resurser de behöver för att klara av sina nuvarande åtaganden. Det finns fler organisationer. I Syrien hjälper kyrkan utsatta, såväl kristna som muslimer, i olika områden. Det är församlingar som man kan stödja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Det är lite märkligt. Jag ber om ursäkt om jag var lite otydlig tidigare när det gäller ekonomin, men det är klart att ekonomin hör ihop med vad man kan förespråka och göra också i svensk lagstiftning. Om man inte kan täcka kostnaderna går det inte heller att genomföra eller så får man helt enkelt höja skatterna eller försämra någon annan del av välfärden. Det är egentligen detta min fråga till Johanna Jönsson främst gäller.

Ironiskt nog var det en centerpartistisk riksdagsledamot, Staffan Danielsson, som fick fram en rapport från riksdagens utredningstjänst för några månader sedan. Jag nämnde den också i mitt anförande. Rapporten visar att endast 25 procent av de invandrare som har varit i Sverige i åtta år har fått heltidsanställning. Efter 15 år hade siffran bara ökat marginellt, till 34 procent. Detta är en viktig del i diskussionen; människor som kommer hit måste in på arbetsmarknaden.

Här säger man nu att Centerpartiet har kommit med flera förslag. Men under regeringsställning förvärrades problematiken. När Centerpartiet med flera satt i regeringen blev det sämre. Därefter har man fortsatt med en politik som gör att allt fler vill söka sig till Sverige. Som det låter på Johanna Jönsson är Centerpartiet likt Vänsterpartiet fortfarande villigt att ha helt öppna gränser.

Anf. 7 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! När jag sa att det inte går att göra mer i närområdet menade jag just det som jag då sa: Människor släpps inte ut. Länderna i närområdet är inte beredda att ta hand om och släppa in fler personer.

Markus Wiechel säger att man ska hjälpa inne i Syrien. Det finns inget land i världen just nu som säger att det finns säkra områden inne i Syrien där man kan hjälpa. Är detta verkligen Sverigedemokraternas syn på hur människor ska bli hjälpta generellt? Är det likadant om det gäller någon som har kidnappats? Ska de då inte få hjälp av polisen att ta sig därifrån? Ska man i stället skicka in matpaket till denna person? Det är helt absurt. Det är klart att personer som befinner sig i den här situationen måste kunna ta sig därifrån och inte bli hjälpta på plats mitt inne i en konflikt där det faller bomber. Det är helt otroligt att man kan stå för den linjen.

När det gäller att minska kostnader för integration och så vidare hade vi en integrationsdebatt häromveckan i riksdagen. Där tog vi upp en rad av de förslag vi har. Centerpartiet har lagt fram väldigt många förslag. Jag skulle vilja säga att vi är ett av de partier som har lagt fram allra flest förslag för att minska kostnader och göra om systemen för att människor snabbare ska komma i jobb. Det är i vissa fall ganska radikala förslag som inte har lagts fram tidigare. Där finns mycket som behöver göras, och jag önskar att regeringen skulle ta tag i mycket mer av detta.

Senast i förrgår hade min partiledare Annie Lööf en presskonferens där hon presenterade ytterligare förslag för att minska kostnader men också för att människor snabbare ska komma i jobb. När människor jobbar kan det bidra till välfärden och stärka den men också göra att det ges plats för fler.

Att hjälpa människor inne i Syrien är inte ett alternativ i nuläget - inte förrän konflikten är slut och man kan börja bygga upp landet. Människor behöver kunna flytta vidare. Det är inte rimligt att Libanon, Jordanien eller Turkiet ska ta allt ansvar. Det är helt orimligt.

Anf. 8 Christina Höj Larsen (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Jag hade egentligen förberett ett annat anförande här i dag, men jag måste först säga att jag har jobbat med flyktingpolitiken i sex år, dygnet runt. Jag har tänkt oerhört mycket på de här sakerna.

Innan jag åkte till Lesbos i höstas tyckte jag att jag visste och verkligen förstod att det inte finns några lagliga vägar in i Europa för människor som söker skydd. Jag förstod det intellektuellt. Jag hade träffat ganska många som hade berättat för mig om resan över havet. Det gäller både dem som har klarat sig och sina familjer och dem som har berättat om den största skräcken av alla - den där stunden när man inte klarar att hålla fast längre och barnet, den älskade, brodern eller grannen glider in i vågorna. Jag hade träffat dem.

Ändå var det först just på stranden på Lesbos som jag på riktigt förstod vad det är Europa kräver av människor på flykt. Vad är det? Det är att de sätter sitt liv i pant för att få komma hit och söka asyl. Inget mindre än livet räcker för det. I och med avtalet mellan EU och Turkiet räcker nu inte ens livet som pant. När man når fram till Europa väntar just låsta läger och i många fall deportation tillbaka till Turkiet. Vad väntar där? Det är flyktingläger och kanske deportation tillbaka till krigets helvete i Syrien. Regeringen går med på detta som en del av ett andrum. Jag kan inte annat än att kalla det för ett svek.

Alla som har sett flyktingmottagandet i Grekland på nära håll förstår att det är varken värdigt, rättssäkert eller stabilt. Vi i utskottet var på plats i Grekland för några år sedan och såg det med egna ögon. Just för att mottagandeförhållandena är så usla och rättssäkerheten så låg har asylsökande i åratal inte skickats tillbaka till Grekland, så som Dublinavtalet annars föreskriver. Ändå är det just Grekland, ett land i akut ekonomisk kris och med en söndersmulad stat, och Turkiet, ett land som inte accepterar icke-europeiska flyktingar, som är satta att sköta asylrätten å EU:s och Sveriges vägnar. Turkiet skickar tillbaka flyktingar till Syrien och deporterar återsända flyktingar från andra länder i stället för att pröva deras asylskäl.

Rapporterna från Turkiet om grova kränkningar av mänskliga rättigheter, inskränkt yttrandefrihet och ett växande förtryck av landets kurder avlöser varandra. Det här är verkligheten som döljer sig bakom avtalets städade formuleringar om rätt att söka asyl.

Det har talats mycket om naivitet det här året. Om det är något som är naivt att tro, eller låtsas som, är det att asylrätten kommer att kunna upprätthållas under sådana förhållanden som rent faktiskt finns i Grekland och Turkiet.

Att se vilka mottagandeförhållanden som erbjöds i det som då var ett registreringsläger, Moria på Lesbos, i oktober var ganska omskakande. Det var helt uppenbart att den grekiska polisen saknade vilja, förmåga och kapacitet att behandla människor på ett värdigt sätt. Människor saknade tak över huvudet medan de väntade, och de sov på bara marken med den där lilla prassliga filten de fick när de kom upp ur vattnet. Ingen mat delades ut av de grekiska myndigheterna. Det var bara tack vare hjälp från frivilligorganisationer, stora som små, som helt basala saker ändå kunde fungera.

Då är det så fruktansvärt naivt när vi i utskottet sitter och överlägger och låtsas att det går att göra ett fint, bra och värdigt system på en sådan plats. Man kan inte släppa ned några containrar och tro att man där, medan folk sover utomhus, ska kunna pröva människors asylskäl. Det förstår vi ju allihop. Vi kan inte låtsas att det är på något annat sätt. Det är naivt. Det är oärligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Moria är en av de platser som man har gömt bakom ordet hotspot. Det låter som något trevligt ställe på beachen. I dag är samma plats i stället inhägnad och låst - ett fängelse. Vi kan kalla också det för någonting trevligt, men det är vad det är.

Det är också djupt naivt att tro att det går att stoppa människor som flyr för sina liv. En av människans fantastiska krafter är att hon försöker ta sig vidare, försöker bättra sitt liv och försöker få sina ungar att överleva. Det är något av det allra starkaste i människan. Inga stängsel, ingen taggtråd och inga murar i världen kan stoppa den flykten. Det kan endast fred och rättvisa.

Ändå är det inte det vi talar om utan om taggtråden, stängslen och hur vi ska stoppa människorna - när vi skulle behöva ägna all vår kraft åt freden, åt rättvisan och åt att ge människor det skydd de behöver.

När vägen mellan Turkiet och Grekland stängs öppnas andra vägar: mellan Libyen och Italien samt genom Ryssland. Med livet som pant men med ännu osäkrare utgång fortsätter resan. Det är denna verklighet som människor på flykt lever med, oavsett prat om andrum, flyktingpauser, hotspots, en-för-en och alla de andra konstiga, abstrakta orden. Det är denna verklighet det handlar om.

Herr talman! Sedan årsskiftet har allt färre människor sökt asyl i Sverige för varje månad som har gått. Om det hade varit ett tecken på att färre människor behöver skydd undan al-Asads oljefatsbomber, IS våldtäkter eller Eritreas diktatur skulle det vara underbara nyheter. Det skulle betyda att den största flyktingkatastrofen i modern tid var över.

Men vi vet alla att det inte är så. Skälet till att färre söker skydd hos oss är inte att de saknar skäl att fly, utan det är ett direkt resultat av politiska beslut som har fattats i Sverige och Europa de senaste månaderna.

Några av dem som skulle ha sökt sig hit beskjuts nu av turkiska gränsvakter när de försöker ta sig från Syrien. Några av dem som skulle ha sökt sig hit sitter inlåsta i läger på de grekiska öarna. Amnesty rapporterar att deportationerna inte alltid slutar i Turkiet. Turkiet har sedan före jul skickat tillbaka tusentals människor till det krigshärjade Syrien.

En del av dem som hade velat söka skydd i Sverige väntar på den leriga åkern i grekiska Idomeni där de förtvivlat hoppas på att gränsen ska öppnas. Andra har inte de id-papper som krävs för att ta sig förbi kontrollerna i Kastrup till sin familj - om de skulle lyckas komma så långt.

Inget av detta har hänt av sig självt. När den svenska regeringen valde att stänga gränserna och införa id-kontroller föll den första av många dominobrickor som sedan dess har stängt gränserna mellan Europas stater för dem som söker skydd undan krig och förtryck.

Samtidigt har Sverige gått med i en europeisk tävlan om att behandla människor på flykt så illa som möjligt. Att göra livet otryggt och obehagligt för människor på flykt har blivit en politisk vision som samlar både regeringen och stora delar av borgerligheten. Snart kommer den att mynna ut i förslag på riksdagens bord om tillfälliga uppehållstillstånd och om lagar som kommer att splittra familjer i åratal framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

De finns de som säger att vi har gjort det vi kunde. Men samtidigt som dörren smäller igen i ansiktet på människor på flykt kommer skatteflyktingarna undan. Samtidigt som de olika partierna dagligen tävlar om att göra utspel för att stänga ute, pressa och misstänkliggöra och göra människor som sökt sig hit otrygga eller fattiga ser vi att samhällets rikaste kommer undan med sin skatteflykt.

Det bedöms att 650 miljarder hålls undan i EU varje år. Det är ofattbara sju gånger så mycket som den akuta flyktingkrisen kostar EU. För Sveriges del beräknas det vara mer än 40 miljarder som hålls undan vår gemensamma välfärd. Var är era presskonferenser om det? Var är den politiska tävlingen om att sätta dit dessa fuskare och stoppa stölden av skattepengar som ska gå till välfärd?

Detta om något pressar våra system. Detta om något är ett hot mot vår välfärd. Men uppenbarligen är det enklare att tävla i att behandla utsatta människor illa och ytterligare pressa en arbetarklass som står på knä med krav på sänkta löner och högre hyror.

Herr talman! Att vilja göra Sverige till ett sämre och otryggare land borde vara en svårsåld politisk vision, men ändå är det denna dystra och sorgliga vision som regeringen presenterar. Med förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och familjesplittring kommer man att skapa den raka motsatsen till integration. Alla vet det, till och med regeringen.

Otrygghet har aldrig varit ett bra fundament att bygga sin framtid på. Men det är just otrygghet inför framtiden, splittrade familjer, sårbarhet och beroende av arbetsgivare för att få stanna som regeringen erbjuder människor som kommer till Sverige. Det är tveksamt om förslagen ens är förenliga med Europakonventionen om rätten till familj.

Förutom det uppenbara lidandet riskerar förslagen att leda till sämre etablering, sämre integration, sämre hälsa och sämre nyttjande av människors kompetens och samhällets resurser.

Det viktigaste politiska förslaget någon i denna kammare kan komma med är att regeringen drar tillbaka dessa tankar om familjesplittring och tillfälliga uppehållstillstånd.

Herr talman! Till sist: Det finns såklart en annan väg än att stänga dörren i ansiktet på människor som flyr. Alla vet det. Det är inte en oundviklig resa att göra så.

