Varsel i Örebro län

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några extra åtgärder dels med anledning av andelen ökade varsel, dels med hänvisning till KI:s senaste prognos. Patrik Björck har frågat mig hur länge jag och regeringen avser att sitta passiva och vänta ut krisen. Han har också frågat om det inte finns någonting som skaraborgarna kan förvänta sig att jag och regeringen ska ta initiativ till. Jag förstår att många är oroliga. Antalet varsel, som de senaste åren har minskat och nått mycket låga volymer, ökar. Det är en signal om att det goda arbetsmarknadsläget håller på att vända. Samtidigt vill jag understryka att antalet varsel om uppsägning inte är en indikator på problem på dagens arbetsmarknad utan är en indikator på vad som kan komma att hända i framtiden. Vi ska komma ihåg att inte alla varsel behöver leda till uppsägningar och att inte alla uppsägningar i sin tur behöver leda till arbetslöshet. Tyvärr varslas personer på olika platser i landet. Men i Örebro län, liksom i övriga Sverige, är det även många som får arbete. Arbetsförmedlingen redovisar att 579 personer i oktober varslades om uppsägning i Örebro län. Samma månad fick 1 500 personer ett arbete. Även i Västra Götalands län, som Skaraborg är en del av, var det fler som fick jobb under oktober än som varslades. Sverige står väl rustat att hantera de varsel som i framtiden resulterar i faktisk arbetslöshet. Vår politik bygger på att det ska vara mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare för arbetsgivare att anställa samt mer attraktivt att starta och driva företag. Den här politiken har skapat bättre förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling och frigjort resurser för att hantera den konjunkturavmattning som vi nu ser. Jag tycker inte att särlösningar riktade mot enskilda län eller områden är det bästa sättet att hantera de utmaningar vi står inför. Med anledning av stora varsel om uppsägningar i olika delar av landet har regeringen utsett regionala samordnare. Deras uppgift är att samverka med lokala och regionala aktörer, såsom kommuner, myndigheter och privata aktörer. Samordnarna får en bra inblick i vad som händer lokalt och kan skapa nätverk med de andra samordnarna och dela med sig av erfarenheter. Genom regionala samordnare tar man vara på de unika förutsättningar för individers utvecklingskraft och företags konkurrenskraft som finns i olika regioner. Regeringen har utsett samordnare i både Örebro län och Västra Götalands län. Regeringen har dessutom beslutat att inrätta en nationell samordningsfunktion i form av en statssekreterargrupp. Syftet är att stärka samordningen av arbetet med bland annat varsel inom Regeringskansliet. Bildandet av gruppen underlättar dialogen mellan regeringen och de regionala samordnarna. Dessutom har Arbetsförmedlingen nyligen omorganiserats, bland annat för att förbättra styrningen genom att en rak och tydlig ansvars- och beslutslinje etableras inom organisationen. Arbetsförmedlingen har också nyligen inrättat en nationell beredskapsorganisation för varsel för att säkerställa att de regioner som drabbas får det stöd de behöver. Jag vill i detta sammanhang även nämna att det inom ramen för det svenska socialfondsprogrammet finns möjlighet för företag att ansöka om medel för kompetensutveckling.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för svaret, även om jag inte är helt nöjd med det. Herr talman! Inledningsvis får jag säga att jag hoppas att Littorin kommer att tala om vad han ska göra, inte vad han inte tänker göra, för det är jag inte så intresserad av. Vad kan han göra? Bakgrunden till min fråga är att det läggs varsel i hela Sverige, även i Örebro län. Senast i dag varslades 50 personer på Stoneridge. Anställda har också varslats på Stellana i Laxå, BAE Systems i Karlskoga, Bharat Forge Kilsta i Karlskoga, Volvo i Hallsberg, Arvin Meritor i Lindesberg, Kvalitetsmålarn i Örebro, Krafft Måleri i Örebro och Kitron i Karlskoga. Eniro 118 118 lägger ned sin verksamhet, så där blir det inga kvar. Listan skulle naturligtvis kunna göras längre. Det här är naturligtvis oroande. Det är oroande därför att vi inte ser att regeringen gör någonting. I tidigare debatter som jag har haft med arbetsmarknadsminister Littorin har han sagt att 99 procent av arbetskraften inte är varslad. I dag fick jag inte det svaret, herr talman. Däremot säger Littorin i sitt svar att vi ska komma ihåg att inte alla varsel behöver leda till uppsägningar och att inte alla uppsägningar i sin tur behöver leda till arbetslöshet. Så är det naturligtvis. Det som är problematiskt, herr talman, är att varslen för väldigt många av dem som håller på att bli arbetslösa inte syns i statistiken. Jag pratade med ombudsmän på IF Metall i dag som har varit och förhandlat på flera företag med mindre än fem anställda där alla får lämna sitt arbete. Då pratar vi om uppsägningstider på en månad eller kortare. Vi har inte siffror på alla de visstidsanställda som har fått lämna sina uppdrag. Vi har inga siffror på alla de konsulter som fanns anställda på till exempel BAE Systems och får lämna sina kontrakt. Vi har inte siffror på hur många av dem som har jobbat via bemanningsföretag som nu får gå omgående för