Vårdnadsbidrag

Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att inte denna trippelsubvention realiseras vid ett eventuellt införande av ett vårdnadsbidrag. Peter Jeppsson har frågat integrations- och jämställdhetsministern vad hon avser att vidta för åtgärder för att ett vårdnadsbidrag inte ska få som effekt att barnen i Sverige får än mindre tid tillsammans med sin förälder eller sina föräldrar. Birgitta Eriksson har frågat arbetsmarknadsministern vad han avser att vidta för åtgärder för att ett vårdnadsbidrag i Sverige inte ska få samma effekt som i Norge och bli ett avsteg från arbetslinjen för kvinnor. Hillevi Larsson har frågat integrations- och jämställdhetsministern vad hon avser att vidta för åtgärder för att inte Sverige ska hamna i samma situation som i Norge och så att barnens språkutveckling garanteras. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på alla interpellationerna. Jag vill börja med att tacka för frågorna och tillfället att framföra mina och regeringens värderingar inom familjepolitiken. Regeringen anser att en modern familjepolitik bör sträva efter att ge alla familjer goda förutsättningar att skapa en fungerande vardag som utgår från familjens önskemål och behov. Eftersom varje familj är unik och har olika önskemål och behov är det viktigt med flexibilitet och valfrihet. Regeringen strävar efter att utöka familjernas valfrihet och respektera och stödja de enskilda familjernas val. Vårdnadsbidraget är ett led i denna strävan. Barns tid med föräldrar har minskat under 1990-talet. Minskningen gäller barn i alla åldrar. Störst är minskningen gällande de yngsta barnen, och småbarnsföräldrar uppger att de behöver mer tid tillsammans med sina barn. Regeringen vill förbättra föräldrars förutsättningar att kombinera yrkesliv och familjeliv, och vårdnadsbidraget införs för att underlätta för föräldrar som vill tillbringa mer tid med sina barn. Vårdnadsbidraget är inte villkorat med krav på en reducering av arbetstiden. Att hindra föräldrar från att arbeta i den omfattning de själva önskar är främmande för regeringen. Det är avgörande att familjepolitiken utformas så att barnfamiljernas handlingsutrymme och möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation är stort. Vårdnadsbidraget är därför utformat så att det går att kombinera med arbete. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv och arbetsliv. Regeringen vill förbättra förutsättningarna för ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet utan att ta ifrån familjerna deras självbestämmande. Vårdnadsbidraget ger föräldrar - män och kvinnor - möjlighet att vara tillsammans med sina barn mer. Beträffande kvinnors arbetskraftsdeltagande bör perspektivet vidgas. Vårdnadsbidraget är bara en del i regeringens familjepolitiska reform. Reformen inkluderar även en jämställdhetsbonus som premierar en jämställd fördelning av föräldraledigheten. Därmed får föräldrar bättre ekonomiska förutsättningar och incitament till en jämställd fördelning av föräldraledigheten. Incitamenten förstärks ytterligare av regeringens politik i övrigt, till exempel jobbskatteavdraget, åtgärder för kvinnors företagande och sänkt skatt på hushållsnära tjänster. Barnfamiljer kan välja att utnyttja en eller flera delar av den familjepolitiska reformen och samtidigt dra nytta av regeringens politik i övrigt. Det är exempelvis möjligt att kombinera vårdnadsbidrag, avdrag för hushållsnära tjänster och nedsättning av socialavgifter för personer mellan 18 och 25 år. Detta ligger i linje med regeringens strävan mot en familjepolitik som ger alla familjer goda förutsättningar att, utifrån familjens önskemål och behov, forma en fungerande vardag. Vad gäller språkutveckling och integration av barn med invandrarbakgrund är jag övertygad om att föräldrarna är de som, utifrån familjens livssituation och barnets behov, har de bästa förutsättningarna att fatta beslut som är till barnets bästa. Detta gäller i de allra flesta fall, oavsett om föräldrarna kommer från Sverige eller något annat land. Utrymmet för flexibilitet och valfrihet bör också vara detsamma för alla familjer, oavsett nationalitet och bakgrund. Barnets språkutveckling och integration ligger i barnets och föräldrarnas intresse oavsett nationalitet och bakgrund. En faktor av betydelse i detta sammanhang är deltagande i förskoleverksamheten, en verksamhet vars kvalitet kommer att förstärkas i och med regeringens satsning på att stärka förskolans pedagogiska uppdrag samt utvidga avgiftsfri allmän förskola till att omfatta även treåringar. Därmed har föräldrar möjlighet att välja plats i en högkvalitativ förskola på hel- eller deltid. Det senare alternativet kan kombineras med ett reducerat vårdnadsbidrag. Oavsett om föräldrarna uppbär vårdnadsbidrag eller inte kvarstår också