Vård till personer utan tillstånd

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vad jag anser om att regioner och landsting kan erbjuda planerad hälso- och sjukvård till personer som saknar tillstånd att vistas i landet och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbjuda landsting och regioner att ge planerad vård till denna grupp.

Lars Beckman har även frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att göra det förbjudet för kommuner att betala ut försörjningsstöd till personer som inte har rätt att befinna sig i Sverige.

Lars Beckman har slutligen frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att begreppet "vård som inte kan anstå" ska tolkas likadant i hela landet.

Vuxna personer som vistas i Sverige utan tillstånd har sedan 2013 rätt till vård som inte kan anstå enligt den lag som den dåvarande borgerliga regeringen tog fram, lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Av lagen framgår även att landstingen har möjlighet att därutöver erbjuda vård, upp till samma nivå som för bosatta (8 §). Det är frivilligt för landstingen att använda sig av denna möjlighet. Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att ändra denna ordning. Sådan vård som går utöver den vård som landstingen är skyldiga att erbjuda ersätts inte enligt den kommunala finansieringsprincipen.

Hur enskilda landsting väljer att organisera sin vård och vilken vård de erbjuder personer som vistas i Sverige utan tillstånd är en fråga som varken jag som statsråd eller regeringen kan överpröva.

Kommuner har enligt 4 kap. 2 § socialtjänstlagen möjlighet att på frivillig väg ge bistånd till personer som vistas i landet utan tillstånd. Biståndet är dock ingen rättighet som kan överklagas. Kommuner har alltså ingen skyldighet att bevilja dessa personer bistånd.

Enligt regeringsformen sköter kommunerna lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse på den kommunala självstyrelsens grund. Mot bakgrund av att det gäller ett frivilligt åtagande ser regeringen ingen anledning att inskränka kommunernas självstyre utifrån den frågeställning som interpellanten ger uttryck för.

Begreppet "vård som inte kan anstå" är enligt förarbetena till lagen avsett att vara en utvidgning av den vård som definieras som omedelbar, det vill säga akut vård. Vad som räknas som vård som inte kan anstå måste alltid avgöras i det enskilda fallet av behandlande läkare, tandläkare eller annan ansvarig vårdpersonal. Det är enbart behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar och som kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är med andra ord en medicinsk bedömning som måste göras i varje enskilt fall utifrån patientens tillstånd. Vilka vårdinsatser som blir aktuella måste därför av naturliga skäl se olika ut. Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att ändra denna ordning.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den här interpellationen handlar alltså om de personer som befinner sig illegalt i Sverige, som inte har rätt att befinna sig här. Den handlar om att det finns vissa regioner som uppenbarligen överprövar den svenska migrationspolitiken genom att skicka en motsatt signal.

Man har ju rätt att söka asyl i Sverige. Man har rätt att få en rättssäker prövning. Därefter får man ett ja eller ett nej, och vid ett nej ska man ovillkorligen lämna Sverige. Nu vet vi, fru talman, att det tyvärr inte fungerar så i dag. Väldigt många personer befinner sig i Sverige som inte har rätt att vistas här.

Jag ska korrigera mig: I interpellationen står det att det är sex regioner i Sverige som gör så här, men det är enbart fem eftersom Västernorrland har förändrat sitt regelverk. Men fem regioner i Sverige ger alltså en utökad vård till personer som vistas i landet utan tillstånd. Det är naturligtvis moraliskt fel. Det skickar en signal till dem som befinner sig i Sverige om att man har rätt till planerad sjukvård och planerad tandvård fast man inte har rätt att befinna sig här.

Här borde naturligtvis inte regeringen frånsäga sig sitt ansvar. Vill vi ha en migrationspolitik som håller ihop, vill vi ha en migrationspolitik som skickar ett budskap och en signal, vore naturligtvis det rimliga att säga: Nej, man har inte rätt till planerad sjukvård eller planerad tandvård.