att de haft kontraktsanställningar. Vad jag vill säga är att det rör sig om många fler än dem som vi ser i varslen. I går besökte jag Arbetsförmedlingen. De tre första veckorna i november har 539 personer varslats i Örebro län. Det är alltså snart över oktobers siffror. Risken är i alla fall uppenbar med de siffror vi fick i dag med Stoneridge, om inte de har rapporterats tidigare. Det är klart att det är jätteoroande. Det är oroande därför att det har kommit inom tjänstesektorn. Vad får jag då för svar? Svaret är väl det som även Maud Olofsson gav och som jag anger i min interpellation: Några nya pengar blir det inte. Kommuner och landsting får väl göra sitt. Om inte annat så finns det svenska socialfondsprogrammet. Det är inte riktigt det svar jag hade önskat, herr talman. Om hela Sverige talar om att det pågår en kris och att vi behöver insatser behöver vi fatta beslut nu. Vi socialdemokrater har beslutat att vi vill ha ett jobbpaket, så att vi kan möta de människor som efter varsel och eventuella uppsägningar kommer ut i arbetslöshet. Det ska finnas någonting där. Samtidigt ska vi satsa på dem som redan i dag är arbetslösa och ge dem utbildningsinsatser. Jag tycker inte riktigt att svaret visar att regeringen tar frågan på allvar, även om jag hör att Sven Otto Littorin säger att han gör det. Men när det pekar mot en kris och till och med Lars Calmfors säger att det behöver satsas pengar säger regeringen: Nej, vi tänker inte göra någonting. Då blir arbetsmarknadsministern i alla fall svaret skyldig. Jag vill gärna veta vad regeringen tänker göra åt den här varselkrisen och vad man tänker göra nu.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. I Skaraborg har krisen slagit till med full kraft. Ett stort antal företag har lagts ned, gått i konkurs eller dragit ned på sin verksamhet helt eller delvis. Ett stort antal människor har fått lämna tillfälliga anställningar och bemanningsföretag. Tusentals människor får lämna sina arbeten och tvingas ut i arbetslöshet. Kommuner drabbas hårt av sviktande skatteunderlag och ökade utgifter. Hittills har regeringens strategi varit att lasta över kostnaderna på kommunerna. Det drabbar återigen en sektor som i värsta fall kommer att få säga upp personal. Spiralen är i gång. För att belysa vad det handlar om och visa att det här inte är någon liten tillfällighet kan vi dra lite exempel från Skaraborg om arbetsmarknadsministern har tid att lyssna. Volvo i Skövde, Arkivator i Falköping, Paroc i Hällekis, Vedum Kök och Bad i Vedum, Pharmadule Emtunga, IAC i Tidaholm, Kellve Bulkteknik i Kvänum och så vidare. Listan hade naturligtvis kunnat göras mycket längre. Funderar man lite grann över vad det här innebär finns det olika sätt att beskriva en sådan här situation. I en intervju med Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson står det: "Orderingång, sysselsättning, produktion - allt faller. Svensk industri tycks gå mot en vargavinter." Det är vad vi ser i Skaraborg. Mot bakgrund av detta blir man lite konfunderad när man läser svaret från arbetsmarknadsministern, och inte bara det. Arbetsmarknadsministern tolkar det som jag just nu har beskrivit som en signal om att det goda arbetsmarknadsläget håller på att vända. Det måste väl på något sätt vara årets understatement. Det har hänt någonting. Högkonjunkturen kanske inte är lika kraftfull som i går. Vi kan naturligtvis skoja om det i värmen här inne. Men när man är ute och talar med människor som drabbas är det faktiskt inte ett skämt. Nästa svar från arbetsmarknadsministern är samma svar som vi hört i flera veckor, att varsel inte är något farligt. Varsel är ingenting att oroa sig för. Det är viktigt att framhålla. Det stod också statsministern och sade här i kammaren i torsdags. Varsel är väl inga problem. Bekymret är att när jag träffar människor ute på svenska och skaraborgska arbetsplatser som är varslade delar de inte arbetsmarknadsministerns eller statsministerns uppfattning. De anser att varsel är ett jättestort problem. Sverige står väl rustat för att hantera varslen, säger arbetsmarknadsministern i svaret. Det är just det som människor funderar över. Finns det någonting att erbjuda till exempel skaraborgarna? Jag ställde den frågan i interpellationen. Bortsett från att arbetsmarknadsministern negligerar hela problemställningen, hävdar att det möjligen finns signaler på att högkonjunkturen avmattats lite grann och att varsel inte är något problem finns det inget som helst svar i interpellationssvaret till de oroliga människor som inte tycker att varsel är problemfritt. Jag hörde här att arbetsmarknadsministern i den tidigare debatten använde de 1,5 miljarderna en gång till. Som tur var slapp jag dem i mitt interpellationssvar. Annars är det väl de mest återanvända 1,5 miljarder som någon gång har funnits. De har nu återanvänts vecka efter vecka, dag efter dag. Tydligen har man inte använt en krona, eftersom det inte händer någonting med dem. När året är slut kommer det väl fortfarande att finnas 1,5 miljarder. Då är de pengarna bortspelade och aldrig använda. Det är precis det jag har misstänkt hela tiden. Nej, arbetsmarknadsministern, nu kräver inte bara jag utan alla varslade ett svar från arbetsmarknadsministern.

