Mobbning och psykisk ohälsa i arbetslivet

Svar på interpellationer

Fru talman! Jessika Roswall har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska mobbning i arbetslivet.

Alla som jobbar i Sverige ska ha ett tryggt jobb där man inte blir utsatt för kränkande särbehandling såsom mobbning. Kränkande särbehandling är ett allvarligt arbetsmiljöproblem som medför mycket stort lidande för dem som drabbas.

Sedan regeringen tillträdde har det varit en viktig prioritering att höja ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken. Under mandatperioden har regeringen förstärkt resurserna inom arbetsmiljöpolitiken med 100 miljoner kronor årligen, och under 2017 har ytterligare 25 miljoner kronor tillförts för att fortsatt stärka Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet. Budgetsatsningarna är en nödvändig förutsättning för återhämtning efter den förra regeringens omfattande neddragningar inom arbetsmiljöområdet.

Regeringen har också beslutat om en nationell arbetsmiljöstrategi med konkreta åtgärder inom tre prioriterade områden: nollvision mot dödsolyckor, ett hållbart arbetsliv samt psykosocial arbetsmiljö. Arbetsmiljöstrategin har arbetats fram i nära samråd med arbetsmarknadens parter, som har en mycket viktig roll att spela i ett framgångsrikt arbete för god arbetsmiljö. Tillsammans med arbetsmarknadens parter genomförs en halvtidsavstämning av arbetsmiljöstrategin under våren 2018, och en utvärdering av strategin kommer att påbörjas 2019. Vårens arbete blir ett viktigt tillfälle att diskutera redan genomförda åtgärder och blicka framåt i arbetsmiljöarbetet.

Arbetsmiljöstrategin har tagits fram med den tydliga utgångspunkten att insatserna på arbetsmiljöområdet ska bygga på relevant forskning. Regeringen har under mandatperioden satsat stort på arbetslivsforskning och föreslår dessutom i budgetpropositionen för 2018 medel för att inrätta en ny myndighet för arbetsmiljökunskap. Uppdraget för den nya myndigheten blir bland annat att sammanställa och sprida kunskap om arbetsmiljö samt att utvärdera och analysera arbetsmiljöpolitiken. Att en ny myndighet inrättas har starkt stöd från arbetsmarknadens parter.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, som började gälla i mars 2016, innebär ett stort steg framåt och nya möjligheter i arbetsmiljöarbetet. Arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling är tre områden som står i fokus för de nya föreskrifterna. Föreskrifterna konkretiserar arbetsmiljölagen och anger bland annat att arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ska också vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. En viktig del i att minska mobbning och trakasserier i arbetslivet är givetvis också relevant utbildning av arbetsgivare, arbetsledare och skyddsombud, så att de står väl rustade för att förebygga arbetsmiljörisker av psykosocial natur.

Under 2017-2019 genomför Arbetsmiljöverket särskilda tillsynsinsatser med stöd av föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket har också fått i uppdrag att vidareutveckla och sprida filmen om föreskrifterna till berörda aktörer. Jag bedömer att föreskrifterna, tillsammans med parternas arbete, ger goda förutsättningar att komma till rätta med de arbetsmiljöbrister och den arbetsrelaterade ohälsa som kränkande särbehandling ger upphov till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer att följa frågan och utesluter inte att ytterligare åtgärder behövs i framtiden.

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Min fråga var ganska vid, men själva brödtexten var kanske lite smalare och bygger på en rapport som handlar om mobbning hos chefsgrupper och vad det får för konsekvenser. Svaret var bredare, vilket jag tycker var bra.

Tyvärr har vi haft denna fråga uppe flera gånger och sett hur den psykiska ohälsan breder ut sig. Det handlar inte bara om mobbning utan även om ökad arbetsbelastning och oklara arbetsuppgifter. Detta kan i sin tur leda till olika saker, till exempel konflikter på en arbetsplats.

Vi vet att personer som utsätts för kränkande särbehandling i högre grad än andra drabbas av depression och utmattningssyndrom. Det visar denna forskning, och det har även annan forskning såklart visat. Detta visar också på allvaret i dessa problem och att vi måste ta tag i dem, framför allt för individens skull men också för samhällets skull eftersom vi vet att de kostar stora pengar.

Jag ska kortfattat ta upp den undersökning som jag hänvisade till i min interpellation. Det som stack ut i denna undersökning var att just chefsgrupperna inom staten hade en högre grad av mobbning än chefsgrupper inom kommuner, landsting och det privata näringslivet. Det skulle vara intressant att höra om arbetsmarknadsministern har någon kommentar till att det stack ut där.

