Vaccinationsmotstånd bland vårdpersonal

Fru talman! Hans Rothenberg har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att hantera den situation som uppstår när vårdpersonal vägrar vaccinering för egen del.

Vaccin räddar liv, och Sverige har en hög vaccinationsvilja. I en undersökning av Folkhälsomyndigheten bland personal inom äldreboende och hemtjänst anger åtta av tio att de redan har vaccinerat sig eller kommer att vaccinera sig mot covid-19.

Regeringen strävar - det gör naturligtvis alla - efter en hög vaccinationsgrad i hela befolkningen, och Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Regioner bevakar noggrant frågor om vaccinationstäckning bland vård- och omsorgspersonal. Signalerna hittills är dock som sagt att vaccinviljan generellt är hög.

Jag vill påminna interpellanten om att det i Sverige finns ett grundlagsskydd mot påtvingande kroppsliga ingrepp som innebär att en arbetsgivare inte kan tvinga sina medarbetare att ta ett vaccin. Däremot kan arbetsgivaren under vissa förutsättningar göra förändringar i verksamheter för att förhindra smittspridning. En sådant ställningstagande kräver en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och bedöms bäst av arbetsgivaren.

Jag vill också påminna om att Folkhälsomyndigheten fortsatt rekommenderar att all vård- och omsorgspersonal, oavsett om de är vaccinerade eller inte, ska följa basala hygienrutiner, använda rekommenderad skyddsutrustning och följa gällande riktlinjer vid sjukdomssymtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan, som jag nämnde, aldrig tvinga någon att ta ett vaccin i Sverige. Däremot kan man se till att den som får ett erbjudande om att vaccinera sig har den information som behövs för att fatta ett välgrundat beslut utifrån fakta och evidens.

Eftersom vård- och omsorgspersonal är bland de högst prioriterade för vaccination har många i gruppen redan erbjudits vaccin och då informerats av till exempel arbetsgivaren. Om man identifierar en lägre vaccinationsvilja på en särskild arbetsplats eller i en viss personalgrupp kan det vara lämpligt med särskilda informationsinsatser från regionens sida.

Arbetsgivare i vård och omsorg, men också i andra branscher, kan på olika sätt underlätta för att vaccinationen ska kunna ske. Runt om i landet finns goda exempel på sådana initiativ, och jag välkomnar dem. Vidare pågår nationella informationsinsatser från Folkhälsomyndigheten i enlighet med det uppdrag som regeringen lämnade i december i fjol.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det händer mycket under pandemin. När jag skrev min interpellation i januari eller februari var den här frågan väldigt debatterad. Det kom rapporter från äldreboenden och sjukhus om personal som inte var pigga på att vaccinera sig. Det här är någonting som inte bara påverkar den enskilda individen, personalen, utan det påverkar patienter, grupper och annan personal.

Vi vet att det finns grupperingar som aktivt propagerar för att icke använda vaccin. Nu talar jag inte om att man vill undvika något enskilt läkemedelsbolags vaccin utan om motstånd mot vaccin som sådant. Det här inverkar negativt på hela det globala samhället, och det baseras vanligtvis inte på vetenskaplig övertygelse.

Vårdpersonal är en speciell kategori och har ett ansvar som ofta ligger utöver det som många andra yrkesgrupper har eftersom man har ett ansvar för andra människors hälsa. Genom sin egen hälsa, eller brist på hälsa, kan man också påverka andra människor negativt. Därför är detta en fråga som faktiskt kan diskuteras även om vi inte står i en pågående pandemi.

En pandemi, fru talman, är någonting som man drabbas av väldigt akut. Är man inte förberedd vet man inte vad man ska göra. Det vi lär oss av den här pandemin är att vara förberedda inför nästkommande pandemi. Då kan det vara bra att tänka på de här sakerna.

