Svenska institutets Twitterkonto

Herr talman! Jan Ericson har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta med anledning av det som inträffat på Svenska institutet och på vilket sätt hon avser att verka för att inget liknande inträffar i någon annan myndighet under hennes departement.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Svenska institutet är en myndighet som har till uppdrag att sprida information och kunskap om Sverige och det svenska språket i utlandet och främja samarbete och långsiktiga relationer med andra länder inom områdena kultur, utbildning och forskning och demokrati samt samhällsliv i övrigt. Myndighetens verksamhet syftar till att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige, öka samverkan i Sveriges närområde och främja en demokratisk, rättvis och hållbar global utveckling.

Arbetet med Sverigebilden i utlandet vägleds av kärnvärdena öppenhet, nytänkande, omtänksamhet och äkthet. Sedan 2011 har Svenska institutet drivit ett projekt benämnt Curators of Sweden - som inkluderar ett Twitterkonto kallat @sweden - där varje vecka en ny person, en "curator", delar sina egna åsikter och idéer.

Svenska institutet har uttalat att man brustit i sin hantering av rättsliga och andra aspekter genom att blockera vissa Twitterkonton. Myndigheten har numera tagit bort blockeringarna. Jag noterar att Svenska institutet nu ser över sina rutiner kring Twitterkontot @sweden, och jag avser inte att vidta några ytterligare åtgärder.

Regeringen kommer att fortsätta sin satsning på offentlig diplomati via Utrikesdepartementet och andra departement, via utlandsmyndigheterna och via Svenska institutet.

Herr talman! Denna debatt handlar egentligen inte riktigt om det interpellationsrubriken säger. Den handlar i stället om något mycket viktigare, nämligen att vi måste kunna lita på att svenska myndigheter följer lagen.

Det faktum att Svenska institutet, en myndighet under Utrikesdepartementet, från en privatperson tacksamt tar emot en databas med 14 000 påstådda näthatare och sedan använder den för att blockera människor från myndighetens officiella Twitterkonto är givetvis anmärkningsvärt i sig. Men att man på sin egen hemsida försvarar blockeringarna, och dessutom uttalar att dessa är kvalitetssäkrade, är en ren skandal.

På sin hemsida motiverar man dessutom blockeringarna med att personerna som blockerats ägnat sig åt "drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer, men även mot organisationer som är engagerade i mänskliga rättigheter". Man lägger också till: "Dessa konton har ofta högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld." Därmed passerar man gränsen för anständighet. Förtalsbrott ligger nära till hands.

Bland de felaktigt utpekade högerextrema näthatarna finns bland annat Israels ambassadör i Sverige, Köpenhamns borgmästare, ett antal folkvalda svenska riksdagsledamöter - inklusive jag själv - ledarskribenter, högre tjänstemän inom polis och försvar och många andra. Till och med Bill Gates fanns på listan. Det enda vi verkar ha gemensamt är att vi inte tillhör extremvänstern. Detta verkar vara det enda urvalskriteriet för att kunna kallas näthatare av en svensk myndighet.

När Svenska institutet befattade sig med detta olagliga register över påstådda åsikter bröt man mot flera lagar. När generaldirektören sedan beslutade att utplåna databasen i stället för att i enlighet med offentlighetsprincipen lämna ut den till dem som begärt det bröt man mot ytterligare lagar. Dock hann minst en journalist få ut databasen innan den utplånades, och hela databasen - med alla uppgifter - finns därför tillgänglig på nätet. Det gör att skadan för de drabbade personerna blir ännu större.

Som om detta inte räckte lade Svenska institutet dessutom ut ett formulär på sin hemsida där den som kände sig orättvist behandlad själv kunde begära rättelse. Då krävdes dock att den som uppträder under anonymt konto både uppgav sitt riktiga namn och motiverade varför man ansåg sig felaktigt utpekad. Ett stort antal personer lämnade in sådana känsliga personuppgifter, och deklarerade samtidigt sina politiska åsikter, till Svenska institutet.

Ingen hade nog förväntat sig det som sedan hände, nämligen att myndigheten upprättade en ny lista. Den innehöll alla som inkommit med klagomål, och alla känsliga personliga åsikter fanns i klartext. Även denna lista strider mot lagen, och den har nu spridits till allmänheten som offentlig handling. Bland annat har jag själv fått ut den från myndigheten, och förra veckan anmälde jag därför myndigheten till Datainspektionen.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke skriver i Dagens Juridik att Svenska institutet har skapat ett olagligt register över inbillade och verkliga näthatare. Många andra experter, jurister och ledarskribenter har kritiserat myndigheten för samma sak. Statsrådet Linde skriver själv i sitt svar att Svenska institutet har uttalat att det brustit i sin hantering av rättsliga och andra aspekter. Trots detta ger statsrådet alltså beskedet att hon inte avser att vidta några vidare åtgärder.

