Arbetsmarknadens parters roller och balansen på arbetsmarknaden

Motion 2016/17:1113 av Anette Åkesson (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av den svenska modellens funktionssätt för att säkerställa att den fungerar som det var avsett, dvs. som en maktbalans i samförstånd mellan arbetsgivare och fackföreningar för en väl fungerande arbetsmarknad och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Den svenska modellen bygger på att det är arbetsmarknadens parter som till stor del kommer överens om arbetsmarknadens villkor och därmed tar ansvar för att hela arbetsmarknaden fungerar. Det handlar om villkor som det ofta lagstiftas om i andra länder men där i Sverige arbetsgivarorganisationer och fackförbunden nu förhandlar sig fram till lösningar i samförstånd. För att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt gäller det att balansen hålls. Men just den balansen hotas nu av att en del, framför allt, fackförbund på egen hand börjar utöka sina ansvarsområden.

Här följer några konkreta exempel:

1. De senaste åren driver socialdemokratiska kommunpolitiker något som kallas vita jobb-modellen. Det handlar inte bara om att man vill hindra oseriösa företag från att vinna offentliga upphandlingar genom att ställa olika arbetsrättsliga krav – där är nog många överens – utan därutöver om att det är fackliga kontrollanter som ska kontrollera att avtalen följs. Det borde vara självklart att det är den upphandlande enheten som ansvarar för uppföljning och kontroll.
2. Arbetsmarknadsutbildningar är viktiga, inte minst i sin roll att integrera nya svenskar i det svenska samhället. Utbildningarna måste hålla en god nivå och säkerställa att eleverna uppfyller de ställda kraven. Därför väcker det frågor och kan tyckas onödiga tveksamheter när samma aktör är med och ställer yrkeskrav, godkänner leverantörer av utbildningen och godkänner enskilda elevers utbildning samtidigt som man själv är leverantör av samma utbildning. Istället borde en oberoende institution vara bättre lämpad att säkerställa objektiviteten i kravställande och bedömningar.

Den svenska modellen bör vårdas och det är problematiskt när aktörer på ena sidan rubbar maktbalansen. Som lagstiftare ska vi hålla oss utanför men vi måste säkerställa att processen fungerar på ett bra sätt. Det gör den inte om balansen rubbas genom att den ena parten åtar sig uppgifter som antingen ska hanteras gemensamt eller av annan aktör. Dessutom står vi inför en integrationsutmaning som gör det än viktigare att inga onödiga hinder byggs upp, utan att saklighet och objektivitet gäller. Därför är det viktigt med en översyn av funktionssättet.

Anette Åkesson (M)