Valfrihet inom barnomsorgen

Interpellationsdebatt 12 juni 2006

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 149 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Maria Larsson har frågat mig vad jag avser att göra för föräldrar som efterfrågar ekonomiskt stöd för att stanna hemma längre med sina barn och som efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer samt för att medborgare ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar från folkvalda representanter och företrädare. Enligt min och regeringens uppfattning är ett ekonomiskt familjestöd, med barnbidrag, flerbarnstillägg och en generös och flexibel föräldraförsäkring i kombination med en fullt utbyggd barnomsorg av hög kvalitet präglad av valfrihet och pedagogisk mångfald, det bästa sättet att möta barns och föräldrars behov i det moderna välfärdssamhället. Föräldrar måste ha tid för sina barn utan att familjens ekonomi äventyras. Det måste gå att vara hemma på heltid för både kvinnor och män när barnen är små, ta hand om dem när de är sjuka och gå ned i arbetstid om man så önskar. För detta finns föräldraförsäkringen, generös och flexibel så att föräldrar kan välja att använda den utifrån sina egna behov och den enskilda familjens situation. Familjer ordnar sitt vardagsliv på olika sätt. Med rätten att arbeta deltid och därmed ha kortare arbetstid, flexibla arbetstider eller genom andra prioriteringar kan föräldrar vara mer tillsammans med barnen. Det visar möjligheterna i dagens system och möjligheterna, för den som vill, ökar hela tiden. Föräldraförsäkringen har stegvis byggts ut och omfattar i dag 480 dagar. Flexibiliteten i systemet har ökat, vilket gör att föräldrapenning kan tas ut under längre tid och som tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning. Regeringen har tagit initiativ till ytterligare förstärkningar av föräldraförsäkringen genom att såväl inkomsttaket som lägstanivån höjs från den 1 juli 2006. Även andra delar av det familjeekonomiska stödet - barnbidraget och flerbarnstillägget - förbättras kontinuerligt. Föräldraförsäkringen är en stor investering för samhället, omkring 1 ½ miljard kronor för varje månad. Den är till för barnens och föräldrarnas möjligheter att få tid tillsammans. Att det ska kunna gå att leva på föräldraförsäkringen och att både mammor och pappor ska kunna utnyttja den är en grundläggande tanke. I ett familjevänligt samhälle är det viktigt att såväl mammor som pappor ska kunna dela på ansvaret för och glädjen av barnen. Förskolan ska komplettera hemmet; den är aldrig något som ersätter familjen. Föräldrar ska dock kunna välja mellan ett utbud av olika verksamheter som passar barnet och familjen bäst - förskolor och familjedaghem, kommunala och enskilda, föräldra- och personalkooperativ, olika pedagogiska inriktningar med mera. Andra verksamhetsformer som öppna förskolor och nattöppen verksamhet möter föräldrars olika behov och ger möjlighet att välja den verksamhetsform som passar familjen bäst. Det är självklart så att medborgare som söker svar från sina folkvalda representanter ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar av olika partiers företrädare. Detta kan ske genom olika former av direkt eller indirekt kontakt, till exempel genom uppvaktningar, personliga möten, skriftliga förfrågningar eller via massmedierna. Som statsråd möter jag kontinuerligt medborgare, föräldrar, yrkesverksamma samt olika företrädare för organisationer och kommuner. Det är givande möten som ger bättre underlag i olika beslutsprocesser.

