upplysningskampanj om kommunismen

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat statsminister Göran Persson om han är beredd att ta initiativ till en brett upplagd upplysningskampanj om kommunismen och kommunismens illgärningar i modern tid. Frågan har överlämnats till mig. Statsrådet Pär Nuder svarade på en liknande interpellation i kammaren den 26 oktober. Jag vill inledningsvis därför hänvisa till det svaret. Kommunismens brott mot mänskligheten är väl dokumenterade. Tusentals och åter tusentals människor fick sätta livet till på grund av ett omänskligt politiskt system. Det är ytterligare ett tragiskt exempel på vad som händer när grundläggande demokratiska fri- och rättigheter sätts åt sidan. Att politiskt verksamma människor i Sverige ändå i dag väljer att fortsätta kalla sig kommunister är obegripligt. År 1999 genomfördes överläggningar på partiledarnivå om lämpliga insatser för att öka kunskaperna om kommunismens offer. Som ett resultat av dessa samtal anslog regeringen 3 miljoner kronor till Vetenskapsrådet för ett särskilt forskningsprojekt. Skolverket har haft ett uppdrag att stärka undervisningen i nutidshistoria. Forum för levande historia genomför därtill aktiviteter kring kommunismens brott som en naturlig del av sitt övergripande uppdrag. Jag tror dock inte att information om kommunismen bäst sker genom statligt organiserade och finansierade kampanjer. Det sker bäst genom opinionsbildning av författare och journalister men även av oss politiskt aktiva. Vi socialdemokrater har under hela vår moderna historia tagit diskussionen ute på arbetsplatser och i våra bostadsområden med olika kommunistiska grupperingar. Det tänker vi naturligtvis fortsätta att göra.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Bosse Ringholm välkommen i hans första debatt som vice statsminister. Bosse Ringholm och jag har haft många debatter när han var finansminister. Vi var aldrig överens i någon av dessa debatter, tror jag. Min förhoppning i dag, trots att svaret är ganska kyligt, är att vi innan debatten är slut kanske ändå ska kunna bli överens. Kommunismen, var den än har funnits och finns i världen, kännetecknas av massmord, förtryck, deporteringar, arbetsläger och nackskott. Diktatur råder. Att det är så tror jag att vi är helt överens om. Kommunismen finns fortfarande i till exempel Kuba, Kina och Nordkorea. Det är länder som fortfarande är kommunistiska diktaturer. När TV-programmet Uppdrag granskning gick för några veckor sedan blev väldigt många upprörda och chockade över avslöjandet om Vänsterpartiet och kommunismen. Jag kan säga att jag inte blev så chockad och upprörd, för jag visste det här innan. Möjligtvis blev jag chockad och upprörd över att så många blev chockade och upprörda, att de inte kände till det här, det vill säga den totala okunskapen om vad kommunismen står för, speciellt bland ungdomar. Vänsterpartiet har numera en partiledare som inte bara kallar sig kommunist utan är kommunist. Och Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet kommunisterna, så ni har egentligen gjort dem rumsrena, skulle jag vilja säga. År 1998, på initiativ av statsminister Göran Persson, hölls den första internationella konferensen om Förintelsen i Stockholm. Den följdes av tre ytterligare konferenser där man belyste nazismens illdåd. Allt detta är jättebra. Det gick ut en bok till samtliga föräldrar som hade barn i skolåldern - också jättebra. Forum för levande historia blev en myndighet den 1 juni 2003. Men, Bosse Ringholm, varför har man inte samma tyngd och pådrag när det gäller att informera om kommunismens illdåd som när det gäller att informera om nazismens illdåd? Av svaret som jag precis fick höra framgår att Bosse Ringholm inte tror att information om kommunismen sker bäst genom statligt organiserade och finansierade kampanjer utan genom andra opinionsbildare: författare, journalister och politiker. Jag kan hålla med, men det kanske behövs både-och. Jag hade kunnat acceptera svaret om inte den socialdemokratiska regeringen hade dragit i gång den stora informationskampanj om Förintelsen och nazismens illdåd som jag precis beskrev och lovordade. Jag hade accepterat svaret att staten inte ska blanda sig i när det gäller att informera om kommunismens illdåd. Men nu har regeringen redan informerat om nazismens illdåd, och därför kan jag inte acceptera svaret jag får i dag. Varför? är min stora fråga till Bosse Ringholm. Vad är den stora skillnaden mellan nazism och kommunism när det gäller att informera om dessa två hemska politiska system? Vad är den stora skillnaden? Jag kan bara dra slutsatsen att det obehagliga svaret, som ingen kanske vågar säga rakt ut men som jag känner, är att det beror på att Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet kommunisterna och att man sitter vid makten endast beroende på detta samarbete. Bosse Ringholm, visa mig att jag har fel i det sista jag säger, att det inte beror på detta, och säg: Ja, visst ska vi ta initiativ till en stor, brett upplagd informationskampanj om kommunismen och kommunismens illdåd och illgärningar.

