Vattenfalls investeringar i kolkraft

Interpellationsdebatt 31 maj 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 36 Peter Norman (M)

Herr talman! Lise Nordin har frågat närings- och energiministern om hon avser att agera för att Vattenfalls investeringar i förnybar energi ökar samt om hon avser att ta initiativ till en granskning av huruvida Vattenfalls investeringar i kolkraft strider mot de av riksdagen givna ägardirektiven. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Vattenfall AB:s uppdrag, som fastställdes av riksdagen i juni förra året, är att generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Vattenfall har att agera efter den bolagsordning som har antagits som ett resultat av riksdagens beslut. Utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion är en viktig del av bolagets uppdrag. Som Lise Nordin påpekar har Vattenfall som målsättning att under perioden 2010-2020 minska sin koldioxidbelastning från totalt 90 miljoner ton per år till 65 miljoner ton per år. Det bör här framhållas att det inte är min sak som statsråd att bedöma enskilda investeringar som Vattenfall gör. Regeringens ansvar som ägare är att genom bland annat bolagsordningen ange den övergripande inriktningen för bolagets verksamhet. Det är bolagets styrelse och ledning som har ansvaret för operativa frågor. Med detta sagt är produktionen av kolkraft fortfarande en viktig del för Tysklands energiförsörjning. Det ägande som Vattenfall i dagsläget har i tyska kolkraftverk är i stor utsträckning följden av beslut om nybyggnad och förvärv som bolaget fattat under tidigare, miljöpartistiskt stödda regeringar. Satsningen på kolkraftsproduktion i Tyskand har således genomförts under en längre tidsperiod. Vattenfall har under den nuvarande regeringen fått ett förtydligat uppdrag. Regeringen bedömde i samband med detta att EU2020-målen är en naturlig referenspunkt för Vattenfalls rapportering avseende en utveckling mot hållbar energiproduktion. Bolagets investeringskapital är i närtid bundet i pågående projekt, bland annat i den befintliga fossila kraftproduktionen i Tyskland. En jämförelse mellan bolagets femåriga investeringsprogram för perioderna 2010-2014 respektive 2011-2015 visar dock att Vattenfall har minskat sina planerade kostnader för investeringar i fossil kraftproduktion med 37 procent. Samtidigt ökar de planerade investeringarna i bland annat vindkraftsproduktion. Jag har fullt förtroende för att Vattenfalls styrelse och ledning kommer att agera helt i linje med de förändringar i bolagsordningen som har genomförts och att Vattenfall kommer att vara ett av de bolag som leder utvecklingen mot en hållbar energiutveckling. Mot denna bakgrund bedömer jag det inte som nödvändigt att ta initiativ till ytterligare åtgärder.

Anf. 37 Lise Nordin (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka Peter Norman för svaret på min interpellation. Vattenfall är en nyckelaktör för både Sverige och EU i att uppnå de mål vi har satt om minskade koldioxidutsläpp och målet att öka förnybar energi. I ägardirektiven till Vattenfall fastslås att bolaget ska vara "ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion". Det ska vara ett bolag som ska leda utvecklingen mot förnybar energi. Vi ser att utvecklingen för Vattenfall går i en helt annan riktning. När man läser Vattenfalls årsredovisning som presenterades i april framgår det att investeringarna i fossil energi ökade med 25 procent förra året. Det innebär att fossilkraft i dag är den största delen av Vattenfalls produktion. I årsredovisningen framgår också att investeringarna i vindkraft minskar och i dag uppgår till ungefär en procent. Jag bedömer att det är ganska tydligt att Vattenfalls utveckling och investeringar inte följer de ägardirektiv som säger att det ska vara ett av de ledande bolagen. Vattenfall äger också Europas enskilt största utsläppskälla av koldioxid i kolkraftverket Jänschwalde i Tyskland. Vattenfalls position som största kolkraftsägare i Tyskland kommer också att förstärkas nästa år när man öppnar ett nytt kolkraftverk i Moorburg. Det blir uppenbart att Vattenfall stjälpt snarare än hjälpt Sverige och EU att nå de mål som finns om minskad klimatpåverkan och förnybar energi. Statsrådet Peter Norman svarar att det inte är hans eller regeringens uppgift att bedöma enskilda investeringar. Men det är väl rimligt att regeringen har en ståndpunkt om Vattenfalls generella investeringsram. För hela bolaget Vattenfall ökade investeringarna i fossilkraft med 25 procent förra året. Det kan knappast avfärdas som en enskild investering. Ägardirektiven är den tydligaste styrningen av våra statliga bolag. Vattenfalls investeringar går i totalt motsatt riktning. När Vattenfall är en av de största klimatbovarna i hela Europa finner jag det rimligt att regeringen agerar om inte Sverige ska tappa trovärdighet i klimatfrågorna.

