Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja volymerna, utöver gällande överenskommelser, när det gäller antalet värnpliktiga.

Värnplikten utgör grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning och är en förutsättning för att upprätthålla ett försvar dimensionerat för att kunna försvara Sverige och våra allierade mot ett väpnat angrepp.

Krigsorganisationen ska enligt 2024 års försvarsbeslut medföra ett behov av personalförstärkningar. Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms 2035 uppgå till cirka 130 000 plus reserver. Krigsorganisationen förväntas då vara personellt uppfylld.

Försvarsmakten bedömer att 12 000 grundutbildade värnpliktiga per år från 2032 är tillräckligt för att försörja den beslutade krigsorganisationen med värnpliktiga. Genomförandet av försvarsbeslutet 2024 utgör fortsatt grunden för Försvarsmaktens förmågeutveckling.

Plikt- och prövningsverket kommer att ta ut nära 10 000 värnpliktiga inför grundutbildningen 2027/28. Det innebär att målet att grundutbildningsvolymen ska uppgå till minst 10 000 värnpliktiga senast 2030, som framgår av regeringens inriktningsbeslut för det militära försvaret, kan komma att nås väsentligt tidigare än planerat.

Försvarsmakten har utöver detta i sitt budgetunderlag för 2026 angett att myndigheten ser över möjligheten att utbilda uppemot 14 000 värnpliktiga årligen. Myndigheten har även rapporterat att kapaciteten för grundutbildning av värnpliktiga ökas under perioden 2025–2035 och att åtgärder vidtas för att effektivisera utbildningen.

Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

Enligt vår uppfattning behöver det göras mer än det vi hittills har kommit överens om. Jag förstår att försvarsministern säger att genomförandet av försvarsbeslutet 2024 fortsatt utgör grunden för Försvarsmaktens förmågeutveckling. Det är naturligt utifrån de beslut som är fattade, men nu ska en ny försvarsberedning starta inom kort.

Samtidigt har vi en förändring i säkerhetsläget inte bara i vår del av Europa utan också mer allmänt runt om i världen. De senaste veckornas turer kring Grönland belyser detta med all önskvärd tydlighet. Underrättelsetjänster har redovisat att vi inte heller ska utesluta en direkt konflikt med Ryssland inom, säg, fem år – olika tidsspann anges.

Detta gör att kraven på oss ökar. Därför bör man titta på hur man kan hitta fler möjligheter att utbilda värnpliktiga snabbare. Vårt krav är 12 000 till 2030. Jag tror att det går att genomföra. Det handlar om att man tar uppgiften på allvar och försöker lösgöra fler officerare, locka tillbaka avgångna officerare, använda reservofficerare i större utsträckning och använda tidvis anställda soldater och K-soldater för utbildning av trupp.

Det handlar också om att vi snabbt måste se till att återupprätta en del infrastruktur som logement och matsalar, kanske få till stånd ett ökat utnyttjande av övningsfält och tillhandahålla materiel och utrustning för soldaterna.

Har man en tydlig politisk vilja och är väldigt distinkt när det gäller kravbilden går sådana här saker att genomföra. Jag har naturligtvis checkat den här möjligheten med folk som jag har en relation till inom Försvarsmakten. Jag gör bedömningen att detta är möjligt om viljan finns.

Med den dimensionering som vi ska ha 2030 kommer 10 000 värnpliktiga per år att skapa en organisation som räcker för ett inledande försvar av Sverige och för att hålla nyckelområden i Sverige. Det blir svårt att ersätta förluster, och det blir svårt att hålla hela landet. Den storleken på värnpliktsutbildningen medför en begränsad uthållighet.

Om vi går upp till 12 000–15 000 per år får vi en bättre uthållighet. Vi får en reserv på 120 000–150 000. Vi kan försvara flera områden samtidigt. Vi kan stå emot längre, och vi kan rotera förband. Jag tror att man måste ha detta som ett förstahandsmål efter 10 000.

Vi har från vår sida sagt att 20 000 värnpliktiga per år är målet. Det ger en mycket större krigsorganisation. Det gör det svårt och dyrt att angripa och ockupera Sverige. Det ger oss ett territoriellt försvar av hela landet, en djupare uthållighet och en stor ersättningsförmåga. Den nivån på en organisation skulle också före krig ha en avskräckande effekt.