Att man däremot har rätt till vård som inte kan anstå, det vill säga akut sjukvård, är självklart. Det vore naturligtvis moraliskt förkastligt om någon hade ett benbrott, ett armbrott eller någon annan allvarlig sjukdom som krävde omedelbar vård och inte fick det. Det är vi helt överens om. Precis som statsrådet sa i sitt svar förtydligade den dåvarande borgerliga regeringen detta.

Att däremot säga som statsrådet säger i sitt svar, att man kan acceptera ordningen att vi har en nationell migrationspolitik och en nationell prövning av rätten att söka asyl i Sverige men tillåter vissa kommuner och regioner att överpröva den migrationspolitik Sverige har, är helt enkelt oanständigt.

Man skulle kunna lösa det som Region Västernorrland har gjort. Där säger man att den som har ett giltigt LMA-kort har rätt till vård. Befinner man sig utan lov i Sverige har man inget giltigt LMA-kort. Det vore alltså en ganska enkel sak för regeringen att lösa frågan om man verkligen ville.

Fru talman! Det är också en moralisk fråga i förhållande till alla som behöver sjukvård och som har jobbat i hela sitt liv. Man biter av en tand, man bor kanske i Hälsingland, man går till folktandvården som man alltid har gjort, och så får man reda på att det är väldigt lång kö för att komma till folktandvården. Det kan ju bland annat bero på att regeringen godkänner att vissa regioner ger planerad tandvård till den som aldrig har betalat skatt i Sverige, som aldrig har gjort rätt för sig i försäkringssystemen och som dessutom inte har rätt att vistas i Sverige.

Om man vill ha en ordnad migrationspolitik vore det en mycket enkel sak att säga: Nej, självklart har inte regioner rätt att överpröva den svenska migrationspolitiken. Självklart ska vi inte ge planerad sjukvård och planerad tandvård till personer som inte har rätt att vistas i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har haft den här debatten med statsrådet tidigare. Om jag minns rätt var det precis innan vi gick på sommarledighet. Jag tycker att den fortfarande är lika aktuell som den var då, utifrån att vi fortfarande har fem regioner som erbjuder vård till papperslösa asylsökande personer som har ett utvisningsbeslut. Det innebär att vi får en ökad kostnad. Vi får längre vårdköer. Dessutom frångår vi den lagstiftade, reglerade invandring som vi har fattat beslut om.

Jag håller med min kollega Lars Beckman: Vård som inte kan anstå är anständigt att erbjuda papperslösa asylsökande personer, även sådana som fått ett utvisningsbeslut. Det är helt okej. Men att alla ska få vård, habilitering, tandvård och rätt till hjälpmedel tycker jag inte att Sverige ska ställa upp på. Har man fått ett nej på en asylansökan ska det vara ett nej. Jag tycker fortfarande att vi frångår den reglerade invandringen och det beslut som vi har genom att säga ja till fri vård för de personer som har fått ett nej.

Jag skulle dessutom vilja tillägga att det är märkligt att vi kan tillåta så fri tolkning i det här landet då vi har en lagstiftning som säger att det ska vara vård som inte kan anstå men att man ändå tillåter fem regioner att frångå den lagstiftningen.

Som moderat tycker jag att vi borde gå tillbaka till den lagstiftning som vi hade före 2013, som var betydligt mer restriktiv och där vård som inte kan anstå faktiskt innebar just vård som inte kan anstå. Det var inte vård som innefattar hela vårt välfärdssystem.

Fru talman! Jag är här för en annan interpellationsdebatt och hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men jag kan faktiskt inte låta bli. Vi har många stora utmaningar i den svenska sjukvården - det är inte tu tal om den saken - men när Moderaterna väljer att lyfta fram en fråga här blir det att man upplever det som oerhört upprörande att människor som vistas i landet utan tillstånd har tillgång till viss sjukvård.

Låt mig påminna om att den här lagstiftningen faktiskt togs fram av alliansregeringen. Vi hade en stor debatt här i kammaren om det här och var den gången rörande överens mellan de fyra allianspartierna kring att de som inte har rätt att vistas i landet ska lämna landet. Det sägs här att det handlar om dem som har fått ett utvisningsbeslut, men de flesta är sådana som över huvud taget aldrig har sökt om uppehållstillstånd i det här landet. Vi var överens om detta, men samtidigt sa vi att rätten till sjukvård inte ska vara något som vi använder för att tvinga människor att lämna Sverige. Har man fått en sjukdom ska man ha rätt att få sjukvård i Sverige.

