Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till en utvärdering av planeringsstimulanser.

Regeringen har sjösatt två planeringsstimulanser till kommuner för att anta detaljplaner som möjliggör nya områden för småhusbebyggelse eller omvandlingar från lokaler till bostäder. Motiven till planeringsstimulanserna är flera. Långt över hälften av hushållen i Sverige vill bo i småhus, och för att möta denna efterfrågan ser regeringen att kommuner i större utsträckning behöver tillgängliggöra detaljplanerad mark för småhus. Regeringen ser också ett behov av att bättre nyttja den potential som finns i det befintliga fastighetsbeståndet genom att omvandla lokaler till bostäder, vilket i många fall kräver att en detaljplan antas. Ytterligare ett motiv för planeringsstimulanserna är behovet av en god planberedskap hos kommunerna, även i ett kärvare ekonomiskt läge. Tillgången till planlagd mark är en faktor av stor betydelse för bostadsbyggandet.

Regeringen höjde från april i år stödnivåerna för att göra det ännu mer attraktivt och skapa mer incitament för kommuner att ta fram nya detaljplaner som möjliggör småhusbebyggelse respektive omvandling av lokaler till bostäder. För småhusen höjdes stödnivån från 15 000 till 25 000 kronor per småhus, och för lokalomvandlingarna höjdes stödet från 150 till 300 kronor per kvadratmeter lokalarea som kan omvandlas till boarea.

Planeringsstimulanserna är populära. Detta gäller särskilt detaljplaner som möjliggör småhusbebyggelse, där ansökningarna från kommunerna enligt uppgifter från Boverket i år redan har överskridit nivån för tillgängliga medel att bevilja.

Regeringen har, som jag svarade på en tidigare interpellation från Markus Kallifatides sommaren 2024, beaktat en rad olika aspekter vid utformningen av såväl planeringsstimulanserna som andra åtgärder som vidtagits inom det bostadspolitiska området, för att åtgärderna och effekterna av dessa ska vara av god kvalitet.

Regeringen följer kontinuerligt upp utfall av olika åtgärder på det bostadspolitiska området, däribland planeringsstimulanserna, vilket också är en anledning till att stödnivåerna för dessa höjdes i våras.

Fru talman! Tack, infrastruktur- och bostadsministern, för svaret på min interpellation! Bakgrunden till min fråga till statsrådet är det allvarliga läget när det gäller bostadsbyggandet i Sverige, som i ungefärliga tal har halverats sedan föregående mandatperiod.

Trångboddheten, som omfattar fler än 100 000 hushåll bara här i Region Stockholm, minskar inte. Den kommer vi inte åt. Det är svårt för unga människor att flytta hemifrån. I runda tal en fjärdedel av alla unga bor ofrivilligt hemma hos föräldrarna. Det är svårt att anpassa boende till livssituation vid separation, skilsmässa, dödsfall eller liknande situationer.

Den illa fungerande bostadsförsörjningen och det låga bostadsbyggandet får samhällsekonomiska konsekvenser, fru talman. Arbetsmarknadens funktionssätt försämras. Matchningen mellan personer och jobb försämras, vilket hämmar produktivitetsutveckling. Det fallande bostadsbyggandet i sig är givetvis en fallande investeringsnivå. Och det är en del av en fallande ekonomisk aktivitet i samhällsekonomin.

Regeringen, sedan den tillträdde, och riksdagsmajoriteten, sedan den formerades efter förra valet, har med en viss systematik avvisat alla våra socialdemokratiska förslag till skarpa åtgärder för att möta den lågkonjunktur i bostadsbyggandet som slog till med full kraft och som vi såg komma och varnade för. Man valde bland annat att i förtid ta bort det investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå som fanns. Och man har avvisat våra förslag till förnyade investeringsstöd och förmånliga statliga byggkrediter – till exempel.

Man har i stället talat om och fokuserat på så kallade strukturella reformer. Det har handlat om att öka tillgängligheten till byggbar mark, det har handlat om att korta ledtider i samhällsbyggnaden och byggprocessen och det har handlat om regelförenkling.

Det här är bakgrunden till min interpellation. Jag ställer frågor angående ett verktyg, en reform som den här regeringen och den här ministern faktiskt har genomfört. Det gäller planeringsstimulanser för kommuner. Det handlar om att ta fram detaljplaner med två olika syften – detaljplaner för byggande av småhus eller detaljplaner för omvandling av tidigare lokal till bostad.

Jag ger i min interpellation ett exempel från Mariestads kommun. Det är en fin stad. Ingen skugga ska falla över Mariestad. Det var ett detaljplaneprojekt som gick i mål häromåret där man har fått stöd från Boverket. Man har fått utbetalat pengar. Det är ett detaljplanebeslut som fattats i kommunfullmäktige efter 14 års arbete. Det är alltså stödpengar som utgår till en kommun för någonting som den kommunen med all sannolikhet ändå hade gjort. Det är ett attraktivt strandläge, ett gammalt campingområde om jag inte missuppfattat det.