Man ska alltså se antalet värnpliktiga i relation till försvaret av Sverige och vilken typ av signal det ger säkerhetspolitiskt. Det är för lite med 10 000 till 2030, som vi hittills är överens om; vi måste se hur vi kan komma upp i betydligt större volymer. Ett första steg kan vara att tidigarelägga sådant som vi tidigare har sagt att vi ska klara.

Fru talman! Beträffande den allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen tror jag att det råder bred samsyn i kammaren kring huvuddragen och också kring vilka konsekvenser den medför för Försvarsmakten. Det finns breda överenskommelser kopplat till det försvarsbeslut vi tog den 17 december 2024, som alla åtta partier stod bakom, men vi har även den överenskommelse som nåddes den 19 juni kopplat till våra försvarsinvesteringsmål – att vi ska nå 3,5 procent till det militära försvaret och 1,5 procent till försvarssäkerhetsrelaterade investeringar.

När det sedan gäller personalförsörjningssystemet har vi ett bra system i en internationell jämförelse. Det är många länder som tittar på den svenska modellen. Jag har fått många besök under det gångna året. Det är också flera länder som återaktiverar eller återupptar värnplikten. Jag tänker på Tyskland och eventuellt Frankrike och Nederländerna. Styrkan är vårt blandsystem med både stående soldater och värnpliktiga, som också utgör ryggraden i försörjningen med både specialistofficerare, sjömän och gruppbefäl. Detta är en väldigt viktig grund för att vi ska komma framåt.

När det gäller volymerna måste grunden vara krigsorganisationens behov och att uppfylla det. Nu säger Försvarsmakten att man har ett behov som innebär att man grejar att utforma krigsorganisationen med 10 000 värnpliktiga till 2030 och sedan 12 000 under 2030–2032. Samtidigt har regeringen också styrt Försvarsmakten. Man bör titta på uppemot 14 000. Det är den ena delen.

Det andra jag vill säga är att Försvarsmaktens personalförsörjning också går bra. Man ligger just nu över i alla personalkategorier i Försvarsmaktens krigsorganisation. När det gäller värnpliktiga har PPV inför nästa år i uppdrag att ta ut nästan 9 500 under det här året. Jag utesluter på intet sätt att vi kan komma upp till 12 000 till 2030, givet den stora expansionen.

Det handlar också, som Peter Hultqvist är inne på, om effektiviseringen, som jag också tog upp i mitt inledande svar. Det sker nu ett arbete för effektivisering av utbildning, som regeringen har styrt. Inte minst handlar detta om erfarenheterna från kriget i Ukraina, som har visat att det ibland går att effektivisera utbildningen på kortare tid, om man lägger upp det på rätt sätt. Vi har duktiga instruktörer som har varit och utbildat ukrainarna. Man kan göra det mer komprimerat. Vi tittar också på olika alternativ med simulatorer och så vidare. Jag uppfattar att det finns en vilja inom Försvarsmakten att få upp volymerna och också effektivisera.

Peter Hultqvist är också inne på den dimension som gäller att kunna ha officerare med truppföring och det gamla grundslaget att få ska lära många. Även där arbetar Försvarsmakten intensivt med att höja sin förmåga.

Fru talman! Det är klart att man kan säga att det är krigsorganisationens behov som styr. Det blir ju så när man lägger upp det efter den planering man har kommit överens om och när Försvarsmakten beskriver hur de ser på det hela. Men man kan också säga att vi behöver utöka krigsorganisationen beroende på att situationen ser ut som den gör.

Jag ser det som positivt att försvarsministern säger att man tittar på att utbilda 14 000 värnpliktiga per år. Det är ändå en indikation på att det inte skulle vara omöjligt att nå siffran 12 000 redan år 2030.

Vi har varit överens i de förhandlingar vi har haft. Men vi kan också fundera på hur vi blir överens i nästa förhandling. Nu blir det en försvarsberedning, och vi kommer då att lyfta frågan om att försöka tidigarelägga detta med andelen värnpliktiga och också föra upp diskussionen om hur långt vi i förlängningen ska gå.

Som jag har sagt ger 12 000–15 000 värnpliktiga per år en betydligt bättre uthållighet. Det ger en annan geografisk täckning. Det ger möjlighet att försvara fler områden, och det ger möjlighet att rotera förband. Om vi så småningom når upp till 20 000 har vi en helt annan försvarsmakt. Då blir det också avskräckande innan krig utbryter. Då blir det så att säga dyrt på riktigt att försöka angripa Sverige på ett eller annat sätt.

Från tid till annan har det sagts att landkrigföring, arméförband och sådant är en historisk parentes och att det nu är andra typer av högteknologiska system som gäller. Jag kan bara konstatera att det i Ukraina återigen har bevisats att det är på marken som den avgörande striden slutligen kommer att ske.

