utländska läkarlegitimationer

Fru talman! Cecilia Wikström har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att utländska läkare ska kunna få slippa den avslutande kursen som krävs för svensk legitimation, om den enskilde läka- ren inte behöver den, samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att stävja läkarbristen. Låt mig först säga att det enligt min mening själv- klart måste ställas höga krav på samtliga läkare som ges svensk legitimation och därmed har rätt att arbeta här. Det är mycket viktigt att sjukvården upprätthåller en hög kvalitet och patientsäkerhet. Inom EU och EES-området har man tagit fram minimikrav för vad läkarutbildningarna ska innehålla för att vara godkända. Det har således skett en granskning av utbildningarna, och alla medlemslän- dernas läkarutbildningar uppfyller dessa minimikrav. Det pågår dessutom fortlöpande ett arbete med att säkerställa en hög standard på utbildningarna. Språkkunskaper och kunskaper om den lagstift- ning som omgärdar läkaryrket får inte uppställas som villkor för legitimation av läkare som är utbildade inom EU eller EES-området. Dessa villkor blir i stäl- let en förutsättning för att få arbete och blir en natur- lig del av den meritvärdering som arbetsgivaren gör inför en anställning. När det gäller läkarutbildningarna som ges i län- der utanför EU och EES-området finns det stora vari- ationer i kvalitet och innehåll. Man måste därför i varje enskilt fall göra en bedömning av utbildningen och hur den behöver kompletteras för att motsvara de svenska kraven. Av denna anledning ställs på läkare från dessa länder bland annat krav på att de genomgår medicinskt kunskapsprov eller provtjänstgöring bero- ende på erfarenhet med mera. Socialstyrelsen är den myndighet som är behörig att bedöma om kraven för legitimation är uppfyllda. Jag vet att det för närvarande är många utländska läkare som väntar på att få genomföra kursen i för- fattningskunskap och därför ska nu Socialstyrelsen ta kontakt med berörda högskolor för att få till stånd en extra kurs under innevarande år 2003. Jag vill här också nämna att regeringen har satsat 100 miljoner kronor per år 2001-2003 för att öka sysselsättningen bland invandrare. Satsningen gäller bland annat kompletterande utbildning för personer med utländsk högskoleutbildning, varav bland annat läkare tillhör en prioriterad grupp. Enligt den slutrapport för år 2002 som AMS har överlämnat till regeringen har arbetsmarknadsutbild- ningen inom ramen för utbildningssatsningen helt dominerats av vårdutbildningar, varav komplette- ringsutbildning för läkare och sjuksköterskor har varit vanligast. Enligt rapporten har också andelen förbe- redande utbildningar ökat. Det är utbildningar i yr- kessvenska, framför allt sjukvårdssvenska, som står för ökningen. I sammanhanget vill jag också nämna att det ut- över de redovisade aktiviteterna pågår flera lokala projekt i landet för att underlätta kompletteringen av invandrade läkares utbildning. Det är givetvis viktigt att ta till vara den resurs som bland annat de invandrade läkarna utgör. Vi måste på olika sätt försöka underlätta för dem att komplettera sin utbildning för att få en svensk legiti- mation inom rimlig tid. Jag utesluter därför inte att ytterligare åtgärder från regeringen kan behöva vid- tas.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka socialmi- nistern för svaret. Innehållet var delvis positivt, men jag anser att det delvis lämnar en del övrigt att önska. Låt mig börja med en kort redogörelse för de frå- geställningar som ligger till grund för min interpella- tion till socialministern. Det saknas 1 500 läkare i Sverige, enligt en ny uppgift från Läkarförbundet. Samtidigt finns det ett betydande antal utländska läkare som lever i Sverige men av olika skäl inte bereds möjlighet att utöva sitt yrke. Det finns, som jag ser det, två nivåer på problemet med utländska läkare och varför de inte tas till vara i svensk sjukvård. På en nivå rör det sig om läkare som hotas av utvisning. Jag läser ur ett brev som verksam- hetschefen på ortopediska kliniken vid Mälarsjukhu- set i Eskilstuna, Anders Hansson, har skrivit till statsminister Göran Persson. Anledningen är att en irakisk läkare som tjänstgör på sjukhuset nu hotas av utvisning. Anders Hansson skriver: Förklara för mig och för ortopediska kliniken hur Sverige kan ha råd att avstå den här läkarens tjänster! Läkaren kom till Sverige som asylsökande. Han har fem års arbetserfarenhet som ortoped i sitt hem- land. Han har genomgått kursen Svenska för utländs- ka läkare och har under det senaste halvåret varit provanställd vid Mälarsjukhuset. Men Migrationsver- ket och Utlänningsnämnden har sagt nej till mannens ansökningar om att få stanna i Sverige. Enligt det senaste beslutet ska denna person avvisas inom två veckor. Jag frågar mig om det är rätt att bedöma ett ärende som detta enbart ur asylsökandesynpunkt när vi vet att Sverige under lång tid kommer att behöva få många fler läkare. Det gläder mig att se att också migrationsministern är i kammaren. Det skulle vara intressant att föra diskussionen vidare med honom. Men nu är det socialministern jag debatterar med. Detta var den första nivån på problemet som jag ser det. Den andra nivån handlar om de läkare som kommer från ett land utanför EU och EES-området som har accepterats som deltagare i Socialstyrelsens utbildningsprogram, som har fullföljt programmet vad gäller språkutbildning och gjort flera års prov- tjänstgöring under handledning. Dessa läkare har redan ett permanent uppehållstillstånd, ett så kallat PUT, ofta av helt andra än yrkesmässiga skäl. Det som fattas läkarna i denna kategori är den tvåveck- orskurs som Socialstyrelsen nu kräver för att läkarle- gitimation ska kunna utfärdas. Utan legitimation får läkarna inte behandla eller förskriva medicin själv- ständigt. Denna kurs är det fullt på. Utan legitimation tjänar en läkare under 20 000 kr. Dagen efter läkarlegitimationens utfärdande blir lönen 40 000 initialt. Det är av avgörande betydelse för individen, för hans eller hennes framtid i Sverige och som familjeförsörjare. Till den kurs som ges under våren har 126 läkare sökt de 80 platser som finns vid Göteborgs universi- tet. Här kommer mitt tack till socialministern in. Tack för att du ger så entydigt besked i svaret! Du säger att Socialstyrelsen ska ta kontakt med berörda högskolor för att få till stånd en extra kurs nu under våren. Det är positivt. Men det finns mer att önska.

