Vård och stöd för personer som har utsatts för sexualbrott

Fru talman! Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ser på att det tas fram nationella riktlinjer och program för behandling av vuxna som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Vidare har hon frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar vidta för att säkerställa att kunskapsbaserad vård görs tillgänglig för vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen, inkluderande incest och utsatthet för pedofila nätverk och trafficking. Slutligen har hon frågat mig hur jag ämnar verka för att säkerställa att det tas fram nationella riktlinjer och program för behandling av barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Arbetet för att förebygga, upptäcka och motverka alla former av våld mot barn är en prioriterad fråga för regeringen. Därför tillsatte regeringen den 29 april 2021 en särskild utredare som ska lämna ett förslag till en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Utredaren ska identifiera brister och föreslå åtgärder bland annat för att förebygga våld mot barn samt för upptäckt av och skydd, stöd och behandling för barn som upplevt våld. Strategin ska adressera de många olika former av våld som barn och unga i olika åldrar kan utsättas för i dag, till exempel våld i nära relationer, sexuellt våld, våld mellan barn och hedersrelaterat våld och förtryck. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2022.

Hälso- och sjukvården har en viktig roll för patienter inklusive barn som utsatts för sexuellt våld. Det handlar dels om att upptäcka förekomsten av våld och sexuellt våld, dels om att tillhandhålla vård och behandling baserad på bästa möjliga kunskap. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) ska varje vårdgivare även fastställa rutiner för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld. I detta ingår att anmälningsskyldigheten fullgörs. Vidare ska vårdgivaren se till att personalen i hälso- och sjukvårdens verksamheter har kunskap om våld och övergrepp för att kunna ge god vård samt ha förmågan att omsätta kunskapen i det praktiska arbetet. I hälso och sjukvårdens ansvar ingår också att den som söker hälso- och sjukvårdens tjänster efter att ha blivit våldsutsatt men som också behöver annat stöd blir hänvisad till den eller de instanser som har kompetens som motsvarar patientens behov.

En viktig del i detta arbete är att fortsatt förbättra kunskapsläget om våld och sexuellt våld inom hälso- och sjukvården. Regeringen har särskilt pekat ut vården för sexuellt våldsutsatta som ett fokusområde i tillläggsöverenskommelsen inom kvinnors hälsa och förlossningsvården 2021-2022. Målsättningen är att personer som utsatts för sexuellt våld ska få tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap. Insatser genomförs även inom ramen för överenskommelsen inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Vidare har regeringen för 2020 och 2021 beviljat insamlingsstiftelsen Wonsa medel för att ta fram och sprida ett utbildningsmaterial om att bemöta, bedöma och behandla personer som utsatts för sexualbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer att fortsätta följa frågan noga och verka för att personer som utsatts för sexuellt våld får tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag har fått svar av ministern på en av tre frågor. Det enda ministern säger om vuxna är att mer utbildning sker på området, vilket inte stämmer. Rise har skickat ut en fråga till 800 verksamheter inom sjukvården om de är intresserade av att delta i utbildningar. Endast 4 verksamheter har svarat att det finns intresse. Socialstyrelsens föreskrifter säger saker, men verkligheten visar att vad föreskrifter säger helt uppenbart inte påverkar verkligheten.

Ellencentret, organisationen #intedinhora och Child10 har tillsammans genomfört en kartläggning av vilket stöd som finns tillgängligt för barn, unga och vuxna med erfarenhet av prostitution, människohandel för sexuella ändamål och annan kommersiell sexuell exploatering. Jag skulle vilja använda ett citat därifrån som visar på hur bristfällig vården är för personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp:

Jag upplever att alla såg det som en beteendestörning jag hade snarare än en utsatthet. Psykopati och nymfomani har förekommit i mina journalanteckningar på grund av mitt sexsäljande.

Under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn hittills, 16 procent fler än 2019. År 2014 visade Stiftelsen Allmänna Barnhusets undersökning att 20 procent av alla barn blir utsatta för sexualbrott. Enligt den senaste undersökningen från augusti 2021 är siffran nu uppe i 25 procent. I stället för 4 små barn i en förskolegrupp på totalt 20 barn är man nu uppe i 5 små barn som blir utsatta för sexuella övergrepp.

Alla dessa barn kommer att bli vuxna - om de överlever, vill säga. Sexualbrott ger vårdkrävande skador. Våldtäkt är det trauma som oftast leder till PTSD och har den starkaste kopplingen till självmord, självmordstankar och självskadebeteende. Konsekvenserna är ett förändrat liv med varierande grad av smärta, utmattning och psykisk ohälsa. Och vi ska ha klart för oss att om man blivit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen löper man tolv gånger större risk att begå självmord i vuxen ålder. Man löper också risk att utsättas för fortsatta sexuella övergrepp - man blir ett öppet mål för flera andra förövare då skyddsmekanismerna försvunnit i barndomen.