Anf. 150 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Det är fantastiskt att få vara i andrakammarsalen. Det är en liten tröst när solen nu lyser så vackert ute och vi äntligen borde vara där. Jag tackar Lena Hallengren för svaret, även om det i detta svar inte finns ett enda ord om det som många av Sveriges småbarnsföräldrar hade önskat att få höra när vi nu ska tala om valfrihet, nämligen att det också ska finnas möjlighet till ersättning för att sköta vård av och omsorg om egna barn. Ibland känns det nästan som att socialdemokratin har utfärdat någon form av tankeförbud. När vi nu äntligen har lyckats avskaffa tankeförbudsparagrafen när det gäller forskning beträffande kärnteknik så känns det som att Socialdemokraterna har infört en tankeförbudsparagraf när det gäller valfrihet inom barnomsorgen. Här finns uppenbarligen en avoghet mot att använda ord som vårdnadsbidrag, hemmadagis, barnlön eller vad man nu vill kalla det. Inget sådant andas det om i svaret. Lena Hallengren kan uppenbarligen inte tänka dessa tankar. Men svenska folket tänker detta. Det är 64 % av svenska folket som tycker att det är självklart att småbarnsföräldrar ska kunna ha en ekonomisk ersättning till dess att barnet är fyra år. Det visar en färsk svensk Sifoundersökning. Bland LO-medlemmarna säger 76 % att detta är en självklarhet. 50 000 namnunderskrifter har samlats in av Föräldraupproret runtom i landet. De finns i massor av kommuner. I 135 kommuner har någon form av initiativ tagits för en mer-tid-för-barnen-reform. Alla förslag och försök stängs effektivt av från den socialdemokratiska regeringen. Men alla dessa människor är trötta på att bli ignorerade av en politisk elit. Och på läktaren sitter personer från både Haro och från Hemmaföräldrar, och de väntar, liksom jag, på ett svar på den huvudsakliga frågan. Det väl inövade interpellationssvaret som jag kan läsa har jag hört förut, och jag har hört det inte bara från Lena Hallengren. Det är samma svar som ges från Göran Persson, från Berit Andnor och från socialdemokrater runtom i Sverige. Föräldraförsäkringen behöver vi inte diskutera. Den har stöd av alla politiska partier. Och det är bra att regeringen har gjort det som vi kristdemokrater länge har föreslagit, nämligen höjt golvet och taket i försäkringen. Däremot vill vi inte tvångsdela den som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill. Men kärnfrågan i min interpellation är fortsatt obesvarad. Det som Lena Hallengren beskriver som valfrihet är nämligen inte det som merparten av svenska folket tycker är valfrihet. Det är väldigt trångt, och det är väldigt lite. Och den valfrihet som Lena Hallengren och den socialdemokratiska regeringen står för har successivt krympt, ja, den har urholkats. Sedan 1994 då Socialdemokraterna kom till makten har 893 öppna förskolor stängt. 94 000 platser i familjedaghemmen har lagts ned. Socialdemokraterna säger nej till alla kommuner som vill bli försökskommuner för att kunna ge stöd till enskilda människor i form av ett vårdnadsbidrag. De säger nej till privata dagmammor. De säger nej till Nackamodellen. De säger nej till familjenätverk. Det som Lena Hallengren kallar valfrihet motsvarar inte föräldrars önskemål och svenska folkets tyckande i denna fråga. Varför detta hårdnackade stöd för det? Varför kan inte barnomsorgsstödet fördelas rättvist till alla barn? Och varför ingår inte det i Socialdemokraternas beskrivning av valfrihet att man ska kunna få ersättning för vård av eget barn? Det ska bli intressant att få svaret.

Anf. 151 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag tror inte att Maria Larsson egentligen tror att jag i dag kommer att ha en annan uppfattning än den jag hade tidigare eller en annan uppfattning än vad Göran Persson, Berit Andnor eller någon annan socialdemokrat har. Vi har helt enkelt olika uppfattningar om hur vi ska ge föräldrar möjlighet att vara hemma med sina små barn. Vi har valt en modell, föräldraförsäkringen, som ger 80 % av lönen i ersättning. Vi har valt en flexibel modell. Maria Larsson vet att det inte finns något förslag om att tvångsdela i föräldraförsäkringen. Det har funnits en debatt och en diskussion. Men jag tror att Maria Larsson är väldigt väl medveten om att det inte blev ett sådant beslut. Det tycker jag att det kan vara ärligt att säga. Föräldraförsäkringen är generös. Den är flexibel och ger alla reella möjligheter att vara hemma. Det är också möjligt att dra ut på den under en längre tid. Jag beskrev också övriga möjligheter när det gäller att tillbringa tid med sina barn medan de är små. Någonstans handlar det så klart om kommunikationen - dels vår ideologiska övertygelse, dels vår uppfattning om synen på förskolan. För mig är förskola ingen subvention. Det är ingen subvention att alla får en förskoleplats. Går de som inte har några barn miste om den subventionen? Och är äldreomsorgen en subvention för dem som bor där? Borde de som inte bor där få pengarna i handen därför att de klarar av att sköta sig själva eller därför att de kanske har anhöriga som hjälper dem med de små behov som ändå finns? Föräldraförsäkringen är en del av våra trygghetssystem, och den ska utformas generellt och generöst. Förskolan är en del av de verksamheter som vi sedan erbjuder för att vi ska kunna ge småbarnsföräldrar möjlighet att arbeta och samtidigt ha familj när den dagen kommer. Jag tror att Maria Larsson också är väldigt väl medveten om att Sverige ligger rätt bra till när det gäller befolkningsstatistiken jämfört med övriga länder i Europa. Italien är ett mycket tydligt exempel på vad som händer när man inte bygger upp system där man har en generös föräldraförsäkring och framför allt har en förskola som kan garantera alla barn en plats. Kvinnor väljer mellan arbete och familj. Tyvärr - får jag säga - väljer många bort familjen. Man vill ju använda den där utbildningen som man skaffat sig. Det finns inte en förskola som är tillräckligt utbyggd. Då blir resultatet att det föds betydligt färre barn. Jag tycker inte att vi ska slå sönder den modell vi har i Sverige. Den fungerar mycket väl, med en föräldraförsäkring och med förskola. Jag antar att det är ganska hårda debatter också i den borgerliga alliansen. Moderaterna är ju ett parti, Maria Larsson, som faktiskt vill förändra i föräldraförsäkringen, som vill ta bort en månad, som vill ta bort 90 garantidagar och som vill sänka ersättningen till 75 %. Moderaterna är väl det parti av de sju riksdagspartierna som faktiskt har en annan uppfattning, som vill göra förändringar och som i stället talar om Nackamodellen, föräldralön - ja, kalla det vad du vill. Det är olika former av vårdnadsbidrag. Man tar pengar från föräldraförsäkringen. I andra fall tar man pengar från förskolan. Jag är inte beredd att göra någotdera. Vill ni införa ett vårdnadsbidrag, säg det i så fall och tala också om vad ett vårdnadsbidrag kostar! Ta inte pengar från föräldraförsäkringen eller från förskolan!

