Val av justitieombudsman

Herr talman och ärade riksdagskollegor! Justitieombudsmannens uppdrag är att granska att myndigheter arbetar enligt de lagar och regler som styr respektive myndighets arbete.

Från början fanns det en justitieombudsman, men i dag finns det fyra ombudsmän som alla väljs av oss i Sveriges riksdag, inledningsvis för en period om sex år. Konstitutionsutskottet lämnar förslag till riksdagen när det gäller val av justitieombudsman, och det är i den egenskapen jag står här i dag.

Herr talman! Justitieombudsmannaämbetet har en lång historisk tradition. Ämbetet inrättades 1809 i samband med tillkomsten av 1809 års regeringsform. Där föreskrevs att riksdagen ska förorda en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att såsom dess ombud ha tillsyn över att domare och ämbetsmän levde efter lagarna.

Den förste justitieombudsmannen hette Lars August Mannerheim, och han valdes av riksdagen 1810, det vill säga samma år som vi fick den förste konungen av Bernadotteblod.

Justitieombudsmannen benämndes som en ”väktare över lagarnas efterlevnad” med uppgift att iaktta folkets ”allmänna och individuella rättigheter”. Ombudsmannen skulle utgöra en garanti för maktbalans mellan konungen och riksdagen. För att kunna genomföra sin uppgift gavs ombudsmannen befogenhet att bland annat åtala dem som begått någon olaglighet i ämbetet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter.

JO-ämbetet konstruerades från början således som ett åklagarämbete. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg just det. Under de första 100 åren verkade Justitieombudsmannen också främst genom egna initiativ. Ämbetet har därefter utvecklat sig till en instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål mot myndigheter och mot tjänstemän. En utveckling har också skett på så sätt att åtal har ersatts med en praxis där ombudsmannen erinrar eller riktar kritik mot myndigheter och befattningshavare.

Riksdagen underströk vid 1975 års JO-reform att klagomålsprövningen är JO:s viktigaste uppgift och mest ägnad att tillgodose syftet med JO:s verksamhet i stort. Genom denna reform utökades också antalet ombudsmän till fyra, vilket, som jag sa tidigare, också fortsätter att gälla i dag.

JO har till uppgift att på riksdagens vägnar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Tillsynen omfattar såväl domstolar och andra myndigheter som de anställda befattningshavarna. Utgångspunkten för JO:s verksamhet är den enskildes intresse av att bli föremål för en lagenlig och i övrigt korrekt behandling från myndigheternas sida.

JO-ämbetet är det konstitutionella skyddet för den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. De fyra ombudsmännen är självständiga i sitt arbete och i sina beslut. I dag sker ombudsmännens granskning i första hand genom att pröva och utreda klagomål från allmänheten, men ombudsmännen gör även inspektioner hos myndigheter och utredningar på eget initiativ.

Den moderna användningen av termen ”ombudsman” började med Justitieombudsmannen i Sverige. Man kan diskutera om det finns fler, men detta kan vara det enda och framför allt det främsta svenska bidraget till den internationella vokabulären. I en mängd länder finns det nämligen ombudsmän. Det har således visat sig vara helt omöjligt att översätta termen till respektive lands språk, vilket säger ganska mycket om Sverige, om oss och framför allt om dem som införde detta ord under 1809. All respekt till dem, herr talman!

Den svenska modellen vad gäller JO var länge unik i världen. Finland skapade en motsvarande institution 1919. Därefter dröjde det faktiskt ända till efter andra världskriget innan Danmark och en rad andra europeiska länder anammade tanken om ett ombudsmannainstitut.

Numera ses termen ”ombudsman” inte bara som ett bidrag till den internationella vokabulären utan också som ett svenskt bidrag i den konstitutionella rättskulturen. Inom ramen för den fristående organisationen International Ombudsman Institute samarbetar mer än 200 oberoende ombudsmannainstitutioner från mer än 100 länder. Jag tror att det är viktigt att bära med sig detta, herr talman, och att göra det med stolthet.

Per Lennerbrant har begärt att bli entledigad från sitt uppdrag som justitieombudsman. Han frånträdde uppdraget i april 2026. Per Lennerbrant har varit justitieombudsman sedan 2019, och han går vidare till en tjänst som lagman i Solna tingsrätt.

Som ny justitieombudsman föreslår ett enigt konstitutionsutskott att riksdagen väljer Mattias Almqvist. Han är född 1967 och arbetar sedan 2024 som kammarrättspresident i kammarrätten i Sundsvall. Dessförinnan har han bland annat arbetat som kammarrättslagman i kammarrätten i Göteborg, chefsrådman i förvaltningsrätten i Stockholm samt som kammarrättsråd i kammarrätten i Jönköping, som är säte för bland annat Domstolsverket och där det utöver kammarrätten finns domstolar som hovrätt, tingsrätt och förvaltningsrätt.

Därutöver, herr talman, har Mattias Almqvist haft uppdrag i olika statliga utredningar, bland annat som sekreterare i Förvaltningslagsutredningen. Han har även erfarenhet från uppdrag i statliga organ, bland annat som ordförande i Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor, Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag och Centrala djurförsöksetiska nämnden.

Herr talman! Mattias Almqvist kan tillträda posten som JO den 1 juni innevarande år.

Från konstitutionsutskottet hade följande skrivelse kommit in:

Justitieombudsmannen Per Lennerbrant har avsagt sig sitt uppdrag. Med anledning av detta har konstitutionsutskottet berett frågan om val av en ny justitieombudsman.

Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt att riksdagen för tiden fr.o.m. den 1 juni 2026 till dess nytt val har genomförts under sjätte året därefter till justitieombudsman väljer kammarrättspresidenten Mattias Almqvist.

Stockholm den 31 mars 2026

På konstitutionsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag och utsåg därmed för tiden från och med den 1 juni 2026 till dess nytt val genomförts under sjätte året därefter till

justitieombudsman

Mattias Almqvist