Utsläppsgränser i EU:s taxonomi

Fru talman! Joar Forssell har frågat mig vad regeringen har gjort för att förmå kommissionen att sänka de utsläppsgränser för koldioxid som finns med i utkastet till delegerad akt för taxonomin. Han har vidare frågat mig om jag anser att utsläppsgränserna är hållbara och i linje med unionens klimatmål för 2030 och 2050 samt, om inte, vilka utsläppsgränser som enligt regeringen skulle kunna anses hållbara. Joar Forssell har också frågat mig om regeringen kommer att stödja den delegerade akten i rådet om utsläppsgränserna finns kvar i slutversionen av dokumentet.

Det krävs ett konstruktivt, hållbart och verkningsfullt miljö- och klimatarbete för att vi ska nå de utsläppsmål vi enats om på global, europeisk och nationell nivå. Regeringen verkar för att taxonomin ska baseras på en vetenskaplig bedömning och återspegla måluppfyllelse av EU:s hållbarhetsmål. Regeringen eftersträvar även teknikneutralitet.

Joar Forssell hänvisar till två olika utsläppsgränser i taxonomin som har olika funktion och som är fastställda i relation till två olika miljömål: begränsning av klimatförändringarna och anpassning till klimatförändringarna. Det är viktigt att tydliggöra skillnaden mellan de två gränsvärdena.

Utsläppsgränsen om 100 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme används för att bedöma om en viss ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till målet om begränsning av klimatförändringarna. Gränsvärdet överensstämmer med det gränsvärde som EU-kommissionens tekniska expertgrupp för hållbar finansiering, TEG, föreslog. Gränsvärdet ska ses över regelbundet och justeras nedåt för att överensstämma med de scenarier som krävs för att nå nettonollutsläpp 2050. Regeringen har inte verkat för någon annan gräns för det startvärde som sedan successivt ska sänkas. Däremot har regeringen motarbetat högre gränsvärden, exempelvis för naturgas.

Utsläppsgränsen om 270 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme är ett så kallat icke-skada-kriterium, som används för att säkerställa att en verksamhet som enligt taxonomin anses bidra väsentligt till målet om anpassning till klimatförändringarna inte samtidigt orsakar betydande skada för målet om begränsning av klimatförändringarna. Även i det här fallet är gränsvärdet i nivå med TEG:s förslag och ska ses över och justeras regelbundet. Regeringen har inte verkat för något annat gränsvärde.

Som så mycket annat inom EU kommer taxonomin i slutändan att bli en kompromiss. Taxonomin omfattar en mycket stor mängd verksamheter för vilka det inte enbart sätts kriterier avseende klimatmålen utan också icke-skada-kriterier för att säkerställa att verksamheten inte orsakar betydande skada för något av de andra miljömålen i taxonomin. För varje kriterium finns det olika synpunkter, men frågan vi kommer att ställa oss är om detta sammantaget är ett steg i rätt riktning. Regeringens ståndpunkt kommer alltså att baseras på en sammanvägd bedömning, och dialog om detta kommer att ske i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är roligt att se statsrådet i denna kammare. Vi är gamla kollegor från Stadshuset, och det gläder mig att vi kommer att få debattera taxonomin och annat framöver.

Jag blir ändå lite oroad över regeringens svar. Det är ju helt korrekt att taxonomin behöver ses som en helhet, och det är naturligtvis så att man måste förhålla sig till taxonomin som helhet utifrån om det blir bättre än status quo - alltså utifrån om det blir bättre eller sämre än i dag med taxonomin. Blir det bättre bör man väl vara för taxonomin som helhet; det är rimligt. Min fråga handlar ju dock om hur regeringen har agerat och förhållit sig till de delar i taxonomin som jag tar upp i min fråga snarare än om taxonomin som helhet och som slutprodukt.

Fru talman! Vi liberaler har inte motsatt oss att det finns två olika gränsvärden - tvärtom har vi också tyckt att det är rimligt. Vi har pratat om att den högre gränsen borde vara 100 gram och den lägre gränsen 50 gram; detta är det krav som har kommit från Liberalernas håll. Det har ju inte offentliggjorts vad slutresultatet blir, men utifrån de frågor och svar som finns på kommissionens hemsida förutsätter jag att gränsvärdena kommer att vara kvar som de var när jag ställde den här interpellationen.

I nuläget är den högre gränsen 270 gram i stället för vårt förslag om 100 gram, och den lägre gränsen är 100 gram i stället för vårt förslag om 50 gram. När det gäller den högre gränsen om 270 gram, där vi i stället skulle vilja ha 100 gram, fru talman, delar jag inte statsrådets uppfattning att detta är en gräns som har satts utifrån EU:s mål. Snarare är detta en gräns som är satt utifrån vad genomsnittet för utsläpp från EU:s elproduktion var häromåret, då det var 262 gram. Därför har man satt den. Denna gräns säkerställer alltså att EU:s energiproduktion inte kommer att släppa ut mer snarare än att utsläppen kommer att minska.

