Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

utsläppsrätterna och basindustrin

Interpellationsdebatt 6 maj 2003
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Per Westerberg har ställt en lång rad frågor till mig rörande EG-direktivet för handel med utsläppsrätter av koldioxid och konsekvenserna för svensk industri. Låt mig inledningsvis lämna en bakgrund till de aktuella frågorna. Sverige har låga utsläppsnivåer inom främst elproduktionen och en hög andel förny- bara bränslen i värmesektorn. Jämfört med andra länder har Sverige låga utsläpp. Vi har också i många fall höga inhemska kostnader för att minska utsläppen ytterligare. En internationell handel med utsläppsrät- ter skulle göra det möjligt för oss att sänka dessa kostnader och på ett mer konkurrenskraftigt och ef- fektivt sätt bidra till att utsläppen minskar. EG:s så kallade handelsdirektiv öppnar nu en väg för detta. En parlamentarisk klimatdelegation arbetar nu på uppdrag av regeringen med ett förslag till svensk lagstiftning som kan träda i kraft den 1 januari 2005. Ett delbetänkande med förslag om hur tilldelningen av utsläppsrätter ska göras kommer i slutet av maj. Företrädare för den energiintensiva industrin har deltagit i en samrådsgrupp som arbetat kontinuerligt under förhandlingarna i EU och också senare getts tillfälle att redovisa sina uppfattningar. Per Westerberg frågar vilka garantier vi har till- försäkrat oss för att enheter som är effektiva inte ska missgynnas i en framtida handel med utsläppsrätter. Det föreslagna handelssystemet kommer att sätta ett marknadspris på utsläpp, och de mest effektiva företagen får därför en konkurrensfördel. Det är vik- tigt att de företag som redan arbetar aktivt med att minska utsläppen inte missgynnas vid tilldelningen. Direktivet anger att hänsyn kan tas till bland annat internationellt konkurrensläge och tidigare utsläpp- sminskningar. Vidare förbereds i Regeringskansliet en översyn av det svenska klimatmålet inför den prövning som ska ske år 2004. Hänsyn ska då tas till konsekvenser för svensk industri och dess konkurrenskraft. Särskilt ska basindustrins läge beaktas. Per Westerberg frågar vidare vilka åtgärder jag tänker vidta för att auktion på utsläppsrätter kommer att hållas. Den politiska överenskommelse som fattades av Miljörådet i december innebär att utsläppsrätterna ska fördelas gratis för den första perioden 2005-2007. För den andra perioden 2008-2012 ska gratistilldel- ningen uppgå till minst 90 % och alltså lämna ett begränsat utrymme för auktionering. Per Westerberg frågar också efter en effektiv marknadsplats och vad jag ska vidta för åtgärder för att skapa en sådan. Regeringen kommer att föreslå de regelverk som är nödvändiga för handeln. Sedan blir det i vanlig ordning marknaden som etablerar han- delsplatser. Per Westerberg frågar slutligen hur vi ska tillska- pa konkurrensneutralitet i systemet när olika system ska tillämpas i olika länder inom EU. Konkurrensneutralitet uppnås genom att samma pris för utsläpp och utsläppsrätter gäller inom hela EU. Det är alltså inte så att olika system skapas i olika länder. Det är fråga om ett gemensamt EU- system och att nationellt genomföra ett EG-direktiv för vilket omsorgen om klimatet och konkurrensen på den inre marknaden är kärnpunkter.
saknar porträttfoto
Per Westerberg (M)

