Utvärdering av sänkningen av arbetsgivaravgifterna

Fru talman! Helena Bouveng har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder mot bakgrund av att den aviserade höjningen av socialavgiften för unga sker utan att reformen har utvärderats för hela perioden som den varit i kraft.

Den granskning som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har gjort av de sänkta socialavgifterna för unga visar att det är en ineffektiv åtgärd. Även Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket och Arbetsförmedlingen gör bedömningen att det är en ineffektiv åtgärd.

IFAU:s studie baseras på perioden 2007 till 2010. Den sista sänkningen av socialavgifterna för unga infördes 2009. Helena Bouveng anför att den andra sänkningen potentiellt kan ha en sysselsättningseffekt men att den korta uppföljningsperioden riskerar att ge en underskattad effekt. IFAU konstaterar dock att sysselsättningseffekten inte ökade över tid för den första sänkningen. Det finns vidare ingen anledning att tro att sysselsättningseffekten för den andra sänkningen skulle utvecklas annorlunda över tid.

Mot denna bakgrund finner regeringen inte någon anledning att avvakta med återställningen av socialavgifterna. Regeringen satsar i stället på mer träffsäkra åtgärder till de unga som är i störst behov av stöd genom exempelvis utbildningskontrakten, traineejobb och fler komvuxplatser.

Fru talman! Den rödgröna regeringen tänker nu ta krafttag mot arbetslösheten. Det gör man genom att höja bensin- och dieselskatten, fördyra att anställa en person som väljer att jobba efter 65, försämra i RUT- och ROT-reformerna, trappa av jobbskatteavdraget och för säkerhets skull också fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga.

Alliansregeringen halverade arbetsgivaravgifterna för unga i syfte att minska arbetslösheten just bland unga, då detta är en grupp som emellanåt står långt bort från arbetsmarknaden, inte minst de som inte har någon högre utbildning eller något cv att visa upp. Utan referenser kan det vara en mödosam och lång tid innan unga faktiskt får det där första jobbet. Sänker man kostnaden för arbetsgivarna lär möjligheterna öka för unga att få det första jobbet.

Fru talman! Den rödgröna regeringen gör inga större analyser av sin så kallade jobbpolitik. Man skriver på en rad att det kan leda till att sysselsättningen dämpas något. Det är kanske att ta i lite i underkant. Även fördubblingen av arbetsgivaravgifterna för unga väljer man att genomföra utan att en riktig utvärdering faktiskt har gjorts.

Finansministern hänvisar i sitt svar till den forskning som forskningsinstitutet IFAU har gjort och som visar att reformen inte i alla delar fått den effekt som efterfrågades. Så långt är det rätt. Men de säger också att sänkningen borde ha varit större för att få en verklig effekt. Den rödgröna regeringen gör precis tvärtom.

Fru talman! Finansministern och regeringen hänvisar ofta till den första slutsatsen som IFAU har kommit fram till, det vill säga sämre utfall än förväntat. Men vad man inte säger är att man i sin utvärdering har tittat endast på perioden mellan 2007 och 2010. Men det är först efter detta som ungdomars andel av arbetsmarknaden faktiskt har ökat, eftersom den andra sänkningen som alliansregeringen genomförde gjordes först 2009. Man bortser helt enkelt från att utvärdera större delen av den period där man förväntat sig att se resultat, det vill säga en större sänkning som enligt IFAU var nödvändig för att fler unga skulle få sitt första jobb.

Varför har finansministern så bråttom att fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga när de slår så hårt mot unga? Varför gör ni inte en ordentlig utvärdering innan ni gör en sådan förändring?

Fru talman! Frågan är hur många miljarder av skattebetalarnas pengar som ska användas för detta innan Helena Bouveng inser att detta inte är ett effektivt sätt att använda våra gemensamma resurser. Detta är en åtgärd som verkligen är nedskriven av expertinstans efter expertinstans. Det vore bra om Helena Bouveng och Moderaterna faktiskt kunde ta åt sig lite av den kritik som har riktats mot detta oerhört dyra och ineffektiva förslag.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att även Svenska Dagbladet gjorde en faktakoll av finansministerns uttalande om detta, och det var ytterst tveksamt om hon fick grönt ljus i denna faktakoll.

Finansministern väljer ofta att tala om att det inte är effektivt att subventionera de unga som går ut från Handelshögskolan, Chalmers, yrkeshögskolan och så vidare. De får jobb ändå. Det kan jag till viss del hålla med om. Men alla ungdomar har tyvärr inte med sig detta bagage.

Jag kan försäkra finansministern att när jag besökte en handlare i Nässjö häromsistens var det ingen av de anställda där som ens visste om att det fanns en handelshögskola. Det var en ganska brokig skara ungdomar som fått en chans till sitt första jobb. Några går vidare, men några har också fått möjlighet att utvecklas på arbetsplatsen och göra karriär där, trots att de inte har gått på någon handelshögskola.

Fru talman! Tittar vi på exempelvis just handeln är det en bransch som sysselsätter nästan 500 000 människor. De vanligaste uppgifterna är lagerarbete, upplockning av varor, kassajobb, märkning med mera, det vill säga jobb som inte kräver någon högre utbildning men som kan vara ett steg in på arbetsmarknaden och början på en karriär inom handeln. Ca 30 procent av den halva miljon människor som jobbar inom handeln är just ungdomar, och det är inte helt ovanligt med ett efternamn som inte slutar på son. En fjärdedel av alla arbetstagare har haft sitt första jobb inom just handeln.