möjligheten till obegränsat deltagande i den öppna förskolan. En annan viktig faktor för språkutveckling och integration av barn med invandrarbakgrund är föräldrarnas språkkunskaper och integration, som i sin tur påverkas av möjligheten till arbete och egen försörjning. Regeringens mest prioriterade fråga är att sätta fokus på jobben och minska utanförskapet. Min bedömning är att arbetslinjen och regeringens åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska området kommer att bidra till förbättrade språkkunskaper och ökad integration för såväl barn som föräldrar med invandrarbakgrund. Vad gäller de norska erfarenheterna av införandet av kontantstøtte går det inte att applicera dessa på svenska förhållanden. De samhälleliga förutsättningarna skiljer sig åt och vårdnadsbidraget och kontantstøtten har olika konstruktion. Kontantstøtten kan exempelvis inte kombineras med arbete. Kontantstøtten har således kommit att ges till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, en grupp där kvinnor och personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade. Vårdnadsbidraget har dock utformats så att det kan kombineras med arbete, och det är ett av flera skäl att anta att vårdnadsbidraget kommer att ge andra resultat än kontantstøtten . Då Peter Jeppsson, som framställt interpellation 2007/08:760, Birgitta Eriksson, som framställt interpellation 2007/08:761, samt Hillevi Larsson, som framställt interpellation 2007/08:786, anmält att de var förhindrade att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Ann-Christin Ahlberg fick ta emot svaret även på interpellation 2007/08:760 samt att Matilda Ernkrans och Eva-Lena Jansson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Tack för svaret på både min interpellation och Peter Jeppssons interpellation, som tyvärr inte kan vara här i kammaren i dag. Vi har fått ett gemensamt svar. Göran Hägglund säger att regeringen vill förbättra föräldrarnas förutsättningar att kombinera yrkesliv och familjeliv och att vårdnadsbidraget införs för att underlätta för föräldrar som vill tillbringa mer tid med sina barn. Om han menar vad han säger, varför ställs inga krav på att det ska bli mer tid för barnen med sina föräldrar? Vårdnadsbidraget är utformat så att man kan få betalt för att slippa ta sig tid med sina barn. Är det att värna om barnen och familjen? Det här är ett bidrag som är orättvist eftersom det slår hårt mot kvinnors möjligheter att försörja sig. Det slår hårt mot pappor, som får mindre tid med sina barn, och det slår hårt mot barnen, som kanske inte får tillgång till båda sina föräldrar och som får växa upp i ett gammalt omodernt familjemönster. Men det slår inte hårt mot redan välbärgade, som kan få ytterligare mer pengar i form av trippelbidrag. Först är det ett bidrag på 3 000 per barn, om man inte använder sig av kommunal förskola, samtidigt som man kan få ett bidrag för att anställa någon att utföra hushållsnära tjänster - som innebär skattelättnader på 50 000 per förälder - och som inte det är nog kan man få ett ytterligare bidrag om personen som utför de hushållsnära tjänsterna är under 25 år i form av 25 procents rabatt på arbetsgivaravgiften. Alla dessa bidrag ges utan ett enda krav på mer tid med barnen. Det kan till och med innebära att man träffar sina barn mindre. Det kanske blir en barnflicka som får den tiden och som tar ansvar för barn och hem. Den välbärgade familjen betalar kanske ingenting för det. Herr talman! Sverige har varit ett föregångsland när det gäller att även pappor ska och kan ta ut föräldraledighet, även om uttaget är ojämställt. I genomsnitt tar papporna ut ca 58 dagar och mammorna ca 350 dagar upp till det att barnet är åtta år enligt Försäkringskassan. Även om det är ojämställt har det gått framåt, men det har gått alldeles för sakta. Nästan 60 procent av männen tar fortfarande inte ut någon föräldraledighet alls under barnets första levnadsår. Tidigare ökade uttaget för papporna, men nu har det stannat upp markant. Enligt TCO:s beräkningar kommer det att ta 211 år innan föräldrarna delar lika. Om papporna fortsätter att ta ut ledigheten i dagens takt är det fråga om 211 år, Göran Hägglund. Just då inför regeringen ett vårdnadsbidrag som vi vet att papporna i mycket mindre utsträckning kommer att utnyttja. Med största sannolikhet kommer det att innebära att papporna får ännu mindre tid med sina barn. Däremot kommer troligtvis en del pappor att ta till vara alla de bidrag som kommer att ges i alla deras former. Kan ministern förklara hur trippelbidraget kan ge alla familjer goda förutsättningar att utifrån familjens önskemål och behov forma en fungerande vardag? Vad kommer Kristdemokraterna att göra för att få fler pappor att ta mer ansvar för barnen och ta ut mer föräldraledighet eller VAB-dagar?