Herr talman! Det är rätt; interpellanten har helt fel. Socialdemokratin är den rörelse i Sverige som hårdast har bekämpat kommunismen. Det finns inget annat parti som så kraftigt har bekämpat kommunismen på arbetsplatser, i bostadsområden och i alla olika sammanhang. Socialdemokratin som en del av den demokratiska arbetarrörelsen har hållit rågången mot kommunismen mycket tydlig i alla årtionden och alltfort. Marietta de Pourbaix-Lundin har på den punkten helt fel. Jag vill påminna om att utöver det som vi som partier, folkrörelser, forskare och andra kan göra i form av opinionsbildning om kommunismen kan naturligtvis andra organ också göra någonting. Det ena står inte i motsats till det andra. Forum för levande historia, som har ägnat mycket tid och engagemang åt att åskådliggöra nazismens förgörande av miljontals människors liv, har naturligtvis också på sin agenda en historisk redovisning och en historisk beskrivning av vad som händer och har hänt när det gäller kommunismens verkningar i Europa och världen. Forum för levande historia har exempelvis om några veckor ett stort seminarium i Karlstad, på Karlstads universitet, som handlar just om den sovjetkommunistiska terrorn, som handlar om forskning och forskningsresultat på det här området. Jag tycker att Marietta de Pourbaix-Lundin borde uppskatta att Forum för levande historia gör den här stora insatsen. Samtidigt bör vi vara överens om att det här faktiskt kan vara fråga om att göra insatser både av institutioner, typ Forum för levande historia, och av våra universitet och forskare men också av partierna och folkrörelserna. Jag har lite svårt att se varför Marietta de Pourbaix-Lundin vill starta ett stort gräl om själva tekniken. Det viktiga är faktiskt att vi är överens om kommunismens illgärningar.

Herr talman! Bosse Ringholm säger att Socialdemokraterna har bekämpat kommunismen. Ja, det kanske ni har gjort, men frågan är om ni fortfarande gör det. Jag ska ge några bra exempel på att det inte är så. Var var Socialdemokraterna när måndagsmötena hölls på Norrmalmstorg för att de baltiska länderna skulle bli fria från Sovjetunionen? Jo, ni förnekade att de var ockuperade av Sovjetunionen. Det var ert sätt att bekämpa kommunismen. Pär Nuder var företrädare på den plats Bosse Ringholm har i dag. Han sade i ett numera känt förstamajtal i Södertälje 2000 att man aldrig skulle samarbeta med kommunister. Vad gör man i dag? Jo, man samarbetar med kommunister. Det finns till och med nu en partiledare som inte bara kallar sig kommunist; han är kommunist! Hur kan ni då säga att ni håller rent och har bekämpat kommunismen? Det har ni faktiskt inte gjort, Bosse Ringholm. Forum för levande historia är väldigt förknippat med information om Förintelsen och nazismen. Allt det som är gjort och som ska göras framöver är utmärkt. Men fortfarande förstår jag inte varför man inte kan lägga lika stor tyngd på att informera om kommunismens illdåd. Lite beklämd blir jag när Bosse Ringholm i sitt svar pratade om att tusentals och åter tusentals människor fick sätta livet till beroende på kommunismen. Det är inte tusentals människor, Bosse Ringholm, det är miljontals människor som har fått sätta livet till i kommunismens namn. Jag vet inte om Bosse Ringholm har sett den här boken, Kommunismens svarta bok. Den kom 1999 till Sverige. Det är en fransk författare och många medförfattare som har skrivit den. Jag har inte läst hela boken på över 700 sidor, men jag har läst delar av boken. Han beskriver på ett mycket hemskt sätt vad som hände under kommunismens namn. Det är svårt att ge siffror, men han räknar upp följande: Sovjetunionen 20 miljoner döda, Kina 65 miljoner döda, Vietnam 1 miljon döda, Nordkorea 2 miljoner döda, Kambodja 2 miljoner döda. Jag skulle kunna fortsätta så här. Det är alltså inte några tusentals människor som har fått sätta livet till i kommunismens namn. Det är faktiskt miljontals människor som har fått sätta livet till i kommunismens namn. Därför ställer jag återigen min fråga: Varför detta motstånd att dra i gång något lika stort som man gjorde i slutet av 1990-talet för att informera och upplysa om illdåden som är gjorda i nazismens namn? Varför göra en skillnad på kommunism och nazism om vi är överens om att de står för något förskräckligt? Kommunismen praktiseras i dag i nutid i de länder jag förut räknade upp: Kuba, Kina och Nordkorea, med samma förskräckliga resultat som det var under Stalins och Lenins tid. Varför vill inte regeringen göra något? Som jag sade: Jag hade accepterat svaret om man aldrig hade dragit i gång den stora kampanjen om nazism. Men nu har man gjort det. Därför blir det för mig obegripligt. Min enda slutsats är att regeringen inte vill stöta sig med sin samarbetspartner Vänsterpartiet kommunisterna, även om det nu börjar knaka i fogarna. Då kan ni väl säga att ni är beredda att göra någonting tillsammans, till exempel ta upp denna fråga på partiledarnivå. Jag pratar om ett initiativ. Jag har inte beskrivit exakt hur det ska vara i min interpellation.