Det var Saila Quicklund från Moderaterna som då företrädde partiet, och jag kommer så väl ihåg att hon sa att de personer som vistas i landet, även om de inte har tillstånd att vara här, ändå ska ges förutsättningar att leva ett värdigt liv och inte stå utan behandling om de drabbas av sjukdom. Jag kommer också ihåg hur Saila Quicklund sa att hon som moderat var stolt över att det då var fem partier som hade enats om det här förslaget. Socialdemokraterna hade en reservation, så det var alltså de fyra allianspartierna och Miljöpartiet som ville skapa den här möjligheten. Det är inte tu tal om att man inte ska vistas i landet om man inte har rätt till det, men däremot ska vi inte undanhålla sjukvård till människor med svåra sjukdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har diskussionen kommit upp om det fåtalet landsting som har sagt att det inte bara handlar om vård som inte kan anstå utan även annan vård. Jag följde den diskussionen ganska noga, och det var i hög grad krav från personalen, för det är inte lätt när man står där på akutmottagningen och ska ta ställning till om det är vård som inte kan anstå eller någon annan form av vård. Det var framför allt Östergötlands region som tog bort regleringen, och efter att ha tittat närmare på det såg man att det inte innebar några ökade kostnader att göra det. Det gjorde att även Sörmland, Gävleborg och kanske ytterligare någon region gick in på det.

Sedan är frågan: Ska man med lag förbjuda landsting, regioner, att erbjuda viss form av vård? Jag skulle snarare önska att vi kunde tvinga regioner och landsting att erbjuda viss form av vård. Vi har ju, fru talman, kommunal självstyrelse, och det gör att man i vissa regioner erbjuder vård som man inte erbjuder i andra. Det är klart att man alltid kan diskutera huruvida det är rätt eller fel, men den viktiga principen är ändå den lagstiftning som vi har och som innebär att även om man inte har rätt att vistas i landet ska inte sjukvården dras tillbaka och dörren till akutmottagningen stängas för att de här människorna därför ska tvingas lämna landet. Vi har en gränspolis som ska ägna sig åt det.

Det mest intressanta med den här interpellationsdebatten är att när Moderaterna äntligen i kammaren vill diskutera sjukvård handlar det inte om köerna, problemen med primärvården, bekymren med psykiatrin eller om beroendesjukvården som fungerar dåligt. I stället handlar det om att det kan finnas någon som saknar tillstånd att vistas i landet som eventuellt får sin skada omsedd eller kanske får antibiotika mot sin halsfluss. Det tycker jag är det intressanta i den här diskussionen.

Fru talman! Det är glädjande att det finns ett, om än yrvaket, intresse hos Lars Beckman för sjukvårdsfrågor. Jag kan inte låta bli att instämma i Anders W Jonssons inlägg här när det gäller att när man ska diskutera sjukvård är det som att man tycker att det finns en liten grupp som eventuellt får någon vård - jag hann inte anteckna ordagrant, men jag kan läsa protokollet senare - och det är verkligen grupp som ställs mot grupp. Det är som att om den här gruppen inte fick vård skulle vi nästan inte ha vare sig köer eller några andra problem i svensk hälso- och sjukvård.

Någon använde ordet "oanständigt", och jag tycker att man kan diskutera vad som är oanständigt i den här diskussionen. Att ställa grupp mot grupp - vad finns det för fakta som säger hur mycket den här gruppen kostar?

