Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag avser att ta några initiativ till åtgärder som stimulerar till renovering och upprustning som omfattar alla boendeformer. De bostäder som byggdes under miljonprogrammet är mogna för renovering och ombyggnad i den mån så inte redan skett. Detta är en angelägen uppgift för varje fastighetsägare och ett ansvar som många fastighetsägare redan tagit eller är på gång att ta. Samtidigt finns det många fastigheter som återstår att åtgärda och fastighetsägare som kan ha svårt att finansiera sådana åtgärder. Regeringens och riksdagens uppgift är dock inte att subventionera de fastighetsägare som av något skäl inte tagit sitt ägaransvar, vilket dessutom skulle uppfattas som märkligt av alla de som redan gjort detta och förnyat sitt bostadsbestånd. Det är ju inte heller så att alla som äger bostadshus från miljonprogrammet saknar förutsättningar att renovera sina fastigheter. Ett stort antal av miljonprogrammets flerbostadshus finns i storstäderna och på andra tillväxtorter där företagen går bra och har god soliditet. Att där gå in med statliga subventioner är inte att använda skattebetalarnas medel på bästa sätt. För att komma fram till vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att få till stånd en positiv utveckling i utsatta områden har regeringen genomfört samtal med bland annat företrädare för kommuner, fastighetsbolag och boende. Vid dessa samtal är det inte subventioner som har efterfrågats utan ett helhetsgrepp från samhällets sida. Sylvia Lindgren jämför med det HUS-avdrag som Alliansen införde, men detta är riktat mot de enskilda hushållen, har andra utgångspunkter och har effektivt bidragit till att minska den svarta ekonomin. Den bästa politiken för att stimulera renovering och upprustning av flerfamiljshusen är en politik som skapar långsiktigt stabila villkor på bostadsmarknaden, främjar jobben, ökar individernas realinkomst och motverkar utanförskapet. Jag avser inte att ta initiativ till att subventionera fastighetsägare som inte tar sitt underhållsansvar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är ett artigt men också ganska förutsägbart svar där ministern upprepar kända men något förbluffande ståndpunkter, nämligen att regeringen inte ska syssla med bostadspolitik. Herr talman! Min interpellation har som utgångspunkt att det finns ett stort upprustnings- och renoveringsbehov i befintliga bostadsbestånd. Inte minst gäller det flerbostadsområdena som byggdes inom ramen för miljonprogrammet. I ett läge med stor arbetslöshet försitter regeringen chansen att investera i våra mest utsatta bostadsområden, vilket skulle kunna skapa både jobb och ge kraft åt nödvändiga klimatinvesteringar. Jag hoppas att ministern lyssnar. Socialdemokraterna vill se fler aktiva bostadsområden. Det finns bostadsområden där husen förvisso har bra lägenheter, god standard och ligger bra till, men området eller stadsdelen i sin helhet har brister. Vi socialdemokrater vill ha trygga bostadsområden där människor trivs och där företag vill etablera sig. Områden med tomma lokaler och som är trista och nedslitna gör ingen människa lycklig. Tomma ytor och centrumbildningar medför också en otrygghet för de boende. Herr talman! Vi behöver en bättre variation där bostäder, affärer, restauranger och inte minst mötes- och samlingslokaler och bibliotek finns tillgängliga, liksom arbetsplatser och därtill tillgången till kommunikationer som fungerar och är bra. Upprustning, ombyggnad och förnyelse av redan befintliga hus och miljöer måste prioriteras i såväl ord som handling. Vi vill därför att staten och näringslivet tar ett gemensamt ansvar med kommunsektorn tillsammans med de boende och utvecklar miljonprogramsområdena och därmed skapar fler attraktiva bostadsområden. Socialdemokraterna har tidigare presenterat vårt miljardprogram för miljonprogramsområdena. Boendemiljön är så mycket mer än bara den fysiska bostaden och den fysiska planeringen. Miljardprogrammet sträcker sig därför över flera utgiftsområden och innehåller investeringar riktade mot ungas fritid, skolorna och kontaktpolisers verksamhet. Insatserna ska matchas av insatser av lokala myndigheter, kommuner eller näringsliv. Ett brett ROT-program som både rymmer en vidgning av det ROT-avdrag som högeralliansen infört och en stor satsning på att renovera flerfamiljshus, både bostadsrätter och hyresrätter ska införas. Jag ger nu ministern ytterligare en chans att visa lite handlingskraft. Kan ministern tänka sig att göra åtminstone något lite för att stimulera till upprustning och renovering av slitna bostadsområden?