Den samlade kostnaden för handeln till följd av höjningen av arbetsgivaravgifterna, som är tänkta i två steg, är 3 ½ miljarder kronor eller ca 30 000 kronor för varje ungdom. Det är kostnadsökningar som är så stora att varannan handlare uppger att de planerar att se över sin bemanning, antingen genom att säga upp personal eller genom att inte nyanställa.

Fru talman! Verksamheter i kommuner och landsting kompenseras av regeringen för kostnadsökningen. Men så blir inte fallet för företagen. För de företag som inte har den marginalen för kostnadsökningar blir effektiviseringar följden. Det är effektiviseringar som knappast innebär att företagens möjligheter att anställa unga och oerfarna människor ökar.

Vilka besked vill finansministern ge till svensk handel och andra branscher, som är så viktiga för våra ungas väg in på arbetsmarknaden, för att möjligheterna att anställa unga ska växa i stället för att minska?

Fru talman! Jag kan upplysa Helena Bouveng om att många ungdomar jobbade i handeln och i restaurangbranschen även innan man hade dessa nedsatta arbetsgivaravgifter för unga. Det har varit ingångsjobb till arbetsmarknaden för ungdomar under lång tid och även innan arbetsgivaravgifterna för unga sänktes.

Det som vi däremot ser, och som IFAU också har kommit fram till, är att detta stöd inte är tillräckligt stort för ungdomar som verkligen behöver stöd. Det är det som är problemet med Moderaternas och Helena Bouvengs politik, alltså att de så glatt slänger ut skattebetalarnas pengar på ett sätt som inte är effektivt. Ungdomar är olika. En del ungdomar behöver mycket stöd för att kunna få sitt första jobb. Andra ungdomar behöver inte något stöd. När ska Helena Bouveng förstå att ungdomar är olika? De är inte stöpta i samma form, utan de är unika individer som behöver olika stöd.

Problemet med Helena Bouvengs politik, det som är resultatet efter åtta år med Alliansens politik, är att ungdomsarbetslösheten bland ungdomar som inte har gymnasieutbildning är 40 procent. Det är där som vi behöver sätta in åtgärderna. Dessa ungdomar har inte fått det stöd som de behöver med Helena Bouvengs och Moderaternas politik, trots att de har lagt 20 miljarder varje år på detta. Vilket slöseri! När är det dags för Moderaterna att inse att vi måste stoppa detta slöseri med våra gemensamma resurser och i stället rikta in dem mot de ungdomar som behöver stöd för att komma in på arbetsmarknaden, precis det som regeringen gör?

Fru talman! Finansministern återkommer ständigt till att halverade arbetsgivaravgifter för unga är både dyrt och ineffektivt. Det är ett mantra som återkommer om och om igen i IFAU:s utvärdering, som sträcker sig fram bara till 2010. Dessutom medger ju författarna själva stora begränsningar i utvärderingen. Det som skulle vara intressant att utreda är kanske det motsatta: Hur många jobb riskeras med en skattechock på 19 miljarder i enbart höjda arbetsgivaravgifter?

Med hjälp av riksdagens utredningstjänst kan man se att de ökade kostnaderna motsvarar ca 64 000 heltidsjobb, om man räknar med en genomsnittslön för unga på 21 800 kronor. För konditoriet i Gnosjö innebär det ökade kostnader med 200 000 kronor - kostnader som det inte finns några marginaler för, så två unga får helt enkelt sägas upp.

Min fråga till finansministern handlar inte om följden av höjda avgifter blir att färre ungdomar får ett jobb, utan min fråga är: Hur många fler unga blir det som inte får ett jobb att gå till?

Fru talman! Nu lägger regeringen om politiken. I stället för den moderata slösaktiga politiken där man inte vårdar våra skattepengar på allra bästa sätt tar den här regeringen ansvar. Regeringen har kopplat ett fast grepp om statsfinanserna och riktar om åtgärderna så att de blir träffsäkra.

Det är därför som vi vill införa ett utbildningskontrakt för den grupp av ungdomar där arbetslösheten är allra högst. Ungdomar som inte har gymnasieutbildning ska kunna kombinera en sådan utbildning med ett jobb på så sätt att de får den utbildning och den arbetslivserfarenhet som är så viktig för att de sedan ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Här handlar det om att vidta åtgärder som är effektiva, träffsäkra och som åtgärdar problemen. Är problemet att man inte har gymnasiebildning, ja, då är det en gymnasieutbildning som man behöver, inte sänkta arbetsgivaravgifter, vilket är uppenbart efter att ha tagit del av statistiken för arbetslösheten bland ungdomar utan gymnasieutbildning.

Det är inte bara jag som säger att det här är dyrt och ineffektivt, utan det är ju en åtgärd som har fått kritik av en rad expertinstanser, inte bara av IFAU utan också av Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och Arbetsförmedlingen. Det finns alltså ett brett stöd ute i samhället för att detta är väldigt dyrt och ineffektivt. Det är svårt att hitta en enda ekonom i Sverige som säger att det här är ett ansvarsfullt sätt att använda skattebetalarnas pengar på.

Överläggningen var härmed avslutad.