Utfodring av vilt

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om jag och regeringen har påbörjat en beredning av ett nytt förslag till regelverk för utfodring av vilt och när jag och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med skarpa förslag som rör utfodring av vilt.

Riksdagen antog inte regeringens förslag i proposition 2015/16:199 Vildsvin och viltskador eftersom det ansågs för långtgående. Därefter har riksdagen uppmanat regeringen att komma med ett nytt förslag som går mer i linje med riksdagens synpunkter.

Det har även kommit förslag från organisationer, bland annat från Svenska Jägareförbundet, Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, som till stor del liknar miljö- och jordbruksutskottets förslag.

LRF kom den 10 mars 2017 med en ny framställan där förbundet föreslår nya regler i jaktlagstiftningen som ger möjlighet att villkora, inte förbjuda, utfodring av klövvilt.

Frågan är komplex, och det tar tid att analysera och bereda hur vi bör gå vidare med olika förslag.

Naturvårdsverket publicerade i början av året en kunskapssammanställning, Utfodring av klövvilt - direkta och indirekta effekter på viltet och den omgivande miljön. Även om denna kunskapssammanställning inte ger några konkreta lösningar eller svar när det gäller utfodring kommer den att ligga till grund för Naturvårdsverkets fortsatta arbete när det gäller utfodring av klövvilt.

Dessutom pågår forskningsprojekt på Sveriges lantbruksuniversitet om hur älgars hälsa kan påverkas av utfodring.

Sveaskog AB har alldeles nyligen presenterat nya riktlinjer för viltförvaltning och jakt där riktlinjerna för utfodring är mer strikta.

Svenska Jägareförbundet har fått i uppdrag att aktivt motverka stödjande utfodring under vegetationsperioden.

Regeringen arbetar med frågan kontinuerligt och engagerat under den fortsatta beredningsprocessen och följer utvecklingen av olika aktörers initiativ.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Sven-Erik Bucht för svaret.

Jakt och viltvård har ett brett folkligt stöd i Sverige. Det är djupt förankrat i den svenska folksjälen att vara i skogen och jaga, och det är välkommet. Vi har en svensk modell för detta där samarbete och förståelse kanske är de viktigaste ledorden.

Jägareförbundet och jägarna är här en viktig röst för att berätta om hur det står till med djuren i skogen och hur viltstammarna utvecklar sig. Inte minst i viltförvaltningsdelegationerna är svenska jägare en viktig röst som tampas med andra.

Lägg därtill att kött från vilt är välkommet i ett land där vi talar mer och mer om hållbara livsmedel. Det är ju både antibiotikafritt och ganska magert.

Vår svenska modell för jakt och viltvård ska vi värna. Vi ska utveckla och inte avveckla den. Vi borde lära andra, för sedan 60-talet har vi haft en god utveckling för våra fyra stora rovdjur och för viltet generellt i Sverige.

När det gäller frågan om utfodring av vilt var regeringens förslag väldigt långtgående. Att föreslå ett generellt förbud var verkligen att skjuta med stora bössan.

Jag instämmer till hundra procent i att det finns problem med utfodring, men problemet rör inte allt vilt. Det rör i huvudsak utfodringen av klövvilt, så det är detta man borde se över och rikta in sig på.

Jag kan hålla med om att det finns problem. Skulle man till exempel välta ett lastbilsflak med godis i skogen för att djur ska äta upp det och man sedan ska jaga dem, ja, då är det ett stort problem. Det är dock redan i dag ett miljöbrott. Men ett generellt förbud som man måste söka dispens från skulle även gälla saltstenar, talgbollar och annat som är mycket mindre och faktiskt bra viltvårdsåtgärder som vi vill se mer av.

Jag hoppas att regeringen jobbar aktivt med denna fråga även om den kan vara komplex. Under senare år har många frågor som har legat i gränslandet mellan naturskydd och jakt och viltvård eller skogsbruk, till exempel artskyddsförordningen, terrängkärningslagen och livsmedelsstrategin, antingen blivit försenade eller till och med legat kvar i en byrålåda någonstans. Det vore tråkigt om så skedde här, för detta är en fråga som vi behöver komma framåt med.

