Utbildningsplatser i gymnasieskolan

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig hur kommunerna ska klara av att garantera platser i gymnasieskolan om många gymnasieskolor tvingas lägga ned. Frågan är föranledd av att regeringen och Vänsterpartiet är överens om att en proposition ska läggas fram om en vinstbegränsning i skola och omsorg.

Liknande frågor från Maria Stockhaus har nyligen besvarats här i kammaren av mina kollegor utbildningsminister Gustav Fridolin och civilminister Ardalan Shekarabi. Jag upprepar gärna regeringens grundläggande utgångspunkt i fråga om detta: vinst som incitament hör inte hemma i välfärdssektorn. De resurser som skattebetalarna varje år avsätter till skolan ska komma eleverna till del.

I ett internationellt perspektiv är detta på intet sätt en kontroversiell uppfattning. Tvärtom är det Sverige som sticker ut. Inget annat land kombinerar en offentligt finansierad skolpeng med obegränsade möjligheter för fristående skolor att ta ut vinst, ett närmast oreglerat skolval och svaga etableringsrestriktioner för enskilda huvudmän.

När avregleringarna genomfördes på 1990-talet var förhoppningen att de skulle leda till höjda kunskapsresultat och till en flora av nya pedagogiska alternativ. Med facit i hand kan vi konstatera att det var önsketänkande. Sedan dess har vi tvärtom fått se sjunkande kunskaper, kraftigt ökande skolsegregation och framväxten av börsnoterade koncerner snarare än ideellt drivna skolor.

Regeringens utgångspunkt är att valfriheten och mångfalden i välfärden ska värnas samtidigt som vinstjakten ska stoppas. De privata aktörer som bedriver seriösa välfärdsverksamheter och som regelmässigt återinvesterar i verksamheten kommer självklart att kunna bedriva verksamhet även i framtiden.

Jag och regeringen håller därmed inte med om att privata aktörer kommer att försvinna i den utsträckning som Maria Stockhaus menar. Enligt en enkät som Friskolornas riksförbund gjorde bland sina medlemmar 2014 var de viktigaste drivkrafterna att kunna bidra till människors utveckling och inlärning, att kunna erbjuda utbildning av högsta kvalitet och att kunna arbeta självständigt efter egna idéer. Ingen svarade att de gjorde det för att tjäna mycket pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vissa ägare på grund av minskat utrymme för övervinster skulle välja att lämna sektorn kan det under en övergångsfas medföra administrativa kostnader för de kommuner och landsting som ansvarar för att säkerställa att verksamheten utförs. Enskilda huvudmän för fristående gymnasieskolor kan emellertid redan i dag gå i konkurs, förlora sitt tillstånd eller välja att avveckla sin verksamhet. Kommuner bör därför alltid ha en beredskap för att ta sitt lagstadgade ansvar för att ge alla medborgare service i de fall en extern aktör inte kan fullgöra sitt uppdrag.

Fru talman! Tack, statsrådet, så mycket för svaret!

Det känns som att det är uppenbart att regeringen faktiskt inte vill se vilka konsekvenser som det här förslaget kommer att få. Ibland funderar jag på om man ens har satt sig in i det för att förstå vad det får för konsekvenser rent företagsekonomiskt för företag i välfärdssektorn. Tyvärr verkar inte heller gymnasieministern vilja inse vilket dråpslag detta blir för fristående verksamhet och inte minst hur det kommer att slå mot kommunerna, om förslaget blir verklighet.

Det finns inget parti i den här kammaren som vill att oseriösa aktörer som startar och driver verksamhet bara för ekonomisk vinnings skull och som gör avkall på kvaliteten ska få driva skolor eller för den delen få driva omsorg. Det är det ingen här inne som vill.

Kontrollen av dem som ska driva fristående verksamhet har genom Skolinspektionens arbete blivit skarpare när det gäller vilka som får starta sådan verksamhet och uppföljningar av kvalitet.

Det förslag som nu ligger är ett dråpslag mot fristående verksamhet. Pricewaterhousecoopers, som är en välrenommerad revisionsfirma, har gjort en uträkning som visar att 80 procent av fristående gymnasieskolor skulle tvingas att läggas ned, därför att man inte klarar av att överleva med de ekonomiska villkor som det här förslaget ger.

