Utlänningars identitet

Fru talman! Hans Eklind har frågat mig om jag avser att införa ett krav på identifiering av dem som ska få permanent uppehållstillstånd.

Sverige har en reglerad invandring, vilket innebär att huvudregeln är att en person som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ansöka och beviljas ett sådant före inresan till Sverige. Huvudregeln för att beviljas uppehållstillstånd är att personen kan styrka sin identitet. Vid fall där en person misstänks ha lämnat felaktiga uppgifter till grund för sin ansökan om uppehållstillstånd har Migrationsverket en särskild utredningsfunktion som bistår med stöd och genomför fördjupade utredningar.

Regeringen har därutöver genomfört åtgärder för att förbättra myndigheternas möjligheter att identifiera människor som vistas i Sverige utan tillstånd. Den 1 juli 2021 trädde bland annat en ny lagstiftning i kraft som innebär att det är möjligt att fotografera och, förutsatt att personen har fyllt 14 år, ta fingeravtryck vid inre utlänningskontroller.

Sverige kommer även att genomföra EU:s nya in- och utresesystem, ett nytt system för reseuppgifter och resetillstånd samt ett utökat användande av Schengens informationssystem, SIS. Det kommer innebära att kontrollen över vilka personer som passerar de yttre gränserna förbättras, vilket även kommer att få stor betydelse för den svenska gränskontrollen. Med det sagt är jag alltid beredd att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig nödvändigt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag hyser en förhoppning om att vi här i dag ska få till ett samtal som siktar på och mynnar ut i att vi ordar om hur vi kan säkra legitimiteten för den reglerade invandringen.

Interpellationen tar fasta på någonting som jag menar är helt grundläggande, nämligen att vi vet vilka det är som får möjlighet att vara i vårt land, om det så är tillfälligt eller permanent, som är just den här interpellationens fokus. Så är det inte i dag. Jag noterar dock med lite nyfikenhet och förhoppning att statsrådet säger att han är beredd att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig nödvändigt. Mitt svar är naturligtvis att jag tror avgjort att det är nödvändigt och att vi behöver göra mer.

Sverige har i dag ett allvarligt problem, menar jag, med personer som befinner sig i Sverige under falsk eller faktiskt ingen identitet alls. Alla varningsklockor borde ha ringt hos alla politiker när vår egen gränspolis nyligen konstaterade: Vi har ett parallellsamhälle som bara växer, och vi har tappat kontrollen över vilka som är här.

Vi kan ovanpå detta uttalande, som i sig räcker för att engagera sig i den här frågan, lägga den bedömning som Migrationsverket gjorde 2017 att det finns nära 60 000 individer som är registrerade med två eller flera identiteter hos Migrationsverket. Verket tillade att mörkertalet därtill är stort, vilket alltså innebär att det troligtvis finns många fler. Då torde vi vara överens om, tänker jag, att här finns det anledning att både kavla upp ärmarna och vidta ytterligare åtgärder.

Interpellationen har sin bakgrund i att när jag satt med i den migrationspolitiska kommittén och jobbade med ett underlag för den nya migrationslagstiftning som finns i Sverige sedan juli hade vi en rad olika förslag från de olika partierna. Vi kristdemokrater lämnade då förslag på förändringar av vad som krävs för att få rätt till permanent uppehållstillstånd, PUT. Vi argumenterade då i kommittén för att det skulle införas krav på språk, samhällsorientering, vandelsprövning och försörjning. Det blev också en del av kommitténs slutbetänkande. Men sedan valde ju som bekant Socialdemokraterna, när de regerade med Miljöpartiet, att ta bort kraven på språk och samhällskunskap när propositionen väl landade på riksdagens bord. Det menar jag var och är olyckligt ur ett integrationsperspektiv.

När riksdagen i juni månad debatterade detta och beslutade om en ny migrationslagstiftning fanns det ett krav från oss kristdemokrater som borde läggas till när det gäller rätten till PUT: att identiteten ska säkerställas. Så är det inte i dag. I den nuvarande ordningen är det inte så att en person som får rätt att permanent vistas i Sverige har säkerställt sin identitet.

Socialdemokraterna röstade nej till detta, och jag frågar därför statsrådet: Är han och regeringen öppna för att tänka om på denna punkt? Är han beredd att vidta ytterligare åtgärder?

Fru talman! När det gäller problemställningen tror jag att jag och interpellanten är överens, likaså när det gäller behovet av att ha vidtagit och vidta fler åtgärder. Däremot kan vi nog skilja oss åt i exakt vilka åtgärder som vi tror är mest effektiva för att råda bot på de problem som finns.

För dem som lyssnar vill jag nämna att sedan Migrationsverket gjorde det där uttalandet 2017 har man gjort ett stort arbete för att lösa problemet med dubbla identiteter. Man har infört en ny standard för granskningsnivåer av id-handlingar. Man har även infört en certifieringsprocess för särskilda id-granskare i syfte att höja och säkerställa kompetensen i granskningen av id-handlingar. Inom asylprövningen skickas numera alla id-handlingar av dignitet till granskning av certifierade granskare.