Menar statsrådet att det är fritt fram för myndigheter under Utrikesdepartementet att bryta mot svensk lag utan att departementet över huvud taget agerar? Vilka ytterligare lagar anser departementet att svenska myndigheter kan bryta mot utan konsekvenser?

Herr talman! Självklart får myndigheterna inte ägna sig åt olaglig verksamhet, vad det än vara månde. Därför är det viktigt att detta fall utreds rättsligt, för att avgöra om myndigheten kan sägas ha ägnat sig åt åsiktsregistrering av Twitteranvändares åsikter.

Det finns fall när myndigheter får blockera andra Twitterkonton. Det är när Twitteranvändare ger uttryck för åsikter som strider mot svensk lag, till exempel när inlägget utgör uppvigling, hets mot folkgrupp eller barnpornografibrott, innehåller kränkande personuppgifter eller på annat sätt bryter mot svensk lag. Blockeringar måste alltid övervägas noga.

Svenska institutet har begått ett misstag, och detta har man erkänt. Nu vidtar man åtgärder för att utreda hur misstaget har gått till. Man har bland annat anlitat utomstående rättsexpertis för att göra en oberoende utredning av det inträffade, vilket jag välkomnar.

SI:s generaldirektör har erkänt att myndigheten har begått misstag, och hon har tillsatt denna utredning för att undersöka vad det är som har brustit. Jag kommer inte att förekomma de rättsliga prövningar som nu görs.

Svenska institutet har alltså brustit i sina rutiner, och myndigheterna ser över dessa. Jag har försäkrat mig om att åtgärder vidtas av myndigheten för att förhindra att liknande misstag begås i framtiden.

Herr talman! Denna fråga handlar inte om huruvida det är korrekt att blockera Twitterkonton - den handlar om mycket mer än så.

Denna fråga handlar om att en myndighet har tagit emot en lista från en privatperson och helt okritiskt införlivat den i myndighetens hantering och använt den för att blockera myndighetens officiella konto. Problemet ligger i de motiveringar som man har lagt ut på sin hemsida - inte i att man har blockerat ett Twitterkonto.

Många av dessa konton har aldrig över huvud taget haft med det här Twitterkontot att göra. Jag har aldrig ens vetat om att det finns - jag fick veta bakvägen att jag fanns på den här listan. Jag har aldrig agerat med detta konto över huvud taget, och ändå utpekas jag på det här sättet.

Jag ställde min interpellation till utrikesministern, eftersom den även rör den övergripande frågan om hur hon i egenskap av departementschef avser att verka för att inget liknande inträffar i någon annan myndighet under hennes departement.

Tyvärr besvaras inte denna fråga över huvud taget i interpellationssvaret. Det är kanske inte så konstigt eftersom Ann Linde inte är departementschef. Jag kan bara beklaga att utrikesministern inte vågar ta denna debatt. Att delegera till en minister som inte har ansvar för den fråga som interpellationen berör känns lite märkligt.

I morse tog jag dock del av statsrådets svar. Det kändes väldigt bekant - det var nämligen helt identiskt med det svar hon lämnade för en tid sedan som svar på tre skriftliga frågor från tre andra riksdagsledamöter.

Min interpellation berör dock helt andra saker. Trots detta har alltså statsrådet inte ens besvärat sig med att ändra den minsta lilla formulering i sitt interpellationssvar utan bara kopierat det förra svaret rakt av. Jag tycker att det är väldigt respektlöst mot mig som interpellant.

Då jag i morse kunde konstatera att ministern inte avser att agera alls mot Svenska institutets lagbrott och dåliga omdöme har jag i dag lämnat in en polisanmälan mot Svenska institutets generaldirektör. Att en riksdagsledamot polisanmäler en generaldirektör i en statlig myndighet torde vara extremt ovanligt. Men om inte ansvarig minister agerar när en statlig myndighet uppenbart bryter mot lagen får väl frågan bli en sak för rättsväsendet i stället.

Jag kan för övrigt upplysa Ann Linde om att det för en vecka sedan hade kommit in 43 JO-anmälningar i detta ärende. Sannolikt har det sedan dess hunnit bli några till. Väldigt många drabbade är mycket upprörda.

Men den svenska regeringen tiger. Man accepterar att en av dess myndigheter begått ett antal uppenbara lagöverträdelser. Dessa överträdelser behöver inte utredas, utan de är helt självklara. Till exempel har myndigheten makulerat en handling som har begärts ut enligt reglerna om offentlig handling. Att makulera handlingen i stället för att lämna ut den är ett uppenbart lagbrott - det behöver inte ens utredas.