Stockholms läns kommuner, som jag representerar, har en hög andel av fristående verksamhet på gymnasienivå. Det är ungefär 22 000 elever som går i fristående gymnasieskolor i Stockholms län. Här ökar också behovet av gymnasieplatser. Många kommuner har i dag tuffa utmaningar för att se till att det finns platser för alla elever. Om dessutom 80 procent av platserna riskerar att försvinna - ungefär 17 600 platser, om Pricewaterhousecoopers beräkningar stämmer - blir det en väldigt stor utmaning att se till att det finns platser, att försöka att jobba med skolutveckling och att höja kvaliteten.

Det förslag som nu kommer att läggas på riksdagens bord om utredningens förslag går igenom har fått mycket hård kritik från många remissinstanser. Att Vänsterpartiet hyllar förslaget är kanske inte så konstigt. De vill väl i grunden inte att det ska finnas någon fristående verksamhet över huvud taget. Men var står egentligen Socialdemokraterna?

Jag har besökt många friskolor i socialdemokratiskt ledda kommuner. Dessa skolor vittnar alla om hur de motarbetas av kommunen. Ett exempel är Nyköpings Enskilda Gymnasium som är en framgångsrik verksamhet dit många elever söker sig och där man har goda resultat. Nyköpings Enskilda Gymnasium tvingas i princip varje år att överklaga den ersättning som man får från kommunen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hela vinstbegränsningsförlaget är feltänkt. Enligt förslaget ska högsta tillåtna vinst beräknas utifrån någonting som kallas operativt kapital. Problemet är att de flesta verksamheter i välfärden inte har så stora tillgångar som vinsten ska beräknas på. Det innebär att det är väldigt få som kommer att kunna ha en rörelsemarginal som gör att de överlever.

Pricewaterhousecoopers säger att om en verksamhet eller ett företag, oavsett vad man sysslar med, ska klara av att överleva långsiktigt och hantera till exempel oförutsedda händelser, såsom en lång sjukskrivning eller någonting annat, måste man ha åtminstone 2 procent i rörelsemarginal.

Enligt de uträkningar som Pricewaterhousecoopers har gjort på just skolverksamhet skulle ungefär 90 procent av alla fristående förskolor och 88 procent av de fristående skolorna inte klara att överleva. Man klarar alltså inte av oförutsedda utgifter och inte att sätta undan pengar för investeringar och annat. Det finns ingen möjlighet att överleva.

Det här handlar inte om att förhindra människor som stoppar pengar i egen ficka, som skickar pengarna till Cayman Islands eller vad det nu kan vara, utan det handlar om att företag faktiskt inte kan överleva.

Så jag undrar om regeringen tar till sig det här förslaget och om man tycker att det är en rimlig konstruktion av vinstbegränsning för att få bort oseriösa aktörer när det kommer att slå så fruktansvärt hårt mot så många enheter.

Fru talman! Maria Stockhaus ställer många frågor om ett förslag som ännu inte är framlagt. Saken är ju den att vi har fått en utredning av Ilmar Reepalu. Den utredningen har varit ute på remiss. Efter det har regeringen meddelat att man kommer att återkomma, men regeringen har också klart och tydligt sagt att det kommer att bli förändringar på en del punkter. Vilka punkter som det blir förändringar på tänker jag inte gå in på i den här interpellationsdebatten. Den frågan ligger på min kollega Ardalan Shekarabis bord.

Om Maria Stockhaus är förvånad över att förslaget ens finns på bordet, ens diskuteras, ens har skickats ut på remiss, då är jag lite förvånad över att Maria Stockhaus inte ser de uppenbara problem som finns på den skolmarknad som har uppstått i Sverige.

Vi har i Sverige ett system för styrningen av skolan som saknar motstycke i resten av världen med kombination av en i det närmaste oreglerad möjlighet att etablera fristående skolor tillsammans med vårt system med skolpeng, som eleven tar med sig när eleven byter skola, och ett skolval som är väldigt oreglerat jämfört med hur det ser ut i många andra länder, till exempel i Storbritannien som jag vet att Maria Stockhaus själv har besökt. Ovanpå detta finns det en obegränsad rätt att ta ut vinst och bedriva skolor i till exempel aktiebolagsform.