Fru talman! Risken är stor att detta blir konsekvenserna just för att man blivit utsatt som barn.

Rätten till bästa möjliga hälsa är en mänsklig rättighet - även för den som utsatts för sexuella övergrepp. Sexualbrott drabbar alla, men kvinnor och flickor är i absolut majoritet bland de drabbade. 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män. Detta gör sexuella övergrepp till ett av de största jämställdhetsproblemen. Redan år 2013 definierade WHO sexuella övergrepp som ett globalt hot mot folkhälsa och mänskliga rättigheter som kräver brådskande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Istanbulkonventionen och Lanzarotekonventionen, som Sverige har ratificerat, innehåller bestämmelser om att det ska finnas tillgång till traumastöd och specialiserade stödtjänster för sexualbrottsutsatta över hela landet. I januari 2019 mottog Sverige och socialministern kraftig kritik från Europarådets expertgrupp Grevio på grund av bristande tillgång till specialiserad traumabehandling för sexualbrottsutsatta.

Jag skulle vilja ha bättre svar på vad regeringen gör på detta område.

Fru talman! Jag vill säga till både Marléne Lund Kopparklint och alla som lyssnar på den här debatten att det inte finns någon som helst avvikande mening från min sida om att det här är ohyggliga brott.

Det här är övergrepp som på alla sätt måste motas så att de inte inträffar. Det är det vi i första hand vill åstadkomma. Men vi vet att mäns våld mot kvinnor orsakar ett lidande som naturligtvis har en koppling till hälso och sjukvården, till dess sätt att bemöta, och som får stora konsekvenser för dessa flickors och kvinnors liv. Detta är också skälet till att regeringen sedan många år tillbaka och på olika sätt arbetar väldigt hårt med nationella strategier gällande mäns våld mot kvinnor och resurser för kvinnors hälsa.

Men jag vill ändå påminna Marléne Lund Kopparklint om att det inte är staten som organiserar sjukvårdens mottagande runt om i landet. Däremot ska Socialstyrelsen självklart se till att det finns ett stöd och föreskrifter, som ska följas. På interpellanten låter det som att det lär finnas föreskrifter, som jag hänvisar till, men att de inte följs. I den här kammaren beslutar vi om lagstiftning, som följs av föreskrifter från myndigheter. Utgångspunkten är naturligtvis att dessa följs. Om det är svårt att följa dem och det saknas resurser behövs det tillskott. Behöver materialet utarbetas på ett bättre sätt får vi göra det.

SKR fick på uppdrag av regeringen kartlägga hur vården kan stärkas för att bättre möta behoven hos personer som utsatts för sexuellt våld. Rapporten publicerades i början av pandemin, i juni 2020, så den fick väl inte då den uppmärksamhet den förtjänade. Men den visar att det finns många viktiga förbättringsmöjligheter, och kartläggningen används som grund för det fortsatta arbetet.

Detta är också skälet till det jag beskrev i mitt interpellationssvar - att den överenskommelse som finns om kvinnors hälsa och förlossningsvården får ett tillägg i den överenskommelse som tecknas inför det kommande året, med målsättningen att personer som utsatts för sexuellt våld ska få tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap.

Det görs också stora satsningar på psykisk hälsa - 2,2 miljarder årligen. Inte minst här finns också medel som ökar möjligheten till traumavård och behandling.

Det finns medel för att stödja utvecklingen av vård- och omsorgsarbete när det gäller mäns våld mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet för att öka kunskapen.

Jag ska inte gå in så mycket på sexualbrottslagen och de skärpta straffen, men det är klart att allt detta hänger ihop när det gäller att se till att vi gör allt vi kan för att minska risken för att flickor och kvinnor utsätts för våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill rikta uppmärksamhet mot en del i den precis presenterade budgeten, nämligen ett förslag om spårsäkring vid sexualbrott, vilket också är väldigt viktigt. Att kunna ta emot de flickor eller kvinnor som har råkat ut för sexualbrott och kunna säkra spår och bevisning i ett tidigt skede kan vara väldigt avgörande för att man ska kunna gå vidare. Till detta avsätts medel.