Herr talman och statsrådet Hägglund! Birgitta Eriksson har väckt en interpellation om vårdnadsbidraget och arbetslinjen. Eftersom Birgitta inte själv kunde ta debatten sade jag glatt att jag gärna kunde ta den. Jag finns också i socialförsäkringsutskottet, det utskott som har debatterat och hanterat förslaget om vårdnadsbidrag som statsrådet har lagt fram. Ministern valde att inte delta i den kammardebatt vi hade om vårdnadsbidraget, trots att det här är Kristdemokraternas paradgren. Därför tackade jag glatt ja till att ta över Birgitta Erikssons interpellation. Nu får jag ju chansen att ändå diskutera och debattera vårdnadsbidraget ännu en gång. Nu är det verkligt. Nu har en borgerlig regering och en borgerlig riksdag beslutat att den 1 juli införa ett ofinansierat kommunalt vårdnadsbidrag. Då börjar det bli dags att ta ansvar för konsekvenserna av ett vårdnadsbidrag. Ministern valde ett tårtkalas i stället för kammardebatten. Ett problem var väl, som alltid i den borgerliga politiken, att alla barn inte var bjudna. Så är det. 24 procent av alla hushåll är redan från början exkluderade från vårdnadsbidraget. Fler är det om man tittar på de praktiska möjligheterna att använda det. Jag hoppas att man inte kommer att jämföra det här med vår föräldraförsäkring och inkomstbortfallsprincipen. Där ligger taket på 33 500 i månaden. Här handlar det om 3 000 spänn som kvinnor - lär det väl bli - kommer att få för att hålla sig borta från arbetsmarknaden under minst tre år. Vårdnadsbidraget förstärker orättvisorna mellan könen. Det är oomtvistat. Utvärderingen av vårdnadsbidraget i Norge och våra egna erfarenheter av vårdnadsbidraget sedan borgarnas tid vid makten 1991-1994 samt de experiment som ett antal borgerliga kommuner har genomfört visar tydligt att det är kvinnor som redan står långt från arbetsmarknaden som tar ut bidraget. I Norge har det visat sig dessutom att i familjer med annan etnisk bakgrund har kvinnorna fått ännu svårare att komma ut på arbetsmarknaden. De och deras barn har marginaliserats ytterligare. Det är bara att konstatera att ett ofinansierat kommunalt vårdnadsbidrag är orättvist, och det är att slösa med våra gemensamma pengar. Det är barnen i förskolan som kommer att få betala kalaset. I Norge kan man se att vårdnadsbidraget har påverkat arbetsutbudet. Enligt det svenska konjunkturinstitutet har vårdnadsbidraget i Norge lett till att 11 000 jobb har försvunnit. Hur många jobb kommer att försvinna i Sverige? Hur många kvinnor kommer att stanna hemma och successivt glida bort från arbetsmarknaden? Det är dags för statsrådet att svara på detta. Därutöver vill jag gärna ha svar på frågan hur Sverige kommer att bli mer kreativt, hur vi får fler personer på rätt jobb genom att ställa kvinnor i barnafödande ålder utanför arbetsmarknaden. Tycker den borgerliga regeringen att dessa kvinnor inte behövs för ett mer företagsamt och kreativt Sverige? Hur ser du på det samhälle som du skapar om du säger att kvinnor i barnafödande ålder kan stanna hemma under minst tre års tid för att ta hand om barnen - borta från arbetsmarknaden? Det börjar bli dags att svara på frågorna, Hägglund.

Herr talman! Hillevi Larsson har inte möjlighet att delta i denna debatt. Därför har jag tagit på mig att ta debatten i stället för henne. Hillevi Larsson har ställt en fråga till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Bakgrunden till interpellation är den fara Hillevi Larsson ser för sämre språkutveckling för barn i framför allt invandrarfamiljer. De riskerar att nu inte komma in på den allmänna förskolan i Sverige. Det finns en risk för att det vårdnadsbidrag som man nu inför, precis som Matilda Ernkrans pekar på, kommer att gå till framför allt kvinnor med invandrarbakgrund. Det man har sett i Norge visar också på det. Jag har några frågor till statsrådet utifrån det svar som han har gett till Hillevi Larsson. Statsrådet pekar på att regeringen har en arbetslinje, och då blir min fråga: Varför inför man ett bidrag? Man har anklagat den socialdemokratiska regeringen för att ha en bidragspolitik när vi pratar om socialförsäkringar. Jag är ganska säker på att de som har arbetslöshetsförsäkring, a-kassa eller sjukförsäkring inte uppfattar att de går på bidrag utan menar att de tar del av en försäkring som de själva har varit med och bidragit till. Varför införa ett vårdnadsbidrag om ni nu påstår att ni har en arbetslinje? Det har ju precis motsatt effekt. I svaret står det att vårdnadsbidraget har "utformats så att det kan kombineras med arbete, och det är ett av flera skäl att anta att vårdnadsbidraget kommer att ge andra resultat än kontantstøtten ", det vill säga det norska vårdnadsbidraget. Då vill jag veta: Vilka fler skäl anför statsrådet? Om man nu har så god argumentation för det här förslaget borde man tala om det för oss här i Sveriges riksdag. Det regeringens politik visar är att vårdnadsbidraget tillsammans med möjligheten att öppna privata förskolor utan pedagogisk personal kan innebära att barn med invandrarbakgrund inte får tillgång till det svenska språket förrän de börjar sexårsverksamheten. Är statsrådet medveten om den möjligheten, det hot det innebär för de barnens språkutveckling och deras chanser att ta till sig det svenska språket? De här barnen ska integreras i det svenska samhället, och det är viktigt att de kan det svenska språket för att sedan kunna få arbete. Är statsrådet medveten om att man riskerar att orsaka ett stort utanförskap för de här barnen genom att medverka till att de kanske aldrig får ta del av det svenska språket förrän de börjar skolan? De frågorna skulle jag vilja ha svar på, herr talman.

