Utvecklingen på Västbanken

Fru talman! Ola Möller har frågat mig på vilket sätt jag avser agera för att förhindra ytterligare eskalering av Israel.

Regeringen ser med stor oro på den allvarliga utvecklingen på Västbanken med Israels utökade militära operationer i de norra delarna liksom bosättarvåldet, den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och demoleringar av palestinska hem. Det är centralt att Israel säkerställer att all maktutövning är i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten och mänskliga rättigheter, samt att dödsfall utreds och ansvarsutkrävande säkerställs. Regeringen har varit – och kommer att förbli – tydlig med att bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå.

Sveriges och EU:s linje ligger fast. Det behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten med syfte att uppnå en rättvis och hållbar fred där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Jag brukar allt som oftast förundras över att man kan använda så många bokstäver till att säga så lite. Så brukar det vara när utrikesministern svarar på frågor i den här kammaren, framför allt om Palestina. Men den här gången är det nog någon form av rekord. Frågan gällde hur ministern avser att agera, och svaret är i klartext: inte alls.

Läget på Västbanken är akut, och för första gången på två decennier rullar israeliska stridsvagnar där igen. Bosättarvåldet har eskalerat, och det råder i princip straffrihet för bosättarnas övergrepp. De vapen som sattes i händerna på bosättarna av ministern Ben-Gvir används nu till det de är avsedda för, nämligen till att döda och fördriva palestinier från deras hem.

Det finns 40 000 flyktingar på Västbanken. Jag har redan tidigare varnat för att det pågår etnisk rensning på Västbanken. Jag gjorde det från talarstolen för över ett år sedan. Sedan dess har det bara accelererat. Tusentals nya bostäder i nya kolonier har godkänts av Israel. Livsmiljöerna för palestinierna fortsätter att förstöras – allt för att fördriva befolkningen och omöjliggöra en sammanhållen palestinsk stat.

I detta sammanhang måste man såklart också nämna övergreppen mot befolkningen i Gaza. Elen har stängts av, och det drabbar fundamentala funktioner som vattenförsörjningen för civilbefolkningen, en civilbefolkning som i dag används av Israel som murbräcka, med lidande och död, i förhandlingarna. Det sker på ett sätt som självklart strider mot både internationell rätt och folkrätten.

I allt detta står EU helt handfallet. Och eftersom den svenska regeringen är helt vilse i utrikespolitiken när nu USA går bananas, för att uttrycka sig milt, och EU inte klarar av att stå upp för det som är rätt, blir ju passiviteten inför övergreppen total.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför vill jag gärna fråga utrikesministern, fru talman, om hon menar att EU:s åtgärder är effektiva och tillräckliga för att stoppa mördandet och den etniska rensning som pågår på Västbanken.

Fru talman! Regeringen ser med stor oro på utvecklingen på Västbanken med Israels utökade militära operationer i de norra delarna i syfte att bekämpa terroristorganisationer som Hamas. Israels agerande på ockuperat område måste ske i enlighet med den internationella humanitära rätten.

Vi, tillsammans med EU, uppmanar Israel att fullgöra dessa skyldigheter och säkerställa skydd av alla civila och obehindrat humanitärt tillträde och att tillåta att fördrivna personer säkert kan återvända till sina hem.

Israels bosättningspolitik fortsätter och utökningen av bosättningarna likaså, liksom våldet från extremistiska bosättare på Västbanken inklusive östra Jerusalem. EU har gång på gång fördömt Israels expansiva bosättningspolitik och uppmanat Israel att upphöra med demoleringar. Sverige står bakom detta. Jag tog själv upp frågan om bosättarvåldet med Israel vid associeringsrådet mellan EU och Israel den 24 februari.

EU har infört sanktioner mot extremistiska bosättare inom den globala sanktionsregimen för mänskliga rättigheter. Regeringen har varit och fortsätter att vara drivande för dessa sanktioner och för restriktiva åtgärder mot ytterligare extremistiska bosättare.

Regeringen står också till fullo bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande, som meddelades den 19 juli förra året. Yttrandet är en utförlig redogörelse för folkrättsliga förhållanden rörande det ockuperade palestinska territoriet.

Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen som laglig eller erkänt annekteringen av östra Jerusalem. EU och dess medlemsstater erkänner inte heller några förändringar av 1967 års gränser som inte parterna har kommit överens om.

EU har uttalat stöd för det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Även i andra avgörande delar sammanfaller det rådgivande yttrandet med EU:s politik, till exempel när det gäller att bosättningarna strider mot folkrätten.

Sverige och EU stöder Internationella brottmålsdomstolens viktiga arbete mot straffrihet för de allvarligaste internationella brotten och värnar dess självständighet och integritet. Såväl Internationella brottmålsdomstolen som Internationella domstolen har pågående utredningar som rör den aktuella situationen.

Jag vill i sammanhanget understryka att ansvaret för det eskalerade läget i Israel och kriget i Gaza också vilar tungt på Hamas, som vid terroristattackerna den 7 oktober 2023 mot Israel dödade mer än 1 000 personer och tog över 200 civila som gisslan.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Det är ju precis som det brukar vara: Man har fördömt, varnat eller sagt ifrån men inte agerat konkret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En tydlig motsättning i utrikesministerns anförande är det faktum att utrikesministern inte kan svara på om Sverige skulle lämna ut de efterlysta personerna i den israeliska regeringen om de skulle sätta sin fot i Sverige. Utrikesministern vet ju att det skulle kräva ett regeringsbeslut, men hon kan inte svara på om regeringen skulle fatta ett sådant beslut.

Det är också märkligt att man har hemfallit till passivitet från regeringens sida när det gäller just ICJ:s rådgivande beslut.

Det är tydligt i folkmordskonventionen att vi måste göra allt i vår makt för att stoppa ett pågående folkmord, om det nu är det. Det får domstolen avgöra. Men att det pågår etnisk rensning är ganska klart. Det är en fördrivning av det palestinska folket från Västbanken.

Det man aktivt gör från regeringen är att man i stället för att ställa sig på de ockuperades sida väljer att stötta ockupantens agenda genom att dra in stödet till UNRWA. Kan man någonting om situationen i Mellanöstern inser man vad det kan få för konsekvenser. UNRWA agerar inte bara i Gaza eller på Västbanken. De gör enormt viktiga insatser i andra länder, till exempel Libanon. Skulle UNRWA försvinna skulle läget i de här länderna destabiliseras oerhört. Riskerna i detta är enorma.

Vi ser hur utvecklingen har varit de senaste dagarna i Syrien, där alawiter mördas bara för att de är alawiter. Vi vet att kurder mördas bara för att de är kurder. Vi vet att palestinier – det har vi sett länge – mördas bara för att de är palestinier. Och för att det inte ska råda någon tvekan: Israeler mördas bara för att de är israeler.

Allt detta är helt oacceptabelt och ska såklart fördömas. Men mördandet kommer inte att bli mindre för att det palestinska folket lämnas åt sitt öde i händerna på Israel – tvärtom. Säkerhet och trygghet i regionen kan inte byggas på att straffa ut det palestinska folket. Att Hamas ska stoppas är helt klart. Det har vi varit överens om länge, och det är vi fortsatt överens om. Men Hamas har i princip inte funnits på Västbanken. Argumentet om att stoppa Hamas går inte att tillämpa på det som har skett, och det som nu sker, på Västbanken. Där finns också den part som Israel så hett eftertraktar i fråga om att diskutera fred och en tvåstatslösning framöver. Genom att undergräva UNRWA undergräver man också tvåstatslösningen. Där är regeringen synnerligen aktiv – för att tala om aktivitet.

I ljuset av detta vill jag fråga om utrikesministern kan motivera varför man från regeringens sida här i Sverige väljer att straffa palestinierna – alla palestinier – för det som Hamas har gjort sig skyldig till.

Fru talman! Jag är glad att Ola Möller lyfter just Sveriges bistånd till Palestina, för det svenska Palestinabiståndets övergripande inriktning är att bidra till en fredlig utveckling genom att främja de långsiktiga förutsättningarna för en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Och Sverige stöder program, organisationer och verksamheter som bidrar till en internationell civil närvaro på Västbanken. Därutöver är Sverige en stor kärnstödsgivare till flera internationella organisationer. Genom biståndet finansieras också den svenska civila närvaron i EU:s krishanteringsinsats Eupol Copps.