Anf. 38 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag vill tacka Lise Nordin för en spännande interpellation och också tacka finansmarknadsministern för svaret som var uttömmande. Det förtjänar nog trots allt att ta upp en lite ideologisk diskussion. Staten är med sina 60 hel- eller delägda företag Sveriges största företagsägare. Och alliansregeringen har varit väldigt tydlig med att man vill minska det statliga ägandet. Regeringen anser att det statliga ägandet av företag ska minskas och att statens uppgift är att ge näringslivet goda förutsättningar att sätta upp lagar och regler och se till att dessa följs men inte att primärt äga och driva företag. Därför bör staten i princip inte äga bolag som verkar på kommersiella marknader i fungerande konkurrens om inte bolaget har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på annat sätt. Herr talman! Med den här yttringen från regeringen är det också naturligt att man ville ha ett bemyndigande från riksdagen för att avyttra en del statligt ägande som inte fyllde de här kriterierna för samhällsuppdrag. I fallet Vattenfall hade det löst sig väldigt elegant om inte Miljöpartiet tillsammans med den samlade oheliga oppositionen, där även Sverigedemokraterna var med, hade tagit bort det här bemyndigandet och nu i stället återgår till att försöka driva företag. Då hamnar man just i den situation som interpellanten beskriver, nämligen att det är ett problem att driva kommersiell verksamhet och samtidigt göra det på ett sätt där man borde sätta upp regelverk snarare än att försöka vara en företagare. Det är som interpellanten beskriver ett problem med fossilutsläppen. Det är också så, om jag inte minns fel, att Vattenfall äger två kärnkraftverk i Tyskland, där man politiskt har bestämt sig för att avveckla kärnkraften, vilket borde glädja bland annat interpellanten. Men här hamnar Sverige naturligtvis i ett problem när vi inte kan frigöra oss från devisen att vi ska äga snarare fler företag än färre. Jag tror, herr talman, att det är ganska viktigt att den ideologiska skillnaden är klar och tydlig och att alliansregeringen strävar efter att inte göra problemen som företagsägare större än vad de verkligen är. Att vi ska engagera oss i miljöpolitik och klimatpolitik är alldeles självklart. Och vi gör det mycket bättre om vi inte sitter på dubbla stolar och med en bolagsordning försöker styra ett företag. Som det uttrycks i svaret från ministern är det ekonomiskt felaktigt att lägga fram den typen av förslag som interpellanten antyder, men där det politiska, miljömässiga engagemanget kan vara korrekt. Det är och förblir en omöjlig position. Jag tror, herr talman, att Lise Nordin och Miljöpartiet för att få den här frågan löst skulle göra väl i att fundera över om man åter kunde ge förtroende för staten att få ett bemyndigande via regeringen att avyttra sådant ägande som lämpar sig bättre för kommersiella marknader. Politiker ska inte primärt behöva hamna i just rävsaxen med ett politiskt budskap och ett företagsekonomiskt budskap som inte går ihop. Det är och förblir en sammanblandning av rollerna.