Problemet med denna hållning och med att nöja sig med detta och kalla det för ett icke-skada-kriterium, fru talman, är ju att hela skälet till att vi har en klimatpolitik är att vår nuvarande energiproduktion, till exempel, släpper ut alldeles för mycket, vilket leder till klimatförändringar. Om vi häromåret hade ett genomsnitt för vår elproduktion som låg på 262 gram är det uppenbart så att det inte kan anses vara hållbart att släppa ut 270 gram; det säger sig självt. Om det inte fanns ett klimatproblem hade både jag och statsrådet kunnat gå hem - då hade vi kunnat lägga ned klimatpolitiken. Det finns ett problem med klimatförändringar, och detta beror på utsläpp. De behöver sänkas och elimineras.

Fru talman! Om man tittar på de mål och gränsvärden som vi debatterar här i dag ser man att det med de gränser som det ser ut att bli i taxonomin blir omöjligt att uppnå nettonollutsläpp 2050. Det blir definitivt omöjligt att uppnå nettonegativa utsläpp, som vi ju också absolut behöver. Statsrådet säger att detta är en grundnivå och att man kommer att justera ned det framöver, men jag tycker ändå att frågan om huruvida statsrådet och regeringen är nöjda med den här nivån kvarstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mot bakgrund av det som jag har anfört här, som svar i talarstolen, vill jag också fråga om det verkligen stämmer att regeringen inte har försökt att få de här gränsvärdena att bli lägre än vad de nu tycks bli.

Fru talman! Jag vill börja med att säga tack till riksdagsledamoten för de vänliga orden. Jag delar nöjet att få stå och debattera i den här kammaren.

Det finns ju två delar här. Jag hade kunnat förstå att det hade gått att känna upprördhet om gränsen på 270 gram hade handlat om energiproduktionen - om man skulle kunna släppa ut 270 gram och ändå kallas grön. Men så är det ju inte, utan den gränsen handlar om klimatanpassningsmålet.

Om du vill genomföra klimatanpassningsåtgärder i en verksamhet, till exempel ett aluminiumsmältverk som behöver en skyddsvall för att inte drabbas av översvämningar, ska du inte få kalla klimatanpassningsåtgärderna gröna hur som helst. Du ska inte kunna säga att alla klimatanpassningsåtgärder är gröna, punkt. Här har kommissionen i sin delegerade akt sagt att den verksamhet som ska skyddas, till exempel ett aluminiumsmältverk, inte får släppa ut mer än 270 gram. Annars kommer inte klimatanpassningsåtgärden att klassas som grön.

Jag tycker att det är rimligt att inte alla klimatanpassningsåtgärder ska få kallas för gröna, utan man måste ta i beaktande hur de påverkar det andra målet som handlar om att begränsa klimatförändringarna. Om de verksamheter som vill begränsa klimatförändringarna ska få kallas för gröna enligt det målet, som är ett annat mål, får man inte släppa ut mer än 100 gram, punkt. Det är också den bedömning som expertgruppen inom EU har gjort av vad som krävs för att uppnå EU:s egna klimatmål. Kommissionen bedömer också att det är 1-5 procent av företagsaktiviteter och investeringsportföljer som kommer att klassas som gröna. Den här gränsen är alltså inget frikort för att få kallas för hållbar, tvärtom.

Det är en akut klimatkris som vi befinner oss i. Jag tror att vi är många som känner en stor oro inför framtiden, inte bara för framtida generationer, våra barn som lever och växer upp här utan också för vår egen framtid, för klimatförändringarna sker här och nu, precis nu. De slår oerhört hårt mot människors livsvillkor, och det kommer bara att förvärras om vi inte vänder utvecklingen.

Då krävs det också att vi gör andra saker. Nu pratar vi om de verksamheter som klassas som hållbara. Vi behöver också prata om de verksamheter som släpper ut och förstör rejält för klimatet. En av de saker som vi har gjort från svensk sida är att vi har drivit igenom höjda priser på utsläppsrätter inom EU, som är, skulle jag säga, en av de absolut viktigaste klimatåtgärderna under förra mandatperioden och som jag som svensk är väldigt stolt över - inte minst Isabella Lövin drev på i detta arbete. Det innebär att vi nu ser att kolkraftverk stänger ned runt om i Europa. Vi måste också jobba med de delar som handlar om att det faktiskt ska kosta att förstöra för allas vår framtid.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad över att statsrådet inte bara är engagerad i att begränsa klimatförändringarna utan också i det som handlar om att anpassa oss till de klimatförändringar som trots allt kommer att ske. Det är faktiskt otroligt viktigt också för Stockholmsregionen och Stockholms stad för den delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag måste ändå hålla mig kvar vid att de gränser som föreslås är om inte godtyckligt satta så satta utifrån ett scenario som inte är hållbart. De är helt enkelt för höga.