Anf. 152 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Rättvisan har vi olika syn på; det är uppenbart. Rättvisa är för mig, Lena Hallengren, att barnomsorgsstödet fördelas till alla barn och inte som i dag så att en del får 100 000 kr i subvention, bidrag eller kalla det vad du vill och att de som gör ett annat val än vad den socialdemokratiska regeringen har bestämt får 0 kr. Det är inte rättvisa för mig, och det är inte heller vad 64 % av svenska folket anser vara rättvisa. Men detta är Socialdemokraternas definition av rättvisa när det gäller barnomsorgen. Ni är inte i majoritet i den frågan. Jag tycker att Lena Hallengren ska visa lite ödmjukhet och faktiskt lyssna in vad svenska folket tycker. Det finns en stor samstämmighet om att det i dag inte är en rättvis fördelning. I Europakonventionen kan man läsa om rätten till föräldrars frihet att tillförsäkra sina barn en uppfostran som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse. För en del betyder det att de själva vill svara för vård och omsorg under de första åren i barnets liv. Vi menar att det ska vara värt någonting att föräldrar också vill det - detta jämte att det ska finnas en bra kvalitet i den förskola som jag vill ha. Men barn är olika, och familjesituationer är olika. För detta måste det finnas en respekt bland politiska beslutsfattare. Lena Hallengren har en dotter som är två år. Någonstans har jag läst att den dottern fick vara hemma i stort sett tills hon hade fyllt två år. Det var klokt. Lena Hallengren hade säkert lyssnat på en hel del forskare och kanske på Hugo Lagercrantz som är barnläkare och på Per Kågeson som är en socialdemokratisk debattör. Problemet är att till exempel det ensamstående vårdbiträde som jag träffade häromdagen inte har chansen att få samma tid med sin dotter. Varför, Lena Hallengren, ska inte alla kunna få göra det val som Lena Hallengren har förmånen att kunna göra utifrån en bra lönesituation? Varför ska bara riktigt högavlönade i dag ha en reell möjlighet att själva välja mer tid med sina barn - inte medelinkomsttagare och framför allt inte låginkomsttagare? Fråga föräldrarna! Det är så många som vill ha den här möjligheten. Varför har Socialdemokraterna bestämt att bara de som har en god inkomst ska ha möjlighet till valfrihet inom barnomsorgen? Det här är en besvärlig fråga. Jag vet att Socialdemokraterna sticker huvudet i sanden. Men jag tycker att det är lite allvarligt när förskoleminister Hallengren struntar i att besvara frågor från allmänheten. Inte heller det i min interpellation fick jag något bra svar på. När Föreningen Hemmaföräldrar skriver till statsrådet och ställer frågor får de svaret: Lena Hallengren hade gärna besvarat dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall felaktiga och i andra fall direkt insinuanta. Det handlar då om frågor om varför Socialdemokraterna är emot familjenätverk eller varför det blir avslag för den som vill etablera sig som privat dagmamma i Malmö. Det kan också handla om synpunkter när det gäller att de som vill ha alternativ i barnomsorgen inte är så många. Jag tycker inte att sådana frågor är vare sig insinuanta eller oprofessionella. Däremot kräver de ett svar. Jag är förvånad över att statsrådet sätter sig på så höga hästar att hon dömer ut brevskrivare som söker svar. Det är näst intill oförskämt och vittnar, tycker jag, om en politisk elit som har slutat lyssna på den lilla människan. Finns det inget skäl att ångra sådana brev, Lena Hallengren? Med en fortsatt vänsterregering finns det uppenbarligen inga öppningar fastän Miljöpartiet har aviserat att de tycker att ett vårdnadsbidrag är en rimlig sak när det gäller att fördela barnomsorgsstödet rättvist.