Herr talman! Antalet personer utan arbete i Örebro län har stigit de senaste månaderna precis som i andra län i landet. Det är mörkt i Örebro län. Det har en svagare arbetsmarknad än riksgenomsnittet. Effekterna av regeringens nedskärningar av arbetsmarknadsutbildningar och vuxenutbildning blir därmed tydligare i dag än för två år sedan. Arbetsförmedlingen måste få utökade resurser och möjligheter att stödja de personer som nu riskerar att gå ut i arbetslöshet och som behöver hjälp att skaffa sig en kompetens eller vidareutbildning. Behoven av kompetensutveckling och utbildning är stora i hela landet och inte minst i Örebro län. För den arbetslöse handlar det om rätten att få ett nytt arbete. För samhället handlar det om att lyhört tillgodose efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Investeringar från samhällets sida behöver tidigareläggas för att skapa fler arbetstillfällen. Det lokala näringslivet behöver hjälp och stöd för att genomföra en omstrukturering. Herr talman! Det är lätt att tala om arbetslinjen under högkonjunktur. Men det är betydligt svårare att hålla den linjen när konjunkturen viker. En rapport som Arbetsförmedlingen har gjort visar att de arbetssökande är mycket aktiva. Problemet är att de saknar den utbildning och kompetens som krävs för att ta de lediga jobb som finns. Samhället fungerar inte när man från politikens sida avvecklar insatser för att ge yrkesutbildning och vidareutbildning till de arbetslösa. Det är kortsiktigt och farligt att inte ta hänsyn till människors rätt att försörja sig genom eget arbete. Det är cyniskt att inte ta hänsyn till människors kraft och vilja att delta i samhällsutvecklingen och samhällsbyggandet. Vi kan inte blunda för att vårt land också är på väg in i en mycket allvarlig ekonomisk kris. Forskningspropositionen som regeringen nyligen lade fram betyder mindre resurser till Örebro universitet. För Örebro universitet och Universitetssjukhuset föreligger få expansionsmöjligheter som kan kompensera länets tillbakagång som industri- och tillverkningsregion. Vi kan inte ha en regering som passivt tittar på medan varslen och arbetslösheten ökar för varje dag. Regeringen måste agera aktivt och resolut möta varsel och arbetslöshet innan effekterna blir förödande och slår ut hela landet. Vi vill se ett jobb- och stimulanspaket utformas med en gång. Det ska vara av den storlek som krävs för att få hjulen i ekonomin att återigen börja rulla. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Vilka åtgärder tänker arbetsmarknadsministern vidta för att så snabbt som möjligt lindra effekterna av den ökande arbetslösheten i framför allt utsatta regioner som till exempel Örebro län?

Herr talman! Festen är över nu, arbetsmarknadsministern. Ni tog över ett land väl rustat i en högkonjunktur. Ni hade ett glädjerus och festade på. Ni sprätte ut pengarna och bjöd till höger och vänster under festen. Ni såg till att högavlönade fick sänkt skatt och att ni inte var väl rustade för den lågkonjunktur som alltid kommer efter en högkonjunktur. Festen är över nu. Det är baksmällan som är här. Nu gäller det att se till att ge trygghet till människorna och se till att vi får ett bra företagsklimat igen i Sverige och en trygghet för dem som går ut i arbetslöshet. Ni har påstått att ni har en politik för jobb. Nu visar det sig att det är en bluff. Ni har levt på högkonjunkturen de första två åren. Den visade sig gå på ganska bra redan under vårt senaste år vid regeringsmakten. Nu är det andra tider. Då kan man inte fortsätta att påstå: Om vi bara ser till att människor blir fattigare hittar de säkert ett jobb. Ni kan inte säga det längre rakt i ansiktet på de varslade Volvoarbetarna i Skövde, där jag kommer ifrån. Man kan inte säga till tidaholmarna och människorna som bor i Hällekis eller i Falköping: Om ni bara blir fattiga nog så att det blir större skillnad, som arbetsmarknadsministern sade, hittar ni säkert ett jobb. Det är inte rätt mot dem som nu är varslade. Dessutom har vi många andra i Skaraborg förutom dem som Patrik Björck tidigare räknade upp. Vi har många småföretag. De behöver inte visa i statistiken om de varslar färre än fem personer. Byggsektorn behöver inte visa i statistiken om de varslar färre än 20 personer. Med andra ord syns inte detta ännu. Byggsektorn kommer att drabbas ännu värre under nästa år. Det gäller att se till att dessa människor får en bra trygghet och att de har en omställning. I går hade vi fullmäktige i Skövde. På grund av det läge vi är i nu hade vi en särskild session i fullmäktige där Arbetsförmedlingen var med och informerade om alla de varslade. Det är 3 000 varslade i östra Skaraborg. Utöver det finns de visstidsanställda som får gå direkt från arbetet och de som redan nu är arbetslösa. De varslade blir inte arbetslösa förrän kanske om ett halvår. Arbetsförmedlingen sade att det är ett mycket tufft läge. Vi behöver mer resurser, sade Arbetsförmedlingens representant. Det bildas timslånga köer trots att vi gör så gott vi kan. Vi behöver mer resurser. Utöver att vi ska hjälpa dem som skrivs in, sade Arbetsförmedlingen till oss i går, måste vi också se till att vi får någonting att erbjuda dem. Det behövs mer yrkesutbildningar, arbetsmarknadsutbildningar och komvux. Kommunchefen i Skövde sade i går att det behövs ett dubbelpaket. Det räcker alltså inte med de aviserade paket som finns i dag. Det behövs både ersättning och trygghet för dem som går ut i arbetslöshet, och det behövs mer för att utbilda människorna. Om man satsar på komvux måste man dels satsa på komvuxutbildningar, dels se till att det finns försörjning för dem som kommer att gå på utbildningarna. Det behövs ett dubbelpaket. Det är inte det enda som behövs. Det behövs en rad åtgärder för att se till att alla dessa människor får möjlighet att komma tillbaka till ett arbete så snart som möjligt. Festen är över. Det har visat sig att er jobbpolitik är en bluff.