Det pågår också ett arbete med att utstationera id-experter vid våra utlandsmyndigheter för att stärka kompetensen hos utsänd personal och bygga in en utökad kontroll.

Precis som Hans Eklind ger uttryck för finns det ett behov av ytterligare åtgärder, och det vidtas ett antal ytterligare åtgärder.

Vi har utökat den svenskutbildning som nyanlända till Sverige får. Vi har också kraftigt utökat den samhällsorientering de nyanlända får. Det är väl rimligt att vi när vi ska ge permanenta uppehållstillstånd också kan tillse att de har tillgodogjort sig de kunskaper vi har gett möjlighet till genom denna utökade utbildning. Jag ser framför mig att vi återkommer med förslag i denna riktning.

Fru talman! Ett identitetskrav är en väg att gå för att säkerställa att potentiellt samhällsfarliga individer inte tillåts att vistas i Sverige, framför allt inte permanent.

För mig som kristdemokrat är detta ett av de viktigaste områdena inom migrationspolitiken utöver att jag ser att vi måste få en minskning av det svenska mottagandet.

Som politiker måste vi känna ett ansvar för att kunna garantera medborgarnas säkerhet, och det kan vi inte göra om vi inte vet identiteten på dem som befinner sig i Sverige.

En orsak till att det ser ut så här är vår oförmåga på detta område. Låt mig nämna några siffror. I år har enbart 14 procent av dem som sökt asyl i Sverige identifierat sig med en passhandling; 86 procent har gjort på annat sätt, framför allt genom muntlig berättelse. På landsnivå konstaterar vi att 58 av 1 153 personer från Afghanistan har identifierat sig med pass. Det är alltså 95 procent som inte har gjort det. Såvitt jag känner till är detta den bästa statistik vi har.

När det gäller Eritrea är det 97 procent som inte har identifierat sig. För Etiopien respektive Somalia är siffrorna 98 respektive 99 procent.

Kanske tänker någon att det är så det ser ut. Men det måste inte vara så; det är inte hugget i sten. En jämförelse med Tyskland visar att svenska siffror är under all kritik.

För att spä på detta ytterligare och kanske som en förklaring till varför är det ser ut så här just i Sverige: vi har ett rättsligt ställningstagande från tidigare i år, alltså 2021, där Migrationsverket menar att man i vissa fall kan utfärda ett uppehållstillstånd, och lyssna nu, trots att identiteten inte gjorts sannolik.

Jag menar att det är uppenbart att dagens arbete med att klargöra identitet har nått vägs ände och att det är dags för ett omtag. En del i detta omtag vore att tillmötesgå Kristdemokraternas förslag att säkerställa identiteten hos den som beviljas permanent uppehållstillstånd. För mig känns det som ett minimikrav att vi ska veta vem den som får rätt att vara i Sverige permanent är.

Ni röstade nej till detta i juni i år, och jag hör än så länge ingen antydan till förändring. Statsrådet får gärna rätta mig om jag har fel. Jag skulle vilja locka ur detta ur statsrådet genom att fråga: Tror inte statsrådet att ett sådant här identitetskrav som en del av kraven för att få PUT skulle vara ett steg i rätt riktning?

Annars hoppas jag att vi vid valet får nycklarna till Rosenbad så att vi inte bara vänder på stenar utan faktiskt välter flyttblock.

Jag menar att detta är ett steg i rätt riktning för den som ser att det här med identitet är viktigt och att vi har en hel del kvar att göra. Detta är inte lösningen på allt, men det är absolut ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Det är ändå värt att upprepa att huvudregeln för att bevilja uppehållstillstånd är att personen kan styrka sin identitet. Så är det, och så ska det vara. Jag välkomnar alla åtgärder vi kan göra för att tydliggöra denna huvudregel.

De siffror som Hans Eklind nämner är för asylsökande och inte för dem som har beviljats asyl. Det är mindre än en tredjedel av dem som söker asyl som beviljas asyl, och med den lagstiftning vi har på området är det rimligt att tro att de som inte kan göra sin identitet trolig har en större avslagsprocent än de som kan göra sin identitet trolig.

Jag är förhindrad av regeringsformen att kommentera ett speciellt rättsligt ställningstagande från Migrationsverket. Men jag är av den bestämda uppfattningen att det ska vara väldigt speciella fall för att man ska kunna bevilja asyl eller uppehållstillstånd för en person som inte kan göra sin identitet trolig.

Som Hans Eklind är väl medveten om finns det flera sätt att göra detta på än med en passhandling. Det kan ibland räcka med biometrisk information så att vi kan säkerställa identiteten via olika databaser, både nationella och internationella.

Vi öppnade så sent som vid gårdagens regeringssammanträde upp för en ny lagstiftning där alla som passerar EU:s yttre gräns ska lämna ifrån sig både biometrisk information i form av fingeravtryck och ansiktsbild för möjlighet till ansiktsigenkänning.

