Utökad beslutanderätt för Konkurrensverket

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att utreda Konkurrensverkets roll när det gäller tillsynen av reglerna för konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, KOS-reglerna. Ann-Charlotte Hammar Johnsson har vidare frågat om jag och regeringen i beaktande av osund konkurrens avser att utreda tillämpningen av dessa regler.

En stark konkurrensmyndighet är viktig för en effektiv konkurrens på marknaden. När marknaden fungerar effektivt gynnar det konsumenterna genom lägre priser, högre kvalitet och bättre produkter. En fungerande konkurrens är också viktig för att stärka svenska företags internationella konkurrenskraft.

Den 30 april 2015 tillsatte regeringen en utredning som ska undersöka om Konkurrensverket bör få utökad beslutanderätt om sanktioner vid konkurrensöverträdelser. Utredningens utgångspunkt är att effektivisera handläggningsprocessen i konkurrenslagsärenden samt att skapa större överensstämmelse mellan Konkurrensverkets och EU-kommissionens sanktionsmöjligheter. Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 12 maj i år.

När det gäller konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet är det Konkurrensverket som utövar tillsyn, och redan i dag kan företag som anser sig vara utsatta för ett konkurrensbegränsande beteende från offentliga aktörer anmäla det till Konkurrensverket. Konkurrensverket kan då väcka talan i domstol om förbud. Om Konkurrensverket beslutar att inte ingripa kan företaget självt vända sig till domstol för att få frågan prövad.

När reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet infördes var det en väsentlig utgångspunkt att det måste vara möjligt att ta hänsyn till andra allmänna intressen än konkurrensintresset och att dessa kan uppväga konkurrenssnedvridningen.

Bestämmelserna om offentlig säljverksamhet har tillämpats sedan 2010. Regeringen följer utvecklingen noga men ser för närvarande inte anledning att ta initiativ till en ny översyn av konkurrenslagens bestämmelser om offentlig säljverksamhet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige 2013 tar verket upp osund konkurrens från det offentliga och lämnar följande förslag för att komma till rätta med problemen:

Konkurrensverket ges rätt att förbjuda konkurrensbegränsande offentlig verksamhet i kommuner, landsting och statliga myndigheter.

Krav ställs på att offentliga aktörer ska särredovisa den verksamhet som är konkurrensutsatt.

Av det svar jag nu fått av näringsministern förstår jag att det går ut på att företag ska fortsätta som förut, det vill säga anmäla om de upplever att det offentliga utsätter dem för konkurrensbegränsande verksamhet och att Konkurrensverket i den processen ska väcka talan i domstol om förbud samt att företagen själva har möjlighet att gå till domstol för att få frågan prövad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konkurrensverket har föreslagit de åtgärder som jag nu har tagit upp av en anledning. Vi vet att rättsprocesser drar ut på tiden och att företag kan vara både utkonkurrerade och nedlagda innan beslut kommer. Det är samma fenomen som gäller för upphandling, och där kör en del kommuner på som vanligt under flaggen "om ingen anmäler oss klarar vi det".

Det är för mig en allvarlig signal om att saker och ting behöver ha en annan utformning. Jag ser inte att en ordning där ett verk går in och säger att nu passeras en gräns och att beslut fattas för att inte överträda den gränsen skulle stå i strid med att det finns fall där det finns möjlighet att ta hänsyn till andra allmänna intressen än konkurrensintresset och att de syftena då skulle uppväga konkurrenssnedvridningen.

Sådana fall pratar vi om inom näringspolitiken och den regionala tillväxten. Kommuninvånare på orter och platser kan där det är otillgängligt få en affär där handlaren kan upprätta service genom att få bidrag. Sådana åtgärder är strikt reglerade för att inte sätta konkurrensen ur spel.

Därför ser jag inte någon anledning till att inte verka för att titta på näringslivets olika delar. Det är många gånger små entreprenörer och ensamföretagare som ska skaffa jobb till sig själva och sin försörjning och erbjuda tjänster. För mig är det orimligt att kommuner och andra klampar in och bedriver verksamhet som är en del i det hjul som snurrar i näringslivet på orterna.