Vår tanke kvarstår: Det är rimligt att försöka tidigarelägga att nå upp till siffran 12 000. Jag delar uppfattningen att vi i grunden har ett bra personalförsörjningssystem. Detta var något som vi tog tag i när vi kom till regeringsmakten 2014. Då hade vi en organisation som byggde på yrkessoldater, men nu har vi både värnpliktiga och yrkessoldater. Jag tror att det är en bra balans.

Den tidigare organisationen, alltså den som fanns innan värnplikten aktiverades, skulle vi ha haft problem med i dag, framför allt när det gäller att åstadkomma den numerär som krävs. På den tiden märkte vi också att det inte gick att rekrytera officerare på ett sätt som var rimligt. Vi hade haft en svår situation i dag om vi hade fortsatt med det systemet.

Vi har alltså samma uppfattning när det gäller blandsystemet, och jag är glad för att folk från andra länder kommer för att titta på detta. Vi ska ha en gemensam ambition att värna samsynen i de här frågorna. Jag tycker också att åttapartiöverenskommelsen är viktig att bibehålla. Det har varit bra att kunna prata om den i internationella sammanhang, bland annat.

Men om vi ska kunna nå en överenskommelse i den nya försvarsberedningen måste man känna att man får ett ordentligt ord med i laget. Som en konsekvens av detta att vi vill snabba upp ökningen av antalet värnpliktiga och ha en målsättning om två nya brigader efter 2030 måste man också diskutera de längre målsättningarna och hur många värnpliktiga vi ska ha.

Vi måste alltså öka steglängden ytterligare i de här frågorna. Vi har gjort mycket, men det behöver göras betydligt mer. Oppositionen är, precis som jag sa i Sälen, inget rundningsmärke utan en realitet i en uppgörelse.

Fru talman! Om det som ligger bakom oss ska vara någon vägledning inför framtiden tycker jag ändå att vi på båda sidor har visat ett givande och tagande för att komma framåt. Det var också mot bakgrund av detta som regeringen instruerade Försvarsmakten att börja titta på 14 000 värnpliktiga. Försvarsberedningen sa nämligen att detta var viktigt. Det var också ett sätt för oss att hörsamma det och skapa förutsättningar för en bred politisk samsyn när det gäller den fortsatta utformningen av personalförsörjningssystemet och även Försvarsmakten i ett bredare perspektiv.

Jag sa i mitt tal på Folk och Försvar i Sälen att krigsförbanden behöver bli både starkare och fler, det vill säga att de måste vara både personellt och materiellt uppfyllda och samövade. Det är viktigt på riktigt.

Vi kommer också att behöva fler krigsförband än vad som omfattas av det försvarsbeslut som vi tog den 17 december 2024. Det är därför vi har gett ett uppdrag till Försvarsberedningen att också väga in de militära förmågemålsättningar som vi får tillsammans med andra allierade. Vi kommer att behöva utforma vår försvarsmakt med utgångspunkten att vi är Natoallierade. Det kommer att vara styrande.

Krigsorganisationen behöver bli större, och den behöver bli starkare. Krigsorganisationen beslutas ju av riksdagen, och då är det också helt naturligt att man använder Försvarsberedningen för detta i stället för än att ha rena försvarsförhandlingar.

Låt mig säga några ord om detta med storleken på krigsorganisationen. Jag sade 130 000 plus reserver. Vad det innebär i sak är att vi har gett ett uppdrag till Försvarsmakten att titta på möjligheten att få fram ersättningsförband. Om ett kompani blir utslaget ska man ha en planering för ytterligare ett kompani som ska kunna ersätta det. Det är en lärdom från kriget i Ukraina att markstridskrafterna i vissa fall har haft skadeutfall upp till 130 000, eller upp till en tredjedel. Därför behöver Försvarsmakten också få arbeta med att skapa ersättningsförband. Vid första stridskontakten kan det ibland bli väldigt stora skadeutfall.

Detta är ett uppdrag som Försvarsmakten kommer att återkomma om i mitten av november. Jag hoppas att det kan vara en del av Försvarsberedningens arbete att också följa den dimensionen, just för att vi ska få en större uthållighet när det kommer till markstridsarenan.