Nu pratar statsrådet om den typen av åtgärder som handlar om klimatanpassning. Det högre gränsvärdet handlar också om till exempel produktion av olika ämnen, kemikalier, alltså vilken el man använder i produktionen. Vi kommer inte att kunna ha en produktion med den här typen av höga utsläppsnivåer om vi ska nå EU:s klimatmål.

Det är klart att det också finns andra mål, och det är jag mycket väl medveten om. Det är av det skälet, fru talman, som även Liberalerna är öppna för att ha mer än en nivå, i det här fallet två nivåer, på våra olika utsläpp. Vi har föreslagit 100 respektive 50 gram, och regeringen är här i dag väldigt tydlig med att man tycker att det är bra med 270 respektive 100 gram. Jag hoppas att statsrådet kan hålla med om att det vore bättre med ett tuffare mål, helt enkelt för att det krävs tuffare åtgärder och tuffare mål för att stoppa klimatförändringarna.

Den viktigaste åtgärden för att klara av klimatanpassningen är ju att se till att det inte sker särskilt stora förändringar från början.

De verksamheter som skulle släppa ut den här typen av ändå höga nivåer kommer onekligen att bidra till klimatförändringarna, eftersom man släpper ut mycket koldioxid helt enkelt. Det riskerar i sin tur att öka klimatförändringarna om man släpper ut en massa koldioxid när man producerar energi eller el när man bygger saker eller vad det nu kan vara för anpassningar man gör. Statsrådet hade flera exempel på detta. Det är klart att den typen av utsläppsnivåer inte är hållbara.

Vi ska inte fastna i diskussionen om huruvida vi ska ha olika nivåer, för det verkar, fru talman, som att jag, statsrådet, Liberalerna och Miljöpartiet är överens om att vi ska ha olika nivåer. Vi är inte helt överens om historieskrivningen om varför nivåerna har hamnat här. Jag menar att nivån 270 gram handlar om att man häromåret hade en nivå på 262 gram och att det är därför som man har landat där. Det handlar helt enkelt om att man har utgått från nuläget och sedan tänker sig att man ska justera nedåt. Men vi anser att man behöver ha en press nedåt redan från början när man sätter det här målet.

Men om vi inte fastnar i huruvida vi ska ha olika nivåer på målet, för där är vi överens, fru talman, skulle jag ändå vilja höra statsrådets resonemang om varför man inte har valt och velat driva ett tuffare mål. Det är väl ändå bättre ur klimatförändringssynpunkt att släppa ut mindre än att släppa ut mer. Varför skulle man då inte enligt statsrådet kunna ha ett mål på 100 respektive 50 gram för att få kalla det för hållbart enligt EU:s taxonomi?

Fru talman! Vi vill ha en gräns när det gäller energiproduktionen, och den är ju 100 gram. Där finns gränsen när det gäller klimatmålet i taxonomin, som handlar om begränsning av klimatförändringarna. Ska du få kalla din energiproduktion för grön ska du klara gränsen på 100 gram. Det är den gräns som EU:s expertgrupp har lagt fast för att vi ska kunna nå klimatneutralitet 2050 i EU. Och det är förstås helt orimligt att sätta en gräns där vi inte når vårt eget klimatmål. Man måste ju tycka att det är en fullständig självklarhet att en sådan gräns måste sättas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi en annan gräns som rör ett annat mål. Det handlar om klimatanpassningsåtgärderna, men det är ju någonting annat. Ska du göra en klimatanpassningsåtgärd kan du inte göra det hur som helst. Vill du skydda en verksamhet som släpper ut mer än 270 gram kommer inte din klimatanpassningsåtgärd att få kallas för grön, punkt.

När det gäller att begränsa klimatförändringarna och minska utsläppen är det gränsen 100 gram som gäller. Det är det som EU-kommissionen har lagt fast i sitt beslut.

Jag tror att det är oerhört viktigt nu att jobba med att se över det som hela taxonomin handlar om, vad det är som är hållbart och hur vi ska definiera det. Det är en oerhört svår fråga. Det är många diskussioner både här i vårt eget land och också mellan länder om en väldigt svår fråga för EU-kommissionen att landa i. Men de har nu tagit sitt beslut.

Men om man får en taxonomi på plats tror jag att den kan bli ett oerhört viktigt verktyg i den gröna omställningen. Tanken är att styra investeringar till hållbara verksamheter och att kontinuerligt se över taxonomin och se om vi behöver göra skärpningar.