Jag tror att jag hade samma diskussion med Elisabeth Björnsdotter Rahm även förra gången, och jag tycker att man måste lära sig att hålla isär migrationspolitik och hälso- och sjukvårdspolitik. Migrationspolitiken står på egna ben. Den handlar ju om att den som får tillstånd att vistas i landet och får beviljad asylansökan ska stanna och snabbt ges möjlighet till integration, utbildning och arbete med alla de svårigheter och möjligheter som det innebär. Om man inte får tillstånd att stanna ska man avvisas. Väldigt många lämnar landet frivilligt, men alla gör inte det, och då krävs det att man verkställer det på annat sätt än att komma och påstå att någon ges viss vård i någon enskild region, något enskilt landsting, och att det skulle underminera migrationspolitiken. Det är oanständigt att påstå det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga att vi har en förstklassig hälso- och sjukvårdspolitik på så många sätt när det gäller likvärdighet och jämlikhet, även om vi som alla andra har stora utmaningar. Men när det påstås att migrationspolitiken på något sätt skulle undermineras vill jag gärna ta tillfället i akt och nämna att de åtgärder som vi har vidtagit de senaste åren verkligen har spelat roll. Vi har ett effektivt återvändande. Jag vill uppmärksamma att 80 000 personer utan rätt att vistas här har rest ut ur Sverige sedan 2014.

Det ges också en bild, både i själva interpellationen och i inläggen, av att det är så väldigt många som är här, och tänk om de här regionerna bara inte erbjöd dem vård! Jag tänker att det skulle ha varit intressant om det hade stått en representant för någon vårdprofession här i talarstolen och resonerat om vad man faktiskt möter.

Elisabeth Björnsdotter Rahm kan gärna beskriva hur hon ser på situationen. Att påstå att det skulle vara oanständigt eller omoraliskt att människor som vistas i Sverige får viss vård - det tycker jag är oanständigt.

Jag vill också säga att jag är socialminister och inte integrationsminister, men det är klart att jag följer de här frågorna väldigt noga ändå. Jag tycker att det finns en väldigt olycklig sammanblandning mellan hälso och sjukvårdspolitik och migrationspolitik. Det är mycket som behöver göras för att fortsätta styra migrationspolitiken och se till att människor aktivt kan återvända. Det handlar om arbetsplatsinspektioner. Det handlar också om förvarskapaciteten som har höjts under de senaste åren för att det ska finnas möjlighet att ha människor i förvar i väntan på avvisning.

Jag tycker att det ska bli intressant att höra fortsatta inlägg om det här och få höra lite mer om på vilket sätt detta skulle underminera migrationspolitiken. Kanske kan det också bli lite anständighet i den debatten.

Fru talman! Jag tycker verkligen att statsrådet ska läsa protokollet. Jag talade precis om i mitt första inlägg att vi är helt överens om att den som behöver akut sjukvård naturligtvis ska få det. Det är det som är det anständiga. Det oanständiga och det som gör att den här migrationspolitiken inte håller ihop är alltså att vi har en myndighet som prövar den nationella politiken, en myndighet som prövar rätten att vistas i Sverige och fem regioner, varav Gävleborg tyvärr är en, som ger vård till personer som inte har rätt att vistas här.

Jag vet inte om statsrådet har läst interpellationen, men det framgår där vad kostnaden är. Man kan tycka att en kvarts miljard är mycket eller lite pengar, men det är minst denna summa som det kostar.

Mitt intresse för sjukvård är betydligt större än bara denna fråga, vill jag också säga för protokollets skull.

Jag förstår att statsrådet inte förstår problematiken i att ha en migrationspolitik men skicka en annan signal genom att tillåta regionerna att överpröva denna politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle rekommendera statsrådet att träffa väljare. Det är ganska nyttigt. Man kan till exempel knacka dörr i Ockelbo, Gävle eller Söderhamn och fråga dem man möter vad de tycker är bra och dåligt. Jag vet inte om det beror på att Gävleborg har tagit många utrikesfödda på kort tid, men jag kan berätta att det inte är helt ovanligt att framför allt äldre talar om att det är en djup orättvisa att den som aldrig har betalat skatt eller inte har rätt att vistas i Sverige har rätt till planerad tandvård.

Till och med akut tandvård ifrågasätts, men detta tycker jag är självklart att vi ska ha, som jag sa i mitt första inlägg. Men jag förstår den som tycker så, för det skickar en signal. Detta visar regeringens problem. Statsrådet förstår uppenbarligen inte varför det är dumt att säga att vi ska ha en samordnad eller ordnad migrationspolitik och samtidigt tillåta fem regioner att ge planerad sjukvård och tandvård.