Vi måste värna asylrätten. Vi måste skapa fler lagliga vägar och inte tvinga ut människor i båtar, under lastbilar och i containrar. Vi måste se till att människor inte tvingas sätta livet som pant för att söka asyl.

Vi måste säga nej till regeringens tillfälliga lag där otrygghet och familjesplittring slår sönder människors möjlighet att börja sina liv i Sverige på ett bra sätt. Vi måste vidga rätten till familjeåterförening i stället för att skilja familjer åt.

Vi måste ta bort flygbolagens transportörsansvar, som i dag gör det omöjligt för flyktingar att flyga till Europa för att söka asyl.

Vi måste göra det möjligt att söka asylvisum på ambassader utanför EU, och vi måste öka antalet kvotflyktingar.

Vi måste framför allt sätta press på EU i stället för att sätta press på flyktingarna. Dagens Dublinöverenskommelse fungerar inte och måste ersättas med ett system som garanterar asylrätten och fördelar ansvaret rättvist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Avtalet mellan EU och Turkiet måste bort. Svaret kan inte vara att passivt låta stora flyktingläger växa fram i Grekland, Italien och Makedonien. Svaret kan inte heller vara att Turkiet ska agera som EU:s gränspolis i utbyte mot att vi är tysta och avstår från att kritisera de politiska förföljelserna i Turkiet.

Europa behöver en ny överenskommelse med tydliga och rättvisa principer för hur vi tillsammans fördelar de uppgifter vi behöver ta itu med. Det kräver en fördelning av ansvar för flyende på europeisk nivå. Så många europeiska länder som möjligt måste delta i en gemensam solidarisk fördelning av flyktingarna.

Men eftersom inte mycket tyder på att EU förmår att samla sig kring en sådan lösning måste vi ta andra initiativ. Ett är en koalition av villiga som är beredda att gå före och bidra till en hållbar situation. Ett annat är att FN tar ett mycket större ansvar i denna situation. Vi är beredda att låta UNHCR spela en stor roll i att fördela flyktingar i Europa, vilket faktiskt har skett tidigare.

Vi måste stärka arbetet för fred.

Vi måste se till att stärka välfärden för ett värdigt och mer flexibelt mottagande och en snabbare etablering. Vi måste se till att de som arbetar med mottagandet inte fastnar i pappershögar och byråkrati utan får möjlighet att göra sitt arbete i mottagandet. Här finns mycket att göra.

Herr talman! Det finns en annan väg i flyktingpolitiken än den som Sverige just nu väljer. Vi borde vara stolta över den trygghet och framtid som Sverige erbjuder och utveckla och förbättra den. Vi kan bygga ett Sverige som blir större och starkare. Vi har gjort det förut. Låt oss göra det igen!

Herr talman! Med detta yrkar jag till reservationerna 5 och 8 i betänkande SfU15 Anhörig- och arbetskraftsinvandring och reservationerna 10 och 18 i betänkande SfU14 Migration och asylpolitik.

Anf. 9 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Christina Höj Larsen talar om att sätta press på EU och sådana saker. Den enda press som Christina Höj Larsen sätter på tycks vara sedelpressen. Det verkar finnas oändligt med pengar för att både hjälpa UNHCR runt om i världen och ta emot människor i Sverige.

Faktum är att det är bland annat Christina Höj Larsens kärnväljare som drabbas hårdast av den politiken. När det finns 60-70 miljoner människor runt om i världen som flyr för sina liv förkastar man de möjligheter som finns att hjälpa dessa människor på plats. Det tycker jag är djupt beklagligt.

Det finns ingenting som säger att vi inte kan påverka Turkiet. Det vore självklart jättebra om man kunde påverka dem så att det blir bättre villkor i flyktinglägren och så att den turkiska skurkregimen kan börja behandla människor bättre.

Men hur ska man hjälpa 60-70 miljoner människor om man förespråkar den linje som Christina Höj Larsen förespråkar? Hur är det över huvud taget möjligt med hennes politik? Pengar växer inte på träd, Christina Höj Larsen.

Vad är egentligen Vänsterpartiets visioner för att vi ska kunna ta emot så många människor, eller hur många som nu önskar komma till Sverige, och bekosta det utan att slå mot människor i flyktinglägren?

Anf. 10 Christina Höj Larsen (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Om man inte går i armkrok med riskkapitalet och inte väljer att prioritera det hela tiden finns det lite mer pengar. Men det är såklart ganska svårt för Markus Wiechel och SD att föreställa sig eftersom de har valt sida. De tycker att det är fullt rimligt att våra skattepengar går till vinster i välfärden och att det är de rikaste, eliten, som alltid prioriteras när de ska välja.

Johanna Jönsson förklarade på ett ganska föredömligt sätt varför man inte kan hjälpa på plats i Syrien. Kanske några av er har sett en liten film som just nu finns på Youtube. Den handlar om vad man ska göra om människor är fångade i ett brinnande hus. Markus Wiechel föreslår - vad vet jag - att vi skickar lite hinkar med vatten in där. Jag föreslår att vi ser till att de kommer ut. Det är skillnaden mellan Vänsterpartiet och SD.

En annan skillnad är att vi inte ställer oss på elitens sida när vi ska fördela pengarna. Vi ställer oss på arbetarklassens sida. Människor i arbetarklassen är födda både i Kiruna och i Kigali. Vi sparkar inte på någon på grund av var de är födda.

Vi har tidigare diskuterat integrationspolitiken. Där har Sverigedemokraterna ärligt talat inga förslag. Era förslag handlar om att människor inte ska finnas här. Det är om något en väldigt naiv politik.

Anf. 11 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Den politik vi förespråkar i integrationsfrågorna fungerade bra i Sverige en gång i tiden. När vi slapp de stora integrationsutmaningarna, som man så fint kallar det, rådde en sverigedemokratisk integrationspolitik i Sverige. Det är den vi vill anpassa till nu igen.

Christina Höj Larsen slår väldigt hårt mot det som möjliggör ett effektivt biståndssystem och att vi kan lägga pengar på till exempel förbättrade möjligheter i flyktingläger. Det handlar om företagande och entreprenörskap, sådant som krävs för att vi ska klara av detta.

I flyktinglägren räcker det inte med att ge en hink med vatten. Det är inte det jag säger. Men med Vänsterpartiets och även regeringens politik är det ungefär det man har råd med till slut. När man tar alltmer pengar därifrån kan man inte ha råd med särskilt mycket mer.

Sverigedemokraterna har riksdagens mest generösa biståndsbudget för detta område. Det möjliggör att vi ska kunna erbjuda flyktingar i närområdet skydd och att de ska kunna få utbildning så att man inte får förlorade generationer utan att de ska ha någon form av framtidshopp.

Det är Sverigedemokraternas politik som möjliggör det därför att vi har de pengarna. Det har inte Vänsterpartiet. Christina Höj Larsen kan fortsätta att retoriskt framstå som att man står på de svagas sida. Men i slutändan existerar inte den sedelpress Christina Höj Larsen vill ha.

Anf. 12 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Vi ser det ganska tydligt. Sverigedemokraterna försummar aldrig en chans att sparka på de svagaste. Men när det kommer till allvarliga frågor som att det saknas 40 miljarder i vår kassa till välfärd rycker Markus Wiechel lite axlarna och säger: Det är inga problem, det är klart att eliten ska få göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Det är det parti som Sverigedemokraterna egentligen är. Det är elitens parti. Det är inte ett dugg förvånande. Ni har gjort det gång på gång. Ni backar upp en ekonomisk politik som hela tiden gynnar de rikaste och struntar i dem som ni pratar om hela tiden. Så är det.

Vi kämpar, när vi förhandlar om budgeten, för att få så mycket pengar som möjligt till biståndet. Som vi i går hörde från FN:s kommissionär är det helt nödvändigt att vi där det går ser till att hjälpa FN på plats. Men vi ska samtidigt inte låtsas som att människor kan stanna i brinnande hus och stå och säga till dem: Var så god, här är en liten hink med vatten. Det är vad du säger. Det är vad du sa till Johanna Jönsson, och det är vad du svarar. Det är helt orimliga svar.

Vi måste både hjälpa där det går och se till att vår dörr är öppen. Där är det en helt annan ekonomisk politik än den du företräder som behövs. Det är en ekonomisk politik som omfördelar och ser till att de rikaste inte kan fly sitt ansvar i vår välfärd. Den politiken företräder jag. Du kan fortsätta att företräda de rikaste.

Anf. 13 Emma Carlsson Löfdahl (L)

Herr talman! Jag vet inte hur fredagskvällen ser ut hemma hos er. Men jag tror att ganska många har det ganska likt som vi har det hemma i vår familj. Efter jobbveckan kommer man hem efter att på vägen hem ha handlat helgmaten i närmaste storköp. Man slänger in en maskin tvätt - det har blivit en del efter veckan - och man börjar förbereda kvällens middag.

Det är faktiskt fredagskväll, så lite extra god mat vill vi ha. Det blir läsk till barnen och kanske till och med ett glas gott vin till oss vuxna. Sedan är det dags för fredagsmys i tv-soffan. Det visas någon familjeunderhållning på tv. Vi tittar lite på det, lyssnar lite slött, pratar och umgås. Vi tuggar i oss lite godis och diskuterar hur veckan har varit. På soffbordet brinner ljusen idylliskt, och vi har det ganska bra.

Sedan är det nyheter på tv. Det stör hela vår fredagsidyll. Tv-apparaten fyller mitt vardagsrum med krig, konflikter, bomber, människor på flykt, massgravar, svält och döende människor. Usch, det är så otäckt! Jag vill inte ha in det i mitt vardagsrum, för vi har fredagsmys. Jag vill vara i fred.

Men så här är verkligheten för många av våra medmänniskor. De lever i det här ständigt. De har varken ett hem, mat på bordet eller några ljus som brinner idylliskt på soffbordet.

Många familjer är splittrade. En del av familjemedlemmarna är döda, och andra medlemmar vet de inte ens var de befinner sig eller om de lever. Och de har definitivt inte fredagsmys i tv-soffan medan maskinen centrifugerar tvätten.

Det här är så jättesvårt att ta in att vi värjer oss så långt vi kan. Men vi kan inte blunda för verkligheten. Vi måste se till att göra så gott vi kan och hjälpa dessa människor som är på flykt. Och jag är helt säker på att det inte är någon människa som flyr från sitt hem, sin familj, trygghet, arbete, vänner och släkt för nöjes skull. De har inget alternativ - de flyr för sina liv.

För oss liberaler är det självklart att vi ska värna asylrätten. Vi har en medmänsklig skyldighet att hjälpa dessa människor som söker skydd, bland annat i vårt land. Samtidigt måste vi jobba för ett bra mottagande och en fungerande integration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Ordet asyl betyder fristad. En person söker en fristad i ett annat land än sitt hemland. En flykting är en person som befinner sig i ett annat land än det som hen är medborgare i därför att hen känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp och inte kan - eller på grund av sin fruktan inte vill - söka skydd i sitt hemland.

Vi liberaler anser också att hbt-personer, alltså homo-, bi- och transsexuella, som söker asyl i Sverige inte ska nekas det för att de har varit tvungna att på grund av fruktan dölja sin sexualitet i hemlandet. Därför säger vi att vi behöver ett tydligare hbt-perspektiv inom flyktingpolitiken.

Detta gäller också den europeiska asylpolitiken, som måste ha ett tydligt hbt-perspektiv så att alla EU-länder har möjlighet att ge en fristad åt den som förföljs eller känner denna välgrundade fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning, kön eller könsuttryck.

Inom EU måste vi ha en liberal och solidarisk flyktingpolitik. Vi vet alla att fördelningen av flyktingarna inom EU är väldigt ojämn. Medlemsstaterna måste i större utsträckning dela på ansvaret för dem som söker sig till EU. EU:s gemensamma flyktingpolitik måste bygga på att vi har ett gemensamt ansvar.

Sedan motionstiden för de motioner som vi debatterar i dag, vilka vi skrev i höstas när riksdagen hade öppnat, har det hänt väldigt mycket inom det här området. Men vi har mer kvar att göra, och vi står fortfarande fast vid våra liberala förslag.

När man diskuterar migrationspolitiken är det, som vi tidigare hört, lätt att halka in på integrationspolitik, för de här områdena går tätt in i varandra. Det är en helt annan debatt, och den ska vi inte ta i kammaren just nu. Men, herr talman, jag hoppas ändå att de människor som nu är på flykt och kommer att söka och få asyl i Sverige sedan kan känna trygghet och kan bygga sig ett nytt hem här och även kan få krypa upp i tv-soffan och ha fredagsmys medan tvättmaskinen centrifugerar veckans tvätt.

Bland de betänkanden som vi har uppe till debatt i dag finns även betänkandet om anhörig- och arbetskraftsinvandring.

Sverige är en del av Europa och världen, och det ska vi vara. För att kunna möta efterfrågan på kompetent arbetskraft till våra företag måste det finnas en fungerande arbetskraftsinvandring. Vi och övriga allianspartier tycker att det är av största vikt att arbetskraftsinvandringsreformen vårdas utifrån sitt ursprungliga syfte, det vill säga att arbetsgivare ska kunna rekrytera och anställa från hela världen utifrån sina behov och att människor ska ha möjlighet att skapa bättre förutsättningar samtidigt som de bidrar till den gemensamma välfärden.

Herr talman! Jag står bakom Liberalernas alla reservationer, men för tids vinnande, som andra sagt, yrkar jag bifall bara till våra reservationer 5, 19 och 22 i betänkande SfU14 Migration och asylpolitik och reservation 15 i betänkande SfU15 Anhörig- och arbetskraftsinvandring.

(Applåder)

Anf. 14 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Liberalerna talar sig varma för fler lagliga vägar in till Sverige och Europa. Samtidigt röstade man för införandet av transportörsansvaret för tåg- och bussbolag och rederier förra året. Jag skulle vilja höra lite om det är så att Liberalerna inte tror på sin egen politik eller hur det här rimmar med det man har gått ut med.

Anf. 15 Emma Carlsson Löfdahl (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Vi skulle vilja att vem som helst skulle få komma till Sverige och bosätta sig här hur som helst. Vi skulle önska att vi kunde ha öppna gränser i hela världen så att alla skulle kunna förflytta sig fritt oavsett var man är född. Men som världen ser ut i dag fungerar det inte, och det vet vi också.

Vi vill ha fler lagliga vägar in i Sverige. Vi har varit med och påverkat så att vi har höjt antalet som har möjlighet att komma hit på lagliga vägar. Vi skulle önska att de blev fler. Samtidigt stod vi i en situation med stora problem. Vi hade inte full kontroll på vilka som kom in i landet.

Vi fick göra en avvägning och fundera: Ska vi bete oss på det här sättet, ska vi göra på det här sättet? Och det är det politik handlar om: Det är inte svart eller vitt.

Vi landade i att vi skulle ställa upp på det här. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, att jag inte vet om vi gjorde rätt. Jag är inte säker på att någon i den här kammaren vet om det var rätt beslut, men det var det beslut som kändes bäst då. Det var det vi tog, och det är det vi står för nu.

Anf. 16 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Det var ärligt, och det uppskattar jag.

Liberalerna har faktiskt i ett antal riksdagsmotioner föreslagit flera lagliga vägar på olika sätt och vis. Samtidigt som man har förespråkar transportörsansvaret har man aktivt föreslagit fler lagliga vägar. Det där hänger inte ihop. När man diskuterar de här frågorna, som är rätt viktiga, är det inte svart eller vitt, och man måste se verkligheten som den är. Men det här tycker jag rimmar lite illa med en sådan sak.

Vi har nu hört hur bland annat Emma Larsson i talarstolen har talat sig varm för arbetskraftsinvandring. Sverige har i alla tider tagit emot arbetskraft från andra delar av världen när det har funnits ett sådant behov. Och Sverige har implementerat EU:s blåkortsdirektiv på ett väldigt liberalt sätt, kan man väl kalla det. Det är också lite märkligt, för allt det här är ju inte svart eller vitt. Om det är ett företag som behöver arbetskraft och den formen av arbetskraft finns i Sverige, är det då inte bättre att erbjuda arbeten till svenska arbetslösa än att ta hit andra och på så sätt försätta människor i Sverige i en utsatt situation?

Anf. 17 Emma Carlsson Löfdahl (L)

Herr talman! Jag heter Emma Carlsson Löfdahl, Markus Wiechel. Det var inte Emma Larsson som stod i talarstolen. Mig veterligen sitter ingen Emma Larsson i riksdagen.

I fråga om fler lagliga vägar har vi som jag sa varit med och påverkat så att antalet kvotflyktingar som kan komma hit har höjts. Det är en bra början, men jag önskar att vi ska jobba vidare och komma med fler konkreta förslag.

När det gäller arbetskraftsinvandring till Sverige känner jag igen den retoriken från Sverigedemokraterna: Varför ska vi ta hit utlänningar som stjäl svenskarnas jobb?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Jag brukar fundera på en sak. Om du är född i Sverige, har svenska som modersmål och har gått igenom den svenska skolan, hur kan då en utlänning komma och stjäla ditt jobb? Varför tar du det inte själv eftersom du är på plats först?

Det fungerar inte riktigt på det sättet att någon kan stjäla någon annans jobb. Om företag inte får tag i den spetskompetens de behöver - jag önskar självklart att vi skulle ha den i Sverige, men den kanske inte finns - måste de ha möjlighet att rekrytera från övriga Europa eller övriga världen för att kunna växa och expandera. Det är jättebra att vi har den möjligheten.

Anf. 18 Aron Modig (KD)

Herr talman! Precis som när socialförsäkringsutskottet i december debatterade utgiftsområde 8 i budgetpropositionen blir debatten lite märklig i dag. Det beror på att omvärldsläget som bekant har förändrats radikalt sedan den allmänna motionstiden löpte ut i början av oktober.

Det var då, för sex månader sedan, som de motioner som ingår i betänkandena SfU11 Medborgarskap, SfU14 Migration och asylpolitik och SfU15 Anhörig- och arbetskraftsinvandring skrevs och lämnades in. Det är därför av naturliga skäl nödvändigt att utöver texterna i de ursprungliga motionerna också förhålla sig till det som hänt under det senaste halvåret.

Låt mig börja med att kommentera omvärldsläget. Vi vet alla att det pågår en humanitär kris i världen. Krig, förtryck, islamistiska terrorgrupper och förföljelse av etniska och religiösa grupper gör så att miljontals människor är på flykt. Samtidigt söker sig många andra, av fullt förståeliga skäl, bort från fattigdom och misär och mot vad man hoppas ska bli en nystart.

I detta läge ska vi vara stolta över att Sverige under lång tid har tagit ett mycket stort ansvar. Under förra året tog vi ett större ansvar än något annat land i västvärlden.

Vi ska också vara stolta över den våg av medmänsklighet som, inte minst under hösten när situationen var som allra mest ansträngd här i Sverige, svepte över landet. Socialsekreterare, migrationshandläggare, poliser, pastorer, präster, imamer, frivilliga - det var många som visade starkt engagemang för att hjälpa de medmänniskor som befann sig i en svår situation. Utan de frivilligas och det civila samhällets insatser har jag mycket svårt att se att Sverige skulle ha klarat situationen under hösten så bra som vi ändå gjorde. Det fyller oss kristdemokrater med tillförsikt och stärker vår tro på människans inneboende förmåga att göra gott och att i allmänhet bidra till ett gott samhälle.

Mot slutet av hösten tvingades vi ändå konstatera att ansträngningarna blev oss övermäktiga. Det handlade delvis om vår kapacitet att rent praktiskt ta emot asylansökningar, men även om vår tillgång till boendeplatser, socialtjänsternas arbetsbelastning och att Migrationsverkets handläggningstider hade blivit ohanterligt långa.

Framåt handlar det också om stora utmaningar kopplade till bland annat arbets- och bostadsmarknaderna och välfärdens dimensionering som följer av den stora migrationen. Sammantaget kan sägas att vi i dag står inför utmaningar som vi ännu inte kan bedöma konsekvenserna av fullt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Läget har förändrats sedan de aktuella motionerna lämnades in.

Herr talman! Sedan oktober har tillfälliga inre gränskontroller införts av Sverige men också av flera andra Schengenländer. Sedan dess har idkontroller införts vid transporter med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från annan stat. Sedan dess har regeringen annonserat en tillfällig lag om begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, med syfte att anpassa de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå. Sedan dess har också EU slutit en uppgörelse med Turkiet med syfte att stoppa människosmugglingen över Medelhavet och återta kontrollen över unionens yttre gräns.

Från Kristdemokraternas sida har vi ställt oss bakom införandet av de inre gränskontrollerna, och vi instämmer i att regeringen vid allvarliga hot mot den allmänna ordningen och inre säkerheten i landet bör ha möjlighet att införa id-kontroller. Vi har också sagt att vi instämmer i inriktningen på de förslag som regeringen lagt fram i övrigt, bland annat bestämmelser om att i normalfallet ge ut temporära uppehållstillstånd i stället för permanenta.

Även om det inte har varit enkelt har vi också genom EU-nämnden gett vårt stöd till regeringens linje i fråga om uppgörelsen mellan EU och Turkiet.

Allt detta ligger som grund när vi i dag behandlar motionerna från i höstas. I de tre motionsbetänkandena har Kristdemokraterna totalt 17 reservationer. Jag kommer inte att gå in på dem alla utan i stället göra några nedslag.

Herr talman! Kristdemokraternas utgångspunkt är att värna asylrätten. Sverige har ett moraliskt ansvar för att hjälpa våra medmänniskor i nöd. Vi vill också värna öppenheten och den fria rörligheten inom EU. Det är dock ett faktum att dessa värden sätts på hårda prov i ett läge då de gemensamma principerna för den reglerade migrationen inom EU har satts ur spel eller åtminstone förändrats kraftigt. Det innebär att flera av de förutsättningar som den svenska asylpolitiken bygger på helt enkelt inte gäller i dag. Så kan det inte fortsätta.

Kristdemokraterna menar att Sverige bör driva på inom EU i fråga om skärpta krav och införande av sanktioner mot de länder som inte lever upp till sina åtaganden inom flyktingpolitiken. Det kan handla om sanktioner i form av frysta utbetalningar och bidrag till de länder som bryter mot EU:s gemensamt beslutade regler inom asyl- och flyktingområdet. Alla medlemsstater måste hålla vad som överenskommits och kunna erbjuda flyktingar en human och rättvis behandling.

Om detta handlar reservation 11 i betänkandet SfU14, och till den vill jag yrka bifall.

Inom just SfU14 vill jag belysa två ytterligare reservationer. Vad gäller reservation 16 om Dublinförordningen och EU tvingas vi konstatera att Dublinförordningen sedan i höstas har brustit i avseendet att vissa länder släpper igenom flyktingar och migranter utan att registrera dem som asylsökande. På så sätt kan de ta sig vidare i EU och söka asyl i valfritt land. Men det är inte så det är tänkt att fungera. Därför finns det ett behov av ett fungerande kvotfördelningssystem i Europa, så att alla länder i EU är med och bidrar.

Vad gäller reservation 37 om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut vet vi att Sverige har fått kritik från såväl FN:s tortyrkommitté som Europarådets kommitté mot tortyr för att asylsökande placeras i häkten. Vid vissa tillfällen används häktesplacering som substitut till förvarsplacering, på grund av bristen på förvarsplatser. Det är därför viktigt att antalet förvarsplatser utökas så att häktesplaceringar inte ska behöva användas lika ofta. Vi vet också att detta behov kommer att bli avsevärt större de kommande åren, då antalet avvisnings- och utvisningsärenden kan förväntas öka kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! När det gäller betänkandet SfU15 Anhörig- och arbetskraftsinvandring skulle jag vilja fokusera på reservationerna 14 och 15, som i olika avseenden berör möjligheterna till arbetskraftsinvandring.

Även om väldigt många människor har kommit till Sverige som asylsökande under de senaste åren saknas arbetskraft inom flera för Sverige viktiga yrkesgrupper. Det beror på att en relativt liten andel av de nyanlända har den utbildningsnivå och de kvalifikationer som krävs för att ta de jobb som finns.

En konsekvens av detta är att Sveriges arbetslöshet visserligen har minskat under det senaste året, men tudelningen av arbetsmarknaden blir samtidigt allt tydligare. Det är väldigt svårt för personer med låga kvalifikationer att få fotfäste på arbetsmarknaden, medan det råder mycket stor brist på vissa yrkesgrupper med hög utbildning.

Detta innebär delvis att svensk arbetsmarknad behöver fler enklare jobb med lägre ingångslöner. Men det betyder också att arbetskraftsinvandringen till Sverige är absolut central för att vår ekonomi ska utvecklas starkt också framöver.