Den här kombinationen lanserades för ett stort antal år sedan. När den lanserades - om man läser det som står i de propositionstexter som den dåvarande borgerliga regeringen tog fram - var tanken att det skulle leda till en högre kvalitet. Det skulle leda till en ökad mångfald av pedagogik, till en stärkt likvärdighet, till ett bättre resursutnyttjande och till bättre kunskapsresultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser nu att den svenska skolan karakteriseras av väldigt mycket, men inte av de saker som reformen var tänkt att leda till.

Hela systemet med att styra skolan på det här sättet har fått en förödande kritik från krafter som vanligen står till exempel Maria Stockhaus mycket nära. Jag kan bara peka på de väldigt intressanta inlägg som har gjorts i debatten av före detta riksdagsledamoten för Moderaterna, docent . Nu får jag skämmas eftersom jag tappade bort namnet, men jag lovar att komma på det snart. Det är en kvinna som har ett högt anseende hos både Maria Stockhaus och mig.

Vinstintresset har inte blivit skolans räddning. Tillsammans med övriga delar som karakteriserar vårt skolsystem har det inte varit den räddning för skolan som så många av Maria Stockhaus partikamrater hoppades när systemet introducerades på 1990-talet. Skälet är förstås att i en offentligt finansierad skola är det svårt att göra vinst på något annat sätt än att skära i kostnaderna. Kostnaderna är starkt förknippade med det som leder till kvalitet i skolan. Det finns en grundläggande motsättning mellan strävan efter vinst och upprätthållandet av en hög kvalitet.

Vad är det som kostar pengar i skolan? I stor utsträckning är det lärare och lärarlöner. I de vinstdrivna skolorna har man inte bara lägre löner för lärarna utan man har ofta också en lägre lärartäthet och färre lärare som har en pedagogisk utbildning.

Jag tycker att skolan ska vara ett samarbetsprojekt för hela samhället. Jag skulle välkomna ett samarbete över blockgränsen där man diskuterade hur vi ska säkerställa att det svenska skolsystemet levererar goda kunskapsresultat och stor likvärdighet för alla elever. Då tror jag inte att vårt system, som inkluderar vinstdrivna skolor, är vägen för att nå detta.

Fru talman! Jag ska kommentera några frågor som statsrådet tog upp i sitt senaste inlägg.

Statsrådet talade om att det har gjorts en utredning, men där kan man styra ganska mycket genom direktiven, vilket också den här regeringen valde att göra. Det utmynnade i ett förslag som skulle innebära ett dråpslag för välfärdssektorn i Sverige.

Statsrådet nämnde också att det finns en oreglerad möjlighet att starta skolor i Sverige. Det är nog inte riktigt min bild när jag har pratat med Skolinspektionen om hur bedömningen görs av friskolor som ska startas. Det gäller också friskolor som ansöker om att starta eller utöka sin verksamhet. Det är inte alls lätt, och det ska ju inte vara lätt. Självklart ska det vara en kontroll av dem som vill starta en skola.

Någonting som jag tycker är allvarligt är att hela den här debatten, det förslag som nu ligger och den misstro som inte minst regeringen riktar mot hela den fristående sektorn inom skolväsendet har lett till att till exempel Internationella Engelska Skolan, som är en stor koncern - statsrådet verkar ha något emot att det finns sådana skolor på skolområdet - och har bra kvalitet - det är den skolkoncern som har flest antal sökande i kön, om jag inte missminner mig alldeles - har valt att skjuta upp en skoletablering i Karlskrona på grund av den debatt som förs och på grund av den osäkerhet som finns. Det är ju en stor koncern som säkert kommer att kunna hantera eventuella förändringar i villkoren, men det är mycket värre för inte minst de små förskolorna och även för de små skolor som drivs av entreprenörer som har velat åstadkomma någonting annat än det som har varit möjligt i den kommunala sektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt svar påstår gymnasieministern att friskolereformen inte har lett till bättre skolresultat. Jag undrar vad ministern grundar det på. Enligt den officiella statistiken har de fristående skolorna bättre resultat än kommunala skolor - detta även om man tar hänsyn till eleverna socioekonomiska bakgrund. Utan friskolorna hade resultaten i svensk skola kanske varit ännu sämre, om man nu tror att det går att göra en så enkel analys av en så komplex verksamhet.

