Ett starkare skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap

Fru talman! Vi behandlar i dag försvarsutskottets betänkande om ett starkare skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap.

Det här är ett viktigt betänkande. Det handlar ytterst om statens grundläggande ansvar att skydda sina medborgare. I en tid då Europas säkerhetsläge har försämrats, krig åter rasar på vår kontinent och hoten mot civila samhällen blivit alltmer påtagliga måste Sverige stärka även sitt civila försvar.

Under lång tid levde en del i denna kammare i tron att kriget var något avlägset, något som hörde historien till. Trots många varningar, inte minst från oss i Sverigedemokraterna, monterade man ned beredskapen. Man glömde erfarenheter från tidigare generationer, och man lät viktiga system förfalla. Men verkligheten har hunnit i kapp. Vi ser nu tydligt att fred och frihet aldrig kan tas för givna. Därför måste vi bygga ett robust samhälle – ett samhälle som fungerar även under de svåraste påfrestningar.

Fru talman! En central del i detta arbete är skyddet av civilbefolkningen. Sverige har i dag omkring 64 000 skyddsrum med plats för cirka 7 miljoner människor. Det är en tillgång som många andra länder saknar. Men vi vet också att stora delar av beståndet är gammalt, att städer har vuxit och förändrats och att dagens hotbild ser annorlunda ut än när många skyddsrum byggdes. Det är därför klokt att regeringen nu föreslår en ny, modern lag om skyddsrum och skyddade utrymmen. Det räcker inte att luta sig mot gamla strukturer. Vi måste anpassa oss till den verklighet vi i dag lever i.

Betänkandet innebär flera viktiga förbättringar.

För det första stärks kontrollen av befintliga skyddsrum. Detta är helt avgörande. Ett skyddsrum som bara existerar på papperet skyddar ingen. Om dörrar inte fungerar, ventilation saknas eller utrustning är obrukbar hjälper inte fina register eller gamla beslut. Därför behövs skarpare tillsyn, tydligare ansvar och krav på underhåll.

För det andra införs möjligheten med så kallade skyddade utrymmen. Det kan handla om tunnlar, källare och andra underjordiska anläggningar som kan ge ett begränsat men ändå viktigt skydd. Det är sunt förnuft. I ett skarpt läge måste samhället kunna använda alla rimliga resurser för att skydda människor, inte bara traditionella skyddsrum.

För det tredje tydliggörs ansvarsfördelningen kring utrymning och inkvartering. Om människor behöver lämna sina hem måste det finnas planering, ledning och ordning. Kommuner, länsstyrelser och andra aktörer behöver veta vad som gäller innan krisen kommer så att man inte börjar diskutera ansvar när faran redan är här.

Jag vill särskilt lyfta vikten av information till allmänheten. Förslaget i betänkandet innebär att kommunerna ska informera invånarna om vilka skyddsrum och skyddade utrymmen som finns och hur dessa kan användas. Detta är mycket bra. Beredskap handlar inte bara om byggnader och lagparagrafer. Beredskap handlar också om kunskap. Vet människor vart de ska ta vägen? Vet de vad som gäller vid larm? Vet de hur de ska agera? Om svaret är nej har vi brister som måste rättas till.

Vi har ibland i Sverige varit rädda för att tala klarspråk om hot och risker, men medborgarna förtjänar sanningen. Ett moget samhälle informerar, förbereder och stärker sin befolkning.

Fru talman! Det finns de som invänder mot kostnaderna. Ja, beredskap kostar pengar. Men brist på beredskap kostar alltid mer. Det kostar i form av kaos, otrygghet och lidande – och i värsta fall människoliv. Vi behöver därför se investeringar i civilbefolkningens skydd som just investeringar. De ger trygghet, motståndskraft och handlingsfrihet. Ett land som kan skydda sin befolkning är också ett land som står starkare mot påtryckningar och angrepp.

