Validering

Fru talman! Désirée Pethrus har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att främja en snabbare och effektivare handläggning av valideringsärenden.

Jag vill börja med att säga att regeringen till fullo delar Désirée Pethrus ambition att utrikes föddas yrkeskompetenser ska tas till vara bättre. Att få till stånd ett överblickbart och sammanhållet system för validering är en högt prioriterad fråga för regeringen.

Frågan var framför allt ställd utifrån validering som ett verktyg för att underlätta nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Men det är samtidigt viktigt att framhålla att validering av kompetens är viktigt för många människor, inte bara nyanlända, för att de ska komma vidare i arbetslivet eller i studier på rätt nivå.

Validering syftar till att ta till vara människors kompetens så att kompetensförsörjningen i arbetslivet underlättas och matchningen på arbetsmarknaden förbättras. Validering möjliggör också effektivare utbildningsinvesteringar och lägre utbildningskostnader. Människor ska inte utbildas på sådant de redan kan. Ur ett branschperspektiv utgör validering ett verktyg för att identifiera kompetensutvecklingsbehov, säkra kompetensen hos redan anställda och möjliggöra ett breddat rekryteringsunderlag.

Allt fler nyanlända har utbildning och yrkeserfarenhet från sina hemländer inom områden där det finns stora rekryteringsbehov på den svenska arbetsmarknaden. Bland de nyanlända flyktingar och anhöriga som var registrerade hos Arbetsförmedlingen i december 2014 hade var fjärde en eftergymnasial utbildning på minst två år. Nästan 1 000 av dem bedömdes av arbetsförmedlare ha en yrkestillhörighet som kräver högskolekompetens inom teknik, it och liknande områden. Över 900 bedömdes ha yrkesbakgrund som kräver fördjupad högskolekompetens inom sjukvården och 1 300 fördjupad högskolekompetens inom utbildningssektorn.

Många utrikesfödda akademiker är dock arbetslösa eller överkvalificerade för de arbeten som de i dag utför. Detta är framför allt ett oacceptabelt slöseri med mänskliga resurser, men innebär även en samhällsekonomisk förlust. Jag väntar med spänning på Arbetsförmedlingens rapportering av uppdraget att öka omfattningen av validering för nyanlända.

De rapporter som Désirée Pethrus citerar visar att alliansregeringens insatser inte varit tillräckliga. Tiderna för bedömning av utländska akademiska utbildningar hos Universitets- och högskolerådet har blivit längre, framför allt eftersom antalet ansökningar om bedömning har ökat snabbt. Även ansvaret för bedömning av postgymnasiala yrkesutbildningar vilar sedan den 1 januari 2013 på UHR. Därför förstärks UHR:s bedömningsverksamhet 2015-2016. Även anslagen för kompletterande utbildningar för personer med avslutad utländsk utbildning motsvarande en svensk högskoleutbildning har höjts.

Myndigheten för yrkeshögskolan har fått i uppdrag att ta fram stödmaterial för utbildningsanordnarna om behörighet, urval och antagning där det särskilt ska framgå hur reell kompetens ska vägas in i behörighetsprövningen.

Därtill pågår en utredning inom Regeringskansliet med uppdraget att kartlägga valideringsinsatserna inom utbildnings- och arbetsmarknadsområdet och lämna förslag som möjliggör för fler personer att få sin kompetens validerad. Frågor som utreds är en tydligare roll- och ansvarsfördelning, effektivare användning av avsatta resurser, bättre samverkan och en ökad överblickbarhet. Dessutom ska utredaren lämna förslag om hur nationell samordning ska organiseras och styras för att utveckla och driva på för effektivare system för validering. Förslag ska lämnas senast den 1 april 2015. Med utgångspunkt i detta arbete avser regeringen att införa ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering.

Regeringen överväger nu om det behövs ytterligare insatser för att nyanländas kompetens ska tas till vara bättre. Kan kartläggning av kompetenser eller bedömning av utbildningar påbörjas snabbare? Hur kan fler av dem som har en efterfrågad yrkeskompetens snabbt komma in på en arbetsplats och visa upp vad de kan? Vilka erfarenheter från tidigare projekt, såsom Korta vägen och Nationell matchning, bör tas till vara i reguljär verksamhet? Det är några av de frågeställningar som vi ställer oss i det fortsatta arbetet.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret - det långa svaret! En kollega påminde mig om att jag nog har fått det längsta svaret på en av alla de interpellationer som arbetsmarknadsministern har tagit sig tid att besvara här i dag.