Herr talman! Jag tycker att det här är en riktigt rolig debatt. Resonemanget om att jag inte var här när det var vårdnadsbidragsdebatt ger mig tillfälle att säga att jag är väldigt glad att några socialdemokrater som har interpellerat valde att vara här i kammaren i dag. Av de elva interpellanterna, socialdemokrater och vänsterpartister, är det fem som uppenbarligen inte har funnit sina interpellationer tillräckligt viktiga för att vara här och debattera i dag. Det gör mig lite dyster. Men jag är glad att några finner skäl att ta debatten. Först och främst: Vårdnadsbidraget är en del av en större familjepolitisk reform som innehåller fyra olika delar. Det handlar om barnomsorgspeng, förstärkt pedagogiskt innehåll i förskolan och jämställdhetsbonus. Man behöver se det här paketet som ett gemensamt paket. Jag blir lite ledsen när jag efter att med viss möda ha läst upp ett väldigt långt svar inser att ni uppenbarligen inte har lyssnat på det svaret över huvud taget. Det gäller till exempel Ann-Christin Ahlberg, som beskriver att det enligt TCO:s beräkningar kommer att dröja 211 år innan vi har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Men det är ju innan jämställdhetsbonusen är genomförd. Vi kan inte säga exakt vilka effekter jämställdhetsbonusen kommer att ha, men att den kommer att ha effekter för fäders uttag av föräldraförsäkringen torde vara alldeles glasklart. Jag har i tidigare debatter upplevt att socialdemokrater har sagt att det här är en rätt bra idé. Man kanske inte har gillat varje detalj men har sagt att det ändå är en rätt bra idé. Då måste man sätta in det här i verkligheten och se att det sannolikt kommer att leda till rätt påtagliga förändringar när det gäller fäders uttag. När det gäller vårdnadsbidraget går Socialdemokraterna, precis som varje parti som uttrycker tveksamhet omkring vårdnadsbidraget - det är självklart en legitim uppfattning - i otakt med sina egna väljare. I de mätningar som Göteborgs universitet för en tid sedan presenterade visade det sig att sympatisörerna för varje i riksdagen förekommande parti har en positiv balans när det gäller införande av vårdnadsbidrag för åldersgruppen ett-tre år, precis det som vi nu gör. Det är klart att ni kan strunta i vad era väljare tycker eller säga att ni vet bättre - det är helt all right; det kan ni gärna göra. Men jag vill bara peka på att detta svarar mot ett behov och en önskan som väldigt många barnfamiljer känner. Ann-Christin Ahlberg tar upp frågan om det som hon kallar trippelsubventionering. Det blir ett mer än lovligt fånigt resonemang. Jag kan säga att när jag gör avdrag för resor till och från arbetet är det i Finansdepartementets mening en subvention. Jag har då vissa pengar, och för dem köper jag en bok. En bok har lägre moms än andra varor, och därmed är jag också subventionerad. När jag sedan går och sätter mig i en park som kommunen har ansvaret för kan man säga att jag är trippelsubventionerad. Detta är inte någon särskilt intressant fråga i sig. Om man ogillar de åtgärder vi vidtar - och det vet jag att Ann-Christin Ahlberg gör - får man kritisera dem. Men det här blir ett lite fånigt resonemang, om jag tillåts använda det uttrycket. Matilda Ernkrans säger att vårdnadsbidraget är ofinansierat. Men om det är ofinansierat kommer det inte att genomföras. Självklart kommer varje kommunpolitiker att se till att det är finansierat om det genomförs. Har man inte pengar att betala ut blir det inget vårdnadsbidrag. Det ligger i sakens natur. Hur blir Sverige mer kreativt? Nu vill man få det till att i all olycka som drabbar mänskligheten när vårdnadsbidrag införs kommer också kreativiteten att drabbas. Jag tycker att argumenten här spretar och drar, och man hamnar i pinsamheter när en del av argumenten blir så sökta att knappast någon människa hänger med i resonemanget.