Sedan finns alltid en diskussion om huruvida man ska ha nationella program. Om Marléne Lund Kopparklint vill att det ska finnas någon typ av nationellt vårdprogram är det regionerna som utarbetar de programmen. Jag säger inte detta för att jag inte vill utarbeta ett nationellt vårdprogram, men det är ändå så det ser ut. Däremot hjälper stöd av alla de slag, liksom överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner, förstås till för att man ska kunna utarbeta programmet och veta att de resurser som krävs för att man ska kunna fullfölja det finns.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ministern var frågor hamnar om det inte fungerar ute i regionerna eller när människor hamnar mellan stolarna, vilket åtskilliga gör. Är inte det i riksdagen så vet jag inte var.

Argumentet att regeringen inte får detaljstyra regionerna håller inte. Det tror jag att ministern också vet. Sveriges regioner har inte verktygen för att hantera frågan på ett patientsäkert sätt. Ett tecken på detta är att det står över 1 000 sexualbrottsutsatta i kö för att få adekvat vård och behandling, bara i Stockholm. Det saknas även krav när det gäller den typ av utbildning som ska ge den kunskapshöjning som så tydligt behövs och efterfrågas, och som ministern säger finns. Men det gör den inte.

Sverige har i dag en enda specialistmottagning för vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen; det är Wonsa. Jag tror att Gita Rajan och de som jobbar där också vill ha svar på de frågor jag har ställt. Trycket på den verksamheten är enormt stort.

Vi pratar om människoliv här. Som jag sa tidigare är risken att begå suicid tolv gånger högre för personer som blivit utsatta för sexualbrott.

Med denna negativa utveckling är det nu viktigt att dra ut dessa frågor ur skamvrån och på allvar börja prata om dem för att få till en förändring. Barn ska skyddas från att utsättas för alla former av brott. Men det krävs också omfattande förändringar i samhället och lagmässigt.

Man skulle aldrig acceptera om en region bestämde sig för att inte erbjuda akutmottagningar eller inte ha några ortopediska specialistmottagningar. Varför ska vi då acceptera att det inte finns specialistmottagningar för sexualbrottsutsatta i landets 21 regioner, i synnerhet som 85 av 349 riksdagsledamöter - alltså vuxna personer - statistiskt sett blivit utsatta för sexualbrott i barndomen?

Den särskilda utredaren som ministern pratar om - ja, vad ska jag säga? Att bekämpa och förebygga löser inte problemet med behandling av dem som redan har utsatts. Att identifiera brister och föreslå åtgärder är bra för barnen, men de vuxna som har blivit utsatta då?

Ministern rabblar upp vad varje vårdgivare ska utveckla och kvalitetssäkra, enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Vad säger detta egentligen, i verkligheten? Lika mycket som mina egna föreskrifter om att jag ska bli miljardär nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det sedan gäller detta att vårdgivaren ska se till att personal har kunskap om våld och övergrepp - hur ska vårdgivaren se till detta när det saknas grundutbildning, fortbildning och specialistutbildningar inom området?

Det är jättebra att föreskrifter finns, men det är också viktigt att kontrollera att de följs ute i landet. Följs de inte krävs insatser som ministern inte ger några exempel på.

I hälso- och sjukvårdens ansvar ingår också att den som söker hälso och sjukvårdens tjänster efter att ha blivit våldsutsatt men också behöver annat stöd ska hänvisas till den eller de instanser som har den kompetens som motsvarar patientens behov. Det saknas en hel vårdkedja för sexuellt traumatiserade patienter, så vart ska dessa patienter med behov av specialvård hänvisas? Det skulle jag vilja ha svar på av ministern, vilket jag tyvärr inte fick. Den kritik som Sverige har fått av Grevio inkluderar just detta. Det ska finnas specialiserade mottagningar i Sverige.

Fru talman! Europarådets expertgrupp Grevio lämnar rekommendationer. När det gäller exakt hur man ska organisera detta ser det naturligtvis olika ut i olika länder. Exakt hur det skulle se ut är alltså Marléne Lund Kopparklints egen tolkning.

Jag tror ändå att jag började med att ganska tydligt säga att detta är ett väldigt viktigt område; det är ingen tvekan om det. Men det är inte lätt att diskutera med en interpellant i Sveriges riksdag som tycker att myndigheters föreskrifter inte är mycket värda. Det är ju så vi styr det här landet - genom lagstiftning i riksdagen och föreskrifter från myndigheterna.