Anf. 39 Peter Norman (M)

Herr talman! Tack för en viktig och intressant interpellation! Vattenfall är det i särklass största företaget i statens bolagsportfölj. Förutom att det är viktigt av klimatskäl och annat är det viktigt även för vår bolagsportfölj. Två saker vill jag koncentrera mig på i den här lilla rundan. Det är väldigt viktigt att klargöra rollerna mellan ägare, styrelse och företagsledning. Det ägaren gör är att formulera direktiv som sedan kommer in i bolagsordningen. Det som ägaren också gör är att utse styrelseledamöter i bolagen. Sedan är det styrelseledamöternas uppgift att se till att det finns en företagsledning, och ägarens intentioner och riktlinjer ska följas på ett bra sätt. Så sker i Vattenfall och så sker också i andra företag. Det naturliga stället att diskutera sådana frågor är på bolagsstämman, som äger rum en gång om året. I dessa kan även allmänheten delta och säga vad man tycker om Vattenfall och andra bolag. En liten tillbakablick bara på vad som egentligen har hänt med Vattenfall. Vattenfalls kolkraftsstrategi påbörjades för ett stort antal år sedan under tidigare regeringar med stöd av Miljöpartiet. Nu är vi där vi är. Det tyska parlamentet har bestämt att ett antal tyska städer ska värmas upp med kol och att elektricitet ska alstras genom kolkraftverk. Vi kan tycka vad vi vill om detta, men detta är ändå ett demokratiskt fungerande land som i sitt parlament har beslutat att så ska det vara. Då har Vattenfall i någon mening två val. Antingen kan man vara med och administrera den här politiken - Vattenfall gör det förmodligen bättre än de flesta andra, och den CCS-teknik som Vattenfall har utvecklat är helt världsunik och svår att upprepa i andra typer av företag - eller så kan man besluta sig för att lämna Tyskland, sälja anläggningarna och så vidare. I det senare fallet kan man säga: Vi håller inte längre på med fossil kraft. Resultatet blir förmodligen att växthusgaserna ökar totalt sett i Europa genom ett sådant förfarande. Det här är ett svårt val för Vattenfall att göra. Men jag tycker att man måste erkänna att inget av valen som bolaget har att göra är självklart, utan man måste nog, tycker jag, se på det här som en mer samlad fråga där det handlar om Europas miljöavtryck och inte bara Vattenfalls.

Anf. 40 Lise Nordin (Mp)