Mot bakgrund av dessa förhållanden har jag frågat ministern om han är beredd att göra en utvärdering av dessa planeringsstimulanser. Frågan hänger i luften.

(Applåder)

Fru talman! Jag sa i mitt svar att regeringen kontinuerligt följer upp utfall av olika åtgärder på det bostadspolitiska området, däribland planeringsstimulanserna, vilket också var en anledning till att stödnivåerna för dessa höjdes i våras.

Vi har konstaterat att detta är ett populärt stöd att få. Det är viktigt att vi får en högre planberedskap i kommunerna. Det är en förutsättning för att man ska kunna bygga fler småhus, vilket är en inriktning som vår regering har. Det här är inte den enda åtgärd som vi har vidtagit för att åstadkomma detta.

Vi ser samtidigt att många kommuner vill och behöver få så stor utdelning som möjligt i form av nya bostäder när de tar fram detaljplaner. Det har bidragit till att merparten av de detaljplaner som har tagits fram de senaste åren har gällt just flerbostadshus. Vi vet samtidigt att sju av tio vill bo i småhus – enligt många undersökningar. Det var därför vi såg ett behov av ett ekonomiskt incitament för kommuner att planlägga för en ökad småhusbebyggelse.

Det är därför vi har tagit fram den här planeringsstimulansen. Vi ser nu att det är många som har sökt medel. Stödnivåerna höjdes från den 1 april i år. Det är viktigt, även när vi har ett läge där det har varit hög inflation och fortsatt är en utdragen lågkonjunktur, att det finns en planberedskap, att man så att säga förbereder för bättre tider. Det finns även ett värde i att projekt som pågått ett tag färdigställs. Man kan också se det som att det blir en stimulans för kommuner att verka för att påbörjade detaljplaner verkligen ska bli antagna, så att de står redo när konjunkturen väl vänder och när regeringens olika insatser för att sänka trösklarna till eget ägt boende får verkan.

Under våren kommer bolånetaket att höjas. Det skärpta amorteringskravet tas bort. Det är också rimligt och viktigt att kommunernas planberedskap höjs och att den här typen av långa planeringsprocesser går i mål. Det är därför vi har utformat detta som ett stöd till kommuner som antar detaljplaner för småhus.

Fru talman! Tack, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

År 1975 flyttade mina föräldrar med mig och min lillasyster – jag tror att hon hade fötts – till ett hus i Huddinge söder om Stockholm. Det året byggdes runt 50 000 småhus i Sverige. Nu är det 5 000 småhus. Det här med att stimulera småhusbyggande i Sverige går inte så bra, i alla fall inte i ett historiskt perspektiv.

Hur kan detta komma sig, fru talman? Jo, det handlar om: Har människor över huvud taget möjlighet att efterfråga ett nyproducerat småhus under de omständigheter som gäller i Sverige? Statsrådet nämnde amorteringskrav. Den typen av regler spelar roll, och där föreligger inte heller någon stor politisk konflikt här i kammaren.

Men min interpellation handlade om en specifik åtgärd. Den är inte gigantisk i termer av andel av statens budget eller ens det här utgiftsområdet, utgiftsområde 18, som vi brukar debattera. Men detta handlar om att, så att säga, kasta pengar i sjön. Det här är en avgiftsfinansierad kommunal verksamhet. Kommunen har rätt att ta ut en avgift för sitt arbete med en detaljplan. Det är detta som stimuleras med en liten extra bonus.

Jag för i min interpellation för andra gången här i kammaren fram tanken att det finns risk att dödviktskostnaden här närmar sig 100 procent. Vi stimulerar inte framtagandet av några fler detaljplaner, utan vi delar ut lite pengar för detaljplaner som ändå hade tagits fram. Det är detta som är den underliggande frågan.

Det är ett populärt stöd – javisst. De kommuner som har en vaken tjänsteman eller kanske kommunstyrelseordförande, KSO, som upptäcker att Boverket har ett nytt stöd går in med en ansökan och får fram någon miljon. Men ger detta den eftersträvade effekten – ökad planberedskap, fler kvadratmeter detaljplanerad mark eller potential att omvandla lokal till bostad?

Jag undrar, Andreas Carlson, om man kanske till och med kan hoppa över steget med utvärdering och gå direkt till möjligheten att medge att utformningen av denna specifika planeringsstimulans nog inte blev den allra bästa. Man hade till exempel kunnat tänka sig att stimulera nya detaljplaner snarare än alla detaljplanebeslut i kommunfullmäktige under en viss tidsperiod.

Fru talman! Precis som Markus Kallifatides har varit inne på kan planprocesser och detaljplaner ta väldigt lång tid att ta fram. Det är viktigt för regeringen att detta också går till avslut – att man får fram en ny detaljplan för småhus och att man stimulerar fram dem för att kunna få en bättre planberedskap.

Det är därför vi när vi har följt upp utfallet av planeringsstimulanserna också har höjt nivån så att kommuner ska få en bättre kompensation för att man kanske tar fram detaljplaner för småhus i stället för flerbostadshus – vilket har varit merparten av detaljplanerna de senaste åren. Samtidigt ser vi att sju av tio vill bo i småhus.

