Vitryssland

Fru talman! Ärade ledamöter! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka ståndpunkter den svenska regeringen drivit när det gäller EU:s sanktioner mot Vitryssland, om dessa ska ligga fast, om de snabbt kan utökas vid fortsatt förtryck och övergrepp på demokratiska principer, om aktuella förändringar omfattar samtliga restriktioner eller innebär mindre justeringar samt om regeringen även i fortsättningen på ett tydligt och kraftfullt sätt kommer att vara pådrivande i fråga om sanktioner tills verkliga demokratiska reformer antas och genomförs i Vitryssland.

Jag vill börja med att tacka Christian Holm Barenfeld för denna möjlighet att redogöra för regeringens bedömning av utvecklingen i Vitryssland och för regeringens ståndpunkt när det gäller EU:s politik. Jag vill också påminna om det svar jag lämnade den 20 oktober på en skriftlig fråga i samma ämne.

EU:s sanktioner mot Vitryssland infördes 2004 med anledning av ett antal personers så kallade försvinnanden och har därefter skärpts vid ett flertal tillfällen som svar på myndigheternas repressalier mot oppositionella. Som en följd av att Vitryssland 2008 släppte samtliga politiska fångar suspenderade EU tillfälligt sanktionerna.

Efter presidentvalet 2010 återinfördes och skärptes dock sanktionerna, sedan myndigheterna återigen ingripit med våld mot fredliga demonstranter och frihetsberövat ett stort antal oppositionella. Beslut om ytterligare skärpningar av sanktionerna fattades under 2011 och 2012, och i samband med det tydliggjorde EU för Vitryssland att sanktionslättnader är möjliga först när samtliga politiska fångar har frigivits.

Den 22 augusti i år frigav Vitryssland återstående politiska fångar. Om vi vill bevara trovärdigheten i vår sanktionspolitik måste vi också förmå att svara med sanktionslättnader när steg tas i rätt riktning. Därför beslutade EU i slutet av oktober att förlänga sanktionerna mot Vitryssland med fyra månader samtidigt som de suspenderas för merparten av de personer som listats. Beslutet gäller dock inte de fyra personer som kopplas till ouppklarade politiska försvinnanden kring millennieskiftet.

Det finns ingen anledning att vara naiv när det gäller situationen avseende mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland. De positiva steg som togs under sommaren, i enlighet med EU:s krav, bedömer vi beror inte på att regimen har omvärderat sin syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Bevekelsegrunden från regimens sida är snarare att man insett behovet av närmare relationer med EU för att balansera sitt ensidiga beroende av Ryssland. Skulle utvecklingen på MR-området gå bakåt är regeringen beredd att vidta åtgärder, inklusive på sanktionsområdet.

Sverige har i förhandlingarna inom EU betonat vikten av att vi från EU:s sida är tydliga med våra fortsatta förväntningar på Vitryssland vad gäller respekt för mänskliga rättigheter och demokratins principer. Det är först när Vitryssland har genomfört dessa reformer som landet kommer att kunna dra nytta av de fördelar som en utvecklad relation till EU skulle innebära.

Regeringen följer situationen i Vitryssland mycket noga, och jag hade i oktober möjlighet att träffa den vitryske oppositionspolitikern Mikola Statkevitj under hans Sverigebesök efter att han släppts ur vitryskt fängelse några veckor tidigare. Det är bland annat sådana kontakter som ligger till grund för regeringens sammanvägda bild av utvecklingen i Vitryssland.

Fru talman! EU bör bedriva en politik mot Vitryssland som bidrar till en demokratisk utveckling samtidigt som den stärker landets fortsatta självständighet och oberoende. I det ingår sanktioner som ett av flera instrument. Ett annat är samarbetet inom östliga partnerskapet, vilket har inneburit ökade möjligheter till kontakter med såväl civilsamhället som beslutsfattare och experter på en rad områden. Denna breda ansats återspeglas även i Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete, som spänner från stöd till MR-försvarare, oberoende journalister och studenter till insatser till stöd för marknadsekonomiska reformer och ett stärkt miljöskydd i Vitryssland.