För Sverige handlar detta dessutom om försvarsvilja. När människor vet att staten tar deras säkerhet på allvar stärks tilliten. Då stärks också viljan att tillsammans försvara landet.

Fru talman! Sverige bygger nu åter upp totalförsvaret. Det militära försvaret rustas upp, men det civila försvaret måste gå hand i hand med detta. Soldater försvarar territoriet, men ett samhälle försvaras också genom fungerande elförsörjning, sjukvård, transporter, livsmedelsförsörjning och skydd för civila. Detta betänkande är därför en viktig pusselbit i ett större arbete. Det löser inte allt, men det tar Sverige i rätt riktning.

Vi behöver mer beredskap, mer realism och mer ansvarstagande. Och vi behöver ett Sverige där människor vet att staten står redo när det värsta händer.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Sveriges säkerhet avgörs inte bara av militär förmåga utan också av hur väl samhället fungerar när det utsätts för påfrestningar, om människor vet var de ska ta skydd, om kommuner har förutsättningar att agera och om det finns ett tydligt övergripande ansvar – hela vägen. Det är därför skyddet av civilbefolkningen är en central del av totalförsvaret, och det är därför detta betänkande är så viktigt att debattera.

Vi socialdemokrater delar uppfattningen att det civila försvaret har varit eftersatt under lång tid. Att skyddsrumssystemet behöver ses över och att ansvarsfrågor behöver förtydligas råder det ingen tvekan om. Men just därför måste också de lösningar vi beslutar om hålla i praktiken.

Det finns delar av regeringens proposition som är nödvändiga och riktiga. Att regelverket moderniseras, att informationsansvaret tydliggörs och att skyddet för civilbefolkningen tydligare knyts till totalförsvarstänkandet är absolut steg framåt. Men ett starkt civilt försvar kräver mer än goda intentioner. Det kräver genomförbarhet, och det kräver att ansvar och resurser följs åt.

Fru talman! En av svagheterna i förslaget är just att staten lägger ett långtgående ansvar på kommuner och fastighetsägare utan att fullt ut ta ansvar för finansieringen och de praktiska förutsättningarna. Vi vet att Sveriges kommuner ser väldigt olika ut. De har olika ekonomiska förutsättningar, olika bebyggelsestruktur och olika kapacitet.

När staten överlåter en central del av civilförsvaret till lokala nivåer utan tillräcklig finansiering finns en uppenbar risk för att skyddet av civilbefolkningen blir ojämlikt. Människors trygghet vid höjd beredskap kan då komma att avgöras av var de bor. Detta är inte rimligt, och det är inte förenligt med tanken om ett likvärdigt skydd för hela befolkningen. Det civila försvaret får inte bli ett lapptäcke.

Fru talman! Ett robust civilt försvar bygger ytterst på tillit. Människor måste känna ett förtroende för samhället – för att samhället finns där även när det är svårt. De måste veta vad som förväntas av dem men också vad de kan förvänta sig av staten. Den tilliten skapas inte genom att staten skjuter över ansvar nedåt i systemet och hoppas att det löser sig. Den skapas genom tydlig nationell styrning, långsiktig finansiering och ett ansvarstagande som håller även när pressen ökar.

Just därför är det problematiskt att detta förslag saknar tillräckliga svar på hur kommuner ska klara uppgiften över tid. Skydd för civilbefolkningen är inget projekt; det är en permanent samhällsfunktion.

Här anser vi att Socialdemokraternas följdmotion och tillkommande reservationer är viktiga. De tar sin utgångspunkt i skyddet av civilbefolkningen och i att detta är ett övergripande nationellt ansvar. Vi pekar på behovet av en konsekvensanalys av detta oerhört viktiga område för att säkra tydlighet kring den statliga finansieringen, bättre nationell samordning och ett långsiktigt perspektiv som säkerställer likvärdighet i hela landet.

Jag vill vara tydlig: Det handlar inte om att bromsa nödvändiga reformer, tvärtom. Det handlar, fru talman, om att se till att detta faktiskt går att genomföra – i vardagen, i kris och i tider av höjd beredskap.