Vi har precis tagit emot beslutet från EU-kommissionen. Vi kommer att behöva analysera det och komma fram till hur vi ska se på detta. Jag gör också antagandet att jag kommer att bli kallad till riksdagen för att diskutera de här frågorna. Det är oerhört viktiga frågor för många partier, och det är förstås viktigt att ha en diskussion kring dem. Det arbete som vi just nu har framför oss är att bedöma beslutet som EU-kommissionen har fattat som helhet.

Men vi kan också lyfta blicken generellt när det gäller kampen mot klimatkrisen, som vi befinner oss i. Då är det väldigt tydligt att vi inte gör tillräckligt.

Sverige lyfts inte sällan fram som främst i världen när det gäller arbetet mot klimatkrisen. Men inte heller vi gör tillräckligt. Vi måste göra mer i denna kamp. Vi måste fortsätta att få ned utsläppen. Vi måste också jobba globalt, och vi måste jobba inom EU, för vi kan inte lösa denna kris om inte alla hjälps åt.

Vi behöver alltså ta ansvar i vårt eget land. Vi behöver ta ansvar inom EU. Vi behöver ta ansvar globalt. Och vi måste göra mycket mer.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som statsrådet säger. Det finns egentligen ingen konfliktlinje mellan Liberalerna och Miljöpartiet när det gäller i vilken omfattning man tycker att klimatförändringarna är ett problem, inte heller när det gäller vilken ambitionsnivå man vill ha. Det är tvärtom, fru talman. Det är inte sällan som Liberalerna jagar Miljöpartiet, och hade rollerna varit omvända hade det säkert varit tvärtom. Vi båda har en väldigt aktiv och ambitiös klimatagenda.

I det här fallet verkar det dock vara så att Miljöpartiet och statsrådet - och delvis den person som hade statsrådsposten tidigare - har låtit frågan om taxonomi lite grann rinna mellan fingrarna. För om man ser till helheten finns det mycket att kritisera. Där instämmer jag, fru talman, i statsrådets resonemang. Man måste nu se om helheten blir bättre eller sämre än utgångsläget, men det är klart att det fortfarande finns mycket att kritisera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan gäller det målen. Det finns som sagt ingen konfliktlinje i fråga om huruvida vi ska ha två olika mål. Där är vi eniga. Den konfliktlinje som finns handlar om att vi från Liberalernas sida tycker att det höga kriteriet för vad som ska anses hållbart ska vara 100 i stället för 270 och att det låga ska vara 50 i stället för 100.

Fru talman! Jag hade önskat att statsrådet och Miljöpartiet, som har en hög svansföring och en hög profil i dessa frågor, faktiskt drev på för tuffare mål och tuffare kriterier. Det är klart att det är bra med ett kriterium som är 100 än inget kriterium alls. Där är vi eniga. Vi måste styra om våra investeringar till mer klimatsmarta investeringar. Men det hade varit ännu bättre med ett kriterium om 50 gram i stället för 100 gram på den låga nivån. Det måste väl ändå statsrådet kunna hålla med mig om?

Fru talman! Det är klart att vi vill se tuffa klimatmål och att verksamheter ska vilja sträva efter att bli hållbara. Där tänker jag också att vi successivt kommer att skärpa kraven. Det är mitt antagande om vad som kommer att hända framöver. Men självklart ska vi ha tuffa klimatkrav.

Tanken med taxonomin är också att detta ska stimulera verksamheter så att de hela tiden jobbar aktivt med att sänka sina utsläpp. Uppfattningen är att 1-5 procent kommer att klassas som gröna med det här, så det kommer att vara en ganska tuff situation att klassas som grön. Men självklart ska man hela tiden driva på för att energiproduktionen ska sänka sina utsläpp ännu mer. Det är helt centralt. Det delar jag fullständigt.

Det jag också tycker har varit en väldigt viktig fråga är naturgasen. Den här gränsen innebär att naturgasen inte skulle kunna klassas som hållbar. Den har också lyfts ur den delegerade akten. Den har funnits med i tidigare utkast hos kommissionen, och sedan har den i slutändan lyfts ur. Jag vet att detta är något som vi båda två verkligen delar och ser positivt på. Det skulle förstås vara helt förödande för taxonomins trovärdighet om fossil energi skulle klassas som hållbar.

Om taxonomin kommer på plats tror jag att den i framtiden kommer att kunna spela en väldigt viktig roll för omställningen. Men det är självklart att vi som kämpar för att hela tiden ställa hårdare klimatkrav kommer att behöva fortsätta driva den kampen. Det är också väldigt tydligt att vi som tror på att vi behöver göra mer har ganska starka krafter emot oss.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.