Dagens Nyheter gjorde en undersökning i vintras om vaccinationsviljan inom äldreomsorgen i storstadsregionerna. Den undersökningen visade att det då fanns kommuner som uppgav att närmare hälften av de anställda var tveksamma till att ta vaccinet. Ytterligare ett antal kommuner uppgav att en fjärdedel ville avvakta. Det handlade då främst om yrkeskategorierna undersköterskor och vårdbiträden.

Det stämmer att en arbetsgivare inte får tvinga någon att vaccinera sig. Det är inte heller tillåtet med disciplinåtgärder om någon vägrar. Det här säger grundlagen. Men då kommer vi till det som är verkligheten i dag: En pandemi är extraordinär och kan inte hanteras som vilken arbetsrelaterad fråga som helst. Även om det är få personer som vägrar att vaccinera sig och som arbetar inom vården kan konsekvenserna bli mycket stora. Vårdpersonal är en speciell nyckelgrupp, och det här är en säkerhetsfråga för personal och patienter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tar del av ministerns svar hör jag att det huvudsakligen handlar om information. Ja, information kan vara bra, men jag tror inte att det är informationsbrist som ligger till grund för att någon gör ett aktivt ställningstagande att inte vaccinera sig, speciellt inte om man arbetar inom vården. Därför tror jag att det är viktigt att man till exempel tydliggör under utbildningen inom de här yrkesgrupperna vad det är som gäller och vad som är viktigt och bra. Det borde också kunna finnas med avtalsmässigt vid anställning.

Man kan jämföra detta med till exempel barnmorskor som av samvetsskäl ej befattar sig med vissa arbetsuppgifter som ligger inom en barnmorskas profession. Det är inte bara att säga nej tack.

Jag undrar om det finns några kreativa idéer hos regeringen när det gäller hur man ska hantera det här inför en eventuell kommande pandemi.

Fru talman! Med all respekt för att det var några månader sedan som Hans Rothenberg ställde frågan och att situationen kanske har klarnat något hör jag, när jag lyssnar till Hans Rothenberg, att frågeställningen uppenbarligen ändå kvarstår.

Jag vill gärna säga att bilden inte är att det finns ett stort vaccinationsmotstånd. Sveriges Kommuner och Regioner, som ansvarar för såväl vaccinationerna som för att vara de stora arbetsgivarna bland vård- och omsorgspersonal, beskriver inte vaccinationsmotstånd som ett stort problem. Det betyder förstås inte att det skulle kunna finnas enstaka individer som är motvilliga. Jag vet inte om jag tar i för mycket nu, men det kan ju finnas lite grupptryck ibland om det till exempel finns någon på en arbetsplats som inte vill vaccinera sig och som blir lite tongivande. Det behöver man naturligtvis ta tag i.

Jag vill nog säga att det är väldigt viktigt med information. Med många kommer man då långt. För den som har bestämt sig och som är genuin vaccinationsmotståndare, om uttrycket får användas, räcker ingen information. Då är det inte en framkomlig väg, utan om man upplever att situationen kan vara allvarlig får man fundera över om den personen ska få göra någonting annat hos samma arbetsgivare.

Jag vill påminna om att individerna i den grupp som man ska skydda - de gamla och de sköra - var de första att få vaccin, just för att de skulle skyddas. Det är förstås en väldigt viktig del att personalen som arbetar ska ha relevant skyddsutrustning, men om frågan är om vi har för avsikt att förändra grundlagsskyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp är svaret nej. Jag tror inte att Hans Rothenberg eller Moderaterna har en annan uppfattning om det. Hans Rothenberg får i sådana fall säga det.

Jag vill inte dra några som helst paralleller till att en barnmorska förväntas utföra aborter som en viktig del i sitt yrke. Däremot ska den som arbetar i äldreomsorgen förstås göra sitt jobb, men frågan om hur man skyddar de äldre behöver arbetsgivaren ta ställning till i varje enskilt fall.