Herr talman! Det är inte så, ministern, att vi diskuterar jämställdhetsbonus. Vi har inte ens ställt frågan om det i våra interpellationer. Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att det finns viktigare saker att satsa våra gemensamma pengar på än ett vårdnadsbidrag, utan det tycker fler bland svenska folket. Fackförbundet Kommunal har gjort en undersökning, som ministern säkert har läst, som visade att om svenska folket skulle få välja mellan att skattemedel satsas på att införa ett vårdnadsbidrag eller satsas på att stärka kvaliteten i förskolan väljer en väldigt klar majoritet att stärka kvaliteten i förskolan. En mycket klar majoritet svarar nej på frågan: Tycker du att en kommun ska välja att införa ett vårdnadsbidrag även om kostnaden för det innebär att kvaliteten i förskolan måste försämras? Sammanfattningen är att svenska folket vill att det ska satsas på förskolan i stället för vårdnadsbidrag. Då undrar jag: Kan Göran Hägglund garantera att kvaliteten i förskolan inte försämras? Enligt Sveriges Kommuner och Landsting beräknas vårdnadsbidraget kosta ca 3 miljarder kronor. Det är lika mycket som kostnaden för 9 000 förskollärare och barnskötare, eller att alla barngrupper utökas med ytterligare två barn - och just nu i en tid då kommunerna ser att ekonomin kommer att försämras, och just nu när personal och föräldrar säger att barngrupperna redan är för stora. Kan verkligen Göran Hägglund garantera att kvaliteten i förskolan inte försämras när man inför kommunala vårdnadsbidrag? Förskolan och föräldraförsäkringen är oerhört viktiga för att kvinnor och män ska kunna förena arbetsliv och familjeliv och är en förutsättning för ett jämställt familjeliv och samhälle. Det är inte vårdnadsbidraget. Vi vill utveckla förskolan, men vi vill absolut inte ta resurser från förskolan till ett vårdnadsbidrag. Det säger sig självt att det är heltokigt. Vi socialdemokrater tycker också att det är bättre att man ser till att förändra och förbättra föräldraförsäkringen så att fler pappor tar ut fler dagar. Det kanske ger bättre förutsättningar för att det ska gå snabbare än 211 år till ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Det hjälper inte vårdnadsbidraget till med. Det kommer säkert att bli många fler år än 211 år om vårdnadsbidraget får finnas länge. Herr talman! Det är ett typiskt borgerligt beslut som har tagits, som innebär att ett trippelbidrag ges till de redan rika, där båda föräldrarna kan arbeta och där det inte finns någon endaste garanti för att det blir mer tid för barnen. Det är inget som hör hemma i modern familjepolitik. Den håller bara fast vid gammalmodiga familjebilder där både mammor, pappor och barn är stora förlorare. Bidrag är för oss socialdemokrater något som är till för människor som behöver stöd för att de inte har det så bra ställt - inte för dem som redan har. Små barn har behov av kontakt med sina föräldrar, och föräldrarna har behov av kontakt med sina barn: Det gäller såväl flickor som pojkar, mammor och pappor, och det är papporna som blir de stora förlorarna. De kommer att förlora mest tid med sina barn med ett så dumt beslut som vårdnadsbidraget.

Herr talman! Statsrådet Hägglund, det är ju du som har infört vårdnadsbidraget. Det här är din paradgren. Det var du som vann förhandlingarna med partiledarna om familjepolitiken. Nu är det på plats och beslutet är fattat. Det börjar kännas angeläget att du faktiskt berättar för oss om din framtidsvision. När vi behandlade detta i utskottet sade en av de kristdemokratiska ledamöterna att hon kände en euforisk glädje över att vårdnadsbidraget nu skulle komma på plats. Men ni kan väl inte seriöst mena att det här är er framtidsvision? När ni talar med era döttrar, söner eller barnbarn, målar ni då upp en framtid med vårdnadsbidraget? Säger du till dina flickor: Du ska vara dukig och studera, det är viktigt med skolan, det är viktigt att lära, läs så mycket du kan och gärna också på universitetet - men sedan, lilla vän, när barnen kommer, är det bara för dig att stanna hemma. Minst tre år går bra, längre går också bra om du vill ha fler barn. Din utbildning eller ditt yrke behöver du inte bekymra dig om. Det är bara att ta vid där du slutade. Nej, nej, att du är borta från arbetsmarknaden mer än tre år är inget att bekymra sig för. Du, min dotter, har din plats hemma med barnen. Jobbet fixar sig, ska du se. Se nu bara till att studera ordentligt, så att du är högt utbildad och väldigt kompetent när du går hemma med barnen. Tänk inte på pensionen. Det löser sig. Du har ju en man att luta dig mot, och han kommer aldrig att svika dig. Till era söner säger ni: Familjen behöver du inte bry dig så mycket om. Den tar din fru hand om, vet du. Se nu bara till att utbilda dig och jobba, för jobba kommer du att få göra extra mycket när dina barn är små. Barnen behöver inte dig som pappa. Dem sköter mamma om. Barnen behöver bara dina pengar och inte så mycket mer. Nej, Göran Hägglund, jag tror faktiskt inte att ni tror på det här själva. Jag tror att ni vet att ett vårdnadsbidrag aldrig kommer att gälla era döttrar, söner eller barnbarn. Jag tror att ni vet att det handlar om något helt annat. Det handlar om att privatisera omsorgen om våra barn för dem som har råd att välja och om att glömma de kvinnor som redan nu lever isolerat med lång väg in på arbetsmarknaden. Man glömmer de barn som inte lever i en väletablerad kärnfamilj, och sist men inte minst glömmer man och gömmer man det faktum att både kvinnor och män behövs på arbetsmarknaden och i familjen. Detta kanske kan vara en borgerlig politik som du kan känna dig stolt över, men det kommer aldrig att bli en socialdemokratisk. Därför tar vi bestämt avstånd från ett borgerligt ofinansierat kommunalt vårdnadsbidrag, för barnens skull, för kvinnornas skull, för familjens skull och för framtiden. Ökade orättvisor är inte lösningen, och jag tror inte att ett vårdnadsbidrag är vad nutidens föräldrar efterfrågar eller vad våra barn behöver. Vi tycker att det är fel väg att gå. Jag vill gärna att statsrådet svarar på frågan. Hur blir Sverige ett bättre land med fler i arbete? Hur får fler arbetsgivare rätt person på rätt plats om kvinnor i barnafödande ålder helt lämnar arbetsmarknaden under tre års tid? Vad ger det för drivkraft för barnen, inte minst flickorna, så att de vill utbilda sig och bidra med sitt arbete? Eller menar den borgerliga regeringen att Sverige klarar sig bättre utan kvinnorna?