Anf. 153 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Oförskämd är väl bara förnamnet, tycker jag, på det som Maria Larsson står här och läser upp. Jag har egentligen inte lust att ha med min dotter i protokollet. Hon var inte hemma tills hon var två år utan tills hon var knappt ett och ett halvt år. Det är en del av det oprofessionella eller felaktiga i de frågor och svar jag fick. I övrigt tänker jag inte ytterligare kommentera det. Jag är ute och reser och träffar väldigt många människor. Jag sätter en ära i att verkligen försöka ge svar på frågor. Men när de är direkt felaktiga - Maria Larsson tog här upp den frågan - tycker jag att jag, till skillnad från annat, inte har någon skyldighet att bemöta påståenden som handlar om min privata situation. När det handlar om mänskliga rättigheter och EU:s rekommendationer finns det ingen kritik riktad mot Sverige. När det handlar om vilka som är nöjda med förskolan kan jag säga att 92 % av alla dem som har sina barn i förskolan är nöjda med att ha förskola, och de är nöjda med den förskola de får. Samma siffror ser vi vad gäller familjedaghem. 92-93 % av dem som har familjedaghem är nöjda med att ha familjedaghem. De är också nöjda med den verksamhet som de erbjuds. Jag vill upprepa att förskolan är ingen subvention. Förskola är en verksamhet som erbjuds, som ska vara av hög kvalitet och som ska planeras och erbjudas från kommuner eller andra anordnare. Det finns inget nej till privata dagmammor. Det finns inget nej till familjedaghem. Varje kommun ska planera en verksamhet som motsvarar de behov som föräldrar har och en verksamhet som barn vill ha. Herr talman! När det handlar om frågan om vårdnadsbidrag kommer jag alltså inte heller i den här talarstolen att ändra mig. Jag tycker att det är viktigt att vi bygger vidare på den föräldraförsäkring som finns och att vi ser till att garantera en hög och god kvalitet i förskolan. Då får man tala om varifrån pengar till ett vårdnadsbidrag ska tas. Som det är i dag när det gäller bland annat Nackamodellen tas pengarna från förskolan. Det är jag bestämt motståndare till.

Anf. 154 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! För mig är det en väldigt konstig syn att säga att pengarna tas från förskolan. Vad som görs är att barnomsorgsstödet fördelas rättvist till alla barn. Lena Hallengren vill fördela det på ett orättvis sätt. Det är jättebra att vi har en så stor procentandel nöjda användare av förskolan. Men alla är inte nöjda. Det finns ganska många i vårt land som önskar andra lösningar. De önskemålen tillgodoses inte i någon grad i dag i ett socialdemokratiskt Sverige. Om vi vill tala verklig valfrihet ska vi göra som man har gjort i våra grannländer. I Norge, Finland och Danmark finns denna möjlighet. I flertalet fall har socialdemokratiska regeringar infört och medverkat till att det har kommit till stånd. Här finns en total ideologisk låsning hos Socialdemokraterna i Sverige. Det är därför jag jämför med tankeförbud. I dag sitter Göran Persson tillsammans med Lena Hallengren vid alla familjers köksbord och dikterar villkoren. Det är överförmynderi, och det ser uppenbarligen ut att fortsätta. Kristdemokraternas utgångspunkt är att barn är olika, att familjers situation är olika. Att ta hand om barn, ge värme, kärlek och normer är ett viktigt arbete, inte bara för förskollärare utan också när föräldrar utför det arbetet. Också föräldrar ska ha ersättning för det arbetet. Här går uppenbarligen en vattendelare i svensk politik. Det får vara upp till väljarna att värdera vad de vill ha för lösningar efter den 17 september. Alla får inte vara med i Socialdemokraternas Sverige. I Kristdemokraternas Sverige skulle alla de lösningar som föräldrar önskar vara möjliga. I dag exkluderas en stor del av önskemålen.