Det behövs fler vägar in för den som vill komma till Sverige för att arbeta. Kristdemokraterna vill exempelvis att utländska studenter i Sverige ska ges möjlighet att stanna minst sex månader efter avslutade studier för att söka arbete eller starta företag.

Samtidigt bör arbetskraftsinvandringsreformen vårdas utifrån sitt grundsyfte. Det handlar om att arbetsgivare ska kunna rekrytera anställda från hela världen utifrån behov och att människor ska tillåtas skapa bättre förutsättningar för sig själva, samtidigt som de bidrar till det gemensamma.

Jag vill därför yrka bifall till reservationerna 14 och 15 i betänkandet SfU15.

Herr talman! När det sedan gäller betänkandet SfU11 Medborgarskap vill jag fokusera på reservation 3.

Ett svenskt medborgarskap är inte vad som helst. Det innebär många rättigheter, men också skyldigheter. Bland rättigheterna kan nämnas den erhållna rösträtten i riksdagsval. Men medborgarskapet innebär även en rätt att söka vissa typer av tjänster inom polis, domstol och militär, en ovillkorlig rätt att vistas i landet samt möjlighet att få konsulär hjälp vid problem i utlandet. Med medborgarskapet blir medborgaren också en del av något gemensamt med stärkt känsla av delaktighet, samhörighet och identitet.

Herr talman! Samtidigt är det viktigt att betona att medborgarskapet också medför skyldigheter. Det handlar om att ta ansvar för samhället genom att bidra för att främja det gemensammas bästa.

Det handlar om att följa lagarna. Och det handlar om att ta ansvar för samhällets styrning genom att delta i de demokratiska valen.

Kristdemokraterna tycker att medborgarskapets betydelse bör uppvärderas. Bland annat vill vi göra detta genom att införa krav på att den som ansöker om medborgarskap ska genomgå undervisning i samhällsorientering och få kunskap om det svenska samhället. På så sätt kan också de nya medborgarna bättre - och på ett aktivt sätt - utöva såväl sina medborgerliga rättigheter som skyldigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

I enlighet med detta vill jag yrka bifall till reservation 3 i betänkandet SfU11.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag klargöra att vi kristdemokrater naturligtvis står bakom alla våra reservationer i de tre betänkanden som vi behandlar i dag. Men för tids vinnande avstår vi från att yrka bifall till dem här i kammaren.

(Applåder)

Anf. 19 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandena Migration och asylpolitik, Anhörig- och arbetskraftsinvandring och Medborgarskap samt avslag på samtliga reservationer.

Den rådande flyktingsituationen, då 60 miljoner människor är på flykt, är den värsta och svåraste sedan andra världskriget, som många av debattörerna har tagit upp här. Oerhört många människor engagerar sig på flera plan i samhället. Svenska myndigheter samarbetar på nationell, regional och lokal nivå, och det finns ett utbrett frivilligarbete för att ta hand om flyktingar som har kommit till Sverige. Jag kan ta min egen fotbollsklubb, LFK, som till exempel har aktiviteter på eftermiddagarna för ensamkommande flickor och pojkar. Detta är ju också ett sätt att främja integrationen och mötet mellan människor, både vuxna och barn.

Kommuner, landsting, skola och polis samarbetar lokalt och regionalt för att ta emot asylsökande. Statliga myndigheter och länsstyrelserna arbetar för att stödja och underlätta samverkan mellan kommuner och berörda myndigheter.

Herr talman! Fler personer än någonsin tidigare söker och har sökt asyl i Sverige under de senaste åren. Förra året kom det 163 000 asylsökande, varav 114 000 under de fyra sista månaderna på året. Av dessa var ca 70 000 barn, varav 36 000 var ensamkommande barn. Under årets sista fyra månader kom det 26 000 ensamkommande barn. Om man räknar om detta till skolklasser blir det ca 1 000 nya skolklasser.

Jag har diskuterat den rådande situationen lokalt, i Sverige, i Europa och i EU. I det sammanhanget kan vi känna oss stolta, dels för att vi har tagit emot så många, dels för att barnen får möjlighet till skolgång och bli inkluderade i välfärdssamhället.

När man tar upp detta med politiker från andra länder blir de förvånade och imponerade. En del säger till och med att det inte är så man ska hantera asylsökande. En del tycker att man inte ska ta emot så många och inte heller inkludera dem i samhället som vi har gjort.

Här borde många i EU-länderna och Europa tänka till och inte enbart låta sig imponeras utan säga att vi gemensamt ska dela på ansvaret solidariskt för att ta emot flyktingar som har flytt hit från krig och konflikt.

Fördelningen av asylsökande mellan EU-länderna har varit och är mycket ojämn, och regeringen har verkat för ökad solidaritet inom EU genom att driva frågan om ett välfungerande europeiskt asylsystem där alla medlemsstater lever upp till den gemensamma lagstiftningen och där asylsökande tas emot och får sin ansökan prövad på ett likvärdigt sätt. Regeringen har varit starkt pådrivande för att samtliga medlemsstater ska ge skydd åt fler genom vidarebosättning. Trots att beslut har fattats händer det tyvärr inte så mycket. Om vi gemensamt delade på ansvaret skulle det inte innebära så stora åtaganden för något av Europas eller EU:s länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

När vi under hösten såg det ökande antalet asylsökande som kom till Sverige slöts en överenskommelse med allianspartierna. Men när man nu hör på debatten känns det svårt att kalla dem allianspartier, eftersom de skiljer sig väldigt mycket åt i den här frågan. Den överenskommelse som slöts i början av hösten var mellan regeringspartierna och allianspartierna.

Ett av förslagen var att tillsätta en utredning som ska analysera förutsättningarna för att skapa lagliga vägar för att söka asyl i EU, något som vi skulle önska redan var den rådande situationen. I stället har hundratals både barn och vuxna riskerat och mist livet och också drunknat på sin väg över Medelhavet. Okänsliga människosmugglare har på det sättet låtit oskyldiga dö för att tjäna pengar på andra människors önskan att undslippa krig. Människosmugglarna försöker ju inte att rädda liv, utan de lurar faktiskt människor in i döden.

Situationen när det gäller fördelning av flyktingar är densamma både inom EU och inom Sverige. I Sverige måste ansvaret för mottagandet av nyanlända fördelas mellan kommuner. I dag är mottagandet otillräckligt och ojämnt fördelat. Lagen som trädde i kraft den 1 mars förväntas leda till att väntetiderna kortas och att fler nyanlända kan tas emot för bosättning i kommunerna genom anvisning i stället för att de bosätter sig på egen hand. Lagen innebär ingen ändring av den nyanländes möjlighet att ordna sitt eget boende.

Herr talman! Fördelningen av anvisningar baseras på kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen. Kommuner som har en god arbetsmarknad, stor befolkning, lågt mottagande och förhållandevis få asylsökande kommer med den föreslagna lagen att få ta emot fler nyanlända än kommuner med sämre förutsättningar. Det innebär att fler nyanlända kommer att komma till kommuner där det finns goda etableringsförutsättningar.

Den föreslagna lagen omfattar i första hand nyanlända som vistas vid Migrationsverkets anläggningsboenden och kvotflyktingar. Detta innebär att nyanlända som har bosatt sig på egen hand kommer att omfattas av anvisningar först när kommunerna bedöms ha förutsättningar för detta.

Herr talman! I Sverige pågår det ett omfattande utvecklingsarbete som syftar till ett hållbart mottagande av nyanlända i hela landet och en snabbare etablering i arbets- och samhällslivet. Regeringen har tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna enats om ett flertal insatser, som jag nämnde tidigare, bland annat om att det ska ges svenskundervisning och obligatorisk samhällsorientering under asyltiden samt att verksamheter som främjar kontakter med och deltagande i samhällslivet ska förstärkas. Vi vet också att det nu genomförs på många ställen, till exempel genom studieförbund eller andra frivilliga organisationer.

En särskild utredare har i uppdrag att föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet system för mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. Utredaren ska bland annat analysera hur insatser som stöder en framtida etablering i samhälls- och arbetslivet, till exempel språkutbildning, kan komma in i asylmottagandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! När det gäller arbetskraftsinvandring, som är ett av de ärenden dagens debatt gäller och som flera varit inne på, är det så att regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att undersöka i vilken omfattning arbetskraftsinvandrare utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Utredaren ska bland annat överväga krav på att anställningsavtal inlämnas i samband med ansökan om arbetstillstånd, begränsningar i arbetsgivarens möjligheter att försämra anställningsvillkoren efter att arbetstillstånd har beviljats, utökade sanktioner mot arbetsgivare samt utökade kontroller av arbetsgivare. Detta har vi hört några debattörer ta upp.

Utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag för de åtgärder som föreslås, och uppdraget ska redovisas i september i år. Det är oerhört viktigt att de som erbjuds anställning omfattas av det skydd som andra anställda har, till exempel svenska kollektivavtal och praxis inom olika branscher.

Flera av debattörerna har tagit upp den rådande situationen för dem som flyr krig och konflikt. Här tycker jag att man inte ska komma med anklagelser om att det blir känsloargument, för det är väl helt naturligt. Om vi ser att människor flyr från krig och riskerar sina liv vore det väl konstigt om vi inte skulle bry oss om det och tycka att det är oerhört svårt för de människor som drabbas.

Detta står dock på intet sätt i motsättning till att använda sig av hjärnan och komma med bra förslag, utan det är en kombination. Man ska kunna ha medkännande med de människor som flyr krig och komma med konkreta förslag. Där ser jag absolut ingen motsättning. Man ska kunna använda sig av både hjärta och hjärna när det handlar om människor som flyr krig och konflikt och riskerar livet för att komma iväg och rädda sina egna barn och sin egen familj.

Jag tycker att diskussionen i mycket ska handla om hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna påverka andra länder att ta större ansvar, åstadkomma bra förslag i vårt eget land nationellt, lokalt och regionalt och ge förutsättningar för alla att göra sitt yttersta för att möta de människor som flyr från krig och konflikt.

(Applåder)

Anf. 20 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Carina Ohlsson nämner känsloargument. Självklart är det allvarliga saker som sker runt om. Jag är den första att säga att jag känner för de människor som flyr krig och har det svårt. Det är just därför jag har valt att engagera mig för att de ska få bättre möjligheter att leva ett drägligt liv. Men det innebär inte att man kan bortse från fakta, det vill säga de ekonomiska resurser vi har.

Jag tänkte beröra något annat. Det mest grundläggande man kan förvänta sig av en regering är att den följer fattade beslut. Med tanke på den politik som Sverige länge fört, där väldigt många människor välkomnats in i Sverige, var det glädjande att höra att regeringen aviserade att 80 000 asylsökande skulle utvisas från Sverige de kommande åren. Men faktum är att polisen under föregående år lyckades verkställa endast drygt 2 600 utvisningsbeslut. 7 500 asylsökande åkte hem frivilligt. Det här är en väldigt liten andel av dessa 80 000.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Jag tycker att det nu borde vara självklart för regeringen att fokusera på att verkställa utvisningsbeslut och lägga mer resurser på det. Min fråga till Carina Ohlsson är hur regeringen avser att verkställa dessa beslut.

Anf. 21 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Det är en missuppfattning att det aviserats att 80 000 ska utvisas. Asylrätten prövas naturligtvis individuellt. Det var väl en matematisk övning. Det kom ungefär 163 000 under föregående år, och eftersom ca 50-60 procent brukar få stanna kan det bli 80 000 som ska utvisas.

Man ska såklart inte bortse från fakta. Efter att asylrätten prövats ska vi naturligtvis från landet Sveriges sida göra allt som är möjligt för att utvisa dem som inte har rätt att stanna kvar. Det kommer att läggas mycket resurser på det, troligtvis också mer resurser. Det som gör att man kan upprätthålla asylsystemet är att de som har rätt att stanna får stanna medan de som inte har rätt att stanna utvisas. Men det är inte alltid enkelt med verkställigheten. Jag håller med om att det kan finnas svårigheter.

Anf. 22 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Om det skulle vara så att man faktiskt försökte upprätthålla de regler man satt upp vore det glädjande. Men faktum är att anslagen för avvisningar och återvändande inte har höjts av regeringen. Man lägger inte mer pengar på det här.