Det är kanske inte så konstigt att det fanns en viss skepticism i början av december när vaccinationerna inte hade kommit igång. Den kanske också fanns kvar en tid när ytterst få hade blivit vaccinerade. Men nu har vi sett under arbetets gång, så att säga, att kunskapen har ökat och det inte bara finns ett negativt grupptryck utan att hela samhället också talar om att man ska vaccinera sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är viktigt att man gör sitt yttersta från regionernas sida, från arbetsgivarnas sida, för att underlätta för vaccinationer. Men det är också viktigt att vaccinatören, vilket inte sällan är en distriktssköterska eller en annan sjuksköterska - inte heller sällan pensionerade sådana som nu går in och arbetar och gör ett fantastiskt arbete och en fin insats - sitter på kunskap och information. Det spelar ofta stor roll för många att den man möter faktiskt har en kompetens och kunskap om vad vaccinationerna kommer att kunna innebära. Det ger en väldigt stor trovärdighet.

Vi har en vaccinationsvilja i Sverige på ungefär 80 procent i allmänhet bland befolkningen. Vi behöver naturligtvis se till att de här 80 procenten inte bara finns i vissa befolkningsgrupper, i vissa delar av Sverige och i vissa åldersgrupper utan att vi når en hög vaccinationsgrad i stora delar av landet. Det är förstås viktigt för att se till att vi inte står sårbara och öppna för nya utbrott och så vidare.

Det är en viktig del, men jag vill påstå att det finns en stor vaccinationsvilja och att det är ett enormt arbete som bedrivs. Man kommer långt med kunskap. Om arbetsgivaren i allra sista hand gör en bedömning att någon kan behöva utföra en annan arbetsuppgift för att vederbörande på något sätt agerar ovarsamt gentemot dem som den arbetar för är det en fråga för just arbetsgivaren.

Fru talman! Det här är en fråga som kan synas något obsolet i dag när vi skriver den 18 maj. Men jag tror inte att vi ska ropa hej för tidigt, för det räcker med några individer i en yrkesgrupp och att de befinner sig på en mindre ort där de fyller en stor funktion i och med att det är en mindre population som ska vaccineras - då blir den enskilda vaccinatören eller den enskilda vårdpersonalen en väldigt viktig person.

Jag tror att det här är någonting som vi ska vara väldigt uppmärksamma på för framtiden. I dag har diskussionen flyttats över till frågan om man ska använda vaccinet från bolaget X, för det kan ju innebära en massa konstigheter, eller om man ska använda vaccinet från bolaget Y, och helt plötsligt blir hela svenska befolkningen vaccinexperter.

Vi vet också att det finns slutna antivaccinationsgrupper - såväl svenska som internationella. Där ges känslor och privata upplevelser samma eller större tyngd än vad artiklar i vetenskapliga tidskrifter ger. Den fristående journalisten Malin Lernfelt har skrivit en ingående artikel i frågan. Hon har gått på djupet i frågan och menar att det i de grupperna inte finns något utrymme för diskussion eller nyanser. Det är svart eller vitt, och där är vaccin svart som natten. Man kan också betrakta antivaccinationspropagandan som en lömsk samhällsinfiltratör.

Varför är det så viktigt att även fokusera på vårdpersonal? Låt oss vända på resonemanget. Är det så att det finns vårdpersonal som av någon anledning är tveksam till att vaccinera sig? Ja, okej, då får vi väl respektera det. Men då kanske man ska ha ett regelverk som gör detta mer flexibelt. Om man lyssnar på vad de olika fackliga organisationernas företrädare säger är det en arbetsrättslig fråga, och frågan är lite relaterad till det som är den speciella situationen just nu. Den speciella situationen är en pandemi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss titta utanför landets gränser. Det tilltagande vaccinationsmotståndet har fått tolv europeiska länder att införa obligatorisk vaccination. Det går! I Italien är det sedan 2017 obligatoriskt för alla förskole- och skolbarn att vaccineras mot mässling. Inget barn får gå i förskolan om det inte är vaccinerat, och föräldrar till ovaccinerade skolbarn får betala straffavgifter.

