Villkorade stöd i FN-systemet för att värna kvinnors och flickors rättigheter

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen avser att framföra kritik mot UNFPA:s senaste SWOP-rapport. Kakabaveh har också frågat om regeringen avser att villkora finansiering till UNFPA och UN Women och hur regeringen kommer att säkerställa kvinnors och flickors rättigheter när organisationerna i höst antar nya strategiska planer.

Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är ett hänsynslöst och cyniskt utnyttjande av andra människor. Det är en allvarlig kränkning av den enskilda individens människovärde och rätt att få bestämma över sitt liv och sin kropp. Det utgör också stora hinder för social jämlikhet, jämställdhet och möjlighet att åtnjuta mänskliga rättigheter och för att uppnå målen i Agenda 2030.

Arbetet mot prostitution och människohandel är därför en mycket högt prioriterad fråga för regeringen. Att kvinnor, flickor, hbtqi-personer, pojkar och män utnyttjas i prostitution kan aldrig accepteras.

Regeringen motverkar användning av begrepp som sexarbetare och sexarbete. Det är köparen liksom den så kallade sexindustrin som bär skulden, och språkbruket får inte bidra till att normalisera prostitution.

Den svenska positionen är glasklar och framförs tydligt och konsekvent. Vi för en aktiv dialog, tillsammans med likasinnade, för att få med andra länder och organisationer på vår linje.

Sveriges feministiska utrikespolitik innebär att utrikesförvaltningen genomgående arbetar med att driva och främja kvinnors och flickors fulla åtnjutande av alla mänskliga rättigheter, inte minst deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, såväl politiskt och normativt som inom utvecklingssamarbetet.

Det svenska utvecklingssamarbetet ska utifrån ett fattigdoms- och rättighetsperspektiv skapa förutsättningar för människor att förbättra sina levnadsvillkor. UNFPA och UN Women är viktiga samarbetspartners när det gäller det internationella arbetet för SRHR och jämställdhet. Att villkora och dra in kärnstöd till organisationer som UNFPA och UN Women skulle riskera att slå mot det bredare arbetet för jämställdhet, hälsa och SRHR, inklusive viktiga och ofta livräddande verksamheter.

Som en av de största givarna till både UNFPA och UN Women är det av högsta prioritet för Sverige att rättighetsperspektivet tas till vara när organisationernas nya strategiska planer utformas och antas.

Sverige kommer fortsatt att stå upp för multilaterala överenskommelser om flickors och kvinnors rättigheter och vara en stark röst för SRHR och en nära och strategisk partner till UNFPA och UN Women, samtidigt som vi tillsammans med likasinnade driver på för att ändra normer och attityder i syfte att motverka utnyttjandet av människor genom prostitution och människohandel. Sverige är, och ska fortsätta att vara, ett föregångsland för alla flickors och kvinnors rättigheter, både här hemma och genom vårt internationella arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Vi är helt överens om var vi står och ska stå i dessa frågor när det gäller kvinnors och flickors rättigheter. Jag tror inte att det finns någon skiljelinje här, men vilken roll har Sverige ute i världen?

Flera stora kvinnoorganisationer i Sverige har, både under 2020 och för någon vecka sedan, då vi skickade ett brev till utrikesministern och Utrikesdepartementet, uppmärksammat regeringen på att vi är väldigt oroliga på grund av den senaste rapport som UNFPA har skrivit. Där förordas såväl sexköp - som kallas för sexarbete - som surrogatmoderskap och barnäktenskap.

Man ska vara försiktig med att kritisera länder som lagstiftar mot barnäktenskap. Konservativa krafter i FN sitter alltså och kritiserar Sverige och andra länder som har kommit långt i jämställdhetsarbetet. Detta är allvarligt. Det är samma synsätt och strategi som organisationerna i FN har. Man väljer könsapartheidregimer som Saudiarabien och Iran, och det är klart att de kommer med en konservativ, förlegad och patriarkal kvinnosyn i sina skriftliga rapporter och strategier.

Min fråga är: Varför är det så svårt för regeringen och utrikesministern att villkora just jämställdhetspengar och pengar till just kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa? Varför är det så svårt att göra det när det gäller barnäktenskap och exploatering av kvinnors rättigheter och kroppar?

