Västsahara

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag kommer att ta initiativ så att FN-sändebudet Staffan de Mistura kan utföra sitt uppdrag för att garantera Västsaharas rätt till självständighet och frihet, om Sverige kommer att agera så att folkomröstning om Västsahara kommer till stånd och om jag avser att verka för att FN-styrkan Minurso får i uppdrag att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Vidare har Johnsson Fornarve frågat mig om jag har för avsikt att se till att tydliga svenska riktlinjer utarbetas till företag om att avråda från att investera på ockuperat område i enlighet med folkrätten och om jag kommer se till att Sverige står fast vid tidigare ställningstaganden angående att handelsavtal mellan EU och Marocko inte ska inkludera det ockuperade Västsahara.

Jag vill understryka att regeringens uppfattning är att frågan om Västsaharas status endast kan avgöras genom en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsrådsresolutioner. En politisk lösning på Västsaharafrågan skulle vara positivt för både stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen.

En folkomröstning om Västsaharas status har inte kunnat hållas eftersom parterna inte kunnat komma överens om vilka som ska ha rätt att delta i en sådan folkomröstning. Regeringen stöder FN-sändebudet Staffan de Misturas ansträngningar att få till stånd en politisk lösning på Västsaharafrågan inom ramen för den FN-ledda processen. Jag träffade honom personligen i mars förra året och underströk vårt stöd till processen.

När det gäller frågan om Minursos mandat kan nämnas att tidigare initiativ från medlemmar av FN:s säkerhetsråd för att utöka mandatet med en MR-komponent inte funnit stöd i FN:s säkerhetsråd. Det är positivt att FN:s säkerhetsrådsresolution 2703 (2023) om förnyat mandat för Minurso betonar vikten av att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i Västsahara och flyktinglägren i Tindouf.

Många svenska företag arbetar aktivt för att bidra till de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 och har åtagit sig att följa FN:s Global Compacts grundläggande principer. Regeringen har en tydlig förväntan på svenska företag att agera hållbart och ansvarsfullt genom att arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet, goda arbetsvillkor, miljö, klimat och korruptionsbekämpning.

Företagens verksamhet ska inte orsaka, bidra eller vara kopplade till övergrepp eller kränkningar av mänskliga rättigheter oavsett var de verkar. Det gäller självklart även i Västsahara. Företagen ska följa rådande lagar, men regeringen förutsätter även att svenska företag beaktar internationella riktlinjer.

När det gäller frågan om EU:s handelsavtal med Marocko inväntas resultatet av en pågående EU-rättslig process med bäring på handel i förhållande till Västsahara. EU-domstolens dom beräknas komma under hösten 2024.

Regeringen avser att fortsätta att verka för en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på frågan om Västsaharas status, i enlighet med folkrätten inklusive FN:s säkerhetsrådsresolutioner. Vår ambassad i Rabat reser återkommande till Västsahara och träffar bland annat även representanter från Minurso och civilsamhällets organisationer. Ambassaden i Alger besöker även regelbundet flyktinglägren i Tindouf.

Sverige är en av de största givarna av kärnstöd till World Food Program och UNHCR som är de två största FN-organen med verksamhet i flyktinglägren i Tindouf. Sveriges humanitära stöd därutöver till lägren för 2024 uppgår till 10 miljoner kronor och kanaliseras genom Sida.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation!

I skuggan av kriget i Ukraina och Gaza fortsätter Marockos illegala ockupation av Västsahara som nu pågått i 49 år. Det är en ockupation som strider mot folkrätten, FN:s vilja och som prövats av den internationella domstolen i Haag.

I samband med Marockos anfallskrig tvingades en stor del av västsaharierna på flykt till flyktingläger i Saharas öken där de fortfarande lever under svåra förhållanden. 90 procent lider av matbrist och vart tionde barn av akut undernäring. Behovet av bistånd är akut.