Fru talman! Det civila försvaret börjar inte när larmet går. Det byggs här och nu, genom information, övning, fungerande strukturer och tydlighet.

När ansvarsfördelningen blir otydlig eller när resurserna inte står i proportion till uppgiften riskerar vi att undergräva den motståndskraft vi så väl behöver.

Det är också en fråga om geografisk rättvisa. Ett barn i en mindre kommun ska ha samma rätt till skydd som ett barn i en storstad och tvärtom. Skyddsnivån kan inte avgöras av en kommunbudget eller av vem som råkar äga den fastighet där man har sitt hem.

Fru talman! Socialdemokraterna står bakom målet att stärka skyddet av civilbefolkningen. Men vi menar att det kräver att staten tar ett tydligare ansvar, inte bara i ord utan i handling. Därför yrkar jag bifall till reservation 1 och reservation 6. Skyddet av civilbefolkningen är en nationell uppgift. Då måste också det övergripande ansvaret vara nationellt hela vägen.

(Applåder)

Fru talman! Sverige befinner sig i en väldigt turbulent tid med svårbedömda hot och snabba förändringar i vår omvärld. Hotet mot Sverige hänger till stor del ihop med det som händer utanför landets gränser. Krig, konflikter och spänningar i omvärlden påverkar vårt land, och mycket tyder på att detta kommer att fortsätta även kommande år, som kommer att präglas av stor osäkerhet.

Det som under lång tid betraktades som osannolikt – krig i vårt närområde, Europa – är i dag en realitet. I det läget är en sak tydlig: Ett starkt totalförsvar börjar med att skydda civilbefolkningen.

Det betänkande vi behandlar i dag, FöU12 Ett starkare skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap, är därför inte bara ett tekniskt lagförslag; det är ett avgörande steg i återuppbyggnaden av vårt civila försvar – ett civilt försvar som under lång tid i stort sett var nedmonterat men som vi nu genomför historiska satsningar på. Regeringen genomför nu alltså den största upprustningen av vårt totalförsvar sedan 1950-talet.

Fru talman! Förslaget i propositionen innebär tre viktiga förbättringar. För det första får vi en modern lagstiftning om skyddsrum och skyddade utrymmen. Det är nödvändigt eftersom dagens system i många delar är anpassat för ett annat säkerhetsläge. För det andra stärker vi planeringen för utrymning och inkvartering. Det handlar ytterst om att människor ska veta vad som gäller och att samhället faktiskt klarar av att agera när det behövs. För det tredje tar vi ett helhetsgrepp om befolkningsskyddet. Skyddsrum, andra skyddade utrymmen och utrymning ska fungera tillsammans, inte var för sig. De behöver komplettera varandra.

Fru talman! Som moderat i försvarsutskottet sedan snart åtta år känns det bra för mig att detta äntligen kommer på plats. Vi har debatterat skyddsrum många gånger, och jag kan tycka att det faktiskt är mer än bara en lagtext.

När det kommer till civilt försvar och skydd av vår befolkning handlar det om förtroendet för att staten och kommunen ska skydda sina medborgare, att kommunen kan ta ansvaret och att samhället ska fungera vid både kris och krig, alltså även under de svåraste förhållandena.

Ett modernt krig drabbar inte bara militära mål. Det är väldigt tydligt i Ukraina hur det drabbar civilsamhället. Det drabbar städer, infrastruktur och människor. Därför måste vi ta ansvar för ett starkare skydd av civilbefolkningen.

Ukraina har lärt oss massor och lär oss fortfarande. Jag var där för ett par veckor sedan. Det var gripande i många hänseenden. Men jag ställde en fråga om hur de gör när det går larm och alla ska ned i skyddsrum. Om någon sitter i rullstol, hur gör man då? Man hjälps åt. Ja, men om någon är gammal och behöver hjälp, hur gör man då? Man hjälps åt. Det är väldigt fint och egentligen ganska självklart.