Vi i Sverige har ett arbete på gång, men vi har inte kommit så långt. Senast i morse hörde jag att kvinnor från andra länder, migrantarbetare här i vårt eget land, utnyttjas av sexköpare. Det innebär att vi aldrig får backa på våra grundläggande idéer eller FN:s egna grundläggande kärnkonventioner, där man håller fast vid alla människors lika värde och flickors och kvinnors rättigheter. Men nu backar man, och det gör oss väldigt oroliga.

Min fråga är därför: Varför kan dessa frågor inte villkoras? Sverige skulle aldrig ge bistånd till organisationer inom FN eller andra som arbetar mot abort, till exempel. Vi skulle aldrig backa där. Varför skulle vi göra det när det gäller sexhandel? Varför skulle vi inte kunna villkora när det gäller barnäktenskap och tvångsäktenskap? Varför skulle vi inte kunna markera mot Saudiarabien, Iran och liknande? Det är ju de som har tagit sig in i FN:s olika organisationer och som i dag helt enkelt sätter olika gränser för hur ett demokratiskt land som Sverige och andra länder ska agera. Detta oroar oss.

Min fråga är därför: Varför är det så svårt att villkora, utrikesministern? Skulle man backa när det gäller till exempel abortfrågan? När det rör sig om kvinnohandel måste man få fria tyglar att göra vad man vill.

Fru talman! Jag delar helt Amineh Kakabavehs oro för detta, men vi ser olika på hur man ska komma till rätta med det. Låt mig förklara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den feministiska utrikespolitiken har gjort det möjligt att höja profilen när det gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet, driva på arbetet och bygga allianser. Det handlar om att flickor och kvinnor ska kunna få sina mänskliga rättigheter. Det gäller också sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, alltså SRHR. Detta försöker vi driva på för, trots starkt motstånd.

Det är viktigt att notera att den mobilisering som vi jobbar för och vårt gemensamma arbete ger resultat. Trots att det finns ett ökat motstånd och en ökad polarisering har SRHR-gruppen av likasinnade vuxit. Årets kvinnokommission försvarade det överenskomna språket om SRHR. Och under årets befolkningskommission lyckades vi anta en resolution med språk om SRHR, efter fint samspel mellan den afrikanska gruppen, EU och USA. Det är första gången detta har skett sedan 2016.

Det svenska utvecklingssamarbetet utgår från fattigdoms- och rättighetsperspektivet och att människor ska kunna få bättre levnadsvillkor. I många länder är flickor, kvinnor, män och pojkar som är i prostitution allra mest utsatta. Det gäller både ekonomiskt och socialt. Denna grupps hälsostatus är ofta mycket sämre än den övriga befolkningens, de utsätts för våld och de får lättare hiv.

För att det svenska biståndet ska nå de grupper som utsätts för detta är vi beroende av samarbetspartner i länderna, inom både FN-systemet, nationella myndigheter och civilsamhället. Om vi skulle villkora stöden eller dra in kärnstödet till organisationer som UNFPA och UN Women skulle det riskera att slå mot dessa individer och det bredare arbetet för jämställdhet, hälsa och SRHR.

Vi behöver arbeta för att förändra länders och FN-organisationers positioner i stället för att villkora och dra tillbaka stödet. Så agerar USA, och jag vill inte att vi ska agera så. Där hade man inställningen att inte ge något stöd över huvud taget till organisationer som jobbar för abort eller preventivmedelsrådgivning.

Under Trumps alla år, och för den delen Bushs år, gjorde USA precis som Amineh Kakabaveh nu föreslår. Man villkorade biståndet, och man drog tillbaka det. Vilka drabbades? Jo, kvinnor och flickor, inte minst de som är i prostitution och de som inte har sin sexuella och reproduktiva hälsa. Därför är detta inte ett effektivt eller bra sätt. Tvärtom ska man fortsätta att stödja organisationerna men ingå allianser för att förändra attityder och aktiviteter från både länder och organisationer.

Fru talman! Det är att gå lite långt att jämföra de krav som vi har med kraven från konservativa Trumpanhängare, där det handlade om abortfrågor och SRHR-frågor. Vi pratar om barnäktenskap och tvångsäktenskap, och vi pratar om sexhandel.