Som jag tidigare nämnde är det väldigt få som åker härifrån. Är det då inte läge för regeringen att komma med tydliga förslag för att göra det mindre attraktivt för människor att gömma sig i Sverige? Det borde vara ganska enkelt att ändra förutsättningarna, så att det inte lönar sig att vara kvar här. Det är dessutom grymt om människor luras med goda förutsättningar att vara kvar, som i dag, och sedan om flera år tvingas återvända. Varför inte bara direkt höja anslagen, lägga mer resurser på att avvisa personer som inte ska vara här, öka möjligheten till förvar och framför allt förändra förutsättningarna så att det inte lönar sig att vara kvar?

Anf. 23 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Som flera tidigare talare påpekat är detta ingen budgetdebatt. Debatten om anslagen kommer vi naturligtvis att ha framöver.

Markus Wiechel verkar anse att vi nästan uppmuntrar människor att gömma sig. Där har jag inte samma uppfattning. Denna typ av "faktaupplysning" från Markus Wiechel stämmer inte överens med mitt sätt att se på saken. Det är väl snarare så att man har uppmärksammat den här situationen och till och med försvårat för dem som inte fått rätt att stanna. Här överensstämmer alltså inte våra synpunkter med varandra.

Anf. 24 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Carina Ohlsson är inte bara talesperson utan även ordförande för S-kvinnor.

En del av den lagstiftning som snart kommer att landa på riksdagens bord handlar om att väldigt kraftigt begränsa rätten till familjeåterförening. Det är de facto en lagstiftning som kommer att splittra familjer i åratal.

Jag har många gånger sett och hört Carina Ohlsson argumentera för att kvinnor och barn hör till de mest utsatta i krig och konflikter, och det gör de också. Vi vet att de är de allra mest utsatta när de är på väg, i Turkiet eller i flyktinglägren. Vi vet också att det också är just mannen i familjen som tar sig över eftersom man inte vill att ungarna ska drunkna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Den lagstiftning som nu kommer på plats innebär att familjerna inte kommer att kunna återförenas, och jag undrar hur Carina Ohlsson ser på det som ordförande för S-kvinnor. Hur kan hon ställa sig bakom en lagstiftning som splittrar familjer på det här sättet?

Anf. 25 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Först vill jag säga att jag har en önskan om någonting som jag i alla mina roller jobbar det allra mesta jag kan för, och det är att vi ska leva i en jämställd värld där det ska råda likvärdiga situationer för kvinnor och män liksom för vuxna och barn.

Tyvärr ser inte världen ut på det sättet - inte när man flyr krig och konflikt, inte i de flyktingläger som finns och inte heller på vägen när man flyr. Vi vet att många kvinnor och barn utsätts för våld. Exempelvis förekommer våldtäkter i krig som en militär handling. Vi vet också att terrorister medvetet utsätter kvinnor. Det här måste vi självklart jobba emot.

Vi känner till den situationen, och det är precis som Christina Höj Larsen säger. Så har även jag pläderat för att vi måste ha ett genusperspektiv och se till kvinnors och barns situation på alla de här områdena när man flyr, i krig och konflikt och också i migrationspolitiken. Jag tycker att frågan har lyfts upp på senare tid men definitivt inte fullt ut.

När det handlar om de förslag som regeringen har aviserat får Christina Höj Larsen följa det. Det kommer att presenteras senare i dag. Det är inte fullt ut så bra som man kanske skulle önska för att det ska vara fullt jämställt, och det kommer vi naturligtvis att följa på alla plan. Men det handlar också om flyktingpolitiken inom EU. Det handlar också om att samarbeta med UNHCR på ett bra sätt så att även de har mer av ett genusperspektiv än tidigare.

Anf. 26 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Vi står inte här för att vi har olika önskningar, utan vi står här för att försöka genomföra politik. Carina Ohlsson är inte bara ordförande i S-kvinnor utan står även här och pratar om Socialdemokraternas migrationspolitik.

Faktum är att det kommer att lagstiftas om att familjer inte får leva tillsammans. Det är det jag frågar om: Hur ställer Carina Ohlsson sig till det?

Vi hörde också tidigare Carina Ohlssons anförande om hur förfärligt det är med flyktingsmuggling, och jag kan verkligen bara hålla med. Men det finns ett alternativ till det, och det är att vrida makten ur händerna på flyktingsmugglarna genom att se till att det finns lagliga vägar för människor att ta sig till Europa. Det är det absolut bästa sättet. Det finns inte några andra sätt.

Att lagstifta om en familjesplittring kommer att innebära att Carina Ohlsson och regeringen indirekt ger mer makt åt flyktingsmugglarna, vilket jag tycker är fullständigt oanständigt och fel. Det sker dessutom i en situation där vi ser att det faktiskt kommer färre och färre människor till Sverige som söker skydd. Den här lagstiftningen borde vara fullständigt onödig, och ändå fortsätter ni att gå fram.

Anf. 27 Carina Ohlsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Jag tror att de flesta partier i Sveriges riksdag skulle ställa sig bakom lagliga vägar om det fanns ett förslag som man visste skulle gå igenom. Men vi i Sverige kan inte ensamma besluta om lagliga vägar till EU-länder, till Europa.

Det vore förstås väldigt bra om vi här kunde besluta om att lagliga vägar skulle gälla från och med att vi har avslutat denna debatt och voterat i eftermiddag. Men så ser det inte ut. Så ser inte verkligheten ut, utan detta måste vi jobba för allt vad vi bara kan.

Om jag använder ordet "önska" betyder inte det att vi bara sitter still och önskar att det ska hända. Vi måste hela tiden jobba för dessa förslag, och jag är helt övertygad om att jag och Christina Höj Larsen är överens i den kampen, både när det handlar om jämställdhet och när det handlar om att kämpa för lagliga vägar.

Den tillfälliga lagstiftning som vi senare kommer att debattera här ska vara en tillfällig lagstiftning. Flera har tagit upp den tid det tar från att man får rätt till asyl till att familjen kan återförenas. Det tar redan i dag lång tid, och det är klart att man skulle önska att vi hade varit mer förberedda på det som hände i höstas.

Jag är ändå stolt över att vi tog emot så många i höstas. Det är ingenting som vi ska skämmas över, utan det var verkligen bra att vi gjorde det. Men det är klart att det medför att det tar lång tid, liksom det tar lång tid nu när vi har en lagstiftning som tillåter familjeanknytning så att man kan få sin familj hit.

Vi ska naturligtvis jobba allt vad vi kan för att förbättra och snabba upp alla processer så att denna tillfälliga lagstiftning också blir just en tillfällig lagstiftning.

Anf. 28 Johan Forssell (M)

Herr talman! Carina Ohlsson nämnde frågan om enighet i sitt anförande. Jag vill gärna nämna, om nu verkligen Carina Ohlsson har missat det, vilket jag inte tror, att Alliansen kommer att presentera ett gemensamt valmanifest i nästa års val - eller kanske inte nästa år. Vi får väl se när det blir. Det är det kanske ingen som vet. Vi har ju gjort det i tre val på raken: 2006, 2010 och 2014.

Eftersom Carina Ohlsson ändå tar upp det så vill jag ställa frågan hur det egentligen står till med enighet i den regering som leder Sverige i dag och som också ska ta det ansvaret. Statsminister Stefan Löfven har varit tydlig med att vi i dag har omfattande problem i mottagandet som en följd av det höga söktryck som har utmärkt Sverige. Nu hörde jag kanske inte så mycket om just det i Carina Ohlssons anförande, vilket i sig är intressant, men det är ändå statsministerns ord.

Migrationsverkets prognos, eller beräkningsalternativ, innebär som högst att det ska komma ytterligare 140 000 personer till Sverige i år utöver den kvarts miljon som har kommit på två år. Stefan Löfven har varit väldigt tydlig med att så inte får ske, och om det blir aktuellt behöver man då sätta in ytterligare åtgärder för att dämpa söktrycket.

Samtidigt hörde jag på Ekots lördagsintervju nyligen där även Stefan Löfvens regeringskollega Gustav Fridolin sa att detta absolut inte får ske. Men då menade han inte att det kommer fler än 140 000, utan vad han menade är att det får absolut inte bli tal om ytterligare åtgärder för att dämpa söktrycket. Det allra mest fascinerande är att båda två säger sig tala för hela regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Jag vore väldigt tacksam om Carina Ohlsson kunde berätta för mig vem av de här två statsråden som vi ska lyssna till.

Anf. 29 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Allianspartierna får gärna komma med ett gemensamt valmanifest när den tiden kommer. Nu recenserar jag migrationsdebatten, och här i dag kunde jag inte se någon sådan enighet. Såsom jag uppfattade det och tyckte mig höra var det ett ganska långt avstånd mellan Centerpartiets förslag och Moderaternas förslag. Jag förstår inte riktigt vad det som Johan Forssell kallar för paus egentligen betyder, men jag kunde se att det handlade om öppna gränser och att ta emot alla som kommer jämfört med en flyktingpaus. Det tyckte i alla fall jag var en stor differens.

Jag vet inte om jag ska recensera olika partiledare eller språkrör, utan jag utgår från det vi debatterar här och också huvudspåret i det som Migrationsverket kallar för scenarier och inte prognoser, och det är mycket riktigt som Johan Forssell sa mellan 70 000 och 140 000 personer. Huvudscenariot är på 100 000. Det är ju det vi får lägga fram förslag och jobba utifrån. Det är alltså det vi förhåller oss till när vi jobbar med dessa frågor.

Nu har Johan Forssell möjlighet att även fråga Maria Ferm, som ska tala efter mig, men jag ser att vi är överens i den här frågan. Det råder det inget tvivel om, i alla fall här i riksdagen.

Anf. 30 Johan Forssell (M)

Herr talman! Jag tillhör den grupp politiker - det kanske vi alla gör i olika utsträckning - som tror att det är väldigt viktigt att vara tydlig och långsiktig. Som jag nämnde i mitt anförande skulle jag säga att problemet är att migrationspolitiken i Sverige har legat steget efter under det senaste året. Den har utgått ifrån hur vi vill att det ska bli snarare än hur det kan bli.

Moderaterna lyfte förra året fram vikten av tillfälliga uppehållstillstånd. Vi lyfte fram vikten av försörjningskrav. Vi lyfte fram vikten av avvisningar för att stärka skillnaden mellan ett ja och ett nej i asylprocessen. Vid varje sådant tillfälle fick vi kritik från Socialdemokraterna. När det gäller den fråga som just var uppe, det vill säga avvisningar, tydliggjorde den nuvarande migrationsministern före valet 2014 att det inte var prioriterat.

Man ska dock inte älta sådant där för mycket. Nu har vi den situation vi har, och då tror jag att det är viktigt att inte göra om de gamla misstagen. Nu säger Migrationsverket att det högsta beräkningsalternativet för i år är 140 000 människor. Då är frågan hur regeringen, som faktiskt styr Sverige i dag och ska ta ansvar, kommer att förhålla sig till detta. Klarar man inte att ta det ansvaret ska man inte vara i regeringsställning.

När jag lyssnar på statsministern och på Miljöpartiets språkrör finns här två olika linjer. Eftersom regeringen inte själv klarar av att reda ut detta kanske de migrationspolitiska talespersonerna kan göra det. Vad är egentligen regeringens svar? Är man beredd att om så är påkallat vidta ytterligare åtgärder för att dämpa söktrycket till Sverige, eller är man inte det? Det är en ganska enkel fråga - ja eller nej. Är man i regeringsställning tycker jag att man faktiskt har ett ansvar att kunna svara på den typen av frågor.

Anf. 31 Carina Ohlsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Vi tar definitivt det ansvaret. Det är möjligt att både jag och Johan Forssell skulle ha kunnat vara mer förberedda på den situation som uppkom i höstas, även om Johan Forssell då inte var ansvarig för dessa frågor. Han tillhörde ändå ett parti som har varit regeringsbärare. Vi kan säkert önska att vi hade varit mer beredda på det, men det var heller ingen som kunde göra de prognoserna då. Det är därför vi måste ha förslag som går in på ett mer hållbart sätt.

Det har varit diskussioner med allianspartierna, där också Johan Forssell har varit med. Det har blivit överenskommelser, som nu håller på att följas upp med både lagförslag och utredningar. Det kommer att komma mer förslag som vi kommer att debattera här i kammaren. En del allianspartier tycker att förslagen är för stränga, och som jag förstår det skulle Johan Forssell vilja ha ännu mer krav. Jag hör nämligen att Moderaterna vill ha en paus och med det antagligen inte ta emot några asylsökande alls. Också där råder det alltså väldigt delade meningar.