Herr talman! Jag måste instämma i det Sylvia Lindgren säger, att svaret är ganska förutsägbart. Man vill ingenting, man ska ingenting göra och framför allt kommer man inte att göra någonting när det gäller bostadspolitiken. Det har vi hört en hel mandatperiod. Sedan kommer en radda om hur lite Socialdemokraterna gjorde under sina tolv år. Vi har hört det förr, vi kan det och argumenten är inte starkare nu än för fyra år sedan. Bostadsbyggandet minskar, och det minskar rejält. En sak man skulle kunna göra vore att renovera husen i miljonprogrammet. Tror statsrådet på fullt allvar att det inte skulle komma till regeringen och riksdagen om det verkligen uppstod problem? Hur många bostadsföretag tror statsrådet har råd att upprusta de bostäder vi byggde på 60- och 70-talen? Då avser jag inte i första hand de stenrika bostadsföretag vi har i Stockholmsregionen utan de i många andra regioner i landet. Vi kan ha olika uppfattningar om husen, men nu står de där och vi kan inte säga att det enbart är ett ansvar för de enskilda fastighetsägarna. Det är ett samhälleligt ansvar. Vi kan som exempel nämna Herrgården i Malmö och hur förhållande är där. Sedan kommer vi till det som var ett av skälen till att jag en gång i tiden blev politiskt aktiv, nämligen bekämpandet av den svarta ekonomin. Det sägs att man infört avdragen för att bekämpa den svarta ekonomin. Kan statsrådet exemplifiera detta? Hur mycket har den svarta ekonomin minskat under denna mandatperiod? Det vore intressant att höra med tanke på att man pratar och pratar, kommer med sina klyschor, men kan inte redovisa särskilt mycket vad som faktiskt hänt. Att ROT-avdraget, det som Sylvia Lindgren kallar HUS-avdraget, använts av många vet vi, men på vilket sätt har det minskat den svarta ekonomin? Vet man till exempel hur många renoveringar det utförts som skulle ha varit svarta? Har man någon aning om det? Nej, herr talman, det duger inte. Vi måste ha en ansvarsfull regering som tar bostadspolitiken och upprustningen av miljonprogrammet på allvar. Jag hade förmånen att sitta i studentbostadsstiftelsens styrelse i Stockholm under ett antal år. Det var ett trevligt uppdrag, men det är ingen tvekan om att det knappast kommer att finnas några beboeliga studentbostäder om det inte satsas pengar på dem. Det är så pass allvarligt. Just det är dock lite speciellt eftersom nästan hela beståndet byggdes under en och samma tidsperiod. Det är kanske extremexemplet; de flesta bestånden har byggts under flera olika perioder. Avslutningsvis skulle jag, herr talman, vilja fråga statsrådet varför man säger samma sak hela tiden när allt går denna regering emot vad gäller bostadspolitiken. Varför är det inte värt att satsa mer, inte minst för att skapa fler arbetstillfällen, på att renovera miljonprogrammet, vilket så väl behövs?