Det är glädjande att vi i många stycken delar synen på hur vi måste förbättra arbetet kring validering. Mitt fokus i min interpellation om validering var utländska utbildnings- och yrkeserfarenheter i ljuset av det stora antal flyktingar och asylsökande som just nu kommer till Sverige. Det finns ett särskilt stort behov av att snabbt se till att dessa kan få en meningsfull sysselsättning.

Det är bra att statsrådet också vill ha en snabbare handläggning av validering för dem som kommer till vårt land så att kompetensförsörjningen i arbetslivet underlättas och matchningen på arbetsmarknaden förbättras.

Som statsrådet konstaterar har allt fler nyanlända utbildning och yrkeserfarenheter från sina hemländer inom områden där det finns stora rekryteringsbehov på den svenska arbetsmarknaden. 25 procent har en eftergymnasial utbildning på minst två år.

I min interpellation till statsrådet nämner jag Statskontorets kartläggning av valideringsinsatser där man såg behovet av att Arbetsförmedlingen jobbar mer systematiskt med validering. Alliansregeringen tog då frågan på allvar och gav Arbetsförmedlingen i uppdrag att utveckla metoder på detta område i syfte att ta till vara nyanländas kompetens. Detta uppdrag ska redovisas i dagarna, vad jag förstår.

Arbetsförmedlingen har ett jätteviktigt arbete i etableringsfasen för nyanlända med att validera kunskaper som kan bli en tillgång på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har enligt Riksrevisionen heller inte använt alla de resurser och medel som står till förfogande, som man fick för etableringsuppdraget under alliansregeringens tid. Här finns mer att göra.

Då undrar jag lite om det som jag kanske inte har fått svar på: Har regeringen fått redovisningen från Arbetsförmedlingen, och vad säger den i så fall? Vad skulle Arbetsförmedlingen mer kunna göra, enligt arbetsmarknadsministern?

Det är flera olika aktörer som är involverade i valideringsarbetet, och en är Socialstyrelsen, som jag också nämner i min interpellation. Som har rapporterats i medierna har det varit ett stort problem för Socialstyrelsen att validera kunskap för hälso- och sjukvårdspersonal.

Nyligen var det ett seminarium här i riksdagen där Centrum för rättvisa berättade om en undersökning som de hade gjort under 2013. De menade att i 30 procent av fallen missade till och med Socialstyrelsen att validera EU-medborgares kompetens enligt ett EU-direktiv som har speciella, fastlagda tidsgränser. De personer med sjukvårdskunskaper som nu kommer från tredje land behövs uppenbarligen då det kommer att finnas stora behov inom vård och omsorg, enligt arbetsmarknadsministern.

Jag har ställt frågan i min interpellation, men jag tycker inte att jag riktigt har fått svar på den: Hur ska vi göra för att snabba på arbetet så att Socialstyrelsen kan validera sjukvårdskompetens?

Fru talman! Det här är en fråga som engagerar mig personligen väldigt mycket. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi tar till vara den kompetens som människor har, inte minst nyanlända, i Sverige. Det är en av orsakerna till att det blev ett långt svar på interpellationen.

Det här är frågor som inte löses med en åtgärd, utan det krävs många olika åtgärder. De måste också se lite olika ut för olika branscher, olika grupper av personer och olika typer av kompetens.

För att svara på den konkreta frågan om sjukvårdspersonal och redogörelsen från AF: Nej, vi har ännu inte fått redogörelsen från AF. Den kommer inom kort.

Socialstyrelsen kommer inom kort att få ett uppdrag att anordna medicinska kunskapsprov samt kurser och prov i samhälls- och författningskunskap för hälso- och sjukvårdspersonal som har en utbildning från länder utanför EU och som har ansökt om legitimation i Sverige. Man kommer att tilldela pengar riktade till detta. Det innebär att vi förtydligar Socialstyrelsens uppdrag.

Jag lever inte i villfarelsen att det här kommer att lösa alla problem, men det är ändå en viktig åtgärd för att vi ska kunna få snabbare bedömningar.

En annan viktig åtgärd som måste till är att i ett tidigt skede redan ute på asylboendena - många sitter i dag kvar på asylboenden innan de får en kommunplacering - använda tiden så konstruktivt som möjligt både för svenskutbildning, naturligtvis, och för kartläggning av kompetens. Det kan vara att få hjälp att skicka in papperen redan före kommunplaceringen och innan etableringsuppdraget påbörjas på riktigt, att skicka in papperen till UHR om det handlar om det. Därmed kan vi få en snabbare handläggning av detta så att det inte blir så mycket väntetider.