Statsrådet lyfter upp frågan om segregation. IFOUS har konstaterat att friskolorna endast på marginalen har bidragit till skolsegregationen. Grundorsaken till den är i första hand bostadssegregationen.

Vore det inte ärligare att säga som det är: Socialdemokraterna vill inte ha fristående aktörer, eller åtminstone inte andra aktörer än ideella, inom skolan. Då skulle det vara lättare att förstå regeringens agerande i fråga om vinstbegränsningar.

Fru talman! Jag tycker att det är spännande att vi kan ha denna debatt, och jag får tacka Maria Stockhaus för att hon introducerar en sådan på skolans område. Här är det synnerligen angeläget att sätta ned foten. Är skolan en marknad som vilken som helst? Väljer elever och föräldrar skolor utifrån fakta? Om skolan är dålig väljer man då bort den, och om den är bra fortsätter man? Dåliga skolor försvinner inte bara utifrån hur elever väljer, utan jag är övertygad om att vi behöver andra styrmekanismer.

Det finns många olika aspekter på detta. Men att säga att fristående skolor inte ska finnas är som att säga att fristående skolor har sin grund i att de måste göra vinst. Jag väljer att tro att det finns många fristående skolor som inte har detta som främsta drivkraft utan som vill åstadkomma goda resultat och ge elever möjligheter och förutsättningar utifrån annan pedagogik, andra sätt att lära och så vidare.

Hela den här debatten och hela borgerlighetens upprördhet kan man inte tolka på annat sätt än att man inte vill driva skolor om man inte får gå med vinst. Det känns som en ganska dålig utgångspunkt tycker jag. Det känns inte alls som något som en myndighetsutövning ska innebära. För det är vad detta innebär: att utbilda inom grundskolan är myndighetsutövning av obligatorisk skolgång. Även gymnasieskolan innebär ett väldigt stort ansvar.

Att fördela resurser utifrån elevernas behov brottas man med på många olika håll. Det gör man till exempel i kommunen. Jag vet att vi över alla partigränser har det gemensamt att elever kostar olika och att vi måste hitta nycklar för att fördela resurserna efter bästa sätt. Men vad är meningen med att fördela resurs efter behov om någon säger: "Jag fick pengar över? Och om jag inte får det ska jag se till att jag får pengar över." Det är detta som vinstincitamentet i så fall innebär.

Som statsrådet tidigare sa: Hur gör man vinst i en skola? Jo, man kan ha färre lärare. Man kan ha elever som har lättare för sig i skolan. Man kan betala lärarna mindre. Det finns inte så många andra aspekter. Tyvärr får många gånger personalen betala priset rent ekonomiskt för att skolan ska kunna gå med vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har besökt väldigt många skolor både som ordförande i utbildningsutskottet och dessförinnan. Det har varit kommunala skolor och fristående skolor, och jag är jätteimponerad av väldigt många. Ibland är jag inte lika imponerad. Men jag tycker att det är ganska självsäkert att säga att de fristående skolorna är de bra och de kommunala är de som är lite sämre. Jag kan inte säga att jag kan göra en sådan jämförelse. Det kan nog variera bland både kommunala och fristående skolor beroende på var de ligger i landet, vilken skolledare de har, hur det ser ut på lärarsidan och så vidare.

Jag vill rikta en fråga till interpellanten Maria Stockhaus och Ida Drougge, som ska tala efter mig. Om vi inte vill att man ska ägna sig åt vinstjakt och att man stoppar pengarna i egen ficka hur ska vi kontrollera detta utan att få en skola som har så många pekpinnar att friheten nästan måste sägas går förlorad? Vi kan ange hur många elever det ska vara i en klass, hur många lärare det ska vara och vad läraren ska ha i lön, men det känns inte riktigt som den fria skola som vi egentligen vill ge förutsättningar för.

Jag tror att vi på olika sätt måste värna den långsiktighet som eleven måste ha, som föräldrar ska ha och som lärare ska ha i sitt arbete. Då måste de som driver skolor också vara långsiktiga och inte fundera över hur de kan göra kortsiktiga vinster.