Vi fortsätter dock att ha en dialog med partier som önskar ha det, och vi har haft det hela tiden när vi har lagt fram förslag. Därom råder det alltså inget tvivel. Vi tar definitivt ansvar för den rådande situationen. Vi har också hela tiden diskussioner med Migrationsverket så att vi ska följa prognoserna och bli än bättre på att vara i verkligheten och se det som kommer att ske framgent. Tvivla inte på vårt ansvarstagande! Vi tar ansvar, och vi kommer att göra det både här i riksdagen och i regeringen.

Anf. 32 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen. Krig och konflikter i Europas närhet gör att många också tar sig till Europa. Svårare situationer i grannländer, stängda gränser mot Syrien och deportationer tillbaka gör att hopplösheten breder ut sig.

Många europeiska länder vill ändå satsa enorma resurser på att stoppa människor från att nå Europa, men så länge människor tvingas fly kommer alternativa vägar att skapas. När avtalet mellan EU och Turkiet försvårar för människor att fly den vägen kommer de bara att tvingas ta ännu farligare och dyrare rutter.

Här är det viktigt att Sverige driver på för ett gemensamt ansvarstagande i EU som värnar asylrätten. I förhandlingarna inför avtalet med Turkiet drev Sverige just att vi skulle få in formuleringar om respekten för internationell rätt och rätten till en individuell prövning, men det är fortsatt oroande. Sverige driver också på i EU för att skapa fler lagliga vägar för att kunna söka asyl i EU.

Sverige växer. Förra året flydde ovanligt många människor till just Sverige. Kriget i Syrien är inne på sitt sjätte år, och människors drivkrafter att fly blir bara starkare. Det är viktigt att kapaciteten i mottagandet höjs och att etableringen förbättras, så att vi anpassar våra system för att fungera väl både i tider då det kommer många och i tider då det kommer få. Alla Sveriges kommuner ska hjälpas åt med mottagandet så att etableringen påskyndas. Tidigare insatser behövs så att nyanlända snabbare lär sig språket och påbörjar validering och utbildning. Bostadsbyggandet måste öka, och civilsamhället måste ges en tydligare roll i etableringsprocessen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Liksom de flesta länder i Europa har vi en åldrande befolkning. En prognos för de närmaste åren visar att antalet åldersavgångar överstiger antalet tillträdande unga. Utmaningen för de flesta europeiska länder är att få in fler personer i arbetsför ålder. Att ta till vara nyanländas erfarenheter och kompetenser och samtidigt skapa vägar in på arbetsmarknaden är en av vår tids stora möjligheter. Vi vill låta fler bidra till ett samhällsbygge där Sveriges ekonomi fortsätter att växa.

Fler människor som kommer hit på flykt ska kunna lära sig svenska från dag ett och arbeta från dag ett. Ju tidigare vi underlättar för människor att lära sig svenska och få sina kvalifikationer och betyg validerade, och ju tidigare vi ger människor möjlighet att skapa branschkontakter inom sina yrken och etablera privata kontakter och nätverk, desto tidigare kommer människor i arbete eller startar företag.

Historiskt har Sverige klarat av att växa på ett bra sätt. Två årtionden efter Balkankriget ser vi att de som då sökte en fristad i Sverige och gjorde det till sitt nya hemland har etablerat sig i den utsträckningen att det är fler av dem än av de infödda som läser vidare på högskolan. Sverige växte och skapade möjligheter av en utmaning.

Politikens roll är att säkerställa att människor snabbt kan etablera sig på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden och i samhället i stort. Just därför har regeringen infört kompetenskartläggning på anläggningsboendena och öppnat för möjligheten att börja lära sig svenska tidigare i asylprocessen. Miljöpartiet vill också se förslag om digital sfi, det vill säga möjligheten att själv studera svenska i mobilen eller på datorn, för att alla ska kunna lära sig språket själv redan från dag ett - eller ännu tidigare.

Vi vill att fler asylsökande som kan jobba också ska jobba. I dag finns många byråkratiska hinder som försvårar för asylsökande att arbeta och tvingar in dem i ofrivillig passivitet under hela den långa asylprocessen. Därför vill Miljöpartiet se över regelverket, och vi ser positivt på att svenskt näringsliv identifierat behovet av den typen av förändringar. Tidigare har permanenta uppehållstillstånd garanterat en långsiktig etableringsprocess där man har haft möjligheten att komplettera det som saknas i ens utbildning för att kunna arbeta inom sitt yrke i Sverige eller alls bli anställbar på den svenska arbetsmarknaden.

Under de senaste tio åren har Miljöpartiet haft en tydlig strategi i migrationspolitiken. I varje givet läge har vi utifrån vad som är politiskt möjligt förhandlat hårt för särskilt utsatta gruppers rättigheter. Ibland är det politiskt möjligt att få igenom förbättringar, och ibland handlar det om att bromsa eller blockera försämringar. Regeringens politik innehåller viktiga och stora satsningar på bättre etablering, ett bra mottagande och mer pengar till de kommuner och landsting som har tagit störst ansvar för mottagandet.

Det förslag om en tillfällig lag på migrationsområdet som regeringen aviserade i höstas är mycket mer långtgående än vad Miljöpartiet hade önskat. Men när de två största oppositionspartierna kräver ännu mer restriktiv politik är förslaget vad som är politiskt möjligt just nu.

Med de tillfälliga uppehållstillstånd som nu införs under en begränsad tid finns det, vilket till exempel Saco påpekat, risk att högutbildade tar arbeten som de är överkvalificerade för för att få permanent uppehållstillstånd. Det ger dem sämre chanser att på sikt arbeta inom de yrken som de är utbildade till, det berövar samhället den kvalificerade arbetskraft som de annars skulle tillföra och det tränger undan människor med lägre utbildning från chanser att arbeta med något som de skulle kunna göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Inte minst därför är det viktigt att höja kapaciteten i mottagandet och förbättra etableringen. Så kan vi få samhälleligt stöd för att påskynda återgången till en mer human migrationspolitik. Sverige växer, och det som förenar oss i Sverige är byggandet av vår gemensamma framtid snarare än en gemensam historia, etnicitet eller religion.

Vi behöver fortsätta på den inslagna vägen med att skapa vägar in på arbetsmarknaden för fler. Regeringens arbete med snabbspår för den som tidigare arbetat som kock, lärare, sjuksköterska eller farmaceut är ett tydligt exempel på hur vi kan underlätta genom att skapa kontaktytor i arbetslivet som stärker den enskilde och täcker upp behovet hos arbetsgivare där det finns brist på arbetskraft.

Det finns en stor fara när länder slutar tro på sitt eget samhälles förmåga att växa eller utvecklas. Historien har visat att öppenhet mot omvärlden är någonting som gynnat Sverige och att samhällen som sluter sig mot omvärlden stagnerar i sin utveckling. Framgångsrika samhällen är öppna, blandade samhällen. Sverige behöver fortsätta vara öppet och skapa möjligheter för dem som kommer hit att bidra och vara en del av ett Sverige som fortsätter att växa.

Avslutningsvis vill jag säga att jag trots allt ser hoppfullt på framtiden. Sveriges arbetsmarknad går mycket bra, Sveriges ekonomi likaså. Att många människor kommer hit på kort tid är en utmaning, men det är också en möjlighet. De kan ge oss de där extra händerna i vården som vi så väl behöver, vara med och bygga hus och järnväg i en utsträckning vi knappt sett i modern tid, pusha de tekniska framstegen och forskningen ännu längre framåt och göra Sverige till ett ännu bättre land för fler.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandena.

(Applåder)

Anf. 33 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! De frågor jag ställde till Carina Ohlsson skulle jag gärna vilja ställa även till Maria Ferm med anledning av att de båda trots allt företräder regeringspartier men har en ganska annorlunda syn på migrationspolitiken.

Det handlar om de aviserade avvisningarna av asylsökande. Vissa miljöpartistiska företrädare talar om att fler ska kunna komma hit och talar varmt om det. Samtidigt har regeringen infört flera sverigedemokratiska förslag om id-kontroller och gränskontroller.

Min fråga specifikt till Maria Ferm är: Vad avser Miljöpartiet att göra i regeringsställning för att få fler avvisade att lämna landet?

Anf. 34 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Det kanske var Markus som ställde frågorna om 80 000. Carina svarade helt korrekt att det handlar om en uppskattning av hur många som kommer att lämna landet om de får avslag på sina asylansökningar.

Vi har ju individuell bedömning, vilket betyder att man ska få en rättssäker prövning. Om man får sin asylansökan beviljad har man rätt att stanna; annars ska man lämna landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Det är klart att det är viktigt att det finns möjligheter för detta att fungera på ett effektivt och rättssäkert sätt. Den här regeringen och tidigare regeringar har under lång tid prioriterat det arbetet, alltså hur man kan förbättra arbetet med ett mer effektivt avvisningssystem.

Man har till exempel förkortat handläggningstiderna eller tiden det tar för olika myndigheter att föra över ärenden mellan varandra. Det är såklart viktigt att det sker på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är inte heller konstigt att det går mer resurser till det om det är ett större antal människor. Det räknas ju helt enkelt upp.

Anf. 35 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Nu är det här inte en budgetdebatt; det har vi konstaterat flera gånger. Men om man nu vill öka antalet avvisningar eller verkställa de beslut som har fattats måste man också ha råd med det, och regeringen har inte aviserat ökade resurser till det här området.

Det är också så, vilket vi i utskottet alla har sett, att antalet propositioner till socialförsäkringsutskottet rörande det här är ytterst bristfälligt. Det kommer liksom inga förslag från regeringen för att förbättra avvisningsmöjligheter eller för den delen få fler att återvända självmant.

Det här kan jag tycka är rätt viktigt att tänka på med tanke på att det kostar vårt samhälle en hel del om det är en massa personer som är här. Dessutom orsakar det misär för dem som kanske rotar sig här och sedan om några år måste avvika.

Nu tror jag inte att det är Miljöpartiets främst prioriterade område att folk ska avvisas. Men man sitter trots allt i regeringen, och man har tvingats svika vallöften tidigare. Avräkningen i biståndsbudgeten är ett exempel.

Vad kommer Miljöpartiet att göra, specifikt, för att öka anslagen för avvisningar om det krävs? Är det så att man kan välja att prioritera det här området framöver med tanke på de kostnader som i slutändan drabbar hårt utsätta människor i andra länder? Världen tar ju inte slut vid Sveriges gränser.

Anf. 36 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Nu är det här som sagt inte en budgetdebatt, Markus Wiechel, vilket flera har påmint dig om tidigare i dag. Budgetdebatten kommer att tas i särskild ordning, och då kommer säkert de här frågorna att diskuteras. Men det är ingenting som jag vill föregripa.

Däremot kan jag konstatera att mycket av det man ser som hinder för att verkställa avvisningar inte handlar om budgetfrågor. Det är inte så att vi behöver mer pengar för att polisen ska hitta människor eller så. Det handlar ofta om helt andra saker, till exempel att hemländerna vägrar ta emot eller att det är för farligt att avvisa människor, att det helt enkelt inte går. Många sådana saker finns det inte många politiska förslag som kan råda bot på, utan de är en konsekvens av att vi lever i en svår och otrygg värld.

Det finns andra förslag, till exempel bättre administration, som inte heller är kostsamma utan bara effektiva. Jag vet att Migrationsverket har lagt fram förslag om att i högre utsträckning ta hand om hela processen för att den ska bli mer effektiv och i stället begära handräckning av polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Det finns alltså en massa olika sätt att arbeta med det här, men man kan konstatera att många av anledningarna till att människor helt enkelt inte kan avvisas ligger utanför staten Sveriges kontroll och mer handlar om att tillståndet i världen är svårt och allvarligt.

Anf. 37 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Maria Ferm om avtalet mellan EU och Turkiet.

Det kom nyligen en rapport från Amnesty som pekar på väldigt allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, till exempel deportationer till Syrien.

Nu hör vi också från UNHCR att det sannolikt är så att man redan första dagen när man deporterade från Grekland till Turkiet missade, glömde, att behandla 13 personers asylansökningar.

Som jag tog upp i mitt anförande är det här två länder - vi var till och med i Grekland tillsammans för några år sedan - där vi vet att man inte har kapacitet, förmåga eller något som helst system för att hantera asylansökningar. Grekland ska nu plötsligt kunna göra det tillsammans med Turkiet, som verkligen inte är någon att hålla i handen när det gäller mänskliga rättigheter.

Jag undrar naturligtvis hur Maria Ferm och Miljöpartiet tänker göra när det gäller att försöka dra tillbaka det här avtalet. Det är ju helt uppenbart att det strider mot alla grundprinciper för asylrätten.

