Våld och trakasserier på asylboenden

Herr talman! Désirée Pethrus har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att asylsökande kristna ska känna sig trygga ute på asylboenden. Hon har också frågat mig om jag tänker ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan åtgärd för att förstärka skyddet för dem som drabbas av hatbrott, hot eller trakasserier.

År 2015 sökte nästan 163 000 personer asyl i Sverige. Drygt 110 000 av dessa kom under årets sista fyra månader. Trots den historiskt höga inströmningen kunde Migrationsverket erbjuda boende åt alla samma dag som de ansökte om asyl, med undantag för ett par dagar i november. För att klara detta har Migrationsverket emellertid tvingats till förtätningar i boendena samtidigt som handläggningstiderna har blivit allt längre.

Det är självklart att alla asylsökande ska kunna känna sig trygga under sin vistelse i boendet. Ansvaret för säkerheten på boenden för asylsökande ligger på Migrationsverket, som har ett nära samarbete med Polismyndigheten i dessa frågor.

Som en åtgärd för att öka kontrollen när det gäller både yttre påverkan och ordningsstörningar inne på boenden har Polismyndigheten utbildat ordningsvakter i snabbare takt för bland annat Migrationsverkets räkning. Det totala antalet väktare och ordningsvakter har mer än fördubblats vid asylboendena. Polismyndigheten samverkar lokalt med dessa aktörer i frågor som rör säkerhetsåtgärder och har också genomfört insatser för att höja förmågan på enskilda boenden i de fall den upplevts vara bristfällig. Om det förekommer brottsliga handlingar på boenden för asylsökande ska det anmälas och utredas av polisen.

Migrationsverket gör ingen uppdelning i etnicitet eller religion på asylboendena. Jag tycker att det är en rimlig princip. Samtliga asylsökande som erbjuds plats på asylboenden informeras om vilka boenderegler som gäller. Av informationen framgår att alla som bor i boendet ska kunna känna sig trygga i sin boendemiljö och att det därför är viktigt att alla i boendet respekterar varandra och visar varandra hänsyn, oavsett religion, kultur eller sexuell läggning. Det är en självklarhet att de som flyr för att få en fristad i vårt land också följer Sveriges lagar när de kommer hit.

Under de senaste månaderna har regeringen fattat en rad svåra men nödvändiga beslut om åtgärder i syfte att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige. Antalet asylsökande är nu på en betydligt lägre nivå än i oktober och november 2015. Detta underlättar för Migrationsverket att vidta åtgärder för att minska den oro som uppstår i boendena, bland annat på grund av långa handläggningstider och ojämn fördelning.

Utöver de åtgärder som vidtagits i syfte att minska antalet asylsökande är det också viktigt att de asylsökande ges möjlighet till meningsfull sysselsättning under sin väntetid. En viktig del i detta är det civila samhällets roll i arbetet med mottagande och etablering av nyanlända på olika sätt.

Regeringen har därför fördelat 200 miljoner kronor till civila samhällets organisationer, studieförbunden och idrottsrörelsen. Pengarna ska användas för att organisationerna ska kunna ta till vara det frivilliga engagemanget och skapa uthållighet i sitt arbete. Inom folkbildningen handlar det till exempel om att stärka kunskaperna i svenska och om samhället och att främja deltagande i samhällslivet för asylsökande och personer som beviljats uppehållstillstånd och fortfarande bor kvar i asylboenden.

Rättsväsendet har också en viktig roll i arbetet mot hatbrott. Den rollen behöver stärkas ytterligare. Polismyndigheten redovisade under våren 2015, som svar på ett regeringsuppdrag, ett antal förslag för att utveckla arbetet med att bekämpa hatbrott. Regeringen har hela tiden varit tydlig med att Polismyndighetens satsning kommer att följas upp i syfte att säkerställa att åtgärderna får avsedd effekt. I regleringsbrevet för 2016 åläggs därför Polismyndigheten att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits som ett resultat av uppdraget att utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott.