Vi bör regelbundet pröva hur vi sammantaget, med dialog och på andra sätt, kan främja en positiv utveckling i Vitryssland och för det vitryska folket. Vitrysslands intresse av närmare relationer med EU kan användas till att förmå landet att också närma sig EU:s värdegrund. Det gör vi genom att tydliggöra våra förväntningar på fortsatta demokratiska steg samtidigt som vi breddar kontaktytorna med befolkningen i landet. Sverige kommer att förbli pådrivande i detta arbete.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min interpellation och också för svaret på den tidigare frågan. Det belyser en rad områden och ger en del svar på frågan som helhet, men inte helt överraskande är jag inte riktigt enig om slutsatserna. I grunden har jag en lite annan uppfattning.

Den 11 oktober hölls det fjärde odemokratiska presidentvalet i rad i Vitryssland, eller Belarus som det kanske mer korrekt bör benämnas. Det var ett val som återigen omgärdades med omfattande valfusk. Sedan diktatorn Aleksandr Lukasjenko kom till makten 1994 har inga demokratiska val på något område hållits i landet.

Landet präglas, det gäller inte bara i valrörelser, av omfattande förtryck, inskränkningar i folkets frihet, förföljelse, misshandel och fängslanden av oppositionella och journalister. Utrikesministern nämnde också att vi inte ska ha några falska förhoppningar om utvecklingen. Mediefrihet finns inte heller i landet, och tyvärr ser vi ingen ljusning.

Regimen har många gånger spelat ut EU mot Ryssland och Ryssland mot EU i syfte att vinna fördelar för sig själv. Självklart har sanktionerna varit ett viktigt instrument för påtryckningar från bland annat EU:s sida. USA har också haft sanktioner mot landet. Inför val brukar regimen släppa politiska fångar. Det skedde inför valet 2008, och man fick en liten uppluckring. Då hade Vitryssland inte några formella politiska fångar, med undantag av de stackare som försvann och som vi inte har hört någonting om därefter.

Men efter valet 2010 blev det alltmer våldsamt, och då infördes de sanktioner som vi i dag har. De har fluktuerat fram och tillbaka lite grann, gått lite uppåt och nedåt vad gäller antalet personer som är listade. Det handlar om inreseförbud i EU för ett antal individer, och några företagare har fått sina tillgångar frusna i EU och får dessutom inte resa in.

Jag har själv varit på plats i Vitryssland under de senaste fyra valen, 2008, 2010, 2012 och 2015, alltså för bara en knapp månad sedan. Tyvärr kan vi konstatera att ingenting har hänt i positiv bemärkelse, med undantag för att de politiska fångarna brukar släppas i samband med val.

Det blir helt fel när EU precis efter ett val med extremt omfattande valfusk, och när oppositionella fortfarande förtrycks, lyfter sanktionerna. Det sker med stöd av den svenska regeringen. Därmed tackar man regimen, en regim som fortsätter att förtrycka sina motståndare och återigen har bestulit folket på dess rätt att välja sina politiska ledare.

Att informella diskussioner ägde rum i EU dagen efter valet ter sig extra osmakligt med tanke på att OSSE, som var där och övervakade valet, ungefär samtidigt höll en presskonferens och dömde ut valet som odemokratiskt; vi var mycket tydliga i vår hårda kritik. Skulle någon form av lättnader i sanktionerna ha gjorts borde det ha skett före valet för att sedan säga att om regimen inte sköter sig, om den inte inför demokrati, kommer vi att återinföra sanktionerna.

Min fråga till utrikesministern gäller trovärdigheten i att lyfta sanktionerna. Det stämmer att politiska fångar har släppts, men förtrycket och förföljelserna har inte avtagit. Nu på torsdag är det återigen en rättegång mot en oppositionell partiledare, Anatoly Lebedko, och vi får väl se var det slutar. Kan utrikesministern se några övriga förbättringar gällande demokrati och mänskliga rättigheter i landet, och i så fall vilka?