Jag delar problembeskrivningen och tror att jag och Désirée Pethrus ligger nära varandra när det gäller både komplexiteten och vikten av åtgärderna för att komma till rätta med detta.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är bra att Socialstyrelsen kommer att få uppdraget, för det är oerhört viktigt. Om det nu kommer sjukvårdspersonal från Syrien som har den typen av kompetens och vi vet, enligt uppgifter i medier, att man både i Kalmar och Västra Götaland har behov av sjukvårdspersonal ska vi naturligtvis så snabbt som möjligt se till att dessa personer kommer i arbete.

Någonting som Kristdemokraterna har påverkat i Alliansen är att vi ska komma in redan på asylboendet, alltså komma in så fort som möjligt både med sfi och med validering. Det är väl bra. Här finns ingen oenighet - vi har inte tid och inte råd att vara oeniga i en så här viktig fråga.

En annan fråga som arbetsmarknadsministern kommer in på i sitt svar handlar om nationell samordning, att försöka få någon typ av bättre samordning av valideringsarbetet. När bedömer statsrådet att en nationell samordning kan finnas på plats?

Enligt olika studier visar det sig att detta är en viktig funktion. Vi har ungefär 25 olika branschmodeller för ungefär 140 olika yrkesroller, såg jag på något ställe. Arbetsförmedlingen har då ett särskilt ansvar för introduktionstiden. Myndigheten för yrkeshögskolan gavs ett samordningsansvar under alliansregeringen, men det verkar inte vara tillräckligt. Förmodligen behövs det mer samordning.

Tittar man runt om i världen ser man att bland annat Frankrike har ett centraliserat och detaljstyrt valideringsarbete men att Kanada och Nederländerna har ett mer decentraliserat system. Här bör man kanske också titta på vilka erfarenheter som finns från andra länder. Jag vet inte om arbetsmarknadsministern redan har börjat inleda sådana studier av vad som görs på annat håll. Mycket talar för att det behövs en mer centraliserad och en mer nationell samordning. Frågan är när vi kan få en sådan på plats.

Jag tror också att validering har stor inverkan på individen och den etablering och den integration som ska ske när man kommer till Sverige. Individen får en bekräftelse, och det stärker självkänslan och utökar möjligheterna att komma in i ytterligare läroprocesser, utveckling och utbildning.

Det är också viktigt att valideringsarbetet görs med en hög grad av legitimitet hos arbetsgivarna och hos olika branschorganisationer. Här görs väldigt många jättebra insatser, som olika läromästare inom måleri. Olika branscher gör saker för att få in människor i arbete, och de validerar. Här behöver det lokala arbetet kanske inte avstanna, men det behövs någon typ av nationell samling för att snabba på det.

Nu står vi inför viktiga tider när väldigt många kommer till vårt land. Jag tror att just detta med integration och validering hänger intimt samman, så det är därför jag tycker att det är viktigt att lyfta upp det här. Min partiledare Göran Hägglund har lyft upp olika frågor som handlar om att människor snabbt måste komma i arbete och att det är det bästa sättet att få en snabb integration.

Jag känner en oro för att många jobb kan försvinna med den nya regeringen, men det är en annan fråga. Frågan nu var som sagt: Vad kan regeringen ytterligare göra för att få en nationell samordning på plats?

Fru talman! Den här frågan har varit aktuell sedan 90-talet. Jag kommer ihåg när jag var jätteliten och tittade på tv och hörde att Mona Sahlin kom med anekdoter om taxichaufförer som var högutbildade. Jag tror att det är att göra frågan en otjänst att påstå att ingenting har hänt. Det har rört sig framåt i fråga om validering. Men när man följer debatten utifrån ges man ibland intrycket att vi fortfarande står och stampar på 90-talet.

Däremot tror jag att folk underskattar hur komplex frågan är. Det handlar inte bara om att utbilda en lärare eller om att kunna validera en lärarutbildning eller en läkarutbildning. Det är massor av andra praktiska yrkesformer och så vidare som ska valideras. Då ska elektriker vara med och byggnadsarbetare vara med. Alla olika skrån som vi har i Sverige ska få vara med och validera, och det är inte så lätt att få ihop.

Det som också vore intressant att titta på är varför behovet av validering är så stort i Sverige. Det finns många länder som har väldigt mycket bättre matchning mellan dem som flyttar in i landet och de yrkesroller de får, länder som har ännu sämre validering än vad Sverige har. Det är en fråga som glöms bort många gånger.