De västsaharier som bor kvar i den ockuperade delen av landet utsätts för ständiga trakasserier och förföljelse. Amnesty International belyser i sin årsrapport flera fall av tortyr, våldtäkter och isolering av fredliga demonstranter. Demonstrationer slås blodigt ned, och aktivister övervakas genom spionverktyg som det kontroversiella Pegasus.

Situationen har förvärrats ytterligare efter att vapenvilan bröts av Marocko i november 2020. Det var en vapenvila som slöts 1990 efter att parterna, det vill säga Polisario och Marocko, kommit överens om att hålla en FN-ledd folkomröstning om landets självständighet. Det är en folkomröstning som ännu inte ägt rum på grund av Marockos sabotage.

Det är bra att ministern understryker att Sverige står upp för folkrätten och respekterar FN-processen, men jag hör inte ministern säga att han står upp för Västsaharas rätt till självbestämmande. Det är ju så att säga kärnan.

Västsahara är illegalt ockuperat av Marocko och har rätt till självständighet. Det är Marocko som har saboterat så att folkomröstningen inte har kunnat hållas, och man har fortsatt att sabotera. Nu krävs att världssamfundet sätter betydligt hårdare press på ockupationsmakten för att den utlovade folkomröstningen ska komma till stånd. Jag hoppas att regeringen agerar mer aktivt i EU och i FN men också i bilaterala kontakter med Frankrike, Spanien och inte minst Marocko. Det är hög tid att världens sista koloni äntligen får sin frihet.

När det gäller Minursos mandat borde det vara ett bra tillfälle att återigen lyfta frågan efter att FN:s representant för Västsahara äntligen besökt den ockuperade delen av landet. Det är minst sagt anmärkningsvärt att Minurso som enda FN-styrka inte har rätt att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Ett annat tydligt exempel på hur Marocko försöker försvåra processen angående Västsaharas självständighet är att man utnyttjar sitt nya ordförandeskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att rättfärdiga sin illegala ockupation, något som bevisar hur olämpligt valet av ordförandeland var. Frågan är: Har Sverige motsatt sig Marockos ordförandeskap? Det borde inte vara möjligt för en ockupationsmakt att inneha posten som ordförande i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, och Marocko är ett land som systematiskt bryter mot just de mänskliga rättigheterna.

Det är bra att de svenska ambassaderna i Algeriet och Marocko besöker lägren och den ockuperade delen av Västsahara. Det skulle vara av stort intresse att få ta del av rapporterna från besöken.

Världssamfundet har hittills misslyckat med sitt uppdrag. Marockos ockupation och plundring av landets råvaror kan fortgå - en plundring som är grundorsaken till ockupationen. Ministern svarar att han förlitar sig på att svenska företag följer principer och regler. Det är naturligtvis bra, men det finns faktiskt exempel på att svenska företag har investerat i det ockuperade Västsahara. Det behövs alltså tydligare riktlinjer för vad som gäller investeringar på ockuperat område.

Fru talman! För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att den regelbaserade världsordningen, folkrätten och respekten för FN-stadgan upprätthålls. Det spelar ingen roll om det är Ukraina eller något annat land som vi pratar om. Det gäller således självklart också i relation till Västsahara.

Västsahara utgör en avkoloniseringsfråga inom FN; där är jag och Lotta Johnsson Fornarve helt överens. Den internationella domstolen antog ett rådgivande yttrande om områdets status 1975. Det innebär att världssamfundet inte erkänner Marockos anspråk på suveränitet över territoriet. Sverige och EU fortsätter att stödja en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i fråga om Västsahara i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

Detta är också något som jag lyfter i mina bilaterala kontakter med såväl Marocko som Algeriet. FN:s sändebud för Västsahara Staffan de Mistura har en viktig uppgift härvidlag, och som tidigare nämnts stöder regeringen hans ansträngningar för att få till stånd en politisk lösning.