Det är viktigt att säga att detta inte står i kontrast till annan förd bostadspolitik. Vi ser det här som en del i att stärka småhusbyggandet och att stärka småhusens andel i nyproduktion. Det är viktigt också för dem som vill bo i hyrt bestånd. Vi vet enligt olika undersökningar som egnahemskommissionären har pekat på i sin andra delrapport att ungefär en miljon människor i Sverige som i dag bor i hyresrätt skulle vilja bo i eget ägt småhus om man hade möjligheten att efterfråga det, som Markus Kallifatides också uttryckte sig angående möjligheten att ta det steget.

Om man då kan förverkliga den boendedrömmen och flytta till ett eget ägt småhus öppnas ju möjligheter i det befintliga hyrda beståndet för andra som vill få in foten i den delen av bostadsmarknaden. Därför är det här en viktig del. Jag vill vara den första att medge att det inte är den största posten i budgeten, men vi ser nu att det är ett väldigt populärt stöd som också har lett till att detaljplaner har antagits.

Det är också lite fascinerande, fru talman, att höra denna vurm för djuplodande utvärderingar nu. Vi har ju sagt att vi har följt detta och dragit slutsatsen att stödnivåerna skulle höjas, så vi har i någon mening utvärderat.

När det däremot gäller exempelvis det investeringsstöd som den förra regeringen tog fram och som fanns att söka från 2016 utvärderades det ju aldrig på initiativ av regeringen. Andra utredningar, bland annat den som Hyresgästföreningen tog fram, pekar dock på att ungefär 10 miljarder kronor gick till byggen av lägenheter som annars ändå hade byggts. En viss självrannsakan från ledamoten skulle alltså vara intressant. Varför var han inte orolig för miljarderna då, när han är orolig för miljonerna nu, fru talman?

Vi ser fortsatt det här som ett av flera viktiga stöd för att vi ska få möjligheten att få fler att kunna förverkliga sina boendedrömmar i Sverige och att fler ska kunna ta steget till eget ägt småhus. Då är planberedskapen väldigt viktig. Oaktat hur länge en process har pågått är det viktigt att det också tas fram detaljplaner som möjliggör både för småhusbyggande och för omvandling från lokal till bostad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! När det gäller investeringsstöd medför det också lägre hyra för dem som bor där i 100 procent av fallen.

Vi socialdemokrater älskar småhus, vi älskar flerbostadshus och vi älskar bra bostäder för alla. Vi lägger därför förslag som på riktigt ökar människors möjligheter att efterfråga nya småhus, nya bostadsrätter och nya hyresrätter som kan vara i småhus, parhus, kedjehus eller flerbostadshus. Därför har vi lagt sådana förslag hela denna mandatperiod. Det gäller byggstimulans och förmånliga statliga krediter med mera.

Fru talman! Min interpellation handlade om denna specifika reform. Jag ifrågasätter effektiviteten i denna – modesta – satsning från regeringens sida, och jag känner att mitt ifrågasättande genom denna debatt bara har stärkts. Jag tror kanske inte att vi genom dessa åtgärder har fått någon ny tomt jämfört med vad vi annars hade fått. Det tycker jag är synd.

Jag tycker att det känns som slarv med möjligheter, och det kommer igen på vårt politikområde. När det gäller ambitionen att förenkla regler kör man över remissinstanser som har oerhört allvarlig kritik mot bland annat nya bygglovsregler som klubbades igenom häromdagen.

Jag oroar mig för att Sverige kommer att ha genomlidit fyra förlorade år på detta politikområde – bostadspolitiken. Jag beklagar det.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, Markus Kallifatides, för debatten!

Jag kan lugna ledamoten Kallifatides med att det i alla fall har varit fler reformer på bostadsområdet än bostadsministrar under de här snart fyra åren – de tre åren hittills.

Det är viktigt att stärka hushållens köpkraft. Det är viktigt att stärka efterfrågan, och det är viktigt att se till att vanliga familjer har möjlighet att ta steget över den mycket höga tröskel som man i dag upplever till ett eget ägt småhus. Regeringens mycket kraftfulla satsningar i budgeten för att stärka hushållens ekonomi är givetvis en bärande del i detta. Det går också hand i hand med de strukturella reformer som vi hittills har genomfört för att korta ledtider och förenkla regelverk. Vi vet att tid är pengar. Krångliga regelverk kostar pengar.

Det är också därför vi har tagit krafttag gällande att öka planberedskapen – med det specifika exempel vi har debatterat i dag, och för att se till att strandskyddet inte sätter en hämsko på landsbygdsutveckling. Det gäller både mindre orter som är beroende av att kunna utvecklas och medelstora och lite större städer där det här i dag får mycket märkliga konsekvenser.

Vi får säkert återkomma till den specifika frågan här i dag, men vi i regeringen fortsätter vårt arbete för att fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar. Jag tackar för diskussionen här i dag och ser fram emot att säkert ha fler framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.