Men jag instämmer helt med ministern om att alla som jobbar i Sverige ska ha ett tryggt jobb att gå till och att mobbning och kränkande särbehandling på jobbet är ett allvarligt arbetsmiljöproblem som vi, som sagt, vet får stora konsekvenser.

Jag tycker att svaret är positivare än tidigare svar. Ylva Johansson var själv med här för ett antal år sedan, både 2013 och 2014, om att driva igenom ett tillkännagivande till den dåvarande alliansregeringen om åtgärder för att minska mobbning och kränkande särbehandling i arbetslivet.

Det är bra att detta har kommit nu. Svaret hade kanske kommit tidigare - vad vet jag? Faktum är att det år 2015 kom in 1 160 anmälningar till Arbetsmiljöverket om arbetsrelaterad ohälsa till följd av mobbning och kränkningar. Det är en siffra som tyvärr inte sjunker. Vi vet också att kvinnor är mer utsatta än män och att det i högre grad är bland kvinnor ökningen sker. För att sätta någon sorts siffra på detta kan jag säga att det mellan 2011 och 2015 kom in 4 633 anmälningar från kvinnor och bara, om man får säga så, 921 från män.

Varje år sjukskrivs tiotusentals människor för psykisk ohälsa på grund av mobbning och trakasserier på jobbet. Detta är allvarligt, och vi måste vidta fler åtgärder. Förra hösten drog metoo-rörelsen igång, vilken visade på detta stora samhällsproblem och att det finns överallt. Den visade även att det inte är en kvinnofråga utan allas vårt gemensamma ansvar. Jag tror på att fortsätta att lyfta fram frågorna. Jag tror att en sådan här debatt kan vara viktig för att lyfta fram frågorna, och vi behöver fortsätta att förbättra arbetsmiljön.

Den rapport som ligger bakom interpellationen handlade som sagt om chefer. Det är ingenting nytt, utan det är något som Statskontoret rapporterade om 2016. Jag tänkte läsa innantill i den. Jag vet att ministern inte har haft möjlighet att läsa detta innan - eller det kanske hon i och för sig har - men det står i alla fall så här: "Statskontorets bedömning är att myndigheterna bör utveckla sina strategier för att upptäcka ohälsa i ett tidigt skede." Enligt deras undersökning saknade hälften av myndigheterna rutiner för att upptäcka detta i ett tidigt skede.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till ministern är om hon avser att fortsätta det här arbetet och vad det är för åtgärder som kan tänkas.

Fru talman! Jag vill tacka Jessika Roswall för en mycket viktig interpellation.

Om vi tittar på sjukskrivningarna ser vi att det är den psykiska ohälsan som sticker ut, och naturligtvis jämställdhetsproblemen - det är fler kvinnor som blir sjukskrivna. En del av den psykiska ohälsan handlar om kränkande särbehandling som kan leda till mobbning. Arbetsmiljöverket definierar det så: Det börjar med kränkande särbehandling, och när detta blir systematiskt under lång tid kallas det mobbning. Då har det gått långt - alldeles för långt.

När det gäller skolan har vi diskuterat mobbning under lång tid, men mobbning finns ju även i arbetslivet. Vi vill gärna tro att vi lär oss när vi blir vuxna, men många gånger är det tyvärr inte så. Vuxenmobbning förekommer i alldeles för stor utsträckning. Det är aldrig acceptabelt. Det måste man slå fast: Det finns inga undantagssituationer, utan det går inte att acceptera. Samtidigt tror jag att det är viktigt att titta på faktorer som kan öka risken för att det uppstår.

Precis som arbetsmarknadsministern nämner har Arbetsmiljöverket nu fokus på riskområdena när det gäller kränkande särbehandling. Inte minst gäller det arbetsbelastningen, för man kan se att en hög arbetsbelastning ökar risken för kränkande särbehandling och mobbning. Även rationaliseringar är en stor risk, för då blir personalen pressad. Man är rädd för att förlora jobbet, och risken är att arbetskamrater förlorar jobbet. Då ökar också arbetsbelastningen, och det kan även leda till en konkurrenssituation när man inte vet vem som ska förlora jobbet och alla kämpar för att behålla sitt jobb. Det blir en arbetsplats präglad av misstänksamhet, oro och stress i stället för samarbete.