Fru talman! Som statsrådet själv sa nyss vet vi att fristående skolor inte ytterst finns för att någon enbart vill göra vinst. De har det inte som sitt huvudsakliga intresse. Annars hade de bedrivit en annan verksamhet. Det finns andra branscher där det är långt mycket enklare att få vinst och tjäna pengar än i skolan och inom välfärden.

Jag tycker att det är bra att statsrådet hänvisar till den information och de undersökningar som hon gjorde. Kärnan och problemet i denna fråga handlar om Reepaluutredningen. Det förslag som lades fram av utredningen är inte förenligt med vad regeringen och statsrådet säger att de vill göra. Dessa båda är inte förenliga med varandra. Det är inte bara vi moderater och oppositionen som säger detta, utan andra tunga, riktiga instanser värderar, visar och kan tydligt avgöra det här. Det är därför vi återkommer här i kammaren, för vi får inte svar på frågan.

Det är tillräckligt allvarligt att utredningen om svensk skola över huvud taget har lagts fram. För utredningen som sådan påverkar synen på hela skolsektorn. Den skapar också en oro och instabilitet hos de fristående skolorna, som upplever sig som hotade även om regeringen och statsrådet menar att de inte är det så länge de håller bra kvalitet. Det är ändå en bild som finns nu. Jag tycker inte att det är konstigt att skolaktörerna upplever det hela så här.

Nu är utredningen framlagd, och gjort är gjort. Man hade kunnat skriva direktiven bättre och på ett annat sätt, men nu har man inte gjort det. Låt oss fokusera framåt: Vad kan regeringen göra bättre nu? Kan statsrådet säga något om när regeringen återkommer om utredningen? När återkommer man med ändringarna av förslaget och med sitt förslag i frågan? Jag vill gärna höra något om tidsplanen för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag glömde tacka Maria Stockhaus för frågan. Jag vill inte bara tacka av artighet utan också för att jag tycker att det är bra att frågan diskuteras. Den är viktig för svensk skola, och framför allt för alla de barn och elever vars framtid är beroende av att de får en skolgång som är fylld med lärande och som gör att de blir förberedda på att vara medborgare i Sverige framöver.

Jag tycker dock att det är tråkigt att bli tillskriven saker som jag inte har sagt; jag har inte sagt att det finns en totalt fri etableringsrätt för fristående skolor, utan jag har sagt att den etableringsrätt vi har i Sverige är ovanligt oreglerad. Jag tror att jag använde uttryck i stil med "i det närmaste fri" eller något liknande. Jag är fullt medveten om att det krävs ett tillstånd från Skolinspektionen för att starta en skola, men jämfört med många andra skolsystem finns det ganska få kriterier för att starta en skola i Sverige.

Jag hänvisar återigen till de väldigt intressanta debattartiklar som har skrivits av docent Anne-Marie Pålsson. Det var ju så den skickliga moderata riksdagsledamoten heter som jag missade namnet på i mitt förra anförande.

Maria Stockhaus påstår också att jag gör ett kausalt samband mellan införandet av friskolor och alla våra marknadsreformer under tidigt 90-tal och den dystra utveckling som har funnits i svensk skola. Jag har varit väldigt noga med att inte uttrycka mig som om det ena har orsakat det andra. Det är i själva verket svårt att göra sådana påståenden om svensk skola, oavsett om det är åt det ena eller andra hållet. Samtidigt är det ett faktum att utvecklingen i svensk skola har gått åt alldeles fel håll, och detta har vi sett under den tid då dessa marknadsreformer har verkat.

Maria Stockhaus säger att det finns utredningar som visar att resultaten är bättre i de fristående skolorna än i de kommunala. Det är ett faktum att kunskapsresultaten är högre i de fristående skolorna mätt i betyg. Men ett lika starkt faktum är det att i de fristående skolorna är barn som är födda av föräldrar med hög utbildning väldigt överrepresenterade. Detta samband är tyvärr mycket starkt i svensk skola, och det leder till att det inte går att säga att friskolorna ger bättre resultat än de kommunala skolorna.

Faktum är att det i den senaste PISA-undersökningen står i den engelska versionen, som OECD självt har gett ut, att kunskapsutvecklingen i förhållande till elevernas utgångspunkt är bättre i kommunala skolor än i fristående skolor, en uppgift som det svenska Skolverket inte har tagit med. De har gjort en annorlunda analys i sin rapport.