Fru talman! Det är viktigt att skilja på diskussio- nen om asylpolitiken och diskussionen om hur vi klarar försörjningen av läkare till den svenska sjuk- vården. Jag tror att man hamnar fel om man blandar ihop de två frågorna. Det är inte rimligt att ha en asylpolitik som grundar sig på vilken yrkesutbildning den sökande har, att rätten till att få asyl i Sverige grundar sig på om man är läkare, advokat eller bara vanlig metallarbetare. Jag tänker lämna den fråge- ställningen åt sidan och i stället diskutera vilken skyl- dighet vi har att erbjuda möjlighet för dem som har en läkarkompetens med sig till Sverige att komma in i den svenska sjukvården. Vi har en tradition av att ställa mycket höga krav. Det är viktigt att vi behåller den så att vi inte skapar en känsla av att kvaliteten i läkarnas kompetens minskar. Det som uppenbart är ett problem är det som Ce- cilia Wikström tar upp i sin interpellation och sitt anförande, nämligen att det är ett för litet utbud av ganska enkla kurser. Socialstyrelsen kommer att genomföra en extra kurs som rimligtvis kan garantera dem en plats som inte kom med - det var 126 sökan- de till 80 platser - så att vi åtminstone kommer förbi detta. Jag lovar att följa frågan så att vi ser till att inte korta och enkla kompletteringskurser blir ett hinder för dem som annars är nästan färdiga med sin utbild- ning. De behövs verkligen i sjukvården. Vi ska se till så att vi inte har sådana flaskhalsar. Om vi klarar det tror jag att vi har sett till att lösa åtminstone de akuta problemen.

Fru talman! Det är roligt att vi är överens om vikten av att ta till vara den fantastiska resurs som de utländska läkarna utgör. Ministern säger avslutnings- vis i sitt svar på min interpellation att han inte ute- sluter att regeringen kan behöva vidta ytterligare åtgärder. Jag har nu fått ett entydigt och klart besked. Det är jag mycket tacksam för. Det tror jag också att alla de 46 läkare som inte fick plats på kursen upp- skattar. Vi kanske kan emotse ett helhetsperspektiv från regeringen där man främst ser till behovet av läkare och därför kan öppna för arbetskraftsinvand- ring. Som en konsekvens kan man då tillåta att de läkare som har kommit hit och sökt asyl kan få stanna som arbetskraftsinvandrare. Jag tycker inte alls som ministern att vi ska släppa helheten och ta frågorna för sig. Det behövs ett hel- hetsperspektiv i svensk politik. Det gäller att vara pragmatisk och lösa de problem och frågeställningar som finns i Sverige i dag. Läkarbristen är ett oerhört stort problem. Man kan åtminstone tänka sig att re- geringen kan ha ett helhetsperspektiv och se till att det blir ett bättre samarbete mellan AMS och Social- styrelsen när det gäller resursfördelningen, till exem- pel med avseende på språkutbildning eller utbildning kring svensk författning. Så är inte fallet i dag. Då skulle inte Socialstyrelsen behöva gå ut och säga att pengarna är slut samtidigt som AMS har pengar kvar. Samhällets kostnader för läkarbristen är enorma - vi är överens om det - i förhållande till den ganska ringa resurs som krävs för att satsa på utbildnings- platserna. Det är ett stort problem att man inte ser till helheten. Titta på alla läkare som finns här och kom- mit av olika skäl! Öppna möjligheter för dem att stanna i Sverige! Kanske kan de bli arbetskraftsin- vandrare. Jag mötte själv som präst ute på den uppländska landsbygden för många år sedan en familj som flytt hit från det forna Jugoslavien. Han var neurokirurg och hon mikrobiolog. De kunde inte få stanna trots att Akademiska sjukhuset omedelbart hade velat anställa dem. Han åkte in och blev handledd som frivillig läkare. Till slut orkade den här familjen inte mer. Det sista de gjorde var att ringa ett samtal till australiska ambassaden. Dagen efter var de välkomna. De fick bilder på hus och löfte om att välja anställning. Jag bara undrar: Ska detta vara det sätt på vilket vi tar emot läkare i Sverige, oavsett varför de har kom- mit hit? De behövs, därom är vi alla överens. Jag tycker att det är patetiskt att Anders Hansson, chefen vid ortopediska kliniken i Eskilstuna, inte kan få anställa den här läkaren som uppenbarligen gör ett gott arbete där. Det finns två nivåer i detta, men jag godtar inte ministerns svar att vi ska skilja på det ena och det andra. Vi behöver helhet i frågan.