Herr talman! Monica Green kan inte ha det lätt med statistiken. "Festen är över." 170 000 personer har sedan valet lämnat utanförskapet, kommit tillbaka i arbete, fått en lön att leva på, en framtid att se fram emot, blivit skattebetalare i stället för något annat. Det är det som har lett till att vi har en av de starkaste statsfinanserna i Europa när vi nu går in i det dystra läget som en följd av finanskrisen. Aldrig någonsin tidigare har så många arbetat som vid mitten av det här året i Sverige. Det är bara ett exempel. Det här är en bra utgångspunkt när vi nu drabbas av konsekvenserna av den internationella finanskrisen. Men det väljer naturligtvis Monica Green att bortse från. Låt mig med detta sagt konstatera att det naturligtvis är ett allvarligt läge. Det är klart att vi står inför ett tufft och dystert 2009. Det är väl därför det är så bra att den svenska statsbudgeten är den näst mest expansiva i hela Europa. 32 miljarder kommer att finnas den 1 januari 2009 för att investera dels i utökad köpkraft hos hushållen, dels i utbildning, forskning och utveckling samt infrastruktur. Det är precis det som är den rätta medicinen när det blåser snålt runt knutarna. Mot detta ställer Socialdemokraterna sitt så kallade jobbpaket, som Eva-Lena Jansson tog upp. Det leder till 2 000-3 000 jobb på lång sikt. Det är i själva verket ett arbetslöshetspaket som Socialdemokraterna totalt sett har presenterat. Det ska bli dubbelt så dyrt att anställa personer under 26. Jag kan be Monica Green när hon åker till Volvo i Skövde att förklara för Metallarna på Volvo varför det ska bli dubbelt så dyrt att ha dem som är under 26 anställda. Det vore en bra idé om Monica Green kunde förklara det. Hon har inte förklarat det i dag. Monica Green säger bland annat att det behövs mer utbildningar. Vad bra - eftersom det den 1 januari, när budgeten träder i kraft, kommer 2 nya miljarder just för den typen av utbildningar som Monica Green efterlyser. För att inte upprepa den debatt som vi hade alldeles nyss, och den debatt som vi har haft flera gånger tidigare, kan jag sammanfatta med att det finns två vägar att välja mellan. En väg är Europas näst mest expansiva budget, som innehåller en lång rad åtgärder för att skapa förutsättningar för nya jobb, där det också finns resurser i Arbetsförmedlingen och det finns resurser i de olika omställnings- och trygghetsavtal som finns. När vi pratade om Europeiska socialfonden i något av de tidigare inläggen konstaterade jag att det är fråga om 14 miljarder på sju år. Det finns 1 miljard omedelbart redo att söka i Västra Götaland för att genomföra olika omställnings- eller vidareutbildningsprogram. Allt det går att använda i dag - nu, här. Problemet som vi alla lever med är att när det sker varsel känner vi bara till volymen. Sedan vidtar en förhandling där man upprättar turordningskretsar, turordningslistor och annat. Det är först under kommande veckor som de som har blivit varslade i Göteborg får veta vilka det är som kommer att tvingas lämna. Det är först då som Arbetsförmedlingen kommer att kunna möta de enskilda personerna med den 1 ½ miljard som finns redo just nu. Mot allt detta står det gamla vanliga, det vill säga 70 miljarder i skattechock, indragen köpkraft för hushållen när vi går ned i en lågkonjunktur och dubbelt så dyrt att anställa ungdomar. Förklara för mig hur det går ihop.

Herr talman! Jag fick inget svar nu heller, men svaret är väl det jag antog det skulle bli, det vill säga att regeringen gör ingenting. Jag är fascinerad över hur man kan ignorera något som hela Europa ser framför sig. Det ena landet efter det andra agerar, och den svenska regeringen säger att det inte är så allvarligt. Arbetsförmedlingens chef i Örebro sade för en månad sedan att om situationen förvärras kan det inte uteslutas att det behövs extra pengar till personal och programresurser. Det har hänt lite sedan den 30 oktober. Det har kommit ganska många varsel. Jag har inte nämnt Skanskas varsel i dag. Jag vet inte om arbetsmarknadsministern är uppdaterad på det. Det är fråga om 3 500 varav 2 000 i Sverige. Stoneridge var också nytt i dag. Det var 50 personer. Korsnäs i Frövi glömde jag nämna. Det var i förra veckan. Men det kommer fler på papperssidan. Det kommer också fler varsel inom kommuner, landsting och stat. Det kan vi vara ganska säkra på. Värmlands landsting kommer att säga upp 500 personer. Det gör man inte för att man vill eller för att det inte finns ett vårdbehov utan för att det saknas pengar. Det kommer att saknas mer pengar när människor blir arbetslösa. Då är det jätteviktigt att det framgår att regeringen vill göra något. Jag upplever att man inte gör något. Man säger bara att det är fråga om varsel och att man inte vet hur många som kommer att bli arbetslösa och därför ska man avvakta. Vårt jobbpaket innehåller faktiskt en del saker som Lars Calmfors, någon typ av rådgivare till regeringen, säger är jätteviktiga, till exempel barnbidragshöjningar, satsningar på programresurser - massor med expansiva åtgärder. Till det säger regeringen att det inte behöver göras något. Maud Olofsson säger att det inte behövs några nya pengar. Tvärtom anser hon att fler möten ska ordnas där kommuner och landsting får vara med och dra sitt strå till stacken. Sedan hänvisar man till fonderna. Jag tycker att det är bra att många människor gör något. Det jag efterfrågar, herr talman, är vad regeringen ska göra. Jag pekade i min interpellation på vad Konjunkturinstitutet tog upp den 29 oktober. Konjunkturinstitutet spår en kraftigt stigande arbetslöshet: Anställningsplanerna i Konjunkturbarometern tyder på att sysselsättningen fortsätter att minska det fjärde kvartalet 2008. Varsel och färre nyanmälda platser tyder också på minskad sysselsättning. Konjunkturinstitutet säger att den arbetslöshet som regeringen förutspådde i sin budgetprognos den 22 september 2008 är överspelad. Den är liksom redan borta. Det blir sämre tider, säger Konjunkturinstitutet. Jag vill inte låta som någon dysterkvist. Jag tycker att det är viktigt att man gör något så att man kan ingjuta mod i människor men också i företagen så att de säger att det här kommer att vända. Men då är det viktigt att arbetskraften är rustad för att ta de jobb som kommer då. När dessa varsel sker kan man se andra effekter på arbetsplatser. Allt fler tar med sig matlåda. Allt färre går ut på restauranger. Allt färre törs handla. Vi ser effekterna inom handeln snabbt. Där kommer också att ske någonting lite längre fram. Då är det, herr talman, lite oansvarigt av regeringen att säga att den budget som planerades under sommaren och som lades fram räcker och att man inte behöver göra någonting. Det är jättekonstigt.

