Världens första feministiska regering

Herr talman! Richard Jomshof har frågat mig vilka skäl som låg bakom mitt agerande i Iran. Vidare frågar han om det är mitt ställningstagande att detta agerande stod i överensstämmelse med regeringens feministiska inriktning.

Som kvinna och minister i en feministisk regering ser jag mycket allvarligt på den svåra situation som råder för kvinnors mänskliga rättigheter i Iran. Regeringen har varit tydlig i sin syn i dessa frågor, och vi tar kontinuerligt upp detta i våra kontakter med iranska företrädare. Jag tog naturligtvis upp frågor om mänskliga rättigheter och kvinnans ställning i samhället under alla mina möten.

Enligt iransk lag måste kvinnor täcka håret i Iran. Jag har själv varit tydlig med att jag för egen del ogillar att bära sjal men att jag naturligtvis följer värdlandets lagar under ett officiellt besök. Att resa till Iran och bryta mot denna lag skulle i princip omöjliggöra arbetet under besöket och skapa en diplomatisk konflikt som inte på något vis skulle hjälpa Irans kvinnor i deras kamp för jämställdhet.

Besöket i Iran gav konkreta resultat på många områden. Jag hade produktiva möten med sju iranska ministrar och en vice president och undertecknade fem bilaterala samförståndsavtal. I samband med resan slöt svenska företag, helt eller delvis klara, kontrakt i Iran för över 3 miljarder kronor, vilket gynnar svensk ekonomi och arbetsmarknad.

Att jag gjorde detta som kvinnlig minister, i en officiell delegation med övervägande kvinnliga medlemmar, utgör i sig en tydlig markering av den vikt Sverige lägger vid jämställdhet mellan könen.

Ett av samförståndsavtalen som jag undertecknade i Iran rörde samarbete och utbyte i frågor om att öka kvinnors deltagande i arbetslivet och i samhället. Statsministern deltog i ett rundabordssamtal på samma ämne, tillsammans med Irans vice president med ansvar för kvinnofrågor. Det är positivt att vi, trots stora skillnader i synen på kvinnors mänskliga rättigheter, kan ha ett sådant utbyte med Iran. En förutsättning för ett sådant utbyte är naturligtvis att vi kan mötas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer även fortsättningsvis att driva en principfast engagemangspolitik, med utgångspunkt i våra feministiska värderingar, gentemot länder som Iran. På så vis kan vi bidra till en positiv utveckling för kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter, i Iran och i andra delar av världen.

Herr talman! Handelsministern! Jag vill påminna om att regeringen på sin hemsida skriver att Sverige har världens första feministiska regering. Man skriver bland annat: "En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet." Man skriver också att regeringen bedriver en feministisk utrikespolitik och att jämställdheten mellan kvinnor och män "utgör en grundläggande målsättning för svensk utrikespolitik".

Jag menar, herr talman, att dessa uttalanden förpliktar. När de kvinnliga företrädarna för Sveriges regerings- och näringslivsdelegation, med handelsministern i spetsen, då valde att bära slöja och böja sig för det islamistiska patriarkatets vilja gällande kvinnors klädsel under sitt besök i Iran var det många som med rätta ställde sig frågande till detta agerande.

Jag menar att agerandet sänder ut mycket märkliga signaler, inte minst till alla de kvinnor i Iran som tvingas leva under det islamistiska förtrycket. Jag menar också att det samtidigt gynnar och spelar den iranska regimen i händerna.

Herr talman! När det gäller mänskliga rättigheter är Iran ett av världens absolut värsta och sämsta länder på området. I den senaste rapporten från Human Rights Watch framkommer det att dödsstraff utdöms för till exempel brott som att förolämpa profeten eller för så kallade äktenskapsbrott. Det framkommer också att barn kan dömas till dödsstraff och att landets domstolar godkänner bekännelser som tvingats fram under tortyr. Det framkommer att oliktänkande, såväl religiösa som politiska, övervakas, förföljs, trakasseras och fängslas. Det gäller inte minst journalister och andra som bland annat kämpar för rätten att ha en åsikt och rätten att yttra den.