Som tidigare aviserats kommer regeringen under våren att ta fram en nationell plan mot rasism och liknande former av fientlighet. I denna kommer åtgärder mot hatbrott att ingå. Genom planen tas ett samlat grepp om dessa frågor, och grunden läggs för ett långsiktigt och resultatinriktat arbete.

Herr talman! Tack, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, för svaret!

I december förra året lämnade jag in en skriftlig fråga till migrationsministern om kristnas utsatthet på asylboenden - om trakasserier, hot och våld som drabbar dem. I sitt svar på frågan nämnde ministern inte ens specifikt de kristnas utsatthet.

Varje vecka får jag mejl och telefonsamtal om vad som händer ute på våra asylboenden gentemot kristna personer. Det är skrämmande. Kyrkor och enskilda försöker hjälpa personer så gott de kan. Ibland får de helt enkelt evakuera personer och hjälpa dem med andra boenden. Jag har själv träffat flera asylsökande som beskriver situationen ute på asylboenden, vilket jag tar upp som exempel i min interpellation till ministern.

Det handlar om allvarliga saker som knivskärningar och konkreta hot. Det kan handla om muslimer som konverterat till kristendomen men som av andra på boendet hotas ifall de inte deltar i fredagsbönen och så vidare. Det kan vara någon som delar rum med andra och vill ha sin bibel framme. Det utlöser konflikter. En annan kan inte, som jag har här, ha ett kors på sig utan att trakasseras. Det är inte endast hot utan ibland också reella attacker med knivar.

Ja, de får polisanmäla. Men vad händer sedan? De får åka tillbaka till hemmet och sätta sig i ett rum tillsammans med dem som har attackerat dem. Är det acceptabelt? Hur skulle ministern själv ha känt det i en sådan situation?

Vi ser att olika kristna grupper och kyrkor får hjälpa de utsatta. De försöker hitta andra boenden. Ibland går det med andra asylboenden, och ibland får de ordna skyddade lägenheter.

Är det rimligt att det inte är den som utövar våldet som får ta konsekvensen av sitt handlande utan att det är den utsatte som får flytta på sig? Det är som i skolans värld, där den mobbade få flytta på sig men inte den som mobbar. Det är inte rimligt.

Jag vill betona att alla oavsett religion ska känna sig trygga. Det handlar inte om att ta ställning för eller emot någon religion utan om att Sverige har präglats av och även i framtiden ska präglas av religionsfrihet och att hatbrott av alla slag ska motverkas av samhället. Man ska inte heller på grund av kön eller sexuell läggning utsättas för hot av olika slag. Det måste finnas skydd för dem som hotas.

Då jag tyckte att ministern i sitt svar på min fråga i december inte verkade ta detta på allvar skrev jag den interpellation som jag nu fått svar på. Jag är fortsatt förundrad över att ministern inte heller denna gång vågar nämna kristnas utsatthet. Vad är det som är så farligt? Varför negligeras det som sker mot kristna ute på asylboenden från ministern och regeringen?

Migrationsverkets presstjänst har uttalat att om man är utsatt för brott ska det göras en polisanmälan så att polisen kan vidta de åtgärder som behövs och lagföra en eventuell gärningsman.

Vad anser ministern ska hända med den som hotar eller utövar våld på ett asylboende? Ska det bli någon konsekvens direkt? Eller råder det straffrihet om man utövar hot och våld på asylboenden?

Dessa frågor vill jag och många med mig ha svar på. Det är människor som har deltagit i diskussionen, följt frågan och som förundrat mejlar mig varje dag och frågar: Varför görs inget konkret för denna grupp? Varför negligeras de specifika hoten mot kristna ute på asylboenden?

Herr talman! En självklar utgångspunkt för oss är att alla ska känna sig trygga på sina asylboenden. Det har man rätt till, och det är särskilt viktigt när man just har kommit till Sverige efter en lång och kanske farofylld flykt. Vi har en självklar förpliktelse att se till att man kan känna sig trygg i vår försorg. Sverige ska kunna erbjuda den tryggheten.