Vi har haft en stor debatt om grundskolan som handlar om att vi har bristande resursfördelning och att vi behöver tillföra mer resurser till de elever som har de allra största behoven. Det är en debatt som vi tyvärr inte haft på samma sätt vad gäller gymnasieskolan. En resursfördelning som baseras på elevernas behov är lite svårare att göra med den gymnasiemarknad som har uppstått inte bara i Stockholmsområdet utan i väldigt många delar av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska lite snabbt ta upp det som Ida Drougge frågade om. Ida Drougge säger att det är allvarligt att den här utredningen ens finns och ligger på bordet. Jag undrar om resten av världen är informerad. Det finns inget annat land som har ett sådant system som det svenska skolsystemet. Om bara förekomsten av den här utredningen är dråpslaget blir jag orolig över skolsystemen i den övriga världen.

Fru talman! Först har jag en liten kommentar när det gäller friskolornas resultat. Det finns någonting som heter Salsa, där man tar hänsyn till elevernas bakgrund. Även där presterar friskolorna bättre än de kommunala. Men det kan man ha diskussioner om. Det kräver kanske en längre analys.

Regeringen uttryckte åtminstone till en början en förhoppning om att komma överens över blockgränserna för att åstadkomma långsiktiga spelregler inom välfärden och bättre ordning för att hålla oseriösa aktörer borta. Nu har regeringen i stället satt sig i knät på Vänsterpartiet, ett parti med kommunistiska rötter som tror att allt blir bättre om det drivs i offentlig regi och som tycker att det blir bättre när politiker bestämmer var barn ska gå i skolan än när föräldrar och elever själva får välja.

Vi vill också ha ordning och reda i välfärden och är övertygade om att det skulle ha varit möjligt att nå en överenskommelse om regeringen tillsatt en oberoende utredning som inte haft styrande direktiv, en utredning som på riktigt ville skapa långsiktiga villkor för fristående verksamhet. Det förslag som nu ligger på bordet är oseriöst och visar på bristande insikt i vilka villkor som behövs för att över huvud taget kunna driva företag vidare.

Statsrådet påpekar i sitt svar att jag redan ställt frågor kring effekter av vinster i välfärden till utbildningsministern och civilministern. Frågan till civilministern drog jag i och för sig tillbaka, men jag kommer att återkomma med den. Anledningen är att det för min valkrets, Stockholms län, är en ödesfråga om den här utredningen blir verklighet. Vi kommer inte att klara av vårt välfärdsuppdrag om 80 procent av verksamheterna försvinner inom förskola, grundskola, gymnasium och omsorg. Det blir inte möjligt för oss att klara av att ersätta allt det som försvinner. Det är en oberoende revisionsbyrå som har gjort en analys och tittat på de ekonomiska villkoren enligt Reepalus förslag. 80 procent klarar inte av att överleva långsiktigt, för man kan inte hantera uppkommande kostnader som man inte är förberedd för. Det kan vara så enkelt som att någon blir långtidssjukskriven. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ni väljer att gå vidare med det här förslaget.

Fru talman! Eftersom det kommer en företrädare för Moderaterna även efter mig tar jag mig friheten att ställa några korta frågor. Det här förvånar mig. Jag vill gärna instämma i det som Anna Ekström tidigare sa. Att göra en överenskommelse över blockgränserna vore det bästa för skolan i den här frågan liksom i många andra, men jag har väldigt svårt att förstå utgångspunkten från borgerligheten, framför allt från Moderaterna. Varför ska Sverige vara unikt i världen med att tillåta ett vinstuttag? Det är svårt att tolka på annat sätt än att man inte vill driva en skola om man inte får göra vinst och ta ut vinst. Känns det som en rimlig drivkraft för att utbilda våra barn och unga att man vill göra vinst? Det går ju att driva skolor i annan regi utan vinst i övriga världen. Det är bara Sverige som har detta undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar också varför man dessutom måste ta ut stora vinster. Det är nämligen så att man får 100 procents skattefinansiering. Vi har inte ett system som innebär att man bara får 70 eller 30 procent och att man ska ta ut resten i avgifter eller skrapa ihop det på annat sätt. Var ligger den stora risk som ett företag tar när det driver en skola i Sverige?