Jessika Roswall tar också upp situationen när det gäller chefer. Ett vanligt scenario är nämligen att det tyvärr är chefen som står för kränkande särbehandling och mobbning. Vi har såklart jättemånga bra chefer också - det är inte själva positionen som chef som skapar en risk för mobbning - men det är tyvärr en vanlig situation. Det är också det Arbetsmiljöverket lyfter fram, att det ofta rör sig om en skillnad i maktförhållanden där någon som har mer makt missbrukar den makten gentemot en underställd. Det är också så man brukar definiera mobbning på arbetsplatsen.

Precis som Jessika Roswall nämner kan det dock även vara chefen som är den som blir utsatt, och det är väldigt viktigt att den personen får stöd och hjälp. Man ska ju vända sig till arbetsgivaren, och förhoppningsvis finns det någon högre upp i kedjan som man kan vända sig till. Annars kan man anmäla till Arbetsmiljöverket.

Precis som ministern nämner är det viktigt med forskning för att hitta vägar för att upptäcka vuxenmobbning och riskfaktorer men också för att förebygga och bekämpa mobbningen. Det allra viktigaste tror jag är det förebyggande arbetet. När det väl är fråga om vuxenmobbning på arbetsplatsen är nämligen konsekvenserna så långtgående att det kan vara väldigt lång väg tillbaka från en sjukskrivning. I värsta fall kanske man aldrig kommer tillbaka. Det handlar om ett förebyggande arbete för att förhindra att det uppstår och för att så snabbt som möjligt ta tag i och göra något åt situationen när det ändå händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att Ylva Johansson redan från start har lyft fram den sociala arbetsmiljön, som tyvärr har varit lite osynliggjord. Vi måste fortsätta med det arbetet för att stoppa detta.

Fru talman! Det är en jätteviktig fråga vi debatterar. Mobbning har förödande konsekvenser för individen. Det är många människor som kan vittna om det, och det finns tyvärr även exempel med för individen väldigt långtgående, dramatiska och tragiska konsekvenser av mobbning.

Jag skulle också säga att det är ett allvarligt arbetsmiljöproblem i en vidare bemärkelse. Arbetsmiljöverket gör sina undersökningar och frågar människor om de har varit utsatta för mobbning eller trakasserier på sina arbetsplatser. Man har gjort dessa mätningar sedan år 2000, och de går att jämföra. I den senaste mätningen, som gjordes 2016, ser vi jämfört med år 2000 en ökning av antalet personer som uppger att de är utsatta för mobbning eller trakasserier på sina arbetsplatser. För kvinnor är det en dramatisk ökning. Siffran för kvinnor var 0,4 procent år 2000, och år 2016 var siffran 1,1 procent. Det är mer än en fördubbling. Man kan naturligtvis inte veta säkert vad detta beror på - om det handlar om en ökad benägenhet att benämna problemet eller om det är en faktisk ökning - men min bedömning är att det är ett mycket allvarligt problem.

En viktig sak var när vi fick de nya föreskrifterna. De har nu funnits i ganska exakt två år och var på många sätt efterlängtade även om de under många års tid, innan de kom på plats, var omstridda. Det fanns ett stort sug efter utbildning. Min bedömning är att både arbetstagare och arbetsgivare på allvar har försökt sätta sig in i detta och vill ta sig an de svåra frågor det handlar om när det gäller att förhindra och motverka mobbning och trakasserier på arbetsplatserna.

Jag bedömer att de nya föreskrifterna är ett jätteviktigt verktyg - faktiskt det viktigaste verktyget vi någonsin haft - när det gäller att komma åt mobbning på arbetsplatserna som ett arbetsmiljöproblem. Men jag är inte alls säker på att det är tillräckligt, och det är därför viktigt att vi följer frågan. Föreskrifterna har funnits i två år, och nu kommer Arbetsmiljöverket att göra en särskild granskning av hur detta fungerar. Vi har också lyft upp frågorna i arbetsmiljöstrategin, som finns med nu. Det är en möjlighet när det gäller utvärderingen och halvtidsavstämningen som vi ska ha under våren.

Jessika Roswall frågade om statliga myndigheters ansvar att ha rutiner och metoder för att upptäcka, förhindra och på alla sätt förebygga trakasserier, mobbning och annan kränkande behandling. Man ska självklart ha det. Vi måste på alla sätt förstärka det systematiska arbetsmiljöarbetet, och det finns inget skäl till att inte statens företrädare eller statens myndigheter ska gå före.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar både ministern och Hillevi Larsson.