Liksom Lotta Johnsson Fornarve anser även jag att det ska stå FN-sändebudet fritt att besöka de länder och de platser som han önskar inom ramen för sitt mandat. Att sändebudet löpande genomför informella och bilaterala konsultationer med olika aktörer, inklusive besök i regionen, är något som den svenska regeringen välkomnar, och det utgör en viktig del i uppdraget. En annan viktig del av uppdraget utgörs av de budskap som han sänder om att alla berörda parter har ett ansvar för att framsteg ska kunna göras i processen mot politisk lösning.

Som ett led i att stödja de Misturas viktiga arbete och uppdrag inbjöds han under det svenska ordförandeskapet i EU i maj förra året till Stockholm för att träffa representanter för samtliga EU:s medlemsstater, som då hade samlats för möte om Mellanöstern och Nordafrika, inklusive situationen i Västsahara. Det var ett viktigt tillfälle för en längre diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter gällande situationen i Västsahara.

Jag fick själv möjlighet att träffa Staffan de Mistura några månader tidigare under hans besök i Stockholm. de Mistura, med över 40 års erfarenhet i diplomatins tjänst, delade med sig av erfarenheterna av sitt uppdrag och sina värdefulla kunskaper om läget på marken och om situationen för västsaharierna. Då, för drygt ett år sedan, framförde jag samma budskap som jag gör i den här kammaren i dag, nämligen att Sverige fortsatt stöder FN:s arbete för en lösning på Västsaharafrågan grundad i folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner. Detta tål att upprepas

Fru talman! Tack, utrikesministern, för förtydligandet!

Mycket av det utrikesministern nu säger håller jag med om. Men jag hör inte att ministern säger att Västsahara har rätt till självbestämmande. Jag skulle vilja höra ministern uttrycka det, för det är otroligt viktigt. Det är ju detta som hela den här processen handlar om.

Jag är också helt övertygad om att Staffan de Mistura är helt rätt person för uppdraget, men det är ett väldigt svårt uppdrag, för Marocko är så knepigt att ha att göra med. Det är ju Marocko, inte Polisario, som hela tiden har saboterat för en folkomröstning, och man fortsätter att sabotera. Det är också Marocko som har brutit vapenvilan. Det pågår nu ett lågintensivt krig i området, något som egentligen ingen önskar. Det är alltså Marocko som man måste sätta press på. Man måste vara tydlig med det.

Marocko är en brutal ockupationsmakt, vilket även bekräftas av Human Rights Watch, som har dokumenterat flera fall av misshandel av aktivister på gatan eller i häktet och även rättegångar med falska anklagelser mot aktivister som lett till långa fängelsestraff. Steven Zunes, professor i politik vid universitetet i San Fransisco som just nu besöker Sverige säger: "Jag har varit i många länder, men aldrig sett en värre polisstat än Marocko-ockuperade Västsahara."

Marockos ockupation av Västsahara är lika illegal som Rysslands ockupation av delar av Ukraina eller Israels ockupation av Palestina. Ett oerhört tungt ansvar vilar på världssamfundet att bidra till att lösa konflikten. Jag hoppas verkligen att Sverige kan ta en ännu mer aktiv roll i det arbetet.

Västsaharas stora naturresurser, främst fosfat och fisk, är en av de främsta anledningarna till Marockos ockupation av landet. Sedan decennier har de enorma vinsterna från försäljningen av västsahariska naturresurser hamnat i marockanska fickor.

EU-domstolen har under årens lopp i flera separata domar slagit fast att EU inte kan låta västsahariska varor ingå i handelsavtalet mellan EU och Marocko. Den enkla anledningen är att Västsahara inte tillhör Marocko och att Marocko därmed inte har något rätt till Västsaharas råvaror. Trots dessa domar har EU valt att nonchalera sin egen domstols beslut och låtit den olagliga stölden av västsahariska varor fortsätta. Europeiska fiskebåtar har kunnat fortsätta länsa den västsahariska kusten på fisk.