Det skulle vara väldigt spännande att få svar på dessa frågor.

Om ingenting görs åt vinsterna utan vi i stället ska garantera att pengarna används klokt genom att skärpa regelverken, delar inte då Ida Drougge och Moderaterna uppfattningen att det kan bli väldigt detaljreglerat och att det kanske inte är den vägen vi ska gå när det gäller svensk skola? Tvärtom ska vi försöka ge frihet till skolan och tillit till skolor att bedriva en verksamhet. Om vi skulle styra upp skolstorlekar, klasstorlekar, lärarlöner och så vidare kan jag säga att de regelverken skulle bekymra mig väldigt mycket. Det skulle lämnas noll frihet över. Vi borde ta bort en del av misstänkliggörandet.

Fru talman! Jag tackar Lena Hallengren för de kompletterande frågorna. Jag tycker att hennes inlägg tydligt visar hur delar av socialdemokratin tyvärr gärna vill att debatten ska handla om vinstfrågan brett och stort snarare än om det specifika utredningsförslag som vi har att ta ställning till och som regeringen själv menar att den ska ändra men ändå utgå från. Det är det förslaget som jag och mina moderata kollegor debatterar och utgår från. Det är det utredningsförslaget som fristående skolor och föräldrar med barn i de skolorna är oroliga och rädda för.

Problemet är inte att det har skett en utredning, vilket statsrådet fick det att låta som. Jag hade förväntat mig att regeringen skulle göra en utredning. Det hade nog många förväntat sig. Problemet är ju resultatet - att utredningen ser ut just som den gör och är utformad på just det sätt som den är. De mekanismerna skulle göra det mer eller mindre omöjligt för nästan 80 procent av de fristående skolorna i Stockholms län att finnas kvar. Detta är den springande punkten.

Om Lena Hallengren vill träffa flera aktörer för att i detalj få reda på hur utredningen är ett problem för dem och hur de kommer att begränsas kan vi säkert ordna sådana möten. Det är nog många som är intresserade av att träffa även en ledamot som Lena. Det är nog inga problem.

Jag skulle vilja att statsrådet svarade på den fråga som jag ställde: När kommer regeringen att återkomma om vilka förslag den vill ha och vilka ändringar den vill göra i utredningen?

Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus och Ida Drougge för de ytterligare frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Maria Stockhaus åberopar Salsa, ett mätverktyg från Skolverket. Men i princip i första meningen i beskrivningen anges det att det ej ska användas för rankning. Jag tycker att man ska vara försiktig med att använda statistiska verktyg på ett annat sätt än de är avsedda för.

Maria Stockhaus återkommer till att det är boendesegregationen som är den stora boven i dramat när det gäller vår bristande likvärdighet, och det är sant. Boendesegregationen är ett jättestort problem. Men det sätt vi har arrangerat vårt skolval på gör faktiskt problemen ännu större. För mig är det en bjudande plikt att se till att vi kan använda våra skolpolitiska verktyg till att säkra inte bara högre kunskapsresultat utan också en starkare likvärdighet, så att barn och elever från olika bakgrunder får mötas i skolan.

Jag vill också markera det som Lena Hallengren har sagt så klart och tydligt: Friskolorna är här för att stanna. Vi ska ha ett system där det finns en möjlighet för föräldrar och elever att uttrycka ett önskemål om ett val. Men dagens system är uppbyggt på det sättet att det med den kombination av åtgärder som vi har tyvärr leder till att vi inte får den skola som jag vill ha och som våra barn är förtjänta av.

Precis som Lena Hallengren betonade är utbildning ett svårfångat begrepp. Det är jättesvårt att reglera precis hur utbildning ska gå till, och det är jättesvårt att fånga med byråkratiska regler hur kvalitet ser ut. Att ytterligare och ännu mer öka på de administrativa regelverk som mäter vår skola riskerar att ytterligare försämra mångfalden i den skola vi har.

Frågor som handlar om hur utredningen kommer att tas vidare hänvisar jag till min kollega Ardalan Shekarabi. Jag vill återigen betona att det förslag som kritiseras så häftigt är ett utredningsförslag som regeringen arbetar vidare med.

Överläggningen var härmed avslutad.