Herr talman! Efter att statsrådet Peter Norman två gånger har påstått att Miljöpartiet har varit delaktigt i den tidigare energipolitiken känner jag ett behov av att förtydliga att så aldrig har varit fallet, och det tror jag att Peter Norman är medveten om. När Socialdemokraterna satt i regering hade de en energiöverenskommelse med Vänsterpartiet och Centerpartiet. Miljöpartiet har, beklagligt nog, aldrig haft den möjligheten att påverka energipolitiken, och vi har vid alla tillfällen motsatt oss alla Vattenfalls investeringar i kolkraft. Frågan är vad regeringen avser att göra när ägardirektiven inte följs. Vi har ett ägardirektiv som är ganska tydligt, medan Vattenfalls investeringsram går i en helt annan riktning. Kanske var det så att regeringen försökte hantera detta för ett år sedan när man gav Vattenfall nya ägardirektiv som var något luddigare. Tidigare har Vattenfalls ägardirektiv varit att Vattenfall ska vara det ledande bolaget i omställningen. I de nya ägardirektiven, som nu är ett år gamla, står det att Vattenfall ska vara ett av de ledande bolagen. Jag tycker att det är beklagligt att man har gjort en sådan urvattning och tror inte att det är lösningen. Miljöpartiet tror inte heller att lösningen är att sälja Vattenfall. Vi får ingen miljövinst av ett sådant agerande. Om vi ska nå en miljövinst för både Sverige, Europa och världen handlar det om att Vattenfall ska avveckla sin kolkraft i stället för att sälja den. Framtiden i Europa är förnybar energi. Det som växer i Tyskland är den förnybara energin. Det är det statliga bolaget Vattenfall som är ett sänke i sammanhanget som ökar investeringarna i kolkraft och i dag är den största ägaren. Efter Tysklands beslut i går att kärnkraften ska avvecklas inom tio år har diskussionen väckts om detta kan riskera att leda till ökade utsläpp av koldioxid. En nyckelaktör i den här frågan är just Vattenfall som är den största ägaren av kolkraft i Tyskland. Tyskland har ett skarpt klimatmål, mycket skarpare än det svenska, om att koldioxidutsläppen ska minska med 40 procent till 2020. Och det här är ett mål som står kvar efter det nya ställningstagandet att kärnkraften ska avvecklas. Men om den tyska regeringen ska ha en chans att nå det här målet är det avgörande att deras kolleger i den svenska regeringen ställer upp och tar Vattenfall i örat och visar vägen mot en elproduktion som är mindre beroende av kolkraft. Jag vill också påminna om att Vattenfall äger Europas enskilt största utsläppskälla av koldioxid, nämligen Jänschwalde i Tyskland. CCS nämns ibland av Vattenfall, och nu också av regeringen, som en lösning på de utsläpp som vi får från dagens kolkraft. CCS-tekniken har stora både tekniska och demokratiska bekymmer. Det är också något som Vattenfall bekände vid den senaste årsstämman. Det finns i dag ingen kommun som är beredd att bygga den pilotanläggning som Vattenfall önskar bygga. Jag besökte nyligen staden Beeskow, där Vattenfall önskar bygga sin pilotanläggning av CCS, och jag har nog aldrig någonsin besökt en stad som har varit så dekorerad med protestskyltar. Det finns inget som helst folkligt stöd för att bygga en sådan CSS-anläggning. Därför tycker jag att det är uppenbart att den enda lösningen är att vi styr Vattenfall från den kolkraft som Vattenfall investerar i. Med den retorik som regeringen har i klimatfrågan tycker jag att det är förvånande att man inte reagerar när Vattenfall ökar sina investeringar i kolkraft. Kolkraft är det allra mest klimatpåverkande energislaget och kan inte vara en del av en hållbar elproduktion i framtiden.

Anf. 41 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Ministern sade två viktiga ord i sitt förtydligande svar: bolagsstämma och bolagsstyrelse. På bolagsstämman för ett statligt bolag har inte minst riksdagsledamöter möjlighet att ge röst åt vad de tycker. Det är ett sätt att påverka styrelsen. Nu betvivlar jag starkt att de 14 ledamöterna, varav sex är arbetstagarrepresentanter, i Vattenfalls styrelse skulle vara så helt ute och cyklade när det gäller att ta ansvar för detta viktiga, statliga företag som hamnar i de problem som jag beskrev i mitt förra inlägg när Miljöpartiet å ena sidan värnar sina viktiga miljöintressen och å andra sidan ska driva företag. Herr talman! Vore miljövinsten det överordnade när det gäller att politiskt styra företag på en fungerande marknad borde naturligtvis andra industrier som också har problem med miljön, till exempel bilindustrin, förstatligas så att man via direktiv kan styra dem starkare. Och varför inte förstatliga läkemedelsindustrin som släpper ut så mycket i vår natur? Och varför inte förstatliga jordbruket också så att man riktigt kan styra upp de visioner man har från politiskt håll för alla olika näringar som på det sättet skulle kunna göras mer miljövänliga? Nej, herr talman, jag tror inte på detta. Jag tror tvärtom att det är viktigt att man skiljer ut statens ansvar när det finns ett särskilt samhällsansvar. Därför är det beklagligt att Miljöpartiet tillsammans med de andra i den samlade, oheliga oppositionen har gått emot det bemyndigande som gäller avsäljning av de verksamheter där staten inte har det här samhällsviktiga ansvaret så att man kan koncentrera sig på den politiska uppgiften och via politiska direktiv styra verksamheter och låta marknaden anpassa sig efter de politiska önskemålen.

Anf. 42 Peter Norman (M)

Herr talman! Låt mig först säga något om de direktiv som Vattenfall har. Det tidigare direktivet var, som Lise Nordin mycket riktigt påpekade, att man skulle vara "det ledande bolaget" med tillägget "i Sverige". Nu står det att man ska vara "ett av de ledande" utan tillägget "i Sverige". Lise Nordin tycker att det här är en urvattning. Jag har precis motsatt uppfattning. Man måste ha ett väldigt snävt perspektiv för att tycka att det är viktigare att man gör någonting i Sverige än att man gör någonting i hela Europa där Vattenfall har sin verksamhet. Jag vill hävda att det nya direktivet på ett markant sätt skärper kraven på Vattenfall jämfört med det tidigare. Det är också så bolaget uppfattar det hela. Det är inte Vattenfall och inte heller Sveriges regering, tro det eller ej, som bestämmer hur den tyska energiproduktionen ser ut. Det gör det tyska parlamentet. Det är där de besluten fattas. Det är där besluten fattas om man ska ha kolkraft eller inte, inte här i riksdagen och inte via Vattenfall. Vattenfall är en aktör i Tyskland. Jag kan återigen bara säga att om Vattenfall lämnar detta kommer förmodligen de fossila utsläppen att öka. Det här är ett besvärligt val som Vattenfall har att göra, men det är så det ser ut. Man ska inte tro att om Vattenfall lämnar den tyska marknaden kommer de fossila avtrycken att gå ned. Det är snarare tvärtom. På medellång sikt finns det inget annat alternativ till kärnkraften än ytterligare fossila utsläpp. Det kommer att bli mer kolkraft, och det kommer att bli mer beroende av Tyskland. Den här besvärliga avvägningen måste göras av alla. Jag noterade i går att Åsa Romson sade: Hellre ser vi att kärnkraften släcks ned. Vi får acceptera att det blir mer fossilt. Det blir sämre när det gäller miljömålen och temperaturen på jorden. Det tycker jag är en intellektuell hållning. Den ska man hålla fast vid om man tycker det.

Anf. 43 Lise Nordin (Mp)

Herr talman! Jag vill börja med att ge en kommentar till Finn Bengtssons inlägg om ideologi och statligt ägande. Jag tycker att det viktigaste är att vi använder våra statliga bolag för att uppnå de politiska mål vi sätter upp. Det är uppenbart att Vattenfall kan vara ett av våra absolut viktigaste klimatverktyg om den politiska viljan finns. Det är den politiska viljan att använda Vattenfall för att minska koldioxidutsläppen som gör mig orolig. När det gäller Vattenfalls ägardirektiv är det helt korrekt som statsrådet säger att ägardirektiven förtydligas till att även gälla Europa, och det är givetvis en mycket bra ändring. Men jag skulle vilja höra Peter Normans kommentar till att man i ägardirektiven har ändrat målet att Vattenfall ska vara "det ledande bolaget" till att vara "ett av de ledande bolagen". Jag tror att alla i den här salen kan tolka det som en urvattning och tycka att det inte är ett lika skarpt mål. Jag tror inte att det är allmänt känt i Sverige att Vattenfall är den största ägaren av kolkraft i Tyskland. Om Vattenfall skulle avveckla den kolkraft som man i dag äger i Tyskland är det de förnybara energislagen som får en chans att växa. Det finns ingenting som tyder på att någon annan skulle starta nya kolkraftverk om Vattenfall drar sig ur - tvärtom. I området Lausitz i Tyskland där de flesta av Vattenfalls kolkraftverk finns säger lokalbefolkningen att man önskar att Vattenfall skulle ställa om sin verksamhet, för i dag är de ett sänke. Ett av de värsta exemplen finns i byn Atterwasch som i dag är helt självförsörjande med förnybar energi. Där vill Vattenfall flytta hela byn för att komma åt brunkolet under. Det är en myt att Vattenfall i dag skulle vara ett effektivt klimatverktyg, men det finns en god möjlighet att använda Vattenfall på det viset om den svenska regeringen har viljan, och det hoppas jag att vi kommer att kunna få se.

