Herr talman! Cecilie Tenfjord-Toftby har frågat inrikesministern om han kan redogöra för skälen till att utredningen Ett modernt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner inte tillsattes förrän i december 2016 och av vilka skäl en snabbutredning inte har tillsatts.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Det är naturligtvis oacceptabelt att de som har till uppgift att hjälpa och skydda andra angrips och hindras från att fullgöra sina uppgifter. Jag anser att frågan om angrepp mot blåljuspersonal måste tas på stort allvar, och även om det redan i dag finns olika straffbestämmelser som träffar angreppen i fråga måste det vara tydligt att samhället ser strängt på dessa brott. Det är bakgrunden till att vi låter göra en översyn av straffbestämmelserna.
Jag kan dock försäkra Cecilie Tenfjord-Toftby att Blåljusutredningen, som leds av riksåklagaren, tillsattes så skyndsamt som möjligt. Det uppdrag utredningen har är omfattande, och utredningen måste få den tid som krävs för att kunna presentera en långsiktigt hållbar straffrättslig reglering.
Regeringen har även vidtagit andra åtgärder på området. För att ge Polismyndigheten möjlighet att öka antalet anställda och därmed den polisiära närvaron på lokal nivå har regeringen även föreslagit och aviserat tillskott till myndigheten på sammanlagt drygt två miljarder kronor under perioden 2017-2020. Myndigheten beräknas inom några år ha fler än 30 000 anställda som tillsammans kan arbeta med att förebygga och bekämpa brottslighet.
Utöver detta är det viktigt att vi också utvecklar det förebyggande arbetet. Här krävs åtgärder även utanför rättsväsendet. Regeringen har därför under våren lanserat ett nytt brottsförebyggande program, Tillsammans mot brott, som syftar till att ge det förebyggande arbetet en mer framskjuten plats i samhället.