Villkoren för frivilliga samhällsarbetare

Fru talman! Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler personer ska kunna och vilja åta sig uppdrag som frivilligarbetare. Jag håller med Marie Nordén om att frivilliga samhällsarbetare gör en enormt viktig insats genom att ställa upp för sina medmänniskor. De frivilligarbetare som rör mitt ansvarsområde, och således är dem som jag kan uttala mig om, är personer som åtar sig uppdrag inom socialtjänstens område. Engagemanget och viljan att göra en insats som kontaktperson, kontakt- eller stödfamilj bottnar inte i ekonomiska ställningstaganden. En ändamålsenlig ersättning kan däremot vara av stor vikt för att man ska kunna åta sig ett sådant uppdrag. Kommunen beslutar om kontaktperson och kontakt- eller stödfamilj enligt socialtjänstlagen eller LSS. För personer som beviljas dessa insatser är det en rättighet - ett beslut som en kommun måste verkställa. För de personer som ska utföra insatsen träffar kommunen ett avtal om eventuellt arvode och omkostnadsersättning där ersättningen ska täcka de kostnader som uppdraget medför. Detta är en fråga mellan kommunen och uppdragstagaren. Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram generella riktlinjer för att ge stöd och vägledning till kommunerna när ersättningsnivåer ska bestämmas. Kommunerna uppmanas även att utveckla egna lokalt anpassade riktlinjer för detta. Det framgår också att kommunen måste bedöma ersättningsnivån utifrån vilken arbetsinsats uppdraget kräver. För att kommunerna ska kunna uppfylla sina åtaganden enligt lagstiftningen är det naturligtvis avgörande att det finns personer och familjer som har möjlighet att åta sig uppdrag som kontaktperson eller stödfamilj. Därför har kommunerna även ett ansvar för att se till att ersättningarna följer utvecklingen och är anpassade efter de omkostnader som uppdragen medför. Det är också viktigt att dessa personer och familjer får stöd och utbildning för sina uppdrag. Jag vill avsluta med att säga att de frivilliga insatser som görs av engagerade medmänniskor har oerhört stor betydelse både för enskilda personer och för samhället i stort. Jag kommer därför att följa utvecklingen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är naturligtvis glädjande att ministern ser värdet av alla dessa frivilliga samhällsarbetare även om jag hade hoppats på ett mer konkret svar med konkreta förslag om just hur vi ska få fler att vilja jobba som frivilligarbetare i framtiden. I dag gör tusentals människor ovärderliga insatser som kontaktpersoner, kontaktfamiljer, god man, förvaltare och stödfamiljer på uppdrag av kommunerna men också som lekmannaövervakare, häktes- och anstaltsbesökare och förtroendemän samt besökare på Statens institutionsstyrelses ungdomshem. Det beräknas vara ca 100 000 personer som genom myndighetsuppdrag ger av sig själva och sin tid. De gör det som medmänniskor, och värdet av deras arbete är väldigt svårt att uppskatta ekonomiskt. Man har ändå beräknat att deras insatser, som de alltså utför på frivillig basis, tillsammans med andra frivilligarbetares, bland annat i kyrkan, motsvarar ungefär 10 000 årsanställningar. Skulle inte de här människorna vara beredda att ta dessa uppdrag skulle samhället stå med en mycket större kostnad än i dag. Det handlar om insatser och stöd till barn, unga och vuxna med särskilda behov. Man har, precis som ministern sade i sitt svar, enligt lag rätt till den här hjälpen. Det handlar om familjer och barn med särskilda behov, och många gånger om familjer med bara en förälder som behöver en kontaktfamilj och stödfamilj. Det handlar om personer som på grund av olika problem behöver en god man eller förvaltare och personer som med hjälp kan leva ett någorlunda aktivt liv för att det finns en medmänniska som avsätter tid och engagemang. För oss som klarar det dagliga livet på egen hand kan det många gånger vara svårt att förstå vilken betydelse det stöd som en kontaktperson ger innebär och vilken skillnad det gör. För inte så länge sedan träffade jag frivilliga samhällsarbetare i Östersund. De kunde berätta för mig om deras arbete och om varför de känner att det de gör är så viktigt. De ser hela tiden konkreta resultat. De kunde berätta om personer som med hjälp och stöd genom frivilliginsatser har lyckats vända på livet. De har lämnat socialbidragsberoendet bakom sig, fått ett jobb, ett aktivt liv och en ordnad ekonomi. Många