Herr talman! För socialdemokratin är kommunismen, nazismen, fascismen eller andra ideologiska rörelser som inte är demokratiska naturligtvis lika avskyvärda. Jag tror att interpellanten och jag borde kunna vara överens om det, även om interpellanten tycks vara mer intresserad av att starta ett gräl om formerna för hur vi ska bekämpa den typen av ideologiska irrläror och antidemokratiska ideologier. Jag har inget skäl att delta i grälet om vilka former vi ska ha. Jag har kunnat konstatera att vi kan välja olika former för att belysa irrlärornas ideologier. Vi har valt i det läget att göra det som en kombination av att stödja forskningen om kommunismen och att stödja opinionsbildningsarbete kring kommunismen. Vad Forum för levande historia gör är ett utmärkt exempel på hur forskningen fungerar. Samtidigt har det socialdemokratiska partiet varit den största bekämparen av kommunismen. Jag vill inte fortsätta det gräl som Marietta de Pourbaix-Lundin försöker initiera genom att tala om Moderata samlingspartiets olika kontakter under 1920- och 1930-talen med olika rörelser som ju kanske inte var så rumsrena ur demokratisk synpunkt. Vi lägger det åt sidan just nu. För mig är kampen mot kommunismen viktigare än att starta ett gräl om formerna för kampen mot kommunismen.

Herr talman! Jag startar inget gräl om formerna; jag bara informerar om att den socialdemokratiska regeringen och Bosse Ringholm tydligen ser en skillnad i att informera om nazism och kommunism. Man lade mycket krut på nazismen och tog många bra initiativ, men när det gäller kommunism är man inte lika angelägen. Det är ett faktum - inte att starta något gräl. Det ger en tydlig signal utåt vad man prioriterar och hur man ser på skillnaden mellan nazism och kommunism. Jag är ledsen att jag måste upprepa detta, men jag har en obehaglig känsla av att detta beror på en enda sak, nämligen att Socialdemokraterna inte skulle kunna sitta kvar vid makten om man inte hade samarbetet med och stödet av Vänsterpartiet kommunisterna. Det är det enda skälet. Det har införts en hel del lagstiftning för att förbjuda nazistiska symboler och inte kunna göra olika tecken, men det är fortfarande tillåtet att visa hammaren och skäran och att stå med knuten näve. Tror inte Bosse Ringholm att det känns lika mycket i själen hos många människor som har varit utsatta för kommunismens illdåd men har överlevt eller har släktingar som har varit utsatta? Tror inte Bosse Ringholm att det känns? Varför göra denna åtskillnad? Det är det som inte går in i mitt huvud. Det handlar inte om att starta ett gräl, utan det handlar om att informera svenska folket om vad kommunismen står för - en kommunism som fortfarande finns i dag. Vi har i Sveriges riksdag flera ledamöter och en partiledare som kallar sig kommunister och är kommunister, och Socialdemokraterna fortsätter att samarbeta med dem!

Herr talman! Som jag har visat har Marietta de Pourbaix-Lundin fel i sak, men hon är dessutom mycket dåligt påläst. Socialdemokratin bekämpade kommunismen i vårt land långt innan nazismen över huvud taget fick någon större utbredning och framför allt innan nazismens vederstyggligheter inträffade under 1930- och 1940-talen. Socialdemokratin har alltsedan kommunismens etablerande i vårt land varit mycket aktiv motståndare till kommunismen och hade inte mycket draghjälp på den tiden av andra politiska partier. På den punkten är det alldeles tydligt att om det finns någon som har bekämpat kommunismen och jagat dess företrädare i vårt land är det Socialdemokraterna. Det är viktigt att vi ska hitta former för det som kan få bra genomslagskraft. Det är viktigt att vi har lite kunnande om vilken typ av insatser som bäst behöver göras. För socialdemokratin som en folkrörelse och för fackföreningsrörelsen har det varit mycket tydligt att hålla rågången mot icke-demokratiska krafter. Det hade varit klädsamt om man i partier på högerkanten hade haft samma rågång mot krafter som inte har varit lika demokratiska på högerkanten.