Vi har också gått längre än vad EU-reglerna kräver på så sätt att vi även ger möjlighet för Migrationsverket att upprätta register med fingeravtryck och ansiktsbild för möjlighet till identifiering.

Jag stänger inte dörren för att återkomma till kammaren med ytterligare åtgärder för att stärka huvudregeln att identiteten ska kunna säkerställas.

Lyssnaren kanske undrar varför man över huvud taget ska ha möjlighet att bevilja en enda människa asyl som saknar passhandling, för så kan det låta på Hans Eklinds inlägg. Ja, det kan ju i exceptionella fall vara så att den regim man flyr från har tagit passhandlingarna i beslag och vägrar att samarbeta med svenska myndigheter för att identifiera personen. Det är vanligt inte minst i kommunistiska diktaturer att man helt enkelt inte utfärdar pass och resehandlingar, och då kan det vara väldigt svårt för den enskilde att uppvisa denna typ av information. Men då finns det andra sätt man kan göra sin identitet trolig på om man samarbetar med svenska myndigheter och svenskt migrationsverk.

Men, Hans Eklind, vi är överens om att huvudregeln är att man ska göra sin identitet känd och därefter sannolik, och det kan man göra på många sätt. Denna huvudregel ska vi både slå fast och vidareutveckla.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att vi tillåts resonera lite i en interpellationsdebatt. Det har varit lite si och så med det i dag.

Jag hör att det finns en öppning. Samtidigt hör jag givetvis att statsrådet på ett elegant sätt undviker själva frågan i min interpellation: Anser statsrådet att det ska finnas ett identitetskrav för att man ska kunna få permanent uppehållstillstånd, PUT?

Huvudregeln är att man ska göra sin identitet känd. Det stämmer ju. Även om det är ett nytt område som statsrådet ansvarar för ska han vara medveten om att det finns ett rättsligt ställningstagande från så sent som i år där man menar att man kan utfärda ett uppehållstillstånd trots att identiteten inte, med stora bokstäver, har gjorts sannolik, alltså den lägre graden. Det som gör mig frustrerad är att identitetsfrågan inte rör sig i rätt riktning.

Ett identitetskrav är ett sätt att säkerställa att vi har personer som vi vet vilka de är. Men vi har också det problem som finns nu i Sverige. Människor avviker och är här olagligt. Situationen är den att vi många gånger inte alltid vet vilka personer som är här, och därför vet vi heller inte vilka de är som avviker och vistas olagligt i landet.

Under de senaste sju åren har Migrationsverket tillsammans med Polismyndigheten konstaterat att ungefär ett helt Borlänge eller ett helt Örnsköldsvik befinner sig i Sverige olovligt. Man kan kombinera detta att människor är här olagligt med det krassa konstaterande som gränspolisen gör, inte jag, att vi inte vet vilka de är. Det gör att jag blir djupt oroad.

Jag noterar att ni vill se en katträkning, men ni avvisar folkräkning. Med tanke på vikten av att veta vilka personer det är tycker jag att folkräkning borde gå före katträkning.

Fru talman! Tack, Hans Eklind! Man får väl så här i juletider ge Hans Eklind en retorisk poäng. Men jag kan försäkra Hans Eklind om att vi har betydligt bättre koll på vilka människor som vistas i Sverige än vilka katter som vistas i Sverige. Jag ska inte utveckla detta och därmed göra mig till fiende för svensk djurskyddsrörelse, och det tror jag inte att Hans Eklind heller är intresserad av.

Fru talman! Jag går tillbaka till huvudfrågan. Vi skärpte reglerna för identifiering vid EU:s yttre gräns så sent som i går. Vi ökade möjligheterna till biometrisk registerföring och biometrisk användning i inre utlänningskontroll. Det stämmer att vi har personer här som inte borde vara här. Väldigt många av dem, Hans Eklind, har kommit som arbetskraftsinvandrare.

När den moderatledda regeringen med KD:s benägna bistånd införde världens liberalaste regler för arbetskraftsinvandring gjorde det att man kan köpa ett uppehållstillstånd i Sverige i Indien för 100 000 kronor och komma och låtsasjobba på en indisk restaurang. Det gör att det bor människor från Östeuropa i Stockholms tunnelbana som är arbetskraftsinvandrare och som befinner sig här illegalt.

Det här, Hans Eklind, måste vi sätta stopp för. Regeringen kommer inom kort att lägga fram en första proposition på riksdagens bord. Jag hoppas då att Hans Eklind och Kristdemokraterna tar chansen och vänder sig bort från den politik som man själv bedrev i alliansregeringen och som i det här avseendet har satt oss i en bedrövlig situation som skiljer oss från alla andra västeuropeiska länder.

Fru talman! Med det vill jag tacka Hans Eklind för en intressant diskussion och passa på att önska både fru talmannen och Hans Eklind en riktigt god jul!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.