Anf. 2 Per Westerberg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först ska jag be att få tacka närings- ministern för svaren på frågorna. Som han säkert redan har insett är jag inte så imponerad av alla av de svar som har kommit. Låt mig samtidigt också slå fast att jag tror att handel med utsläppsrätter kan vara ett mycket bra och positivt system för att på ett dyna- miskt sätt få en snabb utveckling. Jag tycker dock att svaren ger ett visst intryck av att man inte riktigt tar de problem som finns i sådana här system på allvar. Vi ser nu den mycket stora oro som finns inom basindustrin bland tusentals anställda i utsatta regioner. Det finns en oro för hur detta kommer att slå och om det allvarligt kan komma att missgynna svensk basindustri jämfört med mindre skicklig basindustri när det gäller miljöområdet och också på många andra sätt. Risken i ett sådant här sammanhang är alltid, inte minst när Europaparlamentet nu under våren be- handlar detta, att det tas någon form av beslut som redan är fattade och som sedan trycks på branscherna. Därmed är man inte tillräckligt flexibel för den debatt som bör finnas för att få ett effektivt och väl funge- rande system. Det är ju inte så att basindustrin i Sverige, i syn- nerhet metallindustrin, känner sig hotad beroende på att man har varit dålig i effektivitet eller dålig i miljö- frågorna. Möjligen har man inte varit tillräckligt för- utseende när det gäller politisk lobbying. Man har alltså varit duktig på att vara mycket strukturerad, mycket konkurrenskraftig och gjort stora insatser på miljöområdet. De förändringar som nu sker med nationella till- delningar av utsläppsrätter, som alltså sker nationsvis, tar hänsyn till nuvarande produktion och risken är alldeles uppenbar att gamla, dåliga, smutsiga anlägg- ningar kommer att få mycket stora utsläppsrätter. Det handlar om anläggningar som egentligen kanske borde läggas ned men nu plötsligt ges en stor ekono- misk tillgång gratis, något som andra mer effektiva enheter tvingas köpa. Risken är alltså att det blir en marknad med ut- släppsrätter som kan vara lite haltande och som fram- för allt förhindrar eller försvagar en omställning. Jag skulle vilja säga att den svenska stålindustrin har varit duktig. Man har försökt göra beräkningar på vad inköp av utsläppsrätter för ökad produktion skulle komma att innebära. Enligt de beräkningar som gjorts kommer kostnaden för utsläppsrätter för produktion av ett ton stål att kanske ligga i samma storleksord- ning som hela lönekostnaden för den produktionen. Därmed omöjliggörs en expansion av konkurrens- kraftig, effektiv stålproduktion i Sverige. Vad jag med mina frågor försöker säga är att det finns anledning att se upp, och se upp mycket nog- grant, så att detta inte missgynnar en framtida handel, inte missgynnar de effektiva, de som redan gjort stora miljöinvesteringar. I stället kan det bli de som van- skött eller missat mycket av både miljö- och effekti- vitetsinvesteringar som helt plötsligt får en tilldelning av en ekonomisk resurs. Jag hade gärna sett en auktion. Jag vet att det finns begränsningar med recirkulering av pengarna till branschen som man fått in på auktion för att på det sättet inte missgynna de effektivaste enheterna. När det sedan gäller marknadsplats vill jag säga att jag har erfarenhet från elmarknaden och telemark- naden. Jag tror inte att man ska underskatta proble- men med att få en väl fungerande, effektiv handel med utsläppsrätter så att vi får en enhetlig och där- med väl fungerande prisnivå. På så sätt får vi också en väl genomförd strukturomvandling. Till sist, fru talman, tror jag att det är centralt att vi klarar konkurrensneutraliteten inom EU-området både här och gentemot den övriga omvärlden. Det gäller inte minst de nationella tilldelningarna av ut- släppsrätter.