Fru talman! Situationen i Vitryssland har varit bedrövlig under många år. Samtidigt är det, precis som utrikesministern säger, att om landet tar ett steg i rätt riktning bör vi visa att vi blir glada för det och häva någon del av sanktionerna. Det har hänt tidigare att EU hävt sanktioner mot Vitryssland, men när de sedan börjat missköta sig igen har de återinförts. Det är alltså inte första gången det händer, och det kan hända igen att EU skärper sanktionerna.

Om en försämring av läget leder till sanktioner borde man, som utrikesministern också säger, på något sätt belönas om man förbättrar situationen, även om den blir långt ifrån perfekt. Situationen i Vitryssland är fortfarande fruktansvärd, men det är ett steg i rätt riktning.

Jag vill jämföra med situationen i Burma. Burma har fortfarande enorma problem. Rohingya, den lilla muslimska minoriteten, anses av FN vara världens mest utsatta och förföljda folkgrupp. Aung San Suu Kyi förhindras att leda landet på grund av att hon gifte sig med en icke-burmes och har barn som bara till hälften är burmeser.

Trots detta måste man säga att utvecklingen varit mycket positiv om vi jämför med hur det såg ut tidigare. I de val som hölls häromdagen vann oppositionspartiet en jordskredsseger.

Nu är Vitryssland väldigt långt från Burma - Burma har faktiskt gjort större framsteg trots återstående problem. Men ändå tycker jag att man på samma sätt som man har släppt på sanktioner i Burma bör släppa på sanktioner när det gäller Vitryssland när de tar ett steg framåt.

Det är en felaktig bild om man tror att alla sanktioner är släppta, för så är det inte. En av de viktigaste sanktionerna handlar om vapenhandel. Det handlas inte med vapen mellan EU-länder och Vitryssland. Det är en väldigt tydlig och betydelsefull markering.

Det här handlar framför allt om enskilda personer som man har sanktioner mot. Man har inte lyft sanktionerna från alla personer, utan man har fortfarande sanktioner mot fyra som är misstänkta för oförklarliga försvinnanden.

Man får såklart följa utvecklingen väldigt noga, men jag tycker ändå att det finns en poäng i att man låter besluten i Vitryssland ha ett avgörande över om man släpper sanktioner eller om man skärper sanktioner. Då blir det logiskt, så att det inte bara är en bestraffning när läget försämras utan också en belöning när det förbättras. Men samtidigt: Blir det sämre igen blir det nya sanktioner.

Det här kommer såklart inte att lösa alla problem, men jag tycker att exemplet från Burma visar att en förbättrad situation inte alltid behöver vara tillfällig, utan det kan faktiskt vara ett steg i rätt riktning.

Tyvärr är motiven för detta i Vitryssland precis det som utrikesministern säger: Det handlar om att man inte vill bli så beroende av Ryssland och därför närmar sig EU. Men oavsett motiven gynnas människorna i Vitryssland av alla steg som tas i rätt riktning. Vi måste bidra på alla sätt vi kan för att fler ska få leva i frihet och demokrati med mänskliga rättigheter även i Vitryssland.

Fru talman! Tack, Christian och Hillevi! Tack, Christian, för det du har gjort och att du har varit där! Jag vet inte om du har ingått i observatörsstyrkan. Men all närvaro och att engagera sig är otroligt viktigt, och det ska vi visa all uppskattning för.

Dessvärre skiljer sig inte min bedömning av situationen väsentligt från det du beskriver. Det har inte skett någon större förbättring av MR-situationen i landet, och vi kan inte säga att regimen i grunden har ändrat sin inställning. Men man har kanske varit lite tydligare än tidigare med att åstadkomma en lite närmare relation med EU. Det kan kanske ändå sägas vara ett gott tecken, och det bör vi utnyttja för att påverka utvecklingen i rätt riktning.

Sedan kan man säga att det som har hänt med sanktionerna är ett bevis på både styrkan och svagheten med sanktioner. De måste ju vara ett led i en strategi som är större och som är en plan för hur man ska engagera sig i ett land. Det kan inte bara bestå av sanktioner. De åstadkommer i bästa fall att fångar släpps fria, men sanktioner kan lika fort återinföras för att samma misstag tyvärr upprepas. För Statkevitj var det förstås väldigt viktigt att de fanns. Han blev fri tack vare att det påtryckningsmedlet fanns. Men det har helt klart stora begränsningar.