gånger gör dessa människor insatser långt utöver vad samhället förväntar och kan kräva. Deras insatser är betydelsefulla inte bara för den enskilde individen som får hjälp utan för hela samhället. För mig är dessa människor vardagshjältar. Vi vet att det behövs fler av dem. Kommunerna söker febrilt efter fler kontaktpersoner. Det är inte lätt att hitta förvaltare. Kontakt- och stödfamiljer behövs till allt fler barn och unga vuxna. Det är riktigt som ministern säger i sitt svar att engagemanget och viljan att göra en insats inte bottnar i ekonomiska ställningstaganden. Den ersättning som ges täcker knappt de utgifter och den tid som uppdraget kräver. Det finns inga stora pengar att tjäna. Det är inte heller det som driver dem som har uppdraget. Det försvarar inte att de ekonomiska villkoren försämras. Nu höjs avdragsrätten från 1 000 kronor till 5 000 kronor. Det innebär att det blir en ökad beskattning med 100 kronor per månad. Det kommer inte att underlätta rekryteringen. Många som i dag arbetar på uppdrag av kommunen funderar på om det är värt att fortsätta. Vi vill se fler som tar uppdrag. Borde vi inte underlätta rekryteringen av frivilligarbetare? Borde vi inte i stället förbättra de ekonomiska villkoren för dem som är beredda att göra en samhällsinsats?

Fru talman! Utan frivilligarbetarna skulle Sverige stanna. Det är väldigt glädjande att vi i vårt land har ett så stort frivilligt engagemang. Jag träffade Volontärbyrån för ett tag sedan. Det är en organisation som ser till att matcha behoven med dem som är beredda att utföra en insats. De menar att det är så många som anmäler sig till uppdrag att de nästan har problem att hitta uppdrag. Det är väldigt glädjande. Det är en väldigt glädjande utveckling i vårt land. Till gymnasieelever som jag träffar brukar jag säga: Gör något i ditt liv som har bäring på mer än det som handlar om dig själv och dina närmaste. Det ger så mycket tillbaka till dig själv. Jag har haft tonårsgrupper. Jag har jobbat som flyktingguide och annat. Det har tillfört mitt liv så otroligt mycket värdefullt. Jag har fått möta nya människor och lära känna människor som jag inte skulle ha träffat annars. I frivilligarbetet finns en drivkraft som innehåller värme, gemenskap och kunskap. Det tillför båda parter något väldigt viktigt och värdefullt. Det är frivilligarbetet i stort. Jag tänker också på alla anhöriga som utför en enorm frivillig insats. I dag ska vi tala specifikt om den del av frivilligarbetet som ryms i beslut via SOL eller LSS, alltså det som är en lagstadgad verksamhet. Det är en rättighet för den enskilde om man beviljas en sådan insats. Det är ett beslut som en kommun fattar och som måste verkställas. Vi ska göra den åtskillnaden. Det är det som interpellanten vill diskutera i dag. Det övriga frivilligarbetet måste vi kanske lämna därhän i den här diskussionen, även om det är så centralt, viktigt och värdefullt att Sverige skulle vara ett betydligt hårdare och kargare samhälle utan det. Det hoppas jag att interpellanten och jag är överens om. En insats som är beviljad med stöd av socialtjänstlagen eller LSS är ett kommunalt beslut och det är en kommunal ersättning som ska erläggas. De skattemässiga förändringarna har gjorts för att man ville underlätta Skatteverkets administration och kontroll av avdragen för övriga utgifter med anledning av att det har varit väldigt arbetskrävande för Skatteverket. Det har varit en så stor omfattning av felaktiga avdrag att man ville förenkla det arbetet. Det är viktigt att säga att kommunerna måste avgöra var ersättningsnivån ska ligga för att man ska kunna rekrytera medarbetare till de här uppgifterna. Det är en rättighet för den enskilde om man har fått ett biståndsbeslut. Kommunerna ska gå in och ersätta. Det är alltså ett viktigt arbete i kommunerna att se till att man har de funktionerna med personer som är beredda att åta sig dem. Det är en fråga mellan kommunen och uppdragstagaren var ersättningsnivån ska ligga. Det som är problematiskt i sammanhanget är att SKL har utformat riktlinjer för detta som har lagts som något slags lägstanivå som har blivit högstanivå i stort sett i alla kommuner. Det är inte något som är lagstadgat. Det är någonting som varje kommun måste fundera över. Var ska vi lägga ersättningsnivån för att vi ska kunna få de utförare av uppdragen som är så centrala och viktiga på just det sätt som Marie Nordén beskrev?