Regeringens arbete på utvecklingssidan på Västbanken är robust. Vi vill understödja ekonomisk utveckling, demokrati och framför allt institutionsbyggande. För att möta de mest akuta behoven på Västbanken, där en miljon människor är i behov av stöd enligt FN:s appell, bidrar regeringen med kärnstöd till flera humanitära organisationer som är verksamma på marken. Regeringen beslutade dessutom i december att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen. Regeringen har nu beslutat om en första utbetalning av dessa medel om 300 miljoner kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stödpaketet syftar bland annat till att stötta insatser för hälso- och sjukvård, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, livsmedelsdistribution samt skydd och nödbostäder i Palestina. På så vis kan regeringen i löpande dialog med sina partner säkerställa att det svenska stödet utformas på bästa sätt för att lindra lidandet hos nödställda civila och möta de enorma och akuta behoven både i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt i regionen i stort. Jag håller med Ola Möller om att det är viktigt att se hela regionens behov.

Fru talman! Det blir lite lustigt i den här debatten när utrikesministern försöker framställa det som att man har hanterat biståndet till Palestina på ett klokt sätt, med tanke på att UNRWA är den aktör som alla FN-organ säger är bäst lämpad och egentligen den enda aktör som kan fullgöra uppgiften. Och frågan är så mycket större än bara det enskilda humanitära stödet. Vi har till exempel följeslagarprogrammet, som blir sönderslaget och som har varit ett skydd för palestinierna på Västbanken. Regeringens politik har inneburit att detta i princip läggs ned. Det blir hyckleri.

Tyvärr har EU:s röst också försvagats väsentligt sedan Josep Borrell, som var föredömlig i sin tydlighet, lämnade.

Det är också så att Sverige fortsätter att exportera rödpunktssikten till Israel, som används av IDF.

Vi borde ta emot patienter från Gaza och nu också Västbanken för att stötta och hjälpa det palestinska folket, eftersom sjukvården är sönderbombad i Gaza och starkt undermålig på Västbanken. Vi borde givetvis återuppta och stärka stödet till UNRWA för att fortsätta försöka bygga på en tvåstatslösning och ge det palestinska folket möjligheter till liv. Vi borde pausa associationsavtalet mellan EU och Israel tills det uppfylls, eftersom det står att mänskliga rättigheter och folkrätt och liknande ska accepteras. Vi borde inte ta in viner från ockuperade områden på Systembolaget. Framför allt borde vi inte bjuda på dem på offentliga tillställningar här i riksdagen.

Men jag vet att regeringen har släppt folkrätten och internationell rätt i den här frågan. Tiotusenkronorsfrågan till ministern blir då om hon kan tänka sig att spekulera i hur den militära affären på Västbanken kommer att fortskrida. Finns det någon option när det gäller den israeliska arméns tillbakadragande, och finns det någon kursutveckling i den här frågan som ministern ser framför sig?

Fru talman! Regeringen, liksom EU och stora delar av det internationella samfundet, är övertygad om att en hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en tvåstatslösning. Regeringen stöder EU:s och FN:s arbete för att få till stånd en trovärdig process för en tvåstatslösning och står också i nära kontakt med likasinnade och företrädare för regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har till exempel haft möten med utrikesministerkollegor från Israel och Palestina men också Jordanien och Egypten för att framföra vår syn men också ta del av deras bedömningar. Frågan står också närmast ständigt på dagordningen för EU:s ministermöten på utrikessidan.

Regeringen stöder också arbetet för att reformera och stärka den palestinska myndigheten. Genom biståndet skapas möjligheter att ge stöd för en långsiktigt hållbar tvåstatslösning och att motverka våldsbejakande extremism. Gemensamma diplomatiska ansträngningar, bland annat med regionala aktörer, är och förblir viktiga för att motverka ytterligare eskaleringar. Regeringen kommer att fortsätta verka för en tvåstatslösning och göra så tillsammans med andra.

Jag vill återkomma till det som Ola Möller sa inledningsvis. Han kritiserade mitt svar – han menade att det inte var tillräckligt utförligt. Ett tips till Ola Möller kan då vara att han kan lägga lite mer möda på sin interpellation än att bara skriva tre meningar, för då är det också lättare för mig att svara utförligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.