Man kan till exempel titta på det amerikanska systemet, där man har väldigt lite validering. Valideringen är nästan obefintlig, till och med bland högskoleutbildade. Men det är ändå en större andel till exempel iranska läkare som utövar läkaryrket i dag av dem som flyttat till USA än av dem som har flyttat till Sverige.

Vi måste ställa oss frågan vad det är som hämmar denna utveckling. Vad är det som hämmar till exempel att människor pluggar om en utbildning eller söker de här utbildningarna själva? Det tror jag är en fråga som inte är besvarad i Sverige. Här vore det intressant att höra arbetsmarknadsministerns förklaring eller orsaker, varför hon tror att det är så svårt för utrikes födda att komma in i en yrkesroll i Sverige med den kompetens som de har med sig jämfört med många andra länder. Vi må inte vara bäst på validering i Sverige, men vi är absolut inte sämst. Däremot är vi definitivt sämst när det gäller skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Vi är definitivt sämst när det gäller hur stor andel som till exempel väljer att plugga om eller komplettera sina utbildningar.

Det är en ganska bred fråga, och jag ber om ursäkt för det. Men det vore väldigt intressant att höra arbetsmarknadsministerns idéer och synpunkter.

Fru talman! Tack för en intressant och viktig debatt! Jag ska försöka svara på frågorna.

Jag delar Hanif Balis uppfattning att frågan om validering har rört sig framåt - och att den är mycket komplex. När man talar om validering väger man ibland in många olika saker i detta.

Validering är det begrepp man brukar använda för en strukturerad bedömning och dokumentation av de faktiska kunskaper människor har, oavsett hur de har förvärvat dem. Det är en viktig del.

En annan del är värdering av utbildning. Det är inte nödvändigtvis en validering, utan det är en värdering där man ofta värderar själva kurserna och betygen i förhållande till vad de rimligen ska vara ekvivalenta med i det svenska systemet.

Med båda dessa delar vill man uppnå ett slags tillgodoräknande av meriter som kan ligga till grund för anställning och att hamna i rätt jobb. Det är alltså flera delar i det här som behöver lösas.

Jag vill säga till Désirée Pethrus att jag absolut tror att vi behöver en samordning och ett nationellt system. Kanske inte ett alldeles enhetligt system, för det måste vara anpassat för olika branscher och olika delar, men det behövs en annan samordning än vad vi har i dag.

Det är precis därför vi väntar på den här utredningen. Jag har inte själv på något systematiskt sätt tagit del av erfarenheter från andra länder, men jag hoppas att utredningen har täckt in den typen av frågor. De påbörjade sitt arbete redan under den gamla regeringen och kommer med sin slutrapport om ungefär en och en halv månad. Jag ser mycket fram emot den rapporten. Jag hoppas att det är förslag som håller för att vi ska kunna bygga och arbeta fram ett nationellt sammanhållet valideringssystem. Men jag har inte någon förhandsinformation om var man kommer att landa, så jag kan inte svara på det i dag. Jag hoppas på det, helt enkelt. Det är svaret på samordningsfrågan.

Hanif Bali pekar också på att det kan finnas stelbenthet i bedömningen, inte minst av formell utbildning. Jag tycker att man måste ta den farhågan på allvar. Det kan vara på det sättet.

Jag träffade för en vecka sedan ordföranden för Psykologförbundet, som tog upp med mig att utbildningen till psykolog i Sverige är målstyrd. Det finns ingen central styrning av vilka kurser som ingår i utbildningen. Men när en utländsk utbildad psykolog kommer till Sverige bedömer man betygen och utbildningsintygen, inte den faktiska kompetensen. Det betyder enligt Psykologförbundets ordförande att den kunskap som har förvärvats efter utbildningen inte räknas in. Man tittar bara på den formella utbildningen.

Jag kanske låter lite anekdotisk när jag tar upp ett fackförbunds synpunkter på detta, men jag tror att man behöver titta på de här frågorna. Jag tror att det kan finnas fällor av den här typen - att man bedömer utbildningsintygen och missar den faktiska kompetensen.

Ska man inte in i utbildningssystemet är det inte säkert att det är nödvändigt att exakt bedöma utbildningsinnehållet. Om det gäller ett legitimerat yrke beror det förstås på vilka krav som ställs i just det legitimerade yrket.