Detta får konsekvenser. Jag förstår att alla inte har tid att lyssna på P4 Gävleborg, men ett av inslagen handlade om en kvinna från Hälsingland som inte fick tandvård i tid därför att det har blivit väldigt långa köer till folktandvården. När man besöker folktandvården eller pratar med dem som försöker komma i kontakt med folktandvården hör man att det på kort tid har kommit många med dålig tandhälsa, i alla fall till Gävleborg. Det är klart att väldigt långa köer påverkar möjligheterna för den som bor i Gävleborg, som har betalat skatt där i hela sitt liv och som biter av en tand och behöver hjälp med tandvård. Det är klart att det påverkar.

Statsrådet tar inte sitt ansvar här, då hon säger att regeringen inte tänker göra något åt lagstiftningen. Om jag förstod Centerpartiets inlägg handlar det om att man vill göra en omvänd lagstiftning, det vill säga tvinga alla 21 regioner att ge planerad sjukvård och tandvård. Detta tycker jag vore en mycket dålig idé, även om jag förstår att Centern och Socialdemokraterna har ett nära samarbete just nu.

Jag tycker att det ska skickas en signal: Man har fått ett ja och har rätt att vara här, eller man har fått ett nej och ska lämna landet. Om det är ett nej ska vi självfallet inte ge planerad sjukvård eller tandvård till den som inte har rätt att vistas i Sverige. Det är inte ett dugg komplicerat.

Region Västernorrland, som samstyrs av moderater och socialdemokrater, har löst detta väldigt smidigt genom att säga att den som har ett giltigt LMA-kort har rätt till sjukvård. Detta är något som regeringen skulle kunna göra om den hade viljan och förmågan.

Fru talman! Det gäller viss sjukvård som inte kan anstå. Centerpartiet pratar om att vi ska ge människor ett värdigt liv. Ja, det är klart att vi ska göra det, men det handlar om människor som har rätt att vistas i landet, som har ett uppehållstillstånd och som har fått ett ja på sin asylansökan.

Vi har en primärvård som går på knäna. Vi har otroligt långa köer. Och nu pratar vi om att vi ska ha ett fastläkarsystem inom primärvården, men vi har inte doktorer eller personal så att det räcker. De flesta regioner uppvisar ett minusresultat. Vi har vårdköer som växer för de flesta sjukdomsdiagnoser, och vi har en cancervård som absolut inte uppfyller den vårdgaranti som vi står inför. Då ser jag ingen som helst anledning till att vi ska erbjuda vård till dem som har fått ett utvisningsbeslut, till dem som vistas i landet utan att ha ett tillstånd och till dem som är papperslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är ingen migrationspolitisk debatt, utan detta är en ren och skär debatt om att vård som inte kan anstå är okej. Man ska ge antibiotika till människor som har halsfluss eller som har en akut infektion eller hjärtinfarkt men inte erbjuda långa behandlingsserier och utredningar när vi står inför långa vårdköer och stora kostnader inom vår sjukvårdsapparat. Då är det inte okej att ge vård till dem som inte har rätt att vistas i landet.

Fru talman! Det blir en förvirrad diskussion. Den lagstiftning som alliansregeringen drev igenom 2013 sa att de som vistas i landet och som inte har tillstånd har rätt till sjukvård som inte kan anstå. Det var denna princip som alliansregeringen slog fast. Det handlar dels om papperslösa som aldrig har sökt uppehållstillstånd, dels om sådana som har fått avslag på en uppehållsansökan. Här är det lite olika besked från Moderaterna. Är det denna lagstiftning man vill riva upp eller inte? Den ena moderaten säger på ena sättet, och den andra på det andra.