När statsrådet nu säger att regeringen kommer att följa frågan noga undrar jag vad det konkret kommer att innebära. Kommer ni att ta del av de ärenden som Konkurrensverket får in för att få en egen överblick över hur det ser ut, Mikael Damberg? Funderar ni på om det kan vara så att företag inte anmäler därför att de befinner sig i beroendeställning?

I bakgrunden till den här frågan ligger givetvis det som alla partier säger sig värna, nämligen näringslivet och vad som går att åstadkomma på lokalplanet för enskilda personers försörjning och deras familjer samt lösningar som gör att medborgarna får ett bra utbud och att skattepengar fortsätter att ticka in till vår gemensamma välfärd och ersätta jobb.

Vi vet att hjulen snurrar när människor kan försörja sig på eget arbete, anställa och försörja fler. Olika småjobb kan ge en heltid för att verksamhet ska kunna bedrivas. Om det bryts av att det offentliga klampar in kan hela den möjligheten rasa.

Vi vet också att det är det lokala näringslivet tillsammans med det regionala som skapar förutsättningar för vår framtid. Därför blir jag bekymrad och förvånad över att politiker i olika hörn av vårt avlånga land ägnar sig åt företagsamhet inom ramen för det offentliga uppdraget.

Statsrådet kanske kan utveckla svaret nu.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten till en interpellationsdebatt.

Det är viktigt att säga att den rapport som det hänvisas till kom 2013, så det fanns alla möjligheter för den tidigare borgerliga regeringen att snabbt ändra lagstiftningen under den förra mandatperioden om den hade haft planer på detta. Nu gjorde den inte det.

När jag lyssnade till justitieministern då och hennes argument till varför man inte gjorde det var en av huvudförklaringarna att man tyckte att det var viktigt att en domstolspraxis får utvecklas i Sverige. Först stiftar vi lagar, och efter ett tag tillämpas de lagarna. Sedan får vi se hur praxisen utvecklas. Det är först när man har fått praxisen klarlagd som man kan ta ställning till om regelverket hamnade på den nivå som lagstiftaren önskade och om det var i enlighet med de intentioner som fanns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill, precis som den tidigare moderatledda regeringen, invänta praxis innan vi går vidare med att bedöma om bestämmelserna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet behöver ändras på något sätt. Det är grunden för detta svar.

Det är viktigt att framhålla att det inte bara är möjligheten att gå till domstol som finns. I ett femtontal av de ärenden som Konkurrensverket har utrett har man fått besked om att den offentliga aktören har ändrat sig i frågan efter det att Konkurrensverket har tittat på en fråga och hittat saker och ting som man tyckte var olämpliga. Då har alltså den offentliga aktören i 15 fall valt att ändra sig och ändra tillämpningen av sin säljverksamhet. Det kan vara ett annat sätt, där Konkurrensverket har en viktig roll i att kunna påtala brister som kan finnas utan att för den skull bara gå till domstol.

Det finns en annan del av lagstiftningen som jag skulle vilja fördjupa mig lite i. När lagstiftningen infördes stod det i propositionen: "En väsentlig utgångspunkt för regeringens förslag" - det vill säga den borgerliga regeringen - "är att det vid tillämpning av konfliktlösningsregeln måste vara möjligt att ta hänsyn till andra allmänna intressen än konkurrensintresset som kan uppväga den konkurrenssnedvridning beteendet kan ge upphov till."

Det var en väsentlig utgångspunkt för den förra regeringens förslag. Då måste man också - om man diskuterar om det har blivit som det var tänkt - fundera på: Har Moderaterna ändrat inställning i frågan, att det finns två intressen att ta ställning till och att allmänna intressen kan vara något som upphäver konkurrensintresset? Det var ju det som den förra borgerliga regeringen skrev i propositionen.

Jag försöker svara och säga att vi inte vill gå före praxisutvecklingen och att vi utvärderar när vi känner till praxis. Har Moderaterna ändrat uppfattning? Vill man inte vänta på praxis? Ska man inte längre ta hänsyn till allmänintresset när man prövar de här frågorna?