Man kan naturligtvis ställa mer krav på den här lagtexten, att det ska vara mer och passa fler. Men, fru talman, förslaget är väl avvägt. Det bygger på gedigna utredningar, bred remissbehandling och tydlig analys av dagens hotbild. Det är inte slutpunkten, men det är ett viktigt och nödvändigt steg som det är bra att vi tar just nu.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på alla reservationer.

Fru talman! Skydd av civilbefolkningen är något som Ukraina har fått jobba oerhört mycket med sedan Rysslands fullskaliga invasion. När nu totalförsvarsplaneringen pågår för fullt i Sverige är det också en viktig fråga för oss här. Jag kommer från Centerpartiets sida att ta upp flera viktiga områden i dagens debatt om skyddsrum, tillgänglighet och tillgänglighet över hela landet.

Fru talman! Det är välkommet att regeringen genom sin proposition nu lägger fram en ny lag om befolkningsskyddet. Centerpartiet anser att detta är viktigt och har motionerat mycket om det i riksdagen under tidigare mandatperioder.

En viktig del i befolkningsskyddet är att det ska omfatta hela befolkningen. Centerpartiet anser därför, i likhet med vad som anförs i en del remissvar, att tillgänglighetsfrågorna måste tas på allra största allvar. När det gäller nya skyddsrum som byggs menar Centerpartiet att de ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Är det så att det befintliga skyddsrumsbeståndet ska renoveras och fräschas upp är det också möjligt att göra det tillgängligt för fler.

Fru talman! Information är A och O. Det är viktigt att Sveriges invånare vet var skyddsrummen finns, och det är viktigt att olika aktörer – fastighetsägare, stat och kommun – informerar om detta. Likaså är det viktigt att informationen ska komma alla till del, finnas på flera olika språk och på lätt svenska.

Fru talman! Som Centerpartiet tidigare anfört finns det mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget starka skäl att se över och stärka säkerheten för civila vid höjd beredskap och i värsta fall krig. Inte minst är det viktigt att se över var i Sverige skyddet av civilbefolkningen brister i dag. Det finns områden och orter i landet där skyddsrummen är mycket få eller rent av helt saknas.

Givetvis finns det orter och platser där det av uppenbara skäl finns särskilda behov av hög kapacitet i befolkningsskyddet. Men, det är som bland andra Försvarshögskolan påpekar: ”Mot bakgrund av bl.a. det ryska angreppet mot Ukraina, är det svårt att i förväg peka ut områden som har mindre behov av skyddsrum.” Detta betyder att människor i hela landet, i städer och kanske i större tätorter i landsbygdsnära områden behöver veta var de kan ta skydd.

Centerpartiet gör bedömningen att skyddsrum i flera delar av landet kommer att behövas mot bakgrund av detta och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med besked om hur man avser att tillgodose detta.

Fru talman! När det gäller ändringar i plan- och bygglagen ser Centerpartiet behov av att man redan i en tidig planprocess, exempelvis vid en större exploatering, kan planera för behovet av nya skyddsrum. Helst bör man redan innan man kommit så långt som till ett bygglovsärende ha en bild av hur behovet ser ut när det gäller just befolkningsskyddet runt om i landet. Då krävs det täta kontakter mellan kommuner och ansvariga myndigheter.

Behovet av riktlinjer, råd och stöd är uppenbart, i synnerhet mot bakgrund av den oro för att lagändringarna ska leda till mer utdragna bygglovsprocesser som vissa remissinstanser lyfter fram.

När man har kommit så långt att bygglovet ska sökas och huset ska uppföras bör frågan om skyddsrum kunna hanteras skyndsamt. Detta betyder självklart att regeringen på detta område behöver vara tydlig i sin styrning av de berörda myndigheterna.