Herr talman! Det ställs många spännande frågor som kanske inte direkt hör till denna interpellationsdebatt. Om man ställer samma fråga hela tiden inför alla de åhörare vi ser på läktaren får man naturligtvis samma svar. Det är inte så konstigt. Börje Vestlund säger att bostadsbyggandet minskar. Jag vet inte om Börje Vestlund brukar läsa tidningen, men i går presenterades nya siffror som pekar på ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Boverkets senaste enkätsammanställning tyder på att kommunerna räknar med att det ska byggas 40 000 nya bostäder under nästa år. Det är vad ni, Börje Vestlund, ska åstadkomma till 2016 med er subventionspolitik. Nu menar Boverket att det kanske är lite i överkant; de säger 33 000 nya bostäder. Om det skulle stämma är det mer än vad som byggdes något år under den socialdemokratiska subventionserans verkliga höjdpunkter. Herr talman! Sylvia Lindgren ägnar en ganska stor del av sin interpellation åt att berätta om den rödgröna satsningen på ROT, och det gjorde hon även i sitt inlägg här. Vi är helt överens, Sylvia Lindgren. Vi måste se till att vi får trygga bostadsmiljöer. Jag besökte Rosengård för några veckor sedan. Det är ett kapitalt misslyckande för Malmö kommun och för Sverige att 75 procent av de unga som går ut grundskolan icke har godkända betyg. Det handlar inte enbart om kvaliteten på husen. Jag håller med Sylvia Lindgren om att det handlar om många olika faktorer. Det är också det som de boende efterfrågar. Det är viktigt att ni står för det som ni nu föreslår, Sylvia Lindgren, nämligen ett ROT-avdrag som ska införas för flerbostadshus där avdragsgilla kostnader ska ge någon sorts återbäring. Man kan ha synpunkter på det av skattetekniska skäl, men det intressanta är vad Sylvia Lindgren tror att det rödgröna ROT-avdraget ska leda till. Det lät från talarstolen som om problemet kommer att lösa sig bara ROT-avdraget får genomföras. Då tittar jag i den rödgröna överenskommelsen. Det är en väldigt bra överenskommelse, tycker jag. Man är där överens om saker och ting. Till skillnad från exempelvis Förbifart Stockholm är det en överenskommelse som alla står bakom. Där står att stödet utgår med maximalt 50 000 kronor per lägenhet och 50 procent av arbetskostnaden, förutsatt minst 30 procents minskad energianvändning. Låt oss för att åskådliggöra vad det rödgröna ROT-stödet skulle leda till ta ett räkneexempel. En vanlig lägenhet är på ca 65 kvadratmeter. Om vi utgår från ett maximalt stöd på 50 000 kronor får den som renoverar en lägenhet i miljonprogrammet 769:23 kronor per kvadratmeter av skattebetalarna för det besväret. Är det mycket eller lite, frågar jag mig då. Det kan man förstås fundera på, men Sabo, vars medlemmar äger många av dessa fastigheter, skriver i rapporten Hem för miljoner att en ordentlig upprustning med energieffektivisering kostar 12 000 kronor per kvadratmeter, en begränsad upprustning 6 000 kronor och rivning 1 000 kronor. Pengarna räcker alltså inte ens till att riva dessa hus. Vilken upprustning räcker de 769 kronorna till, Sylvia Lindgren? Vilka hyresvärdar, fastighetsbolag, boendegrupper har ni varit i kontakt med när ni utformat förslaget? Jag har träffat dessa grupper både enskilt och tillsammans. Min prognos är att ert förslag kommer att leda till att man tackar och tar emot pengarna utan att en enda extra kvadratmeter blir renoverad. Det är en ren kostnad för skattebetalarna och en ren vinst för dem som gör jobbet.

Herr talman! Det är bra att Mats Odell och jag är överens om vikten av att berika våra bostadsområden. Varför vill man då inte göra någonting i stället för att bara skälla på de idéer och förslag som De rödgröna kommer med? Dessutom tycker man att överenskommelsen är bra, och det får jag ta med mig. Det är positivt att ministern tycker så. Varför, Mats Odell, gäller inte ROT-avdraget alla? Varför gör regeringen så stor skillnad på de olika boendeformerna? Varför ska det vara skillnad mellan dem som bor i villa, bostadsrätt och hyresrätt? Beträffande min fråga om ministern tänker ta några initiativ till åtgärder som stimulerar till renovering och upprustning omfattande alla boendeformer kan jag inte tolka vare sig det skriftliga svaret på interpellationen eller det Mats Odell framförde från talarstolen som annat än ett mycket tydligt nej. HUS-avdrag, som är den argumentation Mats Odell använder sig av i interpellationssvaret, har införts av den borgerliga regeringen. Det är dock riktat mot de enskilda hushållen, har andra utgångspunkter och har effektivt bidragit till att minska den svarta ekonomin, vilket även Börje Vestlund tog upp. Men, Mats Odell, är det klokt att använda skattebetalarnas pengar till att subventionera de välbärgade för att de inte ska betala svarta tjänster? Det är en fråga jag gärna vill ha svar på. Vi hade en rad indicier i början av den borgerliga valperioden på att man använde sig av svart arbetskraft. Jag tänker inte nämna någon. Ingen nämnd och ingen glömd! Man kommer naturligtvis fram till att det här är något besvärligt som vi måste komma åt, och så inför man det som modernt kallas RUT-avdrag. Man legaliserar det här genom att ge en subvention, och skattebetalarna är med om att subventionera detta. Vart är vi egentligen på väg när vi ska subventionera de välbärgade för att komma åt den svarta arbetskraften? Det är inte jag som tar upp detta i den här interpellationsdebatten, utan det är ministern som har tagit upp det i sitt interpellationssvar. Märk väl att det är det enskilda ägandet som styr. "Regeringens och riksdagens uppgift är . inte att subventionera de fastighetsägare som av något skäl inte tagit sitt ägaransvar", står det i interpellationssvaret. Det är alltså villor och vissa andra man ska subventionera, men inte hyreslägenheter och dylikt. Vi har redogjort ganska klart för hur det utvidgade ROT-avdraget ska se ut och presenteras. Jag är mycket väl medveten om att det inte räcker till helheten. Men det är en del, ett steg för att försöka skapa incitament för att göra någonting åt de större bostadsområdena. Från ministern får vi ingenting av detta. Det är väldigt tydligt att regeringens politik ökar klyftorna i samhället, och det oroar mig jättemycket, herr talman.

Herr talman! Det jag har som grund när jag säger att bostadsbyggandet minskar är det faktiska resultatet av mandatperioden, inte prognoserna framåt. De är alltid lite positivare än det som man faktiskt gjort. Men det är väl inget tvivel om att SCB har redovisat sina siffror. Nog om siffror i denna debatt! Visst är det fantastiskt att den här regeringen tycker att det är väldigt bra, viktigt och positivt och betraktar det som en framgång att enskilda villaägare ska få renovera sina kök och badrum! Men de som bor i lägenheter ska inte få göra det. Visst är det intressant! När vi föreslår att man ska få höjd standard i miljonprogrammet, då ska detta i stället hånas från talarstolen. Jag tycker att det är ganska oförskämt mot alla oss som bor i flerbostadshus att man använder den argumentationen. Tvärtom, herr talman, är det väl där man skulle kunna göra stora insatser, kanske allra mest för det som regeringen vinnlägger sig om att ta upp i nästan varje debatt, nämligen för att gynna jobbpolitiken, för att se till att man får i gång byggmarknaden och att den får en positiv skjuts framåt. Det skulle kunna vara en effekt av detta som finge det att framstå som att även den här regeringen gjort någonting åt jobbpolitiken. Så här långt har det bara vandrat bakåt när det gäller jobbpolitiken i alla fall.

Herr talman! Jag tackar Börje Vestlund för att han tog tillbaka påståendet att kraftigt minskande bostadsbyggande är ett exempel på att regeringen totalt har misslyckats med sin politik. Han erkänner nu att det är kraftigt ökande bostadsbyggande och säger sedan: "Nog om siffror i denna debatt!" Ja, det här är svåra saker. Vi har haft en finanskris. Det har varit en kraftig nedgång i bostadsbyggandet. Nu ser vi att ekonomin inklusive bostadsbyggandet återhämtar sig. Det sker utan subventioner. Men det som hela er politik handlar om är att gå tillbaka till att subventionera de byggföretag som, vilket Börje Vestlund också mycket riktigt säger, är väldigt starka. Det där är inte hållbart. Er syn på miljonprogrammet är ganska avslöjande. Det är ett program vars problem ska lösas med ett annat program. I mitt förra anförande citerade jag den rödgröna överenskommelsen, där det beskrivs hur det ska gå till med ROT-avdraget. Jag kan avsluta det citatet: "Ett stöd utgår med maximalt 50 000 kronor per lägenhet (50 % av arbetskostnaden), förutsatt minst 30 procent minskad energianvändning." Sedan kommer det, direkt efter: "ROT-avdraget bör behållas så länge det behövs för att bekämpa jobbkrisen." Meningen upprepas för övrigt identiskt i den rödgröna vårbudgeten. Min fråga blir omedelbart: Är det boendeförhållandena i miljonprogrammet ni ska lösa med ROT-avdraget, eller är det ytterligare en arbetsmarknadsåtgärd det handlar om? Detta ska tydligen upphöra. Det är ett tillfälligt stöd. Om arbetsmarknaden fortsätter att ta fart kommer det här att försvinna. Är det så man ska tolka det här? Det är ändå inte en bestående bostadspolitisk åtgärd, om jag förstår förslaget rätt. Jag kanske kan få svar om det. När vi kommit så här långt i debatterna - vi har haft ett antal debatter - brukar Socialdemokraterna säga att de åtminstone satsar pengar på ROT och ger subventioner. Även om det inte räcker är det i alla fall mer än vad som kommer från Alliansen, säger man, och det stämmer. Då brukar man fråga vad jag vill göra för hyresrätten. Det är en fråga som jag väldigt gärna svarar på. Vi ska nämligen här i denna kammare den 17 juni besluta om ett helt nytt projekt. Vi ska debattera och besluta om nya regler för den svenska allmännyttan och hyressättningen. Allmännyttan har sedan andra världskriget drivits med självkostnad och har ovanpå det varit hyresnormerande också för privata hyresvärdar. Då är det inte att undra på att hyresrättens attraktionskraft har minskat och att få pensionsfonder, företag och enskilda investerar i hyresrätter som