Det är alltså detta land som bland andra statsminister Stefan Löfven och handelsministern nyligen besökte. Det är alltså detta land som statsministern ser som en huvudaktör med en stabiliserande roll i regionen.

Vad än handelsministern säger är den svenska regeringen inte trovärdig i frågan. Jag vill påminna om att såväl statsministern som vice statsminister Isabella Lövin nyligen kritiserade USA:s president Donald Trump för hans kvinnosyn. Kritiken mot Iran har däremot mer eller mindre uteblivit. Man väljer att ta strid mot demokratier och krypa för diktaturer, som en ledarskribent på en av Sveriges större morgontidningar nyligen uttryckte det. Jag instämmer i den analysen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Handelsministern säger att det är lag på att bära slöja i Iran. Det är mycket som är lag i Iran. Det är till exempel olagligt att vara homosexuell. Frågan jag ställer mig är om handelsministern och den övriga svenska delegationen valde att följa även den lagen. Kan det vara så att man noga kontrollerade huruvida de svenskar som skulle åka till Iran var homosexuella eller inte? Det är ju trots allt olagligt i Iran. Handelsministern menar på fullt allvar att hon är mån om att följa de islamistiska lagarna i Iran. Jag skulle vilja ha svar på den frågan.

Jag vill åter ställa frågan: Är det verkligen handelsministerns uppfattning att det som jag, och många med mig, anser vara ett krypande för islamisterna i Iran står i överensstämmelse med regeringens så kallade feministiska inriktning?

Herr talman! Naturligtvis är regeringen medveten om de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekommer i Iran. Det är också något som vi tog upp vid alla våra besök. Själv gjorde jag åtta besök och tog upp dessa frågor vid samtliga besök.

Regeringen var också tydlig och konsekvent med att lyfta upp den svåra situationen just för kvinnorna och vikten av att de får åtnjuta mänskliga rättigheter. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är också något som jag sa fullt ut vid samtliga mina möten.

Som kontrast till den svenska debatten är det intressant att också studera reaktionerna i Iran och bland iranier i andra delar av världen. Där har det uppmärksammats att den iranska sidan nästan uteslutande representerades av män, medan den svenska delegationen bestod av en majoritet kvinnor.

En prisbelönt kvinnlig MR-aktivist, Sussan Tahmasebi, välkomnade det stora antalet kvinnor i den svenska delegationen, och hon menade att det sänder en kraftfull signal till Iran. Så här säger hon till tidningen The Guardian: Uppmärksamheten kring detta är viktigt, eftersom kvinnor också borde ha varit närvarande på mötet med den iranska presidenten och hans delegation. Om de svenska kvinnorna inte hade åkt till Teheran skulle mötet ha ägt rum utan dem med bara män närvarande. Det är viktigt att Iran har relationer med Sverige; ett land med en feministisk utrikespolitik.

Mitt deltagande, liksom de övriga kvinnorna i delegationen, sände alltså i sig ett tydligt budskap om Sveriges ståndpunkt på området. Under besöket arrangerades en mottagning på den svenska ambassadörens residens där kvinnor naturligtvis inte behövde täcka håret. Mottagningen har väckt starkt kritik från konservativt håll i Iran, inte minst mot de iranska företrädare som närvarade på mottagningen.

Den svenska feministiska politiken med en övervägande kvinnlig delegation och en kvinnlig ambassadör som arrangerar en mottagning där kvinnor inte täcker håret uppmärksammades alltså i Iran. Ingen torde ha tolkat besöket som en legitimering av den iranska politiken på området.