Sverige har dock faktiskt ställt upp för folkrätten här och som enda land röstat nej till fiskeavtalet, och det är hedervärt. Jag hoppas verkligen att Sverige håller fast vid detta principfasta och tydliga ställningstagande att EU inte ska ingå avtal med Marocko som inkluderar det ockuperade Västsahara.

Svenska företag och investerare ska inte bidra till att plundra eller investera i det ockuperade Västsahara på ett sätt som bidrar till att legitimera ockupationen, men vi har tyvärr sett att det har funnits investerare och företag - jag vill inte nämna namn - som faktiskt har investerat i det ockuperade Västsahara. Norge har utarbetat tydliga riktlinjer gentemot företag och investerare för att tydliggöra vad som gäller Västsahara. Jag tycker att det vore väldigt bra om Sverige kunde utarbeta liknande tydliga riktlinjer som klargör att det strider mot folkrätten att investera på ockuperad mark.

Jag hoppas också att Sverige på ett tydligare sätt kan gå i spetsen för att FN och EU agerar med kraft gentemot Marocko och ser till att den utlovade folkomröstningen kommer till stånd, liksom att man också agerar kraftfullt i FN för att Minurso ska få rätt att tala med den västsahariska befolkningen i den ockuperade delen av Västsahara och dokumentera brott mot de mänskliga rättigheterna. Det får de nämligen inte göra i nuläget.

Fru talman! Ja, det är helt korrekt, som interpellanten säger, att läget på marken i Västsahara kännetecknas av spänningar och av en låg intensitet av fientlighet mellan Marocko och Polisario.

FN-missionen Minurso har sedan 1991 ett viktigt uppdrag att förbereda en folkomröstning om Västsaharas självständighet eller införlivande i Marocko. Sverige stöder Minursos arbete. Den här veckan genomförde vår ambassad i Rabat tillsammans med representanter från UD ett besök i Västsahara. De träffade bland annat representanter för Minurso för att på plats ta del av hur förhållandena ser ut på marken.

Säkerhetssituationen i delar av Västsahara är dålig. Det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet, mötes- och demonstrationsfrihet samt rätten till privatliv är begränsade. Journalister är särskilt drabbade, och godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Situationen är med andra ord oroande.

Samtidigt fortgår Minursos viktiga arbete, och även om situationen på marken har förbättrats finns det en risk för eskalering. I Minursos mandat betonas vikten av att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i Västsahara och i flyktinglägren i Tindouf, och det är något som regeringen välkomnar.

Sverige fortsätter att vara en stark röst och aktör för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och är engagerat i det internationella arbetet för att främja skyddet av försvarare av dessa rättigheter. I den senaste rapporten om Västsahara från FN:s generalsekreterare finns det uppgifter om att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inte har kunnat genomföra besök i Västsahara. Detta är beklagligt.

Oberoende och opartisk informationsinhämtning är nödvändigt för att bevaka situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Västsahara, och det är viktigt att parterna samarbetar med det internationella samfundet för att garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras, utifrån parternas skyldigheter under internationell rätt.

Vad gäller situationen i flyktinglägren kan jag nämna att vår ambassad i Alger i november förra året deltog i FN:s flyktingorgans, UNHCR:s, givarbesök i dessa läger. Situationen för flyktingarna är mycket svår. Det är mycket höga lufttemperaturer och brist på vatten. Möjligheterna till försörjning är dåliga. Mellanöstern och Nordafrika är som bekant en av de mest utsatta regionerna när det gäller ökade temperaturer och torka. Ökad klimatpåverkan påverkar bland annat livsmedels-, energi- och vattenförsörjning negativt.

De höjda livsmedelspriserna i världen, till följd av covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, har försvårat möjligheterna för UNHCR att ge tillräckligt med stöd inom ramen för de medel som FN förfogar över.