Herr talman! Nu började arbetsmarknadsministern sitt svar med att åter beskriva situationen som alldeles fantastiskt fin. X personer har lämnat utanförskapet, och x personer är sysselsatta och så vidare. Sedan kommer någon sorts eftertankens kranka blekhet på slutet, och arbetsmarknadsministern inser att det kanske blir lite tufft och dystert i alla fall 2009. Som svar på det refererar man till en helt överspelad budget. Det var en budget som skrevs och totades ihop långt innan arbetsmarknadsministern över huvud taget hade någon som helst uppfattning om hur det skulle se ut i oktober och november i Sverige - inte bara i Skaraborg utan också i Örebro och Blekinge och vart än man vänder sig i världen. Jag tror och hoppas att det är sista gången vi har en sådan här debatt. Jag är helt övertygad, hundraprocentigt, om att regeringen kommer att tvingas att backa, att backa från sin fullständigt orealistiska inställning till svensk arbetsmarknad. Man kommer att släpas, motvilligt och sprattlande, in i verkligheten. Man kommer så småningom att göra någonting. Man kommer troligen att göra det för sent, alldeles för lite och felaktigt, men man kommer att tvingas att försöka ta sig ut ur den återvändsgränd som man har backat in i. Verkligheten kommer att släpa ut regeringen. Om vi i oppositionen inte lyckas kommer verkligheten att lyckas med det. Två olika vägar pratade arbetsmarknadsministern om att det fanns och att den här debatten visar på. Ja, vår väg är väldigt tydlig. Vi har insett läget, och vi har sett vilka åtgärder som behöver vidtas. Precis som Eva-Lena Jansson säger har vi stöd bland annat i regeringens innersta rådgivarkretsar för våra åtgärder. Men vilken väg är det regeringen går? Ja, än så länge ingen. Man hänvisar till sin raserade a-kassa - det är den viktigaste arbetsmarknadspolitiska reform som arbetsmarknadsministern har gjort. Man hänvisar till sina jobbskatteavdrag - det är den viktigaste arbetsmarknadspolitiska reform som regeringen har gjort. Detta har ju visat sig inte fungera. Det är ett fiasko. Det har inte lett till någonting. Det leder oss rakt ned i en djup lågkonjunktur. I fråga om de här varslen, som dessutom inte skulle vara särskilt farliga, har det nu visat sig att varseltiderna mer eller mindre har blivit överspelade i och med att man delar ut en massa dispenser på mer eller mindre goda grunder. Varseltiderna spelas faktiskt bort från arbetsmarknaden. Men bortsett från det: När regeringen så småningom kommer, vilket jag förutsätter, att börja agera skulle det ändå vara spännande att se om vi kunde få någon liten antydan från arbetsmarknadsministern om vad det är man kan tänka sig att göra. Man har ju sagt att man inte tror på utbildning - det fungerar inte. Vad är det då man skulle göra? Branschprogram tror man inte på - det vill man inte ha att göra med. Skattepengar får man inte använda - det fungerar inte. Vad är det man ska försöka ha med sig när man så småningom backar ut ur den här återvändsgränden? Skulle arbetsmarknadsministern kunna vara lite visionär och ge oss något litet hum om vad han skulle ha föreslagit om han hade suttit i en regering i ett land som befann sig i en djup lågkonjunktur och där massor av människor blev arbetslösa? Vad skulle man då ha gjort? Jag förstår att arbetsmarknadsministern ännu inte ser det läget, men om vi leker med tanken att vi hade varit där, vad hade han då föreslagit?

Herr talman! Nu är verkligheten sådan att varslen ökar för varje dag och oron stiger bland folket. Arbetsmarknadsministern pratar om att vi socialdemokrater vill chockhöja skatterna. Jag kan bara säga till arbetsmarknadsministern och den borgerliga regeringen att med den politik som de driver kommer det definitivt inte att finnas vare sig Volvoproduktion eller Saabproduktion i det här landet. Jag vet inte om den borgerliga regeringen vill ha fordonsindustri kvar i Sverige. Både Arbetsförmedlingen och näringslivet är överraskade över siffrorna när det gäller varsel. Det är inte bara industrin som drabbas i dag, utan lågkonjunkturen gör att även tjänstemän och småföretag drabbas i hela landet, bland annat hos oss i Örebro län. Först drabbas industrin och sedan leverantörerna. Vi får effekter som också kommer att drabba handeln och servicesektorn, och det är väldigt allvarligt för hela landet. De som har anställning via bemanningsföretagen får lämna arbetsmarknaden först eftersom de flesta av dem har tillfälliga anställningar. Det är ofta ungdomar som får gå först. Ungdomar som behöver arbetslivserfarenhet kommer att förlora fotfäste på arbetsmarknaden. Det krävs en sammanhållen politik som motverkar att fler blir varslade och arbetslösa. Fler och fler av prognosmakarna målar den svenska ekonomin i allt mörkare färger. Konjunkturinstitutet räknar med recession nästa år. Det är inte Socialdemokraternas prognos, utan det är Konjunkturinstitutet som har kommit fram till den slutsatsen. Herr talman! Jag står inte bara här och debatterar i kammaren, utan jag vill att arbetsmarknadsministern åtminstone ger klart besked till alla dem som har blivit varslade hos oss i Örebro län, i Örebro kommun, i Hallsberg, Lindesberg, Ljusnarsberg, Kopparberg, Nora och Karlskoga. Vad är det för recept som arbetsmarknadsministern kommer att ge dem för att göra dem trygga?