Herr talman! Jag fick inga svar på de frågor jag ställde. I stället stod statsrådet och raljerade över ett antal ledamöter som inte har möjlighet att närvara här. Jag tycker att det är rimligt att anta att de ledamöter som inte deltar i debatten här i dag har godtagbara skäl för det. Vi som ledamöter har nämligen inte möjlighet att bestämma vilken dag som debatten ska hållas. Det har däremot statsrådet Hägglund. Det i sig är en omständighet som jag tycker är värd att påpeka här. Enligt vad vi riksdagsledamöter kände till innan interpellationen lämnades in var gårdagen sista dag för svar. Bidragspartiet Kristdemokraterna vill alltså införa vårdnadsbidrag och motsätter sig då arbetslinjen. Då blir min fråga: På vilket sätt kan det stärka barn med invandrarföräldrar som i dag står långt från arbetsmarknaden? Vilka fler skäl säger sig regeringen kunna se för att vårdnadsbidraget inte kommer att få samma resultat som kontantstøtten , det vill säga det norska vårdnadsbidraget? I svaret påpekas nämligen att det finns flera skäl, men jag har inte hört Göran Hägglund säga vilka de är. 40 miljoner kronor kommer det att kosta att införa vårdnadsbidraget bara i Örebro kommun, där jag bor. För större städer, till exempel Malmö, kommer det naturligtvis att handla om ännu högre kostnader för kommunen. Det är kostnader som tas från den allmänna förskolan. Hur det skulle kunna leda till en bättre förskola med bättre integration och ökade språkinsatser för barnen förstår jag inte. Hur ska dessa barn, som nekas det svenska språket, få möjlighet att bli medborgare i Jan Björklunds Sverige, där man ska ha språkkrav för att bli medborgare? Det kan ju bli en konsekvens av den här politiken. I mitt förra anförande ställde jag en annan fråga. Med helheten av den politik som Göran Hägglund och den övriga regeringen nu genomför med vårdnadsbidrag och med möjlighet att starta en privat förskola utan pedagogisk inriktning och krav på svenska språket riskerar många invandrarbarn att inte komma i kontakt med svenska språket förrän de börjar skolan. Hur kan det stärka integrationen i samhället? Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa frågor. Det är faktiskt de frågor som Hillevi Larsson har uppmärksammat i sin interpellation. För protokollets skull vill jag också påminna statsrådet om att Hillevi Larsson just nu är tjänstledig.

Herr talman! Den här dagen har varit inprickad sedan hedenhös som en reservdag, då riksdagens ledamöter rimligen inte ska boka in andra aktiviteter. Ändå har fem av dem som har lämnat in interpellationer inte funnit det vara mödan värt att vara här i kammaren i dag. Det är ett konstaterande. Ann-Christin Ahlberg säger att det inte är jämställdhetsbonusen som nu diskuteras. Nej, det är det naturligtvis inte, eftersom interpellationerna handlar om något helt annat. Men om Ann-Christin Ahlberg säger att det tar 211 år att uppnå jämställdhet, enligt TCO:s siffror, och jag försynt påpekar att vi nu inför en jämställdhetsbonus som verksamt kommer att förändra det förhållandet, så kan mitt resonemang inte avfärdas bara med att det inte är detta vi pratar om. Man får välja hur man debatterar här. Ann-Christin Ahlberg säger att SKL hävdar att det kostar 3 miljarder med vårdnadsbidraget. Det är fel, fel, fel! SKL har gjort bort sig på en enkel sak. De har nämligen räknat med att det handlar om tre hela år. Det handlar som bekant om två år per barn. Hur seriöst kan man ta deras övriga beräkningar då? Detta vet naturligtvis Socialdemokraterna även om de väljer att inte säga det. Vårdnadsbidrag ställs mot att stärka kvaliteten i förskolan. Det går faktiskt att göra två saker på en gång. Det går att tugga tuggummi och promenera samtidigt. Regeringen förbereder en proposition som handlar om att förstärka det pedagogiska innehållet och kvaliteten i förskolan och förbereder avgiftsfrihet för ytterligare ett år i förskolan. Det kommer att innebära en förbättring för alla barnfamiljer som väljer förskolan för sina barn. Man ska komma ihåg att vårdnadsbidraget avser två år per barn. Uttryck som att det här är gammalmodigt och annat får naturligtvis stå för dem som använder dem, men man ska komma ihåg att många småbarnsföräldrar upplever det inte som gammalmodigt. Det är tvärtom efterlängtat att få en situation där man i större utsträckning själv kan bestämma hur de egna barnen ska tas om hand under den första tiden. Det är kanske mycket begärt, men jag ber er att tänka efter när det gäller många av de argument som ni nu använder. Om man i stället för vårdnadsbidrag hade använt uttrycket föräldraförsäkring hade ni aldrig kunnat ta detta resonemang i er mun. Också föräldraförsäkringen innebär att man inte står till förfogande för arbetsmarknaden. Också föräldraförsäkringen innebär att arbetsgivaren blir av med en arbetstagare under den