Fru talman! Mot bakgrund av detta – och kopplat till vår följdmotion som behandlas i det här betänkandet – tycker vi att det är viktigt och bra att detta har kommit och att det är mycket bra levererat. Men vi har reservationer.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 5.

Fru talman! Det är det allvarliga säkerhetspolitiska läget som ligger bakom det som riksdagen har att debattera i dag, nämligen betänkandet Ett starkare skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap.

Detta är en viktig fråga. Det är en viktig del av att bygga upp det svenska totalförsvaret, och det behövs i detta mycket allvarliga säkerhetspolitiska läge. Vi har hört flera talare som har varit inne på detta. I Ukraina har man erfarenhet av hur viktigt det är att skydda civilbefolkningen i det krig som nu pågår.

Från Miljöpartiets sida står vi bakom huvudinriktningen i förslaget från regeringen om en ny lagstiftning gällande skyddsrum och skyddade utrymmen. Det är helt nödvändigt att uppdatera lagstiftningen på detta område mot bakgrund av omvärldsläget.

I dag finns det 64 000 skyddsrum med plats för 7 miljoner individer. Det räcker inte åt alla. Därför är det bra att den nya lagstiftningen handlar om att utveckla så kallade skyddade utrymmen. Som skyddade utrymmen räknas till exempel tunnelbanor, vägtunnlar och andra underjordiska anläggningar, såsom källare. De skyddade utrymmena finns främst i storstäderna. Det är också främst där som det i dag saknas skyddsrum. Exakt hur detta ska utformas kommer regeringen att återkomma till längre fram, och vi hoppas att det blir en bra lösning på detta.

Fru talman! Dagens skyddsrum är inte i bästa skick. Ett stort arbete är därför att kontrollera befintliga skyddsrum och att genomföra underhåll och förbättringar av dem. Det gäller allt från ventilationsutrymmen till hur de ska fungera i praktiken. Detta är en viktig del av upprustningen av det civila försvaret.

Flera remissinstanser har påpekat att staten måste ta ett större övergripande ansvar för genomförandet av detta arbete. Miljöpartiet delar denna åsikt. Staten har ett ansvar i frågan och kan inte överlåta till kommunerna att genomföra detta utan att staten tar ett ekonomiskt ansvar. Kommuner ser väldigt olika ut och har väldigt olika förutsättningar. Därför måste staten ha ett huvudansvar för detta.

Fru talman! I förslaget från regeringen har man missat en viktig fråga, nämligen skyddet för personer med funktionsnedsättning. Sverige är enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning skyldigt att bland annat vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning i risksituationer, däribland i väpnad konflikt, humanitära nödlägen och naturkatastrofer.

Få skyddsrum är dock i dag anpassade för personer med funktionsnedsättning. Regeringen konstaterar i propositionen att Myndigheten för civilt försvars uppdrag enligt nuvarande förordning, att verka för att skyddsrum ska vara tillgängliga, ska fortsätta gälla. Samtidigt anför regeringen att det, utifrån hur dagens skyddsrumsbestånd ser ut, inte kan garanteras att samtliga befintliga skyddsrum är tillgänglighetsanpassade eller ens kan tillgänglighetsanpassas. Regeringen konstaterar också att det inte heller vid nybyggnad i varje enskilt fall kan garanteras att skyddsrum blir tillgänglighetsanpassade.

Jag delar regeringens bild att det inte går att garantera att alla skyddsrum är tillgänglighetsanpassade, men regeringens ambitionsnivå är alldeles för låg på detta område.

Fru talman! I denna fråga har vi en reservation. Till min och Miljöpartiets glädje har regeringen redan hörsammat delar av kritiken eftersom man nu har tillsatt en utredning i detta ärende. Dagen efter att utskottet justerade betänkandet beslutade man nämligen att ge Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att öka skyddet för personer med funktionsnedsättning i händelse av kris eller krig. Myndigheten har fått i uppdrag att kartlägga tillgängligheten i landets skyddsrum och ta fram ett metodstöd för kommuner och regioner. Detta är ett välkommet besked. Jag tror att utredningen ska vara klar 2027.