Vi har jobbat inom EU för att man ska använda sanktionsinstrumentet på ett lite mer resultatinriktat sätt. Det handlar alltså om att man inriktar sanktionerna på specifika åtgärder och förväntningar på landet i fråga, så att man blir tydligare med det. Vad är det vi vill åstadkomma? Vad är det ni ska svara med för att vi ska lyfta sanktionerna? Jag kan bara hålla med om era beskrivningar av det.

När vi har infört sanktionerna gentemot Vitryssland är det just frigivandet av politiska fångar som har varit det tydligaste kravet. Om de då gör detta måste vi förstås svara på ett rationellt sätt. Annars har vi omedelbart gjort oss av med det instrumentet.

Men det finns andra instrument som vi kan använda för att förbättra förutsättningarna för Vitryssland att utvecklas mer mot en demokrati med stärkta mänskliga rättigheter. Det handlar om utvecklingssamarbete. Det handlar om biståndsinsatser. Det handlar om miljöskyddet i Vitryssland. Det handlar om den typen av mycket konkret engagemang som är långsiktigt för Vitrysslands folk. Det handlar också om att visa att det lönar sig att närma sig EU och EU-samarbetet. Det är så vi tänker kring vad vi behöver göra.

Man måste ha en uthållig sanktionspolitik mot Vitryssland. Om de vill förbättra relationen till EU inser de förhoppningsvis att detta inte blir möjligt om de fortsätter att agera på ett sätt så att de återigen blir föremål för skärpta sanktioner. Men, som sagt, detta har sina begränsningar, och det bör vara så resultatinriktat som det över huvud taget är möjligt.

Fru talman! Tack för möjligheterna till den här diskussionen! Det är en viktig fråga. Jag tror i grunden inte att det råder några stora skillnader mellan mig och utrikesministern i fråga om att det är omfattande problem i Vitryssland.

I de här frågorna brukar vi i det stora hela ha en ganska bred samsyn, i all fall mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Sedan kan det skilja sig i detaljfrågorna, om man får kalla dem så. Detaljfrågorna är i och för sig relativt viktiga, enligt mig, när det gäller just sanktionerna.

När sanktionerna infördes var de politiska fångarna en bit. När det gäller just sanktionsinstrumentet har man haft de politiska fångarna. Man har haft förändringar i vallagen. Och man har haft lite friare medier. Det är klart att vi egentligen vill ha fria medier. Vi vill i alla fall se framsteg.

Vi kan ta upp Hillevi Larssons inlägg. Det är klart att Burma har en massa utmaningar, men det finns en skillnad mellan Vitryssland och Burma. Burma har, trots de stora problem man har, under en ganska lång tid tagit steg i rätt riktning - det gör man mer eller mindre hela tiden - medan Vitryssland spelar ut EU mot Ryssland och tvärtom.

Jag är ganska säker på att Lukasjenko inte är speciellt intresserad av att närma sig EU i sig. Han är väl intresserad av att se till att han kan stanna kvar på positionen som president. EU är normalt sett inte inne och avsätter folk. Ryssland jobbar på lite andra sätt. EU är alltså på ett sätt lättare att ha att göra med. Å andra sidan är vi jobbigare just för att vi ställer krav i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Det här var ändå väldigt riktade sanktioner. Jag hade kanske haft en annan åsikt om man hade utsatt hela Vitryssland för sanktioner, för det drabbar ofta befolkningen. Jag tror att de här sanktionerna just nu rör ca 140 personer - det var uppe i 270. Det är skurkar. Det är presidenten och hans närmaste medlöpare och ett antal oligarker som också har fått sina tillgångar frysta utifrån att de är med och finansierar förtrycket.

Sedan har Sverige andra åtaganden i landet. Vi har biståndsstrategier vad gäller bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har också på lägre tjänstemannanivå ett antal åtaganden gällande miljöförbättrande åtgärder och så vidare. Det tror jag är bra att ha.