Det blir kontraproduktivt om man å ena sidan ger pengar och å andra sidan inte villkorar dem. Det går att villkora dem. Jag har inte sagt att man ska stoppa medel, utan jag har sagt att man ska villkora medel. Det går. Det finns massor med demokratiska länder och massor med demokratiska röster. I så fall kan man påverka dem. Är man en majoritet kan inte några konservativa krafter vinna i FN:s eget organ, som har varit överens sedan Beijingkonferensen 1995 om att säkerställa kvinnors och flickors rättigheter ute i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför undrar jag vad Sverige gör, förutom att skapa allianser? Det är för mig oroväckande att man skapar allianser med Saudiarabien, Iran och andra. Jag vill att vi skapar allianser med demokratiska rörelser och med demokratiska länder för att påverka dessa konservativa länder och rörelser. Nu ser vi också att Iran, Isisstaten, kommer att fortsätta. I dag är det val i Iran. Då får vi veta vad som kommer att hända när det gäller kvinnors rättigheter.

Då undrar jag hur Sverige vill stoppa könsstympning, barnäktenskap, sexhandel och surrogatmoderskap förutom att ge pengar. Det vill jag verkligen veta. Jag tror också att väldigt många är engagerade och lyssnar på den här debatten för att få veta vilket ställningstagande som regeringen och utrikesministern gör. Vi har inte sagt att man ska stoppa pengarna, vi har sagt att de ska villkoras. Bara för att Trump har varit konservativ när det gäller aborter och en religiös fanatiker handlar det också om ett ansvar. Vi har inte bara ett politiskt utan också ett moraliskt ansvar gentemot skattebetalarna. Vi är det största givarlandet och påverkar, vilket jag är stolt över. Men jag är inte stolt när jag ser att miljoner flickor och kvinnor är föremål för barnäktenskap, könsstympning, tvångsäktenskap, sexhandel och barnarbete och är en del av det som kallas sexarbete. Man skäms faktiskt över UNFPA:s rapport där dessa skrivningar finns. Den finns i den senaste State of World Population report, där man förordar sexarbete, surrogatmoderskap och barnäktenskap. Det är en relativisering av dessa frågor.

Vi i Sverige med en feministisk regering måste markera starkt för dessa organisationer och för FN att vi inte tolererar detta. Det är faktiskt väldigt enkelt att säga det. Det finns ingen som skulle säga: Oj, vad säger Sverige. Det skulle bara gynna kvinnorna och gynna det jämställdhetsarbete som dessa kvinnor och organisationer gör men som inte får gehör i sina hemländer. Man måste helt enkelt få gehör från ett land som Sverige. Det är det som vi vill, utrikesministern.

Fru talman! Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en av de värsta formerna för mäns våld mot kvinnor, och det har negativa konsekvenser för jämställdheten och samhället i stort. Män är de dominerande köparna när det kommer till prostitution och människohandel för sexuella ändamål. De som utnyttjas och säljs är kvinnor och flickor, hbtqi-personer, män eller pojkar. De flesta är dock kvinnor och dessvärre också barn.

Men Sverige har varit banbrytande i kampen mot sexhandel och för en modern syn på relationer mellan kvinnor och män. Som första land i världen förbjöd vi 1999 köp av sexuella tjänster. Vi gör just det som Amineh Kakabaveh efterfrågar. Vi är ett föredöme, och andra länder följer efter. I detta fall är det Norge, Island, Irland, Nordirland, Kanada, Israel och Frankrike som vi märker har ett väldigt stort intresse.

Det som först kallades den svenska modellen blev sedan den nordiska modellen, och nu kallas den alltmer för jämställdhetsmodellen. Det är en utveckling som vi verkligen välkomnar.

Som ni vet togs inte den svenska lagstiftningen fram i ett vakuum, utan den utvecklades under årtionden. Den härrör från kvinnorörelsen och med en strävan att öka jämställdheten i hela samhället. Man måste konstatera att det tar tid att förändra normer. Utgångspunkten för vårt internationella arbete är långsiktig, och det är att vi ska gå mot en internationell jämställdhetspolitik, ett MR-utvecklingsperspektiv och få ett arbete mot människohandel och prostitution. Vi arbetar med att fortsätta informera om och argumentera för den svenska sexköpslagstiftningen, särskilt skälen till att inte kriminalisera säljaren - den som utnyttjas i prostitution och i människohandel för sexuella ändamål - utan köparen, alltså den som utnyttjar. Det är viktigt att förmedla ett fattigdomsperspektiv och ett rättighetsfokus, både när det gäller vikten av att ge stöd till dem som befinner sig i prostitution och för hälsotjänster och försörjningsmöjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också varit väldigt tydlig med att vi i alla forum, också i forum som FN, måste motverka och ifrågasätta användningen av begrepp som sexarbetare och sexarbete. Vi har ingen annan syn än Amineh Kakabaveh där. Ett språkbruk kan bidra till att normalisera prostitutionen.