I Tyskland måste alla barn som går i förskolan och all personal född efter 1970 som arbetar i förskolan eller skolan samt all sjukvårdspersonal vara vaccinerade mot mässling. Den som inte vaccinerar sina barn riskerar böter på upp till 30 000 kronor.

Än så länge finns inget tvång i något land att vaccinera sig mot covid-19, men frågan diskuteras i dag i till exempel Schweiz där vaccinationsmotståndet är utbrett.

Nu handlar den här diskussionen inte specifikt om vårdpersonalen i dessa länder, utan den handlar om hur man förhåller sig till vaccinationer. Men vårdpersonalen är en nyckelgrupp. Om inte vårdpersonalen ställer upp till hundra procent blir det svårt att motivera dem som är tveksamma till att låta vaccinera sig. Därför skulle jag vilja se att regeringen hade en något mer öppen hållning till hur man ska hantera frågan framöver. Nästa pandemi kan vara långt mycket värre än den snuva som vi har just nu.

Fru talman! Nu kanske diskussionen kokar ned till något där jag förstår vad Hans Rothenberg vill komma åt.

Jag vill ändå säga att vaccinationsviljan i Sverige är hög. Vi har arbetat med den i decennier för att få svenska folket att låta vaccinera sig och att vaccinera sina barn. Det slog mig när Hans Rothenberg beskrev hur det ställs krav på mässlingsvaccination för barn i Italien att över 98 procent av alla tvååringar i Sverige är vaccinerade mot mässling och har tagit sina barnvaccinationer. Det sker inte för att folk måste utan därför att vi har ett arbetssätt i Sverige där man tidigt förklarar och resonerar. Föräldrar accepterar därför att de förstår vilken roll vaccinationerna har. Många går dessutom helt frivilligt och tar sin TBE-vaccination. De betalar själva - det kan förstås diskuteras. Där finns de årliga influensavaccinationerna för de äldre. Just nu finns en stor vilja att vaccinera sig. Vi får naturligtvis se var detta slutar och vad slutsatsen blir; frågan har inte ställts till alla än.

Jag tror att det vore oklokt om Sverige valde en väg att gå ifrån frivilligheten i vaccinationerna och mot någon form av obligatorium, kanske tvång, oavsett om det gäller hela befolkningen eller vissa yrkesgrupper. Sverige har kommit långt. Jag ska inte säga att Sverige är världsledande - det vet jag inte - men Sverige är bland de länder i världen med den högsta vaccinationsviljan. Vi ska fortsätta att arbeta så. Inte förrän något kan bevisa att Sveriges väg inte är framgångsrik och att andra länder lyckas bättre är jag beredd att byta väg.

Vi är angelägna om att få tillgång till vaccin i Europa, har gemensamt betalat och tecknat avtal, men det finns länder där vaccineringen har börjat stanna av. Även om länderna har fått vaccin får de inte ut dem, och antalet vaccinationer ligger på låga nivåer. Det finns också länder som snabbt vaccinerade många - jag tänker på USA - men det är inte säkert hur långt de egentligen kommer att nå. Jag tror att i grund och botten är vårt arbetssätt framgångsrikt. Inte minst ska vi inför kommande pandemier upprätthålla svenska folkets vilja att vaccinera sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har till exempel besökt Rinkeby och tittat på den modell som används där. De arbetar i ett område där det inte är självklart att vaccinera sig, och de arbetar med både uppsökande barn- och hälsovård och att framhålla vikten av att vaccinera sina barn. På så sätt får de tidigt fram en hög vaccinationsvilja. Det är framgången oavsett var man arbetar.

Om det skulle visa sig att man arbetar i en verksamhet där man kan utsätta andra för smitta, där det finns en fara för patientsäkerheten eller andra omständigheter, är det en fråga för arbetsgivaren att hantera. Men jag är inte beredd att säga att Sverige borde välja en annan väg än den som har visat sig vara framgångsrik för vaccinationer. Med detta sagt har vi nu utmaningen att se till att alla vaccinerar sig, och de finns i alla delar av samhället. Och ibland finns inte ens en arbetsgivare.

Fru talman! Det är när vi börjar närma oss den 90-procentiga nivån för att få flockimmunitet som problemet kan återaktualiseras. Jag har stor respekt för att vi nu befinner oss tre fyra månader efter att frågan formulerades. Om jag hade skrivit interpellationen för tre veckor sedan hade jag förmodligen bakat in ett bredare resonemang, men det har vi tagit upp i diskussionen.

Det är inte när vi är på väg mot 60-, 70- eller 80-procentig vaccinationsnivå som problemet står för dörren, utan det är när vi har de där sista kvar. Oavsett om det beror på enskilda personer som vägrar att vaccinera sig eller om det handlar om vårdpersonal är det lika illa. Men vårdpersonal är en nyckelgrupp i sammanhanget, och där ska vi förvänta oss att de föregår med gott exempel.

Fru talman! Moderaterna var tidigt ute med att kräva nationella riktlinjer från regeringen. Man skulle också överväga att vidta vissa åtgärder mot vårdpersonal som vägrar att vaccinera sig. Man har kunnat försätta vissa näringar i praktiskt taget yrkesförbud på grund av extraordinära omständigheter, och då är det väl inte mer än rimligt att tänja på gränserna även i denna globala folkhälsofråga.

Man ska som patient, gammal eller sjuk, känna sig trygg i den miljö man vistas i. En mutation som nuvarande vaccin inte biter på utan där vi måste börja om på nytt igen är ett misslyckande i sammanhanget. Det är därför det är viktigt att lyckas.

Under utbildningen ska det tydliggöras vad som gäller för den som arbetar inom vården. Det ska också vara möjligt att villkora vid anställning. Och detta ska gälla under extraordinära omständigheter - ett slags force majeure. Covid-19 är en av de största force majeure-situationer vi har upplevt i världen.

Fru talman! Nu har Hans Rothenberg haft två inlägg och ett avslutningsanförande, och ändå har jag inte hört Hans Rothenberg säga att Moderaterna vill att vi ska tvinga människor att vaccinera sig. Men det lät nästan som det i slutanförandet i alla fall. Vi får väl se om vi återkommer till den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har ingen vilja att säga att människor ska tvingas att vaccinera sig. Vi tror att det är kontraproduktivt. Människor känner att de inte kan göra ett eget val utan att någon tvingar dem. Det kan göra att färre känner sig intresserade av eller är beredda att vaccinera sig.

Det är inte heller en fråga om att vaccinera sig bara precis nu. Mycket troligt är att man behöver fylla på sin covidvaccination - kanske årligen. Det vet vi inte riktigt än. Det är inte fråga om att säga att man under en pandemi har en särskild inställning, utan vi behöver alltid arbeta med att det ska finnas en hög vaccinationsvilja. Det ska vara tillgängligt och enkelt, och det ska vara så låga trösklar och barriärer som möjligt.

Sveriges Kommuner och Regioner är både ansvariga för vaccinationerna och stora arbetsgivare i vården, och jag har inte nåtts av att det skulle finnas tecken på att just vårdpersonalen skulle vara mindre villig att vaccinera sig. Det fanns initialt en oro för personalen i delar av äldreomsorgen, men vi anser inte att det är ett grundproblem eller ett generellt problem i dag. Här måste vi arbeta med frågan.

Jag vill också påminna om att vi fortfarande inte vet hur mycket man kan smitta även om man är vaccinerad. Det är otroligt viktigt att alla som är vaccinerade och arbetar i miljöer där man möter människor, inte minst gamla, med risk för svår sjukdom fortsätter att använda den skyddsutrustning som man ska ha eftersom vaccinationen inte nödvändigtvis ger ett hundraprocentigt skydd mot att smitta andra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.