Herr talman! Handelsministern säger att man lyfte upp kvinnors situation under besöket i Iran. Det gjorde man säkert, och det är bra att man i så fall gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att det ändå inte är trovärdigt. Jag står fast vid det. Samtliga kvinnor i den svenska delegationen valde att böja sig för den iranska regimen dels genom att bära slöja, dels genom att hålla sig på så kallat behörigt avstånd till de iranska islamisterna. Det var ingenting annat än ett stort svek mot kvinnorörelsen i Iran.

Det är inte värdigt en feministisk regering att bete sig på det sättet. Det kan knappast vara ett uttryck för en feministisk utrikespolitik. Jag är helt övertygad om att besöket sände en rad signaler, men jag tror inte att det sände de signaler som handelsministern här ger uttryck för.

Vi ska komma ihåg att i den islamistiska diktaturen Iran är det kvinnorna som lider mest. Lagstiftningen utgår från männen. Exempel på detta är att kvinnors vittnesmål är mindre värda än mäns. Kvinnor har inte samma rätt till sina barn som män. Flickor kan till exempel giftas bort vid tretton års ålder, och det är tillåtet med sexuellt umgänge med nioåriga flickor.

Herr talman! Det förekommer fortfarande att kvinnor stenas till döds för så kallade äktenskapsbrott. Det krävs mannens godkännande för att få ett pass. Det krävs mannens godkännande för att lämna landet. Det finns strikta regler för vilka platser kvinnor får besöka. Inte minst finns det strikta regler för hur kvinnor ska klä sig. Det gäller inte minst tvånget att bära slöja.

När den svenska delegationen följer dessa regler är det klart att man spelar den iranska regimen i händerna. Det sänder ut märkliga signaler. Förstår verkligen inte handelsministern att agerandet har gjort henne till ett lydigt redskap för den iranska regimen? Förstår inte handelsministern att agerandet är ett svek mot alla kvinnor som tvingas leva under den sortens förtryck? Förstår inte handelsministern att agerandet är ett svek mot kvinnorörelsen i Iran?

Herr talman! Ingen flicka eller kvinna borde tvingas att klä sig på ett sätt som hon inte vill. Det borde vara en självklarhet i Sverige såväl som i andra länder. Jag har varit tydlig i mitt avståndstagande mot det iranska tvånget att bära sjal, och jag är lika tydlig mot personer i Sverige som försöker diktera hur kvinnor ska klä sig och uppträda.

För mig var det en avvägning att åka till Iran och bära sjal, vilket är vad lagen föreskriver i landet. Denna lag är speciell för just Iran - till skillnad från andra länder i regionen. Jag hade föredragit att inte täcka håret och att använda mina vanliga kläder, men jag bedömde att fördelarna med Iranbesöket övervägde.

Regeringens feministiska utrikespolitik syftar till att öka kvinnors och flickors möjligheter att till fullo åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Sådana förändringar kräver dialog, även med företrädare för länder som står långt ifrån oss i synen på jämställdhet mellan könen.

Att resa till Iran och bryta mot denna lag, eller att helt undvika att besöka Iran, skulle omöjliggöra en sådan dialog. Att avstå skulle också innebära att endast män skulle kunna besöka eller arbeta i Iran, vilket är uteslutet för en feministisk regering.

Under mina två dagar i Teheran hade jag separata möten med utrikesministern, handelsministern, it-ministern, energiministern, oljeministern, transportministern, forskningsministern och vice presidenten med ansvar för miljöfrågor. Ett antal avtal mellan svenska och iranska företag till ett potentiellt värde om drygt 3 miljarder kronor undertecknades i samband med besöket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undertecknade under mitt besök fem samförståndsavtal inom områdena transport, innovation, forskning, ICT samt kvinnors inflytande. Samförståndsavtalet om kvinnors inflytande berör bland annat kvinnors arbetskraftsdeltagande och entreprenörskap och kommer att följas upp av Svenska institutet. Detta ger oss en ytterligare möjlighet att flytta fram positionerna på jämställdhetsområdet.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att prioritera sådana konkreta resultat framför symbolhandlingar. Det är så vi kan bidra till att åstadkomma förändring. Den synen delas av många kvinnor såväl inom Iran som i Sverige. I Dagens industri skriver företagaren och den fristående debattören Maria Masoomi - själv bördig från Iran. Hon är djupt kritisk till debatten, och hon menar att det är beklämmande att förminska denna resa till att handla om slöjans vara eller icke vara. Hon skriver: Att ens komma på tanken att föreslå att dessa kvinnor borde ha stannat hemma i Sverige eller på svenska ambassaden i stället för att umgås med iranier är inte bara befängt och dumt utan även respektlöst - inte bara mot Iran och det iranska folket utan även mot Sverige och kvinnosläktet. Det är att fiska i grumligt vatten.