Men regeringen kritiserar inte ens det som har hänt. Jag tycker att det är ganska beklämmande.

Jag vill passa på att fråga handelsministern om hon eller departementschefen åtminstone haft några samtal med generaldirektören Annika Rembe om det som inträffat.

Herr talman! Självklart anser vi att detta är mycket beklagligt, men vi kommer inte att förekomma de rättsliga prövningar som nu görs. Det var det jag sa.

Naturligtvis är det så att en myndighet som får en begäran om att lämna ut en allmän handling inte kan förstöra denna och sedan hänvisa till att den inte finns. Också där inväntar vi dock den granskning som JO nu har att göra efter de anmälningar som har gjorts.

Så snart som vi fick uppgifter om att detta hade hänt, genom att folk kontaktade oss, kontaktade vi Svenska institutet för att ta reda på vad som hänt och hur myndigheten avsåg att agera. Sedan dess har UD fortlöpande hållit kontakt med myndigheten för att följa utvecklingen.

Vi styr myndigheten genom regleringsbrev och förordningar, och vi utser generaldirektören. Svenska institutet har också ett så kallat insynsråd, som ska träffas denna vecka och som kommer att ta upp frågan. Detta har jag personligen fått veta av generaldirektören eftersom jag självklart har talat med henne om denna fråga.

Dock är det så att ansvaret för själva Twitterkontot är Svenska institutets, under generaldirektörens ledning. Det är inget beslut i sig som regeringen fattat. Detta konto är en del av satsningen på yttrandefrihet, där SI har ett väldigt viktigt uppdrag.

Jag håller helt med Jan Ericson om att det har gått riktigt fel här. Därför inväntar vi den rättsliga prövningen och JO:s bedömning innan vi fortsätter att göra någonting.

Svar på interpellationer

Herr talman! Det är intressant att man i vart fall haft ett samtal med generaldirektören. Det är positivt, men det räcker ju tyvärr inte.

En viktig fråga i detta sammanhang är nämligen hur man ger de drabbade upprättelse. Jag har fått ett antal reaktioner från oroliga privatpersoner sedan jag började att nysta i det här. De är väldigt upprörda över att ha beskrivits på detta nedlåtande sätt av Svenska institutet. Det rör sig ändå om en myndighet under Utrikesdepartementet.

Den stora databasen finns sökbar hos en svensk nättidning och finns även spridd på andra sätt, vilket innebär att uppgifterna i princip aldrig försvinner.

För den unga person som utpekas av en svensk myndighet som våldsbejakande näthatare och högerextremist kan detta få konsekvenser i framtiden. Bland annat vet vi att många arbetsgivare söker på nätet efter uppgifter om arbetssökande. Den skada som Svenska institutet orsakat ett stort antal människor går därmed inte att göra ogjord.

Denna debatt ger handelsministern ett utmärkt tillfälle att framföra sin och Utrikesdepartementets uppriktiga ursäkt till de drabbade. Jag anar att statsrådet i alla fall är bekymrad över detta. Hon medger ju att det här inte är så lyckat.

Här finns en chans att verkligen be om ursäkt till alla de människor som har drabbats av detta och som är helt oskyldiga till det som de beskyllts för. Jag förutsätter att statsrådet tar denna möjlighet i sitt avslutande inlägg.

Jag vill också fråga henne hur hon och Utrikesdepartementet avser att medverka till att ge de drabbade upprättelse, om det nu framkommer att man har brutit mot svensk lag.

Jag har till exempel dokumentet där generaldirektören själv undertecknat ett uttryckligt beslut om att utplåna databasen i stället för att lämna ut den enligt reglerna om offentlig handling. Det står ordagrant i handlingen, och denna är lätt att få ut från myndigheten.

Vad tänker statsrådet och departementet göra för att ge de drabbade upprättelse?

Herr talman! Svenska institutets generaldirektör har bett om ursäkt för det inträffade och har, som sagt, erkänt att detta är ett misstag.

Jag vill inte förekomma de rättsliga prövningarna och JO:s bedömningar av vad detta ska leda till. Jag har heller ingen anledning att säga någonting om vad det ska leda till, utan det får vi återkomma till.

Jag vill understryka att Twitterkontot som sådant är ett sätt att försöka nå nya grupper. Man har låtit en person varje vecka ha ett konto, vilket jag i sig tycker är någonting positivt.

Sedan har det gått väldigt fel, och det är detta som nu ska utredas, både juridiskt - det pågår en rättslig utredning - och enligt JO:s bedömning. Efter det får vi återkomma till en diskussion här mellan interpellanten och mig själv, som ansvarig för Svenska institutet.

Överläggningen var härmed avslutad.