Med anledning av detta har regeringen också utsett en särskild ambassadör mot människohandel som ett viktigt instrument i det internationella samarbetet mot trafficking.

Men FN-arbetet är grundläggande i vårt globala SRHR- och jämställdhetsarbete, och Sverige är inte bara en av de starkaste rösterna utan också en av de största givarna till det globala SRHR-arbetet, inklusive till FN. Både UNFPA och UN Women är nyckelpartner när det gäller Sveriges internationella arbete med dessa frågor. Vi är väldigt tydliga där. Vi jobbar väldigt målinriktat när det gäller den svenska synen på prostitution och vikten av att bekämpa efterfrågan.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för detta. Jag vet att vi inte har olika syn när det gäller dessa frågor, när det gäller Sveriges röst och när det gäller Sveriges ambition att verkligen kunna förändra människors liv. Men problemet är att det är här hemma vi är säkra. Vi vet inte hur detta arbete går i FN:s andra medlemsländer. Det är detta som är problemet, att de påverkar oss men att vi inte påverkar dem. Till och med FN:s egna kärnkonventioner kommer i skymundan på grund av konservatism och på grund av de synsätt som finns.

Utrikesministern talade mycket om sexhandel. Men vad säger vi om barnäktenskap? Länder kritiserar oss för att vi lagstiftar mot barnäktenskap. Detta är förfärligt. Detta innebär helt enkelt att man förespråkar sex med barn och våldtäkter av barn. Det kan man inte tolka på något annat sätt.

Min fråga är: Hur skulle regeringen och utrikesministern gjort om det hade handlat om abortfrågor? Skulle man inte ha villkorat vårt bistånd? Skulle man inte ha drivit stenhårt att vi inte vill bidra till detta? Varför backar vi helt enkelt så fort det handlar om hedersförtryck och annat och vill vara tillmötesgående?

Jag vill att Sveriges röst ska vara starkare. Jag vill att Sverige bidrar med mer stöd men villkorar det. Jag vill inte att apartheidregimer ska påverka oss. Vår röst ska gälla i FN:s samtliga organ när det gäller kvinnors, barns och flickors rättigheter. Vi ska stenhårt driva på mot könsstympning och barnäktenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag uppskattar verkligen att Amineh Kakabaveh tar upp de här frågorna, men jag måste protestera starkt när ledamoten påstår att de påverkar oss men att vi inte påverkar dem, fru talman. Det är helt fel - helt fel! Det är faktiskt att gå alldeles för långt, tycker jag.

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck innebär det en kränkning av mänskliga rättigheter, och de som utsätts för detta upplever ett stort lidande. Vi kan aldrig acceptera att individer utsätts för den här typen av våld, och regeringen har gjort - och fortsätter att göra - väldigt stora insatser på området. Sverige är väldigt tydligt: I det internationella arbetet står vi upp mot hedersrelaterat våld, mot barnäktenskap och mot könsstympning hela tiden.

Sverige är exempelvis som ett första vägvisarland engagerat i arbetet inom Globala partnerskapet mot våld mot barn, som lanserades i juli 2016. Initiativet är kopplat till Agenda 2030, och vi deltar särskilt i partnerskapet som handlar om att uppnå delmålet att eliminera alla former av våld mot barn. Dessutom jobbar vi naturligtvis mot våld mot kvinnor och våld i hemmet i den så kallade Istanbulkonventionen, som nu är utsatt från många håll.

Sveriges feministiska utrikespolitik innebär att utrikesförvaltningen genomgående arbetar med att driva och främja kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter, inte minst SRHR. Det görs både politiskt och när det gäller den svenska synen på prostitution med dess koppling till människohandel och vikten av att bekämpa efterfrågan. Jag är särskilt glad över den diplomatiska överenskommelse vi nu har med Frankrike om att främja detta arbete tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.