tiden. Men ni väljer argument allteftersom det passar. Ni ogillar i grunden att människor själva får bestämma hur de vill ta hand om sina barn. Säg som det är i stället! Säg att det är så det ligger till! Då blir saken enklare, och vi kan resonera om vad det egentligen handlar om. Min vision har efterlysts. Min vision är ett Sverige där föräldrarna själva kan bestämma hur barnet tas om hand under de första åren. Det handlar om att man kan göra det som är bäst för de egna barnen. I min värld är inte alla barn lika. Alla barn är lika mycket värda, men vi är olika som personer, olika som familjer. Därför måste vi ha en möjlighet att ha system som är så flexibla att man kan hitta den lösning som passar de egna barnen utifrån just deras förutsättningar. När det gäller språkfrågan har jag gett ett ganska utförligt svar i mitt ursprungliga svar. Man kan ju hamna i en syn här som leder till att språkfrågan är det allra viktigaste. I så fall skulle vi beslagta barnen från föräldrarna från första dagen, men det är ingen som vill det, förstås. Åtminstone jag tror att vägen till integration och språklig utveckling, också när det gäller svenska språket, för barnen är att man har trygga hemförhållanden, men det handlar också om att föräldrarna får en möjlighet att bli integrerade i det svenska samhället, får jobb och svenska vänner och lär sig svenska språket för att kunna överföra det till sina barn.

Herr talman! Vi gillar både att förändra och göra saker och ting bra, men vi tycker inte att vi ska förändra så att ojämställdheten ökar. Med ett vårdnadsbidrag blir det faktiskt inte mer jämställt för män och kvinnor. De som är de stora förlorarna i det här är vanliga människor som är måna om sina barn och som vill ha en bra förskola. De vill kunna förena arbetslivet och familjelivet. Men man kan inte leva på de här 3 000 kronorna, och alla har inte en rik partner som kan hjälpa till med försörjningen. Det här är ett rikemansbidrag, eller så ser man till att kvinnor går hem och får en inkomst på högst 3 000 kronor. Man ser också till att barnen inte får den gemenskap och den utveckling som en bra förskola kan ge. Vi socialdemokrater har faktiskt sagt att jämställdhetsbonusen kan vara i rätt riktning. Men så som den är utformad är den väldigt krånglig. Den är svår för dem som faktiskt kanske skulle behöva utnyttja den allra mest. Det är faktiskt de lågavlönade männen som tar ut minst föräldraledighet, och det är de lågutbildade kvinnorna som tar ut mest föräldraledighet. Då ska man alltså vänta ett år eller så för att få tillbaka den här skatteåterbäringen, så som man ändå har krånglat till det med jämställdhetsbonusen. Då är det just i de här grupperna som männen säger att de inte har råd att vara hemma, för familjens ekonomi går inte ihop. Då handlar det inte om tusenlappar, Göran Hägglund. I den världen handlar det kanske om hundralappar som är skillnaden mellan att man kan eller inte kan. Jag önskar trots allt detta en trevlig sommar och midsommar.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja att ansvarigt statsråd svarar på de frågor som jag ställer. Hur blir Sverige ett bättre land med fler i arbete? Hur får fler arbetsgivare rätt person på rätt plats om kvinnor i barnafödande ålder helt lämnar arbetsmarknaden under minst tre års tid? Det blir under minst tre års tid, för jag antar att Kristdemokraterna fortfarande tycker att det är positivt att de allra minsta barnen får vara med sina föräldrar det första året, med föräldraförsäkringen. Sedan har ni infört ett vårdnadsbidrag som man lägger på, så man blir borta från arbetsmarknaden under minst tre års tid. Vad ger det för drivkraft till barnen, inte minst flickorna, att vilja utbilda sig och bidra med sitt arbete? Eller tycker ni att Sverige klarar sig bättre utan kvinnorna? Beskriv den familj som du ser framför dig som kan utvecklas av att en förälder i familjen helt lämnar arbetsmarknaden under minst tre års tid! Då har de ju bara fått ett barn, och i alla fall jag tycker att det är positivt om familjerna vågar och vill skaffa mer än ett barn. Beskriv det samhälle som du ser framför dig, där kvinnor i barnafödande ålder står helt utanför arbetsmarknaden! Sedan jämförs ett vårdnadsbidrag, där man blir borta från arbetsmarknaden under minst tre års tid med en maximal ersättning på 3 000 kronor i månaden, med en föräldraförsäkring där det är en inkomstbortfallsprincip. Taket är 33 500 kronor i månaden. Den är delad mellan föräldrarna och dessutom utformad så att man faktiskt kan återgå i arbete. Man kan inte plocka ut den här föräldraförsäkringen fullt ut och vara helt ledig under hur lång tid som helst, utan det finns en arbetslinje kopplad till föräldraförsäkringen. Sverige behöver nämligen kvinnor och män på arbetsmarknaden och i familjen. Barn behöver båda sina föräldrar.