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag kan väl förstå den oro som finns i de berörda branscherna som Per Westerberg vältaligt beskriver. Jag träffar många företrädare för de an- ställda i de branscherna, för företagen i de branscher- na och även för företagens ägare. Jag känner väl till den oro som finns. Jag känner en stark förståelse för den oro som finns där inför de förändringar som nu börjar närma sig. Vad det handlar om är att vi för att angripa de gemensamma globala problemen på klimatområdet måste göra någonting åt koldioxidutsläppen. Efter många års funderande har man beslutat sig för att prova att göra detta på marknadsmässiga villkor så att åtgärder kan sättas in där de gör mest nytta, där de blir billigast och mest kostnadseffektiva. Det är ganska nytt. Vi måste ha stor respekt för de svårigheter det kan innebära och att vi inte har rätt förstått vilka svårigheter som kan dyka upp. Vi måste närma oss den frågan med ödmjukhet. Vi gör det i Sverige. Vi har skött hela frågan i mycket nära sam- arbete med branschen. Jag vill påstå att vi har haft en ganska bred samsyn i det politiska systemet. Mycket av det arbetet påbörjades under Per Westerbergs tid som företrädare till mig i Näringsdepartementet. Jag förstår den svaghet för den här typen av miljöpolitik på marknadens villkor som detta innebär. Per Westerbergs huvudpoäng, som han underströk särskilt noga, är just att det finns anledning att se upp när man nu gör en sådan stor förändring. Jag hoppas att jag inte skämmer ut Per Westerberg om jag säger att jag håller med om detta. Vi är helt eniga om detta. Det finns verklig anledning att se upp. Vi har erfaren- het av den svåra process det innebär att sätta sådana projekt i sjön. Per Westerberg nämnde ett par sådana. Jag kan tänka mig flera andra motsvarande exempel. Den här gången gäller det att vara väldigt om- sorgsfull och noggrann. Det är den synen som präglar mitt sätt att närma mig dessa frågor tillsammans med branschen och mina kolleger i regeringen. Det är därför vi har kontrollstationer nästa år. Det är därför vi har en parlamentarisk kommitté som sitter just nu. Det är därför vi ska ha en bred remissomgång. Det kommer att vara en väldigt väl förankrad process när det genomförs. Mina kontakter med branschen har än så länge bekräftat också för dem att vi tar det på största allvar. Det hindrar inte att det ligger i deras intresse att fort- sätta att ligga på. Men att vi skulle ignorera deras oro och deras önskemål tror jag inte att någon tror. Till sist till frågan om kostnaden för att expandera produktionen i stålindustrin, som Per Westerberg tog upp. Om det nu blir en kostnad för att köpa utsläpps- rätter på marknaden för att kunna utöka sin produk- tion blir det naturligtvis en fördel att ha ett rent, snyggt och modernt verk jämfört med att ha ett gam- malt och smutsigt verk eftersom man då inte behöver köpa lika många sådana papper på marknaden som den som har ett gammalt och smutsigt verk. Detta kommer också att starta en dynamik på marknaden där det blir lönsammare och billigare att expandera för den som har ett miljömässigt välskött stålverk än för de andra. Det menar jag kan ge kon- kurrensfördelar åt den moderna, effektiva och väl- skötta svenska stålindustrin.
saknar porträttfoto
Per Westerberg (M)