Herr talman! Jag sade tidigare att festen är slut och tårtan är uppäten, och det är dags att kavla upp ärmarna och börja jobba nu. Det är lätt att styra ett land i högkonjunktur, och regeringen tog över i högkonjunktur. Ni trodde ett tag, arbetsmarknadsministern, att det var er egen politik som ledde till jobb. Sven Otto Littorin försöker här i några inlägg säga att det ändå var deras politik som gav jobb, men det är inte längre någon som tror på det. När jag lyssnade på föredragningen på fullmäktige i Skövde i går var det ingen som längre hänvisade till att det var någon borgerlig politik som hade lett till jobb under era första två år, utan det var en högkonjunktur vi hade. Efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur, och man ska egentligen se till att man bäddar för de dåliga åren när man har bra år. Men det glömde den borgerliga regeringen i sin yra över att det var så roligt att ha vunnit valet, och man satte sprätt på pengarna. Nu gäller det att se till att det finns en politik som sätter människor i arbete. Anders Borg reviderade sin egen prognos förra veckan och sade att det kan bli 9-10 procents arbetslöshet. Det är alltså inte bara varslade människor. Det blir en arbetslöshet på 9-10 procent, och de människorna måste få möjlighet att komma tillbaka till ett arbete. Kommunerna är inte rustade just nu för att ta emot fler människor med försörjningsstöd. Även de har byggt sina budgetar på högkonjunktur. De behöver snabbt ha mer pengar. De kommer att få sämre möjligheter att ta emot dem som behöver gå utbildningar. De behöver ökat statligt stöd. Vi har väckt inte bara en krispaketsmotion med en mängd kraftfulla åtgärder. Vi har också väckt en budgetmotion, tre veckor efter att ni väckte er motion i höstas, med kraftfulla åtgärder för hur vi ska få i gång ekonomin igen och se till att vi får fart på industrin och ökar tryggheten för dem som mister arbetet.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern! Det är intressant att föra den här debatten. Under debatten de senaste veckorna har det slagit mig att det finns en norm som gäller, och det är socialdemokratisk politik. Allt som sker utanför den normen är ingenting och är passivt. Det är väldigt starka ord. Ibland tror jag inte att socialdemokrater lyssnar på regeringen. Eller också är det bara så att normen är så stark att om man inte gör precis som just de här socialdemokraterna tycker i den tiden, med just det antalet utbildningsplatser och att just så ska man använda medlen gör man ingenting. Ordet häpnadsväckande används, och jag tycker att det är häpnadsväckande. Bilden är allvarlig. Låt mig säga det. Jag har varit i Örebro län och besökt företag. Jag har varit på Volvo i Hallsberg. Bilden är dyster. Men samtidigt finns det många fler bilder. Det finns en bild från ett företag jag besökte i Lindesberg i går. De kommer att öka sin omsättning med 20 procent nästa år, och de är i stort behov av arbetskraft. Det är bra att Socialdemokraterna besöker Arbetsförmedlingen i Örebro. Det gör jag ganska ofta för att lyssna och höra hur landet ligger. Då är det två bilder. Det är den dystra bilden, som vi vet om, av att vi går in i allvarliga tider. Vi är där, och det kommer antagligen att bli betydligt värre. Men det finns också en annan bild som är viktig att visa. Eva-Lena Jansson vill inte vara en dysterkvist. Nej, men då tycker jag att det är viktigt att visa den andra bilden. Ungdomsarbetslösheten i Örebro slår rekord - med all time low ! Den har aldrig varit så låg i Örebro någonsin. Och det är nu när Socialdemokraterna inte har makten i Örebro och inte har makten i riket. Det är också en viktig bild att visa. Vad gör regeringen då i Örebro län? Jo, vi har två ypperliga samordningsmän som regeringen har tillsatt. Har Socialdemokraterna här i kammaren ingen tilltro till dem? I nästa vecka kommer ett stort möte, en kraftsamling, att äga rum. Där samlas alla krafter för att se hur man ska möta krisen i Örebro. Då är frågan: Är det bara arbetsmarknadspolitik och mer resurser till Arbetsförmedlingen som behövs? Återigen måste jag fråga: Har ledamöterna i kammaren lyssnat på att det faktiskt finns 1,5 miljarder, och de pengarna har inte använts. Arbetsförmedlingschefen sade på Tvärsnytt i går, efter Eva-Lena Janssons besök, att det finns två spår. Man jobbar med de företag som nu anställer - det sker faktiskt fortfarande ganska mycket av det - samtidigt som man jobbar med spåret att se till att de som varslas får rätt hjälp. Jag undrar om det som Eva-Lena Jansson sade fortfarande gäller. Uppfattar du det som att det just nu är kris på Arbetsförmedlingen i Örebro? Jag uppfattar att så inte är fallet. Jag tycker att det är viktigt att se att normen inte är socialdemokratisk politik, tack och lov. Jag litar på att den här regeringen kommer att göra det som behövs i krisen, även om det inte blir exakt den dag och den tidpunkt som Socialdemokraterna vill. Med detta vill jag säga att det finns många bilder i Örebro län. Det finns en väldigt dyster bild, men det finns också en bild av företag som anställer. Jag besökte ett sådant senast i går.