Herr talman! Nu fick jag delvis svar på frågan om hur statsrådet tänkte kring själva språken. Men det statsrådet pekar på i sitt svar handlar faktiskt om förskolan, och där tycker statsrådet inte att barnen ska vara. Statsrådet tycker att barnen ska vara hemma med sina föräldrar som har vårdnadsbidrag, i alla fall med en förälder. De vi pekar på, de invandrarkvinnor som man har sett i Norge, har varit de som har tagit största andelen av kontantstøtten , det norska vårdnadsbidraget. Det påverkar språkutvecklingen. Då blir min följdfråga till statsrådet: Tycker statsrådet inte att det är viktigt att barn med invandrarbakgrund lär sig svenska tidigt? Jag tycker att det är jätteviktigt. Det är en förutsättning för att man ska kunna integreras bra i svenska samhället. Jag undrar över det utanförskap som den här regeringen har pekat på vid ett flertal tillfällen. Hur stärks det av ett vårdnadsbidrag? Hur förändras det? Eftersom ni räknar in de människor som är sjuka och arbetslösa i utanförskapet måste ju de som har vårdnadsbidrag också räknas in i utanförskapet, och då ökar antalet personer. Med samma argumentation som ni har använt är de de facto utanför. Jag tror inte att alla arbetslösa och sjuka uppfattar sig som utanför. Ni uppfattar dem som utanför. Jag känner folk som är föräldralediga. De uppfattar sig inte heller som utanför, men det beror på att de inte befinner sig i ett ovanförskap som den här regeringen gör. Jag vill veta vilka fler skäl det finns till att den här regeringen anser att vårdnadsbidraget kommer att ge andra resultat än det norska vårdnadsbidraget, för det har jag fortfarande inte fått svar på. Med de orden vill jag tacka för den här interpellationen och den här debatten. Jag hoppas att statsrådet noga överväger konsekvenserna av vårdnadsbidraget under sin sommarledighet.

Herr talman! Eftersom arbetslinjen gäller dröjer det länge innan åtminstone jag får gå på sommarledighet, men jag tackar för de vänliga orden. Jag har inte riktigt svarat på det här med Norge tidigare, men det är viktigt att jag gör det. Man ska veta att i Norge är situationen sådan att man har väldigt höga förskoleavgifter. Man har en situation där man kan kombinera kontantstøtte med olika ersättningar på ett sätt som inte är möjligt med det svenska vårdnadsbidraget. Så situationen i Norge är i grunden väldigt olik den situation som vi har i Sverige. Det tror jag är viktigt när man jämför de här två olika länderna och respektive lands system. Eva-Lena Jansson säger att statsrådet inte tycker att barnen ska vara på förskola, utan att de ska vara hemma hos sina föräldrar. Själva poängen är att jag kan tycka om vad som är bäst för mina egna barn. I övrigt tycker jag att människor själva ska få bestämma det som är bäst för just deras barn. Där går en viktig skiljelinje. Mina barn var hos en kommunal dagbarnvårdare och så småningom på ett vanligt dagis som låg några hundra meter från där vi bor och trivdes alldeles utmärkt. Det innebär inte att jag vill förvägra andra föräldrar rätten att välja det som de tycker är bäst för sina barn. Sverige blir ett bättre land om man får göra det som är bäst för en själv, alltså att varje familj får välja att utforma sin situation på det sätt som passar de egna barnen bäst. Sverige blir bättre om de får göra det i stället för att jag från mitt perspektiv bestämmer det. Det är självklart inte så, Matilda Ernkrans, att Sverige klarar sig bättre utan kvinnorna. Vi behöver både kvinnor och män i vårt land. Jag tror att vårdnadsbidraget kommer att leda till att kvinnor och män kommer att vara hemma ytterligare någon månad när föräldraförsäkringen har löpt ut. Andra kommer att välja att ta ut vårdnadsbidrag på en del av tiden för att kunna möjliggöra tid tillsammans med sina barn. Det här syftar självklart till att möta moderna människors behov och önskemål om ett bättre liv. Glad midsommar!