Anf. 4 Per Westerberg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I den bästa av världar skulle det kun- na se ut så. Jag tror att risken är ganska betydande att vi kan slinta på ganska många kullerstenar på vägen dit. Det finns en icke oväsentlig risk när vi tittar på europeisk stålindustri. Vi kan enkelt konstatera att den svenska och den brittiska stålindustrin är kanske de bäst strukturerade och effektivaste i många delar av Europa. De har verkligen tagit sitt ansvar och blivit miljömässigt effektiva och även ekonomiskt effektiva. Så är inte fallet i hela Europa. Tvärtom är Europa fortfarande ganska fullt av ganska många, ganska smutsiga, ganska dåliga och ganska ineffektiva an- läggningar. De kommer nu att tilldelas utsläppsrätter gratis under en lång följd av år som de sedan kan sälja dyrt till andra effektivare anläggningar som får svårare att expandera än de annars skulle ha fått, för att uttrycka mig polemiskt. Den här trögheten är en form av indirekt industristöd man ger till dåliga en- heter. Jag tycker att det finns anledning att vara skep- tiskt till den delen av tillämpningen, såvitt jag kan se att systemet är tänkt att fungera. Jag hyser även oro för hur man ska klara expan- sionen med effektiv och bra stålindustri i exempelvis Sverige men även i andra länder om man inte har motsvarande pålagor i andra länder, vilket jag hoppas att det kommer att vara. Vi är nog ense om miljö- ståndpunkten och vikten av att hålla tillbaka kol- dioxidutsläppen i världen. Det är i de delarna och i framtidsutsikterna där det finns oro och oförutsägbar- het i hur systemet ska fungera. Det gäller hur man ska hantera icke-europeisk konkurrens, de dåliga anlägg- ningarna och hur man ska kunna klara och få råd att kunna göra framtidsinriktade stora investeringar in- nan systemet har satt sig under kommande år. Det är därför jag har ställt frågorna om hur man har tänkt och hur man tänker återförsäkra sig så att man verkligen får ett konkurrensneutralt system inom den europeiska unionen. Vi har redan i stor utsträck- ning tagit många av de strukturkostnaderna och mil- jökostnaderna och vill inte gärna betala även för and- ra gamla anläggningar som egentligen borde läggas ned för att de är smutsiga och mindre effektiva. Det är också därför jag hyser oro för marknads- platsen. Jag gör det utifrån erfarenheter från ett antal andra avregleringar eller där man framreglerar en marknad med konkurrens, som man gjort på teleom- rådet. Det är inte bara att tro att det uppstår en bra, perfekt och effektivt fungerande marknad vips över en natt när det trots allt är ganska få aktörer i Europa. Jag tror att man måste försäkra sig om funktionen så att vi inte lägger en hämsko över en europeiska utvecklingen och i synnerhet den svenska stålindust- rins utveckling. Ska vi upprätthålla sysselsättningen inom stålindustrin innebär det med stor säkerhet ex- pansion. Oförändrad produktion innebär alltid allt lägre antal anställda med effektivare processer. Det är långsiktiga investeringar man måste göra. Då behöver man också ha så många spelregler som möjligt tydli- ga och klara för sig. Är det otydligare för oss eller Europa riskerar vi att ta stryk. Det är därför jag har ställt frågorna här i dag.
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Vi har slagit fast att vi båda närmar oss den här frågan med samma ödmjukhet. Vi känner båda respekt för att det är viktiga saker på spel och att det är en ny materia med nya instrument att bedriva miljöpolitik med mer uttalat marknadsekonomiska principer än vad man har gjort tidigare. Vi är också eniga om en del av de risker som Per Westerberg pekade på. Det gäller risken för konkur- renssnedvridning i förhållande till producenter utan- för EU, mellan dem som redan har vidtagit åtgärder och dem som har åtgärderna framför sig och mellan gamla smutsiga anläggningar och nya, moderna och rena anläggningar. Det direktiv som EU har tagit på området rymmer möjligheten att motverka just de effekterna. De ef- fekterna är inte okända för andra än Per Westerberg och mig, utan det råder en hygglig acceptans för att de mekanismerna och riskerna finns, eller kanske möjligheterna, som en del producenter kanske skulle anse att de är. Det arbete som nu bedrivs med att fylla direktivet med konkret innehåll i de olika länderna tar sikte just på att ta ombord de riskerna och skapa sys- tem som utformas i enlighet med det. Låt mig efter all den enighet som vi nu har visat ställa en fråga till Per Westerberg. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad Per Westerberg egentligen tycker. Jag känner sympati och respekt för många av de frågor han har och den oro han ger uttryck för. Det system som vi nu är på väg att sjösätta om ett par år har vuxit fram som följd av en ganska bred opinions- bildning inte minst från moderat håll för att detta är en bra typ av instrument, är offensivt och modernise- rar medelsarsenalen på detta viktiga område. Nu när det närmar sig och vi hör alla invändningar så ställer jag mig frågan: Vill Per Westerberg egentli- gen ha ett annat system, där man inte kan handla med utsläppsrätter och där inte den ene kan köpa rätter av den andre utan där man i stället ska reglera och slå igen fabriker som inte borde finnas. Eller vad ligger mellan raderna i alla dessa frågor? Är det att detta är ett prima system som bara behöver lite marginalputs och lite bonvax i ena kanten? Eller var detta kanske inte så bra som man trodde? Börjar man backa ur stödet för systemet av princip? Det skulle jag gärna vilja veta. Vilken slutsats ska jag dra av Per Wester- bergs frågor i dag?
saknar porträttfoto
Per Westerberg (M)