Anf. 155 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag ser inte det som ett avlönat arbete att ta hand om sina egna barn. Jag anser att alla ska ha möjlighet att ta hand om sina egna barn. Därför har vi en generös och flexibel föräldraförsäkring. Den har vi successivt byggt ut, till exempel en månad precis i början av den här mandatperioden. Vi höjer nu också taket. Det är viktigt att ha möjlighet att få vara hemma med sina barn - får Maria Larsson också gärna anteckna. Naturligtvis ska barn och föräldrar tillbringa tid tillsammans. Men förskola och föräldrar har inte samma roll i den meningen att förskolan skulle ersätta familjen. Jag har inte hört någon säga det. Den ska komplettera familjen. Det är en verksamhet som erbjuds den som behöver den och vill ha den. Det är ingen obligatorisk verksamhet. Det är lika lite subvention som äldreomsorg eller annan del av den gemensamma välfärden. Vi satsar på en god kvalitet i förskolan och vid sidan av den en generös och flexibel föräldraförsäkring. Det vill vi fortsätta att bygga på. Vi vill inte ta pengar från vare sig föräldraförsäkring eller förskolan.

den 19 maj

Interpellation 2005/06:432 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Lena Hallengren (s)

Valfrihet inom barnomsorgen

I dag finns flera frivilligorganisationer vars ambition och huvudsyfte är att skapa mer tid tillsammans för föräldrar och barn. Hemmaföräldrar, HARO, Barnens Rätt Till Föräldrars Tid, är bara några av de organiserade röster som höjts. Nu sprids även Föräldraupproret i landets kommuner; föräldrar gör namninsamlingar, marscherar på första maj, deltar i aktioner och försöker på många platser väcka opinion i en för dem livsviktig fråga, nämligen den som handlar om deras barns välbefinnande.

I flera kommuner finner vi exempel på föräldrar och kommunpolitiker som försöker kringgå den lagstiftning vilken kraftigt begränsar valfriheten inom barnomsorgen. Den så kallade Nackamodellen är kanske det allra mest kända exemplet, men liknande försök finns på fler platser, som exempelvis Uppsala och Knivsta. Enligt en nyligen genomförd Sifoundersökning finns dock anledning att tro att än fler föräldrar skulle välja att vara hemma längre om ekonomisk möjlighet förelåg. Undersökningen som genomfördes under perioden 18@20 april, påvisar att 64 % anser att samhället ska göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn tills de är fyra år. Än mer positiva än genomsnittet, är Hallengrens egna väljare, där 65 % stöder förslaget. Bland LO-medlemmarna tyckte hela 76 % att så skulle ske.

Många frivilligorganisationer har fångat upp dessa, stundtals politiskt och medialt marginaliserade grupper, och försöker gentemot beslutsfattarna föra deras talan. Som ett led i ambitionen att föra dialog med politikerna har nätverket Hemmaföräldrar skickat ett brev med nio frågor till förskoleminister Lena Hallengren. I sitt brev har man bland annat frågat varför förskoleminister Hallengren påstår att de som vill ha mer flexibla barnomsorgslösningar inte är speciellt många, detta när Föräldraupproret samlat in över 50 000 namnunderskrifter. Man vill också få förklarat varför enbart de med höga inkomster ska ha möjlighet att välja när, och vid vilken ålder barnen ska placeras i förskoleverksamhet. De vill också veta varför Hallengren, som opinionsbildare och samhällsdebattör, förutsätter att en hemmavarande förälder oftast är en kvinna och så vidare

När Hemmaföräldrar fick sitt svar från Lena Hallengrens pressekreterare, ignorerades samtliga nio frågor. I stället löd svaret: Lena Hallengren hade gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har möjlighet att medverka. 

Detta är alltså det svar som ges medborgare vilka med befintliga demokratiska redskap försöker väcka opinion och söker få sina frågor besvarade: att de inte är seriösa och professionella. 

Som politiker är vår uppgift att se till våra medborgares intressen. Att bland annat lyssna och besvara frågor, inte minst när de rör så omistliga områden som våra barn och deras välbefinnande. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för de tusentals föräldrar vilka efterfrågar ekonomiskt stöd att stanna hemma längre med sina små barn?

Vad avser statsrådet att göra för att de föräldrar, vilka på olika sätt påtalar och efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer, ska erbjudas ett större och mer anpassningsbart omsorgsutbud?

Vad avser statsrådet att göra för att de medborgare vilka söker svar från sina folkvalda representanter och företrädare ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar?