Utvecklingsårets betydelse för bristyrken
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Green (M)
- Hoppa till i videospelarenSaila Quicklund (M)
- Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Green (M)
- Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Green (M)
- Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 8
Anf. 29 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Fru talman! Jag vill tacka Mats Green för möjligheten att delta i min första interpellationsdebatt.
Mats Green har, mot bakgrund av vice statsminister Isabella Lövins uttalanden, frågat mig varför förslaget om utvecklingsår inte innehåller någon som helst inriktning gentemot bristyrken. Mats Green har också frågat mig hur många och vilka utbildningar till bristyrken som över huvud taget kan genomföras inom tidsutdräkten för utvecklingsåret, det vill säga minst tre och högst tolv månader.
Regeringens förslag i budgetpropositionen för 2020 om att införa utvecklingstid i upp till ett år ska ses i ljuset av att kraven på omställning ökar i snabb takt på arbetsmarknaden och att det råder brist på kompetens inom flera yrken. Regeringen ser ett behov av att bidra till att höja arbetskraftens kompetensnivå och omställningsförmåga och till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.
Reformen utvecklingstid innebär därför möjligheter för anställda att utveckla sin kompetens eller utveckla ny kompetens för att stärka sin fortsatta anställbarhet. Samtidigt innebär reformen att arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt utbildning kan tillgodoses på ett bättre sätt.
Utvecklingstid är avsett att ge individer ökade möjligheter att, efter en frivillig överenskommelse med sin arbetsgivare, genom kompetensutveckling utvecklas i sitt nuvarande arbete eller ta steget till annan sysselsättning. En viktig möjlighet som följer av denna reform är att individer ges en chans och incitament att utbilda sig till yrken där det i dag råder brist på arbetskraft.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Arbetet med den närmare utformningen av reformen pågår inom Regeringskansliet, och inriktning mot bristyrken är en fråga som är aktuell i detta arbete.
Anf. 30 Mats Green (M)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret och hälsa välkommen till den första av många interpellationsdebatter i riksdagen.
Nu till saken, det vill säga friåret. Regeringen har ju, fru talman, inom ramen för januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna föreslagit ett återinförande av friåret i omstöpt form, numera kallat utvecklingsår. Detta ska ske till en årlig kostnad av 1 miljard.
Satsningen har dömts ut av i stort sett samtliga experter, institut och remissinstanser, däribland den organisation som Eva Nordmark ledde fram till för bara några veckor sedan, nämligen fackförbundet TCO. I dessa tider med eskalerande gängkriminalitet och otrygghet väljer regeringen att satsa dubbelt så mycket på friåret som på polisen.
I regeringens argumentation för utvecklingsåret har man framfört att detta framför allt skulle vara en lösning på rekryteringsproblematiken inom Sveriges bristyrken. När ministern var i arbetsmarknadsutskottet för någon vecka sedan ställde jag, mot bakgrund av denna argumentation, de frågor jag ställt i den interpellation vi nu hanterar, det vill säga: Varför har förslaget om friår ingen som helst inriktning mot bristyrken, och hur många och vilka utbildningar till bristyrken kan över huvud taget genomföras inom tidsutdräkten för utvecklingsåret, det vill säga minst tre och högst tolv månader? När jag ställde dessa frågor till ministern för några veckor sedan kunde varken hon eller någon av alla hennes medföljande medarbetare ge ett enda exempel på detta trots, fru talman, att detta varit regeringens huvudargument för friåret.
Vi har nu hört ministern läsa upp sitt svar. Trots att man haft all förberedelsetid i världen är det uppenbart och, ärligt talat, anmärkningsvärt att man inte kan ge ett enda exempel på hur utvecklingsåret skulle kunna vara lösningen när det gäller rekrytering till Sveriges bristyrken. Ändå påstår man att detta är själva anledningen till att man lägger fram förslaget till att börja med.
Jag har därför, fru talman, egentligen inget annat val än att återigen ställa de uppenbara frågorna: Kommer utvecklingsåret att ha en inriktning mot bristyrken, och kan ministern ge ett enda exempel på en utbildning till ett bristyrke som över huvud taget kan genomföras inom friårets tidsutdräkt?
Anf. 31 Saila Quicklund (M)
Fru talman! Jag vill också välkomna ministern till interpellationsdebatten. Jag hade inte tänkt delta i denna debatt; jag har nyss haft en annan interpellationsdebatt. Men när vi ändå debatterar utvecklingsåret eller friåret vill jag ställa en fråga till ministern.
Mellan januari och juli 2019 hade vi 182 skjutningar, 28 dödsfall och 120 sprängdåd - en 45-procentig ökning jämfört med samma period i fjol. Människor känner en väldig otrygghet i Sverige, och lag och ordning är en av de högst rankade politiska frågorna bland Sveriges befolkning. Varför lyssnar då inte regeringen? Lägg därtill att Polismyndigheten framför ett kraftigt behov av mer resurser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I detta krisläge för Sverige väljer regeringen alltså att prioritera ett friår eller utvecklingsår framför mer resurser till polisen. Fru talman! Hur kan detta ens vara möjligt, och hur motiverar statsrådet Nordmark denna prioritering?
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Fru talman! Jag vill börja med att peka på en fråga där jag som ny arbetsmarknadsminister verkligen vill bidra till att göra skillnad. Det stora problemet på svensk arbetsmarknad i dag är bristen på rätt kompetens. Många privata arbetsgivare har svårt att rekrytera rätt kompetens, vilket innebär att deras tillväxtmöjligheter begränsas.
Inom den offentliga sektorn saknas också personal inom många viktiga yrkesgrupper såsom lärare, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, vilket givetvis påverkar kvaliteten i den gemensamma välfärden. Frågeställningen om hur vi säkerställer att vi får rätt kompetens på rätt plats handlar alltså om att skapa tillväxt och ökat välstånd och om att förbättra kvaliteten i välfärdstjänsterna.
Jag måste säga att jag är lite förvånad, kanske för att detta är min första interpellationsdebatt. Jag blir förvånad över både Mats Greens och Saila Quicklunds argumentation när det gäller utvecklingstiden. Man väljer att kalla det för friår, apropå Saila Quicklunds tidigare debatt, som jag också lyssnade på, om att ord spelar roll. Den reform som vi föreslår handlar om utvecklingstid. Det handlar om att tillgodose de behov som finns när det gäller bristyrken, och det handlar om att ge människor möjlighet att fylla på med ny kompetens, både för att kunna behålla det jobb man har och för att kunna kliva in i nya jobb.
Mitt svar till Mats Green är fortfarande det svar jag gav när jag fick frågan av dig i utskottet: Vi håller just nu på med den vidare utformningen av utvecklingstiden och kommer att återkomma med den. Ambitionen och avsikten är att styra detta mot bristyrken, och det är viktigt för Sverige. Det handlar om tillväxten, om att vi ska ha konkurrenskraftiga företag och om kvaliteten i välfärdstjänsterna.
Anf. 33 Mats Green (M)
Fru talman! Olof Palme brukade säga att man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det är därför detta kallas friår; det handlar om att inte jobba på arbetande kollegors bekostnad. Med all respekt - det som ministern läste upp är ärligt talat inte svar på någonting, och det är dessutom felaktigt.
Att utvecklingsåret skulle handla om att fylla bristyrken är bara ett i en rad av absurda hittepåargument. Man kan säga mycket om friåret, och det gör de flesta. Men det saknas alltså pengar till att kapa vårdköer, höja polislöner och göra satsningar på skolan, samtidigt som det finns pengar till ett års ledighet och andra bidragsgivningar. I tider av stigande arbetslöshet är detta det sista Sverige och de som över huvud taget inte har ett jobb att få ledigt från behöver.
Låt mig citera LO: "Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i fritt fall. Då är det helt fel att skapa ett system för utbildning som bara riktar sig till dem som redan är väletablerade på arbetsmarknaden. Över 700 000 personer saknar fast jobb, många av dem kvinnor, och de lämnas utanför det här förslaget", säger Therese Guovelin, förste vice ordförande för LO, till Arbetet. Och hon lägger till: Man missar dem som är otryggast på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fackförbundet TCO och dess medlemmar, under Eva Nordmarks ledarskap dessutom, avfärdade friåret: "Det är en alldeles för oflexibel lösning. När vi frågar våra förbundsmedlemmar hur de vill kompetensutveckla sig så svarar de allra flesta att de vill kombinera studier och arbete. Att man studerar och arbetar heltid. Det uppfyller inte det här förslaget." Dessutom, menar TCO, är studieledighetslagen redan mer generös när det handlar om rätten att studera.
Svenskt Näringsliv konstaterar att regeringen väljer att återigen satsa stora pengar på att ge dem som redan haft jobb betalt för att vara frånvarande från arbetet. Det är knappast vad svensk arbetsmarknad behöver i dag. Jag skulle kunna fortsätta läsa upp kritiska instanser i oändlighet, men det medger inte tiden.
Fru talman! Det finns inga friår. Det är alltid någon som betalar. Att pensionärer och löntagare ska betala för att vissa ska vara lediga från jobbet med det här så kallade utvecklingsåret är inte rätt, och det är framför allt inte rättvist. Med all respekt tror jag att det är väldigt få av dem som lyssnar på den här debatten som tycker att det är rimligt att de ska gå upp och slita varje dag på jobbet för att någon annan ska kunna ta ledigt.
Fru talman! Låt mig avsluta med att konstatera hur det faktiskt är: Detta är en gräddfil för en liten skara personer. När vanliga människor får ta studielån för att utbilda sig och arbeta för att försörja sig får en liten grupp förströ sig på andras bekostnad. Detta är ojämlikhet när den är som värst, och den är skattefinansierad.
Anf. 34 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Fru talman! Det här är en viktig politisk diskussion. I grund och botten handlar det om hur vi säkerställer en arbetsmarknad där arbetsgivare kan rekrytera den personal som de har behov av och hur människor har möjlighet att fylla på med ny kunskap och kompetens för att vara anställbara. För detta behöver vi en rad olika åtgärder. Det handlar om studier och om att öka flexibiliteten i utbildningsutbudet. Mats Green citerar mig från min tidigare roll, och jag tackar särskilt för det. Det handlar också om att våga testa nya typer av reformer - alltifrån intensivår till utvecklingstid.