Anf. 6 Per Westerberg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Precis som jag sade till statsrådet i början av min första replik så ställer jag upp på ut- släppsrätterna som system. Däremot är jag väl med- veten om att när man gör förändringar där man fram- reglerar marknader så gäller det att med stor varsam- het och vaksamhet försöka förutsäga så många pro- blem som möjligt och lösa dem. Man ska inte gå i alla fallgropar som kan finnas, utan lösa problemen i förväg, om möjligt. Det finns nog en stor enighet mellan mig och nä- ringsministern om ambitionerna. Men jag tycker inte att vi får någon riktigt bra redovisning av hur man löser detta. Hur kommer man att redovisa för riksda- gen och för marknaden hur man kan lösa detta under den närmaste tiden? Jag är rädd för att vi får en alltför stor hämsko under alltför lång tid, där man inte vet om det är lönsamt och rimligt att göra effektiva mil- jömässigt bra investeringar eller ej. Det kommer att hämma utvecklingen. Det är därför jag vill driva på och försäkra mig om att man gör saker. Jag tycker att det finns en bety- dande risk för att det är den moderna, effektiva stål- industrin med bra miljövärden som kommer att ta stryk och få betala för omstrukturering eller nedlägg- ning av omodern, dålig och smutsig stålindustri. Det tycker inte jag är bra. Det är ett indirekt industristöd. Det borde bort ur ett sådant här system på något sätt. Jag har pekat på auktioner med recirkulering av pengar som ett alternativ. Jag vet att det har avvisats tidigare, men man måste fundera på hur man undvi- ker ett sådant här släpankare i sammanhanget. Jag har varnat för marknadsplatsen och framhållit behovet av att gå igenom att det verkligen blir en effektiv marknad. Erfarenheterna visar att det finns ett stort behov av att göra en sådan analys långt i förväg. Det visar inte minst elmarknaden. Den sista delen är att jag är väldigt angelägen om att det verkligen blir konsistent mellan länderna när man ska korrigera konkurrensnackdelar eller konkur- rensfördelar inom EU. I och med att det finns bety- dande nationella inslag så kvarstår en hel del risker.
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag är väl medveten om de risker som är förknippade med att utvidga det europeiska samar- betet till nya djärva områden, Per Westerberg. Jag har stor respekt för de svårigheter som nu stundar. Det är det som hela den debatt som vi har fört och hela den process som nu står framför oss andas. Per Westerberg är orolig för att det hela inte kommer att utformas på ett sätt som beaktar detta. Låt mig då säga att EU-parlamentet sammanträder just i dag om de här frågorna. Man hade en debatt i förra veckan och man jobbar nu intensivt med detta. Vi vet inte riktigt hur parlamentets slutliga ställningstagan- det blir. Det kommer att klarna under den kommande månaden. Vår egen utredning på området kommer att vara klar inom tre veckor och den kommer att överlämnas till mig före utgången av maj. Det är Kjell Jansson, som bekant, som leder en parlamentarisk kommitté om detta. Sedan stundar en bred remissomgång. Det är självklart att vi kommer till riksdagen med frågor- na, och det kommer att vara ett parlamentariskt utbyte kring dem. På den punkten tror jag alltså att jag kan lugna Per Westerberg. Sedan återstår många frågor. Marknadsplatsen är en. Vi kommer att jobba med dem, och jag hoppas att vi kan enas om bra lösningar som vi alla är överens om till slut. Svensk stålindustri ska inte behöva läg- gas ned och flytta till smutsigare områden med sämre krav på grund av det här. Även om det som alltid i Europasamarbetet krävs ett givande och ett tagande mellan länder med olika intressen så kan inte jag se att det här ska bli ett om- råde där just Sverige är det enda land som ska drab- bas av någonting svårt, hårt och fruktansvärt. Det här är en sak som kan genomföras med en hög grad av rättvisa och effektivitet. Det kommer vi att jobba för, och jag hoppas på ert stöd, i EU-nämnden och på andra håll, i det arbetet.