Interpellationen handlar om ytterligare en sak, och det är att vissa regioner har bestämt sig för att ta bort kravet på vård som inte kan anstå och sagt att personalen ska kunna avgöra detta utifrån hälso- och sjukvårdslagen. Där man har gjort detta har det varit just beroende på krav från personalen, som säger att det här är en hopplös lag att tolka. De säger: Låt oss få göra som vi gör i vanliga fall, det vill säga göra bedömningen på akutmottagningen utifrån hälso- och sjukvårdslagen.

När Gävleborg och Sörmland införde en sådan möjlighet, det vill säga gick längre än vad alliansregeringens lagstiftning hade tillåtit, var det utifrån Östergötlands beräkningar, där man såg att denna förändring inte innebar någon avsevärt ökad kostnad. Det beror på att detta inte är en grupp människor som gärna springer på akutmottagningarna, för de är förstås livrädda för vad som kan hända i ett läge där de söker vård. Plötsligt kan gränspolisen komma och kasta ut dem.

Centerpartiet står fast vid alliansregeringens lagstiftning, det vill säga att man ska ha rätt till vård som inte kan anstå. Det är den linje som moderaten Saila Quicklund försvarade här i kammaren. Om det finns regioner som vill gå därutöver får de bestämma det, precis som de har möjlighet att ge ytterligare vård till andra grupper. Det är inte något som vi ska styra härifrån Stockholm. Detta är Centerpartiets linje.

Fru talman! Det är de olika infallsvinklarna som gör att denna debatt inte riktigt hänger ihop. Vi kan uppleva problem i svensk cancervård, beroende på var vi är och vilka grupper vi syftar på.

Köerna till Gävleborgs tandvård - vad är orsaken till dem? Jo, menar man, det är ju de som vistas i landet utan tillstånd, som får så oerhört mycket vård och som kostar så väldigt mycket pengar. Jag måste säga att jag tycker att detta är oanständigt sätt att bedriva politik i Sveriges riksdag.

Det handlar om att ge vård som inte kan anstå, men det handlar också om att ge en möjlighet för landsting, eller regioner som det numera heter, att bestämma sig för att de vill hantera detta på ett lite annorlunda sätt.

Jag behöver inte upprepa Anders W Jonssons inlägg, som handlade om hur vårdpersonal kan uppleva det, men jag tror att det är viktigt att förstå att detta är vad det handlar om. Det är ingen politisk markering om att personer har rätt till all vård som finns eller att det är okej, även om de har fått ett avvisningsbeslut, att fortsätta att leva i Sverige och att de har precis samma rättigheter som alla andra. Det är ju inte detta som lagen säger, men en möjlighet kan ges till vårdpersonal, som många gånger står inför svåra situationer, att avgöra om det är vård som kan anstå eller vård som inte kan anstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag nämnde, om Lars Beckman hörde det svar som jag läste upp här, finns det en möjlighet att göra detta, men det är inte något som ingår i den kommunala finansieringsprincipen. Man får inte betalt för det. Det är inte något som staten uppmuntrar men heller inte något som vi förbjuder.

Jag tycker att detta är viktigt att diskutera, men jag tycker ändå att denna debatt är lite beklämmande. Den landar i att det är fem regioner som har gett en utökad möjlighet som inte staten finansierar. De har själva bedömt att de vill ge vårdpersonalen denna möjlighet därför att det skulle lösa många av vårdens problem. Man bör över huvud taget inte blanda in andra typer av utmaningar och tro att den ekonomi som i så fall skulle behövas skulle motsvaras av dem som ges en möjlighet till vård.

Jag tycker att det hade varit rimligt att föra en diskussion om huruvida vi har en effektiv migrationspolitik. Hur ser det ut med avvisningar, hur ser det ut med förvarsmöjligheter och så vidare? Men jag köper inte konsekvensbeskrivningen och analysen där man använder hälso- och sjukvårdspolitiken som ett slagträ i diskussionen och i grund och botten ställer grupp mot grupp - får det att låta som att eventuella brister i sjukvården handlar om en viss grupp, det vill säga att det är på grund av personer som vistas i Sverige utan tillstånd som vi har brister i svensk sjukvård.