Herr talman! Tack, statsrådet, för det utvecklade svaret!

År 2013 är tre år sedan, så förhoppningsvis har det utarbetats praxis på vägen. Det har ju gått en tid. Nu är utredningen på väg fram. Vad jag förstår av remisser finns det fortfarande en problematik där man i de här svaren tar upp att KOS-reglerna bör ses över.

Angående de allmänna intressena: Jag tog upp att de finns och att de är reglerade. Jag ser inte personligen någon orsak till att man inte kan titta på allmänna intressen som behöver finnas där samtidigt som man har en översyn av att detta inte tar en väg som inte är bra.

Jag tänkte ta några exempel. Jag hörde häromveckan om en kommun där man har startat en biograf och därmed slagit ut den privata entreprenören. Hur kan detta vara möjligt? tänker jag. Vad är det som gör att en kommun anser sig vara proffs på att erbjuda bio till allmänheten? Det är en märklig hantering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett annat exempel är när brandmyndigheten ska kontrollera ett företags brandskydd och på utvägen lägger ett kort i receptionen, för att ta det bildligt, där man erbjuder sig att åtgärda de fel och brister som man har funnit vid inspektionen. Därmed konkurrerar man med företag vars affärsidé är just att erbjuda sådana arbeten.

Ett tredje exempel är när kommuner bedriver gym, och det är inte helt ovanligt. Ovanpå detta händer det att kommunen talar om för de anställda att de ska välja det egna gymmet om de vill få tillgång till friskvårdspengarna.

Jag har inte tänkt be statsrådet att gå in på de enskilda ärendena, men jag frågar mot bakgrund av dessa tre exempel och andra exempel vilket näringsliv vi ska ha och hur vi ska se på det offentliga i perspektivet med lagen om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i såväl kommuner som landsting och statliga myndigheter.

Statsrådet tillhör dem som säger sig värna om de små företagarna från norr till söder. Det är viktigt att det kan fungera väl.

Jag är bekymrad över hur det ser ut. Regeringen säger att det behövs en praxis och att ni behöver vänta ytterligare. Men jag skulle ändå vilja att ni tittar på detta. Jag fick ett exempel på 15 möjligheter som ni hade tittat på. Men om man nu har målsättningen att få ned arbetslösheten och värna företagen både här hemma och i utlandet, då är de små kugghjulen i det lilla perspektivet så viktiga både för de ungdomar som vill starta eget och för folk som är etablerade på arbetsmarknaden.

Herr talman! Först vill jag säga att det är klart att det är viktigt att den lagstiftning som vi har följs av kommunerna. Det är självklart - annars skulle vi inte ha en sådan lagstiftning. Det är också viktigt att Konkurrensverket tar ärenden till domstol när man anser att en kommun eller något annat offentligt organ har överträtt lagstiftningen. Man vill också driva fram en tydlig praxis för att se var gränserna går. Det är en av Konkurrensverkets uppgifter.

Det andra är att de ibland har kunnat rätta till problem utan att gå till domstol. Det är en mer proaktiv hållning från Konkurrensverket, och det kanske också går snabbare. Interpellanten sa också själv att en domstolsprocess tar ett tag.

Jag kan inte säga att vi känner att domstolspraxis är helt utvecklad och att vi vet exakt var gränserna går för lagstiftningen. Det tar ofta ett antal år innan domstolspraxis har satt sig. Det är vår bild att det är för tidigt att göra den utvärderingen nu. Det var ungefär samma uppfattning som den förra moderatledda regeringen hade för ungefär två år sedan. Det är samma argumentation.