Därför är det viktigt, precis som jag säger i interpellationssvaret, att boendena har tydliga förhållningsregler så att polis kopplas in om det uppstår bråk, våld eller trakasserier och att en polisanmälan omedelbart görs.

Jag är väl medveten om att kristna kan vara särskilt utsatta i dessa sammanhang. Också jag får vittnesmål om detta genom mejl och andra kontakter.

Jag är inte ett dugg rädd att ta upp denna fråga, och det är oerhört viktigt att vi är tydliga med att asylboenden ska vara en fristad för människor som har flytt undan krig och förföljelse. Dessa människor har rätt till det.

Om detta försiggår polisanmäls det, och huvudregeln måste vara att det är den som trakasserar som får flytta, inte den som blir trakasserad.

Men som alla vet har vi just nu en mycket ansträngd situation i våra asylboenden. Därför måste vi jobba inte bara med tydliga budskap och riktlinjer utan med förebyggande insatser. En av dessa förebyggande insatser är att anskaffa fler boenden så att vi kan minska trångboddheten och få större möjlighet att åstadkomma den typ av förflyttningar som kan behöva göras.

I mitt interpellationssvar nämner jag att vi har fördubblat antalet väktare och ordningsvakter för att kunna komma till rätta med detta, och jag tror att det är viktigt.

Det som gäller är tydliga förhållningsregler, polisanmälan, tydliga riktlinjer och att polisen ser strängt på detta. Jag nämner också att vi måste förstärka polisens arbete mot hatbrott. Det förebyggande är också viktigt, det vill säga att anskaffa fler boenden. Under våren behöver vi kanske uppemot 20 000 fler boenden för att kunna gå tillbaka till en mer normal situation, bland annat när det gäller yta och hur många som ska bo i varje boende.

När det gäller det förebyggande måste vi också se till att det finns meningsfull sysselsättning och utbildning. Här bedriver studieförbunden en fantastisk verksamhet. Förra året satte vi av pengar riktade till studieförbunden. Under hösten och fram till årsskiftet hade de påbörjat utbildning för 50 000 asylsökande. Det handlar inte bara om svenska utan om samhällskunskap och information om vilka lagar och regler som gäller i Sverige och vilket förhållningssätt vi förväntas ha gentemot varandra.

Vi måste också jobba vidare med att korta handläggningstiderna, för det är ju en viktig del av frustrationsbilden.

Vi måste se de problem som finns, inte negligera dem utan tvärtom ta dem på stort allvar. Men samtidigt finns det en tendens utanför detta hus att vilja blåsa upp problemen och ge dem överdrivna proportioner. När det gäller polisens utryckningsverksamhet är det ungefär 1 procent som kan knytas till migrationsboenden.

Herr talman! Jag har jobbat en del med jämställdhet, utsatta kvinnor, hedersvåld och människor som är särskilt utsatta i en kontext.

Här talar vi om människor som har flytt, till exempel från Irak där det tidigare var 1,3 miljoner kristna. I dag har 250 000 fått söka skydd uppe i irakiska Kurdistan, och de känner ingen trygghet.

När de sedan kommer till Sverige tror de att de har kommit till ett land där religionsfrihet och trygghet råder, men på asylboendet utsätts de för kraftfulla hot och våld.

Jag har dock inte hört vare sig ministern eller Migrationsverkets generaldirektör säga att detta är oacceptabelt och att det behövs en markering i samhället. Jag skulle vilja höra detta också i medierna.

I sitt svar säger ministern i sin förklaring till våldet på asylboenden att det är många som har sökt asyl, att det är förtätade boenden och att man får färre kvadratmeter att röra sig på. Det är möjligtvis en förklaring men inget försvar för det som händer.

Jag förstod när jag hörde Migrationsverkets generaldirektör i SVT:s Agenda i söndags att han tycker att detta får man ta när man har så många människor samlade på ett och samma ställe. Det är ett skrämmande synsätt att negligera de människor som är utsatta.