Anf. 38 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Också jag är väldigt oroad över det här avtalet. Jag tycker det var bra, det som Sverige gjorde - att försöka driva på för formuleringarna om individuell rätt och rätten till individuell prövning.

Det gör att man behöver följa upp att det verkligen blir så, och att man kan rätta till eventuella brister. Men på det stora hela är detta ett sätt för EU att försöka kringgå asylrätten. Jag är väldigt orolig för vad som kommer att ske med asylrätten som princip.

Därför var det väldigt intressant och välkommet att vi i går hade ett möte med flyktingkommissionären Filippo Grandi, där han tog upp just vikten av att respektera asylrätten. Det var också själva anledningen till att jag i söndags föreslog att Sverige borde ta initiativ till en FN-konferens för att värna asylrätten.

Det handlar om att principen om asylrätt nu är ifrågasatt. Detta är bara ett exempel på detta. Där måste Sveriges roll vara att ge alla samma rätt och driva på för att värna asylrätten. Det var detta som Stefan Löfven gjorde i förhandlingarna. Det var detta han tog upp i sitt tal i Strasbourg. Det är denna roll Sverige måste ha i en tid då andra länder sviker.

Anf. 39 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Problemet med formuleringar i EU är att de ofta inte är vad de sägs vara. En hotspot är ett betonggolv där människor inte får mat. Ett detention centre är ett fängelse där människor misshandlas. Så fungerar EU-språket.

Vi måste bli betydligt tuffare i att kalla verkligheten för det den är. När man kommer med väldigt bra och viktiga formuleringar, som Miljöpartiet gör, kommer de tyvärr att behandlas på exakt samma sätt i EU-systemet.

Jag har principiellt inget emot FN-diskussioner om hur vi ska värna asylrätten. Jag är för det. Men jag håller ändå med min partiledare om att när ett parti som är delaktigt i att driva igenom förslag både nationellt och på EU-nivå som inskränker asylrätten säger att vi måste ha diskussioner om varför den inskränks är det lätt att använda ord som hyckleri. Jag har principiellt inget emot samtalet, men svaret vid den konferensen bör då vara att det just är de förslag som just nu kommer fram i inbördes tävlan mellan de europeiska länderna som inskränker asylrätten. Detsamma gäller EU:s avtal med Turkiet. I detta kommer också Miljöpartiet att vara delaktigt.

Anf. 40 Maria Ferm (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Herr talman! Tack, Christina Höj Larsen, för att du ändå tycker att det här vore ett bra förslag, även om du är negativ till andra delar och vill ha en annan politik. Jag kan också se att det finns många aspekter på de här frågorna. Jag välkomnar att du för fram det på detta sätt.

Man behöver verkligen följa upp avtalet med Turkiet. När jag besökte Samos för några månader sedan var det en märklig situation med oviss väntan för alla. Man väntade på något som skulle hända, men ingen visste egentligen vad. De hotspots som fanns där har ju nu omvandlats till fängelser, mer eller mindre, för dem som ska skickas tillbaka.

Det är väldigt oroande med barn som hålls fängslade. Situationen i Turkiet är också oroande. Det är också i det läget som vi behöver göra vad vi kan för att försöka värna den här principen. Vi vet att motståndet i många länder är stort. Avtalet hade också kunnat slutas av Grekland eftersom det ju handlar om att Grekland erkänner Turkiet som ett säkert land.

Vi får försöka göra vad vi kan i de här sammanhangen för att en omvärld som ser mörk ut ska bli lite mindre dålig. Att fortsätta med det är vägen framåt just nu.

Anf. 41 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Jag ska fatta mig väldigt kort. Strax efter att regeringen hade aviserat lagändringarna den 24 november gick både Maria Ferm och Gustav Fridolin ut och sa att de nya lagarna skulle tas bort så fort det går - inte genomföras på light under tre år utan tas bort så fort det går. Detta har sedan upprepats flera gånger.

Min fråga är därför: Vad behöver hända för att dessa lagändringar ska tas bort eller över huvud taget inte läggas fram här i riksdagen?

Anf. 42 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Jag ska först meddela att jag inte gått ut och sagt något sådant efter den 24 november, för jag var föräldraledig under hela hösten. Jag var alltså helt enkelt hemma med mitt barn då.

Jag kom dock tillbaka den 1 januari, och efter det har vi i partiet varit tydliga med att vi vill påskynda återgången till en mer human migrationspolitik genom att vi höjer kapaciteten i mottagandet och förbättrar etableringen. Vi tror att det är vägen framåt för att få samhälleligt stöd för att ta bort hela eller delar av lagen i förtid. Det finns också en kontrollstation efter två år, där man ska se över behovet av lagen även fortsättningsvis.

Vår generella inställning är att vi behöver anpassa systemen så att de fungerar bra både i tider då det kommer många och då det kommer få. I höstas såg vi att våra system inte var anpassade till att det kom så pass många människor på kort tid, och vi såg brister inom delar av välfärden, inom socialtjänsten och så vidare. Då är det detta vi behöver åtgärda för att så snabbt som möjligt kunna få till den lagstiftning vi vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Det finns en anledning till att lagstiftningen är tillfällig. Det handlar just om att detta inte var något som regeringen ville göra utan något som man gjorde för att systemen såg ut som de gjorde.

Anf. 43 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Min fråga kvarstår. Om man ska ha en kontrollstation efter två år, försöka ta bort lagarna så fort som möjligt och förändra systemen, vad är det då som ska uppnås för att lagarna ska tas bort? Miljöpartiet sitter i regeringen. Jag utgår från att det finns några tankar om vad man vill uppnå. Är det handläggningstiderna som ska kortas? Väntar man på att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska komma med ny information om något? Är det platser på asylboenden som ska fram? Vad är det specifikt som ska uppnås?

Det är klart att det måste finnas något tydligare än bara en generell inriktning om att någonstans förbättra systemen.

Anf. 44 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Det är just att höja kapaciteten i mottagandet och förbättra etableringen som är knäckfrågorna. Sedan ingår också mycket av det som Johanna Jönsson talar om.

För att kunna få ett samhälleligt stöd för att återgå till en mer human migrationspolitik krävs att vi har fungerande system - system som innebär att vi är beredda på olika situationer, alltså system som är anpassade för en förändrad verklighet. Där ingår sådant som bostäder och handläggningstider, men det går inte att peka ut något specifikt som i sig självt innebär att hela eller delar av lagen skulle upphävas i förtid. Kontrollstationen finns för att bedöma behovet vid det tillfället.

Anf. 45 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 40 i SfU14.

Vi har haft denna debatt varje år sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Reservation 40 handlar om att utvisa kriminella utlänningar. Varje år har Sverigedemokraterna motionerat om att ändra reglerna för utvisning av kriminella utlänningar, och varje år har samtliga övriga partier valt att säga nej till förändringarna.

Vad går då förändringarna ut på? Jo, det handlar om att göra det enklare och obligatoriskt att pröva frågan om utvisning och om att man ska göra utvisning till huvudregel för kriminella utlänningar.

Vartenda år har alla sagt nej. Nu har nästan alla allianspolitiker lämnat salen, och det kanske är bra, för de kommer inte att gilla att höra detta. Men i februari gick Moderaterna ut och sa att de vill göra det obligatoriskt att pröva frågan om utvisning. Det är deras nya utspel. Det är den första att-satsen i den motion som Sverigedemokraterna har lagt varje år i fem års tid!

När man på riksdagens hemsida söker på "utvisning", "yrka", "åklagare" och "Moderaterna" hittar man absolut ingenting - inga förslag. Det enda jag hittar är en skriftlig fråga av Johan Forssell, som har lämnat kammaren, och en interpellation från Anti Avsan om samma sak, alltså om att man ska öka utvisningarna av dem som begår brott, men inga förslag. Det är fina rubriker i medierna - inga förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Vad handlar då förslaget om? Jo, som sagt, att det ska bli enklare. I dag i Sverige är det så fantastiskt att vi behåller våldtäktsmän, mördare och folk som har misshandlat. Och på sikt belönar vi dem med medborgarskap. Det är dagens ordning.

Jag ska ge några exempel. Det var en asylsökande som kom till Sverige 2005. Han misshandlade, hotade och våldtog en kvinna i Boden ett år efter att han hade fått uppehållstillstånd. Kvinnan drabbades därefter av sömnsvårigheter och depressionsproblem. För den här våldtäkten slapp den här utlänningen utvisning. Han fick bara tre år i fängelse. Vad hände sedan? Jo, han kom ut och fick med era regler vistas i Sverige, och så våldtog han igen. Nu är han funnen och åter i rätten. Tillåt mig gissa att han med era regler kommer att få stanna ytterligare en gång.

Det var nyligen ett fall i Ludvika. Jag tror till och med att det var i år eller kanske förra året. En eritreansk medborgare dömdes för grov våldtäkt till fängelse i fem år. Kvinnan som blev våldtagen blev bland annat slagen i huvudet med en kastrull. Med era regler blev han inte utvisad. Det är fantastiskt - eller hur?

Ett tredje exempel är en irakisk medborgare som dömdes för, återigen, grov våldtäkt. Eftersom han hade bott fem år i Sverige krävdes synnerliga skäl, som ni har i era regler. Domstolen ansåg att brottet var en mycket svår integritetskränkning för offret och att synnerliga skäl förelåg. Mannen hade inte någon stark anknytning till Sverige - det är ett av de många undantag som ni försvarar. Dessutom utgjorde inte Irak ett verkställighetshinder för utvisning. Tror ni att han utvisades? Nope, inte ens i det fallet skedde det. I stället klurade domstolen ut att han skulle få stanna. Varför? Jo, det skulle vara inhumant att utvisa honom. Varför skulle det vara inhumant att utvisa honom? Jo, han kände inte sina släktingar i Irak tillräckligt väl. Hör och häpna! Han fick stanna för att han inte var bästis med sin farbror eller vem det nu var i Irak. Därför ska den här våldtäktsmannen få stanna i Sverige, med era regler. Är ni stolta över det?

Jag har lagt fram de här förslagen fem år i rad, fyra år under alliansregeringen och ett år under den här regeringen. Ingenting har hänt. Alliansregeringen försvarade till och med reglerna, de här besynnerliga och totalt ologiska reglerna. Så har det varit år ut och år in. Ändå går Moderaterna ut och säger: Nu ska vi se till att fler utvisas. Det är inte ett enda konkret förslag. Det är bara pladder.

Det här är bara tre exempel ur den här listan. Jag skulle kunna stå här och prata hur länge som helst.

Jag tog fram lite färsk statistik om hur det ser ut i fråga om utvisning av kriminella utlänningar.

År 2011 var andelen utlänningar av de nyintagna i svensk anstalt 29 procent. Nästan en tredjedel var alltså inte svenska medborgare. Denna andel hade gått upp till hela 41 procent 2015. Nästan varannan som togs in i anstalt 2015 var alltså inte svensk medborgare. Det är en extremt stor andel. Den är dessutom kraftigt ökande sedan 2011. Samtidigt ser vi, med era regler, att andelen som får domen förenad med utvisning har minskat. År 2011 var det 22 procent som fick utvisning i samband med domen. År 2015 var det så för 17 procent av dem som togs in i anstalt. Sverige behåller alltså 83 procent av alla dem som har fått ett så allvarligt straff att de hamnar i fängelse. 83 procent av dem väljer ni att behålla. Är ni stolta över det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Bryter man ned siffrorna blir det ännu mer intressant. Då ser vi att vi behåller 92 procent av dem som begår våldsbrott. Det är alltså en ännu högre andel som behålls i det här landet. Det var bara 8 procent av dem som begått våldsbrott som fick sin dom förenad med utvisning. Är ni stolta över det?

Vi behåller 78 procent av dem som begått sexualbrott. Även där har det minskat. Det var 38 procent som blev utvisade 2011. Det har sjunkit till 22 procent 2015. Tycker ni andra sju partier att det är en positiv utveckling?

Trenden är som sagt nedåtgående. År 2011 utvisades 12 procent av dem som begått våldsbrott och som togs in i anstalt. Förra året var det 8 procent. Sverige behåller alltså sexualbrottslingar, våldsbrottslingar och andra kategorier i väldigt hög utsträckning och i ökande utsträckning.

Nu har vi en epidemi med sexövergrepp på badhus, på våra konserter och på gator och torg. Och det finns inte ett enda initiativ som är taget av något annat parti. Jag frågade Stefan Löfven om det här. Han var nöjd. Jag frågade Morgan Johansson om det här. Han var nöjd. Alliansregeringen var nöjd i fyra år. Man har fortfarande inte gjort någonting för att förändra det här.