Beroendet av humanitärt stöd bedöms dessutom kvarstå i avsaknad av en lösning av konflikten, vilket ju bara ytterligare understryker behovet av att detta kan komma till stånd. De svenska kärnstöden till FN:s flyktingorgan, UNHCR, och till FN:s livsmedelsprogram, World Food Programme, är viktiga liksom vårt humanitära stöd till flyktinglägren i Tindouf i Algeriet. Det handlar ytterst om att tillgodose grundläggande behov i en mycket svår miljö.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag tycker att mycket av det ministern säger faktiskt är väldigt klokt, och jag håller med om mycket. Men jag vill ha ett ännu tydligare ställningstagande om regeringen verkligen står upp för Västsaharas självständighet. Jag skulle vilja höra ministern uttrycka det. Sedan efterlyser jag rapporterna från ambassaderna om besöken i både ockuperade Västsahara och flyktinglägren.

Precis som ministern har jag en djup oro för situationen i de västsahariska flyktinglägren. Den är, som jag sa tidigare, akut. Nu är jag lite orolig för att biståndet kommer att minska med tanke på att Sverige minskar biståndet till FN:s kärnverksamhet. Det är oroligt. Men det är en annan debatt, tror jag.

När det gäller de svenska företagens investeringar på ockuperat territorium är det uppenbart att det skulle behövas tydligare riktlinjer. Många företag efterfrågar detta också. De vill göra rätt. Vi skulle behöva riktlinjer liknande dem som Norge har för att tydliggöra vad som gäller för investeringar på ockuperat område.

Jag hoppas verkligen att Sverige på ett ännu tydligare sätt står upp i FN och i EU och kämpar för Västsaharas rätt till självbestämmande och att den folkomröstning som man kom överens om redan 1990 äntligen får komma till stånd. Sverige skulle kunna gå i spetsen. Det handlar om att vi sätter hårdare press på Marocko, för det är nödvändigt, och att vi agerar ännu tydligare för att Minurso ska få rätt att bevaka de mänskliga rättigheterna.

Vi skulle också kunna bidra till att stärka västsahariernas ställning genom att erkänna Västsahara enligt det beslut som togs i riksdagen 2012. Det skulle vara en stor framgång för västsaharierna.

År 1975 fanns det två europeiska kolonier kvar: Portugals Östtimor och Spaniens Spanska Sahara. Östtimor fick sin självständighet 1999, men Västsahara väntar fortfarande. Det vilar ett mycket tungt ansvar på världssamfundet att lösa konflikten, och Sverige kan spela en viktig roll.

Fru talman! Tack, interpellanten Lotta Johnsson Fornarve, för en bra debatt! Låt mig återkomma till frågan om handel i förhållande till Västsahara.

Svenska företag har ett starkt engagemang för hållbarhet, jämställdhet och socialt ansvarstagande. Regeringen är i den nya utrikeshandelsstrategin, som beslutades i december förra året, tydlig med att svenska företag förväntas följa OECD:s riktlinjer om ansvarsfullt företagande för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företagande samt mänskliga rättigheter. FN har även tagit fram en viktig vägledning för hur företag bör agera i särskilt svåra kontexter, inklusive konfliktområden. Här ingår konflikter som den i Västsahara. Dessa riktlinjer är tydliga, och regeringen förväntar sig att svenska företag följer dem.

Regeringen följer också den pågående EU-rättsliga processen med bäring på handel i förhållande till Västsahara. Frågan gäller, som vi känner till, de jordbruks- och fiskeripartnerskapsavtal mellan Marocko och EU som i tidigare domar har ogiltigförklarats av folkrättsliga skäl med hänvisning till brister i att säkerställa det västsahariska folkets samtycke. Domarna har överklagats, och en ny dom väntas under hösten. Sverige, liksom övriga EU, kommer givetvis att studera domen noga när den kommer och då ta ställning till den.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis upprepa att regeringen fortsätter att stödja en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning av frågan om Västsahara i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsrådsresolutioner. Det är regeringens tydliga politik på detta område.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.