I tidningen Dagen i tisdags uttalade inrikesminister Anders Ygeman att kristofobiska brott på asylboenden inte är hans "förstahandsoro". Hur ska man uttyda det?

Det vi nu ser är en regering som inte annat än negligerar och förminskar det problem som dessa utsatta kristna råkar ut för på asylboenden. Det finns varken vilja eller handlingskraft att agera, och det görs inga offentliga uttalanden från regeringen om att sätta stopp för detta.

I Svenska Dagbladet kunde man häromdagen läsa att det i Sverige finns fyra privata hbtq-certifierade asylboenden. Det är bra, för denna grupp är också utsatt för hatbrott och andra brott. En representant för Migrationsverket uttalar sig i tidningen och säger att man för en dialog med RFSL om särskilda boenden för denna särskilt utsatta grupp.

Men varför ska de utsatta kristna inte få egna boenden?

Jag vill inte att det ska vara så här. Jag önskar att det fungerade på asylboenden. Jag vill inte att vi ska dela upp i olika grupper. Men om de inte kan skyddas är det enda sättet att lösa situationen.

Många med mig undrar varför det inte finns boenden för alla som söker skydd och som inte kan skyddas.

Polisen uppger i medierna att 5 000 incidenter är kopplade till flyktingboenden under den senaste tiden, varav 600 gäller misshandel.

Migrationsverkets generaldirektör säger att det här är ganska normalt i en vanlig svensk befolkning med det antal som har kommit. Ja, så kan man ju resonera, men jag tycker att det är en märklig jämförelse. Det här är människor som har kommit för att söka skydd, och samtidigt ägnar sig några av dem åt att utöva handlingar på andra i sin närhet som inte kan känna sig skyddade i Sverige. Det är ju en helt ohållbar situation.

Min fråga till ministern är: Är det en normal företeelse att den här typen av brott sker ute på våra boenden och att hot och våld får man räkna med, som generaldirektören för Migrationsverket säger?

Herr talman! Désirée Pethrus väljer att både rycka ut meningar och att också vantolka vad jag säger. Som jag sa i mitt första inlägg är inte detta acceptabelt. Varje kränkning, trakasseri, våld eller vad det är vi talar om är inte acceptabelt. Då måste samhället, med de verktyg vi har, göra vad vi kan för att försöka både ingripa mot det och förebygga det, bådadera. Det finns ingen anledning alls att någon av oss ska stå och förringa att det här har inträffat, för så är det.

Det finns en skillnad mellan att försvara en handling och att söka förklaringar till den. Det var den skillnaden som jag ville klargöra. Det finns inget försvar för någon typ av våldshandlingar, men man kan vidta förebyggande insatser för att förhindra att de sker. Sådana förebyggande insatser är till exempel att se till att det finns trygga och klara förhållningsregler och information om vad som gäller på boendena, att man via studieförbundens försorg får utbildning och information om vad som gäller, att man vet om att om man ägnar sig åt detta får det en konsekvens, inte bara att man blir polisanmäld, att polisen ingriper och utreder utan också att om man blir dömd ligger det en till last i asylprövningen. Den tydligheten måste vi också vara klara över.

Vad än någon företrädare nu har sagt ska Désirée Pethrus inte tolka det som att vi ser det här som ett mindre problem. Tvärtom säger vi att vi måste se till att alla människor i en sådan här situation kan känna sig trygga. Hur gör man då det? Genom tydlighet i budskapet, men också genom att på ett bättre sätt medverka till att minska frustrationer och allt det som skaver. Många av dem som kommer har ju en traumatisk erfarenhet med sig när de kommer till Sverige, ett land som de inte känner till så väldigt mycket om. Sedan får de leva i ovisshet om de ska få möjlighet att stanna i Sverige över huvud taget. Och ofta får de, som det ser ut i dag, bo väldigt trångt på boendena. Det måste vi också våga ta i.

En viktig sak för att kunna anskaffa fler boenden och se till att det blir en bättre miljö är att vi från den 1 mars kan anvisa flyktingar som har fått uppehållstillstånd till kommuner och att dessa kommuner måsta ta emot dem. Detta var Kristdemokraterna emot under väldigt lång tid. Ni ville ju inte ha någon sådan anvisningslag. Men det är en del av en strategi för att underlätta för oss att nu hantera situationen.

Tydlighet är vad som gäller, tydliga konsekvenser om man bryter mot de riktlinjer som finns och förebyggande insatser. Detta tror jag är vägen framåt: förklara vad som inte är acceptabelt och snabba och resoluta ingripanden.

Herr talman! Jag känner mig inte trygg med svaret från ministern. Ministern säger att det ska bli konsekvenser. Ja, det kanske blir konsekvenser för den asylsökande som har utövat våld efter två års asylsökningsprövotid. Under tiden ska då personen vara på boendet och utöva hot mot andra som kanske har en kristen bakgrund medan den andra har en annan religion. Det är helt oacceptabelt.

Om jag inte minns fel är både jag och ministern socionomer. Vi beteendevetare förstår att människor präglas av det som de har varit med om. Men till en kvinna som har hotats i en relation säger vi inte: Vi har gjort en polisanmälan. Nu får du åka hem till mannen och sätta dig där. I stället ordnar vi ett skyddat boende. Vi försöker på något sätt att lösa situationen. Vi har handlingsplaner för hur det här ska åtgärdas.

Jag vill se en handlingsplan från regeringen. Vad är handlingsplanen? Vad är det som ska göras konkret? Jag vill inte höra undanflykter från vare sig ministern eller generaldirektören för Migrationsverket om att det här är sådant man får räkna med, att det är så trångbott och så vidare. Så finns det ju många som tidigare också har förklarat våldet mot kvinnor, att man får stå ut med våldet.

Vi kan inte ha en situation som den som är nu. Jag måste kunna gå tillbaka till dem som jobbar och möter de här människorna och säga: Regeringen kommer att göra det här, och vi har en handlingsplan som vi politiker har lyckats få fram.

Vad är det konkret för handlingsplan? Lite mer vakter? Men många av de här boendena ligger långt ute i skogen. Det finns inte ens personal där, utan man erbjuder ett vanligt boende med mat. Hur ska vi göra? Alternativet är annars att ha särskilda boenden, på samma sätt som för hbtq-personer, för kristna.

Herr talman! Désirée Pethrus har kanske inte riktigt lyssnat på vad jag har sagt. Jag har sagt att det måste bli tydliga konsekvenser. Om det är så att man begår någon typ av brott ska konsekvenserna inriktas mot den som har trakasserat eller begått brottet. Då ska förstahandsalternativet, precis som i situationen när det gäller våld mot kvinnor, vara att det är den som begår brottet som ska flyttas. Det sa jag i mitt första inlägg, och där tyckte jag nog att jag var tydlig.

Sedan är jag inte socionom. Jag är statsvetare. Men jag försöker ändå föra ett resonemang kring vad det är för grundläggande faktorer som kan finnas som förvärrar situationen. Då handlar det om att det just nu bor väldigt många och att det är trångt. Men det är inte alls hela förklaringen, utan det finns också helt andra saker som fördomar och motsättningar sedan tidigare och olika religiösa övertygelser som spelar in här.

Jag sa också i mitt första inlägg att jag är fullt medveten om att kristna i de här situationerna kan ha en särskilt utsatt situation och att det därför gäller att vi är vaksamma på detta och att samhället är berett att vidta åtgärder. Och jag har beskrivit den typen av åtgärder.

Vi kommer självklart att följa den här frågan oerhört noga framöver. Om vi finner att de åtgärder som vi vidtar - fler ordningsvakter, mer utbildning, mer information och mer ingripanden av poliser - inte är tillräckliga får vi helt enkelt återkomma till frågan om vilka andra åtgärder vi i så fall ska vidta. Men just nu har vi ganska mycket i vår verktygslåda som vi kan använda oss av.

Överläggningen var härmed avslutad.