Men nu handlar det om att dra tillbaka de här. Jag tycker att det är lite olyckligt att vi inte har haft möjlighet att diskutera det i riksdagen före beslutet. Det som skedde var väl i grunden ett skriftligt samråd, med några timmars svarsmarginal, förra onsdagen. Vi har ändå vetat att diskussionen har pågått under en ganska lång tid. Det var alltså i en ganska stor och viktig fråga ett ganska slentrianmässigt hanterande, kan jag tycka. Om vi hade haft en diskussion om det är jag inte alls säker på att man hade landat på samma ståndpunkt.

Framöver hoppas jag att vi får möjlighet att diskutera frågorna mer seriöst i riksdagens EU-nämnd, för det är viktigt att vi har ledamöter i Sveriges parlament som står bakom det och att vi har en bra process, utifrån att det faktiskt är det vi begär av Vitryssland och alla andra länder. Man ska ha ett bra parlamentariskt stöd. Man ska ha goda diskussioner och möjligheter att vädra åsikterna.

I det läget får jag ställa ytterligare en fråga till utrikesministern, utifrån att de här sanktionerna nu upphävs. Man har återigen haft ett val där man fuskade. Det var inte bara så att Lukasjenko återigen fuskade, utan han gick från 79 till 83,49 procent. Han är en populär kille enligt sig själv. Men vi vet att det är han själv som regisserar hur resultatet ska bli. Finns det någon tanke från den svenska regeringen på att återinföra någon typ av sanktioner - direkta, ekonomiska eller resemässiga - när det gäller Vitryssland?

Fru talman! Egentligen är vi överens om situationen i Vitryssland och att det återstår väldigt mycket. Så länge Lukasjenko sitter vid makten känns hoppet inte så stort för en förbättring i grunden.

Anledningen till att jag tog upp exemplet med Burma var att när man har sanktioner måste man på något sätt visa att man är beredd att belöna ett beteende och inte bara bestraffa ett beteende. När Burma började gå i rätt riktning var det ingen som visste att man skulle fortsätta på den vägen. Det kunde lika gärna ha blivit som i Vitryssland att det är lite fram och tillbaka - ett steg framåt och ett steg tillbaka. Men man vet aldrig när det där steget framåt som blir bestående kommer och som kanske leder till ytterligare ett steg framåt. Därför tycker jag att man ska använda sanktionspolitiken även för att belöna ett beteende.

Precis som jag har sagt har EU tidigare tagit bort sanktioner och sedan skärpt sanktioner när det har blivit sämre. Det kan EU göra igen. Dessa lättnader är alltså inte på något sätt definitiva. Det betyder inte att regimen kommer undan.

Det är ändå positivt för de fångar som har blivit fria. Det är ändå reellt för de människor som det handlar om. Om lättnader av sanktioner på något sätt kan bidra till att uppmuntra att man släpper fångar tycker jag ändå att det finns ett värde i detta.

Det är inte Sverige som ensamt bestämmer om dessa sanktioner, utan det beslutas på EU-nivå. Men Sverige kan ha ingången att man måste följa utvecklingen mycket noga och vara beredd att skärpa sanktionerna när man ser negativa tecken för att på något sätt försöka styra utvecklingen, även om det är mycket svårt, och fortsätta med det humanitära biståndet. Men jag har fullt förtroende för regeringen i dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar Hillevi Larsson och Christian Holm Barenfeld. Frågan var om vi är beredda att återinföra sanktioner. Ja, naturligtvis är vi det om EU-kretsen bestämmer sig för det och om EU-medlemsländerna är överens. Det är förstås det som kan ge en effekt. Då skulle vi vara redo att diskutera det, och det måste vi alltid vara. Det finns ingenting som hindrar EU från att införa nya sanktioner om det blir nödvändigt och om vi bedömer att det är viktigt. Men sanktioner har inget egenvärde. Det viktiga är att vi kan förmå Vitryssland att ta steg i rätt riktning. Det viktiga är inte hur många personer som man har på sanktionslistan. Men vi har strävat att efter att se till att sanktionerna blir så åtgärdsinriktade som möjligt. I detta fall var de förstås mycket tydligt kopplade till de politiska fångarna. Det var därför som det fanns stor enighet. Vi hade varit ensamma om vi hade gått emot det.