Fru talman! Regeringen lyfter i propositionen fram att kommuner genom lagförslaget ska få en informationsskyldighet gentemot sina invånare och att de inom ramen för detta bör kunna lämna tillgänglig information om vilka skyddsrum som är anpassade för personer med funktionsnedsättning. Det är bra, men samtidigt vet vi att det redan i dag finns betydande brister i samhällets förmåga att nå personer med funktionsnedsättning med viktig information i kris. Det är därför viktigt att informationsskyldigheten inte bara innefattar var tillgängliga skyddsrum finns. Det handlar också om att understryka att kommunerna ska se till att informationen finns tillgänglig på ett sätt som gör att personer kan tillgodogöra sig den. Det kan till exempel innebära information på lättläst svenska, teckenspråkstolkning, punktskrift eller uppläsning.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 4.

Fru talman! Vi lever i ett allvarligt säkerhetsläge. Det svenska totalförsvaret har under de senaste åren återuppbyggts och förstärkts. Det viktigaste under stora kriser och krig är att skydda befolkningen från faror. För det krävs bland annat sjukvård med tillräckliga resurser för att ta emot många patienter, räddningstjänst med tillräckliga resurser för att släcka bränder och rädda liv samt skyddsrum där befolkningen kan ta skydd vid attacker.

Regeringen har föreslagit en ny lag om skyddsrum och skyddade utrymmen. Det är bra. Men lagförslaget är inte tillräckligt bra när det gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder. Funktionshindersorganisationernas erfarenheter och kunskaper måste bättre tas till vara i det arbete som görs framöver. Vi i Vänsterpartiet uppmanar alla att läsa remissvar och synpunkter från funktionsrättsorganisationen DHR, som uttrycker stor oro för det bristande funktionsrättsperspektivet i lagförslaget.

Regeringen konstaterar visserligen i propositionen att Myndigheten för civilt försvar ska verka för att skyddsrummen ska vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Man bedömer dock inte att det är möjligt att tillgodose de synpunkter som DHR framför utan vill endast beakta synpunkterna inom ramen för det kommande arbetet. Vänsterpartiet menar att detta inte är tillräckligt och att en skarpare skrivning borde ha ingått i regeringens förslag. Att det finns tillgängliga skyddsrum och skyddade utrymmen för personer med funktionsnedsättning måste vara en självklar utgångspunkt för alla aktörer som arbetar med frågan. Detta måste dock ordnas utan att det, som regeringen befarar, leder till en minskning av antalet skyddsplatser i stort.

Krisberedskapen och det civila försvaret måste ha ett tydligt tillgänglighetsperspektiv. Det gäller sådant som tillgång till skyddsrum, elförsörjning för att ladda hjälpmedel som rullstolar, sjukvård och läkemedel, möjlighet att ta med ledar- och assistanshundar samt information både i förväg och vid allvarliga händelser. Det är samhället som ska ansvara för att detta perspektiv finns med i krisberedskapen och totalförsvaret, inte den enskilde eller organisationerna inom funktionsrättsrörelsen.

Sverige har ett stort antal gamla skyddsrum som under lång tid varken har setts över eller renoverats. Skyddsrummen är vanligtvis inte byggda med tillgänglighet för personer med olika former av funktionsnedsättning i åtanke, trots att skyddsrummens syfte är att ge skydd för alla olika människor, speciellt de människor som behöver samhällets hjälp och skydd mest. Det kommer tyvärr inte att vara möjligt att bygga om alla skyddsrum så att de har hög tillgänglighet. Vid kontroller av skyddsrum bör det därför ställas krav på fastighetsägaren att åtgärda eventuella enklare brister i fråga om tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.

Vi anser att regeringen bör ge Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att verka för att det ska finnas skyddsrum och skyddade utrymmen som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det här anser vi i Vänsterpartiet att riksdagen bör ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)