Dokument

den 1 april

Interpellation 2002/03:263

 av Per Westerberg (m) till näringsminister Leif Pagrotsky om utsläppsrätterna och basindustrin

Sverige svarar för några promille av världens koldioxidutsläpp. De svenska utsläppen är lägre än genomsnittet i både EU och OECD, både när det gäller utsläpp per capita och per BNP.

Industrin i Sverige svarar för 25 % av den totala energianvändningen. Av detta utgör elanvändningen närmare 36 %. Industrisektorns utsläpp från förbränning och processer utgör drygt 30 % av de svenska koldioxidutsläppen. Till den totala bilden av växthusgaser från industri ska utsläpp av dikväveoxid, fluorerade växthusgaser samt mindre påverkan från utsläpp av metan och lösningsmedel räknas.

Enligt tidigare utredningar är den svenska industrin både energieffektivare och miljömässigt bättre jämfört med andra länder. Om denna industri "tvingas" lägga ned och flytta till länder med sämre miljökrav är det ur ett globalt perspektiv miljömässigt sämre.

Under klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto i december 1997 etablerades de tre flexibla mekanismerna:

  • Gemensamt genomförande.
  • Mekanismen för ren utveckling.
  • Handel med utsläppsrätter för att bistå länderna med utsläppsåtaganden att nå sina utsläppsmål.

Gemensamt genomförande och handel med utsläppsrätter kan användas bara av länder med utsläppsåtagande och de inryms därför under det totala utsläppstaket på minus 5 % av de globala växthusgasutsläppen år 1990.

Delegationen (N 2001:08) om ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer har regeringens uppdrag att föreslå

  • vilka utsläppskällor som ska omfattas av kvotplikt (det vill säga skyldighet att inneha utsläppsrätt motsvarande de egna utsläppen),
  • vid vilken tidpunkt kvotplikten ska inträda,
  • vilket utsläppstak som ska gälla för aktörerna i handelssystemet, hur tilldelning och utformning av utsläppsrätter ska ske,
  • om och i så fall under vilka omständigheter staten ska ha möjlighet att dra in, upphäva eller ändra utsläppsrätten,
  • hur mätning, rapportering och kontroll ska ske i handelssystemet, vilka påföljder som ska bli aktuella vid brott mot kvotplikt samt hur de projektbaserade mekanismerna ska inkluderas i handelssystemet.

Regelverket ska enligt direktiven tas fram med sikte på att kvotplikt ska träda i kraft tidigast 2003 och senast 2005. Delegationen ska fram till den 31 december 2004 bistå regeringen i utformningen av kriterier för klimatprojekt inom ramen för gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling.

Att senast 2005 helt genomföra systemet med utsläppsrätter kan, enligt uppgift från Finansdepartementet, vara en alltför snäv tidsplan. Inom EU är rådet överens om ett förslag om utsläppsrätter. Under våren 2003 kommer EU-parlamentet att behandla förslaget. Om parlamentet då inte har några synpunkter gäller tidsplanen, det vill säga den 1 januari 2005. Vill parlamentet ändra något i förslaget om utsläppsrätter kan det däremot bli en fördröjning av genomförandet. Därefter ska EG-reglerna införlivas i svensk lagstiftning. På nationell nivå ska medlemsstaterna därefter upprätta nationella fördelningsplaner för utsläppsrätterna, det vill säga visa hur länderna avser att fördela "utsläppsbubblan". Fördelningsplanerna måste sedan godkännas av kommissionen.

De nationella förslagen om handel med utsläppsrätter inom EU kan allvarligt komma att missgynna svensk energieffektiv industri jämfört med andra. Det finns även risk att en starkt strukturerad effektiv stålindustri till exempel kan komma att missgynnas och hotas jämfört med länder som inte omstrukturerat sin industri och behållit både tekniskt, ekonomiskt och energimässigt mindre effektiva enheter.

Flera av de svenska basindustrierna känner sig direkt hotade till sin existens i konkurrensförhållandena gentemot såväl konkurrenter inom som utom EU med anledning av de diskuterade förslagen i olika länder. Blotta diskussionen och osäkerheten förhindrar nya jobb och nya investeringar.

Med hänvisning till ovanstående önskar jag ställa följande frågor till statsrådet:

  1. Vilka garantier har ministern tillförsäkrat sig för att inte tekniskt, ekonomiskt och energimässigt effektiva enheter missgynnas i en framtida handel med utsläppsrätter?

2. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att auktion på utsläppsrätter kommer att hållas eller befintliga utsläppskällor tilldelas utsläppsrätter?

3. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att en effektiv marknadsplats ska skapas för utsläppsrätter?

4. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att förhindra att ett tekniskt, ekonomiskt och energimässigt ineffektivt företag hålls under armarna genom en tilldelad förmögenhet i utsläppsrätter?

5. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att tillskapa konkurrensneutralitet i systemet när olika system ska tillämpas i olika länder inom EU?