Fru talman! Ämnet för interpellationsdebatten efter denna kommer att vara LSS och rätten till personlig assistans, om jag har förstått det rätt. Det är klart att det påverkar till exempel tillgången till hjälpmedel för svårt sjuka människor om vissa regioner ger hjälpmedel och planerad sjukvård till den som inte har rätt att vistas i Sverige.

Det är väl detta som är statsrådets och regeringens problem: Ni har inte en sammanhållen politik. Ni har inte en sammanhållen linje i politiken. Det gör att det blir ryckigt, hattigt och svårt att förstå er politik, och det är precis därför jag har ställt den här interpellationen.

Jag håller inte alls med Centerpartiet om att vi bör tvinga 21 regioner att ge planerad sjukvård och tandvård, utan jag tycker att regeringen ska ta samma kloka beslut som man har gjort i Västernorrland. Där har man sagt att den som har ett giltigt LMA-kort också har rätt till sjukvård som kan anstå, medan den som däremot inte har rätt att vistas i Sverige naturligtvis inte ska ha den rätten. Det är nämligen att överpröva den svenska migrationspolitiken, och det borde bekymra ett statsråd att det finns regioner som bedriver en politik som går tvärtemot den nationella politiken. Det är det som blir konsekvensen.

Dessutom kan det få andra absurda konsekvenser. Vi har en familj i Hälsingland som tog hit sin mamma från ett icke-EU-land. Hon behövde en operation, och de fick betala för den. Hade de i stället sagt att mamman befann sig i Gävleborg utan tillstånd hade de inte behövt betala för operationen. Det blir alltså absurda konsekvenser också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Egentligen är det ganska enkelt: Ett ja är ett ja, och ett nej är ett nej. Vi är helt överens om att man naturligtvis ska ha rätt till vård som inte kan anstå, det vill säga akut sjukvård, men vi är inte överens när det gäller planerad sjukvård och planerad tandvård. Där finns det en fundamental skillnad mellan Moderaternas syn och Socialdemokraternas och regeringens syn.

Fru talman! Trots att det kanske inte låter så för den som lyssnar tror jag att det finns en ganska bred uppslutning kring migrationspolitiken. Den som fått tillstånd att stanna ska ges möjlighet att stanna och möjligheter att integreras, få utbildning och skaffa arbete. Den som inte får uppehållstillstånd - som inte får sin asylansökan beviljad - måste lämna landet. Jag tror att det finns enighet kring detta.

Nu hör jag ju att Lars Beckman inte nöjer sig med att det är enbart bristerna i svensk sjukvård som skulle kunna åtgärdas om personer som vistas här utan tillstånd inte fick vård, utan det gäller tydligen även LSS och alla de ambitioner vi har. Det är klart att vi hela tiden kan göra välfärden ännu mycket bättre. Det är därför vi tillskjuter 5 välfärdsmiljarder varje år, och det är därför vi jobbar med standardiserade vårdförlopp. Det är därför vi arbetar med kompetensförsörjning och jobbar med väldigt många andra insatser.

När det gäller de brister som finns i samhället verkar detta dock landa i att problemen beror på en liten grupp, som är väldigt utsatt. Den garanteras inte heller vård utöver det som inte kan anstå, men landstingen har självstyre och därmed möjlighet att bestämma hur de vill styra och organisera sin sjukvård. Jag skulle gissa att man har en god dialog med den vårdpersonal som finns; jag har inte träffat alla, men jag är ganska övertygad om att det är så man bestämmer sig i en region när det handlar om att ta en kostnad som man dessutom inte får ersättning för från statligt håll.

Jag kan alltså bara konstatera att vi inte har för avsikt att förändra självstyret i vare sig kommuner eller regioner. Det är en stor fråga. Vi har inte heller för avsikt att förändra någonting i den meningen att vi skulle ersätta eller tvinga alla att erbjuda vård, utan det är upp till varje landsting och region att hantera dessa frågor så att de på allra bästa sätt kan efterleva den här lagstiftningen - som ju låter väldigt enkel i riksdagens talarstol. Vad kan anstå, och vad kan inte anstå? Frågan är dock betydligt svårare att hantera i vardagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.