Anf. 44 Peter Norman (M)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag och Lise Nordin har olika uppfattningar om det är en skärpning eller inte av direktiven. Jag hävdar fortfarande att det är betydligt viktigare att vara ett av de ledande i Europa än att vara det ledande i Sverige. I Sverige har man inte mycket konkurrens alls. Vattenfall har sex olika energislag, kolkraft, naturgas, vindkraft, biobränslen, kärn- och vattenkraft. Under perioden 2011-2015 avser Vattenfall att öka investeringarna i vindkraft med 21 procent och investeringarna i biobränslen med 33 procent. Jag tycker att detta ligger väl i linje med deras uppdrag. Jag tycker att man mycket väl kan diskutera kolfrågan. Jag håller med om att det inte finns någon framtid för kolkraften i Europa om vi tittar långt fram, men på kort sikt, säg fem till tio år, finns det stora områden i Tyskland som inte är möjliga att förse med värme eller el på annat sätt. Det hade kanske varit möjligt med kärnkraft, men nu ska den avvecklas. Alternativet är vindkraft, solkraft och eventuellt biomassa och annat som tar mycket lång tid att bygga upp. Jag säger återigen att om Vattenfall lämnar Tyskland kommer andra aktörer att ta vid. Förmodligen skulle de göra det på ett sämre sätt än vad Vattenfall gör och Tyskland skulle få mer fossila avtryck. Då kan Vattenfall stoltsera med att man inte är med, men Europa mår sämre.

den 19 maj

Interpellation

2010/11:402 Vattenfalls investeringar i kolkraft

av Lise Nordin (MP)

till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)

Som svenskt statligt bolag och som en av de största energiproducenterna i Europa spelar Vattenfall en viktig roll i energiomställningen. Miljöpartiet tycker att Vattenfall i sin roll bör vara ett föredöme för att nå de politiska mål om minskad klimatpåverkan och förnybar energi som både riksdagen och EU satt upp.

I riksdagens ägardirektiv till Vattenfall fastslås uppdraget att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Den politiska ambitionen med Vattenfall är därmed tydlig. Utifrån dessa ägardirektiv har Vattenfall utformat en klimatstrategi med målet att minska koldioxidutsläppen från dagens 90 miljoner ton till 65 miljoner ton år 2020. För att bli en klimatvinst måste dock klimatstrategin omvandlas till faktiska utsläppsreduceringar.

Utvecklingen för Vattenfalls verksamhet går i en annan riktning enligt Vattenfalls årsredovisning som presenterades på bolagsstämman den 27 april. Under 2010 ökade Vattenfalls investeringar i fossilkraft med 25 procent jämfört med året innan. Investeringarna i fossilkraft stod vidare för den största delen av Vattenfalls satsningar i elproduktion. Jämförelsevis minskade investeringarna i vindkraft något och endast 1 procent av Vattenfalls elproduktion kommer från vindkraft.

Vattenfall äger i dag Europas enskilt största utsläppskälla av koldioxid via kolkraftverket Jänschwalde i Tyskland. Vattenfalls position som den största ägaren av kolkraft i Tyskland kommer att förstärkas då ett nytt kolkraftverk, Moorburg, tas i drift år 2012.

Det är uppenbart att Vattenfalls utveckling hittills stjälpt snarare än hjälpt Sverige och EU att nå målen om minskad klimatpåverkan samt utveckling av förnybar energi. Investeringar i kolkraft, som är det mest klimatpåverkande energislaget, spär på utsläppen av klimatpåverkande gaser och tar resurser från utbyggnad av mer framtidsinriktad förnybar energi.

Mot den bakgrunden vill jag fråga närings- och energiministern:

Avser närings- och energiministern att agera för att Vattenfalls investeringar i kolkraft minskar och att investeringarna i förnybar energi ökar?

Avser närings- och energiministern att ta initiativ till en granskning huruvida Vattenfalls investeringar i kolkraft strider mot de av riksdagen givna ägardirektiven?