Jag vet inte om det ger svar på frågan, men jag tror i alla fall att det här är ett område som man bör ägna viss uppmärksamhet. Det är en mycket viktig fråga. Det kommer inte att finnas en lösning, utan det krävs många olika lösningar. Men det är helt klart - och det känns skönt att vi kommer att ha en stor majoritet i riksdagen för den typen av förslag - att vi måste stärka oss på nästan alla områden när det gäller att både värdera och validera den kompetens som nyanlända har med sig till Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Jag tycker att arbetsmarknadsministern verkligen har ansträngt sig för att ge tydliga svar. Jag är i stort sett nöjd med det.

Det finns många aktörer och många branscher för praktiska yrkeserfarenheter som ska valideras men också för utbildningar. Jag vet som sagt att Myndigheten för yrkeshögskolan gavs någon typ av nationellt samordningsansvar för sin del. Det är väldigt många olika delar som ska hållas ihop, och det är väl det som är utmaningen. När man själv börjar gå in i det här med validering ser man att det är otroligt utspritt på olika aktörer. Jag hoppas och tror att vi ska försöka jobba mot någon typ av samordning, både när det gäller bransch- och yrkeserfarenheter och på utbildningssidan.

Frågan är om ministern bedömer att det kommer att tillföras några särskilda resurser till exempelvis anläggningsboenden för att kanske kunna göra den här valideringen. Det är möjligt att det kommer att behövas resurser på det området.

Bedömer arbetsmarknadsministern att det kommer att finnas behov av propositioner på området? Tror ministern att det i närtid kommer några ytterligare förslag på området?

Fru talman! Tack för svaret, Ylva Johansson! En sak som jag försökte beröra och som du kanske får tid att beröra i nästa inlägg var hur det kommer sig att högskoleutbildade eller högkvalificerade invandrare har svårare att komma in på arbetsmarknaden i Sverige än i många andra länder.

När man inom OECD mäter kohorter av olika yrkesgrupper som emigrerar märker man att de i många andra länder kommer in i de kompetenser de har snabbare och att de förr eller senare hamnar i den kompetens de egentligen har. I Sverige hamnar de oftast i utanförskap, och när de efter många år tar sig ur utanförskapet hamnar de i jobb som egentligen inte har någon bäring på den kompetens som de hade i sitt hemland.

Detta är ett unikt nordiskt fenomen - inte bara svenskt utan nordiskt. Då måste vi ifrågasätta vad det är i de nordiska länderna som gör det svårt för utrikes födda.

Den iranska gruppen är ett väldigt intressant exempel att titta på. Iranier som kommit till Sverige, som oftast framställs som en väldigt lyckad grupp, är överrepresenterade i både utanförskap och kriminalitet. Men iranier som kommit till USA tjänar fem gånger mer än medianamerikanen.

Det är så klart en fråga vi måste ställa oss själva: På ett makroplan, alltså utöver validering, vad är det i våra etableringssystem och i vår värdering av kunskap som gör att Sverige är sämre lämpat än andra länder?

Fru talman! Min bedömning är att det behövs både resurser och propositioner, men det får regeringen återkomma till i ett senare skede. Det går inte att ge svar på det här i kväll.

En viktig sak som både Désirée Pethrus och Hanif Bali pekar på är vikten av att man samarbetar med arbetsgivare, med fackliga organisationer och med branschorganisationer, för det är till syvende och sist arbetsgivare som ska anställa, och det är de som vill ha hjälp med bedömningen om en viss person har rätt kompetens för det jobb som ska utföras. Därför är det oerhört viktigt med samarbete.

Det gör också att det blir olika för olika branscher. Det är en av de komplexiteter som måste hanteras.

Jag har inte svar på frågan varför vi inte lyckas bättre med att få högutbildade att hamna på rätt arbete i Sverige. Delförklaringar kan finnas i en övertro på politiklösningar, som är lite av one size fits all. Jag tycker att etableringslotsar är ett exempel på detta där man har gjort i princip samma system för alla. Jag tror att det är fel tänkt.

Jag tror också att det finns diskriminering på svensk arbetsmarknad och att den också påverkar. Jag tror också att det är viktigt att ha en policy som säger att alla jobb är viktiga, men det är viktigt att man kommer inte bara till ett jobb utan också till rätt jobb, så att man har en rörelse på arbetsmarknaden och inte fastnar i ett jobb som inte motsvarar den kompetens man har. Men detta är en fråga som jag räknar med att vi kommer att få återkomma till.

Överläggningen var härmed avslutad.