Jag måste säga att jag är lite besviken. Både du, Mats Green, och jag vet att friåret var en arbetsmarknadspolitisk reform som handlade om att människor kunde vara lediga utan några som helst krav på vad de skulle göra under den tiden. Man kunde till och med vara ledig för rekreation. Men utvecklingstid handlar inte om detta. Det handlar om att fylla på med ny kunskap och kompetens. Det blir lite löjligt, tycker jag, när vi står här och debatterar som om vi tror att detta är friår, för vi vet alla att det inte är det. Det är helt andra typer av krav.
Om man ska jämföra med någon reform är det egentligen de tidigare utbildningsvikariaten. De handlade om att en person som var i anställning kunde komma överens med sin arbetsgivare om att vara ledig för att fylla på med ny kunskap och kompetens, och då kunde arbetsgivaren samtidigt ta in en person som var arbetslös. På det sättet ökar vi rörligheten på arbetsmarknaden, och vi ger människor möjlighet att ställa om och fylla på med ny kunskap och kompetens.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan måste jag få kommentera jämförelsen med polisen. I budgeten för 2020 lägger vi 200 miljoner på utvecklingstid och 2,4 miljarder på polisen. Det är felaktigt att jämföra den typen av satsningar.
Anf. 35 Mats Green (M)
Fru talman! Återigen, som Olof Palme sa: Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Friår och utvecklingsår handlar om att inte jobba och att de som jobbar ska betala för det.
När det gäller polisen kan jag konstatera att de siffror som Eva Nordmark anför är korrekta bara om man accepterar de satsningar som Moderaterna och Kristdemokraterna gör i sin budget. I den budget som Socialdemokraterna och deras samarbetspartier har lagt fram är man ytterst ointresserad av att ge några större resurser till polisen över huvud taget - det blir bara symboliska nålpengar som inte förslår till någonting. Rätt ska vara rätt, ministern.
Regeringen säger att utvecklingsåret handlar om att vi ska kunna försörja våra bristyrken. Arbetsmarknadsministern kan inte ge ett enda exempel på en utbildning som man skulle kunna börja och fullfölja under ett utvecklingsår. Detta argument utgör fundamentet för regeringens argumentation här, men man kan alltså inte ge ett enda exempel. Det är djupt orättfärdigt.
Ni satsar alltså mer på friår, utvecklingsår, än på polis, vårdköer och skola. Det är helt oacceptabelt. Även Miljöpartiet, som har föreslagit detta, konstaterar i sin egen utredning att det kommer att kosta totalt 8 miljarder, och Arbetsförmedlingen, som ska hantera det, har sagt att de inte klarar av det. Jag skulle uppskatta att få en kommentar kring detta sista, statsrådet.
Anf. 36 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Fru talman! Vi tillför ju resurser för detta. Det gäller även Arbetsförmedlingen.
Jag skulle återigen vilja understryka att vi just nu inom Regeringskansliet och på departementet jobbar med själva utformningen av utvecklingstiden. Vi kommer att komma tillbaka med själva utformningen och exakt hur det ska se ut.
Låt mig försöka svara på Mats Greens olika frågor. Vi har många olika bristyrken i Sverige i dag, alltifrån långa utbildningar som ingenjör och programmerare till kortare. Möjligen skulle man kunna tänka sig att detta kan få effekten att vi sänker trösklarna och att det blir en enklare väg in. Det finns också väldigt många yrken där det råder stor brist i dag och där utbildningstiden motsvarar ungefär ett år. Det handlar om kockar, slaktare, undersköterskor och många viktiga jobb på bygg- och anläggningssidan.
Jag ser fram emot att få återkomma till dig, Mats Green, med den närmare utformningen och hoppas att den här reformen också ska bidra till det som är vår ambition, nämligen att öka rörligheten på arbetsmarknaden och se till att fylla på med ny kompetens, så att vi blir mer konkurrenskraftiga i framtiden.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2019/20:11 Utvecklingsårets betydelse för bristyrken
av Mats Green (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Regeringen har inom ramen för januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L föreslagit ett återinförande av friåret i något omstöpt form – numera kallat utvecklingsår. Detta till en årlig kostnad på 1 miljard. Tidigare experiment med liknande upplägg har av forskningen kunnat konstateras i stort sett sakna positiva effekter.
I regeringens argumentation för utvecklingsåret har man framfört att detta framför allt skulle vara en lösning på rekryteringsproblem inom Sveriges bristyrken. Undertecknad har tidigare i utskottssammanhang i samband med budgetföredragning ställt frågan till berört statsråd men ej fått denna besvarad.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
- Varför, mot bakgrund av vice statsminister Isabella Lövins (MP) uttalanden, innehåller förslaget om utvecklingsår ingen som helst inriktning gentemot bristyrken över huvud taget?
- Hur många och vilka utbildningar till bristyrken kan över huvud taget genomföras inom tidsutdräkten för utvecklingsåret, det vill säga minst tre och högst tolv månader?