Herr talman! Kronoberg, Jönköping, Kalmar, Halland, Örebro, Västra Götaland, Skåne, Blekinge med flera - det är drabbade län, och listan kan tyvärr göras väldigt lång. I mitt hemlän Blekinge är det oerhört många som har drabbats av varsel. I oktober varslades 619 och i november 805. Det ger över 1 400 varslade i länet på mindre än två månader. Antalet nyanmälda jobb i Blekinge har dessutom minskat med över 40 procent i jämförelse med samma period förra året, och antalet sökande som har fått jobb följer tyvärr samma trend. Tyvärr har vi inte all time low i Blekinge vad gäller ungdomsarbetslösheten. Den har ökat, och färre har fått jobb. A-kassan har kraftigt försämrats. Man har dragit in utbildningar som skulle ha kunnat mildra, och vi har fått vaga utfästelser om åtgärder från regeringen. Det är bara varsel, varsel och varsel. Det har hörts från regeringshåll alldeles för många gånger, tyvärr. Varslen börjar snart bli rena uppsägningar, och då är verkligheten här. Vad ska vi då säga? Regeringsföreträdare har så sent som för två veckor sedan medgivit att det ekonomiska läget är allvarligt, men man anser samtidigt att det inte behövs några större statliga insatser för att möta de ökande varslen. Arbetsmarknadsministern väljer att envist hålla sig kvar vid den beskrivning och kartbild som var aktuell när budgeten presenterades i stället för att se sig omkring och se hur terrängen ser ut i verkligheten. Om arbetsmarknadsministern hade gjort det hade han förmodligen upptäckt att Sverige befinner sig i en jobbkris. Det är en kris som faktiskt behöver hanteras för att inte förvärras ytterligare. Det finns hushåll i Sverige med försämrad a-kassa - en urholkad a-kassa - och familjer, framför allt i Blekinge, som sannolikt blir drabbade, där båda två har varslats och förmodligen kommer att bli avskedade, båda från samma arbetsplats. Vad säger vi då? Det är bara varsel, varsel och varsel. Har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin någon klar bedömning av hur många av Sveriges i oktober-november 33 890 varslade som kommer att möta en dyster arbetslöshet? Om vi kunde få en sådan bedömning vore jag tacksam. Hur många av dessa kan räkna med att få den borgerligt försämrade a-kasseersättningen? Det handlar om dem som har varit på Volvo, Finnveden i Blekinge, Titanex i Sölvesborg, Dynapac i Karlskrona med flera. Jag tror faktiskt att svenska folket genomskådar arbetsmarknadsministerns och regeringens retorik i den här frågan.

Herr talman! Man får väl tacka Elisabeth Svantesson för att hon deltar i debatten eftersom arbetsmarknadsminister Littorin har tröttnat på den. För en vecka sedan sade Anders Borg att han av Maud Olofsson hade hört att Volvo har problem. Vad vi nu försöker göra är att uppmärksamma Sven Otto Littorin och övriga regeringen på att det är fler som har problem i Sverige. I går träffade jag en arbetsförmedlare. Jag har besökt Arbetsförmedlingen inte bara i november; jag försöker ha kontinuerlig kontakt med dem i Örebro län. Hon sade: Vi har aldrig haft så få reella verktyg att använda som nu. Samtidigt pekar Elisabeth Svantesson på en positiv sak, nämligen att ungdomsarbetslösheten har sjunkit. Det stämmer, och det är jättebra. Låt oss också uppmärksamma hur rekordmånga ungdomar som är inskrivna i jobbgarantin - alltså detta som kallas garanti men som inte är en garanti för jobb. Jag får höra en hel del om den passivitet ungdomar upplever i jobbgarantin. Jag har pratat med långtidsarbetslösa som nu är inskrivna i jobb- och aktivitetsgarantin och som inte vet vad som kommer att ske med dem när de blir utskrivna. De är jätteoroade. När vi pratar om varsel riskerar vi att glömma dem som redan står utan jobb. Vad jag försöker säga nu är att jag tycker att Arbetsförmedlingens resurser måste satsas på dem, men det kommer andra, nya, som också behöver få satsningar, utbildningar och som behöver kunna stärkas för att gå vidare i jobb. Om inte de får satsningar kommer man att ta från någon annan. Det räcker inte med en budget som är utspelad sedan den 22 september. Det har hänt så mycket att hälften skulle ha varit nog. Då behöver vi se att regeringen agerar. Vi har lagt fram ett jobbpaket som jag tycker är bra. Det är inte säkert att det heller är tillräckligt, men vi försöker visa att vi tar ansvar. Att då regeringen, som faktiskt regerar, inte tar ansvar är häpnadsväckande, herr talman!

Herr talman! Först vill jag kommentera det Elisabeth Svantesson sade om att vi sossar inte lyssnar och att socialdemokratin är norm. På det första svarar jag nej, det är inte sant. På den andra svarar jag ja, det är sant. Socialdemokratin är norm. Det är ju så svenska folket vill ha det. Att vi sossar inte lyssnar var ett lite knepigt påstående, för sedan gick Elisabeth Svantesson vidare och sade att vi inte ser vad regeringen gör och att det skulle vara ett tecken på att vi inte lyssnar. Sen fortsätter hon att beskriva att det går så jättebra, att alla företag i Örebro bara anställer hela tiden och att ungdomsarbetslösheten är så låg. Då blir det logiskt: Då är det väl självklart att regeringen inte gör något, för det finns ju inget problem! Regeringen ser inte problemen. Det är därför regeringen inte gör något. Sedan tog hon upp att det finns 1 ½ miljard. Det är galten Särimner som slaktas varje kväll och står upp på benen orörd nästa morgon. Vi får väl se den på Sylvester, den 31 december. Då finns fortfarande denna 1 ½ miljard, och man har inte använt en enda krona. Det är ju det vi kritiserar. Den här interpellationsdebatten var ju tänkt att hållas med arbetsmarknadsministern. Jag får säga att jag tycker att det är sorgligt att han inte deltar. Jag kan förstå om arbetsmarknadsministern inte alltid delar våra uppfattningar, men människorna ute i Sverige, i Skaraborg, på Volvo, på Paroc, på Arkivator, på IAC i Tidaholm kräver svar och besked. De står faktiskt i en verklighet där de funderar på om de ska klara av amorteringar på huset, hur de ska klara av att fira jul, hur de ska svara på barnens frågor. De kan inte lämna talarstolen. De kan inte gå från sina barn. De kan inte gå från banken och säga: Jag vägrar att lyssna och svara. Arbetsmarknadsministern har det privilegiet, men jag tycker att det är ett väldigt illa valt tillfälle att utnyttja det.