Den rapport från Statskontoret som jag har lusläst inför debatten tycker jag innehöll en hel del konkreta åtgärder, som säkert till viss del redan har vidtagits. De handlar om just det Hillevi Larsson var inne på, nämligen hur man tidigt upptäcker att detta pågår på en arbetsplats. Min poäng var att visa att det finns exempel på goda föredömen och att det finns forskning. Mycket mer kan naturligtvis göras, men jag tror att det i och med den metoo-rörelse som ändå fortfarande pågår är läge att ta tillfället i akt.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag återigen lyfta fram riskerna med mobbning och kränkande särbehandling. Det är minst lika viktigt att lyfta fram fysiska arbetsmiljörisker, och ministern tog i sitt svar upp nollvisionen vad gäller dödsolyckor. Allt arbete för god arbetsmiljö är såklart viktigt. Men precis som flera av oss har varit inne på är den psykiska ohälsan ett växande problem, och den orsakar en allt större del av sjukfrånvaron.

De siffror som ministern nämnde apropå de dramatiska ökningarna är något väldigt allvarligt. En dålig psykosocial arbetsmiljö kan få förödande konsekvenser. Detta är inte så lätt att komma åt. Det är nämligen inte bara på arbetsplatsen som detta uppstår, utan det kan vara i hela samhället.

Arbetsmiljöverkets arbete är en del. Strategin är en annan del. Arbetsgivarna har såklart ett stort ansvar, men det har också alla vi medarbetare på arbetsplatserna. Alla i hela samhället har ett ansvar; det är inte enbart en aktör som har detta ansvar.

Jag tycker som sagt att det är viktigt att vi tar denna debatt. Jag vill tacka så mycket för debatten. Vi återkommer!

Fru talman! Jag tror att det finns en del dold mobbning i sjukskrivningssiffrorna; man har helt enkelt inte orkat anmäla det utan sjukskriver sig. Då är man sjuk på riktigt, så det finns skäl att sjukskriva, men berörda människor kanske inte alltid vet varför personen har blivit sjuk.

Jag tror i och för sig att detta ämne har blivit mindre tabubelagt, på samma sätt som metoo-rörelsen har lyft av locket när det gäller sexuella trakasserier. Detta är någonting positivt. Även om det på siffrorna kan se negativt ut när fler anmäler är det ändå ett första steg att man synliggör problemet för att kunna göra någonting åt det.

Att man själv har blivit utsatt är ingenting att skämmas över. I brottsstatistiken överlag ser vi dock att det är vanligt att offret lägger skulden på sig själv: "Kanske var det ändå jag som gjorde något fel som gjorde att de behandlade mig på detta sätt."

Därför är det viktigt att man vågar anmäla och att man får information om vilka rättigheter man har. Detta görs också nu - skyddsombud och fackliga ombud utbildas för att se till att man vet vilka rättigheter som gäller på arbetsplatsen och stöder arbetstagare och alla som jobbar på arbetsplatsen.

Detta är en del av arbetet när det gäller nollvisionen i fråga om dödsfall i arbetslivet. Tyvärr finns det en del fall där den nedåtgående spiralen har börjat med kränkande särbehandling, mobbning och sjukskrivning och i yttersta fall slutat med självmord. Detta är alltså även en fråga om liv eller död. Vi vill få bort självmorden ur samhället - vi har en nollvision även för självmord. Dessa saker går hand i hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också att det är viktigt att Arbetsmiljöverket har tillräckliga resurser - annars kanske man bara prioriterar fallolyckor och sådant som är tydligt. Därför är det jättebra att Arbetsmiljöverket får mer resurser.

Fru talman! Jessika Roswall lyfte upp metoo-rörelsen - eller metoo-vrålet, får man väl säga - som har riktat en fantastisk uppmärksamhet mot oerhört allvarliga problem.

Det vi ser i spåren av metoo-upproret är dels exempel på övergrepp och rent kriminella handlingar som begåtts mot framför allt kvinnliga individer, dels exempel på fullständigt oacceptabel arbetsmiljö med kränkningar såväl mot individer som mot kvinnor som grupp och som kollektiv. Detta är ett viktigt skäl till att förnya arbetsmiljöarbetet när det gäller arbetet mot kränkande särbehandling och mot mobbning.

Fru talman! Jag har redan sagt att jag följer frågan noga. Jag utesluter inte att vi behöver vidta ytterligare åtgärder. Det är väldigt bra att denna fråga lyfts upp i interpellationsdebatter och på många andra sätt. Det finns inget att vinna på att vara tyst om mobbning och kränkande särbehandling - tvärtom minskar dessa problem av att de lyfts upp i ljuset och därmed kan hanteras. Ett stort ansvar vilar framför allt på arbetsgivare men också på många individer och naturligtvis på regering och myndigheter.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.