Jag håller med om att det är viktigt att i EU-nämnden och här i riksdagen förankra det som vi gör och att ibland förstås diskutera hela sanktionspolitiken och också politiken gentemot ett land som Vitryssland och få tillfälle till den debatten. Det håller jag verkligen med om.

Det som diskuterades i EU-kretsen gällde tidpunkten och hur man så att säga skulle lyfta sanktionerna. Skulle man lyfta sanktionerna gentemot alla på listan, eller skulle man göra någon sorts begränsning? Så gick debatten. Men det var mycket tydligt att riktningen var att man skulle svara mot att de hade frigett de politiska fångarna genom att suspendera detta. Tidpunkten diskuterades också, och det fanns en mycket stor enighet bland medlemsländerna.

Nu ska vi fortsätta, precis som har tagits upp här, med en regelbunden dialog med företrädare för till exempel den vitryska oppositionen. Det är viktigt att fortsätta med våra insatser som är mer långsiktiga, inklusive utvecklingssamarbete, miljöskydd och biståndsinsatser i Vitryssland, för att förhoppningsvis kunna driva på utvecklingen i rätt riktning, inte minst för det vitryska folket.

Fru talman! Fångarna är nu släppta. Där är vi överens. Men ett antal av dem bor inte kvar i landet av rädsla för att åter fängslas. Statkevitj, som jag träffade i oktober, är en av dem som inte kommer att få kandidera till president eftersom han av regimen klassas som kriminell. När man har varit politisk fånge blir man klassad som kriminell. Det är alldeles för många av de ledande, potentiella och möjliga utmanarna som inte får kandidera. Det är ett bra sätt att göra sig av med sitt politiska motstånd om man fängslar dessa personer och sedan kallar dem för gangstrar att de inte får vara med i spelet igen. De som lämnar landet är en ännu större förlust eftersom de inte heller kan vara med på plats och opinionsbilda.

Man kan diskutera vad EU vill. Men Sverige är en del av EU. Den svenska regeringen, under Alliansens tid, var mycket drivande. Det var Sverige och Polen som drog igång samarbetet inom Östliga Partnerskapet. När de tidigare sanktionerna infördes var Sverige ett av de starkast drivande länderna för att få de riktade sanktionerna. Det spelar alltså roll vad Sverige gör.

Min fråga till utrikesministern är: Kommer Sverige fortsatt att med samma intensitet driva frågorna kring Östliga Partnerskapet och utvecklingen där och kring Vitryssland och ha fokus på att tillsammans med andra se till att man sätter ett stenhårt tryck på Lukasjenko? Vi ser vad han gör, men vi accepterar det inte. Och han ska inte känna sig välkommen till EU-länderna om han gör något mer.

Fru talman! Det tycker jag var en bra avslutande fråga. Du kan vara alldeles säker, Christian Holm Barenfeld, på att vi redan i dag uppfattas som dem som engagerar sig mest i Östliga Partnerskapet och att vi fortsätter att jobba med dessa frågor. Vi kommer fortsatt ha dem högt på vår politiska dagordning.

När dessa diskussioner kommer upp förväntas vi förstås också inta en tydlig position. Det är mycket viktigt att vi inte glömmer vad som pågår där och att vi inte tycker att vi kan slå oss till ro för att det har varit ett val. Tvärtom måste detta vara ett långsiktigt åtagande och ett engagemang som demonstreras om och om igen. Jag kan intyga att vi fortsätter med det engagemang som startades av den tidigare regeringen när det gäller Östliga Partnerskapet och relationen till Vitryssland. Vi gör det förstås bäst på plattformen Europeiska unionen. Vi får bara hoppas att EU visar att man kan vara stark och stå enad i krissituationer som den vi har i dag, så att vi fortsatt förhoppningsvis kan trycka på för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland.

Jag tackar för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.