Fru talman! Jag delar ministerns syn på vad det ideella arbetet ger och att det ger mycket tillbaka. Men det är, som sagt, inte det vi diskuterar just nu. Jag menar att vi borde se över villkoren som helhet för de uppdrag som vi kan kalla myndighetsuppdrag för att underlätta rekryteringen och förbättra villkoren. Även om det är en lagstadgad rätt och även om vi har ålagt kommunerna att sköta det menar jag att vi borde ställa krav på att det ska finnas en försäkring för dem som åtar sig de här uppdragen. I dag finns inte det. Oftast får man försäkringen genom att man är medlem i Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Även om kommunerna oftast följer SKL:s riktlinjer är man oroad från kommun- och landstingsförbundet över beslutet. Man ser ett problem med att avdragsrätten försämras. Man ser också ett problem med att kompensera att det blir ungefär 100 kronor dyrare i månaden per uppdrag. Det är orimligt att staten ska göra försämringar som kommunerna får ta kostnaden för. Jag kommer från en inlandskommun i norra delen av Sverige. Det är helt orimligt att kommuner i mitt län, Jämtland, skulle ha möjlighet att öka sina kostnader, speciellt med tanke på att det förändrade skatteutjämningssystemet träder i kraft 2008. Det finns inga möjligheter för kommunerna att kompensera för de försämringar som den borgerliga regeringen gör för att underlätta för Skatteverket. Man ser det ur ett myndighetsperspektiv som också känns oroväckande. Jag önskar att vi hade ett individperspektiv där man ser på konsekvenserna för dem som gör dessa insatser. De sparar dessutom pengar åt kommuner och samhälle. Jag tycker att det behövs en översyn. Kristdemokraterna har alltid talat sig varma för de insatser som sköts på ideell och frivillig basis som något värdefullt. Jag hade hoppats att det skulle synas i politiken. Man kan inte försämra villkoren och samtidigt säga att det är en viktig del i samhället och att samhället skulle stanna om inte de här människorna gjorde det som de har fått i uppdrag att göra. Jag tycker inte att det hänger ihop.

Fru talman! Ja, vi har alltid talat oss varma för de här uppgifterna. Det gör vi fortsatt, eftersom de är oerhört centrala och viktiga. Det gör vi också ute i kommunerna. Jag hoppas att det där finns ett tryck att se till att ersättningsvillkoren blir rimliga. Med den förändring som görs förs ju mer tillbaka till kommunerna i form av skatteintäkter. Man måste anstränga sig för att hamna på en nivå som är rimlig och skälig. Vi är helt överens om att det här är en insats som är förhållandevis billig för kommunerna - beviljad via SOL eller LSS. Den kan ha oerhört stor betydelse för den enskilde genom att utgöra det stöd och den hjälp i vardagen som gör att man får en bra livskvalitet när man är i en utsatt situation. Det här är en kommunal uppgift och ett kommunalt ansvar, och det har det varit hela tiden. Det är inte staten som har fastlagt några riktlinjer för ersättningen, utan det är SKL som har satt upp sådana riktlinjer, men man säger också från SKL att det här är någonting som beslutas i varje kommun och att man måste hitta en bra nivå för att de här tjänsterna ska kunna upprätthållas. Kommunerna har ett ansvar för att se till att insatser beviljas och att de också besätts med personer. Marie Nordén borde då ta tag i sin hemkommun och se hur man kan lösa det här. Vi vet att kommunerna i dag också har en god ekonomisk situation. Vi vet att de gick med 17 miljarder i överskott föregående år och att prognoserna också för innevarande år ser bra ut. Det är en ganska liten andel personer som beviljas den här typen av insats i varje kommun. Det handlar inte om några stora kostnader. Det handlar om att man från kommunens sida betraktar det här som en viktig verksamhet, och man måste naturligtvis träffa ett avtal där den som ska utföra tjänsten också känner sig nöjd och uppskattad.