När det gäller hälso- och sjukvården är det inte så att regionerna är lite ansvariga, sådär 20-30 procent, utan de är fullt ansvariga. Statens ansvar är naturligtvis att se till att vi har en lagstiftning som är till fyllest. Naturligtvis ska det göras förändringar i hälso- och sjukvårdslagen om så skulle krävas. Det handlar om utbildningar och om att se till att myndigheten har stöd och i sin tur ger regionerna det stöd som krävs. Men jag vänder mig emot att man viftar bort Socialstyrelsens föreskrifter på området som att de inte är så mycket värda. Det är de; det är därför vi fattar beslut om dem, oftast på grundval av propositioner som denna riksdag har beslutat om.

I den tilläggsöverenskommelse om kvinnors hälsa och förlossningsvården som vi har haft under några års tid - vi har tecknat en ny för det kommande året - fastställs bland annat att regionerna ska säkerställa att det finns en tydlig vårdkedja för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning.

Precis som med allt annat i samhället betyder inte detta att vi från en dag till en annan och från ett år till ett annat är i mål med väldigt svåra samhällsutmaningar. Mäns våld mot kvinnor är tyvärr något som existerar i ett samhälle som inte är till fullo jämställt. Det finns ett skäl till att den sittande regeringen inte bara har en feministisk utrikespolitik utan också arbetar väldigt mycket med jämställdhetsfrågor.

Marléne Lund Kopparklint får gärna använda sitt sista inlägg till att tala om vad som ska göras på området för att lösa problemet, vid sidan av utbildningar, tilläggsöverenskommelser, lagstiftning, straffskärpningar och tioåriga strategier. Jag menar att mycket är på gång, men jag vill inte ge sken av att detta är enkelt att göra. Om vården inte fungerar till fullo måste vi få den att fungera, och det görs inte från Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Inte nog med att ministern inte svarar på mina frågor, hon far också med osanning! Jag har inte sagt att föreskrifter inte är viktiga, men om de inte följs blir de ju inte viktiga för dem som behöver vård eller när den vård som behövs inte finns.

Fru talman! Jag har också gjort lite research om detta med beviljade medel till Wonsa. Jag tycker att det är viktigt att de som tittar på debatten får reda på sanningen bakom ministerns ord. Det material som togs fram och testades 2020 har fått högsta betyg, men när det skulle spridas nu under 2021 har ingen region ansett sig kunna prioritera utbildningen inom vare sig primärvården eller psykiatrin.

Wonsa har kontaktat alla regioner och de ansvariga för all primärvård och psykiatri och bara fått in en enda intresseanmälan och ingen bokning. Rise har under året skickat ut 800 mappar med information, som jag sa tidigare.

Ökad kunskap utan anpassad struktur räcker inte. Det spelar ingen roll om all personal på Ica får utbildning i att byta däck om de inte har en verkstad. De vet ju inte hur de ska göra om de inte får öva på det. Då har man inte den praktiska grundkunskapen.

Jag kommer också att fortsätta följa frågan och verka för att personer som har utsatts för sexuellt våld får tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap. Jag vet en annan person som också kommer att göra det och som sitter och tittar på denna debatt tillsammans med flera tusen andra, och det är den som har blivit utsatt för sexualbrott och inte fått vård.

Det man nu behöver göra är att fullgöra det man har sagt och verkligen ta den här utbildningen och kunskapen på allvar. Den finns.

Fru talman! Jag kan försäkra alla som tittar på debatten om att det här är en högt prioriterad fråga för Sveriges regering. Det är därför det finns en strategi som inte enbart handlar om hälso och sjukvården utan om alla områden i samhället som positivt eller negativt bidrar till att kvinnor inte kan känna sig trygga och utsätts för våld, vilket i sin tur leder till att de behöver rätt vård.

Återigen vill jag säga att dialogen med Sveriges kommuner och regioner fortsätter. Jag vill påstå att det finns mycket kunskap. Man gör på olika sätt, men jag säger inte att vi inte kan göra mer. Det har inte varit mitt budskap i något av mina replikskiften.

I den tilläggsöverenskommelse som nu tecknas slås fast att regionerna ska säkerställa att det finns en tydlig vårdkedja för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. Man ska lära av varandra mellan regionerna, där en del har gått före. Det ser lite olika ut på grund av att regionerna är olika stora, och man har också i olika utsträckning mött de kvinnor som vi talar om i den här interpellationsdebatten.

Långsiktigt strategiskt arbete är förstås helt centralt vid sidan av det som görs varenda dag i hälso och sjukvården med all den kompetens som finns där. Den behöver samordnas och systematiseras, och man behöver lära av varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har absolut inte satt någon punkt för detta, och det sista initiativet är inte taget, utan detta är ett reformområde där det ständigt pågår saker. Det vill jag verkligen säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.