Jag hoppas att regeringen tar krafttag för att få till ett bra regelverk innan mandatperioden är slut, för nu brinner det faktiskt i knutarna. Har statsrådet möjlighet att utveckla hur han ser på LRF:s förslag om att villkora snarare än förbjuda utfodringen? Det skulle vara intressant att ta del av det.

Jag instämmer i mångt och mycket med det som miljö- och jordbruksutskottet sa i höstas. Vi vill ha en reglering, men den ska kunna vara områdesspecifik och tidsbegränsad. Vi vill inte ha ett generellt förbud mot utfodring av djur eftersom det kan leda till att djur svälter, och det vore fel väg framåt för jakten och viltvården i Sverige.

Herr talman! Jag vill tacka Jesper Skalberg Karlsson för möjligheten att diskutera detta så att jag kan få ge min syn på frågan om utfodring av vilt.

Jag håller med Jesper om att jakt och viltvård är djupt förankrade i den svenska folksjälen. Låt mig dock påminna om att det finns andra näringar som också är djupt förankrade i den svenska folksjälen, nämligen jordbruket och skogsbruket. Dessa drabbas av väldiga skador på grund av viltet. Detta har påvisats och blivit tydligt när dessa frågor beretts i Jaktlagsutredningen och i de organisationer som företräder näringarna.

Dessa näringar är viktiga för det svenska samhället. De är viktiga för att vi ska kunna fortsätta att bygga välstånd i Sverige, och det gäller både jordbruket och skogsbruket. Därför, Jesper Skalberg Karlsson, var det beklagligt att riksdagen röstade ned vårt förslag.

Vi saknar verktyg i dag. Jesper säger att vi behöver komma framåt. Vi hade förslag för att komma framåt och verkligen ta tag i denna fråga. I dag saknar vi verktyg, och det finns inget stöd i jaktvårdslagstiftningen. Detta får givetvis omfattande konsekvenser för när man utfodrar vilt, och detta är något som regeringen ville och vill komma åt.

Min bedömning är att Alliansens förslag var ett hastverk som saknade konsekvensanalys. Det är svårt att genomföra ett förslag på det sättet utan att göra en omfattande komplettering, vilket vi håller på att titta på. Det krävs faktiskt.

Jag ser inte att förslaget, så som det är skrivet, helt och hållet kan komma till rätta med de problem som finns när det gäller klövviltstammarna. Minskad utfodring leder enligt regeringen till mindre vilt och minskade skador på såväl jordbruk som skogsbruk. Det leder också till färre trafikskador, som ökar på grund av den okontrollerade utfodring som skett under lång tid.

Det förslag som regeringen lade på riksdagens bord var inte ett totalförbud. Det var ett totalförbud under vegetationstiden, då tillgång till naturligt foder finns för viltet. I förslaget fanns dessutom goda möjligheter till undantag. Jag vet inte vad som for i Alliansen när man, kanske bara av prestigeskäl, sänkte ett mycket väl genomarbetat förslag. Man brydde sig inte om de viktiga näringarna jordbruk och skogsbruk när man röstade ned förslaget.

Precis innan jag kom hit var jag på LRF:s årsstämma. När jag lämnade den och stod på trappan kom representanter från stämman och sa: Bucht! Försök förklara för Alliansen hur viktigt det är att komma till rätta med utfodringen av vilt! Jag sa: Jag ska försöka göra vad jag kan.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag tycker att det är kul att statsrådet har varit på LRF:s stämma - jag tror att det var en trevlig tillställning. Jag har noterat att den nyvalde ordföranden Palle Borgström sagt att äganderätten är hans i särklass viktigaste fråga. Jag läste i Dagens industri i går att statsrådet Bucht inte vill göra något när det gäller detta, eftersom man säger nej till en översyn av artskyddsförordningen. Det här har skogsindustrin lyft upp gång på gång, men regeringen säger nej.

När det gäller prestige skulle jag säga att jag är en ganska anspråkslös ledamot. Däremot finns mycket prestige hos regeringen, för i ärlighetens namn är det inte så att riksdagen skriver förslag till lagtext. Konstitutionellt är riksdagen den lagstiftande makten - absolut - för det är här vi röstar om lagar. Men vi kan inte gå till riksdagens utredningstjänst och be dem skriva ett lagförslag. Den makten ligger hos regeringen.

Regeringen har 4 000 på sitt regeringskansli. Jag ser inte en tillstymmelse till lika stor tjänstemannauppslutning i detta hus. Problemet ligger snarare i att regeringen valde att inte förankra sitt förslag till ny lagstiftning hos riksdagens partier. Detta, om något, är lite av prestige, om jag får recensera själv.

Det finns fler saker som reglerar viltpopulationen än enbart utfodringen. Det är klart att utfodring spelar roll, men jakt spelar också roll. Det som regeringen har gjort på jaktsidan under de senaste åren har haft blandad framgång. Om vi tittar på vapendirektivet, viltförvaltningsdelegationerna och de flesta frågor som rör jakt och viltvård i Sverige ser vi att det har gått åt ett enda håll: mot Miljöpartiets ganska extrema hållning. Den säger att jakt egentligen är mindre önskvärt och att det enbart är skogsturism vi ska värna. Men jag tror inte på det, inte för fem öre.

Det måste finnas en balans. Det måste finnas möjlighet att hålla på med såväl jakt och viltvård som naturturism. Det måste finnas möjlighet att ha skogsbruk och jordbruk. Regeringen skulle kunna släppa prestigen och sluta tjura över att de inte fick gehör för sin proposition. Ta fram en ny proposition, eller - ännu bättre - lägg fram en bra proposition från början!

Att man lägger fram saker lite vind för våg och ser om de får stöd eller inte är inte särskilt framgångsrikt. Där kan vi väl vara ärliga mot varandra. Om man nu är mån om att LRF ska få sin vilja igenom och deras ledamöter säger till statsrådet Bucht att han ska ta tag i detta, varför har då LRF ungefär samma syn som Alliansen hade i höstas? Ska Sven-Erik Bucht stå här och säga att han tycker som jag fast mer? Det är en udda hållning från en regering som lägger fram propositioner lite si och så och som dessutom kanske struntar i riksdagens tillkännagivanden de gånger man inte får gehör. Det är ett konstigt förhållningssätt, om man sitter på resurserna att kunna föreslå lagändringar som gör det enklare för jägarna och viltvården i Sverige.

Statsrådet får gärna förtydliga vad han menar. Vad är det man vill egentligen? Vill man komma framåt med konstruktiva lösningar, eller vill man sitta och vara lite sur?

Herr talman! Jag skulle vilja ge Jesper Skalberg Karlsson ett gott råd: Besök skogsföretagen, och tala med näringen inom skogen! Besök och tala med jordbrukarna inom näringen, och lyssna på vad de säger om detta!

Utfodring blir allt vanligare, och man utfodrar året runt. Även under vegetationstiden tippar man stora lass, trots att det finns tillgång till foder naturligt. Det är beklagligt. Det ökar riskerna för skador avsevärt, och det ökar också riskerna för trafikolyckor. Det finns bra statistik för detta, ekonomisk statistik för hur mycket detta drabbar inte minst jordbruket. Det finns också statistik för hur många trafikskador det orsakar.

Förra året hade vi ett stort ollonår, alltså väldigt mycket naturligt foder, och dessutom hög utfodring under denna tid. Detta gör givetvis att det blir en omfattande, växande population av vilt och också omfattande skador på jordbruk och skogsbruk. Minskad utfodring är ett viktigt verktyg, men det är givetvis även avskjutning.

Vi har jobbat mycket med jaktfrågorna för att komma till rätta med mycket av den oordning som Alliansregeringen lämnade efter sig när det gäller jaktfrågor, inte minst jakt efter stora rovdjur. Titta på hur det såg ut med vargjakten - med överklaganden, stoppad jakt, överklaganden och stoppad jakt. Nu har vi bringat ordning och reda i denna jakt. Det har krävts stora insatser för att göra lagförändringar och få ordning på vargjakten.

En annan jaktfråga där Alliansen också ställde till det när man inledde sin regeringsperiod tidigt i den första omgången var fjälljakten. Den förändring man gjorde där utestängde många av våra svenska jägare från att jaga där de hade jagat under lång tid. Precis som Jesper Skalberg Karlsson sa är jakten väl förankrad i folksjälen. Det struntade man i, men detta har vi också rättat till.

Alla dessa saker tar tid. Det förslag som riksdagen har kommit med är komplext och behöver utredas och belysas ordentligt innan ett nytt lagförslag kan tas fram. Detta är inte gjort i all hast.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta svar. Det blir lite märkligt att jag uppmanas att träffa jordbrukare och skogsföretagare och att ta mig ut i landet och se problemen. Jag gör det, och jag äger skog. På gården där jag växte upp hade jag djur från att jag föddes. Och min släkt har jagat i generation efter generation. Jag kan inte se att jag behöver ge mig ut i verkligheten för att se de problem som Sven-Erik Bucht försöker ge ske av finns. Det är klart att det finns problem, och jag vill lösa dem. Det är nog bra om regeringen kan komma upp lite grann ur skyttegraven. Man är fast i den förra mandatperioden. Då var det så jobbigt och svårt.

Men vad har regeringen egentligen åstadkommit? Statsrådet Sven-Erik Bucht säger här att det nu är ordning och reda på vargjakten. Man har gått på Miljöpartiets förslag när det gäller vargjakten. Jag är tveksam till om jag tycker att det var ett önskvärt implementerande från början. Det var rätt rörigt den första säsongen när det nya förslaget hade trätt i kraft.

Jag hör inte heller några förslag på hur man vill komma framåt med ny lagstiftning på detta område. Jag vill också att man reglerar utfodringen. Men jag tror inte att det finns stöd i Sveriges riksdag för att ha ett generellt förbud. Jag tror inte heller att det är den bästa lösningen. Men om statsrådet nu säger att han ska gå utskottet till mötes och komma tillbaka med lagstiftning på detta område som är mer i linje med det som utskottet har anfört är det välkommet. Men frågan blir då när det kommer att ske. Det är många saker som bereds inom Regeringskansliet, men det är ganska få som hittar ut därifrån. Det skulle därför vara trevligt om vi kunde få ett svar på när detta faktiskt kommer.

Herr talman! Alliansens reglering av vargjakten fungerade inte, riksdagsledamot Jesper Skalberg Karlsson. Den förkastades till och med av högsta instans i vårt rike, av Högsta förvaltningsdomstolen, därför att den inte var rättssäker. Det är det som vi har lagt till rätta. Vi har sett till att jakten är rättssäker, att den fungerar och att den i praktiken också blir en jakt. Det tog tid att få ordning på den oreda som fanns.

Frågan är mycket komplex, Jesper Skalberg Karlsson, och det tar tid att analysera den och bereda hur vi ska gå vidare med de olika förslag som finns. Det kräver en hel del jobb. Det kräver att vi följer den pågående forskningen om dessa saker. Det kräver också att vi följer de olika åtgärder som vidtas av myndigheter, bolag och ideella organisationer i fråga om detta arbete. Detta är någonting som regeringen arbetar med kontinuerligt, och vi följer utvecklingen av de olika aktörernas initiativ. Vi vill bringa ordning och reda också på detta område. Det är inte ordning och reda. Denna utfodring skapar oerhört stora ekonomiska konsekvenser för både jordbruk och skogsbruk i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.