Det finns naturligtvis också många uppfattningar och lärdomar mot bakgrund av kriget i Ukraina. Detta med volym och skala är definitivt en sådan. En annan är det stora inslaget av obemannade system och vikten av att kunna skydda sig mot obemannade system. Just nu är det inte ett manöverkrig i Ukraina, för man kan inte mobilisera massa på det sättet.

Vi har vidtagit åtgärder för att stärka vår förmåga när det kommer till motmedel mot telekrig. Vi har också satsat på olika obemannade system givet att den ryska militära förmågan har utvecklats mycket snabbt i det avseendet.

Detta sista var mer ett här-och-nu-perspektiv. Vi använder också läglighetsköpen till att genomföra detta.

Fru talman! Självklart måste vi ha samövade förband. Vi måste ha fler krigsförband. Det är själva grundsynen från vår sida. Det är också därför vi pekar på att vi måste ha fler brigader än vad som nu är beslutat.

Vi måste också ha territorialförsvarsförband som bland annat kan försvara de transporter som ska gå genom Sverige från exempelvis Norge eller västkusten. Det kan vara transporter som går via havet och sedan genom Sverige. Det är en brist att vi inte har åstadkommit detta hittills. Det har varit uppe i försvarsberedningarna tidigare, men det har hittills inte fått de effekter det borde få. Det är också en fråga vi bör titta på.

Utöver de förband som vi nu jobbar upp och organiserar bör vi i ökad utsträckning titta på stödförband, alltså förband som på olika sätt stöder dem som har den direkta frontuppgiften. Det är en sak att redovisa att man i formell mening har denna typ av förband, men det är en annan sak att beställa och bygga upp dem. Här har man, menar jag, en stor uppgift inom ramen för värnplikten.

Det som krävs av oss från Natos sida kommer enligt min mening att kräva fler värnpliktiga. Det kommer att kräva större arméförband. För Natointegreringen är ett ökat uttag på värnpliktssidan helt avgörande och viktigt för att nå de olika målsättningar i Natosamarbetet som redovisas.

Jag tycker att det är positivt att ministern säger att man tittar på siffran 14 000. Jag ser det som en öppning för fortsatta diskussioner i Försvarsberedningen. Sedan får vi se vad det mynnar ut i. Men jag har varit tydlig med vårt ställningstagande om 12 000 till 2030. Vi står bakom de överenskommelser som finns, men i en ny förhandling kan man föra fram nya ståndpunkter och synpunkter också.

Fru talman! Det som är avgörande när det gäller frågan om fler brigader är inte minst kostnaden. Det är en enorm skillnad mellan en mekaniserad brigad och en infanteribrigad. Man får betala någonstans mellan tre och fyra gånger så mycket, så det behöver nog specificeras om det är en mekaniserad brigad eller en infanteribrigad. Det tar också en hel del tid att bygga upp detta. Det har vissa konsekvenser för våra möjligheter att nå Natos militära förmågemålsättningar. Jag vill bara säga det rent generellt.

Den andra dimensionen handlar om att få en ökad tillgänglighet av personal. Direktutbildning av värnpliktiga är ett mycket bra instrument för detta. Vi har nu också fina resultat för dem som genomför grundutbildningen. Över 80 procent av dem rekommenderar dessutom andra ungdomar att göra värnplikten och uppfattar den som bra och utvecklande. De är alltså bra ambassadörer. Om man bygger ut värnplikten kraftigt är det klart att det är fler som inte kommer att vara motiverade att göra den, och då kan man riskera att inte få lika bra resultat. Det är krigsförbandens storlek som bör vara avgörande.

Vidare tittar vi på hur vi kan få krigsorganisationen att växa. Jag är inne på samma linje som Hultqvist – den behöver växa. I Roland Ekenbergs utredning tittar man på ökad personaltillgänglighet. Det finns en regel som jag tycker att det kan finnas skäl att se över. Som Ekenberg framhåller: Om man inte har genomfört någon repetitionsutbildning inom tio år åker man per definition automatiskt ut från krigsorganisationen som det är nu. Det tycker jag inte riktigt att vi har råd med. Vi ser över Rolands förslag i positiv anda.

En annan sak som också ökar tillgängligheten av personal och som jag verkligen vill lyfta fram som ett bra och förtjänstfullt arbete är hemvärnets direktutbildning till hemvärnssoldat, som genomfördes i Härnösand. Den gav mycket fina resultat. 152 personer ryckte in, och nästan alla kom igenom utbildningen. Det är en snabb och effektiv utbildningsorganisation som är starkt inspirerad av det fina arbete hemvärnet gjorde för att utbilda ukrainska soldater inom ramen för Interflex.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.