Fru talman! Rätten till stöd och hjälp är lagstadgad. Det är vi som har ålagt kommunerna att göra det här på vårt uppdrag genom att vi har skapat en lag om det här. Sedan är det upp till kommunerna att bestämma hur mycket pengar man ska få för de uppdragen och för de timmar man lägger ned samt vad det man gör med sin kontaktperson får kosta. Alla kommuner har inte bra ekonomi. Så ser inte Sverige ut. Det går inte att vara generell här och säga att kommunerna kan sköta det här själva. Många kommuner har en dålig ekonomi redan i dag, och ekonomin kommer att bli sämre. Framför allt gäller det här Norrlands inlandskommuner. De människor som bor där behöver också det här stödet. Jag tycker att man borde se över villkoren och underlätta rekryteringen för att få fler frivilligarbetare. Det finns många saker som borde rättas till. En av dem är också regelverket inom Försäkringskassan, som innebär att om man är sjukskriven eller går på sjukersättning så har man inte i dag möjlighet att arbeta som frivilligarbetare utan att få en kraftig neddragning av sin sjukersättning eller sjukpenning. Man menar att det här innebär att man faktiskt kan sköta ett jobb. Det här menar jag inte är ett jobb. Det är ett uppdrag som många gånger kan innebära att man snabbare kan komma tillbaka till arbetslivet. Det här tycker jag att vi måste se över. Om vi menar allvar med att samhället behöver fler frivilligarbetare så måste vi se över hur hela regelsystemet ser ut. Vilka förutsättningar jobbar man under? Det här är en del i att finansiera jobbavdraget. Det var det beskedet kommunerna och landstingen såg över. Det här gäller lite pengar - som Maria Larsson sade är det här inga stora pengar - men det medför stora ekonomiska konsekvenser för den enskilde frivilligarbetaren, och det perspektivet önskar jag att ministern kunde ha när hon går tillbaka till departementet och kanske gör de förändringar som jag hoppas blir gjorda i framtiden.

Fru talman! Ja, det är glädjande att kommunerna har en förbättrad ekonomi. Grunden till detta är att det också är så många människor som har gått från utanförskap till ett arbete. Fler är i arbete nu än på väldigt länge, och det är det som genererar intäkterna till kommunerna. Det är väldigt glädjande, tycker vi i den nya regeringen som har lagt fast en ny jobbpolitik. Men fortsatt kommer frivilliginsatserna att vara väldigt viktiga, därför att de bygger det mjuka samhället. Det är viktigt att man ute i kommunerna nu strävar efter att hitta goda lösningar tillsammans med dem som åtar sig uppdraget som kontakt- eller stödperson. Naturligtvis är det så att villkoren måste vara rimliga och att rekrytering måste kunna ske, men vi måste också hålla isär vad som är vars och ens ansvar. Det är det jag har försökt visa i den här debatten. Från statens sida tar vi självklart ett ansvar, men kommunerna måste också ta sitt ansvar. Vi kommer naturligtvis att se över vissa regelverk. Vi kommer att göra det till exempel när det gäller familjehemsföräldrar, som vi ser behöver belysas i ett bredare perspektiv, för där finns också en svårighet till rekrytering. Det är en samverkan som måste ske mellan stat och kommun. En kommun kan inte krypa undan sitt uppdrag här att ändå vara den som ska se till att de ekonomiska villkoren är så attraktiva att det går att rekrytera personer till det här arbetet, som är så centralt och viktigt och som betyder så mycket för de människor som får ta del av det. Tack för debatten! Jag kommer att fortsätta att följa utvecklingen.