Herr talman! Först vill jag kommentera det Elisabeth Svantesson sade om att vi sossar inte lyssnar och att socialdemokratin är norm. På det första svarar jag nej, det är inte sant. På den andra svarar jag ja, det är sant. Socialdemokratin är norm. Det är ju så svenska folket vill ha det. Att vi sossar inte lyssnar var ett lite knepigt påstående, för sedan gick Elisabeth Svantesson vidare och sade att vi inte ser vad regeringen gör och att det skulle vara ett tecken på att vi inte lyssnar. Sen fortsätter hon att beskriva att det går så jättebra, att alla företag i Örebro bara anställer hela tiden och att ungdomsarbetslösheten är så låg. Då blir det logiskt: Då är det väl självklart att regeringen inte gör något, för det finns ju inget problem! Regeringen ser inte problemen. Det är därför regeringen inte gör något. Sedan tog hon upp att det finns 1 ½ miljard. Det är galten Särimner som slaktas varje kväll och står upp på benen orörd nästa morgon. Vi får väl se den på Sylvester, den 31 december. Då finns fortfarande denna 1 ½ miljard, och man har inte använt en enda krona. Det är ju det vi kritiserar. Den här interpellationsdebatten var ju tänkt att hållas med arbetsmarknadsministern. Jag får säga att jag tycker att det är sorgligt att han inte deltar. Jag kan förstå om arbetsmarknadsministern inte alltid delar våra uppfattningar, men människorna ute i Sverige, i Skaraborg, på Volvo, på Paroc, på Arkivator, på IAC i Tidaholm kräver svar och besked. De står faktiskt i en verklighet där de funderar på om de ska klara av amorteringar på huset, hur de ska klara av att fira jul, hur de ska svara på barnens frågor. De kan inte lämna talarstolen. De kan inte gå från sina barn. De kan inte gå från banken och säga: Jag vägrar att lyssna och svara. Arbetsmarknadsministern har det privilegiet, men jag tycker att det är ett väldigt illa valt tillfälle att utnyttja det.

Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Än en gång lät Patrik Björck faktiskt bli att lyssna. Jag säger att läget är mycket allvarligt i Örebro län, men det finns också fler bilder som vi kan beskriva. Det är viktigt för människor att se. Om man lyssnar på Patrik Björck tror man inte att det finns ett enda jobb i Sverige just nu, men det finns det faktiskt. Jag tycker att även Patrik Björck har ett ansvar för att beskriva den verkligheten. Än en gång är Patrik Björck väldigt raljant över 1,5 miljarder. De pengarna kommer att göra väldigt stor nytta för många av dem som blir varslade. Det kommer de att göra. Men man väljer att lyssna på det man vill. Jag skulle avslutningsvis bara vilja säga att den här normen är intressant. När man inte gör precis som Patrik Björck och Eva-Lena Jansson nu vill gör man ingenting. Man är passiv. Eva-Lena Jansson uttalade sig i Tvärsnytt i går - nu har jag verkligen lyssnat på det här flera gånger för att det ska bli riktigt. När reportern frågade vad hon förväntade sig för svar av ministern i dag sade hon: Egentligen har jag inga förväntningar därför att han har stått och sagt att det här inte är någon speciellt stor fråga. Det är nog så Eva-Lena Jansson uppfattar detta, eftersom hon säger det till Örebro läns tv-tittare. Jag menar att arbetsmarknadsministern och regeringen tycker att det här är en viktig fråga. Men än en gång gör man inte på samma sätt som Socialdemokraterna vill. Det är en stark budget med ett tydligt fokus på yrkesutbildning. Det är en tydlig fokusering på infrastruktursatsningar - de har aldrig varit så stora. Det är en tydlig fokusering på forskning. Det här är helt enkelt en stark reformbudget. Jag är övertygad om att det kommer att behövas mer. Jag är också övertygad om att den här regeringen förmår att göra mer i den tid det behövs. Men som riksbankschefen sade för ett tag sedan: Hostmedicin ska man ta när man är förkyld. Nu finns det resurser för att göra saker. När det blir ännu starkare kris är det viktigt att det kommer att behöva sättas in resurser. Det tror jag kan behövas. Men jag litar fullt och fast på finansministern och arbetsmarknadsministern och hela regeringen i denna fråga.

Fru talman! Jag kan bara beklaga att vi miste en omgång replikskiften med statsrådet, men det är väl så det är. Han väljer att inte svara, och det är hans fulla rätt. Jag hoppas bara att det är ett tecken på att arbetsmarknadsministern inte har gett upp. Det skulle nämligen vara oerhört sorgligt för det svenska folket, som faktiskt är drabbat. Jag tror att de vill ha svar på alla frågor, mina också. De är faktiskt drabbade. Jag ska upprepa det jag sade tidigare för att förtydliga det, för i varje fall jag kände att vi inte fick något bra debattklimat när ministern valde att avstå. Är det så att det bara kommer att vara varsel, eller finns det någon antydan till att vi ska slippa se de här uppsägningarna? Det är egentligen det som jag tror att många vill veta. Jag nämnde några orter, och jag nämnde några företag. Tänk på alla dem! Jag vet inte om antalet drabbade kommer att komma upp i 90 000 under året. Den siffran är osäker, men det är ett stort antal, och jag är övertygad om att de vill ha ett svar på frågan varför de blir drabbade när deras a-kassa är så urholkad som den kan bli. Det står så här i det svar som ministern gav till Eva-Lena Jansson och Patrik Björck: Vår politik bygger på att det ska vara mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare för arbetsgivare att anställa med mera. Det ska vara mer lönsamt att arbeta. Men, arbetsmarknadsministern, om antalet nyanmälda jobb minskar och vi för vår del i Blekinge inte får bukt med ungdomsarbetslösheten undrar jag: Hur kommer ett sådant svar att hjälpa dem?