Fru talman! Det är just det vi behöver. Jag är övertygad om att Jan O Karlsson skulle kunna ge ett alldeles utmärkt svar på den här frågeställningen. Låt mig möjligtvis biträda honom genom att säga att det är otroligt viktigt att vi är alldeles tydliga när det gäller grunden för vår flyktingpolitik. Det är skydds- behovet och enbart skyddsbehovet som avgör beslu- ten. Vi kan inte börja väga skyddsbehovet mot våra inhemska behov av vissa yrkesgrupper. Då har vi förlorat trovärdighet internationellt när det gäller flyktingpolitiken och också, tror jag, gentemot svens- ka medborgare. Här ska vi inte snegla åt andra intres- sen än just behovet av skydd för den enskilde indivi- den. En helt annan sak är diskussionen om hur vi ska hantera läkarbristen i Sverige. Det sker ett mycket aktivt sökande efter utländska läkare. En rad lands- ting samverkar för att få läkare att komma hit. Det är dessutom ganska populärt att flytta till Sverige. Det är viktigt att det också kan ske med läkare som kommer från länder utanför EU och EES-området. Men när vi söker läkare från dessa områden och erbjuder dem möjlighet att komma hit ska vi försäkra oss om att de klarar mycket höga krav på kompetens. Det är det som Socialstyrelsen har i uppgift att se till. Det som är nu är bekymret är alltså att många har nått nästan ända fram, och sedan visar det sig vara för litet utbud av den sista kompletterande kursen. Då är det viktigt att vi ser till att detta försvinner. Men låt oss inte blanda ihop diskussionen om flyktingpolitik med diskussionen om att erbjuda fler utländska läkare jobb i den svenska sjukvården. Då tror jag nämligen att vi förlorar respekt både för vår sjukvårdspolitik och för vår flyktingpolitik.

Fru talman! Förklara detta för Anders Hansson som är chef vid ortopediska kliniken i Eskilstuna! Förklara det för dem som sitter på åhörarläktaren här, och förklara det för de många tusentals människor som står i kö för operationer och andra insatser i svensk sjukvård! Förklara för dem varför de läkare som har kommit hit och sökt asyl inte kan få stanna som arbetskraftsinvandrare i Sverige! För mig är detta obegripligt. Givetvis ska vi fästa stort avseende vid asylskä- len. Men om de nu ändå är här, låt dem då stanna! Öppna vårt land för arbetskraftsinvandring! Jag tror att det är precis det som behövs. Samhällets kostnader för att ta hand om dessa per- soner, ge dem en svensk utbildning och låta dem stanna är faktiskt marginella. Det mänskliga lidande som så många människor står i kö för måste väl ändå vara värt att ta på allvar. Låt fler utländska läkare komma hit och ge dem rätt att stanna - men som arbetskraftsinvandrare! Det verkar inte vara svårare än så.

Fru talman! I själva verket är det knappast något problem för läkare som har fått utbildning i ett annat land att komma till Sverige. Det sker ett aktivt arbete för att få dem att komma hit. Landstingen rekryterar utländska läkare. Vad vi diskuterar är bara att vi ska försäkra oss om att de har den kompetens som krävs för att jobba inom svensk sjukvård. Här finns i prak- tiken inga problem. Ett annat bekymmer kan då vara att det kommer hit individer som har en läkarutbildning i sitt hemland som flyktingar. Då ställer Cecilia Wikström frågan: Ska vi då inte ha en särskild bedömning för de flyk- tingar som har en särskild utbildning? Om vi skulle acceptera det har vi förlorat greppet om vår flykting- politik och förlorat all respekt internationellt. Det är det jag vänder mig emot. Varje flykting som kommer hit ska prövas med utgångspunkt i de skyddsbehov han eller hon har. Vi ska inte ha några sidoaspekter på det. En helt annan diskussion är vilka möjligheter de svenska landstingen har att rekrytera utländska läka- re. Det sker i mycket stor omfattning, och det är i själva verket ganska lätt att kommit hit till Sverige om man får den kompletterande utbildningen. Vi ska se till att detta fungerar.