andra människor ska bo i. Det här systemet bryter vi nu upp. Vi ger hyresrätten en chans att stå på egna ben. Det är första gången på mycket länge. Det här tycker jag att socialdemokratin borde ha kunnat göra för ganska många år sedan. I stället för att besluta om nygamla och i ROT-fallet tillfälliga subventioner vill jag leverera ett fungerande regelverk för hyresrätten som håller för både lågkonjunktur och högkonjunktur. Det, Sylvia Lindgren och Börje Vestlund, tror jag är vad alla i den här branschen efterfrågar, inte nya subventioner, som dessutom Sveriges Byggindustrier, som är tänkt att ta emot pengarna, har tagit avstånd från. Varför då subventionera enskilda hushåll? Jo, för att det i hushållen handlar om redan beskattade pengar som ska användas för renovering. Bostadsföretagen får avdrag i sin resultaträkning för de renoveringar de gör. Det får inte hushållen.

Herr talman! Det finns ungefär 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare i Sverige. Vi har ett stort antal hyresrätter som byggdes på 60- och 70-talen, då vi hade en socialdemokratisk aktiv och progressiv politik för byggandet. De här lägenheterna behöver nu i väldigt stor utsträckning rustas upp. Det behöver bytas lite stammar här och där. Det behövs framför allt miljöanpassning. Man behöver kanske också fönster, dörrar, tätning och så vidare. En socialdemokratisk politik är att ta chansen och inte vänta och hoppas att det löser sig av sig själv, vilket också sades i förra veckan i en liknande debatt. Ta chansen att förbättra ROT-avdraget så att det också omfattar hyreslägenheter så att man kan klimatanpassa dem och göra dem bättre. Det är bra för jobben och inte minst för miljön. Möjligheter till subventioner och ROT-avdrag ska vara konjunkturanpassat. Om man tar bort också det verktyget, vad har man då att sätta emot när konjunkturerna svänger i olika delar? Att göra ROT-avdragen permanenta är att sätta in åtgärder som man sedan kan använda sig av i jobbkristider. Det finns inte någon större vilja från ministern och alliansregeringen att se över detta så att man också kan sätta in åtgärder när de behövs. Här ska det vara mer av linjen: Till den som har ska vara givet än mer.

Herr talman! Jag tycker att detta är väldigt bra debatter eftersom de klargör vad de olika alternativen egentligen står för. Jag har full respekt för Socialdemokraternas ambitioner. Men resultatet, Sylvia Lindgren, av det som kallas för progressiv och aktiv bostadspolitik var först miljonprogrammet. Det var bra att människor fick bostäder, men vilka miljöer blev det och vilken kvalitet? De har fått stå i 40 år utan att ni, får jag ändå säga, har gjort någonting åt det, och nu är det dags. Vad har hänt efter miljonprogrammet? Den aktiva och progressiva bostadspolitiken har inneburit att vi i Sverige har byggt ungefär hälften så mycket som i våra nordiska grannländer. Åren 2000-2007 byggdes i Sverige 180 000 bostäder för nio miljoner svenskar. I Norge byggdes 250 000 bostäder för hälften så många norrmän. Hur kan man beskriva det som en aktiv och progressiv bostadspolitik? Den är ett stort misslyckande. De regleringar som vi har haft under hela den här perioden har vi nu tillsammans med Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sabo lyckats hitta en lösning på. Det är en helt ny politik som vi ska klubba om en dryg vecka. Det skapar nya förutsättningar. Vad det handlar om är att skapa goda, stabila och långsiktigt hållbara villkor, inte subventioner som sätts in och tas tillbaka. Det tror jag är nyckeln. Jag är väldigt glad att vi gemensamt - både Alliansen och Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet - tycks vara ganska överens om att det är en bra överenskommelse som parterna har träffat och som vi nu stiftar en lag kring som får stabila villkor. Herr talman! Det är framtiden för att vi ska kunna få flera nya bostäder i Sverige.