Ni är nöjda med det här. Jag tycker att det är djupt skamligt, för det finns oerhört många offer där ute i dag som får reda på att de som våldtar dem, de som misshandlar dem eller de som mördar deras nära och kära välkomnas att stanna i det här landet. Det är ert fel. Det är ni andra sju partier som har hela det ansvaret. Ni borde skämmas.

Herr talman! Av den här anledningen tycker jag att det är viktigt att gå upp i debatten, även om det inte är mitt utskott, och yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 40 i SfU14. Jag har tyvärr inget hopp om att något annat parti än Sverigedemokraterna kommer att rösta ja till den.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Anf. 46 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Min kollega Emma Carlsson Löfdahl har redan förtjänstfullt redogjort för flera av Liberalernas ställningstaganden. Här kommer jag att särskilt lyfta fram SfU14 och vår reservation 27, till vilken jag också yrkar bifall.

Sara, Ahmad, Ensar, Diana, Maria, Nadine, Maribel och Marisol - jag skulle kunna stå här och rabbla namn på barn ganska länge. Jag ska berätta lite närmare om några av dem.

Jag skulle vilja berätta om till exempel Sara och hennes familj som utvisades till Palestina 18 dagar innan preskriptionstiden gick ut för en ny prövning. Under utvisningen splittrades familjen, för pappan hade inget pass. Sara var då 16 år. Hon hade bott i Sverige sedan hon var nio år. Jag vet inte om ni minns mellanstadie- och högstadietiden själva. Det är en lång period i ett barns liv. Och så länge bodde Sara i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Jag skulle också vilja berätta om Ensar som utvisades till Kosovo efter att ha levt hela sitt liv i Sverige.

Sara och Ensar är borta ur Sverige nu. Att de hade bott i Sverige så länge räckte inte för att de skulle få stanna, för deras föräldrar hade inte tillräckliga skyddsskäl.

Kvar här finns fortfarande exempelvis Maria, fyra år och född i Sverige, som har ett utvisningsbeslut. Nadine är nio år, är också född i Sverige och har också ett utvisningsbeslut.

Marisol går i lågstadiet i samma klass som de barn som hon har vuxit upp med och som hon har gått i förskola med. Hon har en lillasyster som heter Maribel. Båda flickorna är födda i Sverige. Flickornas föräldrar kom till Sverige för snart tio år sedan. Pappa är från Libanon, och mamma är från Syrien. Marisol känner inte till någonting annat än att hon skulle vara svensk, men i praktiken är hon papperslös. Och eftersom föräldrarna inte anses ha skyddsskäl får familjen inte stanna i Sverige.

Problemet är att man inte tar hänsyn till var barn är planterade utan i stället ser till var föräldrarna har sina rötter. Hur kan det vara förenligt med barnkonventionen? Svaret är att det inte är det.

Under den senaste tiden har det med rätta varit ett stort fokus på människor som är på flykt. Diskussionerna inom politiken förs om vad som kan göras, vad Sverige kan göra, vad EU kan göra och hur man ska agera när så många människor nu söker sig till andra länder för asyl. Förslag läggs fram, och åtgärder vidtas.

Som liberal vill jag vara tydlig med att vi avser att värna den sexpartiöverenskommelse som gjorts. Det är en överenskommelse där vi var överens om en tidsbegränsad lagändring, där kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer fortsatt som huvudregel ska ha permanent uppehållstillstånd.

Det är en överenskommelse där frågan om lagliga vägar till EU lyftes fram och där det slås fast att Sverige ska ta emot 5 000 kvotflyktingar per år i stället för som tidigare 1 900. Det var viktiga krav från Liberalernas sida, och det är så fortsatt.

När det gäller de förslag som nu läggs fram av regeringen är vi inte överens. Barnfamiljer ska inte splittras.

Herr talman! En annan diskussion vi behöver ha är hur asylprocessen fungerar, särskilt när det är barn med i bilden. Så många som hälften av alla utvisningsfall visade sig vid en kartläggning ha barnspecifika skäl, men i stället för att ta hänsyn till det gjordes bedömningarna utifrån föräldrarnas berättelser och den generella situationen i det land de flytt ifrån.

Barnets bästa ska enligt lag vara vägledande när beslut fattas i ett ärende som rör barn. Trots det saknas ofta bedömningar om barnets egna skyddsbehov när domen kommer från Migrationsverket eller migrationsdomstolen.

Barn kan ha egna asylskäl, som är vitt skilda från föräldrarnas. Barn kan bli barnsoldater, bli bortgifta, riskera könsstympning, kidnappas eller helt enkelt bli utsatta för den diskriminering det innebär att inte få gå i skolan på grund av sitt kön.

Alltför liten vikt läggs vid barnens egna nätverk i Sverige, såsom förskola och skola. Den långa processen gör att många barn hinner rota sig, särskilt de som har kommit som mycket små eller är födda i Sverige. Till detta tas liten eller ingen hänsyn alls, trots ändringen i utlänningslagen för två år sedan som ändrade synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande omständigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Även tidigare kunde asylsökande få uppehållstillstånd även om de inte behövde skydd mot förföljelse, men det var svårt och gällde bara i väldigt allvarliga fall. Förarbetena tar specifikt upp just anknytningen till Sverige. Tanken med den nya skrivningen var att till exempel förenkla för barn som bott länge i Sverige, barn som Marisol, Sara, Ensar, Nadine och Maria.

"Av Migrationsverkets årsredovisning för 2015 framgår att Migrationsverket utreder och bedömer barns egna asylskäl bl.a. genom ett muntligt samtal med barnet. Vid varje ansökan bedöms om det är lämpligt att höra varje enskilt barn eller inte." Så står det i utskottets svar på motionen om barns egna asylskäl.

I dag har ensamkommande flyktingbarn rätt till en god man och ett juridiskt ombud. Barn som kommer med sina familjer har inte tillgång till detta på samma sätt utan delar ombud med övriga i familjen. Barnet har rätt att få komma till tals och få stöd för att förstå den juridiska processen. För det mesta hörs också barnet under asylprocessen på ett eller annat vis. Men tyvärr läggs väldigt liten vikt vid deras berättelser när beslut ska fattas. I stället utgår man från föräldrarnas asylskäl.

Rätten för alla barn att bli hörda och att tas på allvar utgör en av konventionens grundläggande värderingar. Artikel 12, där rätten att bli hörd står, är en av konventionens fyra grundläggande principer. De andra är rätten till icke-diskriminering, rätten till liv och utveckling samt att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Det betyder att artikel 12 dels fastställer en rättighet i sig, dels också ska beaktas vid tolkning och genomförande av alla andra rättigheter.

Barnperspektivet i utlänningslagen behöver stärkas med barnets bästa som den främsta principen, för det saknas ofta bedömningar av barns skyddsskäl i besluten. Barnrättsperspektivet behöver därför stärkas i asylprocessen genom att barns egna asylskäl alltid ska utredas och redovisas.

Sverige har ratificerat barnkonventionen, och nu har betänkandet kommit om hur den ska bli lag. Att utreda barns egna asylskäl och att stärka barnperspektivet i utlänningslagen så att det blir den främsta principen ligger helt i linje med det, till skillnad från många av de förslag som nu läggs fram av regeringen och som för övrigt går stick i stäv med barnkonventionen.

Först när barnens röst verkligen räknas kan vi börja tala om barnperspektiv eller, ännu hellre, barns perspektiv, inte barn som ett bihang till sina föräldrar. Då kan det aldrig vara rätt att utvisa en nioåring som har levt hela sitt liv i Sverige. Då kan det aldrig vara rätt att splittra en familj.

Herr talman! Det har talats här i dag om grupper, om mängder, om volymer. Vi måste och vi ska ha generella lagar som gäller alla, men vi måste också alltid minnas att det handlar om individer. För Sara, Ahmad, Ensar, Diana, Maria, Nadine, Maribel och Marisol är det personligt.

(Applåder)

Anf. 47 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Liberalerna var de enda jag kunde ta replik på, och därför gör jag det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Jag är nyfiken på Liberalernas inställning till utvisning av kriminella utlänningar. Jag läste upp några exempel, och jag undrar vad Liberalernas inställning är.

Tycker ni att våldtäktsmän som dömts för grov våldtäkt till fem år i svenskt fängelse ska få stanna i landet och inte utvisas? Tycker ni att en irakisk medborgare ska få stanna i landet därför att den inte känner sina släktingar i Irak tillräckligt väl? Tycker ni att det ska gå till som det gör i Sverige i dag? Tycker ni att vi ska behålla 83 procent av kriminella utlänningar som kommit på anstalt? Tycker ni att vi ska behålla 92 procent av de kriminella utlänningar som har begått våldsbrott? Tycker ni att vi ska behålla 78 procent av dem som har begått sexualbrott i landet? Tycker ni det, ja eller nej?

Om ni inte tycker det, varför lägger ni inte fram förslag för att förändra det?

Anf. 48 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Liberalernas inställning är att det ska vara en rättssäker process där man utgår från individen. När Sverigedemokraterna pratar om procent ser vi till varje enskilt fall, och då går det inte att säga: Den grupp som har gjort det här ska utvisas.

Det blir ett väldigt märkligt sätt att se på människan och hela rättsprocessen. Vi gör inte skillnad på det viset.

Anf. 49 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Det ingen som har pratat om att det inte ska vara en rättssäker process, men processen kommer inte ens upp i domstolarna i dag av flera anledningar, eller framför allt en anledning. Om åklagaren till exempel väljer att inte yrka på utvisning kommer frågan inte upp i domstolen över huvud taget. Då blir det ingen process alls när det gäller utvisning.

Detta handlar inte om rättssäkerhet. Vad Liberalerna måste förstå här är att de exempel jag tog upp inte är misstänkta utan dömda människor. Det är två olika processer: 1) om man döms för brottet eller inte och 2) om det förenas med utvisning eller inte.

Det är inte alls frågan om rättssäkerhet som vi diskuterar i dag. Då har du helt missuppfattat hur en domstolsprocess går till, Christina Örnebjär. De är redan dömda för brottet. Det är redan klappat och klart, och domen finns där. De är dömda. De är brottslingar.

I det fallet, när de redan är dömda, enligt gängse rättsprinciper som vi har i Sverige och enligt det domstolssystem och rättsväsen vi har, handlar det inte längre om rättssäkerhet utan om ifall de ska utvisas eller inte och om frågan ska prövas eller inte. Liberalerna tycker inte att man ska göra det. De är nöjda och vill behålla våldtäktsmän och mördare i landet.

Kom inte och försök babbla bort den här frågan nu genom att prata om någon form av rättssäkerhet! Det är en annan fråga. De har redan blivit dömda. Så enkelt är det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration och asyl-politik, Medborgarskap och Anhörig- och arbetskraftsinvandring

Frågan kvarstår: Ska en person som har blivit dömd enligt gängse rättsprinciper i Sverige få stanna i landet när personen har våldtagit någon grovt, slagit henne i huvudet med en kastrull och fått fem år i svenskt fängelse? Ska sådana personer av princip få stanna i Sverige, ja eller nej?

Anf. 50 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Det är alltid lika intressant att se hur man kan svänga i debatten. Förut var det flera här, vet jag, som fick höra från Sverigedemokraterna att det var ett problem att ha känsloargument. Jag vet inte riktigt vad de skulle säga här.

Återigen gör Sverigedemokraterna skillnad på människor och människor. Det man vill är att de som inte är födda i Sverige ska utvisas på grund av att de har begått vissa brott. Men det blir fortfarande ett väldigt märkligt sätt att se på rättssystemet.

Jag framhärdar i att det handlar om rättssäkerhet, för man har även rättssäkerhet vad gäller hela asylprocessen, hela medborgarskapet och varför man är här. Kent Ekeroth menar att om man har begått vissa brott och man har fått ett svenskt medborgarskap, då ska det kunna tas tillbaka. Varför gäller det bara dem som inte är födda i Sverige?

Med Sverigedemokraternas sätt att se på saken skulle vi ha två parallella rättssystem. Det ställer jag inte upp på.

Anf. 51 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag måste rätta till en sak. Under mitt anförande råkade jag yrka bifall till en SD-reservation, vilket naturligtvis aldrig skulle falla mig in.

Därför vill jag säga att jag yrkar bifall till reservationerna 5 och 9 i SfU15, som båda är C- och V-reservationer, och reservationerna 10 och 18 i SfU14. Jag råkade yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 8 i SfU15, men där vill jag alltså ha reservation 9.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)