Och det är just det ni gör, Richard Jomshof, fiskar i grumligt vatten - ni som annars aldrig tar er ton när det gäller kvinnors rättigheter. Jag är dock inte förvånad.

Herr talman! Det handlar inte om slöjans vara eller inte vara. Det handlar om något djupare och viktigare än så. Det handlar om huruvida man ska krypa för en islamistdiktatur eller inte.

Jag tycker inte att man ska följa lagarna i ett land som Iran. För mig är det enkelt. Jag tycker att man ska verka tvärtom. Man kan bjuda dem till Sverige och visa dem hur det fungerar här i stället för att åka ned och bli deras lydiga redskap.

Jag kan mycket väl tänka mig att detta innebär att Sverige kommer att tjäna pengar. Men frågan är om det är allt. Jag vet att Socialdemokraterna har en lång tradition av att handla med diktaturer. Vi kan gå tillbaka till 30-talet då man kröp för nazisterna och sålde järnmalm och kullager och höll den tyska krigsmakten under armarna. Men frågan är om det är relevant, om det är så man ska bete sig. Jag tycker inte det.

Jag avslutar med att uppmärksamma ett öppet brev. Jag har det här, och handelsministern kan ta del av det om hon vill. Det presenterades på Facebook för några dagar sedan. Det öppna brevet är undertecknat av en lång rad kvinnor, varav de allra flesta med rötter i Iran. Brevet är riktat till samtliga kvinnor i den svenska delegationen.

Herr talman! Kortfattat skriver de i detta öppna brev att de är mycket kritiska till agerandet. De kallar det skamligt, eftersom delegationen med sitt agerande legitimerar den islamistiska diktaturen i Iran och skamligt eftersom delegationens agerande motverkar de iranska kvinnornas kamp för frihet.

Jag håller med om att det är skamligt.

Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att representanten för Sverigedemokraterna ska vara lite försiktig när han uttalar sig om nazisternas vara eller inte vara i kontakter med partierna.

Jag är handelsminister i Sveriges regering, och du har valt att kritisera mig för hur jag sköter mig jobb, Richard Jomshof. På min resa i Iran var jag enligt lag tvingad att täcka mitt hår. Denna lag är speciell för Iran och finns inte i andra länder i regionen.

Kvinnors svåra situation i Iran är väl känd liksom min syn på förtryckande lagar. Men jag hade inte kunnat leda den svenska handelsdelegationen, träffa sju ministrar och en vice president, sluta fem samförståndsavtal och medverka till att svenska företag tecknade kontrakt för över 3 miljarder kronor utan att resa till Iran.

Jag hade inte heller kunnat ta upp frågor om kvinnors rättigheter eller framföra den svenska synen på mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter under samtliga ministermöten, vilket jag självklart gjorde.

Precis som vi förväntar oss att utländska politiker följer svensk lag när de är i Sverige tänker jag inte bryta mot lagen i något av de länder jag besöker, oavsett vad jag personligen anser om lagen.

Om jag hade gjort som du och vissa andra anser hade jag varit tvungen att stanna hemma i stället för att utföra mitt uppdrag - bara för att jag råkar vara kvinna. Det, Richard Jomshof, kan du glömma!

Överläggningen var härmed avslutad.