Jag delar helt bilden av att små och medelstora företag är viktiga inte minst för jobbtillväxten i Sverige. Då är det viktigt att man har båda sidorna i debatten klara för sig. Utan en väl fungerande offentlig service skulle många små och medelstora företag ha svårt att bedriva sin verksamhet i stora delar av vårt land. Så är det. Ibland får vi här i kammaren ett storstadsperspektiv på debatten som egentligen innebär att valfriheten är oändlig och man har allt att välja på. Men så ser det inte alltid ut runt om i Sverige. Den kommunala servicen kan faktiskt vara en förutsättning för privata näringsidkare att bedriva verksamhet, att människor finns kvar på orten och att det finns en fungerande infrastruktur för att bedriva privat verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tror jag att vi kan vara överens om. Men när vi har den här debatten, som mer handlar om den andra sidan, är det viktigt att också lyfta fram att den offentliga verksamheten ofta är en förutsättning för ett fungerande samhälle och en efterfrågan på varor och tjänster lokalt på en ort och att de två perspektiven måste finnas där.

Allmänintresset kan vägas in. Vi har förut diskuterat att det finns en del områden där allmänintresset kan väga tyngre än konkurrensintresset, där vi har stora intressen från samhällets sida att lösa en fråga som kan behöva lösas. Det är därför som lagstiftningen ser ut som den gör och att det alltid måste vara en avvägning där man går igenom det enskilda ärendet och ser hur det förhåller sig och framför allt vilka motiv som finns för verksamheten.

Herr talman! Vi kan, statsrådet, vara överens om att det finns en roll för allmänhetens intresse. Jag var i Norrbotten i helgen - vi reser ju över landet och tittar på hur det ser ut - och visst kommer man till ställen där det finns. Men fortfarande ser jag att det finns begränsningar i detta som gör att man ska uppfylla en hel del för att man ska få särhjälp för att hålla igång verksamheten.

Beträffande offentlig service och valfrihet: Det är klart att båda fyller en funktion, precis som näringsministern säger. Men slagsidan kan gälla en fungerande konkurrens i det lilla, där man som företagare är beroende av att man har olika små bitar man får bidrag till, för att kunna få en helhet så att företaget rullar på. Om det offentliga då går in och tar över skapar man en monopolsituation, och de här företagen försvinner. Det är den slagsidan som jag är bekymrad över, att man kommer på den sidan.

Vi har också den statliga sidan. Jag vet att Lars Hjälmered tidigare ställde en fråga till statsrådet angående tvätterier, så detta finns på alla nivåer, där man ger sig in i branscher där det kanske finns de som bättre skulle kunna använda detta att man kan köpa tjänsterna än att man lägger ut det på det offentliga.

Herr talman! Vi ska inte gå in i enskilda ärenden. Men det är klart att man kan tänka sig att människor som hamnar i fängelse ändå behöver ha en vettig sysselsättning och att det finns ett allmänintresse av att människor som hanteras inom kriminalvården har något meningsfullt att göra, och det kan innebära att det offentliga de facto ingår i någon form av produktion, till exempel ett tvätteri. Det är ett sådant allmänintresse som man kan diskutera, om det finns eller inte.

Jag tycker definitivt att det kan finnas sådana allmänintressen i specifika fall som måste uppvägas. Annars har vi en situation där fängelsetiden blir allt annat än en utveckling som innebär att man kommer tillbaka till ett civilt liv utan kriminalitet, vilket vi har ett stort intresse av från allmänt intresse, så att man inte bara sitter av sin tid utan också gör något meningsfullt under den tiden också. Det tycker jag är ett bra exempel där allmänintresset kan spela en roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att den här diskussionen kommer att behöva fortgå, för det finns alltid en diskussion om gränsdragning. Jag tror att det är viktigt att man från Konkurrensverkets sida tar sin roll på allvar, tar frågor till domstol men också rättar till de frågor som man kan påverka på förhand, om det är möjligt.

Det gäller inte bara offentliga aktörer. Det pågår nu en diskussion om stora privata aktörer som har en näst intill monopolliknande dominans och därmed kan utnyttja denna dominans och därmed sätta konkurrensen ur spel.

Konkurrensverket har alltså därför en viktig roll både mot offentliga aktörer som kan använda sin ställning på ett sätt som hämmar konkurrensen och mot privata aktörer som kan använda sin ställning på ett sätt som sätter konkurrensen ur spel.

Överläggningen var härmed avslutad.